Från helgens stress till belöning som notarie

I dag jobbar jag hemifrån, mitt i ett organiserat kaos av böcker, papper och kaffekoppar. Hela helgen gick åt till att förbereda min första förhandling som notarie. Det blev långa dagar från tidig morgon till sen kväll, fulla av lagtext, praxis, akter och tankar på det ansvar som vilar i att rätten faktiskt avgör en annan människas framtid.

Och ja, det var väldigt stressigt. Men nu känns allt så otroligt värt det. För i dag skriver jag en dom som gör skillnad, som ger en människa möjlighet att börja om och få en positiv framtid. Det är de här stunderna som väger upp alla tidiga morgnar, sena kvällar och tunga förberedelser.

Jag blev också så glad när en av nämndemännen böjde sig fram mot mig och tackade för en väldigt fin föredragning. Man får aldrig glömma att en förhandling som bara tar några timmar i rätten, påverkar någons hela liv.

Just nu är det mesta satt on hold, jag har prioriterat jobbet. Men vad gör det, att vardagsrummet är belamrat med böcker, anteckningar och dator. Bakom kaoset finns känslan av mening. Och det gör att jag älskar det här jobbet! Även när fritiden får stå tillbaka.

❤️

Balans i livet, från domstol till livet på landet

Den här veckan har jag haft mitt första jourpass. Jag har ansvarat för att hålla koll på vilka mål som kommit in till domstolen och som är brådskande. Målen klassificeras på olika sätt och vissa får så kallade medskick (riktlinjer) från domarna. Sedan lottar den som har jour ut dem på andra på avdelningen. Det är så mycket som är nytt hela tiden, så ingen dag är den andra lik.

När jag lämnat domstolen bakom mig och åkte hemåt i går, möttes jag av det här på himlen. Min bror gissade på Viggen i pudelkostym, vad tycker ni?

Balans mellan domstolsarbete och vardag

Tillbaka på snabbvisit på Johannesbergs slott. Det såg så mysigt ut med de tre spa-gästerna som gick och småpratade, nöjda och avslappnade efter spabad och bastu. Jag fotade dem också.

Kontrasten mellan rättssalen och miljön hemma är stor, och båda fyller sin funktion i mitt liv. Så tacksam för båda. På domstolen handlar det om paragrafer, argument och bevisning. Det är förhandlingar, föredragningar, domar som skrivs. Och allt påverkar andra människors liv och deras framtid. Det är mentalt påfrestande och ofta måste man fatta svåra beslut. Men arbetet känns också väldigt meningsfullt och givande, och den känslan överväger. Blir man inte berörd av de frågor vi hanterar på domstolen, tror jag inte att man är på rätt plats, faktiskt. De mål vi hanterar är inte övningsfrågor i en skolbok. De beslut vi fattar kan i praktiken vara skillnaden mellan liv och död i vissa fall.

När jag sedan kommer hem möts jag av något helt annat. Krukor med växter som fortfarande blommar och tomater som mognat och är redo att plocka och äta direkt från plantan. Här hemma är det händerna i jorden, ofta tunga saker som ska bäras och gummistövlar och oömma kläder. Skilda världar, men de passar perfekt ihop för att behålla balansen i livet.

Hemma bland blommor och djur

Visst är det fint med de höstlika ängarna. Varje år samma sak, så vackert men också lite vemodigt när kylan och mörkret tar över mer av den vakna tiden. Jag har redan börjat höra och se gässen som samlar ihop sig för att äta upp sig och flyga vidare mot varmare breddgrader.

Här hemma har växterna klarat sig förvånansvärt bra på egen hand den här sommaren, trots att jag sällan vattnat och inte gödslat en enda gång.

Vinbär, vind och vardagstempo

Förutom att arbeta i helgen måste jag plocka av vinbären och samla ihop grenar och kvistar som blåst ned på gräsmattan, så gräset går att klippa. Matlådor ska lagas till mig och tjejerna inför arbetsveckan.

Snigeln får bli en symbol för motsatsen till mitt liv just nu, och påminna mig om att inte alltid rusa fram, utan se till att ta det lugnt ibland också. Som vanligt handlar det om att hitta balansen.

Hur har ni det nu under sensommaren, lyckas ni hålla kvar känslan från sommaren lite till?

Mitt rum som förvaltningsrättsnotarie – före och efter

Första dagen stod jag inför ett helt tomt skrivbord. Två skärmar, ett tangentbord och en stol. En arbetsplats som kändes anonym och stram.

I dag ser det annorlunda ut. Med lampor, gröna växter, en filt och tavlor har jag gjort rummet till mitt. Små detaljer, men viktiga när man varje dag ska fatta beslut som påverkar människors liv.

Jag kom från forskarvärlden, där jag kunde fördjupa mig i en paragraf under lång tid.

Nu arbetar jag med tre skärmar, olika rättsdatabaser, mappar och snabba beslut. Tempot är helt annat än tidigare, och för att orka med behöver jag omges av lugn på min arbetsplats, i min egen lilla oas.

Här skulle jag alltså sitta och arbeta med svåra mål under både press och stress under två års tid. Nej, det gick bara inte. Jag behövde verkligen ordna en plats där jag inte känner mig som en maskin som bara producerar domar. Inte för att skapa mys, utan för att kunna tänka klart.

Så jag började fixa:

  • gröna växter som både ger inramning, bättre luft och doft
  • ett stort skrivbordsunderlägg som dämpar ljudet och fungerar som musmatta
  • förvaring till pennor och block
  • några filtunderlägg till koppar och krukor

Bakom monsteran på lådorna står till exempel en Dr. Westerlund. Den sprider en frisk citrondoft när man rör vid bladen.

Visst blev det bättre? Men jag är inte helt nöjd ändå. Den där kartan som sitter på väggen, nej, den behövs inte när vi har landinformation i akterna. Den ger bara rummet ett rörigt intryck.

Så jag köpte en tavla istället. Den blev kanske lite för liten och sitter lite snett, men den är lekfull och förmedlar värme och lugn.

Jag är nöjd. Eller snarare, ganska nöjd. Det jag fortfarande saknar är en matta, för att slippa se det myndighetsgrå och göra rummet mer ombonat. Har ni något tips på en stor matta att lägga under skrivbordet, eller kanske en långsmal matta från dörren mot fönstren, bakom skrivbordsstolen?

Eftersom flera hört av sig och vill veta mer om hur det är att arbeta som förvaltningsrättsnotarie, tänkte jag skriva om en vanlig dag. Egentligen finns inga rutinmässiga dagar, det händer nya och oväntade saker precis hela tiden, men det är så det fungerar här, och på något sätt hamnar allt rätt i slutändan.