Femte dagen utan vatten, när pumpen i vår brunn gav upp

I lördags upptäckte Jackie att det inte kom vatten någonstans i huset. Min första tanke var att det skulle räcka att kolla säkringarna, men tyvärr inte. Här har vi en rejäl utmaning.

Nu hämtar vi vatten hos Erica och Mattias, och vi får duscha där. Guld värt! Helst skulle jag vilja att jag och tjejerna packar varsin väska och lämnar gården tills allt är åtgärdat, men det är bara att axla problemet, lösa det och härda ut.

Back to basic. Jag häller upp vatten från dunkarna i en kastrull och värmer på spisen (tack och lov för el!) så att jag kan diska. Vi häller upp vatten från dunkarna i hinkar och häller i toaletten för att ersätta spolfunktionen. Vi letade upp papperstallrikar och plastbestick som varit liggande i ett skåp i evigheter, för att slippa diska. Nu är de slut, så då gäller det att begränsa hur många glas, koppar, fat, kastruller m.m. som vi använder, för att slippa slösa på vattnet till disk. Ju mer vatten som går åt, desto fler dunkar med vatten måste vi bära. Plötsligt drar man sig för att laga och äta mat, eftersom det innebär disk, vilket innebär att släpa på 20-kilosdunkar in och ut ur bilen, upp för trappan och in i huset. Det är inte heller så enkelt att hälla vatten ur dunkar, det borde sitta ett handtag nära botten så att man får ett bättre grepp när man skall lyfta dunkarna för att hälla. Kanske en affärsidé? :)

Mätaren på hydroforen som skall stå på ungefär 2,8 var i botten, så inget tryck alls i hydroforen. Vi kollade säkringarna och jag skruvade loss locket till eldosan som hör till vattenpumpen för att kunna stänga av och starta pumpen igen, och när hydroforen ändå inte startade upp, försökte jag återställa den. Ingenting hjälpte.

Till sist blev jag tvungen att ringa en elektriker och sedan en rörmokare som kom hit och försökte felsöka. Eftersom det fanns el till pumpen fungerade motorn i pumpen i vår borrade brunn, men enligt elektrikern hade sannolikt pumpen slutat fungera.

Man är ganska bortskämd med att kunna spola i kranarna, duscha och tvätta håret, spola på toaletten, tvätta händerna, sätta igång diskmaskinen eller åtminstone kunna fylla upp varmvatten för att diska, tvätta kläder, torka av bänkar och golv, vattna blommor och fylla på vatten till hästar, hund och katter…

Vi försökte dra upp pumpen, men den satt stenhårt fast någonstans på ned till 118 meters djup, det är så djupt de en gång i tiden borrade för att få vatten till den här gården. Det är tydligen inte ovanligt att pumparna fastnar, när grus och annat från väggarna i borrhålet lossnar och kilar fast pumpen. Man lär sig något nytt hela tiden.

Nu får vi se om vi måste spränga sönder pumpen i brunnshålet med dynamit och sänka ned en ny pump ovanför den gamla, eller om det slutar med att vi måste borra en ny brunn. Livet är kul nästan hela tiden.

Man får se det positivt, att bära 100 liter vatten i dunkar varje dag borde ge en del muskler om det här varar länge 🏋🏼‍♀️

I dag firar bloggen 12 år

Det är dock inte tolv år sedan mitt första blogginlägg. Det inlägget skrev jag i min förra blogg, som jag startade som en del av mitt företag. Jag hade ingen aning om vad jag skulle använda varken bloggen, Facebook eller senare Instagram till, men mitt Designteam startade upp allt och skrev inlägg tillsammans med mig, och sedan rullade det bara på.

När jag sålde företaget fortsatte jag att skriva och lägga upp bilder, och nu är bloggen som en liten tidskapsel som jag inte riktigt kan sluta med. Här kommer ett gäng bilder från den första tiden med bloggen!

Bella var åtta år, Jackie var sex år och jag var fyrtiofyra. Tjejerna var redo för Monster High-kalas som vi anordnade. De var utklädda till sina favoriter bland Monster High-dockorna, som var så trendiga då. Jag stylade Bella som Clawdeen Wolf och Jackie som Lagoona Blue. Över huset var det ett stort kryss efter flygplan, ungefär som – här bor vi!

Jackie önskade sig en radiostyrd bil i födelsedagspresent. Den körde hon med, tills det blev kväll, då stoppade hon om den med en filt. Vi reste runt i Frankrike och hade en fantastisk dag i Asterixparken utanför Paris. Jag scrappade. Tjejerna fick varsin kanin; Gullefjun och Polly, som rev sönder min klänning. Senare rev märkligt nog en annan Polly sönder en annan av mina klänningar.

Bella och Jackie var midsommarfina, och senare åkte vi till Frankrike ♥

Jag hade fortfarande scrapträffar hos mig och scrappade layouter ibland. Vi hälsade på hos Camilla och arabhästarna. Jag blev uppringd av tidningen Tara, som ville skriva om mitt scrapbookingintresse. Tjejerna fick frukost utomhus, i koppar från Frankrikeresan. De gamla barnmöblerna fanns här när vi flyttade in. Jag bakade och lagade mat.

Vi hälsade på hos Caroline, som har Raggorgeous Ragdolls, och fick äran att bli mattar till Fame, en av Vegas kattungar. Några fler bilder från vår resa ned till Bordeaux, och en torskrygg med räkor som jag själv lagade.

Bella skrev glad-dagbok, Jackie bröt armen, det var luciafirande i kyrkan (så mysigt!) och vi firade jul.

Jag hade min klänning med hundar och jag tränade ofta tillsammans med Camilla. Jag ordnade barnkalas, köpte ljuvligt goda caneléer, umgicks med tjejerna, deras kusiner och min svägerska. Och skottade snö för att komma ut med hästarna till hagen! Tjejerna hade en rosa gran i sitt rum, där Fame gillade att ligga högst upp i toppen.

Tjejerna började klippa sig där jag klipper mig. Jackie tappade sin första tand. Alice och jag väntade på tjejerna när de skulle komma hem med bussen efter skolan. Tjejerna och jag läste och sjöng varje kväll innan de skulle sova. Mysig tid ♥ Trädet på bilderna föll över min bil när stormen Alfrida drog in över landet sju år senare. Visst är det ofta så, att man ser helt andra saker i bilderna när man tittar på dem flera år senare, än när bilderna togs.

Den första tiden med bloggen bestod av familjeliv, barnen, resor, mat, träning och djur. Inte en enda bokrecension. Recensioner började jag skriva 2016.

Vilka fantastiska år det har varit! Det blir spännande att se om fortsättningen blir lika bra!