Snökaos – då såg det ut så här hos oss


Vid första rejäla snöfallet någon gång i november brukar det bli kaos i Stockholms län. Alla blir tagna på sängen och har inte fått på vinterdäcken på bilarna, bussar ställs in och skolor hålls stängda. Så var det även i år.

Så här såg det ut hos oss måndagen efter en helg av ymnigt snöande. Snön började falla på lördagen och fortsatte på söndagen och natten till måndag.

Norrtälje kommun, som vi tillhör, rådde alla som kunde arbeta hemifrån att göra det. Tjejerna fick sovmorgon och jag ägnade tre timmar åt att skotta snö.

Jag fick gräva fram bilen, ni ser hur tjockt snötäcket var på taket.

Shelly var med mig ute och verkade trivas, trots att snön nådde henne till magen. Sakta men säkert skyfflade jag gångar i snön så att vi kunde ta oss till bilen, tvättstugan och stallet.

Bra träning, för det var kramsnö som kändes som den vägde ton!

Fint ändå, med snö.

Till slut var trappan framgrävd och vi kunde ta oss till bilen och stallet utan att få stövlarna fulla med snö.

Hästarna stod inne och väntade på att få komma ut i hagen. Men först måste jag skotta fram en gång till hagen. Och sedan gick jag runt hela hagen för att skaka av snön från eltrådarna och grävde fram den nedersta tråden som låg begravd i snön.

Slit och släp, men samtidigt skönt att vara utomhus och att slita för något vi alla hade nytta av, och inte bara lyfta vikter för min egen skull på ett gym. Det är ganska tillfredsställande att göra rejäla saker som man helt säkert gjort i hundratals år, och definitivt under de drygt hundra år som gården funnits.

Orörd snö, det är så fint. Nu är det inte så mycket snö, men isande kallt.

Magiska morgnar här i Roslagen

Tiderna då jag skjutsar Bella och Jackie till och från bussen är de bästa den här årstiden, om man vill uppleva äkta magi 💫

Jag var bara tvungen att stanna och fota rakt genom vindrutan.

Litet likt det här omslaget till skräckromanen Carmilla. Den skrevs 1872, men det här är en nyutgåva. Överraskande bra, jag gav den 4/5 i betyg och skrev en lång analys med omdöme här.

⭐️

Samma lada i olika ljus och vid olika årstider


På det översta fotot till vänster ser man litet av taket på ett av våra uthus, så den här platsen med ladan finns nära oss och vi passerar den var och varannan dag.

Jag har tagit många bilder på ladan, det här är några av dem. Ljuset är ofta magiskt vid soluppgång och solnedgång, liksom molnformationerna. Och den här ladan står så perfekt som motiv med den dramatiska himlen och den slingriga vägen som ser ut att leda rakt in i dramatiken. Himlen vore fin på bild ändå, men håll med om att fotografierna blir mycket mer intressanta när ladan står i förgrunden?