… i ett samhälle där alla slipar på ytan

… blir det jävligt tomt i bröstet…

Jag rensar bland mina inlägg, och hittade ett utkast från 2015 som jag aldrig publicerade. Jag hade läst ett inlägg på Instagram skrivet av Paolo Roberto, som ofta säger det som behöver sägas, rakt på sak och utan krusiduller. Jag tycker att det han sade var väldigt tänkvärt, så här kommer inlägget med citatet tre år senare:

Du har för i helvete ett ansvar! För barn gör inte som du säger utan de gör som du gör. Svensken är ett av de folk som bantar mest på hela jorden… Och att folk kastar bort sina liv på olika metoder som GI, LCHF och 5:2 är tråkigt MEN det riktigt tragiska är att dessa dieter skapar ångest kring våra kroppar! För den som plågar sig igenom olika dieter visar genom sitt agerade att det är viktigare att vara smal än att vara lycklig…

Ni som sitter framför era barn vid middagsbordet med tre salladsblad, två ägg och fyra skedar kvarg har ett ansvar för att var femte tjej någon gång inte gått till skolan för att de känner sig fula. Det är faktiskt så att studier av lycka och olycka visar att svenska 11-åringar är näst lyckligast i världen, ‪vid 13‬ år har lyckan minskat och ‪vid 15‬ år är de minst lyckliga i världen. Detta beror inte bara på ångest kring kroppen, men i ett samhälle där alla slipar på ytan blir det jävligt tomt i bröstet…

 

Här kan man följa Paolo på Instagram

 

Nu skall jag äntligen…

… ligga i soffan och läsa böcker hela dagarna om jag känner för det, och så skall jag fundera på saker som jag inte hinner med vanligtvis och kanske komma fram till några svar.

Höstterminen är officiellt slut och Jackie och Bella har jullov i drygt två veckor. De närmaste dagarna skall jag förbereda inför jul. Det vanliga, som att laga mat och baka, klä julbocken, ta in granen och klä den, hänga upp julstrumporna, göra etiketter till paketen. När julen är över skall Patrik och jag göra en stor röjning i våra uthus. Det ser jag fram emot.

Vissa år känns som de bara passerar förbi, utan att man hinner blinka. Så har de senaste åren varit för mig. Åren har börjat, och de har slutat. Jag har tröttnat på det. Jag behöver mål att försöka nå. Jag skall fundera litet mer på det under julhelgen, och som vanligt kommer en sammanfattning av året som gått, i text och  bilder, på nyårsdagen.

Hoppas ni har en riktigt fin dag!

 

Om att välkomna eller bäva för hösten

Efter en ihärdigt lång, varm och torr sommar har det nog vänt nu. I morse var det bara åtta grader ute, ganska fuktig luft och dimmigt.

Jag fick en kommentar i går om att jag är tidig med att lägga ut tips om adventskalendrar, men saken är den att det under två veckors tid har strömmat in läsare i bloggen till förra årets inlägg om kalendrar. Vad tyder det på, tror ni?

Personligen tror jag att många för en gångs skull är mättade på sommar och värme och ser fram emot den mer ombonade och lugnare tid som hösten och vintern ofta blir. Att exempelvis kunna stanna inomhus och läsa en bok eller ha filmmaraton utan att känna sig pressade att ta till vara varenda soltimme, eller att vara sociala och umgås så mycket som många ofta gör på somrarna.

Dessutom är det så när det gäller just adventskalendrar med te, choklad och skönhetsprodukter, att de tar slut blixtsnabbt. En av kalendrarna som jag tipsade om i det här inlägget i går, tog slut på bara fyra minuter förra året. Det visar väl vilken hajp det blivit med adventskalendrar för vuxna.

Hur är det med er, välkomnar ni eller bävar ni för höst och vinter?

När får du starkast nystartkänsla – vid nyår eller på hösten?

När skolan börjar i slutet av augusti är det höst för mig, även om det fortfarande är sommarväder. Det är då jag brukar vara sugen på att ta tag i saker som jag funderat på ett tag. Betydligt mer då än vid nyår, som ju annars är en naturlig startpunkt för nytänkande i och med det nya året.

Jag avlägger sällan nyårslöften, men däremot höstlöften. I höst har jag bland annat tagit tag i min ridning igen, vilket är väldigt roligt.

När får ni starkast nystartkänsla – vid nyår eller på hösten?

Mycket att vara tacksam över

Äntligen är det dags igen för en resa till favoritlandet Frankrike!

I sommar reser vi med våra vänner till Paris och vidare ned genom Loiredalen för besök av minst tre välkända slott. Sedan tillbaka norrut till Normandie. Vi kommer att bo på moderna hotell, slott, pensionat och även hyra ett hus under resan. Vi räknar med många intryck i det underbara landet med det vackra språket, den omväxlande naturen, de trevliga människorna och den vällagade maten!

Den här resan vore inte möjlig om det inte var för mina fantastiska svärföräldrar, som kommer att bo i vårt hus och ta hand om alla djur när vi är bortresta. Det är mycket att vara tacksam över, vi har nu nämligen två hästar, två hundar, en innekatt, två stallkatter och en vildkatt, två marsvin och 25 höns. Hoppas att de kommer att tycka att det är åtminstone litet mysigt att umgås med våra djur, och att kunna hämta in färska ägg varje morgon till frukosten.

Vi ser allihop så mycket fram emot att återse Frankrike, och det känns otroligt skönt att kunna vara helt lugn med att djur och hem kommer att vara i trygga händer när vi reser.

När bra idéer dyker upp i drömmarna

vegetarianen-2

Hjärnan lever sitt eget liv på nätterna… ;) Jag drömde att Camilla Läckberg berättade att hon skulle skriva en kombinerad deckare och kokbok. Själv var jag nästan klar med en egen bok i deckargenren, och mindes dessutom titeln när jag vaknade; Spanaren. Otroligt hur detaljerade drömmar ofta är.

Ju mer jag tänker på den kombinerade deckaren/kokboken, desto mindre galet blir det. Det skulle ju kunna vara en deckare där mördaren bjuder sina offer på en kulinarisk måltid, som dessvärre för offren är förgiftad. Boken skulle kunna innehålla recepten på offrens sista måltider, vore inte det en väldigt makaber och annorlunda deckare? ;) Och vad gäller titeln på deckaren som jag själv tydligen har skrivit, är den väl inte så tokig..? Deckare har ofta titlar som består av bara ett ord och Spanaren låter ju litet lagom mystiskt.

Slutsatsen jag drar av detta, är att jag borde sova oftare.

 

Tacksamhet

Eva håller i Tacksamhetsmåndag. Klicka på den blå koppen i slutet av inlägget om du vill vara med och/eller läsa vad andra var tacksamma över under veckan som gick.
.

sagovärld

  • När jag återvände hem, efter att ha skjutsat barnen till skolan på morgonen, möttes jag av den här vyn. Jag var bara tvungen att sakta in och ta en bild med min (inte så skarpa) mobiltelefonkamera. Det var som att åka in i en sagovärld, och jag hade inte blivit förvånad om jag sett en flock enhörningar på vägen.
  • Jag hade bokat tid för felsökning och service på min bil. Det blev en heldag i Norrtälje. Jag passade på att läsa Jojo Moyes, Etthundra mil. Och när jag åkte hem på eftermiddagen var boken utläst. Det var så skönt att inte kunna göra någonting annat än att bara läsa, läsa, läsa. Jag glömde tid och rum och försvann helt i boken. Det var väldigt länge sedan sist. Dessutom hittade de felet, och ett par till, och det är jag tacksam för.
  • Det blev varmare, både utomhus och inomhus.
  • Det var dags för scrappträff igen, och jag var värdinna den här gången. En jättemysig heldag med skratt och prat om stort och smått med fina vänner. Som bonus följde ena väninnans son med, och han och våra tjejer klickade direkt och hade lika kul som vi hela dagen.
  • Vi fick ett halvt vildsvin, och jag var med och lärde mig stycka det. Jag skäms nästan över att jag inte kan det mest grundläggande för överlevnad. Jag vill inte vara en sådan som tror att rostbiff är sådant kött som ligger skivat under plastfolie i butiken. Jag vill kunna grunderna, och det här var i alla fall en början.
  • Jag provade några nya recept som var väldigt roliga att laga, och som blev lyckade.
  • Tack och lov för min overall! Jag bor nästan i den under vinterhalvåret.

Tacksamhet blogg

Klicka här eller på den blå koppen om du vill vara med och/eller läsa vad andra var tacksamma över under veckan som gick.

 

Höst och tid för eftertanke och nya planer

tistel

I sommar har vi haft många projekt på gång, där husrenoveringen var det mest omfattande. Målarna var här under två veckor, och under de två veckorna kände jag mig som en av deltagarna i Big Brother. Sedd i vilket rum jag än befann mig… Vi gjorde också en fantastisk resa genom Toscana, kanske vår bästa road trip hittills. Så vackra omgivningar, så god mat och så skönt klimat. Vi kommer alldeles säkert att återvända. Vår stuga har fått indraget vatten och avlopp, så nu skall vi bara snygga till tomten som blivit eftersatt. Vi har renoverat hönshuset och skaffat egna höns! Hedda har börjat värpa, så i morse kunde tjejerna njuta av de första äggen till frukost! Utöver detta har vi gjort allt annat som hör sommaren till, som till exempel att klippa gräs och rensa rabatter. Tio veckors sommarlov innebär också att jag lagat en hel del mat, närmare bestämt 120 luncher/middagar.

Nu är det skönt att det är höst och att det blir fokus på andra saker. Som arbete och tid för träning, filmkvällar och att äntligen läsa de där böckerna man så länge velat läsa. Och med hösten och det lugnare tempot kommer nya idéer och ny energi. Vi har redan planer på projekt vi vill dra igång. Något redan i höst, andra i vår. Mer om det snart.