När jag fick veta att illustrationer av Ilon Wikland skulle ställas ut på Sveriges vackraste konstmuseum, visste jag direkt att jag var tvungen att åka dit.
Utställningen ”Från Mumin till Chop Chop”, där Ilon Wiklands illustrationer ingår, pågår till och med söndagen den 17 augusti i år, missa inte den!
Jag har alltid tyckt att Ilon Wiklands illustrationer är helt underbara med en känsla av värme och gemenskap. Jag känner igen min egen barndom i många av dem. Den här boken om Jul i Bullerbyn köpte jag innan jag ens själv blev mamma för att kunna bläddra i och bli lycklig av bilderna.
Det är de här ljusa och idylliska bilderna jag främst förknippar med Ilon Wiklands illustrationer. Men på utställningen såg jag bilderna till hennes självbiografi, de var riktigt mörka och dramatiska. Och det är ju faktiskt bilderna till Bröderna Lejonhjärta också. Längre ned i inlägget visar jag fler illustrationer.
En solig och varm lördag i mars möttes Maria och jag upp i stan och åkte spårvagn ut på Djurgården.
Floristen på Waldemarsudde skapar helt makalöst vackra blomsterarrangemang.
Förutom att titta på Prins Eugens egen konst och på hans samlingar av sina konstnärsvänners konst, finns det mycket annat att titta på och inspireras av i den så kallade sällskapsvåningen i slottet. Rummen i sällskapsvåningen är bevarade i princip så som de såg ut 1947, då prinsen gick bort.
Mycket guld och mycket färg. Konst, förstås. Möbler och kristallkronor. Och de snygga blomsterarrangemangen.
Vilket rum, och vilken utsikt!
Visst är det spännande att se att blomlådorna här, som är från 1947 eller tidigare, visar hur form och funktion från förr får nytt liv genom moderna trender. Så otroligt fint, särskilt i en miljö som Waldemarsudde där konsten och naturen smälter samman så här vackert.
80 år senare dyker blomlådor som på Waldemarsudde upp inredningsbutiker. Det säger en del om hur vi återvänder till det som känns klassiskt. Det vita blombordet och det i mörkt trä är dock från Stockholms Auktionsverk. Åtminstone det vita är från början av 1900-talet. Tyvärr sålt, annars hade jag gärna lagt ett bud på det.
💜
Det här är några av mina favoriter från utställningen. Vissa av dem kommer från Ilon Wiklands självbiografiska bok, Den långa, långa resan. De övriga är från Karlsson på taket, Ronja Rövardotter och Barna i Bullerbyn.
Ilon Wikland kom som flyktingbarn till Sverige under andra världskriget. I Den långa, långa resan berättar hon om sin barndom i Estland, kriget som kommer och hur hon först skickas till sin farmor på landet tillsammans med sin älskade vallhund Sammeli. Ingen står och väntar på stationen när hon kommer fram, men hon har ju sin hund. När kriget kommer närmare skickas hon som flyktingbarn till Sverige.
Boken är tänkt för barn från fem år och uppåt, men jag är litet tveksam till läsåldern. När hunden Sammeli skäller på ryska militärer, skjuter de honom. Det känns för hemskt för en femåring att höra, och se på bilder.
Ni ser ju illustrationerna, så mycket stämning och känsla i dem och de känns så otroligt äkta.
Till Waldemarsudde kan man återvända många gånger. Om man inte vill se samma utställningar igen, kan man ta en promenad i slottsparken och längs stranden och titta på skulpturer och planteringar. Restaurang Prinsens kök ligger inne i museet och serverar bland annat köttbullar med gräddsås, och ute i parken finns Café Ektorpet, där man just nu kan äta våfflor och högrevsgryta.
Waldemarsudde kallas inte Sveriges vackraste konstmuseum utan anledning, eller vad säger ni om den här uteplatsen?
♥
Just nu - Just här 