Fårdagboken, av Axel Lindén

Alice ställde gärna upp med sin ulliga päls som bakgrund 😉

 

Fårdagboken är en tänkvärd och många gånger humoristisk bok med insiktsfulla betraktelser och funderingar kring hur det känns att ha får och hur synen på livet förändras av att vara fårägare. Jag känner igen mig i så mycket av det författaren Axel Lindén skriver. Som det här:

Jag börjar förstå lite av lantbrukets psykologi. Jag tänker exempelvis inte så mycket på vädret eller andra färger och kvaliteter i omgivningen som något estetiskt. Det är liksom inte vackert eller dåligt väder, det är bara praktiska omständigheter. Kallt och klart – kolla att vattnet inte fryser. Blåsigt – se till att stora porten är förankrad i väggen. Regnigt – ta på dig något vettigt. Löven gulnar – kanske dags för vinterfoder. Men det finns väl en inneboende skönhet i hela den här grejen.

Boken var inte planerad från början. Det började med att författaren, en akademiker som flyttat ut på landet med sin familj och fått ansvaret för skötseln av en flock får, skrev sms-anteckningar om vardagen med fåren och skickade till de andra i kooperativet som han hade fåren tillsammans med. Vardagliga saker, som att han givit fåren mat eller att ett staket var trasigt och behövde lagas. Anteckningarna lades ut på Facebook och ur dem föddes idén på en bok.

Ett smakprov till ur boken måste ni få. Från andra som inte själva har djur brukar jag ofta få kommentaren att man väl är väldigt låst med många djur. Författaren till Fårdagboken ger ett svar på den kommentaren som beskriver så precis hur det egentligen är.

Jag har tappat den dagliga kontakten med fåren. Det har kommit nya personer till gården som vill vara med. De senaste dagarna har det varit någon annan som tittar till dem, räknar lamm, ser hur de växer, ser var de betar, vilka stenar de hoppar upp på, känner av stämningen i gruppen. Det blir tomt. Man tänker gärna att det är lite jobbigt att vara bunden av ansvaret för djur, att det är stressande att känna att man måste vara där varje dag, att man inte är helt fri. Det är faktiskt precis tvärtom. Jag sitter i köket och glor. Det finns inget fritt med det.

Rättigheterna till boken hade redan sålts till Storbritannien innan den hunnit ges ut här i Sverige, och fler länder står på tur. Jag är inte förvånad. Det ligger i tiden med det som är jordnära, påtagligt och konkret, sådant man inte kan läsa sig till utan måste uppleva själv. Som hur man verkar fårens klövar och med tiden lär sig hur man klipper lagom mycket. Eller hur man genom daglig kontakt med sina får lär sig deras normala beteende, och märker när någon är sjuk. Det är ingenting man kan läsa sig till. Inte heller hur man förändras som person av att vara den som är ansvarig för djurens liv och död, eller hur man med tiden får starkare band till flocken och blir mer och mer ett med både djuren, gården och årstiderna.

 

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 154
Utgivningsdatum: 2017-09-22
Form: Eva Lindeberg
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 9789100173371
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris med flera

 

Tips: Tag med som present till värdinnan och/eller värden på kalaset eller glöggfesten – den blir garanterat kvällens snackis.

 

 

Fårdagboken – debutboken som får förläggarna att flockas

Alice ställde gärna upp med sin ulliga päls som bakgrund 😉

Och jag som trodde att det var jag som var ovanligt nördig! Nu visar det sig att rättigheterna till den här lilla fina boken, om en svensk fårägare och hans funderingar kring sina får, fårskötsel och fåruppfödning, redan har sålts till Storbritannien, och fler står på tur, redan innan den givits ut här i Sverige!

Egentligen borde jag inte vara förvånad, det ligger i tiden med jordnära, okomplicerade och konkreta uppgifter och känslor. Recensionsdag är egentligen inte förrän om en vecka, men ni skall ändå få ett litet smakprov, eftersom boken redan nu blivit så uppmärksammad:

3o april

Jag har tappat den dagliga kontakten med fåren. det har kommit nya personer till gården som vill vara med. De senaste dagarna har det varit någon annan som tittar till dem, räknar lamm, ser hur de växer, ser var de betar, vilka stenar de hoppar upp på, känner av stämningen i gruppen. Det blir tomt. Man tänker gärna att det är lite jobbigt att vara bunden av ansvaret för djur, att det är stressande att känna att man måste vara där varje dag, att man inte är helt fri. Det är faktiskt precis tvärtom. Jag sitter i köket och glor. Det finns inget fritt med det.

Tips: en perfekt present- och julklappsbok! Tag med till kalaset eller glöggfesten, och den blir garanterat kvällens snackis. Titta gärna in igen om ni vill veta vad jag tyckte mer i detalj om den här lilla fina boken.

♥ ♥ ♥

 

 

Vera, av Anne Swärd

 

Året är 1945 och det har precis blivit fred i världen. Sandrine kommer till Sverige, under falskt namn och med någon annans väska i sin hand. Sju månader senare hålls ett påkostat och vackert vinterbröllop hos den välbärgade familjen Ceder. Sandrine skall gifta sig med den dubbelt så gamle kvinnoläkaren Ivan Ceder, som sökt dispens för vigseln eftersom Sandrine ännu inte är giftasmyndig.

Hela bröllopsföljet har trots snöoväder tagit sig ut i båtar till den ö i skärgården där brudgummen bestämt att vigseln och bröllopsfesten skall hållas. Den unga brudens kropp har snörts hårt, hårt, men det går ändå inte att helt dölja i vilken situation hon befinner sig. Stämningen är ödesmättad. Under natten föds barnet under dramatiska former ute på ön, där hela bröllopsföljet tvingats bli kvar på grund av ovädret.

Det vi anat från första sidan bekräftas gång på gång. Det står inte rätt till varken med Sandrine, äktenskapet eller barnet. Inte heller med släkten Ceder, i vilken Sandrine nu blivit ingift. Alla bär på hemligheter. Det frusna, närmast klaustrofobiska tonläget, vittnar om både tidigare och kommande katastrofer. Nutid varvas med tillbakablickar och minnesbilder, och sakta läggs pusselbit till pusselbit tills vi anar hela bilden.

Det här är en roman med ingredienser som uppbrott, svek, övergrepp, kärlek och lögner. Anne Swärd har en förmåga att beskriva det som sker med små nyanser som inte säger så mycket, men som samtidigt säger allt. Du dras in i den dova, förlamande stämningen och kan inte släppa taget. Till slut börjar du önska att något skall hända, vad som helst, bara det sker en förändring. Och självklart gör det det.

Vera är författarens fjärde roman. Den första, Polarsommar, nominerades år 2003 till Augustpriset. Jag skulle inte bli förvånad om Anne Swärds författarskap kommer att hedras med ännu en Augustnominering i höst för romanen Vera.

 

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 345
Utgivningsdatum: 2017-09-01
Form: Acedo, Sara R
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 9789100172336
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris med flera

 

 

 

Världen utan dig, av Jill Santopolo

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Lucy och Gabe blir hejdlöst förälskade när de möts för första gången, den 11 september 2001. Efter terrorattacken bestämmer de sig båda för att inte kasta bort sina liv. Det som följer är en resa som för dem samman och sliter dem isär om och om igen under åren. När Gabe blir fotograf i Mellanöstern gör Lucy karriär, bildar familj och skapar sig ett liv i New York. Världen utan dig är en roman om kärlek, drömmar, begär, svartsjuka, svek och försoning. Om vad vi är villiga att offra för kärlek och om hur långt vi kan gå för att följa våra drömmar.
.

Mina intryck och utvärdering

Jag som inte ens ser mig som en särskilt romantisk person, ändå föll jag helt och hållet för Världen utan dig.

Vem kan inte känna igen sig i den där himlastormande, förbehållslösa och okomplicerade förälskelsen, där Lucy och Gabe befinner sig i början av berättelsen. När man känner sig fullkomligt förstådd och sedd. Innan verkligheten kommer närmare och förälskelsen inte längre är lika enkel och kravlös, och innan man inser att man vill välja olika vägar i livet, som inte stämmer överens med varandra. När man tvingas välja mellan att följa sina personliga drömmar och att anpassa sig till någon annan för förälskelsens skull.

Det är vad som händer i Världen utan dig. Efter att ha upplevt de fruktansvärda terrorattackerna den 11 september 2001, väcks en stark önskan hos dem båda att leva livet fullt ut. Att ägna sig åt det som känns meningsfullt och viktigt, inte bara för dem utan även för andra.

När valet står mellan att anpassa sig till ett liv i New York med Lucy som han älskar, men utan möjlighet att fullt ut kunna förverkliga sina ideal och ambitioner att förändra världen, väljer Gabe det senare. Trots att han älskar Lucy, kan han inte avstå möjligheten att vara mitt i händelsernas centrum och att med sina foton försöka sprida kunskap om vad som händer i världen, att göra skillnad. Gaby och Lucy delar samma mål och har samma drivkraft, men skillnaden mellan dem är att Lucy kan förverkliga sina ideal genom sitt arbete i New York, medan Gabe måste ge sig av och lämna Lucy kvar.

Jag tycker väldigt mycket om hur författaren berättar den här historien. Miljöbeskrivningarna är en njutning att läsa och personerna är trovärdigt tecknade. Vi har väl alla träffat på någon som Gabe. Intensiv, romantisk, spännande och karismatisk, som får dig att känna dig sedd, men som inte är så pålitlig och trofast när livet blir vardag. Och Darren, som är Gabes motsats. Planerande, lojal och pålitlig, kärleksfull men återhållsam med stora känsloyttringar. En trygg person att hålla i handen när världen skakar. Kärlek kan vara så olika, och i Världen utan dig beskrivs den just så. Den kan vara på det sättet som Lucys bror säger att han älskar henne, som väte älskar syre. En elementär kärlek. Den kan vara lättantändlig som ett tomtebloss eller som en öppen spis som brinner med ett jämnt och varmt sken. Eller så är den som en löpeld, som brinner häftigt och slukar allt i sin väg och bara lämnar aska kvar. Gabe och Lucy gör olika val, och båda får anledning att tvivla på att de valt rätt.

Jag tycker om hur författaren så väldigt väl lyckas fånga och förmedla hur komplicerade och mångfasetterade relationer kan vara. Det här är en kärlekshistoria som lyfter fram både styrkor och svagheter hos personerna i berättelsen, ingenting är enbart svart eller vitt. Inga val är självklara. Boken väcker många existentiella tankar. Det är sorgligt, men inte sentimentalt. Framförallt är det en väldigt varm och vacker berättelse.

 

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 316
Utgivningsdatum: 2017-08-25
Originaltitel: The light we lost
Översättare: Emö Malmberg
Form: Scheutz, Sofia
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 9789100171551
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris med flera

 

 

 

 

Den underjordiska järnvägen, av Colson Whitehead


Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Sextonåriga Cora lever som slav på en bomullsplantage i Georgia. Hon är utstött och utsatt efter att modern försvunnit, och till slut flyr hon tillsammans med Caesar som känner till en underjordisk järnväg som kan hjälpa slavar till friheten i norr. Snart får den skoningslöse slavjägaren Ridgeway upp spåret efter dem. Han kommer att jaga Cora från stat till stat och drömmer om att förgöra henne och den hemliga rörelse som gjort flykten möjlig.
.

Mina intryck och utvärdering

Den underjordiska järnvägen har blivit väldigt uppmärksammad, och den har fått både National Book Award 2016 och Pulitzerpriset 2017. Nyligen fick författaren även motta Arthur C. Clarke-priset för sin roman om slaveriet i USA under mitten av 1800-talet. Det är inte osannolikt att romanen kommer att äras med fler priser. Som exempel finns Den underjordiska järnvägen med bland de nominerade böckerna till Man Booker Prize 2017 som delas ut i oktober.

Är då Den underjordiska järnvägen värd all uppmärksamhet och priser? Jag är litet kluven. Den underjordiska järnvägen är utan tvekan en läsvärd och välskriven berättelse om det grymma och omänskliga slaveriet och vad det gjorde med människor, både med dem som hade afrikanskt och amerikanskt ursprung, och vad det gjorde med samhället. Eftersom en roman på samma tema gavs ut i svensk översättning i början av året, Yaa Gyasis roman Vända hem, är en jämförelse romanerna emellan ofrånkomlig.

Till skillnad från Yaa Gyasis roman Vända hem som skildrar nio olika generationers liv och öden, fokuserar Colson Whitehead på en enskild person, tonåriga Cora, och det som händer henne. Generellt finns det förstås fördelar med båda angreppssätten, bredd eller djup. Jag tycker dock inte att Whiteheads roman får ett större djup än Gyasis, trots det snävare persongalleriet. Båda romanerna skildrar den grymhet som slavar och deras ättlingar utsattes för. I Whiteheads roman beskrivs våldet som grövre, mer sadistiskt. Ändå griper inte personernas öden tag lika hårt som i Yaa Gyasis roman, där jag mycket tydligare såg personerna framför mig. Kände deras rädslor, sorg och glädje. Även miljöbeskrivningarna var betydligt starkare i Gyasis roman. Jag kunde nästan känna dofterna som beskrevs, både de behagliga som kryddor, mat och växter, men även de vämjeliga, när människor låg travade på varandra i sin egen avföring i fängelsehålorna. Känslomässigt är Yaa Gyasis roman en starkare skildring. Den berör mig mer.

Den underjordiska järnvägen var ett verkligt nätverk i USA som organiserades av abolitionister, med syfte att hjälpa slavar att fly från den amerikanska södern till nordstaterna och/eller Kanada. Som kodord användes termer från järnvägen. Flyktrutter kallades spår, hus som fungerade som säkra gömställen kallades stationer och flyktingarna själva passagerare eller bagage. De frivilliga som ställde upp och hjälpte rymlingarna refererade till sig själva som konduktörer. I Whiteheads roman blir nätverket en faktisk järnväg med spår under jord. Whitehead beskriver i sin roman också en systematisk steriliseringskampanj av kvinnor med afrikanskt ursprung, liksom ett medicinskt experiment på män med afrikanskt ursprung. Vad jag har förstått förekom liknande övergrepp i USA, men ungefär hundra år senare, och jag är inte säker på om det bara var människor med afrikanskt ursprung som drabbades. Jag ställer mig tveksam till Colson Whiteheads val att basera sin roman på en blandning av verkliga och fiktiva händelser. Det skapar i onödan tveksamheter och tvivel till en mörk del av vår världs historia.

Sammanfattningsvis är Den underjordiska järnvägen en bok som är svår att lägga ifrån sig. Den är välskriven och spännande. Jag blir dock mer berörd av ämnet än av författarens sätt att skildra det. Jag hade också önskat att Whitehead antingen skrivit en helt fiktiv roman, eller en roman baserad på verkliga händelser. Genom att väva in verkliga händelser som förvandlats till fiktion i berättelsen, vet man som läsare inte vet vad som är sant eller resultat av författarens så kallade skönlitterära frihet, och det tar tyvärr udden av berättelsen.

 

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 317
Utgivningsdatum: 2017-07-31
Originaltitel: The Underground Railroad
Översättare: Niclas Nilsson
Form: Jojo Form
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 9789100171100
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris med flera

 

 

 

 

Den underjordiska järnvägen ska dessutom bli tv-serie.

Gänget, av Katarina Wennstam

.

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Nu är de vuxna, med fruar, karriärer, barn. Men de träffas fortfarande och håller ihop, killarna som en gång utgjorde Gänget. Så försvinner en av dem, och advokat Shirin Nouri blir plötsligt indragen i en historia där det förflutna gör sig påmint med brutal kraft. Vad hände den där kvällen på Fåfängan för nästan tjugo år sedan?
.

Mina intryck och utvärdering

Jag har sett fram emot att läsa Katarina Wennstams nya bok sedan jag någon gång på senvintern fick veta vad den skulle komma att handla om. En bok om gruppens inverkan på individen, om normer och om konsekvenser av de val man gör. Och detta vävs in i en mordhistoria om skuld och skam som börjar med att en numera vuxen man från det gamla ungdomsgänget tar sitt liv. Det låter ju onekligen både intressant och spännande. Och det är det.

Det här är en lättläst och lagom spännande roman med en intrig som håller ihop, men som kanske är litet av det enklare slaget i mitt tycke. Alla delar i intrigen är inte självklara från början, men det är ganska uppenbart hur det hänger ihop och ungefär vad som kommer att hända. Författaren har själv sagt i intervjuer att hennes mål med romanerna är att få ut sitt budskap genom att skapa så kallade bladvändare. Det är enklare att påverka genom romaner än genom mer svårtillgängliga facktexter. Det är också väldigt tydligt att det är just det som är Katarina Wennstams syfte. Det fungerar, boken sätter igång tankar om det som sker såväl i romanformen som i verkligheten. Men ibland blir det litet för mycket information om mäns övergrepp mot kvinnor och om näthat i generella termer kring lagändringar och juridisk praxis, utan att det har någon direkt relevans för handlingen.

Katarina Wennstam har uppnått precis det hon själv uttalat att hon vill uppnå med sina romaner, vilket innebär att jag läser ut boken i ett enda svep och jag funderar en hel del på det som sker i boken och diskuterar det med både min man och våra snart tonåriga tjejer. Ett tips till författaren, om hon vill nå ut även till män med sina böcker, är att skriva spänningsromaner med en manlig huvudperson. Män läser helst böcker om män, och den här typen av romaner skulle verkligen behöva läsas inte bara av kvinnor utan även av män.

 

Mitt betyg: 3/5

.
Antal sidor: 303
Utgivningsdatum: 2017-07-31
Serei: Charlotta Lugn och Shirin Sundin (del 5)
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Form: Sokcic, Miroslav
ISBN: 9789100145910
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 33 – Gänget

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Jag har sett fram emot att läsa Katarina Wennstams nya bok sedan jag läste på förlagets hemsida vad den skulle komma att handla om. En bok om gruppens inverkan på individen, om normer och om konsekvenser av de val man gör. Om skuld och skam, och om en person från barndomsgänget som plötsligt försvinner. Efter intervjun med Katarina Wennstam på TV4 i går morse blev jag ännu mer nyfiken på Gänget. I går kväll fick jag äntligen möjlighet att börja läsa, och jag gillar det jag hittills läst.
.

Smakbiten är från sidan 40, då det numera medelålders gänget som känt varandra sedan ungdomen, sitter i bastun efter en innebandymatch och pratar om en ur gänget som valde att ta sitt liv för några år sedan:

”Det är klart att vi hade kunnat göra mer för Basse”, säger Pierre och fortsätter klia sig allt hårdare bak i nacken och bakom öronen.”Om vi hade kunnat skriva om historien hade mycket i våra liv kunnat vara annorlunda och…”
Farshads hand flyger upp. För ett ögonblick får Pierre för sig att Farshad ska drämma till honom, men handen stannar mitt i luften i ett stopptecken, för att få tyst på honom.
”Vad har du för liv, Pierre?”
”Vad menar du?”
”Du hör vad jag säger, bror. Beskriv för mig vad du har för liv.”
Pierre fnyser till av skratt. ”Okej. Jag har precis fått jobb som trädgårdsmästare på Eriksdals handelsträdgård. Jag har en fantastisk fru, Martina och vi har en son. Otto, han är… ja, mitt allt. Jag har nästan tre miljoner i lån på banken, men å andra sidan har vi äntligen en egen lägenhet. Och så har jag… ja, jag har ju er.”
”Precis.” Farshad spänner ögonen i honom. ”Där har du ditt liv. Det är nu som gäller.”

 

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Flukten fra virkeligheten

Recension: Vargarnas historia, av Emily Fridlund

 

Linda och hennes föräldrar lever primitivt och av små medel i en torftig stuga vid en sjö i skogen, långt utanför den gudsförgätna småstaden Loose River i Minnesota. Innan Linda föddes valde föräldrarna att bryta upp från sitt medelklassliv och tillsammans med andra leva i ett hippiekollektiv. I ortsbefolkningens ögon en sekt. Sedan länge är det bara Linda och hennes föräldrar som bor kvar.

I sina begagnade kläder och med en asocial inställning till livet, skolan och klasskamraterna, utgör Linda en udda figur i samhället. I skolan går hon under smeknamnet Miffot eller Kommunisten. Den enda hon känner någon slags gemenskap med är den nye läraren med ett mörkt förflutet. Inte heller hemma känner hon någon djupare gemenskap och tillhörighet. Mamman håller en oförklarlig distans till sin dotter. Pappan har svårt med det som är levande, men med honom kan hon i alla fall hugga ved och rensa fisk. Linda håller helst till ensam i skogen och med hundarna.

En dag flyttar det in en ung kvinna med ett litet barn i huset på andra sidan sjön. Linda blir barnvakt till deras fyraårige son. Hon dras till familjen som öppnar sitt hem för henne och låter henne bli en del av deras självklara gemenskap. Linda är en betraktare, och hon lägger märke till alla små detaljer som tillsammans skapar familjens hemtrevliga och kärleksfulla liv. Hon ser hur kvinnan värmer barnets juice när den är litet för kall och hur hon och barnet rabblar en ramsa varje gång de tar av sig skorna. Men Linda ser även saker som gör henne fundersam, och hon blir inte särskilt förtjust i mannen i familjen när han dyker upp. Hon uppfattar honom som en okänslig faktatyrann som påverkar stämningen negativt i den lilla familjen på andra sidan sjön. Tecknen på att allt inte är som det skall blir fler och fler.

Jag blir inte klar över vem Linda egentligen är, och varför hon inte reagerar innan det är för sent. Det kanske kan förklaras med att hon äntligen känner gemenskap, att hon tillhör, och att hon försöker hålla fast vid det så länge det går. Intrycket är ändå att hon ger ett själviskt och osunt distanserat intryck till mycket som sker. Ingenting verkar beröra henne på djupet. Redan inledningsvis blir detta tydligt, när en av lärarna plötsligt avlider i skolan. När sjukvårdarna lyfter upp den döde läraren på en bår, gråter elever i skolan. Linda däremot rycker på axlarna och gnolar på en låt av The Doors.

Vad som egentligen hände, då för tjugo år sedan, får vi veta i ett långsamt berättartempo, på gränsen till monotont. Prosan har en drömsk ton och tillsammans med de ganska många och utförliga miljöbeskrivningarna av den otämjda naturen i norra delen av USA blir det nästan hypnotiserande. Det är väldigt vackert. Jag är mer tveksam till de parallella historier som berättas i boken. De är visserligen intressanta i sig, men jag är inte säker på om de verkligen har betydelse för handlingen. Ingenting uttalas klart, författaren låter läsarna själva ana hur saker förhåller sig. Det är något jag annars ofta saknar i romaner, att författare vågar lita på att läsare kan dra egna slutsatser. I Vargarnas historia fortsätter mycket att vara just aningar när boken är utläst, många frågor i boken förblir obesvarade. Det här är tveklöst en bok som fortsätter att väcka tankar och funderingar lång tid efter att den är läst.
.

Mitt betyg: 4/5

.
Antal sidor: 264
Utgivningsdatum: 2017-06-05
Originalets titel: History of Wolves
Översättare: Molle Kanmert Sjölander
Formgivning: Sofia Scheutz
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN:9789100171414
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 14 – Mödrarnas söndag

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Så här snyggt är omslaget när man vecklar ut det – en målning av konstnären Leonardo Dudreville

Berättelsen utspelar sig framförallt under en enda ödesmättad dag, den 30 mars 1924. För första och enda gången möts husjungfrun Jane Fairchild och den ende levande sonen och arvtagaren till godset Upleigh, Paul Sheringham, på hans föräldragods. Under sju års tid har de i hemlighet varit älskande och tvingats att träffas i smyg i buskar och uthus. Nu har han bett henne att komma till sitt föräldragods. Just den här dagen har inte bara tjänstefolken lämnat godsen för att bege sig till sina familjer. Även herrskapet Sheringham har rest på utflykt för att planera det arrangerade bröllop som skall stå om två veckor, mellan Paul Sheringham och familjen Hobdays dotter, i syfte att försöka bevara det som varit och som annars riskerar att försvinna.

Citatet är från sidan 82, då Paul Sheringham har lämnat godset före Jane Fairchild, och hon vandrar omkring naken i det stora godset och kommer till biblioteket:

… och meningen med bibliotek, tänkte hon ibland, var inte böckerna själva utan att de upprätthöll denna högtidliga atmosfär av manlig fristad som inte fick störas. Få saker kunde därför vara lika chockerande som att en kvinna trädde in i ett bibliotek naken. Vilken tanke!

Min recension av den fantastiska boken finns här.

Fler intressanta smakbitar ur bra böcker finns i bloggen Flukten fra virkeligheten

Recension: Mödrarnas söndag, av Graham Swift

Så här snyggt är omslaget när man vecklar ut det – en del av en målning av konstnären Leonardo Dudreville

”En gång för länge sedan”, så börjar den här omtumlande och fantastiska berättelsen som dels är en kärlekshistoria, dels en tidsskildring som på sätt och vis rymmer hela 1900-talet.

Mödrarnas söndag syftar på den dag på året, då tjänstefolket på engelska gods fick ledigt för att åka hem till sina familjer. Det här är en berättelse om vad som hände några familjer just den ödesmättade dagen, den 30 mars 1924, och vilken betydelse det fick för den föräldralösa husjungfrun Jane Fairchild på Beechwood.

Det var inte i juni, men det var som en dag i juni. Och det måste ha varit strax efter klockan tolv. Ett fönster stod uppställt och han gick, oklädd, genom det soldränkta rummet lika ledigt och naturligt som ett oklätt djur. Det var ju hans rum, eller hur? Han kunde göra vad han ville i det. Självklart kunde han det. Och hon hade aldrig varit i det förut, och hon skulle aldrig vara i det igen. Och hon var också naken.

För första och enda gången möts husjungfrun Jane Fairchild och den ende levande sonen och arvtagaren till godset Upleigh, Paul Sheringham, på hans föräldragods. Under sju års tid har de i hemlighet varit älskande och tvingats att träffas i smyg i buskar och uthus. Nu har han bett henne att komma till godset. Just den här dagen har inte bara tjänstefolken lämnat godsen för att bege sig till sina familjer. Även herrskapet Sheringham har rest på utflykt för att planera det arrangerade bröllop som skall stå om två veckor, mellan Paul Sheringham och familjen Hobdays dotter, i syfte att försöka bevara det som varit och som annars riskerar att försvinna.

När husjungfrun Jane Fairchild kommer cyklande längs grusgången upp mot godsets huvudentré, öppnar Paul Sheringham den stora porten för henne och hjälper henne av med kläderna, som om han i den nya situationen är underordnad henne istället för tvärtom. Efteråt ligger hon kvar i hans säng och ser på honom på samma sätt som en hustru skulle göra medan han i lugn och ro klär sig. Han har ett inplanerat möte med sin blivande fru och måste ge sig av, men han tar god tid på sig, klär sig onödigt elegant och kommer med all sannolikhet att bli försenad. Knappt märkbart, men väldigt kännbart, låter författaren oss ana att något kommer att hända som skall förändra allt, för alla.

Mödrarnas söndag hade kunnat vara en djupt tragisk berättelse om otillåten kärlek, men samtidigt som den är sorglig och gripande är den också livsbejakande. Till skillnad från Paul Sheringham, som tvingas fylla sina bortgångna bröders platser och ensam vara släktens framtidshopp, har husjungfrun Jane Fairchild ingen familj och därför inte heller några krav på sig om att hon bör bli vid sin läst och inga krav på hur hon bör uppföra sig. Hon har ingenting att förlora och kan själv välja vilken riktning hon vill att hennes liv skall ta. Förmiddagen på godset Upleigh blir ett uppvaknande. När Paul Sheringham lämnar henne ensam på godset går hon omkring naken i alla rum och känner sig för första gången mer som sig själv än någonsin tidigare.

När Jane Fairchild cyklar tillbaka till sin arbetsplats hos herrskapet på Beechwood upplever hon en oväntad känsla av frihet. Det känns som om hennes liv just har börjat, som om dagen har vänts ut och in, som om det hon varit med om och lämnat bakom sig inte är förlorat i ett hus, utan påverkar hela hennes sätt att se på livet, som om det har blandat sig med luften hon andas. Med ens vet hon vad vill göra med sitt liv.

Nästan maniskt läste jag boken i ett svep från början till slut. Jag måste få veta hur det skulle gå, vad de illavarslande antydningarna skulle visa sig ha för innebörd. Tankarna fortsatte efter att boken var utläst, och jag kände ett behov av att läsa boken en gång till. Den här gången lugnare, för att njuta av prosan och inte missa någon enda tanke eller formulering. Det är en berättelse om otillåten kärlek och det är självklart en bok om klass, det är ofrånkomligt när det handlar om godsägare och tjänstefolk. Men berättelsen visar också hur maktstrukturer kan förändras beroende på både personliga och yttre omständigheter. Det är en ovanligt tunn bok, men den rymmer så mycket och berör så djupt.

Mitt betyg: 5/5
.

Antal sidor: 154
Utgivningsdatum: 2017-03-10
Originaltitel: Mothering Sunday
Översättare: Hans-Jacob Nilsson
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Formgivning: Sara R. Acedo
ISBN: 9789100169299
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris