De som inte finns ibland oss längre (3/365)

Den här bilden får symbolisera de som levde, starka och livskraftiga som den här solrosen, och som nu finns med oss i våra minnen.

När jag var i lekskoleåldern (som det hette då, numera förskola) lyssnade jag på en LP-skiva med melodier från filmatiseringar av Astrid Lindgrens berättelser. En av de melodierna etsade sig fast hos mig, och har stannat kvar. Jag nynnar fortfarande på den ibland. Jag tycker att den kan passa bra till bilden. Här är texten som Astrid Lindgren skrivit, och här finns en video där Lina från Emil i Lönneberga sjunger för Alfred:

Liten visa om huruledes livet är kort liksom kärleken

Flickan sa sisåhär:
det är vår kom håll mig kär.
Vårens tid är så kort,
snart den rinner bort.
Kärlek kom, o, kom,
ljuv som vårens blom,
lika skön och lika kort,
svinner lika fort.

Flickan sa sisåhär:
kom, o, kom och håll mig kär,
ty min tid är så kort,
snart jag vissnar bort.
Nu står jag i blom,
kärlek kom, o, kom,
blomningstiden går så fort,
livet är så kort.

Flickan sa: Kommer höst,
finns för mig ej kärlekströst,
som en dröm svinner bort,
så är livet kort.
Men i jordens famn,
där jag når min hamn,
ska jag ännu sakna den,
ljuva kärleken.

Sucka då i min grav,
ge mig en att hålla av.
Inget mer ber jag om,
kärlek kom, o, kom!

Nu var det dags igen… (2/365)

Jag har gjort ett nytt försök att använda träningscykeln i vårt gästhus/hemmagym/tvättstuga. Den här gången testade jag att läsa samtidigt, för att tiden om möjligt skulle gå litet snabbare och för att hinna med både träning och nöjesläsning under samma dag. Första försöket gick fint! Under 60 minuter hann jag läsa ganska långt i Pascal Engmans senaste spänningsroman, Änkorna.

Bli inte upprörda nu. Jag vet att hundöron i böcker är en styggelse för många, men för mig är det enkelt och praktiskt, så hittills sex stycken i den här boken. Hundöron som markerar något i handlingen eller om hantverket som jag vill få med (dvs inte glömma) när jag skriver min analys av boken sedan. Om ni skriver om böckerna ni läser, hur gör ni för att komma ihåg detaljer från läsningen till dess ni skriver om böckerna? Hundöron? Post-it-lappar? Eller bra minne?

Mitt andra foto till fotoutmaningen 365 dagar. Ibland kommer jag att försöka bidra med fina foton om jag kan, och ibland blir det vardagsbilder som den här.

Någon har koll på ditt liv (1/365)

Shelly har koll på mig

Fortsätt att hålla koll på varandra och bry er om varandra. Plötsligt fattas någon oss, och det kan gå så väldigt snabbt. I dag fick jag veta att en nära väns mamma blev sjuk efter jul, fick andningssvårigheter och nu gått bort i covid-19…

♥ ♥ ♥

Mustig och klimatsmart gulaschgryta (8/365) av vildsvin

Det här receptet kommer från en kokbok som gavs ut av Kokboksklubben God Mat år 1980. Då var jag elva år. Jag minns att jag var med i en kokboksklubb, men inte att det var så tidigt. Ja, intresset för matlagning har inte avtagit i alla fall, och receptet använder jag fortfarande. Skillnaden är egentligen bara att jag numera använder vildsvinskött så ofta jag kan, eftersom mina föräldrar jagar, och viltkött är klimatsmart. Faktiskt klimatsmartare än både ägg, kyckling, fisk och quorn, det kan vara bra att veta.

Till 8 personer behövs

1 kg benfritt kött
6 gula lökar
4 morötter
2 paprikor
Smör
2 vitlöksklyftor
4 – 6 tsk paprikapulver
5 dl buljong (jag använder kalvfond efter smak)
2 tsk salt
1/2 krm cayennepeppar
2 brk finkrossade tomater
1 dl tomatpuré
Salt och peppar
Eventuellt gräddfil


Gör så här

1. Skär köttet i tärningar. Skala och skiva löken och morötterna. Tag ur kärnhuset ur paprikorna och skär dem i strimlor.

2. Fräs löken i litet fett i en stekpanna. Tillsätt morötter, paprikastrimlor och krossad vitlök. Låt fräsa tillsammans några minuter under omrörning. Blanda ned paprikapulvret. Lägg över i en gryta.

3. Bryn köttet i stekpannan och lägg över i grytan.

4. Tillsätt buljong (eller kalvfond + vatten), salt, peppar, burktomater och tomatpuré. Koka under lock på svag värme tills köttet är mört, minst 1 tim.

5. Servera med en grönsallad och potatis (som är långt mycket mer klimatsmart än ris) och eventuellt en klick gräddfil.

 

Övar på att ta en profilbild (7/365)

När man fotar profilbilder vill man ju ha ett mjukt ljus utan skarp sol som ger skuggor i ansiktet. Bakgrunden skall helst vara ren så att den inte stör motivet.

Jag använde bländare 5.0, men mycket snyggare hade nog blivit till exempel 2.0, som ju ger den där snygga bakgrundsoskärpan. Jag skall prova det nästa gång och jämföra bilderna. Nu fotade jag på frihand, men Shelly är ett så tålmodigt motiv att fota, så det skulle nog fungera med stativ också. Det skall jag också testa nästa gång. Jag tycker att hennes pose blev bra, när hon vrider huvudet litet åt sidan så att man ändå ser båda ögonen.

Men som sagt, till nästa gång: använda stativ och bländare 2.0.

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare.

 

Genom fönstret (6/365) klockan fem på morgonen

I går vaknade jag redan klockan fem på morgonen, utsövd och pigg efter att ha sovit de sju timmar som verkar vara vad jag behöver per natt. Jag tog med mig den här otroligt spännande kriminalromanen ned till salen, som sådana här rum kallades när vårt hus byggdes i slutet av 1800-talet.

Jag var helt inne i boken och märkte först inte hur det blev ljusare utanför. Men titta så vackert med soluppgången. Fotot tog jag med min mobiltelefonkamera, så ingen vidare skärpa och så vidare, men ett mysigt minne. Recension av boken kommer under dagen om ni vill veta vad jag tyckte om den.

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare.

 

Förgrenad (5/365) – så gick det med bilen under trädet

I det här inlägget har jag berättat hur stormen Alfrida med vindar från norr lyckades fälla en av våra lönnar, över min bil.

Jag har hoppats att bilen skulle gå att laga. En litet bucklig bil med repor skulle matcha mig perfekt. Men så blir det inte. Försäkringsbolaget hörde av sig i går och kostnaderna för att reparera bilen blir drygt 200 000 kronor, så de löser in den tråkigt nog.

Nu måste vi skaffa en annan bil till mig. Jag gillar den Volvo XC40 jag har som hyrbil. Den ligger otroligt bra på vägen, men lastutrymmet är väldigt litet så kanske en modell större. Har ni något bra tips på en mellanstor SUV som har utrymme för fyra höbalar i bagageutrymmet så får ni gärna berätta.

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare.

Den första (4/365) semlan i år hos Mr Cake

Ni känner väl mig, om jag ser att det serveras semlor på ett konditori med en välkänd och erkänd konditor, då måste jag provsmaka en sådan. Även om den så kallade fettisdagen i år infaller först den 5 mars, alltså om två månader. Vem vet om jag kommer tillbaka till Mr Cake innan dess.

Mitt betyg på semlan blir 3+

Jag valde en liten semla, vilket var alldeles lagom. Själva bullen kändes nybakad och hade ett väldigt fint skuret litet trekantigt lock. Mandelmassan hade en tydlig och fin smak och småbitar av mandel, så som jag gillar. Grädden var fint spritsad och hade en helt perfekt konsistens, men var smaklös faktiskt, inser jag nu när jag tänker på det.

Bellas och Jackies kusin älskar att baka, och fick olika baktillbehör av oss när hon fyllde år i början av december. Och dessutom fick hon en dag med oss till Stockholm och Mr Cake, där hon kanske dessutom skulle kunna ha turen att få träffa en av förebilderna, nämligen Roy Fares. I dag var det dags att ta den där turen till huvudstaden.

Och han var där och arbetade när vi kom. Men när vi hade fikat och jag gick fram och frågade om det var möjligt att få ta en bild på tjejerna och Roy Fares hade han precis gått ut i ett ärende. Typiskt.

Då tog vi en promenad ned till Sturegallerian, vidare till NK, över Hötorget och tillbaka till Mr Cake. När vi kom fram till Mr Cake möttes vi av två tjejer i personalen som berättade att de försökt hålla kvar Roy Fares tills vi skulle dyka upp, så att vi skulle få ta en bild, men nu hade han varit tvungen att gå iväg igen.

Vi beställde lunch och hoppades att han skulle dyka upp innan det var dags för oss att ta bussen hem igen, men tyvärr gjorde han inte det. Dagens lärdom: skjut inte upp det som kan göras direkt, då kan tillfället gå dig förbi. Men Ida var glad ändå, hon hade ju i alla fall fått se Roy Fares i verkligheten.

På bussen hem klarade jag att läsa en bok utan att må illa, så snart kommer det en recension av den. En väldigt välskriven och också väldigt rå kriminalroman.

Hoppas att ni också har en fin kväll!

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare.

Det är mycket nu… (3/365)

Ni som tittade in här tidigare i veckan kunde läsa om hur en av våra stora lönnar föll över min bil när stormen Alfrida härjade här i Roslagen. Så här ser det ut hemma hos oss nu. En hel lönn att såga upp till ved och bära in i vedboden.

Min bil är på verkstad och jag kör en sportig Volvo XC40 under tiden. Jag gillar den, den har väldigt bra väghållning. Men det går bara in 30 kg hö i bagageutrymmet, så jag kommer att få köra hö ofta till Leiftra som är inackorderad en mil härifrån.

Några bilder har det ännu inte blivit på Domherreflocken som jag utlovade. Tidigare var de här varje dag, men nu när jag är redo med teleobjektivet visar de sig inte. Typiskt.

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare.

Brandgult (2/365) färgad himmel kvällen efter stormen

I dag plockade jag fram mitt teleobjektiv för att fota domherrarna på tomten. Men först fotade jag skogsbacken långt bort, med solen som var på väg ned redan vid tretiden på eftermiddagen.

Jag funderade på att redigera bilden, men bestämde mig för att låta den vara precis som den är. Jag gillar hur trädens silhuetter framträder mot den orangegula himlen. Lugnet efter stormen.

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Det här temat är: Brandgult