Mitt rum som förvaltningsrättsnotarie – före och efter

Första dagen stod jag inför ett helt tomt skrivbord. Två skärmar, ett tangentbord och en stol. En arbetsplats som kändes anonym och stram.

I dag ser det annorlunda ut. Med lampor, gröna växter, en filt och tavlor har jag gjort rummet till mitt. Små detaljer, men viktiga när man varje dag ska fatta beslut som påverkar människors liv.

Jag kom från forskarvärlden, där jag kunde fördjupa mig i en paragraf under lång tid.

Nu arbetar jag med tre skärmar, olika rättsdatabaser, mappar och snabba beslut. Tempot är helt annat än tidigare, och för att orka med behöver jag omges av lugn på min arbetsplats, i min egen lilla oas.

Här skulle jag alltså sitta och arbeta med svåra mål under både press och stress under två års tid. Nej, det gick bara inte. Jag behövde verkligen ordna en plats där jag inte känner mig som en maskin som bara producerar domar. Inte för att skapa mys, utan för att kunna tänka klart.

Så jag började fixa:

  • gröna växter som både ger inramning, bättre luft och doft
  • ett stort skrivbordsunderlägg som dämpar ljudet och fungerar som musmatta
  • förvaring till pennor och block
  • några filtunderlägg till koppar och krukor

Bakom monsteran på lådorna står till exempel en Dr. Westerlund. Den sprider en frisk citrondoft när man rör vid bladen.

Visst blev det bättre? Men jag är inte helt nöjd ändå. Den där kartan som sitter på väggen, nej, den behövs inte när vi har landinformation i akterna. Den ger bara rummet ett rörigt intryck.

Så jag köpte en tavla istället. Den blev kanske lite för liten och sitter lite snett, men den är lekfull och förmedlar värme och lugn.

Jag är nöjd. Eller snarare, ganska nöjd. Det jag fortfarande saknar är en matta, för att slippa se det myndighetsgrå och göra rummet mer ombonat. Har ni något tips på en stor matta att lägga under skrivbordet, eller kanske en långsmal matta från dörren mot fönstren, bakom skrivbordsstolen?

Eftersom flera hört av sig och vill veta mer om hur det är att arbeta som förvaltningsrättsnotarie, tänkte jag skriva om en vanlig dag. Egentligen finns inga rutinmässiga dagar, det händer nya och oväntade saker precis hela tiden, men det är så det fungerar här, och på något sätt hamnar allt rätt i slutändan.

Höstplantering i krukor – före och efter

Jag gillar att dekorera med nyponkvistar, mossa, äpplen, rönnbär, granris och annat som jag kan hämta på tomten eller i skogen. Den här hösten är nog första gången som jag bara använt mig av köpta växter i krukorna.

Före och efter. Sommarblommorna hade verkligen ledsnat totalt, så det var dags att fräscha upp krukorna med mer färgstarka växter.

Vanlig ljung och bärljung (Pernettia). I bakgrunden en sockertoppsgran.

Den här hjärtformade stenen har har vi alltid på trappan vid ytterdörren. Den hittade Jackie när förskolan var på utflykt och hon släpade i smyg hem den i ryggsäcken. Hon var då sex år, nu är hon tolv. Jag tyckte att ryggsäcken kändes väldigt tung när jag skulle plocka ur matlådan och annat efter utflykten, och då låg stenen där i botten.

Shelly är alltid med, och att Sheltiesar var lättlärda visste jag, men vad sägs om det det här: när jag tar fram kameran och riktar den mot ett visst motiv, då skyndar hon sig till precis den platsen. Om jag vrider mig åt andra hållet, då skyndar hon sig dit istället. Jag brukar ju vilja ha med henne på bild, och nu har hon lärt sig exakt hur hon skall göra :)

I dag var även Fame med när vi var ute.

Nästa trädgårdsprojekt blir att ta tag i ogräsbekämpning av grusgångarna. Under hela sommaren har vi knappt behövt rensa grusgångarna, ingenting har ju vuxit. Men nu har både ogräs, gräsmattor och hästhagar kommit igång sent omsider, och är lika gröna som de brukar vara i början av sommaren. Läskigt med klimatförändringarna som förändrar naturens lagar så mycket.

När det blir frost och vi närmar oss jul skall jag byta ut en del av växterna mot granris, då brukar det se ut så här hos oss.

Men först har vi tre färgstarka höstmånader att njuta av :)

Före och efter (70/365)

Från Vita bergen på Södermalm leder Bergsprängargränd ned mot modernare bebyggelse. Jag tyckte att kontrasten mellan gammalt och nytt blev väldigt tydlig i den här bilden; före och efter. Längst bort i bilden ser man Skatteskrapan, den stod klar 1959.
.

Så här såg det ut 1926. På 1800-talet bodde framför allt varvs- och hamnarbetare här. De hade stora familjer och de små trähusen hörde till de mest fallfärdiga och eländiga på det fattiga Södermalm. I ett av husen, som bara var 12 m2 och bestod av ett rum med kök, bodde två familjer med sammanlagt fyra vuxna och två barn. Tiderna förändras. Det här fotot finns hos Stockholmskällan, Stockholms stad, och har bildnummer SSMFA050824.

logga2017

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!