Recension: Fartblinda av Carolina Neurath

Fartblinda har stått i bokhyllan under ett par år utan att den blivit läst. Jag har varit tveksam till om en verklighetsbaserad thriller som utspelar sig i den svenska bank- och finansvärlden kunde passa mig. Hur spännande kan det bli i en sådan miljö? Men så lades de två första avsnitten av filmatiseringen upp på C more, och sedan var jag fast. Att vänta på ett avsnitt i veckan var uteslutet, jag måste få veta hur det skulle gå. Jag sträckläste boken. Det kan tveklöst bli både dramatiskt och spännande på nagelbitarnivå även i finansvärlden.

Berättelsen börjar när den anrika Stockholmsbanken har börjat skaka i sina grundvalar på grund av alltför risktagande spekulationer och övervärderade tillgångar. Den unga, drivna och orädda ekonomijournalisten Beatrice Farkas har börjat nysta i Stockholmsbankens ekonomi, vilket har satt igång ett händelseförlopp som ingen hade kunnat räkna med. En av bankens högsta chefer hittas en morgon död på trottoaren vid sin Östermalmslägenhet. Det spekuleras i självmord. Och visserligen hade han förlorat pengar i bankkraschen och dessutom varit den som bankledningen valde att mata vargarna med genom att ge honom sparken för att rädda sitt eget skinn, men Beatrice Farkas vet något som andra inte vet. Han kan omöjligt ha tagit sitt liv.

Bokens handling baseras på det som har kallats för den största bankkraschen någonsin i Sverige. Författaren till Fartblinda, Carolina Neurath, som då var verksam som ekonomijournalist på Svenska Dagbladet, var en av de som avslöjade ekonomiska oegentligheter hos HQ bank. Aktiekursen rasade, panik utbröt hos både bankens toppskikt och hos anställda och andra privatpersoner som förlorade miljardbelopp i och med aktieraset. Än värre blev det när finansinspektionen drog in bankens tillstånd och banken försattes i konkurs.

Det är en cynisk och kallhamrad värld vi möter, där makt genom pengar skapat just den fartblindhet som givit boken sitt namn. Den interna kulturen skapar en likriktad grupp som uppmuntrar risktagande och motverkar ifrågasättande. Och så länge som de stora bonusarna rullar in är allt frid och fröjd. Ett citat ur boken:

– Finansvärlden är hänsynslös och det vet du. Vi kan inte visa några sprickor i fasaden. Den dagen är vi ingen bank längre.
– Du kan åka dit på det här, sa Henrik lågt.
Otto vände sig om igen.
– Historien visar att inflytelserika direktörer brukar klara sig. Det är vad som skiljer oss med makt från er utan.

Carolina Neurath har fått Stora journalistpriset och Guldspaden för sin granskande journalistik, och att hon känner till den här branschen på sina fem fingrar och kan skildra den på ett trovärdigt sätt är alldeles uppenbart. Fartblinda är hennes debutroman och som sådan är den väldigt lovande. De skilda perspektiven, att som finansmännen drivas av att tjäna pengar och att som Beatrice Farkas drivas av att kontrollera dem som tjänar pengar, eftersom pengar och makt korrumperar, gör boken extra intressant. De olika karaktärerna skildras på ett trovärdigt sätt. Särskilt Peder af Rooth, VD på banken, framstår som en mångfasetterad person, som trots att han är formad av sin miljö och fattar själviska beslut för att rädda sig själv, plågas han av att även andra drabbas väldigt hårt i bankkraschen.

Missa inte heller filmatiseringen som är otroligt snyggt gjord med fantastiska skådespelare och dov, jazzig musik som lead track. Jag fick ganska stark James Bondkänsla. Lyssna här så får ni höra. Handlingen i teveserien går litet utöver boken, och jag gillar det nya relationsperspektivet som filmatiseringen tillför. Det skall bli spännande att se vad manusförfattarna gör med det.

Det som senare hände i den verkliga HQ bankhärvan var att Ekobrottsmyndigheten år 2010 inledde en förundersökning om grovt svindleri. Först 2016 väcktes åtal i tingsrätten och alla åtalade frikändes några månader senare. De ansågs inte heller skyldiga att betala skadestånd till aktieägarna. Tingsrätten lyfte fram många olika brister i verksamheten, men kopplingen mellan den dåvarande ledningens misstag och de enorma förlusterna ansågs inte tillräckligt stark. Det väcker ju onekligen frågor om Finansinspektionens makt att dra in bankers tillstånd att bedriva finansverksamhet. Och framförallt bör man kanske fundera på den rättsliga principen att alla skall anses vara oskyldiga tills motsatsen är bevisad i domstol.

Carolina Neurath har skrivit två ytterligare romaner om journalisten Beatrice Farkas; Gränslösa och Brännmärkta.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 374
Utgivningsdatum: 2016-01-20
Serie: Beatrice Farkas
Förlag: Piratförlaget
Omslagsformgivning: Niclas Engsäll
ISBN: 9789164204752
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Recension: Stormskörd av Leivinger och Pinter

För snart två år sedan läste jag första delen av den blivande trilogin om de mörkermärkta. Den första delen hette just så, De Mörkermärkta. Nu är andra delen här och jag har självklart läst den också.

Utan att avslöja för mycket om handlingen, kan jag berätta att det här är böcker i spänningsgenren. Här finns även inslag av ockultism, det vill säga övernaturliga krafter bortom vår vanliga verklighet som en begränsad krets människor kan utnyttja. I den första delen om de mörkermärkta skedde en serie mord som efterhand visade sig ha samband med varandra genom att offren hade ett gemensamt förflutet många år tillbaka. Polisinspektör Iris Riverdahl och hennes kollegor vid Stockholmspolisen söker febrilt svaret på vem eller vilka som begår de hemska morden, samtidigt som morden fortsätter och begås på de mest horribla och ofta svårförklarliga sätt.

I den här andra delen fortsätter brottsutredningen. Vi får också veta mer om vad som hänt i det förflutna och om det inre mörker som påverkar vissa utvalda personer i boken. Det som var höljt i dunkel i den första boken får nu sin förklaring. Men det tar en stund innan alla bitarna faller på plats för mig. Efter nästan etthundra sidor utan att jag minns eller riktigt förstår hur allt hänger ihop, är jag på gränsen till beredd att lägga boken åt sidan. Jag skulle rekommendera att läsa böckerna i ordning, och inte med för lång tid emellan. Men nyfikenheten på vad som skall hända med Iris Riverdahl och vad hon egentligen är kapabel till gör att jag fortsätter. Efter halva boken är jag fast i den spännande handlingen och det enorma drivet i berättelsen.

Den första delen i trilogin lägger grunden för vad som komma skall, och i den här andra delen krattas manegen för den storslagna upplösning som vi till hundra procent kan förvänta oss i den tredje och sista delen. La grande finale. Jag tror att det kommer att bli riktigt häftigt. Det är upplagt för en kraftfull och rent filmisk avslutning.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 464
Utgivningsdatum: 2019-01-21
Förlag: Piratförlaget
Formgivning: Niklas Lindblad, Mystical Garden Design
ISBN: 9789164205353
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Nyutkommen bok i brevlådan

Våren 2017 läste jag De Mörkermärkta, en kriminalroman med övernaturliga inslag. Jag var ganska säker på att den inte skulle passa min smak, men så fel jag hade. Nu är andra delen äntligen här, och jag är så nyfiken på hur huvudpersonen Iris Riverdahl kommer att utvecklas. Och snart kommer jag att få veta mer om det inre mörker som präglar vissa personer i serien. Så spännande! Min recension kommer på recensionsdagen.

I dag skall jag tacka ja till det bud jag fått från försäkringsbolaget om ersättning för min bil som skadades i stormen Alfrida. Och jag tror att jag vet vilken typ av bil som passar mig just nu, så jag måste ringa runt efter en sådan. Men först skall barnen till skolan.

Ha en fin måndag!

Eldslandet, av Pascal Engman

Pascal Engman debuterade som författare förra året med spänningsromanen Patrioterna, som är en av de fem nominerade till priset Årets deckardebut på Sveriges största deckarfestival, Crimetime Göteborg, i slutet av veckan. Min favorit till priset, för övrigt. Jag undrar vad han själv skulle tycka om jämförelsen att han skriver initierat och samhällsanknutet som Börjlinds och tempodrivet som Kepler. En väldigt lyckad kombination enligt mig.

Eldslandet följer samma berättartekniska modell som Patrioterna med flera parallella spår som efterhand vävs allt tätare ihop. Huvudpersonen, poliskommissarie Vanessa Frank, är känd för att vara besvärlig, obekväm och för att ta till okonventionella metoder, men inom Nova, polisens specialgrupp med inriktning på att utreda grov och organiserad brottslighet, där Vanessa Frank är anställd, har man överseende med detta. När hon kör bil onykter och stoppas av kollegorna har hon dock nått en gräns då hon tvingas ta en ofrivillig timeout medan de beslutar om hon skall få behålla jobbet eller inte.

Under tiden får hon ett tips från en av sina informatörer som hon inte kan låta bero, och börjar med efterforskningar på egen hand. Det visar sig stämma att välbeställda finansmän kidnappas i utpressningssyfte och den gemensamma nämnaren mellan fallen tycks vara en exklusiv klockbutik.

Samtidigt i Stockholm försvinner spårlöst gatubarn och ensamkommande ungdomar från HVB-hem. En av dem är fjortonåriga Natasja, som Vanessa Frank har en speciell relation till såsom hennes kontaktperson. Försvinnandena visar sig ha ett samband med Villa Baviera, ett isolerat landområde i södra Chile där det pågår en världsomfattande illegal organhandel.

Precis som Patrioterna är Eldslandet otroligt välskriven och spännande. Tempot är högt och jag är helt fast i berättelsen efter bara några sidor, det händer inte ofta. I tempodrivna spänningsromaner brukar ofta gestaltningen gå förlorad, men det händer inte här, tvärtom. Författaren kan konsten att gestalta personer och skeenden utan att använda sig av beskrivande adjektiv. Han vågar lita på att läsarna skall förstå av sammanhanget. Pascal Engman håller ihop de parallella historierna under resans gång, och allt vävs smidigt ihop till en andlöst spännande upplösning. Jag ser fram emot att läsa mer av Pascal Engman och om Vanessa Frank, som utlovas dyka upp i fler delar framöver.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 517
Utgivningsdatum: 2018-09-03
Förlag: Piratförlaget
Form: Niklas Lindblad, Mystical Garden Design
ISBN: 9789164205872
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Fängslad av historien redan efter två kapitel

Harpsund tur och retur, av Per Schlingmann

Precis som så många andra var jag väldigt aktiv inför valet och läste på, gjorde olika valtester och lyssnade på valdebatter. Dels är jag ganska intresserad av politik och tycker att det är viktigt att vara engagerad när det gäller landets framtid, dels är det spännande att syna partierna och partiledarna även ur andra perspektiv.

Ett av dessa andra perspektiv som är intressant på sitt sätt, är spelet bakom de politiska kulisserna. Hur det går till i maktens korridorer och med vilka medel man dels försöker ta sig fram av personliga skäl, dels agerar för att nå ut till och locka väljare. Det är det som Per Schlingmanns nya roman handlar om. Och som tidigare partisekreterare och statssekreterare är han antagligen rätt person att skriva en bok om det politiska spelet bakom kulisserna.

När den sittande statsministern tvingas avisera sin avgång då hennes sambo blir allvarligt sjuk, börjar spelet om vem som skall bli hennes efterträdare. Den självklare kandidaten tycks vara riksdagsmannen David Ehrling som under flera år förberett sig och planerat för att bli nästa statsminister. Men helt oväntat bestämmer sig tre kvinnor för att gå samman och bli hans utmanare, på sitt eget sätt och med sina egna metoder.

Det är ganska intressant och spännande, och jag vet inte om det är ett medvetet drag från författaren, men det är faktiskt ganska rolig läsning dessutom. Det är mängder med märkesdropping på både kläder och drycker. Är man fjärde generationens arvtagare till ett stort familjeföretag heter man såklart Pocke, och jag log åt beskrivningen av hur det går till att fika hos överklassen:

”De slår sig ner och häller upp kaffe ur den nötta silverkannan. Bredvid står ett fat med eleganta småkakor, Caina kan inte minnas att det någonsin rörts. Ändå finns fatet alltid där. Det är väl så med aristokratins traditioner.”

Ramen för berättelsen är det politiska spelet bakom kulisserna, men det centrala är  relationerna mellan olika människor och mänskligt agerande, och framförallt kvinnokraft. De kvinnliga karaktärerna har starka personligheter i berättelsen, det är dock något man snarare förstår än känner. Och trots att historien rymmer både allvarlig sjukdom, hot mot landsbygden och ett mord är det lättsamt berättat. Om jag skulle försöka mig på att genrebedöma den här boken skulle jag kalla den en politisk feelgoodroman.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 273
Utgivningsdatum: 2018-08-16
Förlag: Piratförlaget
Formgivning: Eric Thunfors
ISBN: 9789164205803
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Stanna hos mig, av Ayòbámi Adébáyò

Jag tyckte mycket om den här boken. Den är svårplacerad i en speciell genre. Den skulle kunna klassificeras som en feelgoodroman, eftersom det är en kärlekshistoria med förvecklingar som får ett slut som gör läsaren nöjd. Samtidigt skildras inte alls situationen för nigerianska kvinnor i dagens ganska moderna, men patriarkala, samhälle på klassiskt feelgoodvis.

Det är väldigt intressant och även förbluffande att läsa om hur man lever ganska vanliga medelklassliv, men bakom höga taggtrådsstängsel som skydd mot inbrott när rättsväsendet är korrupt och poliserna mutade av kriminella gäng. Författaren skildrar ett samhälle där gamla vidskepliga traditioner existerar sida vid sida med högteknologi och medicinsk kunskap. Militärkupper avlöser varandra, men livet för vanliga människor rullar på med ganska vanliga glädjeämnen och bekymmer. Ganska vanliga.

När Yejide och hennes man Akide inte kan få barn sätter det igång en lång kedja av händelser med olika lösningar som vi sannolikt inte skulle ta till här i Sverige. Det är antagligen inte helt osannolikt att släkten blandar sig i och har åsikter om vilken väg ett ofrivilligt barnlöst par bör ta, men det är nog ändå ganska osannolikt att svärmödrar insisterar på att de barnlösa männen skall gifta sig med ytterligare en kvinna därför att släkten kräver barnbarn. Och det är nog inte heller så vanligt att barnlösa svenska kvinnor gör ceremoniella pilgrimsvandringar och offrar getter i desperation och längtan efter ett barn. Men det är något av vad som händer det här nigerianska paret.

Yejide och Akide älskar varandra lika mycket som när de först föll för varandra på universitetet fyra år tidigare, men sätten de väljer för att försöka få barn kommer att leda till svek, sjukdom, förtvivlan och död. Ayòbámi Adébáyò skildrar den här världen där gamla traditioner möter nya så enormt fängslande. Man lider och gläds om vartannat och flera gånger kommer det oväntade vändningar som gör att man blir överrumplad.

Stanna hos mig är författarens debutroman. Den gavs ut 2017 i England och USA och var en av de sexton nominerade samma år till Baileys Women’s Prize for Fiction, där den gick vidare till den korta listan med sex romaner. Vann priset gjorde Naomi Alderman med sin roman Makten.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 340
Utgivningsdatum: 2017-10-18
Förlag: Piratförlaget
Originaltitel: Stay with me
Översättare: Erik MacQueen
Formgivning: Eric Thunfors
ISBN: 9789164205049
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Patrioterna, av Pascal Engman

Det är svårt att förstå att det här är författarens debutroman, den är välskriven med personbeskrivningar som gör att man berörs av samtliga karaktärer men på olika sätt. För att inte tala om själva handlingen. Det är enormt spännande och jag får tvinga mig att inte läsa slutet i förväg. Efter bara fyra sidor har spänningen och obehaget mig i ett fast grepp, jag bara måste läsa vidare.

En av landets journalister blir bestialiskt mördad. Bakom mordet ligger en liten grupp radikaliserade rasister. På sin dödslista har de ytterligare nio namn med personer inom media som gruppen anser ha mörklagt, förringat eller försvarat exempelvis våldtäkter utförda av invandrarmän. Mediepersoner som måste dö som en hämnd för dem som drabbats, och i syfte att få samhället att vakna upp och förstå vad som är på väg att hända med landet. I takt med att fler journalister mördas sprider sig skräcken på nyhetsredaktionerna.

Till  att börja med följer boken flera parallella spår. Förutom Carl Cederhielm, ledare för terrorgruppen, finns här Ibrahim Chamsai, som kör taxi i Stockholm på nätterna, älskar Sverige och är tacksam för vad landet gjort för honom och hans familj. På en av nyhetsredaktionerna arbetar Madeleine Winther, en ung uppåtsträvare som är beredd att göra vad som krävs för att klättra på karriärstegen och som därför har ett förhållande med sin trettio år äldre chef. I norra delen av Chile arbetar August Novak som livvakt och underhuggare till ett kriminellt nätverk som bland annat ägnar sig åt olaglig narkotika- och vapenhandel. Successivt vävs de olika personernas liv samman.

Det här är en initierad och välskriven roman om högaktuella ämnen i vårt samhälle. Författaren skildrar insiktsfullt de olika personernas synsätt och värderingar utifrån just deras perspektiv, vilket gör dem väldigt levande och historien obehagligt trovärdig och skrämmande.

Tempot är högt och tappar aldrig fart. Just som jag tror att jag vet vad nästa steg kommer att bli, händer något helt annat. Utan att utveckla det mer, eftersom jag inte vill avslöja något och förstöra spänningen för den som ännu inte läst, fick jag en rejäl dos av samma chockartade känsla som jag fått av en viss HBO-serie. Det författaren gör är överraskande och, som jag upplever det, inte så vanligt i romaner. Det bidrar till att hålla nerverna i dallring genom hela boken. När boken är utläst är jag både omskakad och utmattad.

Rättigheterna till Patrioterna är sålda till flera länder och under våren blev det klart att boken kommer att filmatiseras.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 467
Utgivningsdatum: 2017-08-23
Förlag: Piratförlaget
Form: Niklas Lindblad, Mystical Garden Design
ISBN: 9789164205216
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Söndagens smakbit ur en bra bok – Patrioterna, av Pascal Engman

Astrid Terese, på den norska bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Det här är nöjesjournalisten Pascal Engmans debutroman som gavs ut i augusti förra året. Nu finns den som pocket, och det är den jag läser just nu. Filmrättigheterna har sålts till ett amerikanskt företag, och trots att jag inte läst så långt än, är det tydligt att det här är en historia som skulle passa väldigt bra som film.

En liten terrorgrupp bestämmer sig för att mörda journalister som de anser ha förrått Sverige. Efter sjuttio sidor har jag bara läst om ett mord än så länge, men jag förstår att det blir fler. Det pågår några parallella historier i boken. Bland annat om Ibrahim, som kör taxi i Stockholm, som älskar Sverige men som ändå kommer att placera en bomb i sin taxi och spränga trettiotvå svenskar till döds. Det handlar om journalisten Madeleine. Det handlar också om August, specialtränad livvakt i norra Chile som längtar hem till Sverige.

Citatet är från sidan 58:

– August, sa han sedan med rynkad panna och lade händerna på bordet. En sak har jag aldrig förstått. Vad är det du gör här?
– Vad menar du?
Ilja ställde koppen på bordet och såg honom i ögonen.
– Du gjorde fem år i legionen. Tre år för Blackwater. Plötsligt dök du upp i den här skitstan och Vladimir förklarade att du var hans nya livvakt. Men jag vet ju att du inte är någon gangster, egentligen. Varför bytte du sida?
– Du är ju soldat? Vladimir och Andrei också.
Ilja ignorerade Augusts svar.
– Du har en flickvän som är så vacker att det ont att titta på henne, nu är hon dessutom gravid, fortsatte han. Varför riskera allt det? Är det pengarna?

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Betraktninger ~ tanker om bøker

Intervju med Sara Lövestam, författaren som kommer ut med tre nya böcker i höst!

Sara Lövestam har arbetat som sfi-lärare, hon är krönikör och skriver romaner för barn, ungdomar och vuxna. Hon pratar om språk i Språkakuten i TV4 och hon skriver böcker om svensk grammatik. Hon föreläser och håller seminarier – missa inte att hon kommer till Sigtuna litteraturfestival den 5 maj!

Fotograf: Anna-Lena Ahlström

1. Senare i år är du aktuell med Grejen med ordföljd, boken Under mattan som riktar sig till barn 3-6 år, och boken Gruvan för ungdomar 9-12 år. Tre böcker i helt olika genrer och för helt olika målgrupper under en och samma höst – berätta!

Jag drivs mycket av inspiration och har många intresseområden. Resultatet blir en mångfacetterad produktion! Grejen med ordföljd är förstås en logisk följd av mina första två populärvetenskapliga grammatikböcker, Grejen med verb och Grejen med substantiv (och pronomen). Den här gången är jag lite extra entusiastisk, då ordföljd, eller satslära, är min personliga favoritdel av grammatiken.

Gruvan skrev jag efter att ha släktforskat på min sambos släkt och upptäckt att hon har förfäder som jobbade i gruvorna på Utö på 1800-talet. Jag blev intresserad av kontrasten mellan gruvsamhället Utö då och Utö nu, när det har utvecklats till en pittoresk semesterort. Det blev en bok för slukaråldern, om elvaåriga Ellen som hittar en dagbok skriven av en pojke 1848 och löser ett mycket gammalt mysterium.

Det mest överraskande för mig själv är att jag satte mig och skrev en bilderbok för barn. Under mattan handlar om en familj som – bokstavligen – sopar alla sina problem under en matta, och bilderna ritas av superillustratören Per Gustavsson. Jag är fortfarande lite förvånad.
.

2. Hur gör du för att växla mellan och hitta rätt nivå för språk och intrig för så olika målgrupper?

Jag separerar arbetsprocesserna, så att jag inte jobbar med olika texter på samma dag. Oftast håller jag mig till samma text i en vecka eller mer. Men det är faktiskt inte bara så att olika genrer förvirrar varandra, de kan också befrukta och berika varandra. När jag jobbar med en roman kan jag få ett uppslag till en rolig grammatikutvikelse, och när jag skriver en vuxenbok kan jag upptäcka ett barnperspektiv som kan bli en helt annan bok. För mig är det det som är kreativitet, att låta olika företeelser eller perspektiv mötas och utvecklas till något nytt. Min sambo brukar säga att jag har en pingponghjärna, att associationerna flyger mellan olika ämnen som en pingisboll.

.

3. Är det någon genre du brinner litet extra för? Och är det någon av dina böcker som ligger dig extra varmt om hjärtat?

Jag brinner ofta för den genre jag inte har sysslat med på länge. Det är som med mat, när man har ätit sin älsklingsrätt i en vecka börjar man längta efter något annat. Jag tror att min favoritgenre är vuxenromanen, gärna med historiskt perspektiv, men det kan bero på att jag äntligen får ägna mig åt den igen efter att bara ha skrivit på spänningsromanerna om Kouplan i ett par år.

.
4. Hos mig, som helst inte missar ett enda avsnitt av programmet Språket i P1, gick dina böcker om grammatik verkligen hem! Och inte bara hos mig. Du har givit ut två böcker om grammatik, och båda har fått otroligt fina vitsord. Vad är din hemlighet som får folk att vilja läsa böcker om grammatik..?

Vad roligt att du gillade dem! Jag tror faktiskt att hemligheten med Grejen med-böckerna är att jag inte tagit hänsyn till annat än mitt eget höga nöje, när jag skrivit dem. Jag skrev dem bara för att roa mig själv, och tydligen finns det fler som roas av samma sak där ute. Språkintresserade människor vill också ha roligt.

.
5. Hur ser du på den utveckling av språket som hela tiden går mot förenkling? Till exempel att det skulle vara grammatiskt korrekt att byta ut de och dem mot dom? Och att införa ord som cringe i det svenska språket?

Språket förändras ju ständigt. Där det förenklas i en ände, kompliceras det i andra änden, på sätt man sällan upptäcker medan det sker. Vissa distinktioner försvinner medan andra uppstår. Så är det alltid, och kommer alltid att vara. Språket är kommunikation, och när människan och samhället förändras, förändras även det. En avsevärd del av svenskans nuvarande ordförråd är lånord från latin, franska och tyska, medan lånorden från engelskan är mer sentida och därför är lättare att peka ut.

Man ska ändå inte raljera över människans inneboende språkkonservatism – ett visst motstånd mot språkliga förändringar behövs för att språket ska fungera över geografiska och tidsmässiga gränser, dvs att vi ska kunna förstå äldre texter och att dialekter och sociolekter inte löper amok till den grad att vi inte längre förstår varandra. Men man ska nog samtidigt vara försiktig med uttalanden om att språket ”förflackas” och ”förenklas”, vilket jag ofta får höra. En 1800-talsmänniska på besök i 2000-talets svenska skulle nog tycka att vårt nutida språk är komplicerat, men på ett annat sätt.

.
6. Förra året kom jag mig äntligen för med att läsa George Orwells bok 1984 om en stat som totalstyr befolkningen på olika sätt. En metod för att hålla folket i berättelsen i schack är att begränsa deras kunskaper. Man ägnar sig åt ordutplåning och skapar ett ytterst fåordigt så kallat Nyspråk. Självklart ett väldigt hårdraget exempel, men finns det inte risker med att förenkla ett språk?

Jo, om staten aktivt skulle gå in för att få folk att sluta tänka komplexa tankar genom att ta ifrån dem språket, skulle det vara väldigt hemskt. Organisk språkförändring, alltså det som sker naturligt och är anledningen till att vi idag inte pratar som på runstenarnas tid, är lyckligtvis inte samma sak. Det närmaste vi kommer en sådan styrd språkbegränsning i Sverige är kanske den språkpolitik i början av 1900-talet som syftade till att få finsktalande och samisktalande att överge sina språk till förmån för deras andraspråk svenskan.

Det som språkpolitiken i 1984 framför allt handlar om för mig, är inte förenkling utan förljugenhet och begränsning av tankar. Genom att sätta nya ord på politiskt laddade begrepp eller vända ords betydelse till sin motsats, styr staten människors tankar, eller förvirrar dem åtminstone, till att tycka att dåligt är bra osv. Sådana tilltag sker hela tiden i politiken, som exempel kan man titta på hur ordet ”godhet” behandlas i olika extrema falanger.
.

7. Den 5 maj kommer du att medverka vid Sigtuna Litteraturfestival. Vad kan vi förvänta oss av författarsamtalen med dig?

Två grammatikspäckade föreläsningar födda ur min pingponghjärna, och ett samtal där jag och författaren Danny Wattin reflekterar över skrivandets kopplingar till det samhälle det uppstår i.

.
Till sist, stort tack för att du tagit dig tid att svara på mina frågor!

 

Årets litteraturfestival äger rum den 5 maj 2018, som vanligt i den mysiga småstaden Sigtuna, alldeles vid Mälaren. Vill du också få chansen att lyssna på spännande samtal, fika på mysiga och sjönära caféer, träffa ett helt gäng folkkära författare och köpa signerade böcker, då skall du beställa din biljett här.

Sara Lövestams böcker kan beställas här och här.
Jag har skrivit här om Grejen med verb och Grejen med substantiv och pronomen