Intervju med Sara Lövestam, författaren som kommer ut med tre nya böcker i höst!

Sara Lövestam har arbetat som sfi-lärare, hon är krönikör och skriver romaner för barn, ungdomar och vuxna. Hon pratar om språk i Språkakuten i TV4 och hon skriver böcker om svensk grammatik. Hon föreläser och håller seminarier – missa inte att hon kommer till Sigtuna litteraturfestival den 5 maj!

Fotograf: Anna-Lena Ahlström

1. Senare i år är du aktuell med Grejen med ordföljd, boken Under mattan som riktar sig till barn 3-6 år, och boken Gruvan för ungdomar 9-12 år. Tre böcker i helt olika genrer och för helt olika målgrupper under en och samma höst – berätta!

Jag drivs mycket av inspiration och har många intresseområden. Resultatet blir en mångfacetterad produktion! Grejen med ordföljd är förstås en logisk följd av mina första två populärvetenskapliga grammatikböcker, Grejen med verb och Grejen med substantiv (och pronomen). Den här gången är jag lite extra entusiastisk, då ordföljd, eller satslära, är min personliga favoritdel av grammatiken.

Gruvan skrev jag efter att ha släktforskat på min sambos släkt och upptäckt att hon har förfäder som jobbade i gruvorna på Utö på 1800-talet. Jag blev intresserad av kontrasten mellan gruvsamhället Utö då och Utö nu, när det har utvecklats till en pittoresk semesterort. Det blev en bok för slukaråldern, om elvaåriga Ellen som hittar en dagbok skriven av en pojke 1848 och löser ett mycket gammalt mysterium.

Det mest överraskande för mig själv är att jag satte mig och skrev en bilderbok för barn. Under mattan handlar om en familj som – bokstavligen – sopar alla sina problem under en matta, och bilderna ritas av superillustratören Per Gustavsson. Jag är fortfarande lite förvånad.
.

2. Hur gör du för att växla mellan och hitta rätt nivå för språk och intrig för så olika målgrupper?

Jag separerar arbetsprocesserna, så att jag inte jobbar med olika texter på samma dag. Oftast håller jag mig till samma text i en vecka eller mer. Men det är faktiskt inte bara så att olika genrer förvirrar varandra, de kan också befrukta och berika varandra. När jag jobbar med en roman kan jag få ett uppslag till en rolig grammatikutvikelse, och när jag skriver en vuxenbok kan jag upptäcka ett barnperspektiv som kan bli en helt annan bok. För mig är det det som är kreativitet, att låta olika företeelser eller perspektiv mötas och utvecklas till något nytt. Min sambo brukar säga att jag har en pingponghjärna, att associationerna flyger mellan olika ämnen som en pingisboll.

.

3. Är det någon genre du brinner litet extra för? Och är det någon av dina böcker som ligger dig extra varmt om hjärtat?

Jag brinner ofta för den genre jag inte har sysslat med på länge. Det är som med mat, när man har ätit sin älsklingsrätt i en vecka börjar man längta efter något annat. Jag tror att min favoritgenre är vuxenromanen, gärna med historiskt perspektiv, men det kan bero på att jag äntligen får ägna mig åt den igen efter att bara ha skrivit på spänningsromanerna om Kouplan i ett par år.

.
4. Hos mig, som helst inte missar ett enda avsnitt av programmet Språket i P1, gick dina böcker om grammatik verkligen hem! Och inte bara hos mig. Du har givit ut två böcker om grammatik, och båda har fått otroligt fina vitsord. Vad är din hemlighet som får folk att vilja läsa böcker om grammatik..?

Vad roligt att du gillade dem! Jag tror faktiskt att hemligheten med Grejen med-böckerna är att jag inte tagit hänsyn till annat än mitt eget höga nöje, när jag skrivit dem. Jag skrev dem bara för att roa mig själv, och tydligen finns det fler som roas av samma sak där ute. Språkintresserade människor vill också ha roligt.

.
5. Hur ser du på den utveckling av språket som hela tiden går mot förenkling? Till exempel att det skulle vara grammatiskt korrekt att byta ut de och dem mot dom? Och att införa ord som cringe i det svenska språket?

Språket förändras ju ständigt. Där det förenklas i en ände, kompliceras det i andra änden, på sätt man sällan upptäcker medan det sker. Vissa distinktioner försvinner medan andra uppstår. Så är det alltid, och kommer alltid att vara. Språket är kommunikation, och när människan och samhället förändras, förändras även det. En avsevärd del av svenskans nuvarande ordförråd är lånord från latin, franska och tyska, medan lånorden från engelskan är mer sentida och därför är lättare att peka ut.

Man ska ändå inte raljera över människans inneboende språkkonservatism – ett visst motstånd mot språkliga förändringar behövs för att språket ska fungera över geografiska och tidsmässiga gränser, dvs att vi ska kunna förstå äldre texter och att dialekter och sociolekter inte löper amok till den grad att vi inte längre förstår varandra. Men man ska nog samtidigt vara försiktig med uttalanden om att språket ”förflackas” och ”förenklas”, vilket jag ofta får höra. En 1800-talsmänniska på besök i 2000-talets svenska skulle nog tycka att vårt nutida språk är komplicerat, men på ett annat sätt.

.
6. Förra året kom jag mig äntligen för med att läsa George Orwells bok 1984 om en stat som totalstyr befolkningen på olika sätt. En metod för att hålla folket i berättelsen i schack är att begränsa deras kunskaper. Man ägnar sig åt ordutplåning och skapar ett ytterst fåordigt så kallat Nyspråk. Självklart ett väldigt hårdraget exempel, men finns det inte risker med att förenkla ett språk?

Jo, om staten aktivt skulle gå in för att få folk att sluta tänka komplexa tankar genom att ta ifrån dem språket, skulle det vara väldigt hemskt. Organisk språkförändring, alltså det som sker naturligt och är anledningen till att vi idag inte pratar som på runstenarnas tid, är lyckligtvis inte samma sak. Det närmaste vi kommer en sådan styrd språkbegränsning i Sverige är kanske den språkpolitik i början av 1900-talet som syftade till att få finsktalande och samisktalande att överge sina språk till förmån för deras andraspråk svenskan.

Det som språkpolitiken i 1984 framför allt handlar om för mig, är inte förenkling utan förljugenhet och begränsning av tankar. Genom att sätta nya ord på politiskt laddade begrepp eller vända ords betydelse till sin motsats, styr staten människors tankar, eller förvirrar dem åtminstone, till att tycka att dåligt är bra osv. Sådana tilltag sker hela tiden i politiken, som exempel kan man titta på hur ordet ”godhet” behandlas i olika extrema falanger.
.

7. Den 5 maj kommer du att medverka vid Sigtuna Litteraturfestival. Vad kan vi förvänta oss av författarsamtalen med dig?

Två grammatikspäckade föreläsningar födda ur min pingponghjärna, och ett samtal där jag och författaren Danny Wattin reflekterar över skrivandets kopplingar till det samhälle det uppstår i.

.
Till sist, stort tack för att du tagit dig tid att svara på mina frågor!

 

Årets litteraturfestival äger rum den 5 maj 2018, som vanligt i den mysiga småstaden Sigtuna, alldeles vid Mälaren. Vill du också få chansen att lyssna på spännande samtal, fika på mysiga och sjönära caféer, träffa ett helt gäng folkkära författare och köpa signerade böcker, då skall du beställa din biljett här.

Sara Lövestams böcker kan beställas här och här.
Jag har skrivit här om Grejen med verb och Grejen med substantiv och pronomen

Grejen med verb + Grejen med substantiv och pronomen, av Sara Lövestam

Som ambassadör för Sigtuna litteraturfestival får jag möjlighet att läsa de medverkandes böcker, och Sara Lövestam är en av de som kommer till Sigtuna den 5 maj. Hon kommer att medverka vid tre programpunkter, bland annat vid ”Grammatik till frukostkaffet” på Stora Brännbo konferens och hotell i Sigtuna.

Jag har läst de här två pedagogiska och humoristiska små grammatikböckerna av Sara Lövestam. De är roliga, tro det eller ej. Jag skall ge exempel på hur författaren redogör för hjälpverb:

”Alla som har barn, har varit barn eller över huvud taget lever, känner till att skillnaden mellan jag städar och jag ska städa kan vara helt avgörande för städningens själva existens.”

Små är de också, inte mer än 14 x 19 cm, vilket gör att man förmodligen inte avskräcks av dem, som man kanske annars kan göra av grammatikböcker. Själv blev jag inte skrämd av grammatiken i skolan, jag tyckte att det var väldigt intressant och roligt. Däremot lärde jag mig inte alla språkliga regler och begrepp, utan gick mest på känsla. Det fungerade bra för mig, men gör det litet extra roligt att läsa de här böckerna nu i vuxen ålder.

Främst är böckerna förstås lärorika, på ett lättfattligt sätt. Vi får lära oss varför det heter en muffins – flera muffins, och att julsånger ofta innehåller gamla pluralformer av verb, som exempelvis ”vi komma från pepparkakeland”, ”stjärnorna på himmelen de blänka”, ”se då krypa alla tomtar upp ur vrårna”.

Om du inte vill missa ett enda avsnitt av programmet Språket i P1 och antingen fnissar glatt åt, eller blir upprörd över, hur vissa använder reflexiva pronomen i tredje person singularis, alltså om man skall använda de eller dem, då tror jag att de här böckerna är som klippta och skurna för dig!

I slutet av boken får vi lästips, till bland annat Svenska Akademiens grammatik uppdelat i fyra band. Lövestam ger exempel på hur det då kan låta:

”Det kausativa verbet anger att subjektsreferenten är orsak till eller föranstaltar en aktion som anges i en underordnad narrativ eller konsekutiv sats eller med ett nomen actionis eller qualitatis”.

Ni gör ju som ni vill, men för min del väljer jag att läsa Sara Lövestams grammatikböcker! Tredje delen i serien kommer i september, då handlar det om ordföljd.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: ca 160 sidor/bok
Utgivningsdatum: Mars 2014, mars 2017
Förlag: Piratförlaget
Omslag: Jerry Lasota
Illustrationer: Sara Lövestam

Grejen med verb: grammatik som du aldrig har sett den förut
finns att beställa här och här
Grejen med substantiv och pronomen finns att beställa här och här

Årets litteraturfestival äger rum den 5 maj 2018, som vanligt i den mysiga småstaden Sigtuna, alldeles vid Mälaren. Vill du också få chansen att lyssna på spännande samtal, fika på mysiga och sjönära caféer, träffa ett helt gäng folkkära författare och köpa signerade böcker, då skall du beställa din biljett här.

Intervju med Emma Hamberg, författare till Rosengäddaserien

Emma Hamberg skriver romaner, och ger ut böcker om mat, hon är programledare och gör filmmanus, hon har varit chefredaktör för Veckorevyn och håller föredrag. Och alltsammans började med att hon vann en serietecknartävling i Dagens Nyheter när hon var fjorton år.

Under hösten kom den fjärde och sista delen i den omtyckta serien om de varmhjärtade och härligt okonventionella invånarna i Rosengädda, Hjärtslaget i Rosengädda, och jag har fått möjlighet att ställa några frågor om den och om Emma Hambergs författarskap.

.
1. Jag har förstått att det är väldigt många som tagit Rosengädda-serien till sina hjärtan. Aldrig tidigare har jag fått så många överlyckliga kommentarer från vänner och bekanta om en viss bok, som när de hört eller sett i sociala medier att jag läser Hjärtslaget i Rosengädda. Vad tror du att det beror på, att Rosengädda-serien blivit så omtyckt?

För det första – JAG BLIR SÅ ÖVERLYCKANS GLAD när jag hör att dina vänner gillar mina Rosengäddor och den världen. Kanske trivs de i Rosengädda för att jag byggt upp en dröm som jag själv skulle vilja leva i. Som är en fantasi, men faktiskt byggd på verkligheten. Det är en levande landsbygd, blandade åldrar, människor från alla klasser och delar av jordklotet, slott, kojor, lugn och ro men dramatik ändå och så är alla goda innerst innerst inne. Något jag håller hårt i överhuvudtaget. Jag tror de flesta vill göra gott, innerst inne. Sedan kan det gå väldigt fel på vägen. Men jag måste tro på att det finns en väg tillbaka till den där innersta varma punkten för oss alla. Och när jag tänker efter – jag har släppt loss den allra mest romantiska sidan av mig själv… Den var större än vad jag trodde hahaha!
.

2. Du har en väldigt personlig stil. Man berörs av och lever sig in i dina karaktärers liv och öden, det blir känslosamt men aldrig sentimentalt. Under en ofta humoristisk ton finns ett allvar. Hur mycket tänker du på hur du formulerar dig? Behöver du kämpa med att få till rätt känsla, eller kommer det naturligt?

Jag tror att jag har en känsla och ett sätt att skriva på. Jag kan inte skriva på något annat sätt, det är så det blir jag när sätter igång.

.
3. När du medverkade som kock i ett morgonprogram såg jag att du hade med dig en trattgrammofon, en sådan som är med i Rosengäddaböckerna. Och du själv ger intryck av att vara en livfull, stark och modig person, precis som Tessan i böckerna. Hur mycket i Rosengäddaserien är hämtat från dig och ditt eget liv?

Oj, oj… väldigt mycket… Alla karaktärerna i boken bygger på riktiga människor som dykt upp i mitt liv. Det var ett nytt sätt för mig att skapa som kändes väldigt roligt. Verkligheten är så gott som alltid mer romantiskt och större och hemskare och roligare och knäppare än vad vi kan hitta på. Jag tog vara på den känslan. De som känner mig väl hittar delar av mig och min värld precis överallt.

.

4. Du skrev den första boken i serien om Rosengädda, Rosengädda nästa!, för sex år sedan. Tycker du att du har för förändrats som författare sedan du skrev den?

Jag ville prova något nytt med Rosengädda. Dels skriva en serie, som var tänkt som tre, men blev fyra. Sedan att bygga historierna på riktiga karaktärer och platser. Samt det där med romantiken… Att jag ville prova det spåret, fast på mitt sätt. Så jag har nog tänjt på mina gränser kan man säga. Vågat blomma mig mer. Får se hur min nästa bok blir… Kanske inte lika blommig, men tok-romantisk verkar det luta åt. Jag har helt enkelt väckt den där romantiska ådran i mig som jag förut varit rädd för.

.

5. Slutet gott, allting gott, i och med Hjärtslaget i Rosengädda. Eller blir det ändå en fortsättning, så som alla som följt invånarna i Rosengädda hoppas på?

Man ska aldrig säga aldrig! Men som det känns nu är det klart. Jag älskar Rosengädda och de som bor där som varit en del av mitt liv i sju år. Men nu måste jag ut på nya äventyr.

.

6. Den 5 maj kommer du att medverka vid Sigtuna Litteraturfestival där det blir kafferep med dig och din förläggare. Vad kan vi se fram emot i författarsamtalet med dig?

Jag lovar att berätta om alla de verkliga människorna som jag byggt karaktärerna på… Sedan tänkte jag även bjuda på alla mina monumentala misslyckanden. De har alla lett mig på såna spännande vägar jag aldrig skulle hamnat på annars. En liten hyllning till de där feltrampen vi gör hela tiden. Sedan tänkte jag ta på mig den blommigaste klänningen jag hittar här hemma!

.

7. Du har gjort väldigt många olika saker i ditt yrkesliv. Har du någon dröm som fortfarande inte är uppfylld?

Många! Jag har som ett lager av drömmar som dräller runt i min skalle. Och snart börjar ju en ny fas för mig. Med stora barn som inte bor hemma längre och inte behöver mig på samma sätt. Oj, oj, det där är en spännande dörr att kliva både in och ut genom. Plötsligt kan jag flytta mig både hit och dit… Jag som aldrig bott utomlands har det kvar på min lista. Men det gäller att göra något riktigt kul där… Och det är en punkt jag håller på att peta på kan man säga.
.

Till sist vill jag tacka för att jag fick möjlighet att tillbringa några timmar i det ganska okonventionella och väldigt härligt frigjorda Rosengädda! Och tack för att du tagit dig tid att svara på mina frågor!

 

Årets litteraturfestival äger rum den 5 maj 2018, som vanligt i den mysiga småstaden Sigtuna, alldeles vid Mälaren. Vill du också få chansen att lyssna på spännande samtal, fika på mysiga och sjönära caféer, träffa ett helt gäng folkkära författare och köpa signerade böcker, då skall du beställa din biljett här.

Hjärtslaget i Rosengädda finns bland annat hos Bokus och Adlibris
Jag har skrivit om den här

Hjärtslaget i Rosengädda, av Emma Hamberg

Jag har inte tidigare läst någon bok av Emma Hamberg, men har förstås sett de färgglada och detaljrika omslagen designade av proffsiga Sofia Scheutz Design. Som ambassadör för Sigtuna litteraturfestival får jag möjlighet att läsa de medverkandes böcker, och Emma Hamberg är en av de som kommer till Sigtuna den 5 maj.

Hjärtslaget i Rosengädda är den fjärde och avslutande delen om Tessan, Marta, Farbod, Flatan och de andra i det lilla samhället Rosengädda. Det går alldeles utmärkt att läsa den utan att ha läst de andra delarna i serien, men det är uppenbart att Emma Hamberg vill knyta ihop säcken och ge invånarna i Rosengädda, och läsarna, ett fint avslut. Och det blir det.

Jag läste en två år gammal intervju med Emma Hamberg där hon berättar att den första boken i serien handlar om vänskap, den andra om passion och den tredje om kärlek, och att hon då hade vardagstristessen kvar till den fjärde delen. Vardagstristess tycker jag inte präglar den fjärde delen, snarare vardagspusslet. Att hinna med att vara en bra mamma, sambo, vän och matte, samtidigt som man skall hinna sköta sitt arbete och det plötsligt också dyker upp oväntade möjligheter och hinder som måste tas itu med. Det är högt tempo i berättelsen och livet i Rosengädda blir ganska kaosartat.

Det är inte konstigt att så många älskar den här serien. Det är mysigt och vardagligt kryddat med en rejäl dos av okonventionell livsstil, charm och humor. Tessan är en varmhjärtad och livfull person som öppnar famnen för den som behöver den. Både hon och de flesta av de övriga vuxna karaktärerna i boken är ovanligt okomplicerade, naturliga och frigjorda. Men det som framförallt gör Hjärtslaget i Rosengädda till en bok man mår bra av att läsa, är att alla karaktärerna i Rosengädda är godhjärtade. Visst, det blir missförstånd och förvecklingar, men innerst inne är alla hyggliga och omtänksamma. Här ställer man upp för varandra. Vem vill inte vistas i en sådan miljö med sådana människor. Det har varit en riktigt trevlig verklighetsflykt att vistas i Rosengädda.

Emma Hamberg skriver romaner, och ger ut böcker om mat, hon är programledare och gör filmmanus, hon har varit chefredaktör för Veckorevyn och håller föredrag. Och alltsammans med började med att hon vann en serietecknartävling i Dagens Nyheter när hon var fjorton år.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 406
Utgivningsdatum: 2017-08-15
Serie: Rosengädda (del 4)
Förlag: Piratförlaget
Form: Sofia Scheutz
ISBN:9789164205018
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

– Jag inspireras aldrig. Jag arbetar. Intervju med Jan Guillou

Den 5 maj är det dags för Sigtuna Litteraturfestival. En av de författare som kommer att medverka i författarsamtalen är Jan Guillou. Jag har fått möjlighet att ställa några frågor till honom om hans författarskap, och i synnerhet om hans senaste roman, 1968, som jag skrivit om här.

Fotograf: Peter Knutson,  tel. 070-734 60 02

– Jag inspireras aldrig. Jag arbetar.

Det svarar Jan Guillou på frågan vad han inspireras av i sitt författarskap. Ett logiskt svar från en person som varit författare under femtio år, i höst blir klar med sin fyrtionionde roman och som genom sina verk är både folkbildande och politiskt engagerad. För att lyckas med det kan man naturligtvis inte vänta på att yttre faktorer skall styra arbetet.

 

 

 

1. Du har åtminstone tidigare sett litteraturen som ett politiskt kampinstrument. Ser du romansviten Det stora århundradet på samma sätt?

Ja naturligtvis, men här är jag ju bunden till den faktiska historieskrivningen, så då blir det politiska uppdraget en fråga om betoning. Att exempelvis betona hur brittisk och belgisk kolonialism var Afrikas vidrigaste och Tysklands mycket mer human. För Afrikas del kan man rentav beklaga att det inte var Tyskland som vann första världskriget (detta skriver jag om i första boken, Brobyggarna).
.

2. På vilket sätt har du genom ditt författarskap bidragit till att utbilda svenska folket?

Det är jag kanske inte rätt person att försöka besvara. Men jag vågar hoppas att de tio Hamiltonböckerna på 80- och 90-talet var en pedagogiskt väl upplagd studie i svenskt maktspel och samtidshistoria. Arn-böckerna har förhoppningsvis gett en mycket ljusare och sannare bild av medeltiden än den gängse. De som läser den nuvarande serien borde förhoppningsvis uppleva 1900-talet mera greppbart och begripligt.
.

3. Du var drygt tjugo år 1968 och har egna erfarenheter från den tiden, vilka jag förmodar har präglat dig och påverkat hur du ser på samhällsutvecklingen. Hur ser du på dina värderingar och ditt förhållningssätt till 1968 nu när du kan se tillbaka på och dessutom gjort grundlig research om den perioden? Har ditt synsätt förändrats?

Jag har inte ändrat några värderingar från den tiden. Jag var 24 år 1968. Däremot måste jag erkänna att det inte finns särskilt mycket kvar av den optimism som vi inom vänstern kände på den tiden. Femtio år senare är världen en mardröm som vi aldrig kunde föreställa oss.
.

4. I din pågående romansvit kommer du att ta ett grepp om hela nittonhundratalet, och skildra de viktiga händelser och värderingar som präglade sin tid, genom en släktsaga i tre generationer. Du beskriver i en intervju dessa personer ur tre generationer såsom förvärvaren, ärvaren och fördärvaren, vill du utveckla det?

Talesättet ”värvaren, ärvaren och fördärvaren” syftar vanligtvis på hur rikedom stiger och förgås inom en och samma familj inom ganska kort tid. Jag ska emellertid ändra lite på förutsättningarna. I familjen Lauritzen slog fördärvarna till redan i generation två. Istället kommer rikedomen med besked tillbaka i generation tre.
.

5. Jag har det senaste året läst fyra olika böcker där författarna fördjupat sig i och lyft fram ett visst årtal som särskilt viktigt för demokrati och medbestämmande, eller för att skildra motsatsen till demokrati. Dels din egen; 1968, dels Elisabeth Åsbrinks 1947, dels George Orwells 1984 dels Per T Ohlssons 1918. Både Ohlssons och Åsbrinks avsikt har varit att skildra skeenden under ett visst år som fortfarande ger effekter på det samhälle vi har i dag. 1968 är den första boken i romansviten Det stora århundradet vars titel utgörs av ett årtal. Varför tycker du att året 1968 bör lyftas fram litet extra?

Orwells årtal har ingen verklighetsanknytning, utan var bara ett påhitt. Elisabeth Åsbrinks 1947 kännetecknas i hennes version mest av att Israel kom till då. Per T Ohlssons 1918 däremot handlar om ett avgörande år i svensk historia, som glömts bort och underskattats. Där stod valet mellan demokrati och revolution, och det demokratiska alternativet segrade. 1968 är ett årtal med stor symbolisk kraft som egentligen handlar om en kort epok. Den definitiva romantiteln annonserar avsikten ”att nu ska jag verkligen berätta hur det var”.
.

6. Vad inspireras du av i ditt författarskap? Världshändelser, utgår jag ifrån, men hur är det med skönlitteratur? Hinner du följa med i och läsa annan litteratur än den som du måste läsa i arbetet med en ny roman?

Jag inspireras aldrig. Jag arbetar. Självklart läser jag mest fackböcker men hinner med åtminstone ett tiotal skönlitterära verk om året.
.

7. Den 5 maj kommer du och många fler författare att medverka vid Sigtuna Litteraturfestival. Vad kan vi förvänta oss av författarsamtalen?

Ovanligt väl förberedda författare hoppas jag!
.

Till sist vill jag tacka för en intressant och spännande läsupplevelse, och självklart undrar jag när vi kan se fram mot den åttonde delen i romansviten Det stora århundradet?

Den kommer i början av september och har titeln ”De som dödar drömmar sover aldrig”, som handlar om vänsterterrorismens epok i Europa.

 

Ps. Årets litteraturfestival äger rum den 5 maj 2018, som vanligt i den mysiga småstaden Sigtuna, alldeles vid Mälaren. Vill du också få chansen att lyssna på spännande samtal, fika på mysiga och sjönära caféer, träffa ett helt gäng folkkära författare och köpa signerade böcker, då skall du beställa din biljett här.

 

Påskquiz – kan du gissa vilken bok det är?

Edit 10/4
Vi har en vinnare i tävlingen! Genom lottning bland er som hade parat ihop meningarna med rätt bok vann Margareta Staberg – stort grattis! Hör av dig till mig med din adress och uppgift om vilken bok du önskar dig från Piratförlaget, så ser jag till att boken skickas till dig.

———————————————-

Visst vill du vara med! Här är riktlinjerna för tävlingen

a) Para ihop de tolv förstameningarna med böckerna i kollaget här nedanför. Ett citat per bok. Exempel:  1) romanen xx
b) Kopiera förstameningarna och skriv svaren i din egen blogg eller i kommentarsfältet här nedanför. Glöm inte att ange länk i kommentarsfältet till ditt eget inlägg, så att jag hittar till dig.
c) Flest rätt vinner. Om flera har lika många rätt kommer jag att lotta fram en vinnare.
d) Tävlingen pågår fram till och med den 9 april.

Vinsten är valfri bok bland dessa från Piratförlaget!

Från vilka böcker här ovanför i kollaget är respektive förstamening hämtad?

1. Emma Lundgren lyfte blicken, såg ut över publiken. ”I kväll står rollen som rektor i fokus.”

2. De rika hade dunjacka och vi andra täckjacka. Det gick som en tydlig vattendelare mellan vem som hade på sig vad. Vi som var lite pankare fick också vara lite kallare. Jag stängde aldrig jackan.

3. Vi ska flytta. Inte för att vi vill det. Vi måste.

4. Jag hatar att frysa. Jag får panik av bara tanken på att vara ute utan vantar när det blåser. När det är minusgrader håller jag mig helst inomhus.

5. Det var tillsagt att man måste gå sex i bredd. För detta som för nästan allt annat i tillvaron fanns ett klart politiskt skäl. Det var för att kamraterna som räknade demonstranterna skulle få det lättare.

6. Jag vaknar i en vidsträckt tystnad. Världen väntar på att skapas. Mörker och himmel omger mig. Jag ligger med ögonen riktade som brunnar mot rymden, men inget finns där, inte ens luft.

7. Ingen av dem hade trott att de skulle rymma hemifrån. Inte på riktigt. Ändå gjorde de exakt det. En morgon smög de sig iväg och kom inte tillbaka.

8. Sexton inkarnationer har Hilma kvar innan ande och materia åter kan bli ett. Lika många gånger skall hon återvända till denna jord. Blotta tanken tröttar ut henne.

9. Det kommer ett brev med posten. Kuvertet är vitt, litet som ett vykort och stämplat i Stockholm. Mitt namn och min adress är skrivna med opersonliga versaler i blått bläck.

10. Hanna Löwenström satt vid skrivbordet i sin lägenhet i Hägerstensåsen och läste reaktionerna på den artikel hon skrivit i landets största morgontidning Sveriges Allehanda. Den hade väckt stor uppmärksamhet. Twitter kokade. Hennes inkorg svämmade över av ilskna mejl. På Facebook var tonen råare.

11. Det tar ungefär hundra år tills klockan är 18. Nu är den 17.59 och Tessan står utanför Smörkullas högra flygel. Samma eviga väntan varje dag. Hon tar upp det gamla fickuret ur sin byxficka. om tre pilsner… två pilsner… och där blev klockan sex.

12. Ester Nilsson hette en människa. Hon var poet och essäist med åtta förtätade broschyrer bakom sig vid trettioett. Egensinniga enligt vissa, lekfulla enligt andra, de flesta hade aldrig hört hennes namn.

Ha det så roligt och lycka till!

 

Tävlingen sker i samarbete med Sigtuna Litteraturfestival. Samtliga författare till böckerna i kollaget kommer till Sigtuna litteraturfestival den 5 maj. 

1968, av Jan Guillou

Varför har jag inte börjat läsa Jan Guillous stora romansvit om Det stora århundradet tidigare? Den frågan ställer jag mig efter att ha läst hans senaste bok i den blivande dekalogin, boken med ett årtal som titel – 1968.

Jan Guillous ambition med sin romansvit är, som jag har förstått det, att ta ett grepp om hela nittonhundratalet och skildra de viktiga händelser och värderingar som präglade sin tid, genom en släktsaga i tre generationer vilken delvis är fiktiv, delvis självbiografisk.

1968 präglades av en vänsterradikal våg med inte minst protester mot Vietnamkriget. Guillou har valt att lyfta fram den delen av politiken i sin senaste bok, och för mig var det inte helt enkelt att förstå vad de olika falangerna på vänstersidan stod för i förhållande till varandra, vad som skilde dem åt och vad som förenade dem. Det är väl egentligen inte nödvändigt heller, att hänga med i alla politiska turer, men jag ville läsa 1968 inte bara som en skönlitterär roman utan även som en historisk återgivning av en intressant tid.

Eric Letang, Guillous alter ego, den jurist han hade kunnat bli om han inte istället valt att bli journalist och författare, får arbete på en välkänd advokatbyrå i Stockholm. Ett av hans första uppdrag blir att bevaka åtalet i Västtyskland mot det läkemedelsföretag som tillverkade och sålde medicin innehållande det giftiga ämnet Neurosedyn. Gravida kvinnor blev ordinerade ett läkemedel mot illamående, vilket innehöll det giftiga preparatet neurosedyn. Många foster skadades allvarligt och barnen föddes bland annat utan armar och ben, många dog. Man beräknar att 10 000 blev skadade av läkemedlet, 150 i Sverige. Neurosedynskandalen är en av de största medicinska skandalerna i vår tid. Denna del av vår historia får vi ta del av genom Eric Letangs arbete som jurist vid det advokatkontor som i Sverige drev en rättsprocess mot läkemedelsföretaget Astra.

Neurosedynrättegången blir en ögonöppnare för romanens huvudperson, och visar att rättvisan inte automatiskt segrar i förhållande till starka ekonomiska krafter i samhället, man måste kämpa för det som är moraliskt rätt.

Guillou har beskrivit år 1968 som en romantisk tid då världen var indelad i gott och ont, vilket också är den uppfattning Eric Letang och hans vänner tycks ha. När man läser om en viss tid i efterhand med facit i hand, som jag nu gjort, är det mycket enklare att se att så inte var fallet. Guillou skildrar tiden så som den uppfattades då det begav sig. Det gör att berättelsen känns äkta och trovärdig.

Jag är imponerad av hantverket. Att utifrån en sådan enormt stor mängd litteratur och andra källor, sålla ut det mest intressanta för att beskriva tiden, helst ur ett nytt perspektiv som inte redan är uttömt, och strukturera och sedan presentera det på ett läsvänligt sätt i en skönlitterär form. Självklart lyckas han med det, med drygt femtio års erfarenhet som juristutbildad författare och journalist.

Romanen innehåller en hel del instick om sociala koder och om kulturella egenheter, en hel del underfundig humor som liknar anekdoter. Det lättar upp och är en faktiskt ganska trivsam läsning som gör att jag många gånger småler för mig själv. Det enda jag kan invända emot är att det ibland blir litet onödigt ordrikt. Kanske kunde texten ha kortats ned något.

Sammantaget är 1968 en bok jag kan rekommendera. Den skildrar en omvälvande tid som engagerade bland annat författaren till boken, men som sannolikt också lämnade många oberörda, så som det väl ofta är med politiska revolter. Det är spännande läsning, särskilt som berättelsen om Eric Letang och övriga i familjen Lauritzen är tidstrogen. Jag hoppade rakt in i sjunde delen i romansviten om 1900-talet, och det gick utmärkt. Boken kan absolut läsas fristående, men den väcker mersmak. Jag ser nu fram emot att läsa serien från början.

Ni vet väl förresten att Jan Guillou kommer till Sigtuna Litteraturfestival den 5 maj? Mer om det kan ni läsa här.


Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 440
Utgivningsdatum: 2017-08-23
Förlag: Piratförlaget
Form: Eric Thunfors
ISBN: 9789164205155
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

 

 

Den fjärde pakten, av Kristina Appelqvist


Omslaget speglar väldigt väl innehållet i den här deckaren, både vad gäller handling och stämning. Upplägget liknar en traditionell pusseldeckare med långsammare tempo, mer vardagliga miljöer och mänskligare karaktärer, utan de superegenskaper som huvudpersonerna i mer hårdkokta deckare brukar ha. Redan från början får vi i stora drag veta vilka som är de skyldiga, sedan börjar pusslandet med ledtrådar som skall ge oss hela bilden.

I centrum för handlingen står en stor donation som skall bekosta ett unikt center för forskning och göra Västgöta universitet världskänt. Redan i prologen låter författaren oss förstå att här vankas det akademiska intriger på hög nivå. Rektorn för Västgöta universitet, Emma Lundgren, har återvänt efter mammaledighet och inser allt tydligare hur hon motarbetas av sina kollegor. Tillsammans med huvudpersonen i boken, litteraturforskaren Helena Waller, försöker hon ta reda på vilka som ligger bakom kuppen för att få henne avsatt.

Parallellt med de akademiska förvecklingarna och stridigheterna utreder kriminalkommissarie Marie Carlsson om en student fallit ned från universitetets klocktorn genom egen vilja, en olyckshändelse eller om han kan ha blivit mördad. Och från sitt håll försöker journalisten Frida Åberg att utreda både omständigheterna kring de akademiska turerna och fallet från klockstapeln.

Låter det invecklat? Det är det inte. Tvärtom är det här en historia som man enkelt tar till sig, både vad gäller intrig och språk. Den röda tråden är lätt att följa utan att man som läsare förvillar bort sig. Det är spännande från första sidan.

Jag gillar även bokens design. Det snygga omslaget av Sofia Scheutz, med många detaljer ur handlingen, väcker direkt min nyfikenhet. 372 sidor är dessutom alldeles lagom långt och bokens format är perfekt.

Den fjärde pakten är den fjärde fristående delen i serien med litteraturforskaren Helena Waller som huvudperson. För mig är det här mitt första möte med såväl författaren som bokserien. Ett riktigt trevligt möte, jag hoppas att det blir fler!

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 372
Utgivningsdatum: 2017-01-17
Serie: Helena Waller (del 4)
Förlag: Piratförlaget
Form: Sofia Scheutz
ISBN: 9789164205384
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Livet går så fort. Och så långsamt, av Martina Haag

Martina Haags nya bok gjorde mig så nyfiken att jag bara måste läsa den. Den handlar om den sista terminen i nian och hur huvudpersonen, Sonja, upplevde den. Själv har jag bara fragmentariska minnesbilder från högstadietiden. De åren kändes mest som en transportsträcka för att komma in på den linje (program) jag ville gå för att sedan kunna söka mitt drömjobb. Det jag minns tydligt är hur mycket bättre och roligare det blev på gymnasiet och på universitetet, med likasinnade som hade liknande mål och ambitioner. Högstadiet var en ganska tråkig period med en väldigt stor variation på mål och mognad hos eleverna. Vissa såg skolan som en lekplats, andra som en arbetsplats. Det är klart att det skapar en hel del kaos.

Martina Haags skildring av de sex sista månaderna på högstadiet går verkligen in under huden. Utifrån sextonåriga Sonjas syn på livet skriver Martina Haag om att vilja passa in i den coola gruppen, och om rädslan att hamna bland de pinsamma eller mobbade, eller ännu värre, bland de ignorerade. Hon skriver om de oskrivna regler som styrde livet, som att ha rätt märke på jackan och att ha jackan uppknäppt hur kallt det än var. Hon skriver om spritfester som går helt överstyr, om tafsande killar och våldtäktsförsök. Om att vara kär och att bli sviken, om vänner som sviker och att själv svika för att få tillhöra de coola.

Det är en enormt mörk skildring av en sextonårings liv. Jag känner faktiskt inte igen mig i någonting alls. Jo, möjligen i känslan av utanförskap. Men det var nog självvalt. Jag hade inget behov av att tillhöra någon grupp, och absolut inte av att tillhöra de så kallade coola, som jag ansåg var på väg åt ett annat håll än dit jag ville. Däremot kan jag föreställa mig att flera av mina vänner och andra närstående upplevde liknande saker som det Sonja upplever.

Störst behållning av Martina Haags bok tror jag att man får om man känner igen sig i skildringen av Sonjas liv. Om ens egna upplevelser förstärker känslorna som väcks när man läser. Trots att boken är förhållandevis kort, jag läste den på ett par timmar, lyckas Martina Haag fånga både stämningar, känslor och andan som präglade högstadiet.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 177
Utgivningsdatum: 2017-11-08
Förlag: Piratförlaget
Form: Lotta Kühlhorn & Söner
ISBN: 9789164204912
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Recension: Där Satan har sin tron, av Unni Lindell

.

Unni Lindell har tidigare skrivit en deckarserie med Cato Isaksen i huvudrollen. I den avslutande delen om honom, Honungsfällan, skrev författaren in Marian Dahle med syftet att hon skulle ta över huvudrollen från Cato Isaksen. Det här är den första delen med henne som huvudperson.

Marian Dahle får i uppdrag att tillsammans med en pensionerad psykolog återuppta cold casefallet med en sexårig flicka som försvann i Oslo för femton år sedan. Samtidigt sätts en brutal hämndplan i verket. Män blir kidnappade, torterade och mördade.

Vi kastas rakt in i den brutala verklighet som drabbar de kidnappade männen, och jag var väldigt tveksam till om jag skulle klara att läsa vidare om så grovt våld:

Kunskaper i anatomi var ingenting de behövde i jobbet, men under arbetet med tronen hade han sökt information i gamla tidskrifter. Ändtarmen utgjorde en del av matsmältningssystemet och var mellan tio och femton centimeter lång. Den gastrokoliska reflexen orsakade sammandragningar i magsäcken och tunntarmen. Han hade tillverkat metallföremålet ute i verkstaden, av en gammal stötfångare. Och läderbältet hade ett metallås, så att offret inte kunde ta sig loss.

Där Satan har sin tron är en psykologisk thriller inom genren Nordic Noir. Det är mörkt, grymt och oförskönat. Huvudpersonen, liksom flera av de andra karaktärerna i boken, slits av både fysiska och psykiska problem. Det här är raka motsatsen till feelgood-romaner, det är verkligen ingen trivsam läsning. Till och med språket är rakt, korthugget och befriat från känslor. Men man känner ändå, det kan jag intyga, en stor olust till både miljöer, personer och det som sker. Ganska symptomatiskt får Marian Dahle sitt arbetsrum i polishusets källare, som för att förstärka det mörka och skitiga. I början av boken stör jag mig väldigt mycket på Marian Dahle, som får uppdraget att lösa fallet med den försvunna sexåriga flickan, trots att hon mer eller mindre är ett vrak. Trevlig är hon inte heller, tvärtom.

Den här typen av råa deckare är helt ny för mig. Obehagskänslan kryper in under skinnet, men att inte läsa vidare är uteslutet. Det är alldeles för spännande. När upplösningen närmar sig ökar tempot och jag läser som om det är jag som är jagad. Slutet är oväntat, precis som det skall vara i en lyckad deckare. Från att i början av boken ha varit tveksam till att läsa vidare, kapitulerar jag någonstans mitt i. Ja, jag kommer att vilja läsa även nästa bok i serien om Marian Dahle.

.
Mitt betyg: 3/5

.
Antal sidor: 434
Serie: Marian Dahle (del 1)
Utgivningsdatum: 2017-04-11
Förlag: Piratförlaget
ISBN: 9789164205025
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris