Jag tittar in i Elsa Billgrens blogg med jämna mellanrum, för inspiration och en peppande känsla som alltid strömmar från hennes inlägg. Även när hon skriver personligt om de mörkaste upplevelserna, som att drabbas av cancer och inte kunna bli gravid igen, så lyser värmen och hoppet igenom. Så, när jag blev tillfrågad om jag ville läsa och recensera hennes bok, tackade jag glatt ja och väntade mig en feelgoodbok med viss svärta. Och det är så jag upplever den nu när jag har den i min hand.
Boken är som en spegelbild av blogginläggen, med personliga texter om längtan, drömmar, besvikelser, sorg och kärlek till familj och vänner, till ett hus på landet och loppisfynd, till hemgjord svartvinbärskompott och till frukostar som får gästerna att känna sig omfamnade som av ett mjukt och fluffigt täcke. Elsas berättelser är okonstlade, nakna och berörande. Som när hon berättar om hur hon kämpade för att må bra efter att ha genomgått en canceroperation, och plötsligt kände sig säker på att ett sommarhus på Gotland skulle kunna rädda henne från sorgen och rädslan. Pontus, hennes man, åkte över till ön och tittade på fem hus. När de vann budgivningen på ett gammalt kalkstenshus från början av 1900-talet uteblev lyckokänslan, och när de kom ned till huset allihop, och Elsa fick se det för första gången i verkligheten, var det bara besvikelse och ångest hon kände. Jag känner så igen mig i Elsas tro på att alla problem skall gå att lösa om man bara bestämmer sig för det. Men när det gäller sorg finns det ingen quickfix.
Det som tycks vara Elsas metod för att hantera och ta sig igenom sorgen är att aktivera sig, och distrahera sig. Och det gör hon. Hon lagar mat (det är många recept på mat och bakverk i boken), syr kläder, åker runt och fyndar på loppisar och inreder sommarhuset. De bjuder över familj och vänner och hon börjar springa, inte så snabbt, men långt. Alla vi som måste aktivera oss för att få en lugn stund i huvudet, utan det ständiga flödet av tankar och planer, kan känna igen oss i hur bra man mår av fysisk ansträngning. Som om man flyttar över den mentala ansträngningen till kroppen att ta hand om en stund under tiden huvudet får vila.
Berättelsen om hur Elsa tar sig igenom sin svåraste tid varvas med många tips, till exempel om att inreda med naturen i fokus, tricket med stilleben, hur man skapar harmoniska rum och hur man kan loppisfynda. Ett är att använda sig av så kallade loppisledord, det vill säga ord som tillsammans bildar ett tema som sedan blir riktlinjer för det man håller ögonen öppna för. Elsas ledord just nu, eller då hon skrev boken, var Sommarhus i Tisvilde, i en Dorset-trädgård och torka i Toscana. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av att fynda på loppis, men tanken att utgå från några väl uttänkta ledord har fått mig både nyfiken, inspirerad och sugen på loppisar, vem kunde tro det!
Mira Wickman har tagit fotografierna som återkommer med minst ett per uppslag. De är alldeles ljuvliga. De har alla de dämpade, jordiga toner som är så karaktäristiska för 2021 och ett fantastiskt ljus. Det är fotografier på schersmin i en gammal kanna framför ett öppet fönster, det är dukade frukostbord som får mig att vilja sitta till bords hela förmiddagen och äta yoghurt med hemlagad granola, ägg, surdegsbröd med avokado och havssalt med chilipeppar, kaffe, färska bär i en skål och ost på en skärbräda. För mig som skulle kunna leva på bara frukost är det drömmiga bilder. Det är bilder på Elsa, Pontus och sonen Lynn vid rågåkrar, i loppisbutiker och vid Gotlandshuset, det är bilder på bad och på mat och bakverk förstås. Man kan bläddra litet i den då och då för inspiration, pepp och feelgoodkänsla, och man kan som jag läsa den från början till slut för en maxad upplevelse.
Mitt betyg: 4/5
Antal sidor: 168
Utgivningsdatum: 2021-04-19
Förlag: Bookmark förlag
Medarbetare: Bea Hellman, (form) och Mira Wickman (foto)
Just nu - Just här 