Recension: Irène av Pierre Lemaitre

För drygt ett år sedan läste jag första delen i Pierre Lemaitres hyllade thrillertrilogi om kriminalkommissarie Camille Verhoeven, den med titeln Alex. Det var en helt ny upplevelse att läsa en sådan kriminalroman. Intrigen var otroligt smart uttänkt och persongalleriet unikt på många sätt, med särpräglade karaktärer som gjorde läsningen extra spännande.

Nu har jag läst den första delen i serien, den som i svensk översättning fått namn efter Camille Verhoevens hustru; Irène. Precis som i Alex är våldet grovt. Det är verkligen vedervärdigt och groteskt. När jag läser om de första morden, och detaljerna om hur mördaren har gått till väga, då är jag nästan beredd att lägga boken åt sidan. Det blir för mycket. Men historien är så välskriven och karaktärerna så intressanta att jag håller ut och fortsätter läsa.

Innan Pierre Lemaitre blev författare arbetade han som professor i litteratur. De kunskaperna använder han sig av i den här delen av trilogin. Morden som tycks så ologiska, med detaljer på mordplatserna som väcker frågetecken, visar sig tvärtom vara fullständigt logiska. Efterhand inser kommissarie Verhoeven och hans medarbetare att de har att göra med en seriemördare som kopierar brott ur kända kriminalromaner från bland annat Amerika och Sverige. Och mördaren följer mordbeskrivningarna i romanerna till punkt och pricka. I jakten på mördaren tar kommissarien och hans team hjälp av bland annat ägaren till en bokhandel och en professor i litteratur (se där ja) för att matcha morden som begås med kriminalromanerna som inspirerat till dem.

Som jag nämnde tidigare skildras karaktärerna i de här böckerna på ett väldigt unikt sätt.  Det är bland annat de fantastiska personbeskrivningarna som driver läsningen framåt. Kommissarie Verhoeven själv är en väldigt logisk, skarpsynt och också burdus person som inte smeker någon medhårs och som framförallt är hängiven sitt arbete. Samtidigt visar han upp en mjukare och mer inkännande sida i förhållande till sin fru, Irène, som är höggravid med deras första barn. Under förhör ritar han ofta av förhörspersonerna och skisserna är rena konstverken. Sådana kontraster i karaktärernas personligheter gör berättelsen mer trovärdig och därför väldigt intressant. Jag blir nyfiken på allihop och vill veta mer om dem.

Ett tips är att läsa böckerna i rätt ordning, med Irène först och sedan Alex och Camille. Jag läste Alex först, och därför visste jag redan en del av vad som skulle hända i den här första delen, vilket dämpade spänningen något. Jag insåg också ganska snart vem som låg bakom morden eftersom intrigen vad gäller mordhistorien följer en ganska klassisk modell för kriminalromaner. Men för min del var det positivt, jag vet inte om jag hade orkat med ännu mer spänning. Och dessutom behövde jag inte stressläsa för att få veta hur det skulle gå, utan kunde njuta av alla skarpsinniga och snygga formuleringar och vändningar i historien.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 447
Utgivningsdatum: 2018-06-25
Serie: Kommissarie Verhoeven (del 1 av 3)
Originalets titel: Travail soigné
Översättare: Maria Store
Formgivning: Magnus Petersson
Förlag: Sekwa
ISBN: 9789188697240
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Vill ni se hur Ikeas Råskog blev bokvagnar hos mig?

Någon gång i oktober eller november förra året (kan ha varit tidigare också…) köpte jag två stycken Råskog rullvagnar på Ikea för att ha till boktravarna som inte får plats i bokhyllorna.

Eftersom jag avskyr att läsa beskrivningar (utom recept, det gillar jag) blir tekniska prylar liggande i sina kartonger ganska länge hos mig.

I samband med allt annat som skulle göras inför jul kom jag på att det var dags för montering av rullvagnarna. Perfekt tajming ;) Som ni ser går det bra att skruva i skruvar med en sax.

Det pågick flera parallella projekt samtidigt i det här köket, två veckor innan jul. Förutom att montera rullvagnarna, slog jag in julklappar på kortsidan av bordet och dammsög och torkade golven. Det avslöjar mattan som ligger upplagd på kökssoffan. Här har jag kommit en bit på väg med den första vagnen.

Och så här blev det. Vagnarna är väldigt rejäla och rymmer två rader med böcker i varje boklåda. Här har jag böcker som jag fått eller köpt och som skall läsas. Jag är väldigt nöjd, det känns så bra att ha en bättre överblick över böckerna än när de ligger i travar.

Problemet är väl bara att vagnarna är lika fulla som bokhyllorna, så hur skall jag lösa det..? Fler bokvagnar? Fler bokhyllor? Sluta läsa pappersböcker och gå över till e-böcker? Hur gör ni?

Om du klickar på fotot med bokvagnarna här ovanför, länkas du till mitt Instagramkonto där många har givit förslag på hur man kan lösa dilemmat med böcker som svämmar över alla bräddar.

Nyutkommen bok i brevlådan

Våren 2017 läste jag De Mörkermärkta, en kriminalroman med övernaturliga inslag. Jag var ganska säker på att den inte skulle passa min smak, men så fel jag hade. Nu är andra delen äntligen här, och jag är så nyfiken på hur huvudpersonen Iris Riverdahl kommer att utvecklas. Och snart kommer jag att få veta mer om det inre mörker som präglar vissa personer i serien. Så spännande! Min recension kommer på recensionsdagen.

I dag skall jag tacka ja till det bud jag fått från försäkringsbolaget om ersättning för min bil som skadades i stormen Alfrida. Och jag tror att jag vet vilken typ av bil som passar mig just nu, så jag måste ringa runt efter en sådan. Men först skall barnen till skolan.

Ha en fin måndag!

Spännande boksläpp under 2019

Annika håller i Bokbloggsjerkan, där bokintresserade under fyra dagar, fredag – måndag, svarar på en fråga och hoppar runt hos de bloggare som deltar och kommenterar varandras inlägg. Den här veckan är ämnet för bokbloggsjerkan följande: Vilka boksläpp ser du fram emot under 2019?

Jag har skrivit ett längre inlägg med fler titlar här. Det här är några av de böcker jag ser allra mest fram emot.

Camilla Läckbergs nya roman kommer att vara något helt annorlunda än hon tidigare skrivit, bara det låter ju så spännande att jag måste läsa. Dessutom tycker jag att själva historien låter lockande:

På ytan verkar Faye ha allt. En perfekt make, en älskad dotter och en lyxig lägenhet i den finaste delen av Stockholm. En gång var hon en stark kvinna med ambitioner, men för Jacks skull har hon gett upp allt. När han sviker henne raseras hela Fayes värld. Plötsligt har hon ingenting alls. Först står hon handfallen, men sedan bestämmer hon sig för att ge igen och börjar planera en gruvlig hämnd.

Lucy Dillons böcker brukar vara mysiga berättelser med ett tänkvärt budskap och ett lyckligt slut. Söndagsklubben och Familjereceptet är också feelgoodromaner. Jag kanske har ett behov av litet lättsammare litteratur just nu, när vi skall ta oss igenom ett par kalla och mörka månader.

Sekwas böcker är alltid bra. Jag vågar faktiskt påstå det, eftersom jag bara läst välskrivna och oftast ganska unika böcker från dem, så förhoppningarna är stora på Juliette – kvinnan som läste på metron.

Agnes Lidbecks sista del i en trilogi måste jag ju läsa. De två första delarna (Finna sig och Förlåten) gjorde mig ganska irriterad på huvudpersonerna, men berättelserna fastnade. Den här gången tycks berättelsen handla om en osäker make, pappa och son. Hoppas att det inte är ännu en tröttsam historia om en krisande medelålders man där historien bara består av ältande utan att komma någonstans.

Stormskörd står på tur inom ett par dagar. En kriminalroman med övernaturliga inslag. Det är den andra, fristående delen om de mörkermärkta. Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle bli så fängslad av den första delen, men jag har sett fram emot den här uppföljaren sedan jag läste sista raden i förra boken.

Och sist, men inte minst, Små eldar överallt. Om en villaidyll som krackelerar, om hemligheter och lögner, blodsband och intensiv moderskärlek. Det kan bli riktigt spännande.

Recension: Mellan himmel och Lou, av Lorraine Fouchet

Tänk om den första bok jag läser i år sätter nivån för årets kommande läsning, det vore fantastiskt. För det är precis vad den här romanen är, fantastisk. Lågmäld med snåriga relationer och outredda känslor, förtvivlan och lycka, men mest av allt hopp. Och så någon komisk kommentar just när det är som mörkast, så att man skrattar till precis när tårarna är på väg. En berättelse som känns lika äkta som livet självt.

Jo och Lou har lämnat det hektiska Parislivet där Jo arbetat som specialistläkare. De njuter av att få bli gamla tillsammans på sin favoritplats på jorden, den lilla ön Groix utanför Bretagnes kust i Frankrike. Ön är bara sju kilometer lång och tre kilometer bred med drygt 2000 invånare, vilket gör stämningen mellan öborna familjär.

Vårt första möte blir med Jo, när han sitter längst fram i kyrkan med rödsprängda ögon på sin älskade hustrus begravning och undrar vad det var som gick fel. Det borde ju ha varit han som lämnade först, inte hon, så full av liv och bara drygt femtio. Hon var den varmhjärtade och omtänksamma, den som höll ihop familjen och kontakten med vännerna. Han gav sin kärlek och tid till henne och till arbetet, och till Pomme, ett av barnbarnen. För övriga i familjen har han varit mer som en skuggfigur, som funnits där men inte varit särskilt engagerad eller delaktig.

Lous plötsliga bortgång sätter igång en lång rad av händelser då det mesta blir ifrågasatt och omprövat. Som sin sista vilja ger Lou i uppdrag till Jo att se till att deras barn blir lyckliga:

”Du var en fantastisk älskare, en underbar make, men en frånvarande far. Din far och  din farfar gav sig ut på sjön och du har gjort samma sak. Dina förfäder vigde sina liv åt havet, själv vigde du ditt åt sjukhuset. Våra barn har klarat sig bra yrkesmässigt, men de är inte lyckliga. Att juristen läser upp det här brevet för dig i dag betyder att jag inte längre kan göra något för dem. Det är upp till dig nu.” (citat från sidan 37)

Vi får följa hur familjen kämpar på olika sätt för att nå fram till varandra, nu när Lou inte finns med dem längre som det sammanhållande kitt som hållit ihop familjen. Precis som i de flesta familjer rymmer den här familjen både hemligheter och lögner, svek, brustna relationer och otrohetsaffärer. Men också väldigt mycket ömhet, värme och kärlek.

Min abstinens när boken var utläst, efter den underbara berättelsen och den mysiga miljön, fick  mig att läsa på om ön Groix och staden Lorient, som ligger drygt en mil från ön på fastlandet. Groix hamnar definitivt på min bucket list över platser jag vill besöka.

Mellan himmel och Lou är den första bok jag läser av Lorraine Fouchet, nu vill jag läsa flera. Jag ser fram emot nästa översatta bok som kommer i juni i år; Poste restante, ett brev till Locmaria, som också utspelar sig på ön Groix.

Betyg: 4/5

Antal sidor: 408
Utgivningsdatum: 2018-03-20
Förlag: Sekwa
Originaltitel: Entre ciel et Lou
Översättare: Anna-Stina Johnson
Formgivning: Pär Wickholm
ISBN: 9789188697080
Finns att beställa hos bland andra Bokus, Adlibris

Mål för mitt bokår 2019

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat nyårslöften och läsutmaningar.

Min första tanke var att jag skall låta läsningen bli som den blir under 2019, men jag har funderat litet mer och kommit fram till att det är bättre att ha en plan, och den ser ut så här:

1. Under 2019 skall jag läsa mer av vad jag redan har hemma.

2. Jag kommer att delta så mycket jag hinner i Veckans topplista på tisdagar, Helgfrågan på torsdagar och En smakebit på søndag. De utmaningarna håller mig uppdaterad om vad som är aktuellt i bokvärlden, och ger många spännande lästips.

3. Under påsken brukar Mia från Mias Bokhörna hålla i en påskutmaning då vi läser så många böcker som vi hinner, hoppas att hon gör det i år igen, i så fall är jag gärna med :)

4. Jag har flera gånger tackat ja till att vara ambassadör för Sigtuna litteraturfestival och för Augustpriset. Om jag får sådana förfrågningar i år igen kommer jag antagligen tacka nej.

5. Under 2019 skall jag försöka skriva mer personliga recensioner av böcker jag läser.