Vi besöker Stockholms slott och äter osso buco

Nästan som i Versailles guldrum. Nej, inte riktigt, men väldigt pampigt och vackert ändå.

I slutet av sommaren förra året föreslog Maria att vi skulle boka in en guidad visning på slottet. Väldigt bra idé, man blir lätt hemmablind och missar allt vi har i vår närhet. Jag hade inte varit på slottet sedan gymnasietiden, och med mer livserfarenhet upplevs mycket ur nya perspektiv. Det blev en både trevlig och intressant dag!

Jag klev av vid Gamla stan och passade på att ta en klassisk bild över 1700-talsbyggnaderna som reser sig vid Riddarfjärden. Kan man annat än att ❤️ Stockholm!

Gatorna i Gamla stan på väg mot Stockholms slott. Jag fotades oss och sedan väntade vi på guiden i Tronsalen.

Trapphuset, så mäktigt. Litet mörkt och dystert, men jag gillar verkligen kolonnerna, alla ornament och de snygga ljuslyktorna. Men kanske vackrare och litet mer upplyftande när trapphusen är ljusa, som i Château de Chambord?

Där bakom en plexiglasskiva fanns ett arbetsrum som inspirerade mig.

Jag drömmer om ett stort arbetsrum med plats för arbetsbord, en soffgrupp, ett litet piano och bokhyllor som klär in väggarna med intressanta böcker. Det har varit min dröm sedan jag var tonåring. När min äldre bror flyttade hemifrån och hans rum blev ledigt, började jag och Ullis fundera över hur man kunde göra för att slå ihop hans gamla rum med mitt. Ullis var helt inne på rosa trasmattor och annat romantiskt. Vi skrattar fortfarande åt att jag ville göra om min brors gamla rum till ett arbetsrum :))

Det finaste i och på byggnader är ofta taken, håller ni med? Titta bara.

De vackra och väldekorerade taken väcker många tankar. Dels om vad de olika figurerna symboliserar, dels om praktiska saker som hur man dammar alltsammans..?

Kanske så här, med en byggställning?

Så många olika material, effektfull belysning och vilka fina vikdörrar, som skulle passa i ett barnrum.

Jag är väldigt fascinerad av statyer och skulpturer. Den här var väldigt fin tycker jag.

Om jag besöker ett konstgalleri dras jag alltid från tavlorna till skulpturerna. Hur kan man mejsla fram motiv utan att materialet spricker och allt rasar sönder, det är nästan obegripligt för mig. Har ni sett filmen om Camille Claudel från 1988? Gör det. Förutom att den handlar om den komplicerade kärlekshistorien mellan Auguste Rodin och Camille Claudel, då hon börjar som hans assistent och sedan blir hans älskarinna, men börjar skapa själv och vill kliva ut ur hans skugga, så förmedlar den verkligen kärleken till materialet och att skapa.

Så roligt när andra håller i planeringen! Jag älskar att själv planera och organisera för mig och andra, men när någon annan styr upp aktiviteter och jag själv inte är särskilt påläst blir det mycket mer spännande för en nyfiken person som jag. Förutom att Maria föreslog slottsguidning, hade hon fått tips om en bra restaurang, Portofino på Stora Nygatan 46 i Gamla Stan. Jag valde osso buco, och det var så gott! Osso buco och rotmos med fläsklägg är rätter jag aldrig själv lagar och därför alltid väljer om de finns på menyn. Ett extra plus att äta tillsammans med någon som också är intresserad av och njuter av god och vällagad mat.

Jag ligger långt efter med uppdateringar i min bilddagbok, som bloggen är för mig. Det här var i september förra året. Mycket har hänt det senaste året som varit både sorgligt, jobbigt, glatt och allt däremellan. Den här dagen var en av de bättre, det var jättetrevligt!

En heldag med vänner på Djurgården, med god lunch på Wärdshuset Ulla Winbladh

På pingstdagen tog jag bil och tunnelbana in till Stockholm för att träffa Maria och Anna-Karin, vänner sedan tjugofem år tillbaka. Vi hade en fantastisk dag på Djurgården.

Jag promenerade från Östermalmstorg ned mot Dramaten och passerade vackra Hedvig Eleonoras kyrka. Åttakantig från 1737. Jättefina rhododendronplanteringar och magnolior. På en skylt varnades för kråkorna på kyrkogården. De har ungar nu och är därför väldigt aggressiva. Jag fick associationer till filmen Fåglarna av Alfred Hitchcock, ni vet när fåglarna blir galna och attackerar människor. Jag såg dock varken vuxna kråkor eller kråkungar.

Däremot såg jag en väldigt fulsnygg liten a-traktor, som jag fotade och messade bild på till tjejerna. Och som vanligt, om man höjer blicken ser man ofta fina ornament och utsmyckningar som inte syns i markplan.

Längs Strandvägen körde den ena fina bilen efter den andra, och när jag kom hem googlade jag och insåg att det var Gärdesloppet med tävlingen Prins Bertils Memorial som pågick på Djurgården den här dagen.

Vi hade planer på att åka ut till Fjäderholmarna, men hamnade på Wärdshuset Ulla Winbladh på djurgården. Det var jättemysigt och gott. Jag valde hjortköttbullar och vi fick lära oss till vilket kött man använder ljus respektive mörk gelé, vilket jag har glömt nu :)) När jag såg att det fanns vaniljkräm med knäcktäcke, det vill säga crème brûlée, på menyn kunde jag inte motstå dessert.

Jag bad också om ananasjuice om de hade det. Efter litet tid kom personalen tillbaka och berättade att de hittat en flaska, och om jag ville ha den så skulle jag få den gratis. Den hade gått ut i datum för ett år sedan och kunde ha börjat jäsa. Jag smakade och den var helt perfekt, sedan ramlade jag av stolen. Nej, skämtar såklart bara, om att ramla av stolen. Juicen var väldigt god.

Och jag som bor på landet med djur och natur omkring mig hela dagarna, fastnar förstås ändå bland blommor och djur med kameran. Jag tänker varje gång jag laddar upp bilder från mobiltelefonen att jag skall ta med systemkameran nästa gång och ta bättre bilder, men jag inser att det inte kommer att ske. Det är så bekvämt att bara ha med mobiltelefonen. Min väska är alltid tung ändå, av minst en bok och läsplattan.

Här är en mix av bilder från de senaste veckorna/månaderna. Tiden rusar fram. Ett eller två inlägg kommer om detta inom kort. Men nu har jag ett lektörsuppdrag som skall bli klart.

Påskhelgen

Frukost med påskmöss och laxsmörgås, och kaffe i min fina kopp som jag fått från Jackie ❤️

Påsken är visserligen inte över än, men i dag går jag över till vardagsliv igen.

Jag vill komma i form tills jag skall presentera min bok och börja arbeta utanför hemmet igen, så jag har börjat löpträna. Bara två gånger än så länge, och i snigelfart, men jag är igång. I går sprang jag förbi de här hästarna med kajor på ryggen och måste ju ta en bild.

Som sagt, det går långsamt, långsamt, men någonstans måste jag ju börja. Jag tar det medvetet lugnt i början tills kroppen vant sig. Jag har haft för många skador de senaste åren så jag vill inte hamna i rehabilitering igen. Jag hade ju smärtor i höften i två år, och efter sex månader har jag fortfarande inte full rörlighet i min arm och axel. Måttfullhet är mitt nya ledord ;) Vi får väl se hur jag lyckas förbättra sträcka och hastighet framåt sommaren. Efteråt hostade jag i en timme. Luftrören är inte vana vid ansträngningen, det är tydligt. I dag är jag hes, men pigg i benen.

Max fyllde fyra år i går. De två första bilderna tog jag för tre år sedan, på hans ettårsdag. Så roligt att följa nya småttingar i vår stora familj! De håller mig dessutom litet uppdaterad om vad som händer i barnens värld, det är så lätt hänt att man lever i sin egen bubbla och missar det som händer de yngre människornas värld. Jag kände till exempel inte till Paw Patrol, som Max önskat sig som tårta. Men nu vet jag: ”Inget jobb är för stort, ingen valp är för liten!”

Jag hade köpt varsin kikare till Max och Uno, och en bil med husvagn. Familjen skall på husvagnssemester i sommar, och barn brukar ju vilja leka samma saker som de upplever. Kikarna är ren indoktrinering ;) Nu kanske killarna kan bli intresserade av det de har inte så långt från huset; fåglar, rådjur, älgar, vildsvin.

Bella och jag var ute och övningskörde i går, och då såg jag min första vitsippa för året. Alltså blommar blåsipporna nu. Jag måste ut i skogen och titta. Varje vår vill jag hinna se alla de klassiska vårblommorna; tussilago, scilla, blåsippa, vitsippa, gullviva, liljekonvalj, hägg och syrener, annars känns det som jag missat något viktigt.

Vår på flera sätt. Chili är sannolikt dräktig igen med kattungar. Här ligger hon och Doris och vilar.

Önskar er en fortsatt fin påsk!

.

.

Ps. Pappa ringde tidigare i dag och undrade om jag ville komma över med hemtest av covid-19. både mamma och pappa testade positivt och mamma är sängliggande och ganska dålig. För säkerhets skull testade jag mig själv också. Och här är svaret… När man trodde att man klarat sig igenom de här två åren så får man det på sluttampen…