Den här veckan har jag haft mitt första jourpass. Jag har ansvarat för att hålla koll på vilka mål som kommit in till domstolen och som är brådskande. Målen klassificeras på olika sätt och vissa får så kallade medskick (riktlinjer) från domarna. Sedan lottar den som har jour ut dem på andra på avdelningen. Det är så mycket som är nytt hela tiden, så ingen dag är den andra lik.
När jag lämnat domstolen bakom mig och åkte hemåt i går, möttes jag av det här på himlen. Min bror gissade på Viggen i pudelkostym, vad tycker ni?
Balans mellan domstolsarbete och vardag
Tillbaka på snabbvisit på Johannesbergs slott. Det såg så mysigt ut med de tre spa-gästerna som gick och småpratade, nöjda och avslappnade efter spabad och bastu. Jag fotade dem också.
Kontrasten mellan rättssalen och miljön hemma är stor, och båda fyller sin funktion i mitt liv. Så tacksam för båda. På domstolen handlar det om paragrafer, argument och bevisning. Det är förhandlingar, föredragningar, domar som skrivs. Och allt påverkar andra människors liv och deras framtid. Det är mentalt påfrestande och ofta måste man fatta svåra beslut. Men arbetet känns också väldigt meningsfullt och givande, och den känslan överväger. Blir man inte berörd av de frågor vi hanterar på domstolen, tror jag inte att man är på rätt plats, faktiskt. De mål vi hanterar är inte övningsfrågor i en skolbok. De beslut vi fattar kan i praktiken vara skillnaden mellan liv och död i vissa fall.
När jag sedan kommer hem möts jag av något helt annat. Krukor med växter som fortfarande blommar och tomater som mognat och är redo att plocka och äta direkt från plantan. Här hemma är det händerna i jorden, ofta tunga saker som ska bäras och gummistövlar och oömma kläder. Skilda världar, men de passar perfekt ihop för att behålla balansen i livet.
Hemma bland blommor och djur
Visst är det fint med de höstlika ängarna. Varje år samma sak, så vackert men också lite vemodigt när kylan och mörkret tar över mer av den vakna tiden. Jag har redan börjat höra och se gässen som samlar ihop sig för att äta upp sig och flyga vidare mot varmare breddgrader.
Här hemma har växterna klarat sig förvånansvärt bra på egen hand den här sommaren, trots att jag sällan vattnat och inte gödslat en enda gång.
Vinbär, vind och vardagstempo
Förutom att arbeta i helgen måste jag plocka av vinbären och samla ihop grenar och kvistar som blåst ned på gräsmattan, så gräset går att klippa. Matlådor ska lagas till mig och tjejerna inför arbetsveckan.
Snigeln får bli en symbol för motsatsen till mitt liv just nu, och påminna mig om att inte alltid rusa fram, utan se till att ta det lugnt ibland också. Som vanligt handlar det om att hitta balansen.
Hur har ni det nu under sensommaren, lyckas ni hålla kvar känslan från sommaren lite till?
Det har blivit litet blandad träning de senaste veckorna; styrketräning, ridning, bärande av böcker (ni skall snart få se hur det blev) och skogspromenader. Här var Erica jag ute på långpromenad och såg de fina blåsipporna som växte i klunga.
Bella och jag åkte till Uppsala för att köpa present till Jackie som skulle fylla 15 år. Vi blev överraskade av att det var så många i Gränby Centrum i Uppsala, och utan munskydd. Inte så konstigt att smittan är så vitt spridd här. Enligt det senaste jag läste rekommenderas att utgå från att alla man möter i Uppsala är smittade.
Vissa hade en väldigt otrevlig attityd. På Espresso House blev vi tillsagda att hålla en meters avstånd och att sitta en och en vid olika bord, även då vi tillhörde samma familj. Det kan verka ologiskt, men det handlar också om att föregå med gott exempel för att andra skall göra likadant. Strax efter oss kom ett par in. De blev tillsagda minst tio gånger, men rörde inte en min och gjorde inte som de blev ombedda. Vad är det för fel på vissa..?
För första gången i mitt liv, ja det är sant, lagade jag inte all mat själv till födelsedagsfirandet. Jag beställde smörgåstårtor och vanliga tårtor från vår ICA-butik. Jag har nog aldrig varit så pigg både innan, under och efter firandet, nu när jag inte var trött av allt arbete med förberedelser och matlagning! Men så dyrt det blir! Undrar hur mycket vi sparat på att jag planerat och lagat allt själv under alla år..? Med tanke på vad det här kostade, och hur många födelsedagar och andra tillställningar som jag lagat mat till genom åren, måste det handla om hundratusentals kronor. Det låter otroligt, men samtidigt helt rimligt.
Planen var att vi skulle vara utomhus, eftersom det varit riktigt varmt och skönt veckan innan, men den här dagen blev det +5 grader och duggregn. Som ni ser hade vi inte förberett något, som att sopa golvet i vår lada, men vi lade dukar på bord och annat som kunde fungera som underlag för tallrikar och glas, och satte oss familjevis. Mycket blir annorlunda under en pandemi, men jag är tacksam för att vi har utrymmen så att vi inte tvingas upphöra med att träffas.
Och krokusarna slog ut, och blommar fortfarande för fullt.
Före och efter. Jag slarvar med håret så att det slits i topparna. Ni ser ju på första bilden hur tunt det hade blivit. Nu har jag håret som på bilden längst till höger. Fortfarande så långt att jag kan sätta upp det när jag behöver, som när jag är i stallet och tränar. Men munskydden… De är ju så stora att jag skulle kunna dra upp dem över hela ansiktet och bara klippa hål för ögonen.
Vår lilla vildkatt dök upp hos en granne (livet på landet: vi kallar alla för grannar om de bor inom fem kilometers avstånd), men eftersom hon inte är tillräckligt tam för att låta sig fångas var det bara att vänta tills hon kom hem igen. Det gjorde hon efter att ha umgåtts under två dygn med grannarnas (kastrerade) hankatt.
Fortfarande distansundervisning då Jackie är i skolan tre dagar i veckan och Bella var tredje vecka. Här lämnade jag av Bella i skolan för prov i franska.
Det var tre år sedan jag kollade synen, så när jag blev kallad den här gången bedömde jag att det var dags. På vägen från bilen till optikern tog jag några bilder i Norrtälje. Kul skylt: Skvallertorget. Mindre kul att rådhuset inte underhålls bättre. Om man läser skylten inser man att ansvariga borde ta lärdom av historien, och inte låta byggnaden drabbas av rötangrepp igen. Det ser ut som man har bättrat på fasaden, med fel nyans. Trist.
Det här är min barndomsvän, Carina. För någon vecka sedan hade jag förberett picknick och vi tog en promenad genom byn där jag växte upp, så hon fick se hur det förändrats sedan vi var barn och så fick hon träffa mina föräldrar och min bror.
Vi lärde känna varandra när jag flyttade ut hit i tvåan på lågstadiet, så vi har känt varandra i drygt fyrtio år. Våra undulater brevväxlade när vi var barn, vi släpade hem stora gröna växter från Rimbo marknad, vi skolkade i sexan för att ta bussen till Stockholm och shoppa, och fick en utskällning när vi kom tillbaka, vi åkte hem från en friluftsdag då vi skulle plocka svamp, och fick kvarsittning, vi spelade badminton i kohagar, lyssnade på David Bowie och åkte moped. Och till den här sjön gick vi genom skogen för att sola och bada. När vi började på gymnasiet hade våra vägar gått litet isär med olika inriktningar, men vi har hållit kontakten genom alla år och genom glädje och sorger. Mycket hinner hända under ett halvt liv, men mycket är också precis som det alltid varit. Så tacksam för fin vänskap.
Varannan fredag träffas Mia och jag för att äta lunch och prata, bland annat om böcker vi läst. Fenomenalt lyxigt att få äta i sådan här miljö som på Johannesbergs slott och så vällagad och god mat för 135 kronor. Det här var sista lunchen på slottet för säsongen, nu har golfrestaurangen tagit över lunchserveringen igen. Samma kockar och lika vällagat och gott, men litet billigare, 119 kronor. Där kan man sitta utomhus på deras altan om man vill och titta ut över ängarna och på golfarna på golfbanan. Det ser jag fram emot!
Så här såg det ut utanför mitt arbetsrum i går kväll. Magiskt.
Det var bilder från de två senaste veckorna. Nu när det är ordning omkring mig, och inte så mycket som tar extra tid, skall jag försöka komma igång igen med mer regelbundna uppdateringar här i bloggen och besöka er i era bloggar, och så skall jag komma ikapp med nöjesläsningen och recensera böcker igen. Jo, tjena, tänker säkert ni, hon kommer att dra igång nya tidskrävande projekt ;) Vi får väl se!
I fredags startade grannarna en ny tradition – after work på slottet. Så mysigt i dessa tider då många arbetar hemifrån, att träffas på slottet för att prata, dricka te eller kaffe, vin eller kanske äta middag.
Vi såg en enda gäst på slottet, så vi kunde strosa omkring som vi ville. Vi tog en titt på vinkällaren och bestämde att vi skall boka in en vinprovning framöver. Själv vill jag boka in mig på slottets champagneprovning också, jag behöver nog prova olika champagnesorter efter varandra för att känna någon skillnad.
Jag drack en alkoholfri drink som vi döpte till ”Cassandra Special” efter bartendern/servitrisen/entrévärdinnan, och senare blev jag sugen på lingonmousse med kanelsmulor som slottet har med i sin middagsmeny, så då fixade de det. Bra service!
Bilden på mig i spegeln tog jag med Jackie i åtanke. Hon tycker att jag tar så pinsamma selfies när jag tittar in i spegeln och inte ned i kameran när jag tar bilden. Är det här bättre då, Jackie?
Ost- och charktallrik med väldigt goda kex och fikonmarmelad, och te.
Vacker avslutning av kvällen på slottet.
Men det här var i fredags. I dag sitter jag i princip fastklistrad vid datorn för att få till ett PM om en bok som ingår i forskarutbildningen. Om ni, mot förmodan, skulle vilja veta vad det är för typ av litteratur jag läser för min forskning, så skrev jag ett PM/en recension om en av böckerna häromdagen, här är länken till inlägget.
Hoppas ni har en fin söndag ♥
Ps. Det mest överraskande den här dagen var för övrigt inte att det snöade i morse, utan att jag gillade det!