Lazarus, av Lars Kepler

En av årets mest efterlängtade romaner finns i handeln från och med i dag  – Lazarus av Lars Kepler. Jag har läst hela serien om kriminalkommisarie Joona Linna och Saga Bauer från Säpo. Vad är det då som jag uppenbarligen inte kan få nog av, kan man undra.

Framför allt är det hantverket som imponerar. Keplers böcker är klassiskt hårdkokta kriminalromaner med skickligt uppbyggda intriger, ett skyhögt tempo och spänning så stor att jag inte kan göra annat än att svepas med och efteråt känna mig alldeles utmattad och omtumlad. Det går inte att motstå. Kepler använder i princip samma berättarteknik som i tidigare böcker i serien, med korta kapitel och ett rappt språk. I den här boken har dock tekniken använts litet för snävt för min smak, särskilt när stycken består av en enda mening och ofta av bara några få ord. Det gör det svårare att få ett flyt i läsningen.

I den tredje boken i serien, Eldvittnet, dök seriemördaren Jurek Walter upp i epilogen och vi fick en vink om vad vi kunde förvänta oss i nästa bok, Sandmannen. Den blev den dittills mörkaste och grymmaste i serien. Men det var ändå ingenting i jämförelse med Keplers nya kriminalroman. Bitvis är den så hemsk och så klaustrofobiskt skrämmande att jag varit tvungen att ta pauser för att minska spänningen i kroppen och kunna djupandas.

Flera mordfall uppdagas, och de visar sig ha direkta kopplingar till Joona Linna. Är det möjligt att Jurek Walter fortfarande lever, eller är det Joona Linnas förflutna och inre demoner som får honom att överreagera? Den här gången är det Joona och Saga som står i centrum för handlingen. Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril, alias Lars Kepler, berättade vid den författarträff jag nyligen var inbjuden till att de i samtliga sina kriminalromaner, men särskilt i den här senaste, varit intresserade av att se hur långt man kan knuffa sina huvudpersoner närmare kanten, och hur de kommer att agera. I Lazarus är det precis vad som sker.

Både Joona Linna och Saga Bauer ställs här inför omänskliga psykiska påfrestningar, och för första gången sedan jag började läsa Kepler-serien lider jag och våndas på riktigt med huvudpersonerna. Boken igenom undrar jag hur länge Joona och Saga skall kunna hålla ihop i de extrema situationer som de utsätts för. Det psykologiska djupet som jag tidigare saknat i personbeskrivningarna finns här. Författarna gestaltar extremt skickligt hur brottsling och hjälte många gånger i själva verket är som två sidor av samma mynt, som Yin och Yang, med förståelse för varandras själar och psyke. Det som skiljer är att de agerar utifrån helt olika motiv. Det enda sättet de kan komma åt varandra på, är genom att veta hur den andre tänker. Och det är just det mentala spelet som gör den här boken så intensiv och infernaliskt spännande.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 543
Serie: Joona Linna (del 7)
Utgivningsdatum: 2018-10-19
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Form: Hummingbirds
ISBN: 9789100142698
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Mingel på Nedre Manilla med Lars Kepler

För ett par veckor sedan fick jag en inbjudan till författarträff med Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril, alias Lars Kepler.

Här svängde jag in i går, vid Nedre Manilla. Jag var tydligen först på plats och blev litet fundersam över om det var ok att köra in med bilen.

Då fick jag se en man komma gående med ett gevär över axeln. Ganska märkligt att se det på Djurgården, men passande med tanke på att boken som var själva anledningen för kvällen handlar om skottlossning och mord ;) Han gav i alla fall klartecken till att jag fick köra in.
En kvinna släppte in mig och eftersom jag var först på plats hade jag tid att titta mig omkring i Bonniers residens. Jag överdriver inte om jag berättar att det var pampigt med alla de 300 konstverken och alla gamla bevarade möbler. Ja, ni ser ju själva.

Här står jag i den stora hallen. Tänk att som barn få springa omkring och leka här i alla rum och på tre våningar.

Ett bibliotek helt i min smak med platsbyggda bokhyllor från golv till tak och en otroligt vacker kristallkrona.

Jag kikade runt litet överallt, och fick se den här fina spolanordningen på en av toaletterna. Håll med om att det vore läckert att ha en sådan hemma.

Fin utsikt och fina fönster, som jag dock tror är utbytta mot nyare än de ursprungliga med tanke på de moderna spröjsen.

.
Inredningsinspiration på ännu en toalett. Snyggt handfat med likadana kranar som vi byter till hemma just nu för att få den där snygga sekelskiftesstilen.
.

Vi minglade under någon timme med vin, vatten och snittar, och sedan var det dags för samtal med författarna.  Albert ”Abbe” Bonnier ledde samtalet och vi fick möjlighet att ställa frågor. Det var väldigt spännande, och jag kommer att berätta mer om det på fredag när jag också lägger upp min recension av den helt nya boken om Joona Linna och Saga Bauer.

Efter samtalet fick vi guidad visning. Det var väldigt intressant och även roligt att få höra personliga historier kring många av konstverken.

Och slutligen signerade Alexandra och Alexander våra böcker, och vi som var inbjudna fotade varandra tillsammans med det berömda författarparet. Mörka och gryniga foton, men det var ganska dunkelt inomhus och alla bilder är fotade med mobiltelefonens kamera.

Det var verkligen en riktigt välordnad och trevlig kväll! På fredag kommer min recension av den nya boken, så titta gärna in då.

Och nästa vecka är det dags igen, då är det nämligen dags för nomineringseventet inför Augustpriset. Det är på måndag på Södra teatern. Kommer ni också?

Den sista flickan, av Nadia Murad


Den här boken kom ut i maj och är en av de böcker jag verkligen velat läsa. Ändå har jag dragit mig för det ända tills nu på grund av det tunga ämnet. Boken är Nadia Murads berättelse om hur hon levde med sin familj i en liten by i norra Irak när IS år 2014 började sitt maktövertagande i området. Många män sköts när de vägrade att konvertera från yazdanism till islam och tusentals kvinnor och unga flickor över åtta år togs som sexslavar. De såldes eller skänktes till olika IS-anhängare, misshandlades och våldtogs. Fortfarande är tusentals yazidiska kvinnor tillfångatagna.

Jag minns nyhetssändningarna från hösten 2014, då hjälpsändningar släpptes ned av flyg på Sinjarbergen till de minst 30.000 människor som flytt dit när IS påbörjat folkmordet av yazidier. Nadia Murad berättar om hur folket levde innan folkmordet påbörjades, hur det gick till när IS tog över och vad hon och många andra tvingades uppleva och hur hon efter att ha lyckats fly nu arbetar som goodwillambasadör för FN och kämpar för att IS-anhängarna skall bli åtalade för folkmord.

Citatet är från sidan 137:

”När IS tog över Sinjar och började kidnappa yazidier kallade de sina mänskliga krigsbyten för sabaya (sabiyya i singular), vilket hänvisade till de unga kvinnor de köpte och sålde som sexslavar. Det var en del av deras plan för oss, som har sitt ursprung i en tolkning av Koranen som sedan länge var bannlyst av världens muslimska samhällen men om skrivits in i de fatwa och pamfletter som IS offentliggjorde innan de anföll Sinjar. Yazidiska flickor uppfattades som otrogna, och enligt IS-krigarnas tolkning av Koranen är det ingen synd att våldta en slav. Vi skulle locka nya rekryter att bli soldater och skickas runt som belöningar för  lojalitet och gott uppförande. Alla på bussen skulle möta det ödet. Vi var inte längre människor – vi var sabaya.”

Det här är en bok som alla borde läsa. Ämnet är tungt, men det som  hände berättas på ett rakt och osentimentalt sätt, vilket underlättar läsningen. Berättelsen är lika viktig att läsa som de vittnesmål vi läser av överlevande från förintelsen under andra världskriget.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 329
Utgivningsdatum: 2018-05-15
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Originaltitel: The last girl. My story of captivity, and my fight against the Islamic State
Översättare: Manne Svensson
Formgivning: Nina Ulmaja
ISBN: 9789100173685
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

 

Inkräktare, av Tana French

Visserligen är jag väldigt svag för psykologiska spänningsromaner, men så skön känsla det var att läsa en riktigt välskriven, klassisk kriminalroman som den här!

Antoinette Conway och Stephen Moran får i uppdrag att utreda ett uppenbart partnermord. Ett fall som tycks enkelt att lösa och långt ifrån ett sådant uppdrag som kan ge de båda utredarna en högre status och bättre anseende på mordroteln. En uppklädd ung kvinna som väntar middagsbesök har fått sitt huvud spräckt mot en gaskamin. Kvinnans pojkvän tas in till förhör och det blir ganska snart uppenbart att han undanhåller viktig information.

Efter hundra sidor började jag undra hur det skulle kunna behövas 471 sidor till (!!) för att knyta ihop säcken. Men ju längre jag läste, desto mer önskade jag att boken aldrig skulle ta slut. Om det inte vore för att jag varken hade tid att äta, träna eller någonting annat, jag måste bara läsa vidare!

Det som till att börja med verkar vara en lättlöst mordhistoria visar sig dölja mycket under ytan och utredningen tar många olika vändningar. Ingenting hastas förbi och det känns som att få hänga med de båda mordutredarna i funderingar och diskussioner, och få sitta med under förhör och annat utredningsarbete. Det är så underhållande och spännande att jag riktigt myser.

Ja, det är en tegelstenstjock bok, men låt dig inte avskräckas av det. Tvärtom. Gläd dig åt att underhållningen pågår desto längre. Det här är en riktigt välskriven och klurig kriminalroman med fokus på utredningsarbetet och att lösa mordfallet.

Inkräktare är sjätte delen om Dublins mordrotel. De två mordutredarna återkommer från den femte delen, men dessförinnan har huvudpersonerna skiftat. Jag har inte läst någon av de tidigare delarna, och det är inte heller nödvändigt. Den här boken kan utan tvekan läsas fristående.

Betyg: 5/5

Antal sidor: 571
Utgivningsdatum: 2018-04-06
Serie: Dublins mordrotel (del 6)
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Översättare: Christian Ekvall
Omslag: Kerstin Hanson
Originaltitel: The Trespasser
ISBN: 9789100173296
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Dagens boklunch med Inkräktare

BP frågade i förra inlägget om jag inte hade någon recension av deckare på gång, en genre som jag vet att hon föredrar. Det har jag faktiskt. Jag har precis börjat läsa Inkräktare av Tara French, och jag har en känsla av att jag kommer att plöja den här boken i dag.

I dag kan jag tyvärr inte dela med mig av något smarrigt lunchrecept eftersom vi åt hemgjord pyttipanna, alltså en blandning av rester från kylskåpet. Litet tärnad potatis, kyckling, lammkorv och soltorkade tomater, med mangold från min första odling i pallkragar och litet brieost.

Nu läsning, och senare i eftermiddag kommer en eller flera recensioner av böckerna jag visade i går. Ha det fint! Och glöm inte att dricka mycket vatten.

Kvinnan i fönstret, av A J Finn

Efter att ha läst tre feelgoodromaner i ett sträck ville jag läsa något som var mindre ljuvt och mer nagelbitande spännande. Kvinnan i fönstret är precis en sådan roman.

Anna Fox levde tidigare ett ganska vanligt familjeliv med man och barn och med ett arbete som framstående barnpsykolog. Sedan hände något som omkullkastade allt. När historien börjar har mannen lämnat henne och tagit dottern med sig, men de verkar fortfarande ha en väldigt bra relation och pratar med varandra varje dag. Anna lever ensam kvar med katten i det stora huset, skräckslagen för att gå ut. Hon träffar en psykolog och en fysioterapeut regelbundet, som kommer till huset. Livsmedel och annat hon behöver beställer hon via hemkörningsservice.

Annas dagar går ut på att titta på svartvita klassiker inom skräckfilmsgenren, chatta med och ge råd till andra som också är drabbade av agorafobi, torgskräck, och äta mängder med medicin som hon sväljer ned med alldeles för mycket rödvin. Dessutom spionerar hon på grannarna. Genom sin kameralins följer hon deras liv och hon letar upp allt hon kan hitta om dem på Internet. Särskilt en familj har fångat hennes intresse, familjen Russell, som består av mamma, pappa och en en tonårig son. Hon inser själv att hon låter deras kärnfamiljsliv bli ett eko av det liv hon själv levde.

Det här är en ganska långsamt berättad historia, på samma sätt som Anna lever sitt liv dag efter dag, månad efter månad. Ingenting särskilt inträffar. Ändå fängslar historien redan från första sidan. Det är mörkt, och man anar ett ännu djupare mörker under ytan som man vill få grepp om och försöka förstå. Berättelsen är dessutom strösslad med filmcitat och hänvisningar till klassiska skräckfilmer som bidrar till en riktigt ruggig stämning. En bit in i boken trappas plötsligt både stämningen och tempot upp och det blir hysteriskt spännande. Anna ser något fruktansvärt inträffa hos familjen Russell, men när hon rapporterar det till polisen blir hon inte trodd av varken dem eller av grannfamiljen själv och det finns inga bevis. Hon börjar ifrågasätta sig själv, har hon inbillat sig? Är det tabletterna och vinet som gett henne hallucinationer?

Till viss del påminner den här berättelsen om Caroline Erikssons spänningsroman Hon som vakar, med en huvudperson som är helt under isen med alkoholproblem och som är närapå besatt av en av grannfamiljerna. I båda romanerna inträffar något hemskt som tvingar huvudpersonen att agera, vilket i sin tur sätter igång en räcka av ruggiga händelser. Att jag ganska nyligen läst en liknande berättelse kan ha bidragit till att jag redan tidigt förstod hur det mesta hängde ihop. Ändå sträckläste jag till långt efter midnatt för att få bekräftat hur det skulle gå. Starkast intryck gjorde de delar i romanen som steg för steg avslöjar hur Anna drabbades av sitt trauma, de delarna gav mig kramp i bröstet.

Kvinnan i fönstret var inte särskilt oförutsägbar, men det är en både omskakande och otroligt spännande berättelse som höll mig i ett fast grepp från första sidan till den sista.

Betyg: 4/5

Antal sidor: 455
Utgivningsdatum: 2018-04-10
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Översättare: Klara Lindell
Originaltitel: Woman in the window
ISBN: 9789100172374
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Silvervägen, av Stina Jackson

Lelle kör hela nätterna längs riksvägen som i folkmun kallas Silvervägen. Varenda småväg, varenda ödetorp söker han igenom. Han letar mer och mer desperat efter sin sjuttonåriga dotter, Lina, som är spårlöst försvunnen sedan tre år tillbaka. Han får ingen ro, ångesten tär på honom, och värre blir det när ytterligare en tonårsflicka försvinner.

Till det lilla samhället Glimmersträsk kommer sjuttonåriga Meja tillsammans med sin mamma. De har alltid levt på samhällets skuggsida, och Meja är som bedövad efter alla år då hon tvingats vara den som tar hand om sin mamma istället för tvärtom. Hon har tappat räkningen på hur många gånger de har brutit upp från en plats och flyttat. Den här gången är det till en man långt ute i skogen, som mamman träffat genom en dejtingsida.

Ni som har läst Vargarnas historia, av Emily Fridlund, kommer att känna igen den ödesmättade, lågmälda stämningen som berättelsen förmedlar. Och det finns många fler likheter mellan berättelserna. Precis som i Vargarnas historia utspelar sig handlingen på en avlägsen, liten ort med många hemligheter och lögner, och även här får en familj som lever mer eller mindre ett hippieliv, i omgivningens ögon en sekt, stor betydelse för berättelsen. I båda böckerna är de tonåriga huvudkaraktärerna asociala och missanpassade, båda har en mamma som har nog med sig själv. När hippiefamiljerna dyker upp i deras liv dras de in i deras hemtrevliga och kärleksfulla gemenskap och får äntligen känna hur det känns att vara en riktig familj.

Intensiteten och den lågmälda tonen är nästan hypnotiserande och bokens största behållning. Jag vill å ena sidan vidare i berättelsen för att få veta vad som hände Lina som försvann, och för att få veta hur det skall gå för Meja, och för Lelle som jag lider med och önskar skall få ro. Å andra sidan vill jag inte läsa för snabbt, jag vill hålla kvar den hemlighetsfulla och suggestiva stämningen.

Berättelsen håller ihop hela vägen fram till de allra sista avsnitten, då trådarna skall knytas ihop. Jag hade önskat att just den delen varit litet mer sinnrik. Jag föredrar när man på slutet av boken själv inser hur allt hänger ihop genom att man då ser den röda tråden genom ledtrådar som avslöjats längs vägen, utan att ha förstått att det var just ledtrådar. Här har författaren valt att knyta ihop trådarna genom berättande samtal som förklarar var, när, hur och varför. Det drar tyvärr ned intrycket av en i övrigt fängslande berättelse som det var en ren njutning att dras in i.

Silvervägen är författarens debutroman, och den är nominerad till det svenska deckarpriset Crimetime Specsavers Award för årets bästa deckardebut. Priset delas ut vid Sveriges största deckarfestival, Crimetime Göteborg, i samband med Bokmässan i september.

Betyg: 4/5

Antal sidor: 296
Utgivningsdatum: 2018-05-22
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Formgivning: Miroslav Sokcic
ISBN: 9789100176006
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

En annan Alice, av Liane Moriarty


Liane Moriarty har skrivit ännu en insiktsfull relationsroman om ganska vanliga medelklasspar som lever ganska vanliga medelklassliv. Person- och miljöbeskrivningarna är som vanligt träffsäkra och ger en tydlig bild av de olika karaktärerna och miljöerna i berättelsen. Moriartys roman Stora små lögner blev teveserie med en ny säsong på gång, det skulle inte förvåna mig om den här romanen går samma väg. Det är den som klippt och skuren för.

Boken inleds med att Alice, bokens huvudperson, faller på gymmet och slår i huvudet så allvarligt att hon blir medvetslös och sedan hamnar på sjukhus. När hon skall byta om känner hon inte igen kläderna i träningsväskan, och inte heller sin kropp. Och vad gjorde hon på ett gym, hon som avskyr att träna? När hon till slut lyckas få kontakt med Nick, mannen hon älskar och är gift med och som är den blivande pappan till barnet hon väntar, är han otrevlig och kort i tonen och lägger på luren. Sakta går det upp för henne att hon inte är 29 år, utan 39 år, trebarnsmamma och mitt uppe i en sjaskig skilsmässa. Hon minns ingenting av de senaste tio åren.

Alla runt Alice tiger om vad som har hänt och hur Alice har varit som person under de senaste tio åren, men då och då dyker det upp minnesfragment som gör henne både förkrossad och panikslagen. Vem är till exempel Gina som verkar ha haft stor betydelse i Alices liv?

Författaren brukar väva in andra röster i berättelsen för att ge den fler perspektiv. I Stora små lögner var det korta förhör med olika berörda personer, här är det dels blogginlägg från en mormors mor, dels hemuppgifter från Alices syster till hennes terapeut. Bit för bit läggs pusslet som tillsammans ger bilden av vem Alice har blivit de senaste tio åren.

Det här är en välskriven och lättläst roman som jag läste i ett svep. Historien gjorde mig nyfiken på hur det skulle gå. Som vanligt i Moriartys romaner knyts trådarna ihop litet väl sent. Slutet är också litet väl tillrättalagt, men inte orealistiskt. Jag gillar det. En annan Alice är en klassisk feelgood med djup.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 483
Utgivningsdatum: 2018-03-18
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Form: Nebojsa Zoric
Översättning: Anna Strandberg
Originaltitel: What Alice forgot
ISBN: 9789100174125
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Offrens offer, av Bo Svernström

Romanen börjar med att en man hittas uppspikad på en lada i Rimbo, ett litet samhälle sex mil norr om Stockholm. Han är så hänsynslöst torterad och stympad att en av polisassistenterna kräks på brottsplatsen. Sedan följer en lång rad av mord och vi får följa dels kriminalkommissarie Carl Edson och hans team i jakten på mördaren, dels journalisten Alexandra Bengtsson som fått i uppdrag att rapportera om seriemördaren i Aftonbladet.

Det är bestialiskt och det är blodigt, vilket jag gärna varit utan. Jag är mer intresserad av att läsa om utredningsarbetet och att försöka lista ut vem mördaren är. Ganska snart inser jag i stora drag hur historien hänger ihop, och ungefär halvvägs i boken avslöjar författaren själv vem som ligger bakom morden. Då tar historien en ny vändning. Karaktärerna får ett större djup och jag blir mer intresserad av att läsa om dem än om brotten som är begångna.

”I vår familj var ord utbyte av praktisk information, beteckningar enbart avsedda att klara av vardagens rutiner: Kan du handla ägg? När kommer du hem? Jag måste jobba i helgen. På kvällarna när allt praktiskt var ordnat för dagen – skolarbetet, min systers pianolektioner, mina föräldrars arbeten, middagen – då återstod bara tomhet. Om andra familjer kunde prata om sina upplevelser, hur de känt eller glatt sig under dagen, så tystnade min familj. På sin höjd kunde de uttala ett bra på den artigt ställda frågan Hur har dagen varit?

Historien håller ett högt tempo och morden radas upp ett efter ett, det ena omänskligare och blodigare än det andra. Kriminalarna kämpar tillsammans med forensiker och rättsläkare för att hitta mördaren, och hack i häl har de journalisten från Aftonbladet som skriver om alltsammans. Tyvärr fungerar inte det här för mig, det blir aldrig särskilt spännande. Kanske för att det inte känns trovärdigt, jag tar inte det som sker på allvar. Våldet är för grovt och jag får ingen känsla för någon av karaktärerna. Andra halvan av boken är den största behållningen för mig, när författaren går mer på djupet i de olika karaktärerna. Då blir det intressant och historien levande.

Författaren arbetar själv på Aftonbladet, det här är hans debutroman.

Betyg: 3/5

Antal sidor: 475
Utgivningsdatum: 2018-02-22
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Formgivning: Elina Grandin
ISBN: 9789100175603
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

 

 

Ormen i Essex, av Sarah Perry

Ibland ramlar man över en alldeles unik roman, som är så mycket och ger så mycket, och därför egentligen inte går att beskriva på ett kortfattat och rättvisande sätt. Det här är en sådan roman.

Handlingen utspelar sig 1893 och något år framåt, alldeles i slutet av den viktorianska perioden. En period som författaren tycks behärska helt och fullt. Den unga Cora blir ingift i den viktorianska societeten, men äktenskapet blir inte lyckligt. Maken är framgångsrik inom sitt yrke, men privat är han en sadist som misshandlar henne både fysiskt och mentalt. När han dör i bokens inledning är det ingen som sörjer, inte Cora heller. Tvärtom känner hon en frihet och lycka hon inte upplevt sedan hon blev gift.

Tillsammans med sin väldigt specielle, sannolikt autistiske, elvaårige son och sin jungfru Martha lämnar Cora London och flyttar temporärt ut på landsbygden där hon genast kastar av sig alla konventioner och krav på hur en societetsdam borde uppföra sig och klä sig. Hon vandrar omkring i leriga kängor med smuts under naglarna, stenar i fickorna, utan korsett i en för stor herrock i kärren i Essex, letandes efter fossiler.

Författaren väver in tidens olika kontraster i berättelsen, såsom den nya tidens tro på framsteg och förnuft, vetenskap och läkarkonst, som motsats till den vidskepelse som visar sig i berättelsen, liksom den kristna tron. Som kontrast till Cora och hennes tro på naturvetenskapen står bybornas, och även hennes egen, övertygelse om att de ouppklarade dödsfall som skett och de olyckor som drabbat byn beror på att sjöodjuret dykt upp igen, Leviatan, som det berättas om i Gamla Testamentet. Stämningen i byn präglas av rädslan för denna jätteorm, men omedvetet påverkar även Cora många i berättelsen, på olika plan.

Författaren låter sin protagonist agera fullt ut som om äktenskap vore motsatsen till frihet. Cora vill inte bli bedömd som varken kvinna eller man, utan som människa. Hon möter och blir nära vän med byns kyrkoherde, Will Ransome, och genom deras relation testas den viktorianska tesen att lättsam, otvungen kärlek baserad på samhörighet inte kan existera mellan en man och en kvinna utan att vänskapen övergår i attraktion. Just den där florstunna gränsen mellan samhörighet och attraktion skildras så fint i den här romanen.

Läs den här boken, och ge den tid. Inte förrän jag kommit halvvägs kunde jag läsa på i den takt jag brukar, texten höll mig hela tiden tillbaka. Särskilt inledningsvis kräver den en del av sin läsare, dels därför att det tar en stund att få ordning på människor, platser och händelser, dels därför att layouten är ovanligt kompakt utan luft i texten. Under andra halvan går läsningen betydligt snabbare.

Jag tyckte väldigt mycket om den här berättelsen. Den är intelligent, intressant, klurig, litet smågalen och inte så sällan humoristisk. Jag kommer att sakna både människorna och miljöerna.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 426
Utgivningsdatum: 2018-02-05
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Originaltitel: The Essex Serpent
Översättare: Eva Johansson
Formgivning: Jojo Form AB
ISBN: 9789100171872
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris