Recension: Änkorna, av Pascal Engman

Pascal Engman brukar lyckas med att kombinera högaktuella ämnen med både spänning och karaktärsdjup, vilket fått mig att läsa alla hans romaner, från den första till de två senaste som ingår i serien om poliskommissarie Vanessa Frank. Under hösten förra året kom den tredje delen i serien; Änkorna.

När jag ställde frågan på Instagram, vad de som redan läst Änkorna tyckte om den, svarade Pascal Engman själv, med förmodad glimt i ögat: Skitbok. Jag håller med om hälften. Det är en skitbra bok.

Redan i första kapitlet hittas en kollega till Vanessa Frank skjuten i ryggen med två skott. En stund senare hittas ytterligare en kropp. En kvinna i tjugoårsåldern av arabisk bakgrund, knivhuggen i bröstet och halsen. Vanessa visar sig ha en alltför nära koppling till ett av offren, och frikopplas delvis från mordutredningen. På egen hand börjar hon nysta i fallet och dra i olika trådar. Parallellt inträffar händelser som involverar även Nicolas Paredes, som vi lärde känna redan i den första boken i serien, Eldslandet. Tidigare elitsoldat som sedan arbetat som flyttkarl och nu som säkerhetskoordinator, det vill säga livvakt, till en familj nyss hemflyttad från London.

Änkorna följer samma berättartekniska modell som de två tidigare delarna i serien; Råttkungen och Eldslandet, med flera parallella spår som efter hand vävs allt tätare ihop. Handlingen växlar kapitelvis mellan de olika personernas perspektiv. Det är som tidigare många karaktärer i boken, alla intressanta och med betydelse för handlingen på olika sätt.

Pascal Engman använder ett lättsamt språk och korta meningar, även kapitlen är korta, bara 3-5 sidor. Det håller igång tempot. Det har dock dämpats sedan den första boken, då jag jämförde den tempodrivna stilen med den hos Kepler. Om jag skulle jämföra Pascal Engmans stil med någon annans, så är det med Cilla och Rolf Börjlind. Precis som med paret Börjlinds är Pascal Engmans romaner samhällsengagerade, spännande och samtidigt berörande. Som läsare blir man nyfiken på huvudkaraktärerna och vill veta mer om dem, följa dem från bok till bok, för att se hur de skall utvecklas. För utvecklas gör de.

Vanessa Frank lärde vi känna som besvärlig, obekväm och känd för att ta till okonventionella metoder. På grund av personliga bekymmer och saknad var hon ofta onykter, vilket tvingade henne att ta en ofrivillig timeout. I den här senaste delen ger hon ett stabilare och lugnare intryck. Hon hanterar personliga svårigheter och sorger övervägande rationellt, om än känslomässigt. Hennes karaktär har fördjupats sedan första boken och jag tycker mer om henne nu. Karaktärsbeskrivningarna är något som Pascal Engman överlag behärskar väldigt väl. Han lyckas skildra även antagonisterna nyanserat på ett sätt som gör att man tycker att man förstår deras motiv och känner med dem, trots de vedervärdiga handlingar de utsätter andra för.

Jag undrade när jag läste, hur historien skulle kunna vara trovärdig med Vanessa som till stor del arbetade på egen hand vid sidan av en mordutredning om något så komplicerat och svårutrett som organiserat terrordåd. Men jag borde ha vetat sedan tidigare att jag lugnt kunde läsa vidare, att ingenting är en tillfällighet, allt sker enligt författarens noggranna plan. Intrigen är genomarbetad och håller ihop från början till slut. Det kan vara snårigt, men ingenting lämnas åt slumpen eller skyndas förbi.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 504
Utgivningsdatum: 2020-09-21
Förlag: Bookmark Förlag
Form: Elina Grandin

Recension: Mitt år – det som gått och det som kommer

Vi är redan halvvägs in i årets första månad, och de flesta är tillbaka i vanliga rutiner efter jul- och nyårshelgen. Jag brukar sammanfatta och utvärdera året som gått i text och bilder här i bloggen, eftersom det är så lätt att dagarna och åren bara rinner iväg utan att man får tillfälle att reflektera över vad som egentligen hände.

Den här boken är perfekt för den som vill fundera över hur förra året blev, vad som hände, om det motsvarade förväntningarna och om det finns något som borde göras annorlunda det här året, med facit i hand.

Jag tror att Mitt år kan vara till stor hjälp med att strukturera tankarna och inse vad som var bra och vad som kan göras bättre det här året. Det är dessutom en väldigt fin bok med frågor, listor och tips som gör det roligt att fundera och skriva.

När jag skulle skriva min bucketlist, insåg jag att jag inte längtar efter så väldigt mycket, men det finns några saker som jag hoppas få uppleva och som skulle göra mig väldigt glad och det är de här sakerna.

Inredningsstilen. Den skulle nog ändra sig en del om jag bodde annorlunda, inredning anpassar man väl ganska mycket efter bostaden? Men jag tror inte att jag skulle inreda som en kopia av Mio-katalogen, utan mer personligt med möbler som jag tycker om, och böcker såklart. Själens spegel.

Vad tror ni att jag kommer att prioritera i år – arbete eller fritid? Äsch, ni som tittar in här känner väl mig vid det här laget, och vet att jag inte kan välja. Jag kommer att prioritera arbete och fritid, och på allvar tro att jag kommer att klara av det ;)

Nej då, det är arbete som står högst för mig i år. Det måste bli så. Jag har redan blivit tvungen att prioritera bort nöjesläsning av romaner, men jag har inte gett upp än, på något sätt skall jag hinna med det också, åtminstone att läsa ett par böcker för nöjes skull per månad.

Hur fungerar den här boken då, är den till någon hjälp när man vill utvärdera året som gick och planera för det som börjat?

Ja, det tror jag. Det är ett lättsamt upplägg, med fin layout, listor som skall fyllas i och rutor som skall kryssas i. Vissa ämnen är lika enkla som i de där Mina Vänner-böckerna som fanns tidigare, andra ämnen kräver lång fundering.

I princip allt utvärderas. Om man lägger litet tid på att svara ärligt och genomtänkt på frågorna tror jag att man får en ganska bra bild av sig själv, vad man behöver mer av och vad man borde dra ned på. Här är några få exempel utöver dem på bilderna i inlägget:

* Fem gånger jag hade roligt
* Årets mest minnesvärda dag
* Jag har blivit inspirerad av…
* Platser jag har besökt i år
* Mitt bästa nöje i år har varit (spel, musik, läsning, film, tv-serier, poddar, konserter, sociala medier, annat)
* Fem saker jag har gjort för miljön
* Bästa perioden under året, och den sämsta
* Jag får energi av /jag förlorar energi av
* Tillfällen då jag har känt mig lugn
* Jag har oroat mig över
* Mina matvanor a) skulle kunna förbättras b) är bra som de är
* Mat som överraskat mig
* Stunder jag har känt mig älskad
* Välj ut något konkret som du skall genomföra under året. Vad? Deadline? Hur skall du göra det?
* Utmaningar under året som kommer
* Ett nytt spartips jag vill testa
* Vänner jag vill umgås med i år
* En relation jag vill förbättra under året
* En perfekt middagsbjudning, vilka tre personer skulle du bjuda, vad skulle serveras och vad skulle ni prata om?
* Positiva steg jag kan ta för en bättre hälsa

Betyg: 4/5

Antal sidor: 174
Utgivningsdatum: 2019-11-08
Förlag: Bookmark förlag
Formgivning: Li Söderberg
ISBN: 9789188859778
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Recension: Råttkungen, av Pascal Engman

För ett år sedan kom Eldslandet, den första delen i en planerad serie om poliskommissarie Vanessa Frank. Pascal Engman introducerade därmed en ny och intressant karaktär inom spänningslitteraturen. En rättfram och tuff kvinna med stark känsla för rättvisa, men som inte nödvändigtvis alltid följer det som i samhället anses vara rätt. Vanessa Frank har på olika sätt drabbats av livet och tvingas bära på ett väldigt tufft bagage. Det gör henne mänsklig och trovärdig. I Eldslandet fick vi veta att något hänt hennes dotter, Adeline, och att dottern inte överlevde. Ett trauma som Vanessa Frank fortfarande har svårt att hantera. Och inte blev livet bättre av att hon lämnades av sin man för en yngre kvinna, som han nu dessutom skaffat barn med. I Råttkungen får vi veta mer om vad som egentligen hände.

Råttkungen följer samma berättartekniska modell som Eldslandet, med flera parallella spår som efter hand vävs allt tätare ihop. Handlingen växlar kapitelvis mellan de olika personernas perspektiv. Den här gången är temat olika former av förtryck av kvinnor, och kvinnohat så som det kommer till uttryck i en av sina värsta former, i den så kallade incelrörelsen. Incel är en förkortning av involuntarily celibate, eller ofrivilligt celibat, vilket är en person som lever utan partner och som har haft liten eller ingen erfarenhet alls av kärlek och sex. Dessa incels är oftast heterosexuella män, och de samlas på internetforum där de odlar sitt hat mot kvinnor.

Vi lär känna ganska många karaktärer i boken, alla intressanta på sina olika sätt. Den unga kvinnan Emelie Rydén besöker mannen hon trodde var sitt livs kärlek på den anstalt där han sitter fängslad för grov brottslighet. Han är också pappa till deras treåriga dotter, vilket gör det extra svårt att bryta med honom. Men bryta med honom måste hon. Inte långt senare hittas Emelie knivhuggen till döds i sin lägenhet. Parallellt utsätts den unga kvällstidningsreportern Jasmina Kovac för övergrepp av manliga kollegor, och på ännu värre sätt utanför jobbet. Här finns också tolvåriga Celine, som lever ett liv som får ett vanligt Svenssonliv att framstå som rena drömmen. Och det medelålders uteliggarparet som får stor betydelse för handlingen.

Här finns också Oscar Sjölander, centralfigur inom film, vars otrohetshistoria med den unga och vackra Rakel resulterar i ännu ett mord. ”Skulle han välja bort sin familj för henne? Tanken lockade. För att slippa smygandet. Han var ingen dålig man. Han skulle betala Therese ett ordentligt underhåll, låta henne behålla villan. Det skulle inte gå någon nöd på någon. För Oscars del räckte det med att träffa flickorna varannan helg, ta med dem på utflykter och bjuda dem på resor på loven. ” … ”Ju  mer det sjönk in, desto mer fel kändes det. Rakel var hans fristad, det som bröt av vardagslunken. Inte ville han börja om. Skaffa en ny familj.”

I förra boken tvingades Vanessa Frank samarbeta med den tidigare elitsoldaten Nicolas Paredes, och de utvecklade en speciell vänskap. I Råttkungen strålar deras vägar återigen samman när Vanessa Frank i sitt arbete på Riksmord får i uppdrag att hitta och stoppa mördaren eller mördarna av flera kvinnor. Deras förmåga att samarbeta och deras tillit till varandra visar sig få stor betydelse för många människors liv, inklusive sina egna.

I tempodrivna spänningsromaner brukar ofta gestaltningen gå förlorad, men det händer inte här, tvärtom. Jag har läst författarens alla tre kriminalromaner, och han kan verkligen konsten att gestalta personer och hur de utvecklas under händelsernas gång. Jag blir på riktigt berörd och känner med de personer som han skildrar. Relationen mellan Nicolas och den tolvåriga Celine som växer upp under miserabla förhållanden fick hjärtat att snörpas samman. Jag upplever att gestaltningen av karaktärerna har fått ett ännu större djup i den här senaste romanen. Tempot är fortfarande högt, men kanske litet lägre än i Eldslandet. Jag upplever inte heller de parallella spåren lika snåriga som till att börja med i Eldslandet, här känns de naturligt logiska redan från början. Slutet då. Ja, det är väl inte direkt överraskande, men det är å andra sidan ingen nackdel. Jag ser hellre att man får ledtrådar längs vägen och hålls på helspänn genom att själv ana hur allt hänger samman, trots att karaktärerna i boken fortfarande är ovetande. Ett sådant upplägg kan vara det allra mest nervkittlande.

Sammantaget är Råttkungen en välskriven och genomarbetad kriminalroman. Som läsare hålls man hela tiden i spänning och i kombination med de korta och snabblästa kapitlen är det här en odiskutabel bladvändare.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 428
Utgivningsdatum: 2019-09-23
Serie: Vanessa Frank (# 2)
Förlag: Bookmark Förlag
Form: Elina Grandin
ISBN: 9789188859440
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris