Tre år på ekonomprogrammet tar snart slut. På valborgsmässoafton var det mösspåtagning, och nu är det högt tempo in i mål för att hinna allt innan det är dags att ta studenten. Jag får intrycket att kraven är större på den här generationen än på min. Intagningspoängen är högre till vidareutbildningar och fler gör högskoleprovet, vilket innebär att konkurrensen om platserna är större.
Bild på utsikten över grannens allé, och på vad som växer i trädgården just nu. Gullvivorna blommar för fullt, kungsängsliljorna har slagit ut och rabarberna är på väg upp. Nu fattas bara liljekonvaljer, så har jag prickat av alla de blommor som gör att man verkligen vet att det är vår.
I gränslandet mellan natt och dag hämtade jag Bella i Uppsala efter valborgsfirande med vänner. Så här vackert var det när vi åkte hemåt. Magiskt.
Precis när vi kom hem gick solen upp bakom syrenhäcken.
Nu har vi sett hela sista säsongen av YOU. Penn Badgley spelar huvudrollen, Joe Goldberg, ruggigt bra. Han har bara blivit bättre för varje säsong, och i den här har han briljerat.
Det går inte att förstå hur de alldeles nyss var fem och sex år, och nu är nitton och tjugo ♥ ♥
Ända sedan tjejerna var små har jag velat åka in till stan på min födelsedag. Då rids ett antal galopplöp på Gärdet på Kungliga Djurgården; Nationaldagsgaloppen. I år bestämde vi oss ganska spontant för att åka in till stan.
Vi tog tunnelbanan till Gärdet. När vi stod på perrongen och väntade på tåget såg jag en äldre man som hade en viss stil, klädd i röda byxor och rosa skjorta med scarf i halsen och promenadkäpp. Han började prata med oss och det visade sig att han också skulle till galoppen. Det var en jättetrevlig tunnelbanetur. Under bara tio minuter fick vi veta bland annat att hans dotter pluggat till veterinär i Australien, nu var på väg hem och behövde komplettera sin utbildning efter svenska regler. Jag hoppades nästan att vi skulle träffa honom och hans sällskap på Gärdet, men det var ungefär 50 000 människor där, så sannolikheten var obefintlig.
I år var det galopplöp med både engelska och arabiska fullblod och ponnylopp. Men mysigast var stämningen, en känsla av gemenskap, och att att titta på människor i folkvimlet…
… och hundar. Väldigt många hade tagit med sig sina hundar.
På väg till tunnelbanan såg jag en väldigt snygg bil, ett par uppmaningar på träskivor och pallkragar. Jag blev överraskad av att det kan odlas helt oskyddat mitt i stan. Fantastiskt om den som skött odlingarna också får möjlighet att skörda det som odlats.
För första gången i mitt liv testade jag att åka elsparkcykel. Väldigt kul, faktiskt :)
Sedan filmkväll med familjesushi. En väldigt mysig och rolig national- och födelsedag!
En bild innan jag skjutsade Jackie till skolan. Jag vet, spegeln… Jag hade precis kommit hem när Jackie messade att hon glömt handduken till badet i isvak som klassen skulle göra i dag. Snabbt rycka åt mig en handduk och köra tillbaka med den, och så hem igen.
Litet senare vidare till frisören för en uppfräschning, eller en glow up som tjejerna kallar det. På vägen dit kom en film från Jackie.
Jag har oroat mig för isvaksdoppet, men titta på filmen och avgör om Jackie verkar rädd… Jag har nog litet isfobi tror jag. Det hjälpte uppenbarligen inte att min mamma susade ut i full fart på isen i sulky med travhästarna, och jag bakom på ryggen på något annat okontrollerbart varmblod som inte lyssnade på mig, utan bara ville hänga med hästen framför. Jag minns fortfarande de där turerna då jag sparrade mamma, och hörde hur det sjöng och knakade i isen när hästarna slog ned hovarna. Jag ropade att vi skulle vända ut från isen, och mamma ropade tillbaka: Äh, larva dig inte! Det är min mamma det ♥ Jag hade en väldigt spännande uppväxt, inget onödigt curlande och mycket skulle vara rena äventyrslägret för barn i dag. Som när vi lassade upp hö på höskullen, och fick akta oss för hålen i golvet så vi inte ramlade ned på betonggolvet nedanför. Det hände aldrig. Vi fick ansvar, och lärde oss att ta ansvar.
Men trots, eller kanske just på grund av, att jag själv hade så fria tyglar, oroar jag mig för mycket som Bella och Jackie vill göra (och gör). Jag ser faror i allt, och måste gå igenom alla möjliga scenarier och sedan ofta tvinga mig själv att gå med på det de föreslår. Per Olov Enquist skrev: En dag skall vi dö. Men alla andra skall vi leva. Det hjälper att tänka på det. Och så fungerar det ganska bra att lyssna på Meat Loafs låt, I would do anything for love på så hög volym att det känns som kroppen vibrerar, då släpper stressen. Men då krävs det att jag åker bil, eftersom hela familjen arbetar och pluggar hemma nu.
Väldigt fin blombukett hos Hair Team. Är det Dahlior? De ljusa, taggiga, har jag ingen aning om vad det kan vara, men de är också så fina.
Frisörer och kunder hade munskydd allihop. Munskydden är så stora att jag lika gärna kunde dra upp skyddet över hela ansiktet och klippa hål för ögonen. Jag har ingen bild på hur det blev, men litet kortare.
Jag hade med mig John Ajvide Lindqvists senaste roman, men Therese och jag hade så mycket att prata om eftersom hon varit föräldraledig under ett år, så det blev ingen läsning. Kanske i kväll.
Hemma igen och dags för vidare arbete med avhandlingen, och så har jag fått ett nytt manus att läsa och bedöma. Spännande på en nivå jag kan hantera ;)
Just nu - Just här 