Recension: Björnstad, av Fredrik Backman

Recensionsexemplar från Piratförlaget - stort tack!
Recensionsexemplar från Piratförlaget – stort tack!

 

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 470
Serie: Björnstad (del 1)
Utgivningsdatum: 2016-09-16
Förlag: Piratförlaget
Omslagsformgivning:
ISBN: 9789164204967
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Vad betyder ett lag för en stad? Vad betyder en sport för en familj? Vad betyder en enda match för ett samhälle som kämpar för sin överlevnad? Bara allt. Den betyder bara allt. Björnstad är den första delen i en serie om en liten plats med stora drömmar. Den handlar om 15-åriga flickors odödliga vänskap och 17-åriga pojkar som spelar hockey med en hel stad på sina axlar. Men den handlar också om ett oförlåtligt brott, hur snabbt ett samhälle kan lära sig att blunda, och de fruktansvärda saker vi ibland är redo att göra för framgång. Mitt i allt står Peter, som flyttar hem efter livet som hockeyproffs för att bygga upp sin moderklubb, och Mira, som slits mellan advokatkarriären och ett tyst liv i skogen som fru och mamma. Det är en saga om idrott och familj, och om hur långt vi är redo att gå för att skydda våra barn.


Så tyckte jag om boken

”Sent en kväll i slutet av mars tog en tonåring ett dubbelpipigt hagelgevär i handen, gick rakt ut i skogen, satte vapnet mot en människans panna och tryckte av. Det här är historierna om hur vi hamnade där.”

Så börjar Björnstad, och det sätter nivån för hela boken. Ja, hjälp, vilken fantastisk bok. Kanske årets bästa. Nästan 500 sidor om ett samhälle där ishockey dominerar livet för alla som bor där, vare sig de vill eller inte. Om hur ett gäng sjuttonåriga hockeyspelande killar drillats i att de är vinnare, odödliga. Att de är stadens stolthet. Hockeyklubben är det gemensamma navet i bygden, det som står för lojalitet och gemenskap. När sjuttonåringarna går vidare till semifinal i juniorlandslagsserien, skapar de förhoppningar om att politikerna i regionen skall investera i ett hockeygymnasium på orten, locka de stora talangerna och därmed också de stora sponsorerna till sig. Kanske få kommunen att bygga en ny ishall, och ett köpcentrum som skulle ge fler arbetstillfällen och stoppa utflyttningen från orten.

Det här är också en bok om småstadsmentalitet, där tystnad och skam går sida vid sida. Där folk är fåordiga och där rädslan för vad andra skall tycka alltid är närvarande. Där man säger sig hålla ihop av lojalitet till klubben, och hur en sådan lojalitet även kan ta sig fruktansvärda uttryck. Det är också en bok om svek och om utanförskap, men även om civilkurage och om hur långt föräldrar kan vara beredda att gå för att skydda sina barn.

Boken knockade mig totalt. Halvvägs in i boken läser jag med tårar i ögonen mest hela tiden fram till sista sidan. Jag skrattar högt, blir rörd och berörd, frustrerad och förbannad om vartannat. Det är så trovärdigt berättat. Det här skulle kunna hända, och det händer. Författaren vrider och vänder på perspektiven och jag får ibland svårt att hålla fast vid min ståndpunkt, den jag vet är den enda rätta. Jag vacklar och undrar om det inte hade funnits något annat sätt, något som hade gjort mindre skada för dem som redan drabbats så hårt, och jag skäms över hur jag tänker. Men det är också en av bokens stora förtjänster, de starka personbeskrivningarna. De är så insiktsfullt och lyhört skildrade. Som läsare förstår man de olika personerna, deras handlingar och värderingar, ur just deras synvinkel. Författaren lyckas förmedla precis rätt tonläge, så att jag också känner det de olika karaktärerna känner.

Det här är första delen i en serie, där nästa del är planerad till år 2017. Jag saknar redan alla karaktärerna från Björnstad och längtar efter att läsa fortsättningen.

 

18 thoughts on “Recension: Björnstad, av Fredrik Backman

  1. Det känns som om den här boken ligger precis rätt i tiden och att den behövs. Historien är så trovärdigt skildrad att det verkligen känns som om det händer i verkligheten och karaktärerna känns som riktiga personer. Spännande att läsa din recension 🙂

    Liked by 1 person

    1. Ja, det har du rätt i. Jag är imponerad av att han vågar frångå den lättsammare stilen för att skriva en så allvarlig bok. Risken finns ju alltid att man tappar läsare. Jag är dock väldigt glad att han vågade. Personbeskrivningarna är makalöst bra, jag såg karaktärerna så tydligt framför mig som om jag såg dem på film.

      Gilla

  2. Har läst alla hans böcker och han verkar bara bli bättre och bättre efter ”En man som heter Ove”, som jag inte gillade. Så Björnstad ska jag absolut sätta upp på min att-läsa-lista.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s