Recension: Gå förlorad av Agnes Lidbeck

Det är något med språket i Agnes Lidbecks romaner som gör att jag bara måste läsa dem, trots att berättelserna karaktäriseras av en krass syn på människor, i alla fall på ganska vanliga människor från medelklassen, och berättelserna får mig på dåligt humör. Språket är kyligt, rakt och osentimentalt, men framförallt extremt fängslande.

Gå förlorad är en fristående tredje och avslutande del i en trilogi. Debutromanen, Finna sig, kom för två år sedan och präglas precis som uppföljaren, Förlåten, och Gå förlorad av en hel del svärta. Enligt den senaste mätningen är vi i Sverige bland de lyckligaste människorna i världen. Men det är inte de lyckligas liv som Agnes Lidbeck har valt att skildra.

Här handlar det om Anders, en jämställd man som lever med sin fru och dotter i ett trivsamt villakvarter och som arbetar på samma arbetsplats som sin mamma, eller morsa som han kallar henne när hon inte hör, i samma yrke som hon, bara inte lika framgångsrik. Agnes Lidbeck skildrar vardagliga händelser, som lågstadiets skolavslutningspicknick där familjen sitter på en filt. ”Det skiner om oss, tänker Anders.” Han leker med barnen och förväntar sig att bli sedd och uppskattad för det, men när han söker de andras blickar sitter de tätt ihop och pratar om något som det är meningen att han och andra inte skall höra. Han söker ständigt bekräftelse, men det är aldrig nog. Han bakar surdegsbröd som han fotograferar i fint ljus och lägger upp på Instagram och inväntar likes.

Agnes Lidbeck väljer att skildra det som kan finnas, eller finns, beroende på vilken människosyn man har, bakom det som syns utåt. Samtliga ger intryck av att vara missnöjda med sina liv. De lever så som de tror förväntas av dem, inte som de egentligen vill. Om de ens vet vad de vill. De tillåter sig inte att känna efter. Överhuvudtaget är det väldigt få känsloyttringar i den här trilogin. När de väl visar sig sker det som undertryckt frustration, plötsligt och kraftfullt, men försvinner sedan i berättelsen som om ingenting har hänt.

Jag tycker inte om personerna i Agnes Lidbecks romaner, men jag blir trollbunden av hur de skildras. Ibland tycker jag dock att språket blir litet väl korthugget, det är som att läsa en barnbok. ”Kniven skrapar löken ner i grytan. Anders skär annat. Anders klipper grenar från rosmarinplantan i köksfönstret, och timjankvistar.” Jag får associationer till Barbro Lindgrens barnböcker om Max, och det var nog inte riktigt meningen.


Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 239
Utgivningsdatum: 2019-03-27
Förlag: Norstedts
Omslag: Sara R. Acedo
ISBN: 9789113092942
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Vårens fem bästa böcker i veckans topplista

I veckans topplista vill Johanna i deckarhörnan att vi berättar om de fem böcker som vi tyckt vara de allra bästa under våren, det vill säga guldkornen under mars-maj.

Det här är de fem böcker jag tyckt vara bäst under våren. Två av böckerna gav jag femmor och tre av böckerna fyror i betyg. Scrolla ned så berättar jag litet om var och en av dem.

★★★★★
Skamlös
Skärmhjärnan

★★★★
Innan ni tog oss
Staden
Folk med ångest

♥  Skärmhjärnan
Sammantaget ger Skärmhjärnan ett bra underlag för beslut om hur man bör förhålla sig till sitt eget skärmanvändande och hur man som förälder bör förhålla sig till barnens och ungdomarnas användning av mobiler och surfplattor.

För mig var det en ögonöppnare att läsa att den främre delen av vår hjärna inte är tillräckligt utvecklad förrän i 25-30-årsåldern. Och det är just den delen som reglerar vårt risktagande och vårt belöningssystem. Det innebär att barn och ungdomar har mycket svårare än vi vuxna att styra mobiltelefonanvändandet, eftersom deras hjärna ännu inte är fullt utvecklad för att kunna avstå från sådant som får dem att må bra för stunden, som att hela tiden använda mobiltelefonen.

Här har jag recenserat Skärmhjärnan.

__________

♥  Staden
Det här måste vara det perfekta upplägget för en rysare – en liten grupp människor som skall tillbringa fem dagar på en helt isolerad och ödelagd bruksort, långt ifrån annan bebyggelse och kommunikationer.

Man anar redan i första kapitlet att något hemskt har hänt, och kommer att hända igen. Jag läser och både önskar och inte önskar att teamet skall vända om. Jag är ju så nyfiken på vad teamet skall upptäcka, men när de kör in i den igenvuxna staden som ligger så isolerat i en dalgång att den inte ens finns med på kartor, och börjar sätta upp sina tält, då vill jag bara ropa nej, nej, gör det inte! Det låter kanske märkligt, men det är samtidigt väldigt stämningsfull läsning.

Här har jag recenserat Staden.

__________

♥  Folk med ångest
Jag har läst Fredrik Backmans senaste roman, Folk med ångest. Det är samma känslomässiga bergochdalbana som när jag har läst hans tidigare böcker, och samma varma underton. Fredrik Backman håller sina läsare i handen genom hela historien, och titeln till trots känns det både tryggt och trivsamt, och överraskande roligt.

Försök bortse från omslaget, det fick mig nästan så avskräckt att jag inte ville läsa boken, och nu när jag läst tycker jag inte att det motsvarar djupet i innehållet det minsta.

Här har jag recenserat Folk med ångest.

__________

♥  Innan ni tog oss

Det här är en fängslande och väldigt fint berättad historia som, trots att den baseras på fruktansvärda händelser, ändå har en varm ton och ger en stor läsglädje. Det är en konst att hitta den rätta nivån med tanke på ämnet. Att det blir så bra tror jag delvis beror på att historien berättas omväxlande i dåtid och nutid, delvis på att författaren har en så mjuk och lugn berättarröst.

Berättelsen om hur Rill och hennes småsyskon rövas bort och kommer till ett barnhem, hur de behandlas och hur de försöker hålla ihop och inte skiljas åt, är den mest gripande. Kapitlen som skildrar Averys sökande i nutid efter förklaringar till den gamla damens intresse för hennes armband, Averys efterforskningar genom brev och fotografier och hur hon långsamt inser hur allt hänger ihop, är spännande på ett eftertänksamt vis. Kombinationen dåtid och nutid blir väldigt lyckad och trots ämnet skulle jag klassificera Innan ni tog oss som en feelgoodroman.

Här har jag recenserat Innan ni tog oss.

__________

♥  Skamlös
De tre författarna vill visa att social kontroll inte bara handlar om grova övergrepp som tvångsäktenskap och könsstympning, utan även om mildare former som genomsyrar hela livet för många flickor och kvinnor. Författarna till Skamlös beskriver det så bra, när de lyfter fram att de inte uppmanar till att bryta sig loss från familjen, utan att det handlar om att vi  måste hitta en lösning.

”Vi pratar inte om de här grejerna för att kritisera eller hänga ut vår egen kultur. Vi gör bara upp med något vi upplever som en kulturlöshet i den kulturen. Vi pratar om det för att vi inte tycker att vi skall behöva välja antingen eller. Jag tror att vi kan vara både och. För mig är det viktigt att kunna prata öppet om de här sakerna, och samtidigt vara stolt över min flerkulturella bakgrund och kulturen som mina föräldrar kommer ifrån. Jag fattar inte varför vissa tycker att det är en motsättning.”

De personliga berättelserna och diskussionerna i boken gör det lättare att sätta sig in i de olika förtryckande situationer som beskrivs. Som när en flicka tvingades vara med i simundervisningen iklädd skjorta och leggings. Det är inte svårt att föreställa sig hur jobbigt det hade varit att sticka ut så i förhållande till resten av klassen, för att inte tala om hur mycket svårare det hade varit att lära sig simma. Eller när en våldtagen flicka berättade om övergreppet för sin mamma, och det första mamman sade var: ”Vad har han gjort med dig? Jag måste få veta hur pass vanhedrad familjen har blivit.” Vissa saker har jag inte reflekterat över tidigare, som att muslimska tjejer inte bör lägga upp selfies där ansiktet syns i sociala medier, eftersom du då blir synlig och det anses skamligt.

Här har jag recenserat Skamlös.

 

Recension: Folk med ångest av Fredrik Backman

Jag har läst Fredrik Backmans senaste roman, Folk med ångest. Det är samma känslomässiga bergochdalbana som när jag har läst hans tidigare böcker, och samma varma underton. Fredrik Backman håller sina läsare i handen genom hela historien, och titeln till trots känns det både tryggt och trivsamt, och överraskande roligt.

Till det yttre handlar Folk med ångest om ett misslyckat rån och ett gisslandrama på en lägenhetsvisning och om hur rånaren plötsligt är försvunnen och alla i gisslan verkar vara fullkomligt förvirrade under polisförhören. Det handlar om två småstadspoliser med en inte helt enkel relation till varandra, en vass överklasskvinna som glömt vad man kan göra med livet förutom att ha en karriär, en sorgsen gammal dam som väntar på sin man som bara skall parkera bilen, ett par som köper och säljer lägenheter för att ge äktenskapet syre och så handlar det om en bindgalen hippie och hennes höggravida flickvän. Det handlar ganska mycket om en man på ett broräcke, på väg att hoppa.

Den handlar om allvarligare saker än ett pusselmysterium, även om det är ramberättelsen. Mest handlar det nog om hur man hittar olika vägar för att överleva som människa i en ganska hård värld. Hur man hanterar eller förtränger sin sorg, sin frustration, sin oro, förtvivlan eller dåliga samvete. Under tiden gisslan är isolerade i lägenheten tvingas de efterhand att stå ansikte mot ansikte med inte bara varandra utan också med sig själva.

Det hade kunnat bli en väldigt mörk berättelse, men den är skriven på ett sätt så att den upplevs som en komedi, visserligen med en bråddjup botten. Polisförhören får mig att tänka på folklustspel. Det är spexigt, dråpligt och ganska kaosartat.

Jag tror att man kan lära sig hur man rent tekniskt bygger upp en spännande intrig och hur man skriver tekniskt korrekt. Men, för att skapa den där magin man som läsare vill uppleva, krävs något helt annat. Jag tror att det handlar om fingertoppskänsla och sensitivitet. Det har Fredrik Backman.

Jag tycker tyvärr inte att det glättiga omslaget motsvarar djupet i berättelsen. Jag brukar inte påverkas så mycket av omslag, men i det här fallet fick det mig att fundera på att avstå från att läsa boken. Vad gäller innehållet har den här boken, precis som Fredrik Backmans tidigare böcker, en litet onödigt lång startsträcka. Det tar ungefär åttio sidor innan jag börjar bry mig om hur det skall gå för de olika personerna i gisslandramat, men sedan är jag fast.

Läs gärna min intervju med Fredrik Backman.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 347
Utgivningsdatum: 2019-04-25
Förlag: Forum
Omslagsformgivning: Nils Olsson
ISBN: 9789137151212
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Recension – Staden av Camilla Sten

Det här måste vara det perfekta upplägget för en rysare – en liten grupp människor som skall tillbringa fem dagar på en helt isolerad och ödelagd bruksort, långt ifrån annan bebyggelse och kommunikationer.

Det är mystiskt och spänningen så där krypande att obehagskänslan letar sig in under huden. Särskilt de avsnitt som handlar om det lilla filmteamet som är på plats i den övergivna gruvstaden Silvertjärn, långt ute i ödemarken, för att dokumentera och kanske lyckas hitta svaret på vad som hände, då för sextio år sedan, när de niohundra människor som bodde i staden försvann spårlöst. Ingen vet om det var en olycka som inträffade, eller om den nye prästen kanske hade något med saken att göra. Den unga dokumentärfilmaren Alice har hört sin mormor berätta om Silvertjärn och om systern som var en av dem som försvann, och blivit nästan besatt av att ta reda på sanningen. Med sig har hon ett handplockat team, där alla har sina egna skäl till varför de valt att följa med.

Man anar redan i första kapitlet att något hemskt har hänt, och kommer att hända igen. Jag läser och både önskar och inte önskar att teamet skall vända om. Jag är ju så nyfiken på vad teamet skall upptäcka, men när de kör in i den igenvuxna staden som ligger så isolerat i en dalgång att den inte ens finns med på kartor, och börjar sätta upp sina tält, då vill jag bara ropa nej, nej, gör det inte!

Det låter kanske märkligt, men det är samtidigt väldigt stämningsfull läsning. Det är vackert skrivet med fina miljöbeskrivningar av de gamla husen som sakta vittrar sönder och där växterna har börjat leta sig in i byggnaderna. En å rinner genom staden och mynnar ut i tjärnen som givit staden sitt namn. Järnvägsrälsen har rostat sönder. Över de små husen i dalgången tornar kyrkan upp sig. I husen ser allt ut som det gjorde för sextio år sedan, som om människorna som bodde där kommer att komma hem från sina arbeten när som helst och hälla upp kaffe i kopparna som fortfarande står framme på borden.

Efterhand övergår det mystiska och spöklika till mer konkret och handfast spänning. Det är någonting som är väldigt fel. Parallellt med att Alice och hennes team hittar ledtrådar till vad som egentligen hände i staden, nystas historien upp om vad som hände för sextio år sedan, då alla som bodde i staden försvann oförklarligt och spårlöst.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 334
Utgivningsdatum: 2019-04-03
Förlag: Norstedts
Form: Miroslav Sokcic
ISBN: 9789113087061
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

De här böckerna ser jag fram emot att läsa i sommar

Om två veckor är det sommar enligt årskalendern. Jag räknar med att kunna läsa många av de här böckerna under juni-augusti. Kanske alla. Visserligen kommer jag att arbeta hela sommaren, men jag kommer att följa rådet jag fick den första terminen på juristlinjen, att inte bara läsa facklitteratur, utan även skönlitterära romaner. Det är bra på så många olika sätt. Jag behöver väl inte ens gå in på hur, ni som läser här vet redan.

Sedan 2016 har jag regelbundet fått böcker från bokförlag för att läsa och utvärdera här i bloggen och på Instagram. Det har blivit närmare 300 analyser och recensioner av böcker i olika genres. Jag har också fått möjlighet att intervjua författare och jag har läst och givit synpunkter på författares manus till blivande romaner. Och så har jag varit Augustprisambassadör och ambassadör för Sigtuna litteraturfestival.

För allt detta är jag oändligt tacksam. Jag har haft så otroligt roligt under tiden, och jag har lärt känna så många fina människor, både i verkligheten och på sociala medier. Mina tankar har blivit litet mindre luddiga och språket litet skarpare, mer likt det jag lade bakom mig för många år sedan, då jag lämnade juridiken för att vara mamma och egenföretagare. Hade det inte varit för alla bokförlag och författare som snällt skickat mig recensionsexemplar att läsa och analysera hade jag kanske inte känt mig redo att ta steget tillbaka till juridiken.

Framöver kommer jag att läsa böcker i samma stil som den längst till höger, om Sveriges grundlag. Men som jag skrev tidigare, så kommer jag att fortsätta att läsa även sådan litteratur som ligger här i boktravarna, bara inte lika många.

På gång är en recension av Camilla Stens skräckroman, Staden. Vilken av de andra böckerna i de här travarna är ni mest nyfikna på? Vad tycker ni att jag skall läsa härnäst?

Recension av Kärlekens språk: Din guide till lyckliga relationer

Det är något hoppingivande i att böcker som skall få oss att förstå och fungera bättre i relationer fortsätter att skrivas och läsas. I går låg det ett oväntat paket i brevlådan med den här boken – Kärlekens språk: Din guide till lyckliga relationer. Vilket fantastiskt vackert omslag med foliebokstäver i guld och ett snirkligt hjärta med kärleksfulla symboler. I morse när jag vaknade tidigt började jag läsa den, och när jag lade ifrån mig den var den utläst.

Enligt författarna, samtalsterapeuten Åsa Nyvall och journalisten Helene Arkhem, föds vi med ett sätt att visa kärlek och uppskattning, det de kallar kärleksspråk. Enligt dem finns det fem olika kärleksspråk. Vi kan använda oss av samtliga, men ett av dem är det primära som dominerar för oss. Övriga är komplement, ungefär som en bonus. För vissa är det fysisk beröring, för andra är det gåvor, tid tillsammans, tjänster eller bekräftande ord.

Om man är en person som behöver fysisk beröring för att få kärleksbehovet tillfredsställt blir det förstås inte så lyckat om man lever ihop med någon som hellre får gåvor som ett tecken på kärlek, och tror att partnern vill ha det på samma sätt istället för att ge kramar eller sitta nära i soffan. Eller om någon tycker att det viktigaste i ett förhållande är att hjälpa och stötta varandra genom att dela på alla uppgifter, när partnern helst vill att de skall tillbringa tid ihop och göra allt tillsammans. Boken innehåller många olika exempel ur livet som ger tankeställare om hur lätt det kan bli fel trots att man kanske menar väl.

Det är nog väldigt vanligt att man utgår från sig själv och sina behov och tror att andra vill bli behandlade på samma sätt. Men enligt författarna är en viktig lösning på problem i kommunikationen i olika relationer att se olika personer för vilka de är, och att prata det kärleksspråk som just de vill höra. Om man är uppmärksam på sin partner och har insett att hon eller han tycker att det är väldigt viktigt att få höra bekräftande ord för att må bra i relationen, då bör man enligt författarna tänka på det och ge komplimanger, skriva fina och uppskattande sms och på andra sätt ge personen bekräftelse i ord.

Boken innehåller ett stort test där man kan svara på frågor och komma fram till vilket kärleksspråk man själv pratar. Tester är alltid kul, så jag har förstås gjort det. Med stor marginal hamnade fysisk beröring i topp med övriga på en gemensam andraplats med nästan lika många poäng för gåvor, tid tillsammans, tjänster och bekräftande ord.

Egentligen är det som författarna beskriver självklarheter, men det blir tydligare när man får det presenterat så här systematiskt och med konkreta exempel ur livet. Boken är pedagogisk och lättläst, och dessutom fin att bläddra i. Jag tror personligen att alla förhållanden skulle må rätt så bra om man kunde kommunicera med varandra och visade varandra ett äkta intresse. Och jag undrar hur naturligt och äkta det skulle bli om en person som inte alls känner sig bekväm med att ge komplimanger, tvingar sig till att göra det därför att partnern uppskattar det. Å andra sidan är kanske alternativet sämre, att kärleken tar slut. Idealet är förstås att hitta och leva med någon som talar samma kärleksspråk.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 188
Utgivningsdatum: 2019-04-24
Förlag: Louise Bäckelin
Omslagsformgivning: Lars Sundh och Rasmus Pettersson
ISBN: 9789177990635
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Recension: Brevet till Alice, av Malin Letser

Vanligtvis lockas jag inte av böckers omslag, men när jag såg Brevet till Alice gjorde jag det. Sofia Scheutz har designat omslaget som förmedlar innehållet i boken så perfekt. Det lätt gulnade fotografiet av en vacker kvinna, flygplanet, kaffekoppen och inte minst pennan och brevet från utlandet som alla visar sig vara viktiga delar i berättelsen.

En gång i tiden var Alice en stark och stabil kvinna, full av värme och energi. Numera är hon gammal, vresig och bitter över hur livet blev.

”Att det var just hon av alla människor som dragit nitlotten att falla för fel person, och att det var just hon som fått en så svag karaktär att hon aldrig vågat stå upp för någonting. Det var en dubbel skamkänsla som hon skulle tvingas bära i resten av sitt liv.”

Tristessen och ensamheten genomsyrar Alices dagar. Hennes tid skulle ju komma en dag, men så plötsligt hade det mesta av livet passerat under tiden hon levde det liv som förväntades av henne. Efter ett olyckligt fall har hon tvingats flytta från sitt hus och bor i en lägenhet i ett servicehus. Det är där hon lär känna den unga Nahid.

Under sex veckor skall Nahid arbeta på servicehuset för att betala av en skuld, det blev hennes dom för ett brott hon begått. Nahid är rakt på sak och lever upp till löftet hon gav sin far innan han gick bort, att leva sitt liv fullt ut. De två kvinnorna finner varandra, trots sina olikheter.

En dag får Alice ett brev som påminner henne om hur livet hade kunnat bli om hon vågat följa sina drömmar och sitt hjärta. Men nu är det för sent. Hon berättar inte för någon om brevet, men Nahid får syn på det och i hemlighet börjar hon planera för att hjälpa Alice på traven så att hon äntligen skall få leva sitt liv fullt ut. Samtidigt kämpar hon själv med sorgen efter sin pappa, och försöker att dels stötta, dels orka med sin mamma som sedan pappans död helt har tappat livsgnistan.

Brevet till Alice är en väldigt varm, charmig och trivsam berättelse med fint flyt i texten. Dynamiken mellan den unga, färgstarka och ganska utmanande och rättframma Nahid och den äldre och litet vresiga men svala och korrekta Alice lyfter berättelsen. Jag småler åt Nahid och hejar på henne trots hennes helt galna planer för Alice.

Det här är Malin Letsers debutroman. Jag hoppas att den får en uppföljare. Det vore synd att inte låta så spännande karaktärer som Alice och Nahid få fortsätta att utvecklas, särskilt som samspelet mellan dem är så lyckat.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 247
Utgivningsdatum: 2019-01-18
Formgivning: Sofia Scheutz
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
ISBN: 9789177990574
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Summering av Påskutmaningen 2019

Påsken är över för den här gången, och så är även Påskutmaningen 2019. Väldigt trevlig tradition, Mia!

De här böckerna valde jag mellan i år. Det blev dock inte så mycket läst. Jag har gått skogspromenader med Leiftra varje dag, mellan 10.000 – 16.000 steg, mockat ur hennes hage, varit på påskbuffé med stora släkten och på 75-årsbuffé, varit i Uppsala på bio och skjutsat barn till kompisar.

Första året jag var med i Påskutmaningen läste jag ungefär 1300 sidor. Året därpå läste jag drygt 1500 sidor, vilket var fem böcker. I år läste jag bara en bok, vilket blev 247 sidor. Jag är ändå nöjd med att jag överhuvudtaget läste skönlitteratur med tanke dels på det fina vädret, dels på att jag numera läser mest facklitteratur på grund av min avhandling. Titta gärna in i Mias bokhörna och läs hur det gick för alla som var med.

Strax kommer ett inlägg här i bloggen med analys av boken jag läste, Brevet till Alice.

 

De snyggaste rosa bokomslagen i veckans topplista

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Rosa bokomslag.

I våra bokhyllor fanns det förvånansvärt många rosa böcker, titta bara. Många av dem har ett ganska rosafluffigt innehåll också, som Fuck boy, Mannen i mitt liv och Stäppvandringen. Men även en bok om psykisk ohälsa kan tydligen vara rosa, och böcker om unghästträning.

Jag är inte överförtjust i rosa, och jag tycker egentligen inte att någon av de här har ett extremt snyggt omslag. Men om jag måste välja fem så blir det: Muffins, Mannen i mitt liv, Sisters, En nästan sann historia och Orkidéer: en förälskelse.

De tre bästa böckerna i den här rosa traven är enligt mig: Glappet, En nästan sann historia och Den sista flickan. Jag har inte läst All denna kärlek och Jag lämnar ekorrhjulet, men jag gissar att de kommer att kvala in på min topplista.

Fler tips på snygga och förhoppningsvis också läsvärda böcker med rosa omslag får ni hos Johannas deckarhörna, titta gärna in hos henne.

 

Påskutmaning 2019

Mias bokhörna håller i Påskutmaningen som pågår skärtorsdag den 18 april – annandag påsk den 22 april. Påskutmaningen har blivit en mysig tradition, och jag kommer att delta även i år.

Jag har valt böcker som lockar mig ur olika genres. Vi får väl se vad som blir läst, det skall bli väldigt fint väder under påsken så jag kommer säkert att vara utomhus mycket, och så har vi påskmiddag med stora släkten inplanerad och ett födelsedagsfirande.

Här har deltagare i Påskutmaningen länkat till sina blogginlägg med böcker de planerar att läsa. Alla är välkomna att vara med, och det är väldigt roligt och peppande att läsa om hur andra upplever de böcker de valt till utmaningen.