Recension: En nästan perfekt dag, av Mareike Krügel

Det är en nästan helt vanlig fredag. Katharina hanterar som vanligt vardagen med sjuttonårige Alex och elvaåriga Helli. Helli som är impulsstyrd och överaktiv och som skapar turbulens både hemma, i skolan och med vänner. Efter ett ursäktande samtal med skolans rektor, efter att Helli återigen varit nära att bli relegerad, skjutsar hon Helli vidare till ridlektionen, som inte börjar särskilt bra och som kanske blir den sista för Helli på just den här ridskolan. Mitt i kaoset, efter en olycka hos grannarna och en torktumlare som börjar brinna, ser Katharina till att hinna ringa sin syster, och hon hinner med en snabb kopp te med sin sons flickvän i Barbieformat.

Allt är nästan som vanligt, förutom att Katharinas veckopendlande man, Costas, har meddelat att han på grund av arbetssituationen inte kan komma hem den här helgen. Och att Katharina upptäckt något i bröstet.

Jag tror att det här är en bok som framförallt kommer att nå fram till och beröra oss som står mitt i livet, som har haft drömmar och planer och som har hunnit göra en mängd olika val som nu kan utvärderas. Med halva livet bakom sig och förhoppningsvis lika mycket framför sig är det naturligt att ställa de stora frågorna. Om livet blev som vi ville. Om våra drömmar och planer blivit uppfyllda.

Jag kände igen mig i väldigt mycket i den här berättelsen. Någon slags talang för det vetenskapligt utredande, doktorandtjänsten, en man som gör sig oumbärlig på sin arbetsplats och hur familjelivet med grannar, släktingar, vänner och barn plötsligt blir ditt ansvarsområde. Din yrkesmässiga potential får stå tillbaka för din vilja och förmåga att ta hand om familjen och vardagen, och plötsligt inser du att åren har runnit iväg och att det inte är någon mening med att hålla kvar vid några falska förhoppningar om att en dag faktiskt kunna åstadkomma något som kan få betydelse för andra utanför familjen. Och just som du kommit till den insikten upptäcker du att något ovälkommet växer i bröstet.

En nästan perfekt dag är en trovärdig och insiktsfull skildring som skulle ha kunnat vara väldigt tung att ta till sig, men som lättas upp genom en hel del galghumor och dråpliga situationer. Berättelsen är inte alls sentimental. Här finns inga crescendon i texten som bygger upp stämningen och som genom sådana tekniker får dig att känna det som författaren vill. Tvärtom får händelser och tankar i Katharinas liv, nu och då hon tänker tillbaka på hur allt blev som det blev, tala för sig själva. Författaren lämnar över till läsarna att ta till sig berättelsen utifrån sina egna förutsättningar.

Betyg: 4/5

Antal sidor: 268
Utgivningsdatum: 2019-05-24
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Originaltitel: Sieh mich an
Översättare: Sofia Lindelöf
Formgivning: Eva Lindeberg
ISBN: 9789100174439
Finns att beställa hos bland andra Bokus, Adlibris

Om att fota böcker, och hundar

Försökte fota en bok jag skall recensera här i bloggen, men litet svårt att behålla fokus i dag med liten hund som lyckades stjäla uppmärksamheten hela tiden :)

Den här boken är det i alla fall. Väldigt intressant bitvis. Mer om den på söndag.

Nu ett avsnitt av Designated Survivor på Netflix, sedan sova. Dödstrött efter den här veckan. Stockholms skärgård i morgon.

Ha en fin kväll!

Efterlängtad boknyhet – Dotterns berättelse av Armando Lucas Correa

För två år sedan läste jag Den tyska flickan av Armando Lucas Correa. Det var en av de där oförglömliga och sällsynta berättelserna som man antagligen kommer att bära med sig resten av livet.

Författarens nya roman baseras också på verkliga händelser, och precis som i Den tyska flickan består romanen av två parallella berättelser, den ena utspelar sig under andra världskriget, den andra i nutid.

Analys och omdöme kommer inom kort.

En regnig dag – då läser jag en ny pusseldeckare och äter gelato

I dag skjutsade jag Bella och Jackie och deras kompisar till Täby centrum. Själv köpte jag en filt, två kuddar och en vas på Himla, vilket tog högst tio minuter. Resten av tiden satt jag här och läste en ny bok, drack cappuccino och åt italiensk gelato. Vanilj och körsbär. Väldigt gott och väldigt bra start på boken.

Författaren, Marie Bengts, har skrivit en hälsning på insidan i boken, som blir extra kul om man känner till huvudpersonens last för vaniljhjärtan och också vet att det kommer att ske ett mord på modevisningen.

Med boken följde det ett brev med en illustration av en klippdocka från femtiotalet, eftersom boken utspelar sig på femtiotalet och huvudpersonen är sömmerska, som råkar ramla in i mordutredningar. Jag klippte ut bilden och tänker använda den som bokmärke. Jag tycker att det blev riktigt bra.

Om ni undrar varför jag viker hörn, trots att jag använder ett bokmärke, så är det för att hitta tillbaka till platser i boken när jag sedan skall skriva om den. Ibland använder jag överstrykningspenna också, för att markera vissa meningar. Ju mer jag tycker om de böcker jag läser, desto fler hundöron och desto fler markerade meningar. En bok som inte gjort något intryck på mig ser knappt ut att vara läst. Så nu vet ni det.

Recension: Om allt vore annorlunda, av Sanna Mac Donald

Närbild på boken längre ned i inlägget

I helgen började jag läsa den här romanen om komplicerad och förbjuden kärlek. Om att följa sitt hjärta och bryta mot normer, eller att nöja sig i en ljummen relation, eller till och med hindras att leva med sitt livs kärlek. Jag kunde inte sluta läsa. Det är så fint och insiktsfullt skrivet och känns så äkta. Jag tror att de flesta kan känna igen sig själva från någon fas i livet, eller känna igen någon i sin närhet, i den här berättelsen om två förbjudna kärlekshistorier. Den ena berättelsen utspelar sig 1937 och den andra 2017, och i slutet vävs de ihop på ett oväntat men självklart vis.

Det är så otroligt vackert beskrivet hur känslorna fullkomligt svämmar över hos Rune, när han som femtonåring lär känna den litet äldre och mer våghalsige Evert på det barnhem där de båda bor. Hur han dras med i Everts upptåg och plötsligt börjar bryta mot regler han alltid tidigare följt. Och även mot de regler samhället ställde upp fram till mitten av nittonhundratalet, och längre än så när det gäller allmänna normer. Homosexualitet ansågs vara en psykisk störning ända fram till 1979. Men Rune är beredd att riskera hela sin tillvaro för att få vara tillsammans med Evert, och deras relation får också långtgående konsekvenser för dem båda två.

Berättelsen som utspelar sig i nutid handlar om den fyrtioåriga läraren Anna som förälskar sig handlöst i den drygt tio år yngre Tove. Men Anna är gift med Mattias sedan femton år tillbaka, och de har två barn tillsammans och ett stabilt liv med hus, gemensamma vänner och etablerade vanor. Anna kan inte förmå sig att bryta upp från det liv hon lever, hon är livrädd för söndertrasade rutiner. ”Hur lång tid skulle det inte ta att bygga upp något nytt? Hur mycket skulle Mattias hata henne?”

Men hon kan inte heller ge upp Tove, som får henne att känna på ett sätt som hon aldrig upplevt tidigare. När Tove pressar henne och vill ha svar om Anna alls tänker skilja sig från Mattias och börja ett nytt liv med henne, undviker hon att svara, ljuger och drar sig undan. Hon ångrar nästan att hon inlett en relation med Tove. För vad är en förälskelse, en passion, mot femton trygga år, en villa och två barn. Annas vånda och hur hon slits mellan trygghet och bekvämlighet och himlastormande kärlek är så trovärdigt skildrat. Hur arg och frustrerad jag än blir över Annas agerande inser jag samtidigt att det högst sannolikt skulle vara lika svårt för mig och vem som helst som befann sig i samma situation.

Det här är en lågmält och varmt berättad historia, där känslorna kokar under ytan. De två förbjudna kärlekshistorierna känns sant och ärligt skildrade, och språket flyter så lätt. Tänk att det här är en debutroman, det är härlig läsning. En riktig liten bokpärla.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 265
Utgivningsdatum: 2018-12-27
Förlag: MiMa Förlag
Omslagsillustration: Nina Leino
ISBN: 9789175455778
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Recension: Familjereceptet av Veronica Henry

Det här är 354 sidor feelgood med alla de klassiska ingredienserna. Vänskapsrelationer och kärleksrelationer, hjältemod, omtanke, otrohet och svek, ekonomiska bekymmer, misslyckade affärer och lyckade satsningar, sjukdomar, död och livskriser. Och så mat som lagas efter gamla familjerecept och som binder samman, lindrar och läker det mesta.

Det är ofta omslagen till feelgoodromaner som får mig att dras till dem. Så var det även den här gången, för vem kan motstå det underbara omslaget med 1700-talsbron Pulteney Bridge i Bath, där två parallella berättelser utspelar sig vid två olika tidsperioder, delvis i den vackra fastigheten på Lark Hill 11, under 1940-talet och i nutid.

Under andra världskriget, i april 1942, flyger tyska bombplan in över den vackra, gamla staden Bath i Storbritannien. Attacken överraskar invånarna och 400 personer dör och fler än 19000 byggnader skadas eller förstörs. Just den här kvällen har Jilly smugit iväg hemifrån för att träffa en blivande pilot som hon blivit blixtförälskad i kvällen innan. Det som händer under kvällen och natten får konsekvenser för alla i staden, och vidare in i kommande generationer.

Ibland är feelgoodromaner alldeles för ungdomligt romantiska för min smak. Det krävs en hel del svärta och en hel del mognad hos karaktärerna för att jag skall uppleva feelgoodberättelser som trovärdiga, och för att de skall gripa tag och beröra. Här finns både romantik och kärlek, men skildrat på ett vuxet vis. Det uppskattar jag. Men trots de många omvälvande händelser som inträffar blir jag aldrig riktigt berörd. Kanske för att problemen som uppstår får sin lösning på ett litet för tillrättalagt vis för min smak, och för att karaktärerna själva inte verkar påverkas på djupet. Bäst är miljöbeskrivningarna. Efter att ha läst Familjereceptet är Bath en ort jag absolut vill resa till och själv få uppleva. Och jag har blivit sugen på att göra egen lemoncurd och marmelad i fina glasburkar med band och hemgjorda etiketter.

Betyg: 3/5

Antal sidor: 354
Utgivningsdatum: 2019-03-12
Förlag: Printz Publishing
Översättare: Maria Store
Omslag: Anna Henriksson
Originaltitel: A Family Recipe
ISBN: 9789177711575
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Böcker jag ser fram emot sommaren 2019

I veckans topplista vill Johanna i deckarhörnan att vi berättar om de fem böcker som vi ser allra mest fram emot i sommar.

Det här är de böcker jag ser fram allra, allra mest mot att läsa. Två av favoriterna vill jag läsa för mitt arbetes skull, min avhandling, så dem tar jag med som bonusböcker, nämligen Demokratins genombrott: Människor som formade 1900-talet och Så gör jag:  konsten att skriva.

* Döden klär i domino är andra delen om Hannah Lönn, en ung klädskapare som dras in i brottsutredningar. Första delen om Hannah Lönn, En sax i hjärtat, läste jag 2017, och jag har sett fram mot uppföljaren sedan dess. Mysiga pusseldeckare som utspelar sig på 50-talet.

* Dotterns berättelse är författarens andra roman. Den första, Den tyska flickan, var en stark roman som baserade sig på verkliga händelser och den berörde mig otroligt mycket. Jag kommer antagligen aldrig att glömma varken handlingen eller prosan.

* För tre år sedan läste jag Simma med de drunknade. Nu kommer författaren med en ny roman, Systerklockorna, och jag vill absolut läsa den. Slutet på 1800-talet. En ny präst flyttar in i prästgården i Gudbrandsdalen där den nittonåriga Astrid arbetar. Samtidigt kommer en främmande man från Tyskland med storslagna planer. Man anar att ingenting blir sig likt.

* Fallet beskrivs så här: ”Stockholm har börjat återhämta sig efter 90-talets IT-krasch och ekonomin ser ljusare ut. På krogen träffar Mikael Lotta och strax påbörjar de sin gemensamma bostadskarriär. De följande åren flyttar de från lägenhet till lägenhet, allteftersom lånen ökar. Inga moln finns på den klarblå bostadshimlen, och Mikael börjar spekulera i nybyggda lägenheter som en säker investering.”

* Romanen med titeln Bror beskrivs så här: ”Bröderna är begåvade och ambitiösa, men fostras i en miljö där möjligheterna är få och tryggheten sällsynt för unga svarta män. Sommaren 1991 tar drömmarna slut, och ett liv präglat av trauma och oförlösta minnen väntar för Michael och hans familj. Bror är en roman om sorg och rasism, minnen och musik, och för tankarna till Ta-Nehisi Coates och Colson Whitehead.”

Men det finns ju många fler som lockar, och de kommer här:

Nya böcker som kom i maj som jag vill läsa

Nya böcker som kommer i juni som jag vill läsa

Nya böcker som kommer i juli – augusti som jag vill läsa

Vad ser ni fram emot att läsa i sommar?

Här finns mitt inlägg med mina favoriter för hela året 2019.

Recension: Gå förlorad av Agnes Lidbeck

Det är något med språket i Agnes Lidbecks romaner som gör att jag bara måste läsa dem, trots att berättelserna karaktäriseras av en krass syn på människor, i alla fall på ganska vanliga människor från medelklassen, och berättelserna får mig på dåligt humör. Språket är kyligt, rakt och osentimentalt, men framförallt extremt fängslande.

Gå förlorad är en fristående tredje och avslutande del i en trilogi. Debutromanen, Finna sig, kom för två år sedan och präglas precis som uppföljaren, Förlåten, och Gå förlorad av en hel del svärta. Enligt den senaste mätningen är vi i Sverige bland de lyckligaste människorna i världen. Men det är inte de lyckligas liv som Agnes Lidbeck har valt att skildra.

Här handlar det om Anders, en jämställd man som lever med sin fru och dotter i ett trivsamt villakvarter och som arbetar på samma arbetsplats som sin mamma, eller morsa som han kallar henne när hon inte hör, i samma yrke som hon, bara inte lika framgångsrik. Agnes Lidbeck skildrar vardagliga händelser, som lågstadiets skolavslutningspicknick där familjen sitter på en filt. ”Det skiner om oss, tänker Anders.” Han leker med barnen och förväntar sig att bli sedd och uppskattad för det, men när han söker de andras blickar sitter de tätt ihop och pratar om något som det är meningen att han och andra inte skall höra. Han söker ständigt bekräftelse, men det är aldrig nog. Han bakar surdegsbröd som han fotograferar i fint ljus och lägger upp på Instagram och inväntar likes.

Agnes Lidbeck väljer att skildra det som kan finnas, eller finns, beroende på vilken människosyn man har, bakom det som syns utåt. Samtliga ger intryck av att vara missnöjda med sina liv. De lever så som de tror förväntas av dem, inte som de egentligen vill. Om de ens vet vad de vill. De tillåter sig inte att känna efter. Överhuvudtaget är det väldigt få känsloyttringar i den här trilogin. När de väl visar sig sker det som undertryckt frustration, plötsligt och kraftfullt, men försvinner sedan i berättelsen som om ingenting har hänt.

Jag tycker inte om personerna i Agnes Lidbecks romaner, men jag blir trollbunden av hur de skildras. Ibland tycker jag dock att språket blir litet väl korthugget, det är som att läsa en barnbok. ”Kniven skrapar löken ner i grytan. Anders skär annat. Anders klipper grenar från rosmarinplantan i köksfönstret, och timjankvistar.” Jag får associationer till Barbro Lindgrens barnböcker om Max, och det var nog inte riktigt meningen.


Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 239
Utgivningsdatum: 2019-03-27
Förlag: Norstedts
Omslag: Sara R. Acedo
ISBN: 9789113092942
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Vårens fem bästa böcker i veckans topplista

I veckans topplista vill Johanna i deckarhörnan att vi berättar om de fem böcker som vi tyckt vara de allra bästa under våren, det vill säga guldkornen under mars-maj.

Det här är de fem böcker jag tyckt vara bäst under våren. Två av böckerna gav jag femmor och tre av böckerna fyror i betyg. Scrolla ned så berättar jag litet om var och en av dem.

★★★★★
Skamlös
Skärmhjärnan

★★★★
Innan ni tog oss
Staden
Folk med ångest

♥  Skärmhjärnan
Sammantaget ger Skärmhjärnan ett bra underlag för beslut om hur man bör förhålla sig till sitt eget skärmanvändande och hur man som förälder bör förhålla sig till barnens och ungdomarnas användning av mobiler och surfplattor.

För mig var det en ögonöppnare att läsa att den främre delen av vår hjärna inte är tillräckligt utvecklad förrän i 25-30-årsåldern. Och det är just den delen som reglerar vårt risktagande och vårt belöningssystem. Det innebär att barn och ungdomar har mycket svårare än vi vuxna att styra mobiltelefonanvändandet, eftersom deras hjärna ännu inte är fullt utvecklad för att kunna avstå från sådant som får dem att må bra för stunden, som att hela tiden använda mobiltelefonen.

Här har jag recenserat Skärmhjärnan.

__________

♥  Staden
Det här måste vara det perfekta upplägget för en rysare – en liten grupp människor som skall tillbringa fem dagar på en helt isolerad och ödelagd bruksort, långt ifrån annan bebyggelse och kommunikationer.

Man anar redan i första kapitlet att något hemskt har hänt, och kommer att hända igen. Jag läser och både önskar och inte önskar att teamet skall vända om. Jag är ju så nyfiken på vad teamet skall upptäcka, men när de kör in i den igenvuxna staden som ligger så isolerat i en dalgång att den inte ens finns med på kartor, och börjar sätta upp sina tält, då vill jag bara ropa nej, nej, gör det inte! Det låter kanske märkligt, men det är samtidigt väldigt stämningsfull läsning.

Här har jag recenserat Staden.

__________

♥  Folk med ångest
Jag har läst Fredrik Backmans senaste roman, Folk med ångest. Det är samma känslomässiga bergochdalbana som när jag har läst hans tidigare böcker, och samma varma underton. Fredrik Backman håller sina läsare i handen genom hela historien, och titeln till trots känns det både tryggt och trivsamt, och överraskande roligt.

Försök bortse från omslaget, det fick mig nästan så avskräckt att jag inte ville läsa boken, och nu när jag läst tycker jag inte att det motsvarar djupet i innehållet det minsta.

Här har jag recenserat Folk med ångest.

__________

♥  Innan ni tog oss

Det här är en fängslande och väldigt fint berättad historia som, trots att den baseras på fruktansvärda händelser, ändå har en varm ton och ger en stor läsglädje. Det är en konst att hitta den rätta nivån med tanke på ämnet. Att det blir så bra tror jag delvis beror på att historien berättas omväxlande i dåtid och nutid, delvis på att författaren har en så mjuk och lugn berättarröst.

Berättelsen om hur Rill och hennes småsyskon rövas bort och kommer till ett barnhem, hur de behandlas och hur de försöker hålla ihop och inte skiljas åt, är den mest gripande. Kapitlen som skildrar Averys sökande i nutid efter förklaringar till den gamla damens intresse för hennes armband, Averys efterforskningar genom brev och fotografier och hur hon långsamt inser hur allt hänger ihop, är spännande på ett eftertänksamt vis. Kombinationen dåtid och nutid blir väldigt lyckad och trots ämnet skulle jag klassificera Innan ni tog oss som en feelgoodroman.

Här har jag recenserat Innan ni tog oss.

__________

♥  Skamlös
De tre författarna vill visa att social kontroll inte bara handlar om grova övergrepp som tvångsäktenskap och könsstympning, utan även om mildare former som genomsyrar hela livet för många flickor och kvinnor. Författarna till Skamlös beskriver det så bra, när de lyfter fram att de inte uppmanar till att bryta sig loss från familjen, utan att det handlar om att vi  måste hitta en lösning.

”Vi pratar inte om de här grejerna för att kritisera eller hänga ut vår egen kultur. Vi gör bara upp med något vi upplever som en kulturlöshet i den kulturen. Vi pratar om det för att vi inte tycker att vi skall behöva välja antingen eller. Jag tror att vi kan vara både och. För mig är det viktigt att kunna prata öppet om de här sakerna, och samtidigt vara stolt över min flerkulturella bakgrund och kulturen som mina föräldrar kommer ifrån. Jag fattar inte varför vissa tycker att det är en motsättning.”

De personliga berättelserna och diskussionerna i boken gör det lättare att sätta sig in i de olika förtryckande situationer som beskrivs. Som när en flicka tvingades vara med i simundervisningen iklädd skjorta och leggings. Det är inte svårt att föreställa sig hur jobbigt det hade varit att sticka ut så i förhållande till resten av klassen, för att inte tala om hur mycket svårare det hade varit att lära sig simma. Eller när en våldtagen flicka berättade om övergreppet för sin mamma, och det första mamman sade var: ”Vad har han gjort med dig? Jag måste få veta hur pass vanhedrad familjen har blivit.” Vissa saker har jag inte reflekterat över tidigare, som att muslimska tjejer inte bör lägga upp selfies där ansiktet syns i sociala medier, eftersom du då blir synlig och det anses skamligt.

Här har jag recenserat Skamlös.

 

Recension: Folk med ångest av Fredrik Backman

Jag har läst Fredrik Backmans senaste roman, Folk med ångest. Det är samma känslomässiga bergochdalbana som när jag har läst hans tidigare böcker, och samma varma underton. Fredrik Backman håller sina läsare i handen genom hela historien, och titeln till trots känns det både tryggt och trivsamt, och överraskande roligt.

Till det yttre handlar Folk med ångest om ett misslyckat rån och ett gisslandrama på en lägenhetsvisning och om hur rånaren plötsligt är försvunnen och alla i gisslan verkar vara fullkomligt förvirrade under polisförhören. Det handlar om två småstadspoliser med en inte helt enkel relation till varandra, en vass överklasskvinna som glömt vad man kan göra med livet förutom att ha en karriär, en sorgsen gammal dam som väntar på sin man som bara skall parkera bilen, ett par som köper och säljer lägenheter för att ge äktenskapet syre och så handlar det om en bindgalen hippie och hennes höggravida flickvän. Det handlar ganska mycket om en man på ett broräcke, på väg att hoppa.

Den handlar om allvarligare saker än ett pusselmysterium, även om det är ramberättelsen. Mest handlar det nog om hur man hittar olika vägar för att överleva som människa i en ganska hård värld. Hur man hanterar eller förtränger sin sorg, sin frustration, sin oro, förtvivlan eller dåliga samvete. Under tiden gisslan är isolerade i lägenheten tvingas de efterhand att stå ansikte mot ansikte med inte bara varandra utan också med sig själva.

Det hade kunnat bli en väldigt mörk berättelse, men den är skriven på ett sätt så att den upplevs som en komedi, visserligen med en bråddjup botten. Polisförhören får mig att tänka på folklustspel. Det är spexigt, dråpligt och ganska kaosartat.

Jag tror att man kan lära sig hur man rent tekniskt bygger upp en spännande intrig och hur man skriver tekniskt korrekt. Men, för att skapa den där magin man som läsare vill uppleva, krävs något helt annat. Jag tror att det handlar om fingertoppskänsla och sensitivitet. Det har Fredrik Backman.

Jag tycker tyvärr inte att det glättiga omslaget motsvarar djupet i berättelsen. Jag brukar inte påverkas så mycket av omslag, men i det här fallet fick det mig att fundera på att avstå från att läsa boken. Vad gäller innehållet har den här boken, precis som Fredrik Backmans tidigare böcker, en litet onödigt lång startsträcka. Det tar ungefär åttio sidor innan jag börjar bry mig om hur det skall gå för de olika personerna i gisslandramat, men sedan är jag fast.

Läs gärna min intervju med Fredrik Backman.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 347
Utgivningsdatum: 2019-04-25
Förlag: Forum
Omslagsformgivning: Nils Olsson
ISBN: 9789137151212
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris