Psykologi – Just nu

Fettisdag och jag har redan stressätit flera stycken de senaste dagarna.

Ni kanske, som jag, följer utvecklingen i och runt Ukraina med oro? Först gjorde det mig så frustrerad att vår regering tog så lång tid på sig att fatta ett konkret och avgörande beslut om att hjälpa till. Nu känner jag att vi har skött vår moraliska plikt. Vi kan inte fegt se på när ett folk och ett land krossas av en maktgalen despot i ett försök att rädda oss själva.

Jag har alltid svävat i villfarelsen att vi skulle få hjälp vid ett eventuellt angrepp på oss, vilket vi väl är många som trott med tanke på vårt nedmonterade försvar, men nu ser vi hur det går för Ukraina som står utanför, precis som vi gör. Det är väldigt skrämmande.

Det som sker i detta nu, med den flera mil långa konvojen med rysk militär på väg mot Kyiv (ukrainarnas namn på staden, namnet Kiev har ryssarna slagit fast), är extra skrämmande. Den syns helt öppet och borde ju kunna avvärjas med flyg eller genom att göra vägen oframkomlig. Vad har Putin för plan med detta? Jag får intrycket att de är ett lockbete. Vill Putin få Ukraina att spränga konvojen? Vad finns i lasten? Eller är det så, som någon svarade mig på Instagram, att alla flygplatser i Ukraina är utslagna, så inga plan kan lyfta? Men Ryssland får hjälp av Belarus, var är hjälpen från de demokratiska länder som angränsar till Ukraina?

Det är så frustrerande att inte kunna göra något för att hjälpa till. Men jag har swishat till fem olika organisationer; Röda Korset, Sverige för UNHCR, Insamlingsstiftelsen RFSL och Läkare utan gränser, som hjälper det ukrainska folket med mat, värme, skydd, sjukvård och som evakuerar hbtqi-personer som riskerar att dödas. Jag har också skickat bidrag till Reportrar utan gränser, som stödjer det fria ordet.

Jag kollade upp kraven för att gå med i Ukrainas Främlingslegion, men jag är tio år för gammal. Istället tog jag med Bella och Jonathan till älgskyttebanan så att de får öva sig på att hantera ett vapen. Tjejerna hade talang när de var små och sköt luftgevär, och Bella visade att det sitter i, hon sköt mitt i prick med nio av tio skott på femtio meter, och flera femettor.

Jag tycker att bilderna symboliserar den känsla de flesta av oss antagligen har just nu: man vill ha sin familj nära sig, och man önskar att allt är en mardröm som skall vara borta när man öppnar ögonen.

Jag lider med Ukraina och dess oskyldiga folk, med de ryska soldater som skickas in i ett meningslöst krig och jag lider med världen. Hur skall detta sluta..?

💔

Finns det något skönare att ägna sig åt än att arbeta fysiskt när man behöver låta tankar och känslor arbeta själva en stund. Att arbeta fokuserat och få saker gjorda som går att pricka av på en lista är något av det bästa jag vet i sådana situationer. Att bli rejält trött. Det är rena terapin och feelgoodboosten för mig! De senaste veckorna har jag ägnat mig mycket åt det, och jag har fotat, så nu skall ni få se om ni vill.

Jag tror att det började med granriset. När barren från granriset började följa med in i hallen var det dags att köra bort det från entrén. Samtidigt klädde jag av julbocken och släden allt granris och bar med hjälp av Jackie och Milo ned dem i ladugården i väntan på nästa vinter och jul.

Men så tomt det blev vid entrén! Jag svängde faktiskt in vid Wallby handelsträdgård innan helgen, för att köpa påskliljor eller andra vårblommor att plantera i krukorna. Men precis när jag skulle kliva ur bilen kom ett oväder med hård vind och hagel i sidled, så jag skippade det och körde hem istället. Det blir snart varmare, redan på tisdag skall det bli 11 plusgrader!

Istället började jag med ett annat och mycket större projekt – nämligen att städa ut sådant vi inte använder/behöver och att organisera om i köket. Ni skall få se bilder på det strax. Här ovanför har jag börjat kärra iväg kartonger och kassar med saker till garaget, för vidare färd till återvinningen.

Tjejerna har fortfarande distansundervisning till stor del. På idrottslektionen skall Jackie gå en timmes promenad, och jag och Shelly har följt med några gånger. Här mötte vi Harry.

Varannan fredag träffas jag och en väninna på Johannesbergs slott för lunch. En så mysig tradition som vi påbörjat, då vi i lugn och ro äter god mat i vår ensamhet, eftersom det sällan är fler gäster där då vi kommer, och pratar om stort och smått och alltid om böcker. Senast kom vi in på städning av alla ämnen!

Mia nämnde Marie Kondo och någon av hennes principer, om hur man kan tänka för att kunna göra sig av med saker som inte längre fyller någon positiv funktion. Jag har varit litet skeptisk till hur städning skulle kunna intressera mig, men man kan väl ändra sig! Det slutade med att jag plöjde hela serien på Netflix och blev så inspirerad att jag själv satte igång att rensa samma kväll :) Här finns några av Marie Kondos kloka städtips.

Varenda låda och skåp i köket är nu städade och organiserade så att var sak har sin plats! Vilket slit, men absolut värt det! Det är så befriande att rensa ut bland alla saker. Jag hittade vårt senaste yatzyblock, och påmindes om hur Patrik och jag nästan alltid under många år avslutade varje måltid med att spela tre partier yatzy.

Mer om hur jag inspirerades av Marie Kondo strax, men först några bilder från annat jag ägnat mig åt.

Jag har hämtat matkassar som mina föräldrar beställt online. Väldigt praktiskt att bo nära varandra i pandemitider så att man kan hjälpa varandra när det behövs.

Till varje ridlektion tar jag med höbalar som jag byter mot ridning. Vid det här tillfället lyckades jag få in sju höbalar, motsvarande 175 kilo, i bilen. I morgon är det dags igen. Har ni sett så gulliga föl som stod i stallet när jag kom dit!

Foton är verkligen avslöjande… Jag blev så nöjd när jag såg att jag faktiskt hade en synlig biceps. Men jag skulle aldrig ha jämfört med fitnessprofilen Hanna Öberg :)))) Min arm är alltså den till vänster av dem längst ned, och Hannas till höger. En bit kvar :) Nåja, jag är tjugo år äldre och har inte träning som heltidssysselsättning som hon, men bra med motivationsbilder, bara att träna vidare!

På övriga bilder är det Erica och jag. Den som ser ut att slita som ett djur är jag, den som ser ut som hon kör marklyft till frukost är Erica på bilderna överst. Om ni undrar varför jag drar i maskinerna längst ned till vänster är det för att jag stretchar och hänger ut ryggen ;)

Enligt Marie Kondo skall allt förvaras i lådor. Allt skall ha ett hem, då blir det inte kaos i skafferiet och kylskåpet. Alla kommer att veta var saker skall vara, alltid på samma plats i samma låda. Jag mätte våra skåp och hyllor och klickade runt på Ikeas hemsida för att veta exakt vad jag skulle köpa, och skrev ut en inköpslista med bilder på allt och var de står i butiken. Allt för att kunna vara så effektiv som möjligt, veta vad jag skulle ha och snabba på processen. Behöver jag säga att jag avskyr att gå i butiker ;)

Jackie och Milo följde med och hjälpte till att bära och sedan att montera vissa saker som vi köpte. Vi åt lunch på varuhuset, vid varsitt bord enligt restriktionerna. Vi såg ett fint kök, så skulle jag vilja ha det.

Jag har varit ensam vuxen hemma en vecka, och just då började ett rör under diskbänken läcka rätt så rejält… Vad göra? Jag frågade olika personer i min närhet, och sedan åkte jag till en järnhandel för att köpa silvertejp. Mannen i butiken rådde mig att använda något som heter vulktejp. Det skulle kunna täta läckan. Hem och prova!

Vid första försöket blev det tätt på slangen till höger, men det sipprade igenom vatten på röret till vänster. Typiskt. Jag började googla på vad det skulle kosta att köpa en helt ny uppsättning rör, och det var ju inte dyrt. Men så lärde jag mig att man skall sträcka bandet till sin dubbla längd och sedan vira det runt röret. När bandet sedan drar ihop sig igen blir det tätt. Bara att skära upp lagningen och börja om. Andra gången blev det tätt, så nu ser det ut som på bilden längst till höger. Ganska tillfredsställande att laga saker!

Men det här inlägget blir ju ett mastodontinlägg..! Jag avslutar med en bild på en av mina snabbluncher när jag varit ensam hemma.

Inlägg kommer med:

Före- och efterbilder på hur det blev när jag städade och organiserade skafferiet, medicinlådan och förvaringen av torrfoder till hunden och katterna. Stooor skillnad kan jag lova.
Bilder på de nya böcker som jag fått
En inbjudan att delta som tävlande i ett program på TV
En eldröd solnedgång
Bilder från Norrtälje och på mig då jag var till optikern
Bilder på vårtecken

Hoppas ni haft en skön helg i vårvädret, trots väldigt hårda och kalla vindar!

♥