Recension: X, av Pascal Engman

Jag har höjt varenda en av Pascal Engmans spänningsromaner till skyarna. Hans romaner är alltid otroligt välskrivna, både vad gäller berättelsens upplägg och språket. Det märks att det ligger mycket tid och arbete med efterforskningar och faktakontroller bakom berättelserna. Han skildrar människorna och deras vardag bakom högaktuella samhällsproblem på ett sätt som berör och skakar om. Tempot brukar alltid vara högt, och så är det ju så olidligt spännande!

I de tidigare romanerna i serien med polisinspektör Vanessa Frank byggdes historierna upp kring incelrörelsen, islamism, olaglig organhandel, droghandel och gängkriminalitet. Den här gången är temat fotboll och onlinebetting, en marknad som omsätter miljarder och åter miljarder och som därför också drar till sig och skapar kriminella nätverk som ägnar sig åt matchfixning, hot och våld mot spelare, domare och deras anhöriga. Ännu ett samhällsaktuellt och intressant ämne utgör således stommen för Pascal Engmans senaste spänningsroman.

Vanessa återvänder till polisen efter en kortare timeout, och erbjuds arbete som utredare av ett mord på Grova brott City. En tjugotvåårig blond och vacker kvinna, gift med en av landets och världens bästa fotbollsspelare, har avrättats på nära håll med en kula i pannan i parets egen lyxvilla på Lidingö. Parallellt utsätts en ung och mycket lovande fotbollsspelare i AIKs A-lag för utpressning och hot om våld om han inte spelar som han blir tillsagd i nästa match. Samtidigt jagas han av agenter som säger sig vilja hjälpa honom att nå fotbollens elitnivå. En mentalt trasig lärarinna kämpar för att orka hålla ihop när hon plötsligt och oväntat får stöd av en okänd man. Vanessa Frank och hennes kollegor följer spår efter spår, men en okänd variabel, X, som kan hjälpa dem att knyta samman alla trådarna, och förklara kriminalgåtan, gäckar dem.

Jag har läst alla böckerna i serien och även Pascal Engmans första och helt fristående kriminalroman, Patrioterna, så kanske har jag börjat förstå författarens sätt att bygga upp en historia. Tidigt misstänkte jag det övergripande upplägget för historien och sanningen kring flera av berättelsens centrala karaktärer. Riktigt säker var jag dock aldrig, inte förrän vid upplösningen i slutet av boken.

En återkommande parallell historia genom serien är relationen mellan Vanessa Frank och hennes sidekick, Nicolas Paredes. Han arbetade under flera år som elitsoldat innan han flyttade tillbaka till Sverige och då lärde känna Vanessa Frank. Under den tid vi lärt känna honom har han arbetat som som flyttkarl och sedan som säkerhetskoordinator, det vill säga livvakt, och därefter på ett slakteri. Nicolas och Vanessas vägar möts under varje utredning, då deras liv och de brott Vanessa utreder sammanflätas med varandra. I den här boken utbildar Nicolas sig till polis och jag hoppas inför nästa del i serien att han och Vanessa får möjlighet att arbeta tillsammans som kollegor.

Relationen mellan Vanessa och Nicolas har hela tiden varit komplicerad. De älskar varandra och är för varandra en av de få riktigt nära och viktiga personerna som alltid finns för varandra när det behövs. Ändå kan de inte bestämma sig för hur de vill ha det, och sneglar på och träffar andra. I början var det litet charmigt med deras osäkerhet och sårbarhet, att inte våga följa sina känslor för varandra. Men nu börjar det bli tröttsamt. Båda behövs för dynamiken i serien, och jag tycker inte att det skulle vara till nackdel för serien om de blev ett par både privat och i arbetet, snarare tvärtom. Jag skulle inte heller ha något emot om särskilt Vanessa återgick till att uppträda känslomässigt stabilt, som i de två tidigare delarna i serien.

Till skillnad från tidigare böcker i serien, upplever jag den här som ibland onödigt detaljerad och omständlig på ett sätt som inte för handlingen framåt eller skapar ett större djup åt karaktärerna. Jag har blivit bortskämd med att alltid bli berörd av karaktärernas öden i Pascal Engmans böcker. Jag brukar känna en viss förståelse även för antagonisternas motiv och val, trots deras vidriga handlingar, och har känt mig ledsen på riktigt över att de försatte sig i så livsfarliga situationer utan någon väg ut. Den här gången var det den välskrivna kriminalhistorien som höll kvar mitt intresse.

Jag vet nu betydligt mer om fotbollsvärlden och dess baksidor än jag gjorde innan jag läste X. Jag kommer att se på fotbollsmatcher på ett helt annat sätt. När en fotbollsspelare faller eller fäller någon annan, eller om en spelare drar av sig tröjan efter ett mål, kommer jag direkt tänka: matchfix! Han är säkert utsatt för hot och utpressning!

För övrigt gillar jag omslagen som håller ihop hela serien, med rök, eld och skummande vatten på omslagen och titeln i guldtryck.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 622
Serie: Vanessa Frank #5
Utgivningsdatum: 2022-09-19
Förlag: Bookmark Förlag
Form: Elina Grandin

___________

Synpunkter från diskussionen på mitt konto på Instagram 🙏🏻 💖 📝

Annika @enlundabosbetraktelser:
”Jag håller i mångt och mycket med dig. Men eftersom jag i mitt tidigare jobb kommit väldigt nära matchfixning och haft nära inblick i den kriminella världen fann jag boken väldigt trovärdig. Den kunskap jag har om ämnet gjorde att jag var väldigt förlåtande med vissa andra brister i boken.”

Mitt svar:
”Böckerna i serien är otroligt välskrivna på många sätt. Jag har tidigare tyckt att djupet i karaktärerna, samhällsrelevansen och kriminalhistorien i sig står på tre lika stadiga ben. För mig väger karaktärsbeskrivningar tungt, även i kriminalromaner, jag vill beröras; glädjas och lida med karaktärerna. Det har jag alltid gjort tidigare när jag läst Pascal Engmans böcker, men för mig hade X tappat den delen, och hade fokus på ämnet. Jag berördes av den unge fotbollskillens liv och öde, men övriga blev jag mest irriterad på. Framförallt på Vanessa Frank.”

*
Ditte @ditteakker:
Har läst boken och även den här tyckte jag var riktigt bra! Du har verkligen skrivit en fin recension😍”

*
Erika @Bokpratmederika:
”Tror också att det skulle kunna bli starkt att läsa om Vanessa och Nicolas som ett stabilt par 😍”

*
Anna @annaatmander:
”Har faktiskt just idag läst ut denna och håller med dig i mångt och mycket, absolut det du skrev om deras relation och förhoppningar om hur det borde utveckla sig i framtiden. Gav samma betyg, men en stark sådan, det som drog ned det lite var att den var något för lång, relationsstatusen mellan Vanessa och Nicolas samt ett väldigt oväntat och enligt mig onödigt dödsfall som jag gärna hade varit utan, tror du förstår vilket utan att jag spoilar något 😅”

Mitt svar:
”Det finns väl ingen just nu som skriver kriminalromaner lika väl som Pascal Engman. De tidigare böckerna i serien har fått fem av fem eller starka fyror av fem av mig. Den här låg länge på en trea, men klev upp till en svag fyra mot slutet när tempot ökade. Jag kände inte riktigt igen sättet att skriva. Jag berördes inte tillräckligt mycket av någon av karaktärerna. Eller som att återge Vanessas flings och andra obetydliga händelser, men inte ha med viktigare personliga händelser och känslor, som större oro för Celine trots att Vanessa väl borde få traumatiska flashbacks när hon inser att mordet är en liten del i något mycket större, vilket ju i förra boken fick henne att ta en timeout för att skydda Celine. Det stör också att Vanessa kommer på fötter och uppträder som den 46-åring hon är i två böcker, men nu börjar uppträda som en tonåring eller som någon i en mitt-i-livet-kris. Jag vill inte läsa om hur hon tappar fotfästet igen nu när hon har ansvar för ett barn. Som någon skrev i ett annat sammanhang, get your shit together. Jag tror att det skulle kunna bli starkt att läsa om Vanessa och Nicolas som ett stabilt par som håller varandras ryggar både privat och i arbetet.”

*
@Mariasbokhimmel:
”Bara läst den första i serien men älskade den ❤️”

Mitt svar:
”Den var otroligt bra, och sedan blir de ännu bättre, när man får följa Vanessa Franks mer personliga utveckling också.”

*
Och ett DM från författaren själv, alltid like trevlige och respektfulle Pascal Engman:
”Tack!! Glad att du gillade den!! ❤️”

Recension: Kokain, av Pascal Engman

Jag har precis läst ut årets, så här långt, bästa bok – Kokain, av spänningsromanernas mästare, Pascal Engman. Det här är en bok som uppfyller alla krav man kan ställa på en spänningsroman. Jag vet inte vad som skulle kunna göra den bättre. Förutom att det är en pulshöjare som höll mig på tårna genom alla de nästan sexhundra sidorna, är det uppenbart att den är genomtänkt och att det ligger ett ordentligt grundarbete med efterforskningar och faktakontroller bakom, inklusive intervjuer med kriminella, vilket jag skulle vilja prata med honom om, och den är välskriven. Ingenting lämnas åt slumpen, alla trådar följs upp och knyts samman mot slutet. Till och med ett par Ray-Ban solglasögon som nämns i boken får en avgörande betydelse drygt hundra sidor senare.

Pascal Engmans uppenbara intresse för olika samhällsproblem avspeglas i hans romaner. Det är sannolikt det intresset i kombination med nyfikenhet som leder honom vidare från fakta och övergripande kunskap, genom flera lager tills du når statistikens kärna, det vill säga både de drabbande och de drabbade människornas verklighet för vilka utanförskap, lojalitet, ambitioner, civilkurage, hat och kärlek präglar deras agerande. Pascal Engmans romaner är inte bara underhållning för stunden, de skildrar de stora problem som präglar samhället i dag samtidigt som de berör och skakar om.

I de tidigare romanerna i serien med polisinspektör Vanessa Frank byggdes historierna upp kring incelrörelsen, islamism och olaglig organhandel. Även om det inte är avsikten blir hans böcker viktiga inlägg i samhällsdebatten. Den här gången handlar det om gängkriminalitet och droghandel. Som jag skrev tidigare skildrar Pascal Engman människorna och deras vardag bakom högaktuella samhällsproblem, den här gången det som pågår bakom de siffror som visar hur antalet dödliga skjutningar ökar för varje år. Historien börjar med att en man hittas död i strandkanten utanför Norrtälje, vilket leder vidare till ett havererat Cessna-flygplan och dess last, och den upptrappade droghandeln och gängkriminaliteten i Stockholm.

Parallellt med hur Vanessa Frank dras in i brottsutredningen, skildras livet som unga kriminella ur bland andra Said Abdullahi och Kemal Hariris perspektiv, och hur deras strävan att klättra i de kriminella nätverkens hierarki får förödande konsekvenser inte bara för samhället i stort utan självklart också för enskilda; för dem själva, deras familjer och grannar. Många börjar som springpojkar i narkotikahanteringen i exempelvis Järvaområdet med Tensta, Rinkeby, Akalla och Husby i Stockholm, och som sådana är det de som löper de största riskerna för sina liv. Ni minns säkert upploppen i Rinkeby med stenkastning på blåljuspersonal och vandalisering av butiker på Rinkeby torg för fem år sedan. Jag gissar att den händelsen ligger till grund för en central del i handlingen i den här romanen.

Kokain följer samma berättartekniska modell som de tre tidigare delarna i serien; Eldslandet, Råttkungen och Änkorna, med flera parallella spår som efter hand vävs allt tätare ihop. Handlingen växlar kapitelvis mellan de olika personernas perspektiv. Det är som tidigare många karaktärer i boken, alla intressanta och med betydelse för handlingen på olika sätt. Kapitlen är lika korta som i tidigare böcker; 3-5 sidor långa, vilket ger berättelsen ett driv och en hunger efter att läsa vidare för att att få veta hur det skall gå.

Jag är djupt imponerad av hantverket, och litet avundsjuk på hur Pascal Engman lyckas gång på gång. Det här är den fjärde delen i serien om kriminalkommissarie Vanessa Frank. Jag rekommenderar att läsa allihop, och i ordning, för att följa den tydliga karaktärsutvecklingen hos särskilt Vanessa Frank, men även hos hennes sidekick, Nicolas Paredes, som vi lärde känna redan i den första boken i serien, Eldslandet. Han arbetade under flera år som elitsoldat innan han flyttade tillbaka till Sverige och arbetade som flyttkarl och sedan som säkerhetskoordinator, det vill säga livvakt, och i den här boken på ett slakteri. Återigen korsas deras vägar. Avrunda denna tetralogi med Engmans senaste, och enligt mig den bästa, så är ni redo för den femte delen som kommer i september.

För övrigt tycker jag att det är fint av författaren att han i slutet av boken lyfter fram Anne-Marie Skarp på Piratförlaget, där han gavs förtroendet att ge ut sina två första böcker, för att hon var den som gjorde honom till författare.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 585
Serie: Vanessa Frank #4
Utgivningsdatum: 2021-09-20
Förlag: Bookmark Förlag
Form: Elina Grandin

Recension: Stormvarning av Maria Adolfsson

För ett år sedan kom första delen om kriminalinspektör Karen Eiken Hornby, som återvänder till Doggerland efter att ha upplevt en stor personlig tragedi. Romanen hade titeln Felsteg. Jag blev väldigt nyfiken på den redan innan den kom ut. Inte minst därför att förlagets beskrivning av handlingen talade för att det inte var en kriminalroman i den hårdkokta genren, utan mer fokuserad på personer och miljö, vilket jag oftast föredrar. Jag hann dock inte läsa den innan andra delen i serien; Stormvarning, kom ut i början av det här året.

De flesta romaner som ingår i en serie kan läsas fristående, så jag litade på att det skulle gå bra även den här gången. Och det gjorde det. Jag fick snabbt en klar bild av Karen, som är huvudkaraktären i boken, och även av hennes kollegor och vänner. Mordhistorien är spännande och jag gillar det långsamma tempot, där jag som läsare åtminstone har en rimlig chans att följa med i alla turer i mordutredningen. Intervjuer av misstänkta, teknisk bevisning och analyser varvas och vävs samman med karaktärernas privatliv där personligheter och relationer får betydelse för utredningsarbetet. Det ger historien trovärdighet och gör den intressant på många fler sätt än i enbart jakten på gärningsmannen.

Historien utspelar sig på en ögrupp i Nordsjön kallad Doggerland, som en gång utgjorde förbindelse mellan Storbritannien och Danmark, men som försvann någon gång för 6-7000 år sedan. Innan dess fanns öarna Heimö, Noorö och Frisel. Kulturen och miljöerna präglas av en blandning mellan det skandinaviska och det brittiska, och jag får en liknande känsla när jag läser Stormvarning som när jag har läst Peter Mays böcker som utspelar sig på öar i den nordvästra delen av Skottland. Miljöbeskrivningarna bidrar tveklöst till stämningen i boken, och om Doggerland fortfarande fanns kvar skulle jag vilja resa dit direkt för att själv få höra ljudet från havet och uppleva det blåsiga, karga och klippiga landskapet på nordligaste Noorö och de frodiga våtmarkerna och det rika fågellivet på den sydligaste ön Frisel.

Jag ser fram mot att fortsätta att följa Karen, för fler böcker blir det säkert. Författaren, Maria Adolfsson, har berättat att hon redan när första boken skrevs hade motivet klart för ytterligare två böcker i serien, så det bör minst bli en trilogi.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 422
Utgivningsdatum: 2019-01-28
Serie: Doggerland (# 2)
Förlag: Wahlström & Widstrand
Omslagsformgivning: Miroslav Sokcic
ISBN: 9789146235125
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris