Inkräktare, av Tana French

Visserligen är jag väldigt svag för psykologiska spänningsromaner, men så skön känsla det var att läsa en riktigt välskriven, klassisk kriminalroman som den här!

Antoinette Conway och Stephen Moran får i uppdrag att utreda ett uppenbart partnermord. Ett fall som tycks enkelt att lösa och långt ifrån ett sådant uppdrag som kan ge de båda utredarna en högre status och bättre anseende på mordroteln. En uppklädd ung kvinna som väntar middagsbesök har fått sitt huvud spräckt mot en gaskamin. Kvinnans pojkvän tas in till förhör och det blir ganska snart uppenbart att han undanhåller viktig information.

Efter hundra sidor började jag undra hur det skulle kunna behövas 471 sidor till (!!) för att knyta ihop säcken. Men ju längre jag läste, desto mer önskade jag att boken aldrig skulle ta slut. Om det inte vore för att jag varken hade tid att äta, träna eller någonting annat, jag måste bara läsa vidare!

Det som till att börja med verkar vara en lättlöst mordhistoria visar sig dölja mycket under ytan och utredningen tar många olika vändningar. Ingenting hastas förbi och det känns som att få hänga med de båda mordutredarna i funderingar och diskussioner, och få sitta med under förhör och annat utredningsarbete. Det är så underhållande och spännande att jag riktigt myser.

Ja, det är en tegelstenstjock bok, men låt dig inte avskräckas av det. Tvärtom. Gläd dig åt att underhållningen pågår desto längre. Det här är en riktigt välskriven och klurig kriminalroman med fokus på utredningsarbetet och att lösa mordfallet.

Inkräktare är sjätte delen om Dublins mordrotel. De två mordutredarna återkommer från den femte delen, men dessförinnan har huvudpersonerna skiftat. Jag har inte läst någon av de tidigare delarna, och det är inte heller nödvändigt. Den här boken kan utan tvekan läsas fristående.

Betyg: 5/5

Antal sidor: 571
Utgivningsdatum: 2018-04-06
Serie: Dublins mordrotel (del 6)
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Översättare: Christian Ekvall
Omslag: Kerstin Hanson
Originaltitel: The Trespasser
ISBN: 9789100173296
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Dagens boklunch med Inkräktare

BP frågade i förra inlägget om jag inte hade någon recension av deckare på gång, en genre som jag vet att hon föredrar. Det har jag faktiskt. Jag har precis börjat läsa Inkräktare av Tara French, och jag har en känsla av att jag kommer att plöja den här boken i dag.

I dag kan jag tyvärr inte dela med mig av något smarrigt lunchrecept eftersom vi åt hemgjord pyttipanna, alltså en blandning av rester från kylskåpet. Litet tärnad potatis, kyckling, lammkorv och soltorkade tomater, med mangold från min första odling i pallkragar och litet brieost.

Nu läsning, och senare i eftermiddag kommer en eller flera recensioner av böckerna jag visade i går. Ha det fint! Och glöm inte att dricka mycket vatten.

Kvinnan i fönstret, av A J Finn

Efter att ha läst tre feelgoodromaner i ett sträck ville jag läsa något som var mindre ljuvt och mer nagelbitande spännande. Kvinnan i fönstret är precis en sådan roman.

Anna Fox levde tidigare ett ganska vanligt familjeliv med man och barn och med ett arbete som framstående barnpsykolog. Sedan hände något som omkullkastade allt. När historien börjar har mannen lämnat henne och tagit dottern med sig, men de verkar fortfarande ha en väldigt bra relation och pratar med varandra varje dag. Anna lever ensam kvar med katten i det stora huset, skräckslagen för att gå ut. Hon träffar en psykolog och en fysioterapeut regelbundet, som kommer till huset. Livsmedel och annat hon behöver beställer hon via hemkörningsservice.

Annas dagar går ut på att titta på svartvita klassiker inom skräckfilmsgenren, chatta med och ge råd till andra som också är drabbade av agorafobi, torgskräck, och äta mängder med medicin som hon sväljer ned med alldeles för mycket rödvin. Dessutom spionerar hon på grannarna. Genom sin kameralins följer hon deras liv och hon letar upp allt hon kan hitta om dem på Internet. Särskilt en familj har fångat hennes intresse, familjen Russell, som består av mamma, pappa och en en tonårig son. Hon inser själv att hon låter deras kärnfamiljsliv bli ett eko av det liv hon själv levde.

Det här är en ganska långsamt berättad historia, på samma sätt som Anna lever sitt liv dag efter dag, månad efter månad. Ingenting särskilt inträffar. Ändå fängslar historien redan från första sidan. Det är mörkt, och man anar ett ännu djupare mörker under ytan som man vill få grepp om och försöka förstå. Berättelsen är dessutom strösslad med filmcitat och hänvisningar till klassiska skräckfilmer som bidrar till en riktigt ruggig stämning. En bit in i boken trappas plötsligt både stämningen och tempot upp och det blir hysteriskt spännande. Anna ser något fruktansvärt inträffa hos familjen Russell, men när hon rapporterar det till polisen blir hon inte trodd av varken dem eller av grannfamiljen själv och det finns inga bevis. Hon börjar ifrågasätta sig själv, har hon inbillat sig? Är det tabletterna och vinet som gett henne hallucinationer?

Till viss del påminner den här berättelsen om Caroline Erikssons spänningsroman Hon som vakar, med en huvudperson som är helt under isen med alkoholproblem och som är närapå besatt av en av grannfamiljerna. I båda romanerna inträffar något hemskt som tvingar huvudpersonen att agera, vilket i sin tur sätter igång en räcka av ruggiga händelser. Att jag ganska nyligen läst en liknande berättelse kan ha bidragit till att jag redan tidigt förstod hur det mesta hängde ihop. Ändå sträckläste jag till långt efter midnatt för att få bekräftat hur det skulle gå. Starkast intryck gjorde de delar i romanen som steg för steg avslöjar hur Anna drabbades av sitt trauma, de delarna gav mig kramp i bröstet.

Kvinnan i fönstret var inte särskilt oförutsägbar, men det är en både omskakande och otroligt spännande berättelse som höll mig i ett fast grepp från första sidan till den sista.

Betyg: 4/5

Antal sidor: 455
Utgivningsdatum: 2018-04-10
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Översättare: Klara Lindell
Originaltitel: Woman in the window
ISBN: 9789100172374
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Silvervägen, av Stina Jackson

Lelle kör hela nätterna längs riksvägen som i folkmun kallas Silvervägen. Varenda småväg, varenda ödetorp söker han igenom. Han letar mer och mer desperat efter sin sjuttonåriga dotter, Lina, som är spårlöst försvunnen sedan tre år tillbaka. Han får ingen ro, ångesten tär på honom, och värre blir det när ytterligare en tonårsflicka försvinner.

Till det lilla samhället Glimmersträsk kommer sjuttonåriga Meja tillsammans med sin mamma. De har alltid levt på samhällets skuggsida, och Meja är som bedövad efter alla år då hon tvingats vara den som tar hand om sin mamma istället för tvärtom. Hon har tappat räkningen på hur många gånger de har brutit upp från en plats och flyttat. Den här gången är det till en man långt ute i skogen, som mamman träffat genom en dejtingsida.

Ni som har läst Vargarnas historia, av Emily Fridlund, kommer att känna igen den ödesmättade, lågmälda stämningen som berättelsen förmedlar. Och det finns många fler likheter mellan berättelserna. Precis som i Vargarnas historia utspelar sig handlingen på en avlägsen, liten ort med många hemligheter och lögner, och även här får en familj som lever mer eller mindre ett hippieliv, i omgivningens ögon en sekt, stor betydelse för berättelsen. I båda böckerna är de tonåriga huvudkaraktärerna asociala och missanpassade, båda har en mamma som har nog med sig själv. När hippiefamiljerna dyker upp i deras liv dras de in i deras hemtrevliga och kärleksfulla gemenskap och får äntligen känna hur det känns att vara en riktig familj.

Intensiteten och den lågmälda tonen är nästan hypnotiserande och bokens största behållning. Jag vill å ena sidan vidare i berättelsen för att få veta vad som hände Lina som försvann, och för att få veta hur det skall gå för Meja, och för Lelle som jag lider med och önskar skall få ro. Å andra sidan vill jag inte läsa för snabbt, jag vill hålla kvar den hemlighetsfulla och suggestiva stämningen.

Berättelsen håller ihop hela vägen fram till de allra sista avsnitten, då trådarna skall knytas ihop. Jag hade önskat att just den delen varit litet mer sinnrik. Jag föredrar när man på slutet av boken själv inser hur allt hänger ihop genom att man då ser den röda tråden genom ledtrådar som avslöjats längs vägen, utan att ha förstått att det var just ledtrådar. Här har författaren valt att knyta ihop trådarna genom berättande samtal som förklarar var, när, hur och varför. Det drar tyvärr ned intrycket av en i övrigt fängslande berättelse som det var en ren njutning att dras in i.

Silvervägen är författarens debutroman, och den är nominerad till det svenska deckarpriset Crimetime Specsavers Award för årets bästa deckardebut. Priset delas ut vid Sveriges största deckarfestival, Crimetime Göteborg, i samband med Bokmässan i september.

Betyg: 4/5

Antal sidor: 296
Utgivningsdatum: 2018-05-22
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Formgivning: Miroslav Sokcic
ISBN: 9789100176006
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

En annan Alice, av Liane Moriarty


Liane Moriarty har skrivit ännu en insiktsfull relationsroman om ganska vanliga medelklasspar som lever ganska vanliga medelklassliv. Person- och miljöbeskrivningarna är som vanligt träffsäkra och ger en tydlig bild av de olika karaktärerna och miljöerna i berättelsen. Moriartys roman Stora små lögner blev teveserie med en ny säsong på gång, det skulle inte förvåna mig om den här romanen går samma väg. Det är den som klippt och skuren för.

Boken inleds med att Alice, bokens huvudperson, faller på gymmet och slår i huvudet så allvarligt att hon blir medvetslös och sedan hamnar på sjukhus. När hon skall byta om känner hon inte igen kläderna i träningsväskan, och inte heller sin kropp. Och vad gjorde hon på ett gym, hon som avskyr att träna? När hon till slut lyckas få kontakt med Nick, mannen hon älskar och är gift med och som är den blivande pappan till barnet hon väntar, är han otrevlig och kort i tonen och lägger på luren. Sakta går det upp för henne att hon inte är 29 år, utan 39 år, trebarnsmamma och mitt uppe i en sjaskig skilsmässa. Hon minns ingenting av de senaste tio åren.

Alla runt Alice tiger om vad som har hänt och hur Alice har varit som person under de senaste tio åren, men då och då dyker det upp minnesfragment som gör henne både förkrossad och panikslagen. Vem är till exempel Gina som verkar ha haft stor betydelse i Alices liv?

Författaren brukar väva in andra röster i berättelsen för att ge den fler perspektiv. I Stora små lögner var det korta förhör med olika berörda personer, här är det dels blogginlägg från en mormors mor, dels hemuppgifter från Alices syster till hennes terapeut. Bit för bit läggs pusslet som tillsammans ger bilden av vem Alice har blivit de senaste tio åren.

Det här är en välskriven och lättläst roman som jag läste i ett svep. Historien gjorde mig nyfiken på hur det skulle gå. Som vanligt i Moriartys romaner knyts trådarna ihop litet väl sent. Slutet är också litet väl tillrättalagt, men inte orealistiskt. Jag gillar det. En annan Alice är en klassisk feelgood med djup.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 483
Utgivningsdatum: 2018-03-18
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Form: Nebojsa Zoric
Översättning: Anna Strandberg
Originaltitel: What Alice forgot
ISBN: 9789100174125
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Offrens offer, av Bo Svernström

Romanen börjar med att en man hittas uppspikad på en lada i Rimbo, ett litet samhälle sex mil norr om Stockholm. Han är så hänsynslöst torterad och stympad att en av polisassistenterna kräks på brottsplatsen. Sedan följer en lång rad av mord och vi får följa dels kriminalkommissarie Carl Edson och hans team i jakten på mördaren, dels journalisten Alexandra Bengtsson som fått i uppdrag att rapportera om seriemördaren i Aftonbladet.

Det är bestialiskt och det är blodigt, vilket jag gärna varit utan. Jag är mer intresserad av att läsa om utredningsarbetet och att försöka lista ut vem mördaren är. Ganska snart inser jag i stora drag hur historien hänger ihop, och ungefär halvvägs i boken avslöjar författaren själv vem som ligger bakom morden. Då tar historien en ny vändning. Karaktärerna får ett större djup och jag blir mer intresserad av att läsa om dem än om brotten som är begångna.

”I vår familj var ord utbyte av praktisk information, beteckningar enbart avsedda att klara av vardagens rutiner: Kan du handla ägg? När kommer du hem? Jag måste jobba i helgen. På kvällarna när allt praktiskt var ordnat för dagen – skolarbetet, min systers pianolektioner, mina föräldrars arbeten, middagen – då återstod bara tomhet. Om andra familjer kunde prata om sina upplevelser, hur de känt eller glatt sig under dagen, så tystnade min familj. På sin höjd kunde de uttala ett bra på den artigt ställda frågan Hur har dagen varit?

Historien håller ett högt tempo och morden radas upp ett efter ett, det ena omänskligare och blodigare än det andra. Kriminalarna kämpar tillsammans med forensiker och rättsläkare för att hitta mördaren, och hack i häl har de journalisten från Aftonbladet som skriver om alltsammans. Tyvärr fungerar inte det här för mig, det blir aldrig särskilt spännande. Kanske för att det inte känns trovärdigt, jag tar inte det som sker på allvar. Våldet är för grovt och jag får ingen känsla för någon av karaktärerna. Andra halvan av boken är den största behållningen för mig, när författaren går mer på djupet i de olika karaktärerna. Då blir det intressant och historien levande.

Författaren arbetar själv på Aftonbladet, det här är hans debutroman.

Betyg: 3/5

Antal sidor: 475
Utgivningsdatum: 2018-02-22
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Formgivning: Elina Grandin
ISBN: 9789100175603
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

 

 

Ormen i Essex, av Sarah Perry

Ibland ramlar man över en alldeles unik roman, som är så mycket och ger så mycket, och därför egentligen inte går att beskriva på ett kortfattat och rättvisande sätt. Det här är en sådan roman.

Handlingen utspelar sig 1893 och något år framåt, alldeles i slutet av den viktorianska perioden. En period som författaren tycks behärska helt och fullt. Den unga Cora blir ingift i den viktorianska societeten, men äktenskapet blir inte lyckligt. Maken är framgångsrik inom sitt yrke, men privat är han en sadist som misshandlar henne både fysiskt och mentalt. När han dör i bokens inledning är det ingen som sörjer, inte Cora heller. Tvärtom känner hon en frihet och lycka hon inte upplevt sedan hon blev gift.

Tillsammans med sin väldigt specielle, sannolikt autistiske, elvaårige son och sin jungfru Martha lämnar Cora London och flyttar temporärt ut på landsbygden där hon genast kastar av sig alla konventioner och krav på hur en societetsdam borde uppföra sig och klä sig. Hon vandrar omkring i leriga kängor med smuts under naglarna, stenar i fickorna, utan korsett i en för stor herrock i kärren i Essex, letandes efter fossiler.

Författaren väver in tidens olika kontraster i berättelsen, såsom den nya tidens tro på framsteg och förnuft, vetenskap och läkarkonst, som motsats till den vidskepelse som visar sig i berättelsen, liksom den kristna tron. Som kontrast till Cora och hennes tro på naturvetenskapen står bybornas, och även hennes egen, övertygelse om att de ouppklarade dödsfall som skett och de olyckor som drabbat byn beror på att sjöodjuret dykt upp igen, Leviatan, som det berättas om i Gamla Testamentet. Stämningen i byn präglas av rädslan för denna jätteorm, men omedvetet påverkar även Cora många i berättelsen, på olika plan.

Författaren låter sin protagonist agera fullt ut som om äktenskap vore motsatsen till frihet. Cora vill inte bli bedömd som varken kvinna eller man, utan som människa. Hon möter och blir nära vän med byns kyrkoherde, Will Ransome, och genom deras relation testas den viktorianska tesen att lättsam, otvungen kärlek baserad på samhörighet inte kan existera mellan en man och en kvinna utan att vänskapen övergår i attraktion. Just den där florstunna gränsen mellan samhörighet och attraktion skildras så fint i den här romanen.

Läs den här boken, och ge den tid. Inte förrän jag kommit halvvägs kunde jag läsa på i den takt jag brukar, texten höll mig hela tiden tillbaka. Särskilt inledningsvis kräver den en del av sin läsare, dels därför att det tar en stund att få ordning på människor, platser och händelser, dels därför att layouten är ovanligt kompakt utan luft i texten. Under andra halvan går läsningen betydligt snabbare.

Jag tyckte väldigt mycket om den här berättelsen. Den är intelligent, intressant, klurig, litet smågalen och inte så sällan humoristisk. Jag kommer att sakna både människorna och miljöerna.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 426
Utgivningsdatum: 2018-02-05
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Originaltitel: The Essex Serpent
Översättare: Eva Johansson
Formgivning: Jojo Form AB
ISBN: 9789100171872
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

 

 

Ingen jämfört med dig, av Jonas Brun

Jag har varit nyfiken på den här boken, och så låg den överraskande i brevlådan för ett par veckor sedan. Det är en berättelse om Stewe och John, tryckande värme, Sinéad O’Connor på radion, tristess och hemligheter och en sommar som fick ett ödesdigert slut.

Uttrycket kan låta som en klyscha, men det här är verkligen vad jag skulle beskriva som en stor roman i ett litet format. Det är en så kallad komma-ut-roman, och till viss del följer den de klassiska delarna i en sådan roman. Huvudpersonen är en tonårig kille som, efter att ha feltolkat signaler från sin bäste vän, avslöjat sin sexuella läggning, blivit avvisad och reagerar med både skam och rädsla för att hans homosexualitet skall bli känd. Sommarlovet räddar honom tillfälligt, men det som inträffat skaver och gör att han sluter sig inom sig själv.

Av en slump träffar han en åtta år äldre man och låter sig förföras. De inleder en intensiv och passionerad sommar som för en av dem handlar om att komma underfund med vem han är och för den andre om att få känna kärlek och trygghet i ett oroligt och turbulent liv. Den varma sommaren med tryckande värme som till slut briserar i ett kraftigt åskväder varslar om att något ödesdigert kommer att inträffa.

Parallellt med historien om den till att börja med bekymmersfria och lättjefulla sommaren berättas vad som händer tjugo år senare. John, som fastnat i kriminalitet och lösdrivarliv, dyker oväntat upp hos Stewe som lever ett stadgat, intellektuellt medelklassliv. De skillnader som kunde anas mellan de två männen för tjugo år sedan, är nu ännu mer tydliga. Inte bara klasskillnaderna, utan också hur de förhåller sig till varandra. Hur den ene styr och den andre följer. Hur lögnerna hotar att äta upp den ene inifrån, men bara är ett sätt att leva för den andre. Ändå dras de till varandra, igen.

Det här är en avskalad historia utan överord, där de undertryckta känslorna vibrerar under den svala ytan. Särskilt sparsamt skildras dagarna då de båda männen möts igen efter tjugo år. Dialogen är fåordig. I början har jag svårt att hålla ordning på vem det är som pratar, eftersom det saknas både citattecken och talstreck, det görs pauser och samma person tar upp tråden igen, utan att det markeras att så är fallet. Det tar dock inte många sidor att komma underfund med hur det är tänkt.

Hur gammal var killen i Norge?
Två år yngre än jag.

Något mer du vill veta om honom?
Undrade mest om han också var sexton.
Jag går inte igång på sextonåringar.
Jag var sexton.
Och?
Finns ställen där det är olagligt.
Finns ställen där allt är olagligt.

Handlade aldrig om hur gammal du var.
Vad handlade det om då?
Det vet du.

Jag gillar hur författaren låter oss pendla mellan oron för det som pågår under sommaren då de båda männen möts första gången och spänningen som finns mellan dem när de möts igen. Jag läser hetsigt och nära nog nervöst för att få veta hur det skall gå, vad det är som kommer att hända och hur de båda männen skall förhålla sig till varandra. Slutet är oväntat, men trovärdigt. Hur de väljer att gå vidare avslöjas nästan omärkligt, och jag funderade en hel del på hur maktbalansen kan förändras eller bestå i en relation beroende på olika omständigheter. En eloge till författaren som vågar lita på att läsarna själva skall kunna tolka det som sker och dra egna slutsatser.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 230
Utgivningsdatum: 2017-12-29
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Form: Eva Wilsson
ISBN: 9789100171742
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

 

 

 

Den stora utställningen, av Marie Hermanson


Marie Hermansons nyutkomna historiska roman är alldeles enastående. Dels på det sätt den är berättad, dels på grund av berättelsen i sig. Boken har gjort stort intryck på mig och jag hoppas att den finns med bland de Augustnominerade skönlitterära romanerna i höst. Tyvärr tror jag att upplägget kan innebära att den inte blir nominerad, om inte juryn kan frångå vissa oskrivna principer förstås.

Det är en mörk historia skriven med lättsam fernissa och humor, där fiktion blandas med verkliga händelser. Berättelsen är skriven på liknande sätt som en klassisk pusseldeckare, i eftertänksamt tempo med fokus på miljöbeskrivningar, intrig och karaktärer. Historien innehåller mord och mordförsök och en jakt på den skyldige, och sådana historier brukar inte vinna Augustpriser. Men nu är inte det här en klassisk deckare, utan enligt min mening minst lika mycket en relationsroman. Och författarens stilistiska uttryckssätt, det gör boken till en ren njutning att läsa.

Berättelsen får dessutom ett intressant djup genom att skildra några olika karaktärers personliga utveckling under en period då även samhället förändrades i sina grundvalar. I boken skildras en spännande och omvälvande brytpunkt mellan den gamla tiden och den nya, vilket kommer till uttryck i den stora Jubileumsutställningen i Göteborg år 1923. Under några månader då Jubileumsutställningen pågår möts och sammanvävs några olika personers öden, vilket får betydelse för hur deras fortsatta liv kommer att te sig.

Det är Otto Fuchs, den trettonårige stalldrängen som fått arbete på Barnens Paradis på Jubileumsutställningen, där han leder barn på sin omskrivna och populära Åsna Bella. Här är också nittonåriga Ellen Grönblad, som har lyckats få jobbet som oavlönad journalist på utställningens egen tidning. Och så den unge detektivkonstapeln Nils Gunnarsson och den mystiske och antisemitiske Paul Weyland, vars besök i Göteborg sammanfaller på ett tvivelaktigt sätt med den judiske professorn Albert Einsteins nobelföreläsning på Jubileumsutställningen.

Den stora utställningen liknar inte de romaner jag läst tidigare av Marie Hermanson. Här finns ingenting som är suggestivt och rysligt på det sätt som jag upplevde i exempelvis Mannen under trappan, vilken utspelade sig i gränslandet mellan mardröm och verklighet. Den stora utställningen är spännande på ett mer lågmält sätt. Jag tycker otroligt mycket om den.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 296
Utgivningsdatum: 2018-01-04
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Form: Sara R. Adeco
ISBN: 9789100169992
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

 

Här finns en länk till ett tidigare inlägg i min blogg, med citat ur boken och kommentarer från bloggläsare.

 

 

 

Fårdagboken, av Axel Lindén

Alice ställde gärna upp med sin ulliga päls som bakgrund ;)

 

Fårdagboken är en tänkvärd och många gånger humoristisk bok med insiktsfulla betraktelser och funderingar kring hur det känns att ha får och hur synen på livet förändras av att vara fårägare. Jag känner igen mig i så mycket av det författaren Axel Lindén skriver. Som det här:

Jag börjar förstå lite av lantbrukets psykologi. Jag tänker exempelvis inte så mycket på vädret eller andra färger och kvaliteter i omgivningen som något estetiskt. Det är liksom inte vackert eller dåligt väder, det är bara praktiska omständigheter. Kallt och klart – kolla att vattnet inte fryser. Blåsigt – se till att stora porten är förankrad i väggen. Regnigt – ta på dig något vettigt. Löven gulnar – kanske dags för vinterfoder. Men det finns väl en inneboende skönhet i hela den här grejen.

Boken var inte planerad från början. Det började med att författaren, en akademiker som flyttat ut på landet med sin familj och fått ansvaret för skötseln av en flock får, skrev sms-anteckningar om vardagen med fåren och skickade till de andra i kooperativet som han hade fåren tillsammans med. Vardagliga saker, som att han givit fåren mat eller att ett staket var trasigt och behövde lagas. Anteckningarna lades ut på Facebook och ur dem föddes idén på en bok.

Ett smakprov till ur boken måste ni få. Från andra som inte själva har djur brukar jag ofta få kommentaren att man väl är väldigt låst med många djur. Författaren till Fårdagboken ger ett svar på den kommentaren som beskriver så precis hur det egentligen är.

Jag har tappat den dagliga kontakten med fåren. Det har kommit nya personer till gården som vill vara med. De senaste dagarna har det varit någon annan som tittar till dem, räknar lamm, ser hur de växer, ser var de betar, vilka stenar de hoppar upp på, känner av stämningen i gruppen. Det blir tomt. Man tänker gärna att det är lite jobbigt att vara bunden av ansvaret för djur, att det är stressande att känna att man måste vara där varje dag, att man inte är helt fri. Det är faktiskt precis tvärtom. Jag sitter i köket och glor. Det finns inget fritt med det.

Rättigheterna till boken hade redan sålts till Storbritannien innan den hunnit ges ut här i Sverige, och fler länder står på tur. Jag är inte förvånad. Det ligger i tiden med det som är jordnära, påtagligt och konkret, sådant man inte kan läsa sig till utan måste uppleva själv. Som hur man verkar fårens klövar och med tiden lär sig hur man klipper lagom mycket. Eller hur man genom daglig kontakt med sina får lär sig deras normala beteende, och märker när någon är sjuk. Det är ingenting man kan läsa sig till. Inte heller hur man förändras som person av att vara den som är ansvarig för djurens liv och död, eller hur man med tiden får starkare band till flocken och blir mer och mer ett med både djuren, gården och årstiderna.

 

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 154
Utgivningsdatum: 2017-09-22
Form: Eva Lindeberg
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 9789100173371
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris med flera

 

Tips: Tag med som present till värdinnan och/eller värden på kalaset eller glöggfesten – den blir garanterat kvällens snackis.