Recension: Bojan och grävmaskinen + Bojan och tåget + Bojan och polisbilen

Bojan och grävmaskinen kom ut i butik den 12 januari 2021, de andra böckerna kom för 1,5 – 2,5 år sedan

Bolibompas Johan Anderblad skriver fängslande och intresseväckande böcker om fordon som riktar sig till barn 3 – 6 år. De är lagom långa och spännande för åldern, med en blandning av fakta om fordonen och en påhittad berättelse om Bojan och Bojans mamma. Dessutom superfint illustrerade av Filippa Widlund.

Bojans mamma har kört nästan alla sorters fordon, och kan berätta för Bojan hur man startar dem, hur man gasar och bromsar. I Bojan och polisbilen berättar hon hur man sätter på sirenerna och hur det går till när man fångar en tjuv. I Bojan och grävmaskinen berättar hon hur mycket det får plats i en grävskopa. Precis sådana saker som man som barn, och vuxen, är nyfiken på.

I varje bok berättar Bojans mamma hur hon har räddat ett djur. I Bojan och grävmaskinen skall hon gräva en damm och behöver rädda två rådjurskid, i Bojan och tåget hinner hon precis bromsa för en älg som sitter fast på spåret och i Bojan och polisbilen lyckas hon hitta en bortsprungen hund med GPS. Spännande!

I varje bok smyger sig en känd person in, vilket blir extra kul för oss vuxna. I Bojan och polisbilen är det Leif GW Persson. Kan ni se vem det är som står bakom trädet med en spade i Bojan och grävmaskinen? Jag gissar på Janne Josefsson, den ”grävande journalisten” från Uppdrag granskning ;)

Max pekar på vilka böcker han och Uno har i Bojanserien.

Så fina böcker. Alla som sett teveprogram med Johan Anderblad vet hur superproffsig och engagerande han är, inte konstigt att böckerna blivit en sådan succé.

Copyright/fotograf: Caroline Andersson Renaud. Illustration Filippa Widlund

Nu hoppas jag att jag kan locka med den här lilla familjen på olika utflykter framöver, och titta på ett riktigt tåg (tänk: Roslagsbanan när tåget kommer tuffande över fälten, eller ångloket Lännakatten) och en riktig polisbil (polisskolan stannar varje onsdag och fikar på Gottröramacken två kilometer från oss, kan man fråga om två småkillar får sitta i en av polisbilarna?) Riktiga grävmaskiner har de både sett och suttit i, men jag gissar att det aldrig kan bli för mycket av fordon för de här killarna.

Mitt betyg: 5/5
Antal sidor i varje bok: 32
Utgivningsdatum: 2021-01-12 (Bojan och grävmaskinen)
Förlag: BonnierCarlsen
Illustratör/fotograf: Filippa Widlund

Recension och en smakbit ur: Brokeback Mountain, av Annie Proulx

Mari, på bloggen Flukten fra Virkeligheten, håller tillsammans med Astrid Terese, på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag är det Astrid Terese som håller i utmaningen, och jag bjuder på en smakbit ur den här boken:

Brokeback Mountain är en novell som i den här upplagan är på bara 50 sidor. Den publicerades första gången i The New Yorker år 1997. Jag såg den fantastiska och hjärtekrossande filmen när den kom 2006 och blev så bedrövad av historien och filmens slut att jag var tvungen att se så många filmer jag bara kunde med Jake Gyllenhaal, som spelade en av karaktärerna i filmen, som slutade på ett positivt sätt. Inte förrän nu har jag läst novellen.

Det här är en historia om två homosexuella män som av tradition och sociala koder inte får möjlighet att vara öppna med sin kärlek till varandra, men den skulle lika gärna kunna handla om kvinnor som inte får gifta sig med den de vill på grund av religion och så kallad släktheder. Det är så outsägligt sorgligt, och den här berättelsen fångar den sorgen i sitt raka språk utan att vara det allra minsta melodramatisk. Det är så mycket som är outsagt och undertryckt, men ändå så smärtsamt tydligt. Här finns inga uttalade budskap och inga pekpinnar, berättelsen handlar helt och hållet om Ennis och Jack och hur de upplever och försöker hantera situationen på två olika sätt.

Historien börjar på 1960-talet och slutar tjugo år senare. De två nittonåringarna, Ennis och Jack, kommer från Wyoming och Utah för att valla får under en sommar på Brokeback Mountain. De drabbas av en plötslig och våldsam passion för varandra. Efteråt är Ennis bestämd på att han inte är homosexuell: ”Jag är ingen bög.” ”Inte jag heller. En engångsgrej.” Ennis berättar för Jack att hans far tvingade honom att som barn se två homosexuella män som slagits ihjäl på grund av sin sexuella läggning, och att det sannolikt var fadern som slagit ihjäl dem. Det här minnet förföljer honom genom hela livet och hindrar Ennis från att våga bejaka sina känslor för Jack öppet.

När uppdraget är slutfört skiljs de åt, men tar upp kontakten några år senare. De träffas två gånger om året då de reser iväg tillsammans på, som de säger till sina fruar, fiskeresa. Men de har aldrig med sig någon fisk hem. Jack vill ha mer av Ennis, att de skall lämna det liv de lever och slå sig ned på en egen gård, men Ennis vågar inte, och tillåter sig inte att inse hur mycket han älskar Jack. Han är övertygad om att den dag de visar öppet vad de känner för varandra kommer de att bli dödade, på samma sätt som de två männen som utsattes för hatbrott och slogs ihjäl när han var barn. Ennis och Jacks kärlek till varandra och att de inte får leva ut den är en tragedi, inte bara för dem själva, utan även för deras fruar som förstår att deras män älskar någon annan.

Citatet är från sidan 47: ”Skjortan verkade tung tills han upptäckte att det fanns en annan skjorta inuti den, med ärmarna omsorgsfullt nedstuckna inuti Jacks. Det var hans egen rutiga skjorta, för länge sedan försvunnen, hade han trott, på någon jäkla tvättinrättning, hans smutsiga skjorta med fickan uppriven och knappar som saknades, stulen av Jack och gömd här inuti Jacks egen skjorta. Paret var som två skinn, det ena inuti det andra, två i ett. Han pressade ansiktet mot tyget och andades långsamt in genom munnen och näsan, hoppades på den svagaste lukt av rök och bergsmalört och Jacks härliga salta stank, men det fanns ingen verklig doft, bara minnet av den. Brokeback Mountains inbillade kraft, av vilken ingenting annat fanns kvar än det han höll i sina händer.”

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 50
Utgivningsdatum: 2020-01-17
Förlag: Novellix

Jag beställde 24 noveller från Novellix för att läsa en novell varje dag i december till och med julafton, Brokeback Mountain är en av dem

Norrtäljeskräck i en gul container, och en hel del kärlek

När jag går igenom vilka böcker som är på gång varje säsong, är jag numera ganska restriktiv i valet vad jag vill läsa. Men sedan är det som att äta glass, jag kan omöjligt behärska mig. Men hur ofta ångrar man trevliga saker som går överstyr? I princip aldrig. Nu har jag i alla fall fått hem de här, och traven med böcker jag skall läsa blev ännu högre.

John Ajvide Lindqvist är författaren som skrev Låt den rätte komma in, som sedan blev film. Han har synts överallt den senaste tiden i samband med bokreleasen, och de som redan läst hans bok är överväldigade. Jag skall först läsa den bok som flest av er här och på Instagram tyckte att jag skulle läsa härnäst, sedan blir det Norrtäljeskräck.

Book Love skrev jag om tidigare i dag, i det här inlägget. En liten fin bok med stor igenkänning för oss bokälskare.

Przewalskis häst är skriven av samma författare som skrev Binas historia och Blå. Jag tror att vi kan förvänta oss ungefär samma upplägg, med flera historier som vävs samman och med en gemensam tråd. Tidigare böcker hade mänskligheten, vår historia och vår framtid och hur människan påverkar andra arter och vår jord som underliggande tema. Kan vi korrigera våra misstag, kan vi överleva?

Och så två böcker i bokserien om Familjen Bridgerton. Jag plöjde teveserien på juldagen. Åtta timmars total verklighetsflykt i ett sträck, passade bra en dag då man ändå inte gör speciellt mycket. När jag cyklar en timme i vår gamla drängstuga, och annars skulle gå under av tristess, lyssnar jag just nu på bok två i serien, vilket är fortsättningen på teveserien.

Recension: Book Love, av Debbie Tung

Det här är en liten bok som borde passa perfekt som present till bokälskare. Ca 140 sidor med serier om oss som älskar doften av böcker, älskar bokhandlar och bibliotek och att köpa fler böcker än vi hinner läsa. Stor igenkänning.

Det här är sådant jag kan känna igen mig i. Visst känner man en samhörighet med personer som har samma boksmak! I boken finns även en serie om att kika på vad andra läser, både barn och vuxna, och få en uppfattning om vem personen som läser är, utifrån boksmak. Stor igenkänning på det!

Men jag är nog inte en äkta boknörd, det fanns en hel del i den här boken som jag inte känner igen mig i, men som jag vet att många andra bokläsare gör. Jag blir till exempel inte besviken om filmatiseringar av böcker inte motsvarar böckernas handling och stämning. För mig är det en sak att läsa boken och en helt annan att se filmen. Jag räknar inte med att berättelserna skall likna varandra, och blir inte heller besviken när de inte gör det.

Om man är en bokläsare bland icke-bokläsare, eller om man är en ung bokälskare, kan det nog vara ganska skönt att få bekräftelse på att man inte är ensam om sitt intresse. När ens föräldrar vill att man skall gå ut och spela fotboll med andra barn, och man själv helst bara vill få vara ensam och läsa en spännande bok. För vuxna bokläsare är det antagligen ingenting som överraskar i den här boken, mer ett milt konstaterande, att ja så är det, eller ja precis så är mina bokälskande vänner.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 137
Utgivningsdatum: 2019-02-07
Förlag: Andrews McMeel Publishing

Då ger jag upp

Mias Helgfråga handlar den här veckan om när det är dags att ge upp en bok.

Jag ger nästan aldrig upp. Av Fredrik Backmans böcker lärde jag mig att läsa åtminstone 70 sidor, det var vad som krävdes innan jag kom in i böckerna om Björnstad, som sedan visade sig vara något av det bästa jag läste de åren. De hade en lång startsträcka, men sedan var jag fast. Samma sak med hans bok Folk med ångest. Mitt första intryck var att stilen liknande buskis, vilket innebär skämskudde för mig. Men samma sak med den, efter ungefär 70 sidor vände det.

Jag kan å andra sidan lägga böcker ifrån mig och läsa något annat, men då återkommer jag till böckerna och ger dem en ny chans längre fram. Men det finns undantag, och här kommer ett exempel på det.

Jag hade läst den första boken i serien och gillat den, så jag hade tackat ja till att läsa uppföljaren. Jag kom inte så långt i boken innan den visade sig handla om minst ett torterat spädbarn. Och om ni inte vet vad titeln, en judasvagga, är (vilket jag inte gjorde), så står det så här på Wikipedia:

Redskapet utgörs av en pyramidformad kon med tre eller fyra sidor, på en benställning ovanför vilken offret för tortyren spänns upp. Offret placeras sedan på redskapet med spetsen i anus eller vagina, och sänks sakta ner över redskapet, varvid konen tränger längre och längre in i offret.

Nej, jag kunde bara inte läsa den.

Mia undrar också om vi brukar gå på bokreleaser, digitalt och/eller irl. Jag bor förhållandevis nära Stockholm, där många förlag finns och många bokreleaser sker, men jag har bara varit på digitala boksläpp. Det är nog främst en prioriteringsfråga, allt tar ju tid, och jag är mest intresserad av att läsa böckerna.

Vilken bok skall jag läsa nu?

Jag önskar att jag kunde läsa allihop samtidigt, men någon måste jag ju börja med. Vilka har ni läst och kan rekommendera?

Jag skall inte säga att jag brukar cykla en timme varje morgon, eftersom det hittills bara hänt några gånger, men jag har i alla fall börjat med det. Och för att stå ut med tristessen, att sitta och cykla i ett ensamt rum i den gamla drängstugan, började jag lyssna på andra delen i serien om Familjen Bridgerton. Det är mysigt och romantiskt, och det är inte förrän efter en halvtimme jag börjar titta på klockan.

Julia Quinns bok är alltså vad jag lyssnar på när jag cyklar, men jag behöver en bok att läsa också, så kom gärna med förslag. Under dagen blir det annan läsning, om Regeringsformen, men i kväll ser jag fram emot att börja läsa någon av de tio översta i inlägget.

Recension: Änkorna, av Pascal Engman

Pascal Engman brukar lyckas med att kombinera högaktuella ämnen med både spänning och karaktärsdjup, vilket fått mig att läsa alla hans romaner, från den första till de två senaste som ingår i serien om poliskommissarie Vanessa Frank. Under hösten förra året kom den tredje delen i serien; Änkorna.

När jag ställde frågan på Instagram, vad de som redan läst Änkorna tyckte om den, svarade Pascal Engman själv, med förmodad glimt i ögat: Skitbok. Jag håller med om hälften. Det är en skitbra bok.

Redan i första kapitlet hittas en kollega till Vanessa Frank skjuten i ryggen med två skott. En stund senare hittas ytterligare en kropp. En kvinna i tjugoårsåldern av arabisk bakgrund, knivhuggen i bröstet och halsen. Vanessa visar sig ha en alltför nära koppling till ett av offren, och frikopplas delvis från mordutredningen. På egen hand börjar hon nysta i fallet och dra i olika trådar. Parallellt inträffar händelser som involverar även Nicolas Paredes, som vi lärde känna redan i den första boken i serien, Eldslandet. Tidigare elitsoldat som sedan arbetat som flyttkarl och nu som säkerhetskoordinator, det vill säga livvakt, till en familj nyss hemflyttad från London.

Änkorna följer samma berättartekniska modell som de två tidigare delarna i serien; Råttkungen och Eldslandet, med flera parallella spår som efter hand vävs allt tätare ihop. Handlingen växlar kapitelvis mellan de olika personernas perspektiv. Det är som tidigare många karaktärer i boken, alla intressanta och med betydelse för handlingen på olika sätt.

Pascal Engman använder ett lättsamt språk och korta meningar, även kapitlen är korta, bara 3-5 sidor. Det håller igång tempot. Det har dock dämpats sedan den första boken, då jag jämförde den tempodrivna stilen med den hos Kepler. Om jag skulle jämföra Pascal Engmans stil med någon annans, så är det med Cilla och Rolf Börjlind. Precis som med paret Börjlinds är Pascal Engmans romaner samhällsengagerade, spännande och samtidigt berörande. Som läsare blir man nyfiken på huvudkaraktärerna och vill veta mer om dem, följa dem från bok till bok, för att se hur de skall utvecklas. För utvecklas gör de.

Vanessa Frank lärde vi känna som besvärlig, obekväm och känd för att ta till okonventionella metoder. På grund av personliga bekymmer och saknad var hon ofta onykter, vilket tvingade henne att ta en ofrivillig timeout. I den här senaste delen ger hon ett stabilare och lugnare intryck. Hon hanterar personliga svårigheter och sorger övervägande rationellt, om än känslomässigt. Hennes karaktär har fördjupats sedan första boken och jag tycker mer om henne nu. Karaktärsbeskrivningarna är något som Pascal Engman överlag behärskar väldigt väl. Han lyckas skildra även antagonisterna nyanserat på ett sätt som gör att man tycker att man förstår deras motiv och känner med dem, trots de vedervärdiga handlingar de utsätter andra för.

Jag undrade när jag läste, hur historien skulle kunna vara trovärdig med Vanessa som till stor del arbetade på egen hand vid sidan av en mordutredning om något så komplicerat och svårutrett som organiserat terrordåd. Men jag borde ha vetat sedan tidigare att jag lugnt kunde läsa vidare, att ingenting är en tillfällighet, allt sker enligt författarens noggranna plan. Intrigen är genomarbetad och håller ihop från början till slut. Det kan vara snårigt, men ingenting lämnas åt slumpen eller skyndas förbi.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 504
Utgivningsdatum: 2020-09-21
Förlag: Bookmark Förlag
Form: Elina Grandin

De bästa böckerna 2020 + mål och läsutmaningar för 2021

En sak som blivit uppenbar för mig, är att ju mindre tid man har, desto mer får man gjort.

När jag under många år skjutsade våra döttrar till och från skolan och till deras aktiviteter hann jag med så mycket annat, inklusive att läsa. Jag blev bra på att utnyttja varenda minut så att ingen tid gick till spillo. Jag hade böcker med mig hela tiden, och läste överallt där det gavs tillfälle; ofta i bilen, men även i väntrum, på gymmet, på resa, på caféer och i provrum (ja, faktiskt). Och jag hade i regel tänkt ut vilken bok jag skulle läsa efter den jag höll på med, så det blev sällan tidsglapp mellan böckerna, bara att läsa vidare i nästa.

Så här mysigt har vi haft det, men det har inte blivit mycket läst…

Året som gick, då aktiviteter lades på is på grund av pandemin och jag fick mer egen tid, blev jag lat. Det kanske handlade om den vanliga principen om tes – antites – syntes. Efter att länge ha levt med ett fullspäckat schema kände jag möjligen ett behov av att göra tvärtom, det vill säga ta det lugnt. Och det gjorde jag förra året.

Tidigare satte jag på teven när det var något jag visste att jag ville se, och sedan stängde jag av den. Under hösten och vintern har jag tillbringat alldeles för många timmar i soffan, letandes mellan streamingkanalerna efter något att se. Det här året skall jag försöka hamna någonstans mittemellan ytterligheterna.

Läsmål för 2021 – 100 böcker

Statistiken talar sitt tydliga språk; antal lästa böcker per år: 67-97-79-39-35. Jag är ändå nöjd med att jag läste 35 böcker förra året, det var en omställningarnas år för mig, jag behövde ta det litet lugnt. Men i år satsar jag stort och räknar med att hinna läsa 100 böcker. Jag kommer att räkna in facklitteratur som jag läser för min avhandling, så ett helt orimligt mål är det inte. Det gäller bara att hålla mig borta från att slötitta på teven ;)

De mest lästa recensionerna under 2020

1, Björnstad av Fredrik Backman
2, Störst av allt av Malin Persson Giolito
3, 1984 av George Orwell
4, En bur av guld av Camilla Läckberg
5, Jack av Christina Lindström
6, Vingar av silver av Camilla Läckberg
7, Testamente av Nina Wähä
8, Doktor Glas av Hjalmar Söderberg
9, Som pesten av Hanne-Vibeke Holst
10, Den gamle och havet av Ernest Hemingway

Läsutmaningar för 2021

Det kan låta som ett feltänk med läsutmaningar det här året, men jag räknar med att de kommer att göra mig fokuserad på att nöjesläsa när tid finns. Dessutom har jag valt utmaningar som jag tror fungerar med vad jag ändå har tänkt läsa, det vill säga novellerna från adventskalendern, klassiker som är olästa i bokhyllan, andra hyllvärmare som väntar på att bli lästa, litteraturpristagare och en del nytt som ges ut i år som jag ser fram emot. Här finns de läsutmaningar jag tänker delta i under 2021.

Målet att läsa de här böckerna under hösten och vintern har jag inte lyckats nå. Just nu läser jag Pascal Engmans senaste spänningsroman, Änkorna, så jag har i alla fall kommit igång, sent omsider.

I årets första helgfråga hos Mia undrar hon om vi är med i några läsutmaningar i år. Nu vet ni vilka jag tänker anta, och fler tips på läsutmaningar får ni från Mia och andra bokbloggare hos Mia.


De bästa böcker jag läste under 2020

Det här är de böcker jag läste under 2020 som jag gav betyget 5 av 5. Senare i januari kommer en ny bok av Cara Hunter i serien om kriminalkommissarie Adam Fawley, och i sommar en ny spänningsroman av Mattias Edvardsson. Jag ser fram emot att läsa båda.

Hur var ditt bokår 2020? Har du ställt upp några mål för årets läsning? Ser du fram emot att läsa någon särskild bok? Berätta!

Någon har koll på ditt liv (1/365)

Shelly har koll på mig

Fortsätt att hålla koll på varandra och bry er om varandra. Plötsligt fattas någon oss, och det kan gå så väldigt snabbt. I dag fick jag veta att en nära väns mamma blev sjuk efter jul, fick andningssvårigheter och nu gått bort i covid-19…

♥ ♥ ♥

Bokomslag – trender för våren 2021

För två år sedan gjorde jag en trendspaning på bokomslag. Många läste och flera har hört av sig och önskat en ny trendspaning. Nu kommer den, min helt ovetenskapliga uppfattning om vilka stilar som tycks trenda på bokomslag i Sverige under våren 2021.

Årets dominerande nyckelfärger inom inredning och mode avspeglar sig på bokomslagen; sandigt beige, grå och bruna toner. Parallellt med de jordiga färgerna syns rödbrunt, varmt gult, rostigt orange och rött samt dämpade rosa toner. Med det som utgångspunkt, låt oss se vidare på de olika stilar som kan urskiljas i vårens bokutgivning i Sverige.

En begränsad färgskala. Många grafiska formgivare och illustratörer har valt att använda ett begränsat antal färger. När jag gick igenom, sorterade och analyserade bokomslagen blev jag överraskad av hur iögonfallande och färgstarka många är. Modigt att satsa färger som varmt gula och rostigt röda. Är det snyggt tycker ni?

En monokromatisk palett med en eller två accentfärger. Till exempel röda toner på hela omslaget med vit som accentfärg för titel, författare och förlag. Eller vitgrå nyanser med svart och rött som accentfärger. Eller turkos med guldaccenter.

Färgfältsdesignade omslag. Jag vet inte riktigt vilken effekt det ger med sådana fält, men jag gillar dem. Gör de här omslagen er sugna på att läsa böckerna?

Vintage, retro, 50-tal. En hel del av vårens bokomslag tycks inspirerade av tidigare tidsperioder, ofta 50-talet. Färgnyanserna är jordnära och dova. Rosa finns fortfarande kvar som trendande färg på bokomslagen, men nu är det dämpat rosa som gäller.

Årets stora trend anser jag vara bild- och/eller textmaskering. Väldigt många böcker kommer att ges ut under våren med omslag där bilden är oskarp, ofta på grund av att titel och författarnamn skymmer bilden, men också därför att bilden blurrats, det vill säga medvetet redigerats för att inte vara skarp. Tekniken hjälper till att uppnå ett mystiskt utseende. Kombineras gärna med fett typsnitt. Överraskande nog är också titeln i många fall oskarp, därför att den skyms av bilden, är nedtonad eller intrasslad i rötter, grenar eller blad från bilderna på omslagen.

Fortfarande verkar en minimalistisk design gälla, med ett rent typsnitt. Men inte alltid versaler, som det ofta var 2019.

Bokomslag med handskriven titel kommer även i år. Många tekniker för bokomslag överlappar förstås varandra. Allt som väntar dig tycker jag även är ett exempel på färgfältsdesign och Ett minnesvärt frieri ett exempel på omslag med monokromatisk färgskala.

Guldaccenter, både som titlar och motiv.

Alla böcker faller naturligtvis inte in i de kategorier som jag har utkristalliserat och benämnt, men enligt min mening är det de här stilarna som dominerar vårens bokomslag i Sverige.

Håller ni med mig om min trendspaning för 2021, eller har sett några andra trender? Det är alltid spännande att läsa vad ni tycker! Vilket bokomslag tycker ni är snyggt? Vilket lockar er att läsa?