Bilder jag inte visat från april – juni

Jackie hade körlektion på moped och jag satt i bilen och väntade (bilden högst upp till höger). Det regnade, så inte det bästa vädret för moped, men det gick bra. Ett par veckor senare var det dags för uppkörning. Jag följde henne på hitta-appen, och såg hur hon för första gången i sitt liv körde i rondeller, på stora landsvägar och i staden. Jag var inte alltför nervös över att hon var ute i trafiken, det gick överraskande bra att njuta av en god soppa och att läsa en bra bok på en mysig restaurang i Norrtälje under tiden.

Det blev plötsligt varmare, så jag åkte till handelsträdgården och köpte vårblommor. Och hämtade upp matkassar till mamma och pappa. Sedan blev det snöoväder. Typiskt april.

Jag blev kallad tillbaka på kompletterande mammografiundersökning, som vanligt. Snart borde det utarbetas bättre rutiner för sådana som jag, med mycket körtelvävnad och bindväv, som gör det det svårare att upptäcka tumörer, eftersom körtelvävnaden har samma färg på mammografibilderna som eventuella tumörer. Kvinnor med så kallade täta bröst löper fyra till sex gånger högre risk att drabbas av bröstcancer, och drygt 40 procent av kvinnor 40-74 år har täta bröst, det vill säga att vävnaden inte har omvandlats till fett med åren. Ganska många som är i riskgruppen med andra ord, så varför görs ingenting kan man undra.

Många av oss i släkten har försökt fortsätta att ses på födelsedagar och andra högtider trots pandemin. Ibland har det varit riktigt ruggigt och kallt utomhus, men i april när Max fyllde tre år (jag har redan visat bilder från lillebror Unos kalas, här) var det behagligt väder. Nu ser ni hur jag håller mobiltelefonen när jag fotar ;)

Erica hade bakat så mycket gott som vanligt. Jag älskar överdåd när det gäller mat och fika! Tänk er när fattighjonen kom in hos Emil i Katthult och såg allt gott uppdukat på bordet, så vill jag att det skall kännas när man bjuder. Gästerna skall våga ta för sig. Om det så är den sista brödsmulan man har hemma, så skall gästerna känna att man är generös med det man har. Jag tror att Erica känner som jag, med tanke på fikabordet ;)

Max fick presenter förstås, och min andra brorsdotters dotter, Linnea, fick några kläder jag sparat från Bella och Jackie när de kom hela vägen från Värmland för att träffas.

Under tiden jag varit borta från universitetet hann min handledare gå i pension, så jag fick en ny litteraturlista att tenta av i forskarutbildningen motsvarande 15 högskolepoäng. Jag har velat fokusera på min egen bok, så i början kändes det motigt att lägga så mycket tid på all denna litteratur. Ni ser litteraturlistan här nedanför.

Nu är all litteratur läst och jag har skrivit PM om allihop och skickat in. Nu när jag är klar och har läst allt tycker jag att det var nyttig läsning. Jag har fått ett bättre perspektiv på ämnet rättshistoria, amerikansk och europeisk rätt, rättsteori, ekonomiska teorier och sambandet mellan rätt och samhälle. Väldigt spännande och intressant faktiskt, och hade det inte varit för den här obligatoriska kursen inom forskarutbildningen hade jag nog aldrig läst de här böckerna.

Jag har varvat med litet annat litteratur, som ni ser :)

Förutom att läsa litteraturen till forskarutbildningen har jag läst flera manus på uppdrag av bokförlag, och som här, ett förhandsexemplar av en bok som kommer i slutet av juni. Väldigt roligt och intressant att läsa och analysera stora textmängder!

I början av vårterminen var det mörkt på eftermiddagarna när jag hämtade Jackie i skolan och Bella vid bussen.

Ridningen fortgick och jag red lektioner i grupp och privat och ibland lånade jag en av hästarna och tränade på egen hand. Viss träning var det kanske att ta en långpromenad med Ullis till kiosken på golfbanan. Där stannade vi och fikade i några timmar – bra träning :) Och tränade gjorde jag på gymmet. Ser ni min snygga gym-påse? Med motiv från tavlor på Nationalmuseum – en kulturtant på gymmet :)) Apropå kultur följde jag nomineringseventet för Årets bok på Instagram. Planen är att läsa de flesta av de nominerade böckerna, i år är det många intressanta böcker nominerade, men ni förstår kanske att tiden inte kommer att räcka till. Alls.

På väg hem från en ridlektion såg jag en räv springa vid vägen och trodde att det var en skabbräv, men insåg att rävhonor precis som hundar tappar päls när de fött sina valpar.

Andra djur har också visat sig. Ett rådjur stod ute på vår åker i solnedgången. Och en dag kom vi hem och det stod en stor och väldigt fin Schäfer på tomten. Den vägrade gå bredvid mig när jag letade efter ägaren, så det var lätt stressande när vi mötte bilar på vägen… Jag hittade husse i ett hus längre bort längs landsvägen, så slutet gott!

Jackie skrev sitt AM-prov i Stockholm, och under tiden hon skrev strosade jag omkring och fikade och fotade vid Norra Bantorget. Efteråt firade vi att hon blivit godkänd med att äta lunch på Djurgårdscaféet Ekorren, och åkte vidare till Lidingö och kikade på en bil Jackie vill ha, men den blir det inte. Ser ni mattan och bordet med Stockholmsmotiv på cappuccino-bilden?

Den dagen då regnet vräkte ned, mer än det gjort på åratal tydligen, fick vi sjöutsikt. Syrenerna var på väg att slå ut, och nu är de nästan överblommade. Vårens tid går så fort.

Undrar om jag är ikapp med bilderna nu..?

Avslutar med en april-bild på trappan upp mot huset, just när scillan börjat slå ut och allt snart blev alldeles blått. Jag ledsnar aldrig på att följa årstidsväxlingarna. Jag kommer nog fortsätta att njuta av dem, precis som farmor som 93 år gammal såg fram emot att vårblommorna skulle slå ut. Igen. För 94:e gången.

Hoppas ni har en skön fredag ♥

Vår mysiga familjejul 2020

Någon gång i oktober insåg vi att julen inte skulle firas med hela släkten som vanligt. Några skulle fira med släkt i Värmland, andra skulle fira jul i Sälen, några skulle fira med andra i släkten och några skulle fira på behörigt avstånd från andra på grund av pandemin. Vi hade alltså lång tid på oss att vänja oss vid tanken på en jul med bara oss i familjen, och att planera för en mysig jul med nya traditioner.

Mycket blev ändå som vanligt, eftersom vi gillar våra traditioner :) Jag bakade lussekatter med pärlsocker strösslat på, precis som vanligt. Faktiskt två gånger, eftersom de första tog slut väldigt snabbt.

Jag beställde hem amaryllislökar precis som inför varje jul, planterade dem och dekorerade med mossa som jag hämtat i skogen. Vi ställde ut krukorna i alla rum, och redan i slutet av november blommade det. Det har dessutom vuxit upp nya stänglar, så det blommar fortfarande.

Inför första advent ställde jag fram ljusstaken som Jackie gjorde när hon var sex år. Det är tradition hos oss. Jag skar apelsin och äpple i smala skivor och torkade på låg värme i ugnen, och dekorerade krukor. Gardinerna i köket byttes mot helvita och dukarna och kökshanddukarna byttes mot litet mer juliga.

Jag bakade som vanligt, och provade några nya muffins med papparkakssmak, tomteskumfrosting…

… och ett dekorerat focacciabröd.

Den här fruktgranen var också en ny idé för i år. En sådan borde passa bra till uppestittarkvällen med ost och kex. Vi hann äta upp den innan dess ;) De senaste två åren har vi spelat Bingolotto, så även i år. Det är jättemysigt att klä granen och vara samlade allihop under flera timmar, men att spela Bingolotto samtidigt är väl inte riktigt min grej. Jag känner inte någon spänning alls vid spel där det bara handlar om tur.

Till skillnad från alla tidigare år, åkte mina föräldrar själva till skogen och hämtade granris till årets julbock. Vi fikade utomhus på säkert avstånd från varandra. Julbocken fick en ljusslinga för första gången i år, men jag skippade att slå in tomma paket och ställa på släden. Jag gjorde inte heller något äppeltorn.

En annan skillnad mot tidigare år, var att jag blev klar med julbocken i god tid innan jul. Förra året klädde jag den med granris på julaftonens morgon innan alla gäster skulle komma.

Min adventskalender blev en novellkalender från Novellix. Tjejerna hade kalendrar med hud- och hårvårdsprodukter.

Precis som vanligt började jag planera och köpa julklappar redan i oktober, både till familjen och till dem vi inte skulle fira jul med i år. Jag vill inte att någon skall känna att vi bara ger julklappar när vi ses, därför att vi ses, utan att vi ger därför att vi vill ge till just dem. Att visa att man bryr sig om sina närmaste är särskilt viktigt ett sådant här år.

I år skrev vi rim på många av paketen, det har jag saknat. När vi är många finns det varken tid eller fokus för att läsa rim och gissa vad det är i paketen. Det här är några av de julklappar vi gav i år, och rimmen till dem:

1. Extra stort,
men hellre det.
Då går det som smort,
och du går inte bet.
Det går snabbt att få på,
utan att klia,
när du till skogen skall gå,
om det vågar vi sia!

2. Sov så gott hela natten,
tryggt och skönt med eller utan katten.
Hemligheten är att det är tungt,
då sover man bevisligen lugnt.

3. Är detta så klokt att ge?
Det är det vi får se!
Ned med din fot,
och låt maskinen råda bot,
på trötthet och skav,
utan några krav.
Och tycker ni inte att den är bra,
vet jag en som vill ha..!

4. En utmaning som heter duga,
det kan vi lova utan att ljuga.
Foga samman en i taget,
det fixar ni lätt, ni är ju bästa laget!

5. Som vi har kämpat
för att få hem dessa par
Och nu har vi hämtat,
ett par till er var
Hoppas de passar
till era tassar – God Jul!

6. Hit och dit,
ned och upp.
Med list och flit,
du ger aldrig upp!
Orden flyter lätt,
till slut blir det säkert rätt!

7. Mjukt och skönt på kroppen,
det blir väl toppen?
När du bland snö och is
i världens klimatkris,
lyckas hålla dig varm
med mer än din vanliga charm!

8. Bäst i test och bra för håret,
kanske hinner ni i tid det kommande året!
Några drag så är det klart,
morgonrutinen går med en väldig fart!

Julstrumpor i två fönster, och pepparkakor med våra namn, precis som varje jul. Det här fotot tog jag i dag. Ni ser att det fortfarande blommar, och fler blommor är på väg. Det var inte planerat att bli så, men passande att de röda amaryllisarna slog ut först och de vita litet senare, lagom tills julen är över och nyåret är på ingång. I dag har jag plockat undan julsakerna, men pepparkakorna får hänga kvar ett tag till.

Pepparkakshus som vanligt, men i år gjorde Bella, Jackie och Milo varsitt och Patrik och jag ett tillsammans. Det kan hända att det blev litet för mycket julmys för mig, så vårt hus blev mer likt ett hemsökt hus där någon brutit sig in. Det står till vänster och syns inte på den här bilden. Ungdomarnas hus blev i alla fall jättefina :)

De här bilderna är från förra året. I år dukade jag inte med enris som jag brukar göra, och jag gjorde inga scrappade julklappsetiketter.

Så här såg det ut i år. Det blev ändå ganska juligt på salsbordet med julblommor och andra dekorationer.

Jag lagade det mesta av det vi brukar ha på julbordet, och som vanligt för mycket av allt, så vi åt rester hela julhelgen. Vi skippade sådant som vi i vår familj inte tycker om, som prinskorv. Och så lade jag till fler grönsaksrätter, förutom kokt potatis även potatissallad, pilgrimsmusslor, inkokt lax med gräddfilssås istället för gravad lax som vi inte tycker om. Jag gjorde några ägg- och räksnittar med pepparrot och stenbitsrom, litet roligare än de vanliga ägghalvorna.

På kvällen började snön falla i stora flingor, så det blev helt vitt. Vi tog en promenad genom byn, där vägföreningen låtit ställa ut marschaller längs hela vägen. Väldigt mysig avrundning på julaftonen att följa ljusen och känna snöflingorna mot ansiktet.

På juldagen såg jag alla avsnitten i den nya serien om Familjen Bridgerton (totalt åtta timmar). Många bokbloggare har läst böckerna och de flesta har gillat dem. Jag var skeptisk i början, men fortsatte titta och efter två avsnitt var jag omvänd. Så vackert och romantiskt och nytänkande.

Jag fick ett padelracket i julklapp, och på juldagen åkte vi allihop och spelade. Det var inte lika ansträngande som att spela badminton tyckte jag, och inte lika krävande som att rida. Men roligt att alla kan vara med. Ungefär som att bowla; man kan spela snällt och försiktigt så att alla har roligt, eller satsa seriösare om man är flera likvärdiga spelare. Det blir säkert mycket mer ansträngande när man blir duktigare och lyckas hålla bollen igång länge.

Shelly med sin scarf. Precis som varje jul.

Det blev inte helt som vanligt i år, men mycket var likt. Det blev mindre av stoj, stim, skratt och prat, så som det blir när man är närmare tjugo personer, men mer av lugn och mys. Jag tror att det spelade roll att vi var förberedda på en jul på egen hand, och planerade för det.

Hoppas att ni också fick en fin och fridfull jul ♥

Julhysteri, eller julens försvarstal

Det här inlägget skrev jag förra året, men det kan väl passa bra nu också :)

Jag behöver inte vistas i städer eller köpcentrum mer än sporadiskt, så den julhysteri som kanske pågår där blir jag inte påtvingad, och när det händer tycker jag att det bara är mysigt.

Hellre julmysig belysning och ombonad pyntning, än det gråmulna och ruggiga som november ofta står för med regn, ruskväder, leriga hagar som hästarna sjunker ned i till kotorna och blöta hästtäcken som aldrig hinner torka. Julförberedelserna gör det enklare att ta sig igenom mörka november, när man knappt hinner se solljuset innan det är becksvart igen redan på eftermiddagen.

Veckorna innan jul brukar jag däremot undvika städer och köpcentrum så mycket det går. Då är det hysteriskt i mina ögon. Folk kör som galningar, jäktade och stressade, det är proppfullt med folk i varenda butik och långa köer. Usch, jag blir svettig bara av att tänka på det. Dessutom brukar vinterkräksjukan och influensavirus cirkulera som en extra bonus.

Jag har varit med om riktigt stressiga jular, och jular som inte blev så mysiga som jag önskat. Ett år tryckte jag, Patrik och vår hund in oss, julklappar och packning för övernattning i en liten, liten bil med däck så små som till en legofigur. På julaftons morgon begav vi oss från Nacka, där vi bodde då, sex mil nordöst till Rimbo för att träffa min farmor, vidare till en plats norr om Uppsala där vi firade jul fram till sen kväll hos en av mina bröder med släkt och sedan vidare på snöiga och hala vägar på natten till Västerås, till Patriks pappa. Morgonen därpå vidare till Patriks mamma med sambo. Det var inte mycket till julefrid att jäkta omkring på det viset för att hinna träffa alla.

När vi fick barn fick det vara slut med att stressa omkring på vägarna i jultrafiken. Vi ville dessutom skapa egna traditioner med våra barn. Vi brukar vara mellan 14-17 personer på julafton. Det har utvecklats till en tradition att vi antingen är hos en av mina bröder med familj, som bor bara 500 meter från oss, eller hos oss.

Jag har sedan jag var tonåring gjort egen pepparkaksdeg inför jul, doften som sprider sig är fantastisk. Med barnen bakar vi av tradition stora pepparkaksfigurer som vi spritsar våra namn på och hänger i fönstret. Små pepparkakor bakar vi om vi har lust, annars går det lika bra att köpa.

Juldukning med enris, kottar, äpplen, nötter och torkade apelsinskivor.

 

Vi julpyntar väldigt sparsamt. Nästan bara pynt av naturliga material, som julblommor av olika slag, frukt, granris, enris, kottar. Den här lilla bubblan är ett undantag, den köpte jag förra året av ren nostalgi. Min farmor och farfar brukade komma åkande i sin lilla bubbla på julen, och ha mängder med julstämning med sig. Paketen innehöll i regel saker som farmor sytt eller stickat, som barbiekläder och vantar, och paketen var så konstnärligt inslagna. Nu får den här bilen påminna om dem ♥

Pappa har svetsat en stomme till en julbock som jag brukar klä nästan varje år med granris. (Ibland har jag ingen lust att släpa hem granris och klä den, då får den vara oklädd.) Pappa tycker för övrigt att Patrik skall ligga på matsalsbordet på julafton… Han är ju löpare… 

För ett par år sedan upptäckte jag en släde på höskullen som stått där sedan förra ägarna, och säkert längre än så. Den brukar vi dra fram och pynta med granris, en julkärve och äpplen och nötter i en korg.

Eftersom jag avskyr att stressa genom årets mysigaste högtid, börjar vi planera och köpa julklapparna redan i slutet av oktober. När december kommer och julhandeln är fullkomligt hysterisk, då brukar vi vara klara med inköpen.

Ibland har jag tid och lust att göra paketinslagningen litet extra pysslig, ibland inte. Det här är ett paket för ett par år sedan till en av barnens kusiner. Man kan tro att barn bara vill slita upp paketen och se vad som är i, men jag har sett hur försiktigt de öppnar paketen om man slagit in dem med omsorg, och ibland sparar de etiketterna.

Litet klokare efter år av influensavirus som drar in i december, brukar vi oftast ha bakat både lussekatter och gjort julgodis redan i november. Då kan man vara sjuk i lugn och ro när influensavågen slår till innan jul.

Julbröd i form av grisar är roliga att baka, men i år blir det i så fall med någon annan mjölblandning. Får se om jag har lust. Det går bra att köpa bröd också, och förresten är det knappt någon som orkar äta bröd.

Julskinkan brukar vi ugnsbaka på låg värme under lång tid så att den blir saftig. Förra året dekorerade vi med några taggiga frukter som var både dekorativa och väldigt goda. Mycket av julmaten tycker jag att man kan köpa färdig, men själva tillagningen, doften av griljeringen och första smakbiten av den fortfarande varma skinkan vill jag inte vara utan.

Säsongens första skinksmörgås – så gott! I bakgrunden står två hemmagjorda snöglober som barnen och jag gjorde för flera år sedan. I år får vi se om vi hittar på något nytt pyssel.

Jag brukar försöka införa nyheter på julbordet, dels nyttigare rätter, dels är det roligt att testa nya recept. Förra året var nyheterna skagentårta, melonbåtar, hemgjord rödbetssallad, oxtunga, coleslaw och hemgjord kalvsylta på julbordet. I år tror jag att det blir fler grönsaksrätter och färre kötträtter. Jackie vill ha fransk potatissallad, så en sådan gör jag nog.

Tomtebakelser måste vi ha i år igen. Superenkla att göra. Bara att göra kladdkakemuffins, spritsa grädde, på med en jordgubbe och så litet grädde på toppen.

Kolatårta på mandelbotten är också enkel att göra och kan förberedas. En sådan brukar vi ha. Och apelsinris, som vi kallar det, som mamma gör. Det bästa är att vi brukar dela upp alla rätterna mellan oss, så att inte en ensam behöver göra allt själv. Sedan tar var och en med sig det som blivit över av det man tagit med sig. Då slipper man äta julmat flera dagar i sträck. En eller ett par dagar brukar räcka.

Tidigare år har vi åkt fyrhjuling till skogen med min pappa och valt ut en gran som vi sedan hämtat någon vecka innan jul. En mysig tradition, men numera brukar vi få en kungsgran genom Patriks jobb, och eftersom den inte börjar barra direkt får det bli en sådan. Trots att den egentligen ser helt overklig ut med sin kraftiga stam och tjocka barr.

Något år dukade vi med små jutesäckar till barnen, med små överraskningar under tiden vi åt, så att väntan på julklappsutdelningen inte skulle kännas så lång.

Förra året hade Bella gjort små tomteluvor av garn som hon ställde som en dekoration vid varje tallrik, med en Lindt chokladpralin gömd i varje luva.

Hönsen får en egen liten julgran, i form av en grankvist, och i stallet hänger vi upp brödkakor i röda band på klassiskt vis.

Vad jag inte gör inför jul är att städa och feja i onödan. Vi brukar inte heller göra pepparkakshus (vi provade ett år och jag mosade hela huset när jag skulle fästa ihop väggarna…) och inte egen glögg (har vi också provat, men köpt går lika bra). Sill har jag provat att lägga in, men min mamma gör det så mycket bättre, så jag köper någon burk att komplettera med, som skärgårdssill eller senapssill. Innan jag hade scrapbookingbutik skickade jag alltid hemgjorda julkort, men ungefär då slutade jag med det. Jag tror att förväntningarna på att jag skulle skicka hemgjorda julkort gjorde att jag tappade sugen. Jag gör ingen Janssons frestelse, det brukar min brors svärmor göra så bra, och det räcker att äta det på julafton.

Det är ganska många juliga saker jag inte gör, men de jag väljer att göra är för att det är mysigt och roligt. Och det blir det bara om jag börjar i tid, eftersom jag avskyr att stressa.

Jag hör och läser ofta om människor som bävar för julen, ogillar den. Jag kan förstå till viss del vad det beror på, men är ändå nyfiken och vill veta. Berätta gärna i kommentarerna här nedanför varför du gillar eller ogillar julen!