Rensar, organiserar och lagar ett läckande rör

Finns det något skönare att ägna sig åt än att arbeta fysiskt när man behöver låta tankar och känslor arbeta själva en stund. Att arbeta fokuserat och få saker gjorda som går att pricka av på en lista är något av det bästa jag vet i sådana situationer. Att bli rejält trött. Det är rena terapin och feelgoodboosten för mig! De senaste veckorna har jag ägnat mig mycket åt det, och jag har fotat, så nu skall ni få se om ni vill.

Jag tror att det började med granriset. När barren från granriset började följa med in i hallen var det dags att köra bort det från entrén. Samtidigt klädde jag av julbocken och släden allt granris och bar med hjälp av Jackie och Milo ned dem i ladugården i väntan på nästa vinter och jul.

Men så tomt det blev vid entrén! Jag svängde faktiskt in vid Wallby handelsträdgård innan helgen, för att köpa påskliljor eller andra vårblommor att plantera i krukorna. Men precis när jag skulle kliva ur bilen kom ett oväder med hård vind och hagel i sidled, så jag skippade det och körde hem istället. Det blir snart varmare, redan på tisdag skall det bli 11 plusgrader!

Istället började jag med ett annat och mycket större projekt – nämligen att städa ut sådant vi inte använder/behöver och att organisera om i köket. Ni skall få se bilder på det strax. Här ovanför har jag börjat kärra iväg kartonger och kassar med saker till garaget, för vidare färd till återvinningen.

Tjejerna har fortfarande distansundervisning till stor del. På idrottslektionen skall Jackie gå en timmes promenad, och jag och Shelly har följt med några gånger. Här mötte vi Harry.

Varannan fredag träffas jag och en väninna på Johannesbergs slott för lunch. En så mysig tradition som vi påbörjat, då vi i lugn och ro äter god mat i vår ensamhet, eftersom det sällan är fler gäster där då vi kommer, och pratar om stort och smått och alltid om böcker. Senast kom vi in på städning av alla ämnen!

Mia nämnde Marie Kondo och någon av hennes principer, om hur man kan tänka för att kunna göra sig av med saker som inte längre fyller någon positiv funktion. Jag har varit litet skeptisk till hur städning skulle kunna intressera mig, men man kan väl ändra sig! Det slutade med att jag plöjde hela serien på Netflix och blev så inspirerad att jag själv satte igång att rensa samma kväll :) Här finns några av Marie Kondos kloka städtips.

Varenda låda och skåp i köket är nu städade och organiserade så att var sak har sin plats! Vilket slit, men absolut värt det! Det är så befriande att rensa ut bland alla saker. Jag hittade vårt senaste yatzyblock, och påmindes om hur Patrik och jag nästan alltid under många år avslutade varje måltid med att spela tre partier yatzy.

Mer om hur jag inspirerades av Marie Kondo strax, men först några bilder från annat jag ägnat mig åt.

Jag har hämtat matkassar som mina föräldrar beställt online. Väldigt praktiskt att bo nära varandra i pandemitider så att man kan hjälpa varandra när det behövs.

Till varje ridlektion tar jag med höbalar som jag byter mot ridning. Vid det här tillfället lyckades jag få in sju höbalar, motsvarande 175 kilo, i bilen. I morgon är det dags igen. Har ni sett så gulliga föl som stod i stallet när jag kom dit!

Foton är verkligen avslöjande… Jag blev så nöjd när jag såg att jag faktiskt hade en synlig biceps. Men jag skulle aldrig ha jämfört med fitnessprofilen Hanna Öberg :)))) Min arm är alltså den till vänster av dem längst ned, och Hannas till höger. En bit kvar :) Nåja, jag är tjugo år äldre och har inte träning som heltidssysselsättning som hon, men bra med motivationsbilder, bara att träna vidare!

På övriga bilder är det Erica och jag. Den som ser ut att slita som ett djur är jag, den som ser ut som hon kör marklyft till frukost är Erica på bilderna överst. Om ni undrar varför jag drar i maskinerna längst ned till vänster är det för att jag stretchar och hänger ut ryggen ;)

Enligt Marie Kondo skall allt förvaras i lådor. Allt skall ha ett hem, då blir det inte kaos i skafferiet och kylskåpet. Alla kommer att veta var saker skall vara, alltid på samma plats i samma låda. Jag mätte våra skåp och hyllor och klickade runt på Ikeas hemsida för att veta exakt vad jag skulle köpa, och skrev ut en inköpslista med bilder på allt och var de står i butiken. Allt för att kunna vara så effektiv som möjligt, veta vad jag skulle ha och snabba på processen. Behöver jag säga att jag avskyr att gå i butiker ;)

Jackie och Milo följde med och hjälpte till att bära och sedan att montera vissa saker som vi köpte. Vi åt lunch på varuhuset, vid varsitt bord enligt restriktionerna. Vi såg ett fint kök, så skulle jag vilja ha det.

Jag har varit ensam vuxen hemma en vecka, och just då började ett rör under diskbänken läcka rätt så rejält… Vad göra? Jag frågade olika personer i min närhet, och sedan åkte jag till en järnhandel för att köpa silvertejp. Mannen i butiken rådde mig att använda något som heter vulktejp. Det skulle kunna täta läckan. Hem och prova!

Vid första försöket blev det tätt på slangen till höger, men det sipprade igenom vatten på röret till vänster. Typiskt. Jag började googla på vad det skulle kosta att köpa en helt ny uppsättning rör, och det var ju inte dyrt. Men så lärde jag mig att man skall sträcka bandet till sin dubbla längd och sedan vira det runt röret. När bandet sedan drar ihop sig igen blir det tätt. Bara att skära upp lagningen och börja om. Andra gången blev det tätt, så nu ser det ut som på bilden längst till höger. Ganska tillfredsställande att laga saker!

Men det här inlägget blir ju ett mastodontinlägg..! Jag avslutar med en bild på en av mina snabbluncher när jag varit ensam hemma.

Inlägg kommer med:

  • Före- och efterbilder på hur det blev när jag städade och organiserade skafferiet, medicinlådan och förvaringen av torrfoder till hunden och katterna. Stooor skillnad kan jag lova.
  • Bilder på de nya böcker som jag fått
  • En inbjudan att delta som tävlande i ett program på TV
  • En eldröd solnedgång
  • Bilder från Norrtälje och på mig då jag var till optikern
  • Bilder på vårtecken

Hoppas ni haft en skön helg i vårvädret, trots väldigt hårda och kalla vindar!

De som inte finns ibland oss längre (3/365)

Den här bilden får symbolisera de som levde, starka och livskraftiga som den här solrosen, och som nu finns med oss i våra minnen.

När jag var i lekskoleåldern (som det hette då, numera förskola) lyssnade jag på en LP-skiva med melodier från filmatiseringar av Astrid Lindgrens berättelser. En av de melodierna etsade sig fast hos mig, och har stannat kvar. Jag nynnar fortfarande på den ibland. Jag tycker att den kan passa bra till bilden. Här är texten som Astrid Lindgren skrivit, och här finns en video där Lina från Emil i Lönneberga sjunger för Alfred:

Liten visa om huruledes livet är kort liksom kärleken

Flickan sa sisåhär:
det är vår kom håll mig kär.
Vårens tid är så kort,
snart den rinner bort.
Kärlek kom, o, kom,
ljuv som vårens blom,
lika skön och lika kort,
svinner lika fort.

Flickan sa sisåhär:
kom, o, kom och håll mig kär,
ty min tid är så kort,
snart jag vissnar bort.
Nu står jag i blom,
kärlek kom, o, kom,
blomningstiden går så fort,
livet är så kort.

Flickan sa: Kommer höst,
finns för mig ej kärlekströst,
som en dröm svinner bort,
så är livet kort.
Men i jordens famn,
där jag når min hamn,
ska jag ännu sakna den,
ljuva kärleken.

Sucka då i min grav,
ge mig en att hålla av.
Inget mer ber jag om,
kärlek kom, o, kom!

Husdjuren som tidsmarkörer (film)

 

Tänk att Fame blir åtta år i år, och Shelly har precis fyllt sex år. När man tänker på hur livet såg ut när de kom till oss blir det så uppenbart hur mycket som har hänt, och hur mycket som är annorlunda nu. Bella och Jackie gick i ettan respektive förskoleklass, nu är de tonåringar. Två helt olika liv.

Den eviga frågan: hur kunde tiden gå så fort?

Fame i september 2012

Bella och Vega, Fames mamma, 2012

Jackie och Fame 2012