Ingen jämfört med dig, av Jonas Brun

Jag har varit nyfiken på den här boken, och så låg den överraskande i brevlådan för ett par veckor sedan. Det är en berättelse om Stewe och John, tryckande värme, Sinéad O’Connor på radion, tristess och hemligheter och en sommar som fick ett ödesdigert slut.

Uttrycket kan låta som en klyscha, men det här är verkligen vad jag skulle beskriva som en stor roman i ett litet format. Det är en så kallad komma-ut-roman, och till viss del följer den de klassiska delarna i en sådan roman. Huvudpersonen är en tonårig kille som, efter att ha feltolkat signaler från sin bäste vän, avslöjat sin sexuella läggning, blivit avvisad och reagerar med både skam och rädsla för att hans homosexualitet skall bli känd. Sommarlovet räddar honom tillfälligt, men det som inträffat skaver och gör att han sluter sig inom sig själv.

Av en slump träffar han en åtta år äldre man och låter sig förföras. De inleder en intensiv och passionerad sommar som för en av dem handlar om att komma underfund med vem han är och för den andre om att få känna kärlek och trygghet i ett oroligt och turbulent liv. Den varma sommaren med tryckande värme som till slut briserar i ett kraftigt åskväder varslar om att något ödesdigert kommer att inträffa.

Parallellt med historien om den till att börja med bekymmersfria och lättjefulla sommaren berättas vad som händer tjugo år senare. John, som fastnat i kriminalitet och lösdrivarliv, dyker oväntat upp hos Stewe som lever ett stadgat, intellektuellt medelklassliv. De skillnader som kunde anas mellan de två männen för tjugo år sedan, är nu ännu mer tydliga. Inte bara klasskillnaderna, utan också hur de förhåller sig till varandra. Hur den ene styr och den andre följer. Hur lögnerna hotar att äta upp den ene inifrån, men bara är ett sätt att leva för den andre. Ändå dras de till varandra, igen.

Det här är en avskalad historia utan överord, där de undertryckta känslorna vibrerar under den svala ytan. Särskilt sparsamt skildras dagarna då de båda männen möts igen efter tjugo år. Dialogen är fåordig. I början har jag svårt att hålla ordning på vem det är som pratar, eftersom det saknas både citattecken och talstreck, det görs pauser och samma person tar upp tråden igen, utan att det markeras att så är fallet. Det tar dock inte många sidor att komma underfund med hur det är tänkt.

Hur gammal var killen i Norge?
Två år yngre än jag.

Något mer du vill veta om honom?
Undrade mest om han också var sexton.
Jag går inte igång på sextonåringar.
Jag var sexton.
Och?
Finns ställen där det är olagligt.
Finns ställen där allt är olagligt.

Handlade aldrig om hur gammal du var.
Vad handlade det om då?
Det vet du.

Jag gillar hur författaren låter oss pendla mellan oron för det som pågår under sommaren då de båda männen möts första gången och spänningen som finns mellan dem när de möts igen. Jag läser hetsigt och nära nog nervöst för att få veta hur det skall gå, vad det är som kommer att hända och hur de båda männen skall förhålla sig till varandra. Slutet är oväntat, men trovärdigt. Hur de väljer att gå vidare avslöjas nästan omärkligt, och jag funderade en hel del på hur maktbalansen kan förändras eller bestå i en relation beroende på olika omständigheter. En eloge till författaren som vågar lita på att läsarna själva skall kunna tolka det som sker och dra egna slutsatser.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 230
Utgivningsdatum: 2017-12-29
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Form: Eva Wilsson
ISBN: 9789100171742
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

 

 

 

Den stora utställningen, av Marie Hermanson


Marie Hermansons nyutkomna historiska roman är alldeles enastående. Dels på det sätt den är berättad, dels på grund av berättelsen i sig. Boken har gjort stort intryck på mig och jag hoppas att den finns med bland de Augustnominerade skönlitterära romanerna i höst. Tyvärr tror jag att upplägget kan innebära att den inte blir nominerad, om inte juryn kan frångå vissa oskrivna principer förstås.

Det är en mörk historia skriven med lättsam fernissa och humor, där fiktion blandas med verkliga händelser. Berättelsen är skriven på liknande sätt som en klassisk pusseldeckare, i eftertänksamt tempo med fokus på miljöbeskrivningar, intrig och karaktärer. Historien innehåller mord och mordförsök och en jakt på den skyldige, och sådana historier brukar inte vinna Augustpriser. Men nu är inte det här en klassisk deckare, utan enligt min mening minst lika mycket en relationsroman. Och författarens stilistiska uttryckssätt, det gör boken till en ren njutning att läsa.

Berättelsen får dessutom ett intressant djup genom att skildra några olika karaktärers personliga utveckling under en period då även samhället förändrades i sina grundvalar. I boken skildras en spännande och omvälvande brytpunkt mellan den gamla tiden och den nya, vilket kommer till uttryck i den stora Jubileumsutställningen i Göteborg år 1923. Under några månader då Jubileumsutställningen pågår möts och sammanvävs några olika personers öden, vilket får betydelse för hur deras fortsatta liv kommer att te sig.

Det är Otto Fuchs, den trettonårige stalldrängen som fått arbete på Barnens Paradis på Jubileumsutställningen, där han leder barn på sin omskrivna och populära Åsna Bella. Här är också nittonåriga Ellen Grönblad, som har lyckats få jobbet som oavlönad journalist på utställningens egen tidning. Och så den unge detektivkonstapeln Nils Gunnarsson och den mystiske och antisemitiske Paul Weyland, vars besök i Göteborg sammanfaller på ett tvivelaktigt sätt med den judiske professorn Albert Einsteins nobelföreläsning på Jubileumsutställningen.

Den stora utställningen liknar inte de romaner jag läst tidigare av Marie Hermanson. Här finns ingenting som är suggestivt och rysligt på det sätt som jag upplevde i exempelvis Mannen under trappan, vilken utspelade sig i gränslandet mellan mardröm och verklighet. Den stora utställningen är spännande på ett mer lågmält sätt. Jag tycker otroligt mycket om den.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 296
Utgivningsdatum: 2018-01-04
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Form: Sara R. Adeco
ISBN: 9789100169992
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

 

Här finns en länk till ett tidigare inlägg i min blogg, med citat ur boken och kommentarer från bloggläsare.

 

 

 

Fårdagboken, av Axel Lindén

Alice ställde gärna upp med sin ulliga päls som bakgrund ;)

 

Fårdagboken är en tänkvärd och många gånger humoristisk bok med insiktsfulla betraktelser och funderingar kring hur det känns att ha får och hur synen på livet förändras av att vara fårägare. Jag känner igen mig i så mycket av det författaren Axel Lindén skriver. Som det här:

Jag börjar förstå lite av lantbrukets psykologi. Jag tänker exempelvis inte så mycket på vädret eller andra färger och kvaliteter i omgivningen som något estetiskt. Det är liksom inte vackert eller dåligt väder, det är bara praktiska omständigheter. Kallt och klart – kolla att vattnet inte fryser. Blåsigt – se till att stora porten är förankrad i väggen. Regnigt – ta på dig något vettigt. Löven gulnar – kanske dags för vinterfoder. Men det finns väl en inneboende skönhet i hela den här grejen.

Boken var inte planerad från början. Det började med att författaren, en akademiker som flyttat ut på landet med sin familj och fått ansvaret för skötseln av en flock får, skrev sms-anteckningar om vardagen med fåren och skickade till de andra i kooperativet som han hade fåren tillsammans med. Vardagliga saker, som att han givit fåren mat eller att ett staket var trasigt och behövde lagas. Anteckningarna lades ut på Facebook och ur dem föddes idén på en bok.

Ett smakprov till ur boken måste ni få. Från andra som inte själva har djur brukar jag ofta få kommentaren att man väl är väldigt låst med många djur. Författaren till Fårdagboken ger ett svar på den kommentaren som beskriver så precis hur det egentligen är.

Jag har tappat den dagliga kontakten med fåren. Det har kommit nya personer till gården som vill vara med. De senaste dagarna har det varit någon annan som tittar till dem, räknar lamm, ser hur de växer, ser var de betar, vilka stenar de hoppar upp på, känner av stämningen i gruppen. Det blir tomt. Man tänker gärna att det är lite jobbigt att vara bunden av ansvaret för djur, att det är stressande att känna att man måste vara där varje dag, att man inte är helt fri. Det är faktiskt precis tvärtom. Jag sitter i köket och glor. Det finns inget fritt med det.

Rättigheterna till boken hade redan sålts till Storbritannien innan den hunnit ges ut här i Sverige, och fler länder står på tur. Jag är inte förvånad. Det ligger i tiden med det som är jordnära, påtagligt och konkret, sådant man inte kan läsa sig till utan måste uppleva själv. Som hur man verkar fårens klövar och med tiden lär sig hur man klipper lagom mycket. Eller hur man genom daglig kontakt med sina får lär sig deras normala beteende, och märker när någon är sjuk. Det är ingenting man kan läsa sig till. Inte heller hur man förändras som person av att vara den som är ansvarig för djurens liv och död, eller hur man med tiden får starkare band till flocken och blir mer och mer ett med både djuren, gården och årstiderna.

 

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 154
Utgivningsdatum: 2017-09-22
Form: Eva Lindeberg
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 9789100173371
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris med flera

 

Tips: Tag med som present till värdinnan och/eller värden på kalaset eller glöggfesten – den blir garanterat kvällens snackis.

 

 

Fårdagboken – debutboken som får förläggarna att flockas

Alice ställde gärna upp med sin ulliga päls som bakgrund ;)

Och jag som trodde att det var jag som var ovanligt nördig! Nu visar det sig att rättigheterna till den här lilla fina boken, om en svensk fårägare och hans funderingar kring sina får, fårskötsel och fåruppfödning, redan har sålts till Storbritannien, och fler står på tur, redan innan den givits ut här i Sverige!

Egentligen borde jag inte vara förvånad, det ligger i tiden med jordnära, okomplicerade och konkreta uppgifter och känslor. Recensionsdag är egentligen inte förrän om en vecka, men ni skall ändå få ett litet smakprov, eftersom boken redan nu blivit så uppmärksammad:

3o april

Jag har tappat den dagliga kontakten med fåren. det har kommit nya personer till gården som vill vara med. De senaste dagarna har det varit någon annan som tittar till dem, räknar lamm, ser hur de växer, ser var de betar, vilka stenar de hoppar upp på, känner av stämningen i gruppen. Det blir tomt. Man tänker gärna att det är lite jobbigt att vara bunden av ansvaret för djur, att det är stressande att känna att man måste vara där varje dag, att man inte är helt fri. Det är faktiskt precis tvärtom. Jag sitter i köket och glor. Det finns inget fritt med det.

Tips: en perfekt present- och julklappsbok! Tag med till kalaset eller glöggfesten, och den blir garanterat kvällens snackis. Titta gärna in igen om ni vill veta vad jag tyckte mer i detalj om den här lilla fina boken.

♥ ♥ ♥

 

 

Vera, av Anne Swärd

 

Året är 1945 och det har precis blivit fred i världen. Sandrine kommer till Sverige, under falskt namn och med någon annans väska i sin hand. Sju månader senare hålls ett påkostat och vackert vinterbröllop hos den välbärgade familjen Ceder. Sandrine skall gifta sig med den dubbelt så gamle kvinnoläkaren Ivan Ceder, som sökt dispens för vigseln eftersom Sandrine ännu inte är giftasmyndig.

Hela bröllopsföljet har trots snöoväder tagit sig ut i båtar till den ö i skärgården där brudgummen bestämt att vigseln och bröllopsfesten skall hållas. Den unga brudens kropp har snörts hårt, hårt, men det går ändå inte att helt dölja i vilken situation hon befinner sig. Stämningen är ödesmättad. Under natten föds barnet under dramatiska former ute på ön, där hela bröllopsföljet tvingats bli kvar på grund av ovädret.

Det vi anat från första sidan bekräftas gång på gång. Det står inte rätt till varken med Sandrine, äktenskapet eller barnet. Inte heller med släkten Ceder, i vilken Sandrine nu blivit ingift. Alla bär på hemligheter. Det frusna, närmast klaustrofobiska tonläget, vittnar om både tidigare och kommande katastrofer. Nutid varvas med tillbakablickar och minnesbilder, och sakta läggs pusselbit till pusselbit tills vi anar hela bilden.

Det här är en roman med ingredienser som uppbrott, svek, övergrepp, kärlek och lögner. Anne Swärd har en förmåga att beskriva det som sker med små nyanser som inte säger så mycket, men som samtidigt säger allt. Du dras in i den dova, förlamande stämningen och kan inte släppa taget. Till slut börjar du önska att något skall hända, vad som helst, bara det sker en förändring. Och självklart gör det det.

Vera är författarens fjärde roman. Den första, Polarsommar, nominerades år 2003 till Augustpriset. Jag skulle inte bli förvånad om Anne Swärds författarskap kommer att hedras med ännu en Augustnominering i höst för romanen Vera.

 

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 345
Utgivningsdatum: 2017-09-01
Form: Acedo, Sara R
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 9789100172336
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris med flera

 

 

 

Världen utan dig, av Jill Santopolo

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Lucy och Gabe blir hejdlöst förälskade när de möts för första gången, den 11 september 2001. Efter terrorattacken bestämmer de sig båda för att inte kasta bort sina liv. Det som följer är en resa som för dem samman och sliter dem isär om och om igen under åren. När Gabe blir fotograf i Mellanöstern gör Lucy karriär, bildar familj och skapar sig ett liv i New York. Världen utan dig är en roman om kärlek, drömmar, begär, svartsjuka, svek och försoning. Om vad vi är villiga att offra för kärlek och om hur långt vi kan gå för att följa våra drömmar.
.

Mina intryck och utvärdering

Jag som inte ens ser mig som en särskilt romantisk person, ändå föll jag helt och hållet för Världen utan dig.

Vem kan inte känna igen sig i den där himlastormande, förbehållslösa och okomplicerade förälskelsen, där Lucy och Gabe befinner sig i början av berättelsen. När man känner sig fullkomligt förstådd och sedd. Innan verkligheten kommer närmare och förälskelsen inte längre är lika enkel och kravlös, och innan man inser att man vill välja olika vägar i livet, som inte stämmer överens med varandra. När man tvingas välja mellan att följa sina personliga drömmar och att anpassa sig till någon annan för förälskelsens skull.

Det är vad som händer i Världen utan dig. Efter att ha upplevt de fruktansvärda terrorattackerna den 11 september 2001, väcks en stark önskan hos dem båda att leva livet fullt ut. Att ägna sig åt det som känns meningsfullt och viktigt, inte bara för dem utan även för andra.

När valet står mellan att anpassa sig till ett liv i New York med Lucy som han älskar, men utan möjlighet att fullt ut kunna förverkliga sina ideal och ambitioner att förändra världen, väljer Gabe det senare. Trots att han älskar Lucy, kan han inte avstå möjligheten att vara mitt i händelsernas centrum och att med sina foton försöka sprida kunskap om vad som händer i världen, att göra skillnad. Gaby och Lucy delar samma mål och har samma drivkraft, men skillnaden mellan dem är att Lucy kan förverkliga sina ideal genom sitt arbete i New York, medan Gabe måste ge sig av och lämna Lucy kvar.

Jag tycker väldigt mycket om hur författaren berättar den här historien. Miljöbeskrivningarna är en njutning att läsa och personerna är trovärdigt tecknade. Vi har väl alla träffat på någon som Gabe. Intensiv, romantisk, spännande och karismatisk, som får dig att känna dig sedd, men som inte är så pålitlig och trofast när livet blir vardag. Och Darren, som är Gabes motsats. Planerande, lojal och pålitlig, kärleksfull men återhållsam med stora känsloyttringar. En trygg person att hålla i handen när världen skakar. Kärlek kan vara så olika, och i Världen utan dig beskrivs den just så. Den kan vara på det sättet som Lucys bror säger att han älskar henne, som väte älskar syre. En elementär kärlek. Den kan vara lättantändlig som ett tomtebloss eller som en öppen spis som brinner med ett jämnt och varmt sken. Eller så är den som en löpeld, som brinner häftigt och slukar allt i sin väg och bara lämnar aska kvar. Gabe och Lucy gör olika val, och båda får anledning att tvivla på att de valt rätt.

Jag tycker om hur författaren så väldigt väl lyckas fånga och förmedla hur komplicerade och mångfasetterade relationer kan vara. Det här är en kärlekshistoria som lyfter fram både styrkor och svagheter hos personerna i berättelsen, ingenting är enbart svart eller vitt. Inga val är självklara. Boken väcker många existentiella tankar. Det är sorgligt, men inte sentimentalt. Framförallt är det en väldigt varm och vacker berättelse.

 

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 316
Utgivningsdatum: 2017-08-25
Originaltitel: The light we lost
Översättare: Emö Malmberg
Form: Scheutz, Sofia
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 9789100171551
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris med flera

 

 

 

 

Den underjordiska järnvägen, av Colson Whitehead


Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Sextonåriga Cora lever som slav på en bomullsplantage i Georgia. Hon är utstött och utsatt efter att modern försvunnit, och till slut flyr hon tillsammans med Caesar som känner till en underjordisk järnväg som kan hjälpa slavar till friheten i norr. Snart får den skoningslöse slavjägaren Ridgeway upp spåret efter dem. Han kommer att jaga Cora från stat till stat och drömmer om att förgöra henne och den hemliga rörelse som gjort flykten möjlig.
.

Mina intryck och utvärdering

Den underjordiska järnvägen har blivit väldigt uppmärksammad, och den har fått både National Book Award 2016 och Pulitzerpriset 2017. Nyligen fick författaren även motta Arthur C. Clarke-priset för sin roman om slaveriet i USA under mitten av 1800-talet. Det är inte osannolikt att romanen kommer att äras med fler priser. Som exempel finns Den underjordiska järnvägen med bland de nominerade böckerna till Man Booker Prize 2017 som delas ut i oktober.

Är då Den underjordiska järnvägen värd all uppmärksamhet och priser? Jag är litet kluven. Den underjordiska järnvägen är utan tvekan en läsvärd och välskriven berättelse om det grymma och omänskliga slaveriet och vad det gjorde med människor, både med dem som hade afrikanskt och amerikanskt ursprung, och vad det gjorde med samhället. Eftersom en roman på samma tema gavs ut i svensk översättning i början av året, Yaa Gyasis roman Vända hem, är en jämförelse romanerna emellan ofrånkomlig.

Till skillnad från Yaa Gyasis roman Vända hem som skildrar nio olika generationers liv och öden, fokuserar Colson Whitehead på en enskild person, tonåriga Cora, och det som händer henne. Generellt finns det förstås fördelar med båda angreppssätten, bredd eller djup. Jag tycker dock inte att Whiteheads roman får ett större djup än Gyasis, trots det snävare persongalleriet. Båda romanerna skildrar den grymhet som slavar och deras ättlingar utsattes för. I Whiteheads roman beskrivs våldet som grövre, mer sadistiskt. Ändå griper inte personernas öden tag lika hårt som i Yaa Gyasis roman, där jag mycket tydligare såg personerna framför mig. Kände deras rädslor, sorg och glädje. Även miljöbeskrivningarna var betydligt starkare i Gyasis roman. Jag kunde nästan känna dofterna som beskrevs, både de behagliga som kryddor, mat och växter, men även de vämjeliga, när människor låg travade på varandra i sin egen avföring i fängelsehålorna. Känslomässigt är Yaa Gyasis roman en starkare skildring. Den berör mig mer.

Den underjordiska järnvägen var ett verkligt nätverk i USA som organiserades av abolitionister, med syfte att hjälpa slavar att fly från den amerikanska södern till nordstaterna och/eller Kanada. Som kodord användes termer från järnvägen. Flyktrutter kallades spår, hus som fungerade som säkra gömställen kallades stationer och flyktingarna själva passagerare eller bagage. De frivilliga som ställde upp och hjälpte rymlingarna refererade till sig själva som konduktörer. I Whiteheads roman blir nätverket en faktisk järnväg med spår under jord. Whitehead beskriver i sin roman också en systematisk steriliseringskampanj av kvinnor med afrikanskt ursprung, liksom ett medicinskt experiment på män med afrikanskt ursprung. Vad jag har förstått förekom liknande övergrepp i USA, men ungefär hundra år senare, och jag är inte säker på om det bara var människor med afrikanskt ursprung som drabbades. Jag ställer mig tveksam till Colson Whiteheads val att basera sin roman på en blandning av verkliga och fiktiva händelser. Det skapar i onödan tveksamheter och tvivel till en mörk del av vår världs historia.

Sammanfattningsvis är Den underjordiska järnvägen en bok som är svår att lägga ifrån sig. Den är välskriven och spännande. Jag blir dock mer berörd av ämnet än av författarens sätt att skildra det. Jag hade också önskat att Whitehead antingen skrivit en helt fiktiv roman, eller en roman baserad på verkliga händelser. Genom att väva in verkliga händelser som förvandlats till fiktion i berättelsen, vet man som läsare inte vet vad som är sant eller resultat av författarens så kallade skönlitterära frihet, och det tar tyvärr udden av berättelsen.

 

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 317
Utgivningsdatum: 2017-07-31
Originaltitel: The Underground Railroad
Översättare: Niclas Nilsson
Form: Jojo Form
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 9789100171100
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris med flera

 

 

 

 

Den underjordiska järnvägen ska dessutom bli tv-serie.

Gänget, av Katarina Wennstam

.

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Nu är de vuxna, med fruar, karriärer, barn. Men de träffas fortfarande och håller ihop, killarna som en gång utgjorde Gänget. Så försvinner en av dem, och advokat Shirin Nouri blir plötsligt indragen i en historia där det förflutna gör sig påmint med brutal kraft. Vad hände den där kvällen på Fåfängan för nästan tjugo år sedan?
.

Mina intryck och utvärdering

Jag har sett fram emot att läsa Katarina Wennstams nya bok sedan jag någon gång på senvintern fick veta vad den skulle komma att handla om. En bok om gruppens inverkan på individen, om normer och om konsekvenser av de val man gör. Och detta vävs in i en mordhistoria om skuld och skam som börjar med att en numera vuxen man från det gamla ungdomsgänget tar sitt liv. Det låter ju onekligen både intressant och spännande. Och det är det.

Det här är en lättläst och lagom spännande roman med en intrig som håller ihop, men som kanske är litet av det enklare slaget i mitt tycke. Alla delar i intrigen är inte självklara från början, men det är ganska uppenbart hur det hänger ihop och ungefär vad som kommer att hända. Författaren har själv sagt i intervjuer att hennes mål med romanerna är att få ut sitt budskap genom att skapa så kallade bladvändare. Det är enklare att påverka genom romaner än genom mer svårtillgängliga facktexter. Det är också väldigt tydligt att det är just det som är Katarina Wennstams syfte. Det fungerar, boken sätter igång tankar om det som sker såväl i romanformen som i verkligheten. Men ibland blir det litet för mycket information om mäns övergrepp mot kvinnor och om näthat i generella termer kring lagändringar och juridisk praxis, utan att det har någon direkt relevans för handlingen.

Katarina Wennstam har uppnått precis det hon själv uttalat att hon vill uppnå med sina romaner, vilket innebär att jag läser ut boken i ett enda svep och jag funderar en hel del på det som sker i boken och diskuterar det med både min man och våra snart tonåriga tjejer. Ett tips till författaren, om hon vill nå ut även till män med sina böcker, är att skriva spänningsromaner med en manlig huvudperson. Män läser helst böcker om män, och den här typen av romaner skulle verkligen behöva läsas inte bara av kvinnor utan även av män.

 

Mitt betyg: 3/5

.
Antal sidor: 303
Utgivningsdatum: 2017-07-31
Serei: Charlotta Lugn och Shirin Sundin (del 5)
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Form: Sokcic, Miroslav
ISBN: 9789100145910
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 33 – Gänget

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Jag har sett fram emot att läsa Katarina Wennstams nya bok sedan jag läste på förlagets hemsida vad den skulle komma att handla om. En bok om gruppens inverkan på individen, om normer och om konsekvenser av de val man gör. Om skuld och skam, och om en person från barndomsgänget som plötsligt försvinner. Efter intervjun med Katarina Wennstam på TV4 i går morse blev jag ännu mer nyfiken på Gänget. I går kväll fick jag äntligen möjlighet att börja läsa, och jag gillar det jag hittills läst.
.

Smakbiten är från sidan 40, då det numera medelålders gänget som känt varandra sedan ungdomen, sitter i bastun efter en innebandymatch och pratar om en ur gänget som valde att ta sitt liv för några år sedan:

”Det är klart att vi hade kunnat göra mer för Basse”, säger Pierre och fortsätter klia sig allt hårdare bak i nacken och bakom öronen.”Om vi hade kunnat skriva om historien hade mycket i våra liv kunnat vara annorlunda och…”
Farshads hand flyger upp. För ett ögonblick får Pierre för sig att Farshad ska drämma till honom, men handen stannar mitt i luften i ett stopptecken, för att få tyst på honom.
”Vad har du för liv, Pierre?”
”Vad menar du?”
”Du hör vad jag säger, bror. Beskriv för mig vad du har för liv.”
Pierre fnyser till av skratt. ”Okej. Jag har precis fått jobb som trädgårdsmästare på Eriksdals handelsträdgård. Jag har en fantastisk fru, Martina och vi har en son. Otto, han är… ja, mitt allt. Jag har nästan tre miljoner i lån på banken, men å andra sidan har vi äntligen en egen lägenhet. Och så har jag… ja, jag har ju er.”
”Precis.” Farshad spänner ögonen i honom. ”Där har du ditt liv. Det är nu som gäller.”

 

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Flukten fra virkeligheten

Recension: Vargarnas historia, av Emily Fridlund

 

Linda och hennes föräldrar lever primitivt och av små medel i en torftig stuga vid en sjö i skogen, långt utanför den gudsförgätna småstaden Loose River i Minnesota. Innan Linda föddes valde föräldrarna att bryta upp från sitt medelklassliv och tillsammans med andra leva i ett hippiekollektiv. I ortsbefolkningens ögon en sekt. Sedan länge är det bara Linda och hennes föräldrar som bor kvar.

I sina begagnade kläder och med en asocial inställning till livet, skolan och klasskamraterna, utgör Linda en udda figur i samhället. I skolan går hon under smeknamnet Miffot eller Kommunisten. Den enda hon känner någon slags gemenskap med är den nye läraren med ett mörkt förflutet. Inte heller hemma känner hon någon djupare gemenskap och tillhörighet. Mamman håller en oförklarlig distans till sin dotter. Pappan har svårt med det som är levande, men med honom kan hon i alla fall hugga ved och rensa fisk. Linda håller helst till ensam i skogen och med hundarna.

En dag flyttar det in en ung kvinna med ett litet barn i huset på andra sidan sjön. Linda blir barnvakt till deras fyraårige son. Hon dras till familjen som öppnar sitt hem för henne och låter henne bli en del av deras självklara gemenskap. Linda är en betraktare, och hon lägger märke till alla små detaljer som tillsammans skapar familjens hemtrevliga och kärleksfulla liv. Hon ser hur kvinnan värmer barnets juice när den är litet för kall och hur hon och barnet rabblar en ramsa varje gång de tar av sig skorna. Men Linda ser även saker som gör henne fundersam, och hon blir inte särskilt förtjust i mannen i familjen när han dyker upp. Hon uppfattar honom som en okänslig faktatyrann som påverkar stämningen negativt i den lilla familjen på andra sidan sjön. Tecknen på att allt inte är som det skall blir fler och fler.

Jag blir inte klar över vem Linda egentligen är, och varför hon inte reagerar innan det är för sent. Det kanske kan förklaras med att hon äntligen känner gemenskap, att hon tillhör, och att hon försöker hålla fast vid det så länge det går. Intrycket är ändå att hon ger ett själviskt och osunt distanserat intryck till mycket som sker. Ingenting verkar beröra henne på djupet. Redan inledningsvis blir detta tydligt, när en av lärarna plötsligt avlider i skolan. När sjukvårdarna lyfter upp den döde läraren på en bår, gråter elever i skolan. Linda däremot rycker på axlarna och gnolar på en låt av The Doors.

Vad som egentligen hände, då för tjugo år sedan, får vi veta i ett långsamt berättartempo, på gränsen till monotont. Prosan har en drömsk ton och tillsammans med de ganska många och utförliga miljöbeskrivningarna av den otämjda naturen i norra delen av USA blir det nästan hypnotiserande. Det är väldigt vackert. Jag är mer tveksam till de parallella historier som berättas i boken. De är visserligen intressanta i sig, men jag är inte säker på om de verkligen har betydelse för handlingen. Ingenting uttalas klart, författaren låter läsarna själva ana hur saker förhåller sig. Det är något jag annars ofta saknar i romaner, att författare vågar lita på att läsare kan dra egna slutsatser. I Vargarnas historia fortsätter mycket att vara just aningar när boken är utläst, många frågor i boken förblir obesvarade. Det här är tveklöst en bok som fortsätter att väcka tankar och funderingar lång tid efter att den är läst.
.

Mitt betyg: 4/5

.
Antal sidor: 264
Utgivningsdatum: 2017-06-05
Originalets titel: History of Wolves
Översättare: Molle Kanmert Sjölander
Formgivning: Sofia Scheutz
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN:9789100171414
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris