På fruset vatten (22/365)

I helgen invigde jag mina nya Metro2 BUGrip från det svenska företaget Icebug. 16 ståldubbar under sulorna. Mitt bästa köp på länge, vilket fäste! Jag kan verkligen rekommendera dem. De är inte billiga, men de kan dubbas om, så jag borde kunna använda dem livet ut. Nu kan jag gå ut även under januari-mars, när det ofta är rena isgatan här hos oss.

På en sten (21/365)

Shelly och jag tog en promenad i dag till Erica, Mattias, Max och Uno. Vad vi gjorde där skall jag visa senare. På vägen till dem fotade jag Shelly i det numera så sällsynta solljuset.

Scouternas valspråk skulle passa bra på Sheltiesar: Var redo! Alltid redo!

I dag har det varit vårväder hos oss, + 4 grader och sol, så härligt!

Ha en fortsatt fin lördag!

En del stigar leder till kunskap (20/365)

I går arbetade jag från soffan, med sällskap av Shelly

I går ägnade ägnade jag halva dagen åt det här manuset på drygt 400 sidor. Min uppgift är att ge besked om manusets kvalitet, om det har potential att gå vidare i processen eller inte. Det är en parallell stig jag går på, vid sidan av mitt eget arbete med avhandlingen, därför att jag tycker att det är så otroligt spännande och roligt med text. Med faktatexter såväl som romanbyggen. Jag är inte bara intresserad av innehållet, utan lika mycket av språkhanteringen och om hela bygget håller ihop, om det är stabilt och pålitligt. Jag hoppas att mina synpunkter kommer till nytta, samtidigt som jag själv lär mig mycket av att läsa andras texter.

Den här författaren lyckades fånga mitt intresse redan på första sidan genom att skickligt hantera språket. Det är skrämmande utan att jag ännu vet varför. Skall det hålla hela vägen..?

Litet senare på kvällen kom Kurro. Jag trodde att han skulle nöja sig med att ligga bredvid i soffan, men på en sekund hade han tagit min överstrykningspenna och sprungit iväg med den i munnen!

Nu är det dags att återvända till soffan och manusläsningen. Jag räknar med att bli klar i dag.

Hoppas ni har en fin fredag!

Bättre en mobilbild än ingen alls (19/365)

Så tänker jag. Och i går kväll när Jackie och jag var ute på en timmes promenad (hennes idrottslektion nu i pandemitid), hade jag bara mobiltelefonen med mig när vi närmade oss vårt hus, och det såg så här spöklikt och ensligt ut. En bild som dokumenterar en vanlig dag för oss i slutet av januari under vårt andra år med pandemi i världen.

Distanserat (14/365)

Distanserat på två sätt, dels till andra bilar, dels på det sätt jag beskriver här nedanför

Den här vägen kör jag numera bara några gånger i veckan, eftersom Bella har distansundervisning på heltid åtminstone en vecka till och Jackie har distansundervisning tre dagar i veckan, så jag skjutsar inte varje dag som tidigare. Så märklig situation att vi är hemma alla fyra hela dagarna och arbetar och har undervisning/pluggar i olika rum i huset. Jag gillar det, men tjejerna saknar förstås kompisarna och tempot i skolan.