
En bild innan jag skjutsade Jackie till skolan. Jag vet, spegeln… Jag hade precis kommit hem när Jackie messade att hon glömt handduken till badet i isvak som klassen skulle göra i dag. Snabbt rycka åt mig en handduk och köra tillbaka med den, och så hem igen.
Litet senare vidare till frisören för en uppfräschning, eller en glow up som tjejerna kallar det. På vägen dit kom en film från Jackie.
Jag har oroat mig för isvaksdoppet, men titta på filmen och avgör om Jackie verkar rädd… Jag har nog litet isfobi tror jag. Det hjälpte uppenbarligen inte att min mamma susade ut i full fart på isen i sulky med travhästarna, och jag bakom på ryggen på något annat okontrollerbart varmblod som inte lyssnade på mig, utan bara ville hänga med hästen framför. Jag minns fortfarande de där turerna då jag sparrade mamma, och hörde hur det sjöng och knakade i isen när hästarna slog ned hovarna. Jag ropade att vi skulle vända ut från isen, och mamma ropade tillbaka: Äh, larva dig inte! Det är min mamma det ♥ Jag hade en väldigt spännande uppväxt, inget onödigt curlande och mycket skulle vara rena äventyrslägret för barn i dag. Som när vi lassade upp hö på höskullen, och fick akta oss för hålen i golvet så vi inte ramlade ned på betonggolvet nedanför. Det hände aldrig. Vi fick ansvar, och lärde oss att ta ansvar.
Men trots, eller kanske just på grund av, att jag själv hade så fria tyglar, oroar jag mig för mycket som Bella och Jackie vill göra (och gör). Jag ser faror i allt, och måste gå igenom alla möjliga scenarier och sedan ofta tvinga mig själv att gå med på det de föreslår. Per Olov Enquist skrev: En dag skall vi dö. Men alla andra skall vi leva. Det hjälper att tänka på det. Och så fungerar det ganska bra att lyssna på Meat Loafs låt, I would do anything for love på så hög volym att det känns som kroppen vibrerar, då släpper stressen. Men då krävs det att jag åker bil, eftersom hela familjen arbetar och pluggar hemma nu.

Väldigt fin blombukett hos Hair Team. Är det Dahlior? De ljusa, taggiga, har jag ingen aning om vad det kan vara, men de är också så fina.

Frisörer och kunder hade munskydd allihop. Munskydden är så stora att jag lika gärna kunde dra upp skyddet över hela ansiktet och klippa hål för ögonen. Jag har ingen bild på hur det blev, men litet kortare.

Jag hade med mig John Ajvide Lindqvists senaste roman, men Therese och jag hade så mycket att prata om eftersom hon varit föräldraledig under ett år, så det blev ingen läsning. Kanske i kväll.
Hemma igen och dags för vidare arbete med avhandlingen, och så har jag fått ett nytt manus att läsa och bedöma. Spännande på en nivå jag kan hantera ;)
Ha det fint!
♥