De allra första dagarna av 2025

Det blev väldigt kallt, – 15 grader i morse och nu i kväll är det – 18, men jag är tacksam att det ännu inte varit ned mot – 30, som det brukar bli under ett par dagar i början av året.

2012 skrev jag om när det var – 24 grader här, och jag var tvungen att fixa frusna rör, och förra året skrev jag igen om när det var ned mot – 20 grader och rören frös. Jag har höjt temperaturen i drängstugan inför natten – håll tummarna för att rören inte fryser i natt!

Jag bär korgar med ved och eldar från morgon till kväll. Ibland när jag bär vedkorgen, håller elden vid liv i kaminen och löser isproppar i frusna vattenrör, tänker jag på boken och teveserien Raskens, av Vilhelm Moberg. Berättelsen om det hårda slitet vid ett soldattorp i Småland under 1800-talet. Vad de fick slita. ”Det är viktigt att ha sådant att jämföra med. Man måste hela tiden jämföra, det finns alltid någon som har det värre”, som pojken Ingemar säger i boken och filmen Mitt liv som hund. Både Raskens och Mitt liv som hund förtjänar att läsas om.

I går fick vi besök av min brorsdotter, som hade sin Siberian Husky-valp med sig. Det här är en valp med mycket energi, men hon vill samtidigt sitta i knät, ha hela flocken nära annars gnäller hon, och så är hon är pratig! En väldigt personlig liten valp. Och så har hon ju de typiska blå ögonen, som är typiskt för Husky. Hon är bara åtta veckor, men redan lika stor som vår Shelly.

Bästa arbetsplatsen, vid brasan. Jag har utformat en egen metod och utvecklat en teori för min avhandling. Jag har omarbetat flera gånger, men nu känns det stabilt.

Som avkoppling har jag laddat ned en app som Bella tipsade om och som jag kan rekommendera. En ordapp, Ordel, där man har sex försök på sig att komma på vilket ord som söks. Litet klurigt och kul.

De senaste dagarna har det varit stjärnklart och kyligt, och i går kväll såg man norrsken här hos oss. Att få se norrsken har länge funnits på min checklista över saker jag vill hinna se i mitt liv. Jag har trott att jag måste uppåt i landet för att få en skymt av norrsken, men numera har solaktiviteten ökat och de geomagnetiska stormarna är större, så vi kan se norrsken även här i Roslagen. För två år sedan var det betydligt kraftigare norrsken, då tog jag bilderna som jag visar i det här inlägget.

Ser ni Orions bälte, bältet av tre stjärnor på rad, precis över taket på huset, och Karlavagnen, som är de sju mest ljusstarka stjärnorna i Stora björnen, på den vänstra bilden? Jag tycker dock att man bara ser sex stycken av stjärnorna.

Nu skall jag gå ut och leda in hästarna i stallet för natten, och hämta mer ved, så att den inte är iskall i morgon bitti när det är dags att tända dagens första brasa i kaminen.

I morgon väntas blixthalka, extremkyla och mycket snö. Hoppas ni inte behöver ta er ut i trafiken.

Adventsfika, vi sågar och hämtar vår egen gran, Gollum är på besök och vi firar jul!

.
Uppesittarkväll och tjejerna klädde varsin gran. Vi brukar köpa en kungsgran, men i år frångick vi den traditionen – på flera sätt. Jag skall strax visa. Men först skall ni få se hur mycket snö det var hos oss i början av vintern.

.
Det var så mycket snö att avgassystemet gjorde avtryck i snön på mitten av vägen in till oss. Nu är det åtta plusgrader och vårkänsla ute.

Den fjärde advent var vi bjudna till Erica, Mattias, Max och Uno på adventsfika. Så mysigt! Vi hade med oss julklappar till Max och Uno och jag hade för första gången gjort egna presentpåsar. Roligt att få pyssla litet som omväxling. De hade ordnat det så fint och Erica hade bakat så goda saker och dessutom gjort ett roligt, men överraskande svårt, quiz med tolv frågor om julen (jag fick bara sex rätt). Ett julquiz skall jag nog införa hos oss nästa jul.

Innan vi åkte hem hade jag och tjejerna spontant kommit på att vi ville ha ytterligare en gran, så vi lånade en såg av Erica och Mattias och åkte upp i skogen. Det började bli mörkt, men vi var effektiva. Upp i skogen till Micke, Sanna och Mary-Linn, vända bilen och stanna till där vi tidigare sett en fin gran. Ut ur bilen i adventsfikakläder och ligga ned på mage för att kunna såga rakt och nära marken. Släpa granen till bilen. För stor, trots att vi fällde baksätet. Bella fick sitta och hålla fast granen så den inte skulle åka ut ur bilen när jag körde sakta hemåt med öppen bagagelucka.

Tidigare i december sågade vi ned och hämtade vår första gran tillsammans med Erica och Max. Max tränade på luciasånger inför luciafirande i förskoleklass, och vi andra sjöng med. När tjejerna var små hämtade vi alltid julgranar tillsammans med pappa, nu tror jag att vi är tillbaka i våra gamla traditioner. Så mysigt att åka upp i skogen och titta ut en gran och själv såga ned och frakta hem den. Max körde sin fyrhjuling och han och Uno fick varsin egen liten gran ♥

Några bilder på våra två granar. Bella, Jackie och Ida ansvarade för juldrinkar på julafton. Väldigt goda med mortlade polkagrisar på kanten av glaset.

Som vanligt ansvarade vi för olika rätter på julbordet. Det var så gott och det var så mycket mat att vi åt rester till lunch och middag även på juldagen och annandag jul. Hos oss gillar vi potatisrätter, så vi har alltid fransk potatissallad, potatisgratäng, kokt potatis och Janssons frestelse på julbordet.

Nytt för i år var burrata med balsamvinäger, havssalt och granatäppelkärnor och smördegsjulgranen som jag visade i förra inlägget. Nytt var också plommonmarmelad från UF-företaget som Jackie och hennes vänner startat, driver och skall avveckla under ett år på gymnasiet.

Här är några bilder på Elvis, en tioårig Chihuahua, som jag var hundvakt åt under två dagar. Han har ett huvud som ett rådjur och en kropp som Gollum i Sagan om Ringen. Liten, men tuff! Han markerade direkt vem som bestämde, och sedan var det klart.

.
Jag avrundar med ett foto på årets lussekatter. Det är tradition att till jul göra egen pepparkaksdeg för den goda doften som sprider sig i hela huset, och att baka fluffiga lussekatter med mycket smör och pärlsocker.

Nu är glada julen slut, och det är snart vardag igen ♥

Kallt, men ändå väldigt mysigt ♥

Det är iskallt här; – 12 grader utomhus och + 15 grader inomhus. Jag har laddat ned en app som visar elpriset timme för timme, och i dag är elen dyr, så vi har bara luftvärmepumpen igång i köket, inga radiatorer.

Men vi börjar (eventuellt…) vänja oss vid att ha det svalare, och har det mysigt ändå. Vi äter frukost till tänt ljus i ljusstaken som Jackie gjorde i förskoleklass när hon var sex år. Det är tolv år sedan. Blombuketten fick hon när hon och hennes vänner vann i går igen med sitt UF-företag.

Det kommer bli många vedkorgar att bära in i dag. I morse var det 14,8 grader inomhus, nu är vi uppe i 17 grader. Med dubbla fleecetröjor, sockor och torgvantar överlever jag i dag också.

Bella och Jackie har startat bilarna och skall åka till skolan och universitetet. När de kommer hem är det nog varmare här.

Lilla Shelly njuter framför brasan.

Jag går in i drängstugan och kontrollerar att vattnet inte frusit igen, om det har det är det bara att börja upptiningsprocessen med byggfläkt och hårtork. I dag när det är så kallt har det inte frusit. Tidigare i november, när det var bara några minusgrader, frös rören. Konstigt. Jag förstår inte hur det hänger ihop, men jag känner mig bara tacksam för varje dag utan problem att lösa.

Kallt och blått ljus på morgonen, men ändå fint med snön, och adventsstjärnorna, som lyser upp.

Shelly har bytt till en plats med bättre utsikt och jag sätter mig i vardagsrummet där jag har koll på brasan och filar på mitt teoriavsnitt om demokrati, jämlikhet och välfärdsstat.