Recension: Au pif! Franska recept och små berättelser, av Emma Hamberg

Mitt foto som bakgrund, från en resa i Frankrike. Fler foton från våra resor i Frankrike finns i min reseblogg: https://hellofromabroad.com/

Man får liksom inte nog av Emma Hambergs livsglädje, man vill bara ha mer. Så, efter att ha läst hennes senaste roman, Je m’appelle Agneta, om en snart femtioårig kvinna som ledsnar på att vara bakgrundsfigur till man, barn och kollegor, och gör något helt oväntat, åtminstone för omgivningen, och reser till Provence för att bli au pair, men hamnar i ett kloster med en färgstark gammal man, var jag väldigt nyfiken på hennes kokbok som kom ut under våren.

På väg till ett boksamtal om fransk litteratur, satt hon ju där och signerade sina böcker! Och här signerar hon den jag köpte :)

Och visst är boken ett lyckopiller! Ett lyckopiller i blått, vitt och rött, som Frankrikes färger. För Emma har, precis som jag, totalt anammat den franska inställningen till livet; Joie de vivre; att bejaka det allra bästa i livet och njuta av allt, så mycket man kan!

Boken innehåller ungefär hundra recept, och utöver det små berättelser ur livet, bland annat hur Emma fick idén om Agneta som hamnar i ett gammalt kloster i Provence och återfinner livsglädjen, men också otroligt vackra illustrationer och fotografier. Hon berättar hur viktigt det är för fransmän att alltid, alltid hälsa! Som lantis hälsar jag alltid, jag känner ju ofta igen dem jag möter och det skulle kännas arrogant att inte hälsa, även om jag inte känner dem så väl att jag ens vet vad de heter. Jag hälsar på personalen i kassan, på människor jag möter på vägen, och på personal i klädbutiker. När jag sedan kommer till större städer och även utomlands fortsätter jag att hälsa, och jag har alltid sagt till våra tjejer sedan de var små att alltid säga hej och visa respekt för exempelvis butikspersonal. Nu förstår jag att det varit en dörröppnare för oss, och att det nog är därför vi alltid blivit så väl bemötta i Frankrike. Folk kommer fram och vill bära tunga väskor, frågar om vi behöver hjälp att hitta vägen och är genomtrevliga.

Bokens titel, Au pif, betyder att ta vad man har hemma och laga till något av det, litet på en höft. Jag har valt ut flera rätter som jag skall testa, bland annat skall jag prova att laga rårakor på franskt vis, utan fläsk och lingonsylt, men med persilja och vitlök. Och jag måste testa pilgrimsmusslor med rabarber, det har jag ju precis fryst in, med lök och selleri. Visst låter det gott! Och plötsligt blev jag sugen på inlagda päron med grädde och hasselnötter. Och karamelliserad pärontarte, ur boken om Agneta. Jag brukar säga till våra vänner och bekanta att jag borde hissa upp en rödvitrutig duk i flaggstången när jag bakat eller lagat mat, så att alla som passerar oss vet att de är välkomna in på mat och fika. Jag återkommer om hur det går!

Efter att ha läst Au Pif! tror jag att jag har upplevt vad det innebär att skrocka, för det har jag gjort mest hela tiden! Djupt nedifrån bröstet kommer skrattet, sannolikt från hjärtat.

© 2022 Fotograf Patrick Bratt, © 2022 Omslag, formgivning, illustrationer Kristin Lidström

Missa inte heller Emma Hambergs sommarprat i P1. Det var ljuvlig lyssning.

Mitt betyg: 5/5
Antal sidor: 317
Utgivningsdatum: 2022-04-08
Förlag: Piratförlaget
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Lavendelfälten vid Sénanqueklostret i Provence, som vi besökte när vi var i Frankrike senast

Recension: Ett högre syfte, av Malin Thunberg Schunke

Äntligen har jag också läst Malin Thunberg Schunkes debutroman. För den tilldelades hon Årets debutantpris 2019 av Svenska Deckarakademin med motiveringen: ”Internationell thriller som förnyar temat med den oskyldigt anklagade”. Jag håller med i motiveringen, men skulle vilja utsträcka den till att författaren förnyar inte bara temat utan hela genren med spänningsromaner. Malin Thunberg Schunke har arbetat som åklagare och är docent i straffrätt. Hon har skrivit en doktorsavhandling om gränsöverskridande brottsutredningar inom EU, och det är inom det området hon skriver sina romaner.

Under en exklusiv svensexa på den franska Rivieran hamnar den svenske medborgaren Amir Yasin mitt i ett blodigt attentat och blir frihetsberövad, misstänkt för att vara delaktig i attentatet. Eftersom flera EU-länder är berörda av attentatet kopplas Eurojust in, den Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete, där den svenska åklagaren Esther Edh och hennes italienska chef, Fabia Moretti, arbetar. Isolerad från sin familj i Stockholm kämpar Amir Yasin för att överleva i Fleury-Mérogis, ett av Europas största och mest brutala fängelser. Vem är han egentligen, och vad var det som hände i baren i Juan-les-Pins, där flera miste livet och många blev skadade? Det komplicerade ärendet präglas av maktspel och nationellt revirtänkande, och som en länk mellan länderna arbetar Esther Edh och Fabia Moretti.

Ett högre syfte har en tydlig förankring i vår samtid med politiska attentat och terrorism, och är mer skrämmande än de flesta andra romaner i spänningsgenren, just för att författaren blottlägger de brister som finns i det internationella rättssystemet, och gör det tydligt att vem som helst av oss skulle kunna fastna i rättssystemets maskineri på samma sätt som Amir Yasin, om vi skulle råka befinna oss på fel plats vid fel tidpunkt, trots att vi lever i en modern demokrati som är bunden av exempelvis den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter. Vilka rättigheter och vilket skydd har vi egentligen om vi skulle bli häktade i ett annat land, misstänkta för ett grovt brott?

Som anställd på Eurojust är det inte Esther Edhs uppdrag att utreda de brott som kommer på hennes bord, hennes roll är att bidra med sin expertkunskap och vara behjälplig med samordning mellan länder. Att placera huvudpersonen inom en sådan myndighet gör det möjligt skildra internationell brottslighet från ett nytt och spännande perspektiv. Nackdelen är att det inte blir samma driv i berättelsen eller skapar samma intresse för huvudpersonen när hon är samordnare och expert, som om hon hade varit den som ledde brottsutredningen. Jag skulle gärna se att hon får ta mer plats i kommande delar. Det finns goda förutsättningar för det, utifrån vad som sker i hennes privatliv, och som sannolikt kommer att få större betydelse i nästa del.

Sammantaget är Ett högre syfte enormt välskriven, intressant och intensiv och jag är imponerad av hur välavvägd historien är mellan det mer tekniska om hur internationellt rättsutredande arbete fungerar (eller inte fungerar) och mänskliga relationer, där pressade situationer avslöjar det bästa och det sämsta hos oss. Författarens andra och fristående del i serien om Esther Edh och Fabia Moretti finns ute i handeln nu. Jag är väldigt nyfiken på hur de båda karaktärerna har utvecklats.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 349
Utgivningsdatum: 2019-04-25
Bokserie: Esther Edh och Fabia Moretti  (del 1)
Förlag: Piratförlaget
ISBN: 9789164205933
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Recension: Fartblinda av Carolina Neurath

Fartblinda har stått i bokhyllan under ett par år utan att den blivit läst. Jag har varit tveksam till om en verklighetsbaserad thriller som utspelar sig i den svenska bank- och finansvärlden kunde passa mig. Hur spännande kan det bli i en sådan miljö? Men så lades de två första avsnitten av filmatiseringen upp på C more, och sedan var jag fast. Att vänta på ett avsnitt i veckan var uteslutet, jag måste få veta hur det skulle gå. Jag sträckläste boken. Det kan tveklöst bli både dramatiskt och spännande på nagelbitarnivå även i finansvärlden.

Berättelsen börjar när den anrika Stockholmsbanken har börjat skaka i sina grundvalar på grund av alltför risktagande spekulationer och övervärderade tillgångar. Den unga, drivna och orädda ekonomijournalisten Beatrice Farkas har börjat nysta i Stockholmsbankens ekonomi, vilket har satt igång ett händelseförlopp som ingen hade kunnat räkna med. En av bankens högsta chefer hittas en morgon död på trottoaren vid sin Östermalmslägenhet. Det spekuleras i självmord. Och visserligen hade han förlorat pengar i bankkraschen och dessutom varit den som bankledningen valde att mata vargarna med genom att ge honom sparken för att rädda sitt eget skinn, men Beatrice Farkas vet något som andra inte vet. Han kan omöjligt ha tagit sitt liv.

Bokens handling baseras på det som har kallats för den största bankkraschen någonsin i Sverige. Författaren till Fartblinda, Carolina Neurath, som då var verksam som ekonomijournalist på Svenska Dagbladet, var en av de som avslöjade ekonomiska oegentligheter hos HQ bank. Aktiekursen rasade, panik utbröt hos både bankens toppskikt och hos anställda och andra privatpersoner som förlorade miljardbelopp i och med aktieraset. Än värre blev det när finansinspektionen drog in bankens tillstånd och banken försattes i konkurs.

Det är en cynisk och kallhamrad värld vi möter, där makt genom pengar skapat just den fartblindhet som givit boken sitt namn. Den interna kulturen skapar en likriktad grupp som uppmuntrar risktagande och motverkar ifrågasättande. Och så länge som de stora bonusarna rullar in är allt frid och fröjd. Ett citat ur boken:

– Finansvärlden är hänsynslös och det vet du. Vi kan inte visa några sprickor i fasaden. Den dagen är vi ingen bank längre.
– Du kan åka dit på det här, sa Henrik lågt.
Otto vände sig om igen.
– Historien visar att inflytelserika direktörer brukar klara sig. Det är vad som skiljer oss med makt från er utan.

Carolina Neurath har fått Stora journalistpriset och Guldspaden för sin granskande journalistik, och att hon känner till den här branschen på sina fem fingrar och kan skildra den på ett trovärdigt sätt är alldeles uppenbart. Fartblinda är hennes debutroman och som sådan är den väldigt lovande. De skilda perspektiven, att som finansmännen drivas av att tjäna pengar och att som Beatrice Farkas drivas av att kontrollera dem som tjänar pengar, eftersom pengar och makt korrumperar, gör boken extra intressant. De olika karaktärerna skildras på ett trovärdigt sätt. Särskilt Peder af Rooth, VD på banken, framstår som en mångfasetterad person, som trots att han är formad av sin miljö och fattar själviska beslut för att rädda sig själv, plågas han av att även andra drabbas väldigt hårt i bankkraschen.

Missa inte heller filmatiseringen som är otroligt snyggt gjord med fantastiska skådespelare och dov, jazzig musik som lead track. Jag fick ganska stark James Bondkänsla. Lyssna här så får ni höra. Handlingen i teveserien går litet utöver boken, och jag gillar det nya relationsperspektivet som filmatiseringen tillför. Det skall bli spännande att se vad manusförfattarna gör med det.

Det som senare hände i den verkliga HQ bankhärvan var att Ekobrottsmyndigheten år 2010 inledde en förundersökning om grovt svindleri. Först 2016 väcktes åtal i tingsrätten och alla åtalade frikändes några månader senare. De ansågs inte heller skyldiga att betala skadestånd till aktieägarna. Tingsrätten lyfte fram många olika brister i verksamheten, men kopplingen mellan den dåvarande ledningens misstag och de enorma förlusterna ansågs inte tillräckligt stark. Det väcker ju onekligen frågor om Finansinspektionens makt att dra in bankers tillstånd att bedriva finansverksamhet. Och framförallt bör man kanske fundera på den rättsliga principen att alla skall anses vara oskyldiga tills motsatsen är bevisad i domstol.

Carolina Neurath har skrivit två ytterligare romaner om journalisten Beatrice Farkas; Gränslösa och Brännmärkta.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 374
Utgivningsdatum: 2016-01-20
Serie: Beatrice Farkas
Förlag: Piratförlaget
Omslagsformgivning: Niclas Engsäll
ISBN: 9789164204752
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris