Ny roman i brevlådan: Äpplet faller inte, av Liane Moriarty, och en diskussion om bokgenre

En tegelsten, som alltid av Liane Moriarty

Jag fick en inbjudan till boksamtal om vårens nyheter hos Albert Bonniers förlag och Wahlström & Widstrands förlag, och som en present fick vi som deltog välja en av vårens böcker. Jag hade svårt att välja, men valde till sist den här.

Jag slukar alla Liane Moriartys romaner, och mitt betyg brukar bli fyra av fem. Berättelserna är snabblästa, innehåller både djup och svärta och skildrar vanliga människors liv, och ofta våra ganska sorgliga försök att skapa en fin fasad utåt för att dölja vad som egentligen pågår i våra hem och i våra innersta rum. Tänkvärda böcker.

På Instagram klassificerade jag boken som en feelgoodroman, och fick snabbt en kommentar om att den snarare ingår i genren Psykologiskt drama. Fine för mig, jag bryr mig inte så mycket om vilken genre en bok tillhör. Men intressant ändå, och väldigt roligt och intressant när det blir interaktion med andra i sociala medier. Jag är en nyfiken person som älskar att gräva i detaljer, så jag började läsa på om genres.

Så här gick vår diskussion:

Malins bokblogg: Kallar du hennes böcker feelgood? 🤔 För mig är de för mörka för att kallas feelgood. Psykologiskt drama beskrivs denna som och det tycker jag är träffande.

Jag: Psykologiskt drama passar också bra. Men jag tycker att de är feelgoodromaner, och att det som gör dem så bra och att de sticker ut, är att de har mycket mörker. Men det är ändå mysigt hela vägen, och jag känner mig inte knäckt efteråt utan tvärtom lyft. Däremot är det ju inte feelgood på det sättet som det ofta var tidigare, då handlingen bestod av en ung och naiv kvinna som var olyckligt kär och i slutet av boken var lyckligt kär igen. Liane Moriartys romaner handlar ofta om människor med längre livserfarenhet.

Malins bokblogg: för mig är inte en feelgood en ung och naiv kvinna. Jag har läst alla hennes böcker men tycker ingen av dem är alls åt feelgood-hållet så vi definierar nog genren olika helt enkelt. Jag läser mycket feelgood, men Moriartys böcker tycker jag skiljer sig mycket från dem. Vi tycker olika där. 😊

Jag: Det där var ju en intressant fråga som jag måste gräva litet i :) Vad innebär egentligen olika genres osv. Det verkar som vissa anser: ”Liane Moriartys signum är feelgood med tydliga inslag av feelbad och denna bok är inget undantag … underhållande för den som vill reflektera över livet”, men på Amazon klassas den som psykologiskt drama. Själv vill hon inte kalla böckerna thrillers i alla fall, även om det ofta är något mörkt som händer med många vändningar innan det oväntade slutet. Det är knepigt att genrebestämma böcker. Som att kalla en hårdkokt kriminalroman för deckare, det känns inte heller helt rätt. Hur som helst, insiktsfulla är i alla fall hennes romaner och för mig är aldrig slutet det viktiga, utan hennes fantastiska person- och miljöbeskrivningar.

Malins bokblogg: hahaha 😄 ja, det är intressant med genre. Men också hur olika vi läsare kan läsa in i böckerna. Deckare är ju också en bred genre där vissa säger deckare, andra thriller och en tredje spänning. 😅 Kanske läser man också in olika beroende på vad man brukar läsa i vanliga fall. Jag läser sällan deckare och kan tycka en deckare är rå som någon annan tycker är rätt mesig.
Håller med om hennes böcker – alltid insiktsfulla och med en underliggande spänning.

Den här romanen av Liane Moriarty gav jag faktiskt bara två av fem i betyg

Jag skall visa er fler nya böcker och ett manus till en kommande bok som har skickats till mig. Böcker, alltså ♥ ♥ ♥

Recension: Inferno i snö, av Marie Bengts

Inferno i snö är den tredje och fristående delen i serien om Hannah Lönn, klädskaparen som dras in i mordhistorier som hon inte kan låta bli att nysta i. Den första delen utspelade sig i en idyllisk småstads- landsortsmiljö med hemlighetsfulla bybor. Den andra i modebranschen i Stockholm. Nu är året 1957 och en mordbrännare sprider skräck på Öland, där Hannah planerar att tillbringa julen i lugn och ro tillsammans med sin faster på pensionat Paradiset i Borgholm. De överraskas dock av en av de kraftigaste snöstormarna i mannaminne, och tvingas söka skydd på ett gods.

Det är inte bara Hannah och hennes faster som blir insnöade på godset Hallerum. På vägen mot pensionat Paradiset plockar de ovetandes upp och ger lift till den man som varit huvudmisstänkt för mordbränderna på ön, men som nu är släppt på fri fot i brist på bevis. På godset Hallerum tas trion emot med misstänksamhet. Där bor flera generationer av släkten Strandberg tillsammans med sin chaufför, sitt hembiträde och en författare som lever som skyddsling på godset. När snöstormen slår till finns även fem gäster på godset; den inbitne ungkarlen och frisören, prosten och prostinnan samt den äldste manlige släktingen med sin relativt nyblivna, unga hustru. Där finns även patriarken Caesar och dennes sonhustru, Rebecka, som båda är avlidna men fortfarande efter sin död har stort inflytande på de boende och deras gäster.

I princip hela berättelsen utspelar sig på godset Hallerum. Successivt lär vi känna de olika personerna som är isolerade på gården, och misstankarna riktas mot än den ena, än den andra i takt med att nya sanningar kommer fram.

Det här är en pusseldeckare som innehåller de klassiska spänningsmomenten som avskurna telefonsladdar, bränder, gevärsskott i mörkret, dörrar som går i baklås, avundsjuka, hemligheter och lögner, människor som försvinner och människor som dör. Instängd under juldagarna, utan kontakt med omvärlden, tvingas Hannah Lönn vara på sin vakt för att inte själv bli offer för den mördare som finns bland dem, och snabbt försöka lösa mordgåtan utan hjälp av kriminalutredare.

Jämställdhetsperspektivet återkommer i denna bok, liksom de olika villkor som gällde för människor från dåtidens olika samhällsklasser, vilket känns både tidstypiskt och trovärdigt. Hannah står för moderna värderingar som ger henne både sneda blickar och beundran från omgivningen. En ogift kvinna i mogen ålder som hellre satsar på sin karriär än att bilda familj med man och barn.

Mysigheten väger tyngre än rysligheterna, och jag älskar att läsa om hur de allihop samlas för frukostar, luncher och middagar, och att läsa om deras diskussioner med ständiga gliringar och förtäckta eller rättframma påhopp. Det blir dock enligt min mening litet för långdraget och litet för detaljerat. Vissa delar kunde ha kortats ned för att öka tempot i berättelsen och skärpan i mordhistorien. Och jag saknar samspelet och gnabbandet mellan Hannah och förste kriminalassistent Johan Holm från de två tidigare böckerna. De möts även i denna bok, men ganska flyktigt. Jag skulle ha velat ha mer av tidstypiska miljöer och mer av Hannah i sin roll som klädskapare. Mycket av det försvinner när handlingen är förlagd på en så isolerad plats som ett insnöat gods.

Berättelsen är som i tidigare böcker ganska snårig med alla de olika karaktärerna och deras olika historier, men successivt nystas hela historien upp tack vare Hannah Lönn och den hjälp hon får av övriga på gården. På drygt femhundra sidor hinner vi lära känna karaktärerna väldigt väl. Det är vanliga och ovanliga människor, som i vissa fall inte är så präktiga som de vill ge sken av. Precis som i de klassiska pusseldeckarna från femtiotalet, visar det sig att de flesta på gården hade motiv till mordet. Ledtrådar strösslas genom berättelsen, och ganska tidigt anade jag faktiskt whodunnit, men säker var jag aldrig.

Spänningsnivån och drivet är som sagt inte särskilt högt. Det är istället de fantastiska karaktärs- och miljöbeskrivningarna som håller ihop och skapar intresse i berättelsen. Hannah Lönn är en av mina fiktiva favoriter som jag ser fram emot att följa genom kommande delar i serien.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 519
Utgivningsdatum: 2021-10-05
Serie: Hannah Lönn (del 3)
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Formgivning: Sara R. Acedo
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

En ny pusseldeckare i 50-talsmiljö

Äntligen en ny pusseldeckare om klädskaparen Hannah Lönn, som dras in i mordhistorier som hon inte kan låta bli att lösa! Det här är välskrivna pusseldeckare med stort mått av glimt i ögat. Jag ser verkligen fram emot att börja läsa den.

Den första delen utspelade sig i en idyllisk småstads – landsortsmiljö med hemlighetsfulla bybor. Den andra i modebranschen i Stockholm. Den här gången härjar en mordbrännare på Öland, där Hannah överraskas av snöstorm och tvingas söka skydd på en gård.

Som tidigare, supersnyggt omslag! Och titta vilket kreativt och roligt schema över inblandade och misstänkta! Vaniljhjärtat: ni som läst förstår 🤍