Recension: Spring eller dö, av Maria Adolfsson

Detta är den fjärde delen i serien om kriminalinspektör Karen Eiken Hornby, som i första delen återvände till det fiktiva Doggerland efter att ha upplevt en stor personlig tragedi, och som på sitt eget ganska kärva sätt, och alltid genom att själv råka illa ut, klarar upp olika brott som sker inom ögruppen.

Jag har tidigare upplevt samma mysrysiga känsla för miljöskildringarna som för dem i Peter Mays kriminalromaner som utspelar sig på Yttre Hebriderna utanför Skottlands västkust, och miljöbeskrivningarna har tveklöst bidragit till stämningen i böckerna.

Om Doggerland fanns skulle jag vilja resa dit för att själv få höra ljudet från havet och uppleva det blåsiga, karga och klippiga landskapet på nordligaste Noorö och de frodiga våtmarkerna och det rika fågellivet på den sydligaste ön Frisel. Men Doggerland finns tyvärr inte, och i den här tredje delen i serien får jag inte heller samma känsla av att befinna mig på den unika ögruppen. Jag upplever också att fokus nu har förflyttat sig ännu mer mot det privata planet, till karaktärernas liv vid sidan av arbetet inom polisen, och det intresserar mig inte särskilt mycket. Inte heller mordhistorien förmår fånga mitt intresse som tidigare. Vad jag gillar är det långsamma tempot, där jag som läsare har en rimlig chans att följa med i alla turer i mordutredningen; intervjuer av misstänkta, teknisk bevisning och analyser.

Den femte delen i serien kom ut i handeln tidigare i år. Jag vill inte ge upp om den här serien och kommer att läsa även den femte delen. Jag hoppas att det då är en bättre jämvikt mellan mordhistorien och karaktärernas privatliv.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 375
Utgivningsdatum: 2021-03-26
Serie: Doggerland (# 4)
Förlag: Wahlström & Widstrand
Omslagsformgivning: Miroslav Sokcic

Nytt i bokhyllan, och djur på rymmen

Sedan jag tog den här bilden har det ramlat in ännu fler böcker som bara måste läsas. Vilken bokvår! Och som vanligt numera ligger jag efter i min läsplanering. Med fjorton böcker just nu. Med egentligen handlar det om hundratals, jag tror inte att man någonsin kan ligga i fas med sin läsning. Tänk alla fantastiska böcker som givits ut, och alla som skrivs i detta nu! Härligt problem ändå.

I kväll skall jag börja läsa den fjärde delen i Doggerlandserien. Det här är en kriminalserie jag gillar. Dels för miljön, Doggerland är en fiktiv ögrupp som i karaktär påminner om Skottland och Irland; karg, grön och stormig, dels för de trovärdiga karaktärerna.

Min frukost i morse. Kaffe i min nya emaljmugg från Nationalmuseum, och avokado med havssalt och chili på surdegsbröd på ett fat från Anna Keramik. Himla mysig och god start på dagen. Känner ni igen motiven på muggen? Jag har alltid varit fascinerad av de tre målningar som designern, Sara al Adhami, har hämtat detaljer ifrån.

Ung man med papegojor och markattor, David Klöcker Ehrenstrahl, 1670
Blomsterstilleben med fruktskål och ostron, Jan Davidsz. d. Heem, 1665-1672
Jaktstilleben med taxen Pehr, Jean-Baptiste Oudry, 1740

Hoppas ni har en riktigt fin dag!

Recension: Stormvarning av Maria Adolfsson

För ett år sedan kom första delen om kriminalinspektör Karen Eiken Hornby, som återvänder till Doggerland efter att ha upplevt en stor personlig tragedi. Romanen hade titeln Felsteg. Jag blev väldigt nyfiken på den redan innan den kom ut. Inte minst därför att förlagets beskrivning av handlingen talade för att det inte var en kriminalroman i den hårdkokta genren, utan mer fokuserad på personer och miljö, vilket jag oftast föredrar. Jag hann dock inte läsa den innan andra delen i serien; Stormvarning, kom ut i början av det här året.

De flesta romaner som ingår i en serie kan läsas fristående, så jag litade på att det skulle gå bra även den här gången. Och det gjorde det. Jag fick snabbt en klar bild av Karen, som är huvudkaraktären i boken, och även av hennes kollegor och vänner. Mordhistorien är spännande och jag gillar det långsamma tempot, där jag som läsare åtminstone har en rimlig chans att följa med i alla turer i mordutredningen. Intervjuer av misstänkta, teknisk bevisning och analyser varvas och vävs samman med karaktärernas privatliv där personligheter och relationer får betydelse för utredningsarbetet. Det ger historien trovärdighet och gör den intressant på många fler sätt än i enbart jakten på gärningsmannen.

Historien utspelar sig på en ögrupp i Nordsjön kallad Doggerland, som en gång utgjorde förbindelse mellan Storbritannien och Danmark, men som försvann någon gång för 6-7000 år sedan. Innan dess fanns öarna Heimö, Noorö och Frisel. Kulturen och miljöerna präglas av en blandning mellan det skandinaviska och det brittiska, och jag får en liknande känsla när jag läser Stormvarning som när jag har läst Peter Mays böcker som utspelar sig på öar i den nordvästra delen av Skottland. Miljöbeskrivningarna bidrar tveklöst till stämningen i boken, och om Doggerland fortfarande fanns kvar skulle jag vilja resa dit direkt för att själv få höra ljudet från havet och uppleva det blåsiga, karga och klippiga landskapet på nordligaste Noorö och de frodiga våtmarkerna och det rika fågellivet på den sydligaste ön Frisel.

Jag ser fram mot att fortsätta att följa Karen, för fler böcker blir det säkert. Författaren, Maria Adolfsson, har berättat att hon redan när första boken skrevs hade motivet klart för ytterligare två böcker i serien, så det bör minst bli en trilogi.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 422
Utgivningsdatum: 2019-01-28
Serie: Doggerland (# 2)
Förlag: Wahlström & Widstrand
Omslagsformgivning: Miroslav Sokcic
ISBN: 9789146235125
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris