Recension: X, av Pascal Engman

Jag har höjt varenda en av Pascal Engmans spänningsromaner till skyarna. Hans romaner är alltid otroligt välskrivna, både vad gäller berättelsens upplägg och språket. Det märks att det ligger mycket tid och arbete med efterforskningar och faktakontroller bakom berättelserna. Han skildrar människorna och deras vardag bakom högaktuella samhällsproblem på ett sätt som berör och skakar om. Tempot brukar alltid vara högt, och så är det ju så olidligt spännande!

I de tidigare romanerna i serien med polisinspektör Vanessa Frank byggdes historierna upp kring incelrörelsen, islamism, olaglig organhandel, droghandel och gängkriminalitet. Den här gången är temat fotboll och onlinebetting, en marknad som omsätter miljarder och åter miljarder och som därför också drar till sig och skapar kriminella nätverk som ägnar sig åt matchfixning, hot och våld mot spelare, domare och deras anhöriga. Ännu ett samhällsaktuellt och intressant ämne utgör således stommen för Pascal Engmans senaste spänningsroman.

Vanessa återvänder till polisen efter en kortare timeout, och erbjuds arbete som utredare av ett mord på Grova brott City. En tjugotvåårig blond och vacker kvinna, gift med en av landets och världens bästa fotbollsspelare, har avrättats på nära håll med en kula i pannan i parets egen lyxvilla på Lidingö. Parallellt utsätts en ung och mycket lovande fotbollsspelare i AIKs A-lag för utpressning och hot om våld om han inte spelar som han blir tillsagd i nästa match. Samtidigt jagas han av agenter som säger sig vilja hjälpa honom att nå fotbollens elitnivå. En mentalt trasig lärarinna kämpar för att orka hålla ihop när hon plötsligt och oväntat får stöd av en okänd man. Vanessa Frank och hennes kollegor följer spår efter spår, men en okänd variabel, X, som kan hjälpa dem att knyta samman alla trådarna, och förklara kriminalgåtan, gäckar dem.

Jag har läst alla böckerna i serien och även Pascal Engmans första och helt fristående kriminalroman, Patrioterna, så kanske har jag börjat förstå författarens sätt att bygga upp en historia. Tidigt misstänkte jag det övergripande upplägget för historien och sanningen kring flera av berättelsens centrala karaktärer. Riktigt säker var jag dock aldrig, inte förrän vid upplösningen i slutet av boken.

En återkommande parallell historia genom serien är relationen mellan Vanessa Frank och hennes sidekick, Nicolas Paredes. Han arbetade under flera år som elitsoldat innan han flyttade tillbaka till Sverige och då lärde känna Vanessa Frank. Under den tid vi lärt känna honom har han arbetat som som flyttkarl och sedan som säkerhetskoordinator, det vill säga livvakt, och därefter på ett slakteri. Nicolas och Vanessas vägar möts under varje utredning, då deras liv och de brott Vanessa utreder sammanflätas med varandra. I den här boken utbildar Nicolas sig till polis och jag hoppas inför nästa del i serien att han och Vanessa får möjlighet att arbeta tillsammans som kollegor.

Relationen mellan Vanessa och Nicolas har hela tiden varit komplicerad. De älskar varandra och är för varandra en av de få riktigt nära och viktiga personerna som alltid finns för varandra när det behövs. Ändå kan de inte bestämma sig för hur de vill ha det, och sneglar på och träffar andra. I början var det litet charmigt med deras osäkerhet och sårbarhet, att inte våga följa sina känslor för varandra. Men nu börjar det bli tröttsamt. Båda behövs för dynamiken i serien, och jag tycker inte att det skulle vara till nackdel för serien om de blev ett par både privat och i arbetet, snarare tvärtom. Jag skulle inte heller ha något emot om särskilt Vanessa återgick till att uppträda känslomässigt stabilt, som i de två tidigare delarna i serien.

Till skillnad från tidigare böcker i serien, upplever jag den här som ibland onödigt detaljerad och omständlig på ett sätt som inte för handlingen framåt eller skapar ett större djup åt karaktärerna. Jag har blivit bortskämd med att alltid bli berörd av karaktärernas öden i Pascal Engmans böcker. Jag brukar känna en viss förståelse även för antagonisternas motiv och val, trots deras vidriga handlingar, och har känt mig ledsen på riktigt över att de försatte sig i så livsfarliga situationer utan någon väg ut. Den här gången var det den välskrivna kriminalhistorien som höll kvar mitt intresse.

Jag vet nu betydligt mer om fotbollsvärlden och dess baksidor än jag gjorde innan jag läste X. Jag kommer att se på fotbollsmatcher på ett helt annat sätt. När en fotbollsspelare faller eller fäller någon annan, eller om en spelare drar av sig tröjan efter ett mål, kommer jag direkt tänka: matchfix! Han är säkert utsatt för hot och utpressning!

För övrigt gillar jag omslagen som håller ihop hela serien, med rök, eld och skummande vatten på omslagen och titeln i guldtryck.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 622
Serie: Vanessa Frank #5
Utgivningsdatum: 2022-09-19
Förlag: Bookmark Förlag
Form: Elina Grandin

___________

Synpunkter från diskussionen på mitt konto på Instagram 🙏🏻 💖 📝

Annika @enlundabosbetraktelser:
”Jag håller i mångt och mycket med dig. Men eftersom jag i mitt tidigare jobb kommit väldigt nära matchfixning och haft nära inblick i den kriminella världen fann jag boken väldigt trovärdig. Den kunskap jag har om ämnet gjorde att jag var väldigt förlåtande med vissa andra brister i boken.”

Mitt svar:
”Böckerna i serien är otroligt välskrivna på många sätt. Jag har tidigare tyckt att djupet i karaktärerna, samhällsrelevansen och kriminalhistorien i sig står på tre lika stadiga ben. För mig väger karaktärsbeskrivningar tungt, även i kriminalromaner, jag vill beröras; glädjas och lida med karaktärerna. Det har jag alltid gjort tidigare när jag läst Pascal Engmans böcker, men för mig hade X tappat den delen, och hade fokus på ämnet. Jag berördes av den unge fotbollskillens liv och öde, men övriga blev jag mest irriterad på. Framförallt på Vanessa Frank.”

*
Ditte @ditteakker:
Har läst boken och även den här tyckte jag var riktigt bra! Du har verkligen skrivit en fin recension😍”

*
Erika @Bokpratmederika:
”Tror också att det skulle kunna bli starkt att läsa om Vanessa och Nicolas som ett stabilt par 😍”

*
Anna @annaatmander:
”Har faktiskt just idag läst ut denna och håller med dig i mångt och mycket, absolut det du skrev om deras relation och förhoppningar om hur det borde utveckla sig i framtiden. Gav samma betyg, men en stark sådan, det som drog ned det lite var att den var något för lång, relationsstatusen mellan Vanessa och Nicolas samt ett väldigt oväntat och enligt mig onödigt dödsfall som jag gärna hade varit utan, tror du förstår vilket utan att jag spoilar något 😅”

Mitt svar:
”Det finns väl ingen just nu som skriver kriminalromaner lika väl som Pascal Engman. De tidigare böckerna i serien har fått fem av fem eller starka fyror av fem av mig. Den här låg länge på en trea, men klev upp till en svag fyra mot slutet när tempot ökade. Jag kände inte riktigt igen sättet att skriva. Jag berördes inte tillräckligt mycket av någon av karaktärerna. Eller som att återge Vanessas flings och andra obetydliga händelser, men inte ha med viktigare personliga händelser och känslor, som större oro för Celine trots att Vanessa väl borde få traumatiska flashbacks när hon inser att mordet är en liten del i något mycket större, vilket ju i förra boken fick henne att ta en timeout för att skydda Celine. Det stör också att Vanessa kommer på fötter och uppträder som den 46-åring hon är i två böcker, men nu börjar uppträda som en tonåring eller som någon i en mitt-i-livet-kris. Jag vill inte läsa om hur hon tappar fotfästet igen nu när hon har ansvar för ett barn. Som någon skrev i ett annat sammanhang, get your shit together. Jag tror att det skulle kunna bli starkt att läsa om Vanessa och Nicolas som ett stabilt par som håller varandras ryggar både privat och i arbetet.”

*
@Mariasbokhimmel:
”Bara läst den första i serien men älskade den ❤️”

Mitt svar:
”Den var otroligt bra, och sedan blir de ännu bättre, när man får följa Vanessa Franks mer personliga utveckling också.”

*
Och ett DM från författaren själv, alltid like trevlige och respektfulle Pascal Engman:
”Tack!! Glad att du gillade den!! ❤️”

Recension: Kokain, av Pascal Engman

Jag har precis läst ut årets, så här långt, bästa bok – Kokain, av spänningsromanernas mästare, Pascal Engman. Det här är en bok som uppfyller alla krav man kan ställa på en spänningsroman. Jag vet inte vad som skulle kunna göra den bättre. Förutom att det är en pulshöjare som höll mig på tårna genom alla de nästan sexhundra sidorna, är det uppenbart att den är genomtänkt och att det ligger ett ordentligt grundarbete med efterforskningar och faktakontroller bakom, inklusive intervjuer med kriminella, vilket jag skulle vilja prata med honom om, och den är välskriven. Ingenting lämnas åt slumpen, alla trådar följs upp och knyts samman mot slutet. Till och med ett par Ray-Ban solglasögon som nämns i boken får en avgörande betydelse drygt hundra sidor senare.

Pascal Engmans uppenbara intresse för olika samhällsproblem avspeglas i hans romaner. Det är sannolikt det intresset i kombination med nyfikenhet som leder honom vidare från fakta och övergripande kunskap, genom flera lager tills du når statistikens kärna, det vill säga både de drabbande och de drabbade människornas verklighet för vilka utanförskap, lojalitet, ambitioner, civilkurage, hat och kärlek präglar deras agerande. Pascal Engmans romaner är inte bara underhållning för stunden, de skildrar de stora problem som präglar samhället i dag samtidigt som de berör och skakar om.

I de tidigare romanerna i serien med polisinspektör Vanessa Frank byggdes historierna upp kring incelrörelsen, islamism och olaglig organhandel. Även om det inte är avsikten blir hans böcker viktiga inlägg i samhällsdebatten. Den här gången handlar det om gängkriminalitet och droghandel. Som jag skrev tidigare skildrar Pascal Engman människorna och deras vardag bakom högaktuella samhällsproblem, den här gången det som pågår bakom de siffror som visar hur antalet dödliga skjutningar ökar för varje år. Historien börjar med att en man hittas död i strandkanten utanför Norrtälje, vilket leder vidare till ett havererat Cessna-flygplan och dess last, och den upptrappade droghandeln och gängkriminaliteten i Stockholm.

Parallellt med hur Vanessa Frank dras in i brottsutredningen, skildras livet som unga kriminella ur bland andra Said Abdullahi och Kemal Hariris perspektiv, och hur deras strävan att klättra i de kriminella nätverkens hierarki får förödande konsekvenser inte bara för samhället i stort utan självklart också för enskilda; för dem själva, deras familjer och grannar. Många börjar som springpojkar i narkotikahanteringen i exempelvis Järvaområdet med Tensta, Rinkeby, Akalla och Husby i Stockholm, och som sådana är det de som löper de största riskerna för sina liv. Ni minns säkert upploppen i Rinkeby med stenkastning på blåljuspersonal och vandalisering av butiker på Rinkeby torg för fem år sedan. Jag gissar att den händelsen ligger till grund för en central del i handlingen i den här romanen.

Kokain följer samma berättartekniska modell som de tre tidigare delarna i serien; Eldslandet, Råttkungen och Änkorna, med flera parallella spår som efter hand vävs allt tätare ihop. Handlingen växlar kapitelvis mellan de olika personernas perspektiv. Det är som tidigare många karaktärer i boken, alla intressanta och med betydelse för handlingen på olika sätt. Kapitlen är lika korta som i tidigare böcker; 3-5 sidor långa, vilket ger berättelsen ett driv och en hunger efter att läsa vidare för att att få veta hur det skall gå.

Jag är djupt imponerad av hantverket, och litet avundsjuk på hur Pascal Engman lyckas gång på gång. Det här är den fjärde delen i serien om kriminalkommissarie Vanessa Frank. Jag rekommenderar att läsa allihop, och i ordning, för att följa den tydliga karaktärsutvecklingen hos särskilt Vanessa Frank, men även hos hennes sidekick, Nicolas Paredes, som vi lärde känna redan i den första boken i serien, Eldslandet. Han arbetade under flera år som elitsoldat innan han flyttade tillbaka till Sverige och arbetade som flyttkarl och sedan som säkerhetskoordinator, det vill säga livvakt, och i den här boken på ett slakteri. Återigen korsas deras vägar. Avrunda denna tetralogi med Engmans senaste, och enligt mig den bästa, så är ni redo för den femte delen som kommer i september.

För övrigt tycker jag att det är fint av författaren att han i slutet av boken lyfter fram Anne-Marie Skarp på Piratförlaget, där han gavs förtroendet att ge ut sina två första böcker, för att hon var den som gjorde honom till författare.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 585
Serie: Vanessa Frank #4
Utgivningsdatum: 2021-09-20
Förlag: Bookmark Förlag
Form: Elina Grandin

Recension: Billie Eilish, av Billie Eilish

Billie Eilish, en av världens största musik- och stilikoner, gav i år ut sin första biografiska fotobok med hundratals bilder från sin karriär och sitt privatliv. Det kan tyckas litet märkligt att ge ut en fotobok om sig själv när man fortfarande är tonåring, men Billie Eilish har en stor skara både barn, ungdomar och vuxna som lyssnar på och imponeras av hennes skarpa texter som sätter ord på mörkret i sitt eget och våra liv; övergrepp, sexism, ångest, dålig självkänsla, mardrömmar och objektifiering: ”Would you like me to be smaller, weaker, softer, taller?/Would you like me to be quiet?”

Det är en stor bredd i urvalet fotografier. De presenteras kronologiskt, från allra första början då Billie Eilish låg i sin mammas mage till Oscarsgalan 2021. Däremellan är det bilder på henne när hon som liten somnat i barnstolen vid matbordet, på henne tillsammans med vänner, familj och team, bilder från hennes första talangjakt då hon var sex år gammal, när hon håller i en orm, bilder från aerialsportträning, festivaler och mycket mer. Boken innehåller inte så mycket text, men hon berättar bland annat hur svårt det varit att som tonåring övertyga ett gäng erfarna vuxna att lyssna på en tonårings idéer. Att bläddra i boken med Billie Eilish är som att bläddra i hennes eget fotoalbum. Alla de privata och ostylade bilderna gör att boken känns väldigt personlig.

För mig var Billie Eilish helt okänd fram till julen år 2018. Våra döttrar fick då biljetter till musikfestivalen Lollapalooza, och jag började lyssna in mig på artisterna som skulle komma dit. Billie Eilish var en av dem. Hennes största hit; Bad guy, gick varm i bilen när jag skjutsade tjejerna till och från skola och dansträningar. Den har hittills spelats 1,9 miljarder (!) gånger på Spotify.

Här skriver jag om våra tre dagar på Lollapalooza 2019 och visar bilder och videos.

Bella grät redan en halvtimme innan hennes favorit, Billie Eilish, kom in på scenen. Sedan grät hon sig igenom hela konserten. Ett par långa killar stod framför oss och jag knackade den ene killen på armen för att be honom sänka sin arm så att Bella skulle se bättre. Först såg han skitsur ut, men när jag pekade på Bella med tårarna rinnande och förklarade att hon inte såg något, blev han så mild i blicken att jag blev helt rörd. Han erbjöd sig att lyfta upp henne på sina axlar – så fint och omtänksamt!

Billie Eilish har 92 miljoner följare på Instagram, det säger en del. Om ni ännu inte upptäckt Billie Eilish, låt er inte hindras av hennes unga ålder. Som jämförelse var Kate Bush bara 19 år när hon slog igenom med låten Wuthering heights.Förra året blev Billie Eilish den stora vinnaren på musikgalan Grammy Awards och hon blev även historisk som den yngsta någonsin att tilldelas en Grammy för Årets bästa album. Hon vann även pris i kategorierna Årets låt, Årets skiva, Bästa nya artist och Bästa popalbum.

Billie Eilish är just nu filmaktuell som den yngsta artisten som skrivit och spelat in ett ledmotiv till James Bond, med låten No Time To Die.

Betyg: 3/5

Antal sidor: 336
Utgivningsdatum: 2021-05-11
Förlag: Bookmark Förlag