Recension: Över gränsen, av Louise Kennedy

.

Över gränsen är Louise Kennedys debutroman. Det är en fantastisk roman som helt och hållet förtjänar alla de utmärkelser den fått. Jag skulle beskriva berättarstilen som minimalistisk och återhållen, och jag tänker på Ernest Hemingways stil, som också var handlingsorienterad, med tro på att läsaren förstår och blir berörd utifrån handlingar och ord, snarare än skildringar av känslor. Och förstår gör man, och berörd blir man.

Historien utspelar sig år 1975 i Belfast på Irland, mitt under den dramatiska och våldsamma period som kallas The Troubles, åren 1968-1998. Det började som en protest mot diskrimineringen av provinsens katolska minoritet och satte igång en blodig våldsvåg som under drygt 30 år kom att kräva över 3 700 liv.

Cushla är en 24-årig katolsk kvinna som arbetar dels som lågstadielärare, dels extra på familjens pub. Under ett arbetspass på puben lär hon känna Michael Agnew, en gift man, dubbelt så gammal som hon, protestant och advokat med civilkurage, som valt att ta sig an katolska klienter som blivit utsatta för brott mot sina medborgerliga rättigheter, såsom misshandel och hot på grund av sin katolska tro. Han bjuder in Cushla som lärare till irländska språkkvällar med sina vänner, och så påbörjas en på flera sätt omöjlig och förbjuden kärlekshistoria.

Varje morgon rapporteras om nya bomber som exploderat, fler människor som dödats eller skadats. Katolska familjer blir på de grymmaste sätt varse att de lever i ett protestantiskt område, grannar lägger sig rutinmässigt ned på marken för att kontrollera om någon har placerat en bomb under bilen innan de startar den. Cushla bor i ett område med både protestanter och katoliker, och är personligen ganska förskonad från allvarliga hot och trakasserier, men hon kommer ändå våldet nära. Dels genom familjen McGeown, vars son är elev i Cushlas klass, dels genom sin relation med Michael, som lever under en ständig hotbild.

Fru McGeown är protestant och gift med en katolsk man, vilket under den här perioden ansågs värre än att själv vara katolik. Spänningarna mellan protestanter och katoliker ökar gradvis, och grannarna skär av familjen McGeowns tvättlinor, kastar in hundbajs över staketet och gör familjens liv svårt. Vad du gör spelar ingen roll, det handlar om vad du är. När maken släpas bort och misshandlas nästan till döds, gör Cushla vad hon kan för att på olika sätt bistå familjen.

Kärlekshistorien mellan Cushla och Michael skildras realistiskt och okonstlat. Både den starka attraktionen mellan dem och åldersskillnaden och smygandet för att inte bli upptäckta. Jag blir berörd av hur väl författaren skildrar kärleken och livet som det kan vara, utan illusioner och utan att romantisera.

”Han hade händerna på ratten och de var prickiga av åldersfläckar. Han såg på henne och böjde fingrarna. Jag ringer snart, sa han.”

”Hon hade varit ett störningsmoment, det var allt. Det hade varit skönt att tänka på henne som oattraktiv och sjavig, att tro att Michael var fast i ett olyckligt äktenskap och inte kunde lämna sin värdelösa fru.”

Över gränsen är en gripande skildring av vanligt folks vardag och sätt att hantera nuet och tanken på framtiden, och av de människor som vågade arbeta för jämlika rättigheter och möjligheter med risk för sina egna liv, under en period av terrordåd och rädsla, men också av stort mod, omtanke och kärlek.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 301
Utgivningsdatum: 2023-08-11
Förlag: Albert Bonniers Förlag
.

Efter att ha läst Över gränsen vill jag sätta mig mer in i den nordirländska konflikten och läsa Patrick Radden Keefes bok, Säg inget, som fortfarande står oläst i min bokhylla och som beskrivits av Dagens Nyheters recensent som en briljant, gripande och spännande bok i gränslandet mellan undersökande journalistik, politisk historia, spiondrama och true crime.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.