Nu är det tredje generationen i släkten som ritar, färglägger och skriver påskkort, klär sig till påskgubbar och går runt och önskar Glad Påsk. Här sitter Uno och Max på vår trappa med Shelly.
År 2010 var första året då Bella, Jackie och deras kusiner, Ida och Mary-Linn, gick påskkäringar. Då var de 4 och 6 år. Jag scrappade den här layouten med dem. Litet kallare den påsken, jag minns hur det blåste och snön låg kvar.
Jag återanvände påskägg som jag köpte när tjejerna var små, på Indiska, och hade sparat. Kanske inte så påskiga ägg, men med alla pärlor och glitter kan de ju gräva ned dem som skatter sedan, som min storebror och jag gjorde när vi var små, och glömde bort tills vi grävde upp dem på skoj många år senare.
Så fina teckningar, som Max och Uno skrivit på själva! Påskägg och en påskhare i ägget. Nu finns teckningarna bevarade även här.
Jag brukar försöka pricka av (och fota) de klassiska vårblommorna, som vintergäck, snödroppar, tussilago, krokus, påskliljor, scilla, blåsippor och åtminstone bladen på tulpaner. Då känns det att våren är här. Nu gäller det att njuta av och ta tillvara varje dag så mycket det går.
Eftersom vintern inte varit lika kall som förra vintern, och det inte varit lika mycket snö att skotta, känns det som vintern var kort den här gången, håller ni med?
Det här var en typisk sak som min pappa kunde göra – skicka en bild på årets första tussilago och skriva att nu är det vår. Han såg de små sakerna i det stora, och han förde nog över det till mig och andra. Nu är det snart två år sedan han lämnade oss. Det fick en snöbollseffekt som förändrade precis allt.
Det här är foton på vår stentrappa full med utslagna scillor och en vitsippa i skogen i april för tre år sedan. Nu väntar jag på att det skall se ut så här hos oss, och att även gullvivor och liljekonvaljer skall slå ut – då vet man att det snart är sommar!
Nästan två veckor utan vatten, som jag skrev om här. Vi kände oss som Raskens, ni som läst boken och/eller har sett teveserien förstår vad jag menar…
Både elektriker och rörmokare var här, men till slut var det ABC Brunnsborrning som vägledde mig rätt – till Jocke och Jalle på företaget Spoljocke. De är specialister på att renovera, spola och trycka djupvattenbrunnar.
Vi har hämtat 100 liter varje dag i 20-litersdunkar hos Erica och Mattias. Man är ganska bortskämd med att kunna spola i kranarna, duscha och tvätta håret, spola på toaletten, tvätta händerna, sätta igång diskmaskinen eller åtminstone kunna fylla upp varmvatten för att diska, tvätta kläder, torka av bänkar och golv, vattna blommor och fylla på vatten till hästar, hund och katter.
Jag tyckte att det gick rätt så bra när det pågick, men nu vill jag inte ens ta i en vattendunk.
Det var rejält nervöst att vänta på besked om de skulle kunna få loss pumpen, som var trasig och satt fast någonstans på ungefär 118 meters djup. Till slut gick jag in och försökte tänka på annat.
Efter en viss tid, jag hade absolut ingen koll på klockan den dagen, fick jag ett positivt sms-meddelande från Jocke om att jag kunde komma ut. Nervöst. Jag såg framför mig att vi skulle behöva borra en ny brunn för 100.000 kronor, med risk att det ändå inte skulle komma vatten eller att vattnet skulle vara bräckt, eftersom många i vårt område har problem med det på grund av vikingaleden (tidigare havsbotten) som går precis vid oss.
Efter att Jocke behövt spränga två gånger hade de lyckats få loss pumpen! Det hade tydligen varit tveksamt länge om det skulle fungera, så även de hade tvivlat. Men nu låg den gamla pumpen i brunnens botten och vi hade en ny pump på 98 meters djup med ny kabel. Den gamla var monterad 1976, så att den till slut gav upp efter så många år kan man inte klaga på.
Jalle spolade brunnen och gjorde ren röret från smuts och kladd med en borste. Det skall man tydligen göra vart femte-sjunde år, vilket jag inte hade en aning om. Men ni ser ju vilken skillnad på vattnet före och efter rengöring.
Ibland kommer det tydligen upp väldigt obehagliga saker när brunnarna spolas, särskilt om brunnen saknat lock. Ni kan ju tänka själva i riktning mot gnagare och kräldjur. Så absolut värt att göra rent brunnarna regelbundet.
Jag vågade knappt öppna kranarna, men det kom vatten med perfekt tryck och utan luft i systemet. Sedan var det bara att plocka ihop resterna från den gamla kabeln och 200 meter sprängtråd för att köra till återvinningen.
Ren lycka att kunna fylla upp vattenkaret hos hästarna – från en vattenslang, och inte från fem dunkar med 100 kilo vatten som tjejerna och jag lyft i och ur bilen, burit och tappat greppet om när vattnet hälldes i karet. Nu skall dunkarna in i förrådet igen, och jag hoppas att vi inte behöver dem på länge.
Det var det äventyret. Om ni har problem med er brunn kan jag verkligen rekommendera företaget Spoljocke. De kändes proffsiga, lugna och trygga och dessutom trevliga, och de löste problemet.
Nu skall jag spola upp vatten i kaffemaskinen och njuta av en kopp kaffe utan att känna mig stressad över att jag slösar på vattnet, och måste bära fler dunkar. Ha en fin dag! ♥
Just nu - Just här 