Mustig och klimatsmart gulaschgryta (8/365) av vildsvin

Det här receptet kommer från en kokbok som gavs ut av Kokboksklubben God Mat år 1980. Då var jag elva år. Jag minns att jag var med i en kokboksklubb, men inte att det var så tidigt. Ja, intresset för matlagning har inte avtagit i alla fall, och receptet använder jag fortfarande. Skillnaden är egentligen bara att jag numera använder vildsvinskött så ofta jag kan, eftersom mina föräldrar jagar, och viltkött är klimatsmart. Faktiskt klimatsmartare än både ägg, kyckling, fisk och quorn, det kan vara bra att veta.

Till 8 personer behövs

1 kg benfritt kött
6 gula lökar
4 morötter
2 paprikor
Smör
2 vitlöksklyftor
4 – 6 tsk paprikapulver
5 dl buljong (jag använder kalvfond efter smak)
2 tsk salt
1/2 krm cayennepeppar
2 brk finkrossade tomater
1 dl tomatpuré
Salt och peppar
Eventuellt gräddfil


Gör så här

1. Skär köttet i tärningar. Skala och skiva löken och morötterna. Tag ur kärnhuset ur paprikorna och skär dem i strimlor.

2. Fräs löken i litet fett i en stekpanna. Tillsätt morötter, paprikastrimlor och krossad vitlök. Låt fräsa tillsammans några minuter under omrörning. Blanda ned paprikapulvret. Lägg över i en gryta.

3. Bryn köttet i stekpannan och lägg över i grytan.

4. Tillsätt buljong (eller kalvfond + vatten), salt, peppar, burktomater och tomatpuré. Koka under lock på svag värme tills köttet är mört, minst 1 tim.

5. Servera med en grönsallad och potatis (som är långt mycket mer klimatsmart än ris) och eventuellt en klick gräddfil.

 

Övar på att ta en profilbild (7/365)

När man fotar profilbilder vill man ju ha ett mjukt ljus utan skarp sol som ger skuggor i ansiktet. Bakgrunden skall helst vara ren så att den inte stör motivet.

Jag använde bländare 5.0, men mycket snyggare hade nog blivit till exempel 2.0, som ju ger den där snygga bakgrundsoskärpan. Jag skall prova det nästa gång och jämföra bilderna. Nu fotade jag på frihand, men Shelly är ett så tålmodigt motiv att fota, så det skulle nog fungera med stativ också. Det skall jag också testa nästa gång. Jag tycker att hennes pose blev bra, när hon vrider huvudet litet åt sidan så att man ändå ser båda ögonen.

Men som sagt, till nästa gång: använda stativ och bländare 2.0.

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare.

 

Genom fönstret (6/365) klockan fem på morgonen

I går vaknade jag redan klockan fem på morgonen, utsövd och pigg efter att ha sovit de sju timmar som verkar vara vad jag behöver per natt. Jag tog med mig den här otroligt spännande kriminalromanen ned till salen, som sådana här rum kallades när vårt hus byggdes i slutet av 1800-talet.

Jag var helt inne i boken och märkte först inte hur det blev ljusare utanför. Men titta så vackert med soluppgången. Fotot tog jag med min mobiltelefonkamera, så ingen vidare skärpa och så vidare, men ett mysigt minne. Recension av boken kommer under dagen om ni vill veta vad jag tyckte om den.

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare.

 

Förgrenad (5/365) – så gick det med bilen under trädet

I det här inlägget har jag berättat hur stormen Alfrida med vindar från norr lyckades fälla en av våra lönnar, över min bil.

Jag har hoppats att bilen skulle gå att laga. En litet bucklig bil med repor skulle matcha mig perfekt. Men så blir det inte. Försäkringsbolaget hörde av sig i går och kostnaderna för att reparera bilen blir drygt 200 000 kronor, så de löser in den tråkigt nog.

Nu måste vi skaffa en annan bil till mig. Jag gillar den Volvo XC40 jag har som hyrbil. Den ligger otroligt bra på vägen, men lastutrymmet är väldigt litet så kanske en modell större. Har ni något bra tips på en mellanstor SUV som har utrymme för fyra höbalar i bagageutrymmet så får ni gärna berätta.

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare.

Den första (4/365) semlan i år hos Mr Cake

Ni känner väl mig, om jag ser att det serveras semlor på ett konditori med en välkänd och erkänd konditor, då måste jag provsmaka en sådan. Även om den så kallade fettisdagen i år infaller först den 5 mars, alltså om två månader. Vem vet om jag kommer tillbaka till Mr Cake innan dess.

Mitt betyg på semlan blir 3+

Jag valde en liten semla, vilket var alldeles lagom. Själva bullen kändes nybakad och hade ett väldigt fint skuret litet trekantigt lock. Mandelmassan hade en tydlig och fin smak och småbitar av mandel, så som jag gillar. Grädden var fint spritsad och hade en helt perfekt konsistens, men var smaklös faktiskt, inser jag nu när jag tänker på det.

Bellas och Jackies kusin älskar att baka, och fick olika baktillbehör av oss när hon fyllde år i början av december. Och dessutom fick hon en dag med oss till Stockholm och Mr Cake, där hon kanske dessutom skulle kunna ha turen att få träffa en av förebilderna, nämligen Roy Fares. I dag var det dags att ta den där turen till huvudstaden.

Och han var där och arbetade när vi kom. Men när vi hade fikat och jag gick fram och frågade om det var möjligt att få ta en bild på tjejerna och Roy Fares hade han precis gått ut i ett ärende. Typiskt.

Då tog vi en promenad ned till Sturegallerian, vidare till NK, över Hötorget och tillbaka till Mr Cake. När vi kom fram till Mr Cake möttes vi av två tjejer i personalen som berättade att de försökt hålla kvar Roy Fares tills vi skulle dyka upp, så att vi skulle få ta en bild, men nu hade han varit tvungen att gå iväg igen.

Vi beställde lunch och hoppades att han skulle dyka upp innan det var dags för oss att ta bussen hem igen, men tyvärr gjorde han inte det. Dagens lärdom: skjut inte upp det som kan göras direkt, då kan tillfället gå dig förbi. Men Ida var glad ändå, hon hade ju i alla fall fått se Roy Fares i verkligheten.

På bussen hem klarade jag att läsa en bok utan att må illa, så snart kommer det en recension av den. En väldigt välskriven och också väldigt rå kriminalroman.

Hoppas att ni också har en fin kväll!

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare.

Det är mycket nu… (3/365)

Ni som tittade in här tidigare i veckan kunde läsa om hur en av våra stora lönnar föll över min bil när stormen Alfrida härjade här i Roslagen. Så här ser det ut hemma hos oss nu. En hel lönn att såga upp till ved och bära in i vedboden.

Min bil är på verkstad och jag kör en sportig Volvo XC40 under tiden. Jag gillar den, den har väldigt bra väghållning. Men det går bara in 30 kg hö i bagageutrymmet, så jag kommer att få köra hö ofta till Leiftra som är inackorderad en mil härifrån.

Några bilder har det ännu inte blivit på Domherreflocken som jag utlovade. Tidigare var de här varje dag, men nu när jag är redo med teleobjektivet visar de sig inte. Typiskt.

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare.

Brandgult (2/365) färgad himmel kvällen efter stormen

I dag plockade jag fram mitt teleobjektiv för att fota domherrarna på tomten. Men först fotade jag skogsbacken långt bort, med solen som var på väg ned redan vid tretiden på eftermiddagen.

Jag funderade på att redigera bilden, men bestämde mig för att låta den vara precis som den är. Jag gillar hur trädens silhuetter framträder mot den orangegula himlen. Lugnet efter stormen.

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Det här temat är: Brandgult

Min krossade bil, dagen efter (1/365) stormen Alfrida…

Vi bor ganska öppet med stora ängar nedanför vårt hus, och den här gången kom vinden från norr och fick full fart över ängarna upp mot vårt hus. Det dundrade runt huset i natt och det var helt omöjligt att sova.

Men inte bara det, till och med sängarna vibrerade av stormen. Den läskigaste storm jag varit med om. Jackie hörde ett rejält brak utanför sitt fönster, men i mörkret var det omöjligt att se vad som hänt.

Det som hände var bland annat det här. En av våra stora lönnar kunde inte hålla emot vinden och bröts sönder i rotsystemet och föll…

… över min bil…

Jag reagerade som jag brukar i chock – rationellt. Jag funderade över om försäkringsbolaget skulle åberopa force majeure och inte ersätta oss och om vi nu skulle behöva åka en mindre säker bil eftersom vi inte skulle ha råd med någon lika bra. Och så fotade jag eländet, och tyckte att vissa bilder blev ganska dramatiska.

Det ser nästan ut som om jag kört in bilen i ett väldigt stort fågelbo.

Jag upptäckte att småfåglarna vällde in under det omkullfallna trädet, och titta – en domherre! Ingenting dåligt som inte har något bra med sig, tänkte jag, och bestämde att jag skulle fota dem med teleobjektivet i morgon.

Patrik stannade hemma från jobbet och ringde försäkringsbolaget, bärgningsbilen och hyrbilsföretaget, och sågade loss min bil. Och vad gjorde jag? Jag fick för mig att plocka undan alla julsaker…

Bärgningsbilen tog sig förbi nedfallna elledningar och omkullfallna träd på vägen till oss. På eftermiddagen hade vi fått klartecken från försäkringsbolaget, fått bilen bärgad och en tid bokad till i morgon för att hämta ut en lånebil.

Och så kom strömmen tillbaka. Då hade vi + 12 grader inomhus. Nu är det riktigt kvalmigt med hela + 19 grader ;)

Nu när jag vet att det kommer att ordna sig skall jag tillåta mig att sörja vårt stora, fina träd, som var Zingos favoritplats och som innehöll ett stort skatbo.

Och så tänker jag tillåta mig att känna mig litet ledsen över att tjejbilen (som vi kallar den, eftersom det nästan bara är jag, Jackie och Bella som åker i den) kanske är ett minne blott. Men jag håller tummarna för att den går att reparera.

Har ni också känt av och kanske drabbats av stormen?

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Det här temat är: Dagen efter.

Blomställning (64/365) med vit syren

Innan vi flyttade hit bodde vi ett nybyggt kedjehus i Vallentuna. Där hade vi en enda syrenbuske på vår lilla tomt. Och med en menar jag verkligen en. En enda stam. Den hann aldrig förgrena sig och bilda nya skott innan vi flyttade.

När vi flyttade hit var visserligen rabatterna igenvuxna, men det som fanns var bland annat en syrenhäck som sträcker sig runt huset och även en stor syrenbuske på tomten. Tillsammans är det säkert tusentals stammar med syren. Här kan man plocka in en bukett utan att det märks att det minskat, det är verkligen ett överdåd.

Jag och tjejerna brukar stanna på väg mot bilen på morgnarna och andas in doften av syren. Ibland tar vi med en syren i bilen. Förra året frös alla blomanlagen bort, så det blev inga syrener. Det kändes nästan som att bli lurad på sommaren. I år kompenseras vi med råge! Än har inte syrenerna slagit ut helt och hållet, men syrendoften är redan massiv. När alla syrenerna slagit ut blir det nästan omöjligt att vara på tomten eftersom doften blir så stark.

Jag har fotat med mitt Tamron 90/2,8.

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

 

I sista minuten (63/365)

Vaknar man tidigt kan man passa på att gå ut, gärna med kameran. Världen ser helt annorlunda ut jämfört med bara ett par timmar senare. Det här fotot tog jag vid femtiden, när dimmorna svepte över ängarna bakom vårt hus. Färgerna hade den här grå tonen, det har jag inte sett tidigare. Nästa gång skall jag gå närmare, och vara upp litet tidigare.

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!