Recension – Staden av Camilla Sten

Det här måste vara det perfekta upplägget för en rysare – en liten grupp människor som skall tillbringa fem dagar på en helt isolerad och ödelagd bruksort, långt ifrån annan bebyggelse och kommunikationer.

Det är mystiskt och spänningen så där krypande att obehagskänslan letar sig in under huden. Särskilt de avsnitt som handlar om det lilla filmteamet som är på plats i den övergivna gruvstaden Silvertjärn, långt ute i ödemarken, för att dokumentera och kanske lyckas hitta svaret på vad som hände, då för sextio år sedan, när de niohundra människor som bodde i staden försvann spårlöst. Ingen vet om det var en olycka som inträffade, eller om den nye prästen kanske hade något med saken att göra. Den unga dokumentärfilmaren Alice har hört sin mormor berätta om Silvertjärn och om systern som var en av dem som försvann, och blivit nästan besatt av att ta reda på sanningen. Med sig har hon ett handplockat team, där alla har sina egna skäl till varför de valt att följa med.

Man anar redan i första kapitlet att något hemskt har hänt, och kommer att hända igen. Jag läser och både önskar och inte önskar att teamet skall vända om. Jag är ju så nyfiken på vad teamet skall upptäcka, men när de kör in i den igenvuxna staden som ligger så isolerat i en dalgång att den inte ens finns med på kartor, och börjar sätta upp sina tält, då vill jag bara ropa nej, nej, gör det inte!

Det låter kanske märkligt, men det är samtidigt väldigt stämningsfull läsning. Det är vackert skrivet med fina miljöbeskrivningar av de gamla husen som sakta vittrar sönder och där växterna har börjat leta sig in i byggnaderna. En å rinner genom staden och mynnar ut i tjärnen som givit staden sitt namn. Järnvägsrälsen har rostat sönder. Över de små husen i dalgången tornar kyrkan upp sig. I husen ser allt ut som det gjorde för sextio år sedan, som om människorna som bodde där kommer att komma hem från sina arbeten när som helst och hälla upp kaffe i kopparna som fortfarande står framme på borden.

Efterhand övergår det mystiska och spöklika till mer konkret och handfast spänning. Det är någonting som är väldigt fel. Parallellt med att Alice och hennes team hittar ledtrådar till vad som egentligen hände i staden, nystas historien upp om vad som hände för sextio år sedan, då alla som bodde i staden försvann oförklarligt och spårlöst.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 334
Utgivningsdatum: 2019-04-03
Förlag: Norstedts
Form: Miroslav Sokcic
ISBN: 9789113087061
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

De här böckerna ser jag fram emot att läsa i sommar

Om två veckor är det sommar enligt årskalendern. Jag räknar med att kunna läsa många av de här böckerna under juni-augusti. Kanske alla. Visserligen kommer jag att arbeta hela sommaren, men jag kommer att följa rådet jag fick den första terminen på juristlinjen, att inte bara läsa facklitteratur, utan även skönlitterära romaner. Det är bra på så många olika sätt. Jag behöver väl inte ens gå in på hur, ni som läser här vet redan.

Sedan 2016 har jag regelbundet fått böcker från bokförlag för att läsa och utvärdera här i bloggen och på Instagram. Det har blivit närmare 300 analyser och recensioner av böcker i olika genres. Jag har också fått möjlighet att intervjua författare och jag har läst och givit synpunkter på författares manus till blivande romaner. Och så har jag varit Augustprisambassadör och ambassadör för Sigtuna litteraturfestival.

För allt detta är jag oändligt tacksam. Jag har haft så otroligt roligt under tiden, och jag har lärt känna så många fina människor, både i verkligheten och på sociala medier. Mina tankar har blivit litet mindre luddiga och språket litet skarpare, mer likt det jag lade bakom mig för många år sedan, då jag lämnade juridiken för att vara mamma och egenföretagare. Hade det inte varit för alla bokförlag och författare som snällt skickat mig recensionsexemplar att läsa och analysera hade jag kanske inte känt mig redo att ta steget tillbaka till juridiken.

Framöver kommer jag att läsa böcker i samma stil som den längst till höger, om Sveriges grundlag. Men som jag skrev tidigare, så kommer jag att fortsätta att läsa även sådan litteratur som ligger här i boktravarna, bara inte lika många.

På gång är en recension av Camilla Stens skräckroman, Staden. Vilken av de andra böckerna i de här travarna är ni mest nyfikna på? Vad tycker ni att jag skall läsa härnäst?

Recension av Kärlekens språk: Din guide till lyckliga relationer

Det är något hoppingivande i att böcker som skall få oss att förstå och fungera bättre i relationer fortsätter att skrivas och läsas. I går låg det ett oväntat paket i brevlådan med den här boken – Kärlekens språk: Din guide till lyckliga relationer. Vilket fantastiskt vackert omslag med foliebokstäver i guld och ett snirkligt hjärta med kärleksfulla symboler. I morse när jag vaknade tidigt började jag läsa den, och när jag lade ifrån mig den var den utläst.

Enligt författarna, samtalsterapeuten Åsa Nyvall och journalisten Helene Arkhem, föds vi med ett sätt att visa kärlek och uppskattning, det de kallar kärleksspråk. Enligt dem finns det fem olika kärleksspråk. Vi kan använda oss av samtliga, men ett av dem är det primära som dominerar för oss. Övriga är komplement, ungefär som en bonus. För vissa är det fysisk beröring, för andra är det gåvor, tid tillsammans, tjänster eller bekräftande ord.

Om man är en person som behöver fysisk beröring för att få kärleksbehovet tillfredsställt blir det förstås inte så lyckat om man lever ihop med någon som hellre får gåvor som ett tecken på kärlek, och tror att partnern vill ha det på samma sätt istället för att ge kramar eller sitta nära i soffan. Eller om någon tycker att det viktigaste i ett förhållande är att hjälpa och stötta varandra genom att dela på alla uppgifter, när partnern helst vill att de skall tillbringa tid ihop och göra allt tillsammans. Boken innehåller många olika exempel ur livet som ger tankeställare om hur lätt det kan bli fel trots att man kanske menar väl.

Det är nog väldigt vanligt att man utgår från sig själv och sina behov och tror att andra vill bli behandlade på samma sätt. Men enligt författarna är en viktig lösning på problem i kommunikationen i olika relationer att se olika personer för vilka de är, och att prata det kärleksspråk som just de vill höra. Om man är uppmärksam på sin partner och har insett att hon eller han tycker att det är väldigt viktigt att få höra bekräftande ord för att må bra i relationen, då bör man enligt författarna tänka på det och ge komplimanger, skriva fina och uppskattande sms och på andra sätt ge personen bekräftelse i ord.

Boken innehåller ett stort test där man kan svara på frågor och komma fram till vilket kärleksspråk man själv pratar. Tester är alltid kul, så jag har förstås gjort det. Med stor marginal hamnade fysisk beröring i topp med övriga på en gemensam andraplats med nästan lika många poäng för gåvor, tid tillsammans, tjänster och bekräftande ord.

Egentligen är det som författarna beskriver självklarheter, men det blir tydligare när man får det presenterat så här systematiskt och med konkreta exempel ur livet. Boken är pedagogisk och lättläst, och dessutom fin att bläddra i. Jag tror personligen att alla förhållanden skulle må rätt så bra om man kunde kommunicera med varandra och visade varandra ett äkta intresse. Och jag undrar hur naturligt och äkta det skulle bli om en person som inte alls känner sig bekväm med att ge komplimanger, tvingar sig till att göra det därför att partnern uppskattar det. Å andra sidan är kanske alternativet sämre, att kärleken tar slut. Idealet är förstås att hitta och leva med någon som talar samma kärleksspråk.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 188
Utgivningsdatum: 2019-04-24
Förlag: Louise Bäckelin
Omslagsformgivning: Lars Sundh och Rasmus Pettersson
ISBN: 9789177990635
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Recension: Brevet till Alice, av Malin Letser

Vanligtvis lockas jag inte av böckers omslag, men när jag såg Brevet till Alice gjorde jag det. Sofia Scheutz har designat omslaget som förmedlar innehållet i boken så perfekt. Det lätt gulnade fotografiet av en vacker kvinna, flygplanet, kaffekoppen och inte minst pennan och brevet från utlandet som alla visar sig vara viktiga delar i berättelsen.

En gång i tiden var Alice en stark och stabil kvinna, full av värme och energi. Numera är hon gammal, vresig och bitter över hur livet blev.

”Att det var just hon av alla människor som dragit nitlotten att falla för fel person, och att det var just hon som fått en så svag karaktär att hon aldrig vågat stå upp för någonting. Det var en dubbel skamkänsla som hon skulle tvingas bära i resten av sitt liv.”

Tristessen och ensamheten genomsyrar Alices dagar. Hennes tid skulle ju komma en dag, men så plötsligt hade det mesta av livet passerat under tiden hon levde det liv som förväntades av henne. Efter ett olyckligt fall har hon tvingats flytta från sitt hus och bor i en lägenhet i ett servicehus. Det är där hon lär känna den unga Nahid.

Under sex veckor skall Nahid arbeta på servicehuset för att betala av en skuld, det blev hennes dom för ett brott hon begått. Nahid är rakt på sak och lever upp till löftet hon gav sin far innan han gick bort, att leva sitt liv fullt ut. De två kvinnorna finner varandra, trots sina olikheter.

En dag får Alice ett brev som påminner henne om hur livet hade kunnat bli om hon vågat följa sina drömmar och sitt hjärta. Men nu är det för sent. Hon berättar inte för någon om brevet, men Nahid får syn på det och i hemlighet börjar hon planera för att hjälpa Alice på traven så att hon äntligen skall få leva sitt liv fullt ut. Samtidigt kämpar hon själv med sorgen efter sin pappa, och försöker att dels stötta, dels orka med sin mamma som sedan pappans död helt har tappat livsgnistan.

Brevet till Alice är en väldigt varm, charmig och trivsam berättelse med fint flyt i texten. Dynamiken mellan den unga, färgstarka och ganska utmanande och rättframma Nahid och den äldre och litet vresiga men svala och korrekta Alice lyfter berättelsen. Jag småler åt Nahid och hejar på henne trots hennes helt galna planer för Alice.

Det här är Malin Letsers debutroman. Jag hoppas att den får en uppföljare. Det vore synd att inte låta så spännande karaktärer som Alice och Nahid få fortsätta att utvecklas, särskilt som samspelet mellan dem är så lyckat.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 247
Utgivningsdatum: 2019-01-18
Formgivning: Sofia Scheutz
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
ISBN: 9789177990574
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Summering av Påskutmaningen 2019

Påsken är över för den här gången, och så är även Påskutmaningen 2019. Väldigt trevlig tradition, Mia!

De här böckerna valde jag mellan i år. Det blev dock inte så mycket läst. Jag har gått skogspromenader med Leiftra varje dag, mellan 10.000 – 16.000 steg, mockat ur hennes hage, varit på påskbuffé med stora släkten och på 75-årsbuffé, varit i Uppsala på bio och skjutsat barn till kompisar.

Första året jag var med i Påskutmaningen läste jag ungefär 1300 sidor. Året därpå läste jag drygt 1500 sidor, vilket var fem böcker. I år läste jag bara en bok, vilket blev 247 sidor. Jag är ändå nöjd med att jag överhuvudtaget läste skönlitteratur med tanke dels på det fina vädret, dels på att jag numera läser mest facklitteratur på grund av min avhandling. Titta gärna in i Mias bokhörna och läs hur det gick för alla som var med.

Strax kommer ett inlägg här i bloggen med analys av boken jag läste, Brevet till Alice.

 

De snyggaste rosa bokomslagen i veckans topplista

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Rosa bokomslag.

I våra bokhyllor fanns det förvånansvärt många rosa böcker, titta bara. Många av dem har ett ganska rosafluffigt innehåll också, som Fuck boy, Mannen i mitt liv och Stäppvandringen. Men även en bok om psykisk ohälsa kan tydligen vara rosa, och böcker om unghästträning.

Jag är inte överförtjust i rosa, och jag tycker egentligen inte att någon av de här har ett extremt snyggt omslag. Men om jag måste välja fem så blir det: Muffins, Mannen i mitt liv, Sisters, En nästan sann historia och Orkidéer: en förälskelse.

De tre bästa böckerna i den här rosa traven är enligt mig: Glappet, En nästan sann historia och Den sista flickan. Jag har inte läst All denna kärlek och Jag lämnar ekorrhjulet, men jag gissar att de kommer att kvala in på min topplista.

Fler tips på snygga och förhoppningsvis också läsvärda böcker med rosa omslag får ni hos Johannas deckarhörna, titta gärna in hos henne.

 

Påskutmaning 2019

Mias bokhörna håller i Påskutmaningen som pågår skärtorsdag den 18 april – annandag påsk den 22 april. Påskutmaningen har blivit en mysig tradition, och jag kommer att delta även i år.

Jag har valt böcker som lockar mig ur olika genres. Vi får väl se vad som blir läst, det skall bli väldigt fint väder under påsken så jag kommer säkert att vara utomhus mycket, och så har vi påskmiddag med stora släkten inplanerad och ett födelsedagsfirande.

Här har deltagare i Påskutmaningen länkat till sina blogginlägg med böcker de planerar att läsa. Alla är välkomna att vara med, och det är väldigt roligt och peppande att läsa om hur andra upplever de böcker de valt till utmaningen.

Vad tänker ni läsa i påsk?

De här böckerna hade jag planerat att läsa förra påsken. Alla böckerna blev lästa, men inte alla under just påskdagarna.

Och de här böckerna hade jag planerat att läsa under påsken 2017. Som vanligt var ambitionerna högre än vad jag sedan hann med just då. Under påsken är det ofta så mycket annat som man vill ägna sig åt, som släktträffar och påskmiddagar. I år blir det dessutom väldigt fint och soligt väder, så jag räknar med mycket utomhusliv.

I kväll skall jag visa dels vilken trave skönlitterära romaner och facklitteratur jag vill läsa under årets påskdagar, dels vilken så kallad påskekrim jag planerar att läsa. Det är både äldre och helt nyutkomna böcker, så titta gärna in litet senare för tips inför ledigheten.

Nu skall Leiftra få sin medicin, jag skall till sjukgymnasten för min höft, hämta barnen i skolan och sedan vidare till ettårskalas för Max. I kväll arbete med boken.

Ha det fint!

 

Recension: Mitt hjärta är ditt, av Anna Jansson

Jag har ganska nyligen upptäckt Anna Janssons romaner om kriminalinspektör Maria Wern och hennes kollegor på länskrim, Gotland. Det här är den tjugonde boken i serien, men jag har bara läst de tre senaste, så jag har många mysrysiga timmar kvar att njuta av Anna Janssons mord- och relationshistorier i Gotlandsmiljö.

Mitt hjärta är ditt handlar precis som de tidigare delarna om ett aktuellt samhällsfenomen. Den här gången står genteknik och organdonation i fokus. Och precis som tidigare är det brottsutredningen och relationerna som är det centrala. Det här är ingen hårdkokt kriminalroman. Brotten som begås är hemska, men brottens råhet är ingenting som författaren excellerar i.

Huvudpersonerna i Anna Janssons kriminalromaner är ganska vanliga människor med vanliga problem, på både det privata planet och i arbetslivet. Maria Wern oroar sig för sin gamle pappa samtidigt som hon retar sig på sin bonussons nonchalans och slarviga uppträdande. Marias kollega, Per Arvidsson, är hårt pressad och sliten. Hans dotter lider av allvarligt hjärtfel och behöver genomgå en hjärttransplantation. Det måste bara dyka upp en donator i tid. På länskrim arbetar de med att utreda ett försvinnande och två mord. Ledtrådarna finns där, och jag misstänkte än den ena än den andra, men jag var aldrig på helt rätt spår. Det är så en smart skriven intrig skall fungera. Som läsare vill jag bli ledd på villovägar, för att i slutet överraskas och samtidigt inse hur självklart alla trådar har suttit ihop ända från början.

Boken är snabbläst med bra driv och det är enkelt att hänga med i turerna, vilket gjorde läsningen väldigt avkopplande om än rejält spännande, särskilt mot slutet. Precis en sådan historia som jag vill återvända till med jämna mellanrum för andrum och avkoppling.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 362
Utgivningsdatum: 2019-03-06
Serie: Maria Wern (del 20)
Förlag: Norstedts
Formgivning: Helena Hammarström
ISBN: 9789113091921
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Recension: En bur av guld, av Camilla Läckberg

När en bästsäljande författare väljer att frångå ett vinnande koncept för att ge sig ut på oprövade stigar blir man ju nyfiken, så självklart måste jag läsa Camilla Läckbergs nya roman, En bur av guld. Den har utlovats vara något helt annat än de kriminalromaner hon skrivit i Fjällbackaserien, och efter att ha läst den håller jag med.

Baksidestexten på boken: ”På ytan verkar Faye ha allt. En perfekt make. En vacker dotter. En lyxig lägenhet i den finaste delen av Stockholm. Men mörka minnen från uppväxten i Fjällbacka jagar henne och hon känner sig alltmer som en fånge i en gyllene bur. En gång var hon en stark kvinna med ambitioner, men för Jacks skull har hon gett upp allt. När han sviker henne raseras hela Fayes värld. Plötsligt har hon ingenting alls. Först står hon handfallen, men sedan bestämmer hon sig för att ge igen och börjar planera en gruvlig hämnd.”

Under tiden jag läste En bur av guld fick jag gång på gång samma känsla som när jag som ungdom läste Chansen och Lucky av Jackie Collins. En bur av guld handlar på samma sätt som Jackie Collins böcker om en stark, vacker och maktlysten kvinna som inte låter sig bli behandlad hur som helst. Hon använder sig av de medel som krävs för att få upprättelse och hämnas på dem som gjort henne illa, och på dem som står i vägen för att lyckas med det. Det är spänning, dramatik, svek och intriger, flärd och betydligt mer detaljerade sexscener än det brukar vara i Camilla Läckbergs romaner. Men det handlar också om starka familjeband, kärlek mellan mödrar och döttrar och om systerskap.

Historien innehåller både mord och lösa trådar som nystas upp efterhand som berättelsen framskrider, men jag vet inte om jag skulle kalla romanen för deckare. Fokus är inte på det brottsutredande arbetet, utan på sveket och hämnden, så kanske tillhör En bur av guld den växande genren psykologisk spänningsroman, om man nu måste genrebestämma den.

Det spelar ingen roll att jag ganska snabbt förstår vad som hänt i det förflutna och vad som kommer att hända, intrigen är likväl spännande. Jag fängslas av hur Faye med sin skarpa hjärna och sin skönhet som vapen tar revansch på dem som svikit henne, och det är sporrande att läsa om systerskapet mellan Faye och de kvinnor som finns vid hennes sida. Det jag kan invända mot är att upplösningen klaras av litet väl snabbt, och att en händelse i början av boken känns onödig och ger mig en bild av Faye som jag tror att berättelsen tjänat på att vara utan.

När jag letade fram de två böcker jag har kvar av Jackie Collins, såg jag att de gavs ut på samma förlag som Camilla Läckbergs nya roman. Bokförlaget Forum ser ut att ha fått en yngre, svensk efterträdare till brittiska Jackie Collins. Och ni som följer Camilla Läckberg i sociala medier har säkert sett hennes otroligt snygga och smarta marknadsföring av boken, där hon själv spelar en stor roll som stilikon i snygga outfits. Jag är imponerad av hur proffsig hon är, både som författare och i arbetet med att nå ut till sina läsare. Camilla Läckberg vet vad underhållning är.

Betyg: 3/5

Antal sidor: 371
Utgivningsdatum: 2018-04-11
Förlag: Bokförlaget Forum
Serie: Fayes hämnd
ISBN: 9789137152684
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris