Detta är den fjärde delen i serien om kriminalinspektör Karen Eiken Hornby, som i första delen återvände till det fiktiva Doggerland efter att ha upplevt en stor personlig tragedi, och som på sitt eget ganska kärva sätt, och alltid genom att själv råka illa ut, klarar upp olika brott som sker inom ögruppen.
Jag har tidigare upplevt samma mysrysiga känsla för miljöskildringarna som för dem i Peter Mays kriminalromaner som utspelar sig på Yttre Hebriderna utanför Skottlands västkust, och miljöbeskrivningarna har tveklöst bidragit till stämningen i böckerna.
Om Doggerland fanns skulle jag vilja resa dit för att själv få höra ljudet från havet och uppleva det blåsiga, karga och klippiga landskapet på nordligaste Noorö och de frodiga våtmarkerna och det rika fågellivet på den sydligaste ön Frisel. Men Doggerland finns tyvärr inte, och i den här tredje delen i serien får jag inte heller samma känsla av att befinna mig på den unika ögruppen. Jag upplever också att fokus nu har förflyttat sig ännu mer mot det privata planet, till karaktärernas liv vid sidan av arbetet inom polisen, och det intresserar mig inte särskilt mycket. Inte heller mordhistorien förmår fånga mitt intresse som tidigare. Vad jag gillar är det långsamma tempot, där jag som läsare har en rimlig chans att följa med i alla turer i mordutredningen; intervjuer av misstänkta, teknisk bevisning och analyser.
Den femte delen i serien kom ut i handeln tidigare i år. Jag vill inte ge upp om den här serien och kommer att läsa även den femte delen. Jag hoppas att det då är en bättre jämvikt mellan mordhistorien och karaktärernas privatliv.
Mitt betyg: 3/5
Antal sidor: 375 Utgivningsdatum: 2021-03-26 Serie: Doggerland (# 4) Förlag: Wahlström & Widstrand Omslagsformgivning: Miroslav Sokcic
Sedan jag tog den här bilden har det ramlat in ännu fler böcker som bara måste läsas. Vilken bokvår! Och som vanligt numera ligger jag efter i min läsplanering. Med fjorton böcker just nu. Med egentligen handlar det om hundratals, jag tror inte att man någonsin kan ligga i fas med sin läsning. Tänk alla fantastiska böcker som givits ut, och alla som skrivs i detta nu! Härligt problem ändå.
I kväll skall jag börja läsa den fjärde delen i Doggerlandserien. Det här är en kriminalserie jag gillar. Dels för miljön, Doggerland är en fiktiv ögrupp som i karaktär påminner om Skottland och Irland; karg, grön och stormig, dels för de trovärdiga karaktärerna.
Min frukost i morse. Kaffe i min nya emaljmugg från Nationalmuseum, och avokado med havssalt och chili på surdegsbröd på ett fat från Anna Keramik. Himla mysig och god start på dagen. Känner ni igen motiven på muggen? Jag har alltid varit fascinerad av de tre målningar som designern, Sara al Adhami, har hämtat detaljer ifrån.
Recensionsexemplar från Wahlström & Widstrand – stort tack!
Mitt betyg: 5/5
Originaltitel: In the Month of the Midnight Sun
Antal sidor: 301
Serie: Svartåsen (fristående, del 2)
Utgivningsdatum: 2017-02-02
Förlag: Wahlström & Widstrand
Formgivning: Maria Sundberg
ISBN: 9789146230267
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris
Innehållet i korthet, hämtat från förlagets hemsida
Midnattssolens timme är en historisk spänningsroman om människor, hemligheter och ett mytiskt berg som kastar sin långa skugga över de invånare som lever där. Sommaren 1856. När Magnus Stille blir skickad av sin svärfar, justitieministern, att kartlägga området runt Svartåsen i Lappland tjänar det som täckmantel för ett helt annat uppdrag. Tre män – en präst, en lagman och en ännu oidentifierad man – har nyligen hittats mördade i en prästgård i den avlägsna regionen. En äldre same påstås ha utfört dådet och Magnus uppdrag är att försiktigt ta reda på vad det är som har hänt. Kungen är på väg att sälja de olönsamma gruvorna i Lappland och ingenting får störa den kommande affären. Svartåsen har redan rykte om sig att vara en plats med mystiska krafter och dolda hemligheter. Men Magnus svärfar har även ett annat mer privat uppdrag åt honom. Eftersom han starkt ogillar sin dotter Lovisas sätt att leva låtar han henne följa med Magnus på den mödosamma resan norrut. Detta omaka par – en man uppfostrad till att tjäna staten och en ung, rik kvinna som vägrar att leva efter samhällets normer – reser tillsammans från den civiliserade huvudstaden upp till den mytiska trakten kring Svartåsen. Området är befolkat av nybyggare, med sitt grovhuggna sätt att bedriva politik och religion, och samer som med sin förkristliga tro alltid har bott runt Svartåsen. Magnus och Lovisa har ingen aning om vad som väntar dem, men resan in i midnattssolens land och mötet med den äldre samekvinnan Ester kommer att för alltid förändra dem.
.
Så tyckte jag om boken
Det är inte bara kriminalgåtan som driver mig att hela tiden läsa vidare, jag riktigt njuter av att försvinna in i det för mig exotiska sättet att leva och i det exotiska landskapet. Lappland, med en sol som lyser dygnet runt, tät skog och ett berg med avgörande betydelse för människors liv. Och så människorna som lever där, de som är inflyttade och de vars släkt levt i området sedan urminnes tider.
Hit kommer Magnus Stille, utbildad mineralog från Stockholm och starkt präglad av tidens nya strömning; realismen, enligt vilken allt kan förklaras ur ett mer eller mindre objektivt och vetenskapligt perspektiv. Ganska omgående konfronteras han dock med traktens mörka hemligheter och ställs inför folktro och det vi numera skulle kalla vidskepelse. Skildringen av mötet mellan förnuft och tron på andeväsen och naturens egen mytiska kraft gör berättelsen extra spännande.
Jag är imponerad av hur författaren skapar spänning och intresse på flera olika plan, dels för de olika människorna och deras inbördes relationer till varandra, dels för kriminalgåtan. Berättelsen börjar hastigt och dramatiskt för att sedan övergå i en lugnare, riktigt behaglig takt. Det ges nästan omärkliga antydningar och ledtrådar allteftersom historien byggs upp och ges mer djup. Jag skulle kunna stanna i den känslan länge, och fortsätta att vara en betraktare av livet som pågår vid Svartåsen. Men just när jag känner mig som mest invaggad i någon slags trygg vardagslunk, då sticker historien iväg igen, lika hastigt och dramatiskt som den började. Avslutningen är oväntad och rafflande, minst sagt. Den får mig att fortsätta att fundera på berättelsen efter att boken är utläst. Det här är ett riktigt välgjort hantverk.
Just nu - Just här 