Lästa böcker i juli och månadens bästa

Jag har bara skrivit en ordentlig recension under juli månad, och det är av Jodi Picoults roman, En enda gnista. Övriga recensioner kommer inom kort. Jag gör just nu en utvärdering av böckerna om antiinflammatorisk livsstil och biohacking. Det tar litet tid, eftersom jag förutom att läsa och bedöma texterna, också testar att äta enligt deras tips, ser intervjuer med författarna och läser vad jag kommer över inom deras områden.

När jag går igenom vilka betyg jag givit böckerna jag läst, har allihop hamnat på okej, alltså treor. Det har nog aldrig hänt tidigare. Extra märkligt eftersom jag själv bett om de här böckerna, och bedömt att de skall vara något utöver det vanliga. Jag har funderat fram och tillbaka på varenda en av de här sex böckerna, om jag gjort en felbedömning och borde korrigera betyget. Men jag känner mig säker på min bedömning.

Böckerna är absolut läsvärda, men det totala intrycket dras ned av olika faktorer. Jag hade till exempel höga förväntningar på Jodi Picoults roman, men det ganska udda sättet att berätta historien på drog ned intrycket rejält. Den omvända kronologiska ordningen gjorde berättelsen hackig och jag tappade flödet och rytmen i läsningen varje gång det var dags att hoppa ett par timmar bakåt i tiden. Synd på en så bra historia och så fängslande karaktärer.

Mina samlade omdömen för juli månad

★★★
Alla de sex lästa böckerna

Vilken bok blev din favorit den här månaden? Är det någon särskild bok som du ser extra mycket fram emot att läsa den närmaste tiden?

Spännande bokpost kom som en överraskning

Har ni sett den nya romanen av Emma Donoghue? Vissa böcker vill man bara kasta sig över direkt, och det här är en sådan.

En pensionerad professor och en elvaårig släkting, utan föräldrar som kan ta hand om honom, reser tillsammans till Nice. Den äldre mannen för att försöka få svar på hemligheter kring sin mor, pojken därför att han inte har något annat val. Under resan möts deras olika världar, i värderingar, språk och olika erfarenheter.

Utförlig analys och mitt omdöme kommer inom kort.

 

Tegelstensläsning – Blonde, av Joyce Carol Oates

Romanen Blonde köpte jag på bokrean 2011. Dels var jag nyfiken på författaren, dels på Marilyn Monroe. I nio år har den stått där i bokhyllan, lockande och snygg att se på, men fortfarande oläst. Det är ingen biografi, men den är ändå inte helt fiktiv.

Nu håller @kulturistanmia i en tegelstensutmaning som innebär att läsa hundra sidor i den här boken per vecka och diskutera med andra som också läst. Jag bestämde mig för att vara med, dels för att äntligen få boken läst, dels roligt att dela upplevelsen med andra som också läser samtidigt.

Och efter alla kommentarer på mitt inlägg om BlondeInstagram om hur mycket andra tyckt om den här boken, att den är den bästa de läst, eller att den åtminstone hamnar bland de tio bästa, har jag blivit väldigt peppad att läsa den! Så peppad att jag börjat kolla upp biljettpriser för att ta bilen till Örebro och se Marilyn Monroeutställningen de visar där under sommaren.

Recension: En enda gnista, av Jodi Picoult

I dag har regnet vräkt ned och det har mullrat och blixtrat, men inomhus har det varit spännande på ett helt annat sätt. Jag har läst Jodi Picoults roman på temat rätten till sin egen kropp och rätten till liv.

En grupp män och kvinnor har tagits som gisslan på en kvinnoklinik, och under tiden som förhandlingar pågår med förövaren lär vi känna de olika personerna, deras bakgrund till varför just de uppsökt kvinnokliniken den här dagen. Bland gisslan finns bland andra en läkare, en sjuksköterska, en abortmotståndare förklädd till patient och en ung kvinna som kommit in för att avsluta sin graviditet. Vi får också följa en annan ung kvinna som riskerar att bli dömd för mord efter att ha tagit medicin i syfte att framkalla missfall i en amerikansk stat där det är olagligt. Här finns också gisslantagaren och den förhandlare som kallats in för att försöka förhindra fler dödade och skadade. Bland gisslan finns också förhandlarens femtonåriga dotter.

Ämnet är svårt. Berättelsen hade kunnat skildras ensidigt med tydliga värderingar, men en av bokens stora behållningar är att författaren lyckas väldigt bra med att skildra argumenten för och emot abort ur olika personers perspektiv. Hon gör det inte enkelt för varken sig själv eller läsaren när hon visar hur ingen är enbart ond eller god, alla har flera sidor, och låter läsaren dra sina egna slutsatser. Det ger trovärdighet och ännu större tyngd åt berättelsen. Hon hade samma förhållningssätt i boken Små stora saker, där temat var rasism. Lika nyanserat då. Jag gillar den här författaren som vågar ge sig på svåra ämnen och får oss att fundera över våra egna värderingar. Hon gör det bra.

Jodi Picoult har också en förmåga att levandegöra de olika personerna i berättelsen. Alla karaktärerna har intressanta och gripande livsöden som jag vill veta mer om. Jag får en väldigt tydlig bild av dem alla när jag läser, jag berörs av deras livsöden och gläds och lider med dem i deras med- och motgångar.

Det här är en bok där allt skulle kunna vara på plats. Om det inte vore för att författaren väljer ett ganska udda grepp för att berätta historien och som tyvärr, och ganska motvilligt, drar ned mitt sammantagna intryck. Berättelsen sker kronologiskt under dagen då gisslandramat pågår, men i omvänd ordning med början på eftermiddagen och steg för steg tillbaka till morgonen då allt började. Jag kan inte förstå syftet med detta författartekniska grepp. Jag tycker absolut inte att det behövs, berättelsen är engagerande nog, men om författaren ville skapa en dramatisk inledning hade en prolog fungerat bättre, där gisslandramat pågick och vi som läsare kom direkt in i handlingen, och att berättelsen sedan började från början. Den omvända kronologiska ordningen gör berättelsen hackig och jag tappar flödet och rytmen i läsningen varje gång det är dags att hoppa ett par timmar bakåt i tiden. Synd på en så bra historia och så fängslande karaktärer.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 365
Utgivningsdatum: 2020-04-06
Originaltitel: A spark of light
Översättare: Tove Janson Borglund
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
ISBN: 9789177991496
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Recension: Ett högre syfte, av Malin Thunberg Schunke

Äntligen har jag också läst Malin Thunberg Schunkes debutroman. För den tilldelades hon Årets debutantpris 2019 av Svenska Deckarakademin med motiveringen: ”Internationell thriller som förnyar temat med den oskyldigt anklagade”. Jag håller med i motiveringen, men skulle vilja utsträcka den till att författaren förnyar inte bara temat utan hela genren med spänningsromaner. Malin Thunberg Schunke har arbetat som åklagare och är docent i straffrätt. Hon har skrivit en doktorsavhandling om gränsöverskridande brottsutredningar inom EU, och det är inom det området hon skriver sina romaner.

Under en exklusiv svensexa på den franska Rivieran hamnar den svenske medborgaren Amir Yasin mitt i ett blodigt attentat och blir frihetsberövad, misstänkt för att vara delaktig i attentatet. Eftersom flera EU-länder är berörda av attentatet kopplas Eurojust in, den Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete, där den svenska åklagaren Esther Edh och hennes italienska chef, Fabia Moretti, arbetar. Isolerad från sin familj i Stockholm kämpar Amir Yasin för att överleva i Fleury-Mérogis, ett av Europas största och mest brutala fängelser. Vem är han egentligen, och vad var det som hände i baren i Juan-les-Pins, där flera miste livet och många blev skadade? Det komplicerade ärendet präglas av maktspel och nationellt revirtänkande, och som en länk mellan länderna arbetar Esther Edh och Fabia Moretti.

Ett högre syfte har en tydlig förankring i vår samtid med politiska attentat och terrorism, och är mer skrämmande än de flesta andra romaner i spänningsgenren, just för att författaren blottlägger de brister som finns i det internationella rättssystemet, och gör det tydligt att vem som helst av oss skulle kunna fastna i rättssystemets maskineri på samma sätt som Amir Yasin, om vi skulle råka befinna oss på fel plats vid fel tidpunkt, trots att vi lever i en modern demokrati som är bunden av exempelvis den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter. Vilka rättigheter och vilket skydd har vi egentligen om vi skulle bli häktade i ett annat land, misstänkta för ett grovt brott?

Som anställd på Eurojust är det inte Esther Edhs uppdrag att utreda de brott som kommer på hennes bord, hennes roll är att bidra med sin expertkunskap och vara behjälplig med samordning mellan länder. Att placera huvudpersonen inom en sådan myndighet gör det möjligt skildra internationell brottslighet från ett nytt och spännande perspektiv. Nackdelen är att det inte blir samma driv i berättelsen eller skapar samma intresse för huvudpersonen när hon är samordnare och expert, som om hon hade varit den som ledde brottsutredningen. Jag skulle gärna se att hon får ta mer plats i kommande delar. Det finns goda förutsättningar för det, utifrån vad som sker i hennes privatliv, och som sannolikt kommer att få större betydelse i nästa del.

Sammantaget är Ett högre syfte enormt välskriven, intressant och intensiv och jag är imponerad av hur välavvägd historien är mellan det mer tekniska om hur internationellt rättsutredande arbete fungerar (eller inte fungerar) och mänskliga relationer, där pressade situationer avslöjar det bästa och det sämsta hos oss. Författarens andra och fristående del i serien om Esther Edh och Fabia Moretti finns ute i handeln nu. Jag är väldigt nyfiken på hur de båda karaktärerna har utvecklats.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 349
Utgivningsdatum: 2019-04-25
Bokserie: Esther Edh och Fabia Moretti  (del 1)
Förlag: Piratförlaget
ISBN: 9789164205933
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Olivia Rönning och Tom Stilton är tillbaka i en ny kriminalroman

Jag upptäckte den här serien när den gick som teveserie (Springfloden), och kunde inte vänta på ett avsnitt per vecka. Alltså köpte jag alla delar som kommit ut i bokserien, plöjde dem i rask följd under en vecka, lagom till nästa avsnitt i teveserien. Sedan har jag fortsatt att läsa de nya delarna vartefter de kommit ut. Så fängslande karaktärer som utvecklas i varje bok.

Nu har jag fått hem den sjätte delen i serien: Fruset guld, och på förlagets hemsida kan man läsa litet om handlingen i romanen. Den tar vid i Arjeplogsfjällen där ett mumifierat lik hittas när snön smält efter en lång och varm sommar. Det visar sig att mannen sköts ihjäl för cirka tjugo år sedan. Olivia Rönning åker motvilligt upp för att utreda fallet. På väg till fyndplatsen överraskas helikoptern av ett oväder och kraschar. När Olivia vaknar upp är piloten svårt skadad och nödradion förstörd, hon kan inte kontakta omvärlden. Hon lämnar vraket och lyckas ta sig till en stängd fiskecamp. Men hon är inte ensam på fjället. Andra personer vill också ta reda på, eller dölja, sanningen om den döde mannen.

Fruset guld är en term som de tyska nazisterna använde för guld som de konfiskerade under andra världskriget. En del av den här historien handlar om norska motståndsmän som kapar ett tåg på väg upp till Bergen med tyskt konfiskerat guld.

Vilka fler skall läsa?

 

Recension: Midsommarnattsdrömmar, av Bengt Ohlsson

Bengt Ohlsson gör tre nedslag i livet hos ett kompisgäng som i början firar midsommar tillsammans varje år och sedan mer sporadiskt. I den första delen är de i 25-årsåldern. De står i början av vuxenlivet och har flyttat hemifrån, nästan alla har fasta förhållanden och arbeten, och ett par kommer att berätta sitt livs största nyhet, att de väntar barn. Det allra första barnet av flera som kommer att födas i kompisgänget. Det är funderingar på föräldrarnas andefattiga och trista liv, och hur man själv tycker sig ha mycket större och betydligt mer spännande frågor att fundera över.

Nästa nedslag görs när gänget blivit 40 och sedan när de är 50+. Livet rullar på med vanliga glädjeämnen och problem som förmodligen kan uppkomma i relationer efter många år tillsammans. Det är förälskelser, smusslanden, lögner och otrohet, skilsmässor och nya relationer, men även kärlek som övervinner vardagslivtristess och medelåldersångest. Eller om det är tryggheten som till sist visar sig väga tyngre än modet att lämna den person man tillbringat hela sitt vuxna liv med, trots att kärleken övergått till enbart vänskap. Det här är absolut ingen feelgood, men det är väldigt insiktsfullt och fängslande med viss igenkänning, dels i mig själv, dels i vänner och bekanta.

Men så som Bengt Ohlsson skildrar livets olika stadier i den här romanen tycks meningen med livet ganska betydelselös, och jag är tveksam till att man har den här ganska krassa livsinställningen, särskilt redan i början av livet. Eventuellt känns den mer realistisk för personer i medelåldern med mer livserfarenhet och fler motgångar och besvikelser i bagaget. Om livet inte känns lättsammare när man är 25, hur skall det då bli trettio år senare med allt man gått igenom. Det är en av mina invändningar till den här boken. Min andra invändning är karaktärsbeskrivningarna. Hur mycket jag än försöker, lyckas jag inte hålla isär de olika karaktärerna. De beskrivs som olika, med olika personligheter och olika liv, men när jag läser flyter de ihop med likartade tankar och känslor. Det innebär också att jag saknar dynamiken mellan romanens karaktärer. Ändå är det en fascinerande berättelse som trots mina invändningar lyckas trollbinda mig boken igenom.

Jag skulle vilja skicka en hälsning till karaktärerna i boken genom Tage Danielssons dikt: ”Hör upp du sorgset kvidande, se här din svåra roll: att inse världens lidande med glädjen i behåll”.

Betyg: 3/5
Form: Lotta Kühlhorn
Antal sidor: 431
Utgivningsdatum: 2020-04-24
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 9789100182052
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Lästa böcker i juni, och månadens bästa

Energinivån var långt under min normala under hela juni. Jag hade helst velat dra ett täcke över huvudet och stanna där tills livet var mer i sin ordning. Istället läste jag romaner.

Jag har bara skrivit en ordentlig recension under juni månad, och det är av Goda grannar, men länkar även till ett inlägg jag skrev med ett kortare omdöme och en smakbit ur Ett högre syfte.

Mina samlade omdömen för maj månad

★★★★★
Mattias Edvardsson, Goda grannar (månadens bästa)

★★★
Sadie Jones, Ormarna
Malin Thunberg Schunke, Ett högre syfte

★★★
Celeste Ng, Små eldar överallt
Bengt Ohlsson, Midsommarnattsdrömmar

Vilken bok blev din favorit den här månaden? Är det någon särskild bok som du ser extra mycket fram emot att läsa den närmaste tiden?

 

Recension: Goda grannar, av Mattias Edvardsson

Du som tyckte om Mattias Edvardsson förra roman, En helt vanlig familj, och haft stora förväntningar på uppföljaren, du kan vara helt lugn. Du kommer att känna igen den hantverksmässiga stilen och tonen i berättelsen från förra boken. Temat förra gången var familjen, och hur långt man som förälder är beredd gå för att skydda och hjälpa våra barn, och för att skydda familjen. Den här gången är temat grannar, och hur ärliga vi är och hur mycket vi kan kan lita på varandra, egentligen.

Den här berättelsen utspelar sig i det jag tycker kan vara det mest skrämmande som finns, nämligen ett på ytan idylliskt villakvarter. Finns det något ruggigare än ett villaområde där alla som bor där ängsligt följer samma mönster; klipper gräsmattan när grannarna klipper sina gräsmattor, köper ny bil när grannarna gör det, reser utomlands minst en gång per år inte för att man egentligen vill utan för att alla andra gör det, ingen höjer rösten när andra kan höra, alla ler och vinkar vänligt när man passerar. Ingenting kan vara så perfekt om det är äkta.

Micke, Bianca och deras två små barn flyttar från Stockholm till Skåne för att starta om, börja ett nytt liv. Någonting har hänt som de vill fly ifrån. Efterhand lär vi känna både dem och människorna som bor på samma gata. Jacqueline som arbetat som modell i USA, men flyttat hem och försöker finna sig till rätta i ett vanligt liv tillsammans med tonårssonen Fabian. Fabian som har svårt att anpassa sig i sociala sammanhang och ständigt hamnar i trubbel. Här finns Ola med ett mörkt förflutet och Peter som arbetar som polis. Pensionärerna Gun-Britt och Åke har koll på allt vad grannarna gör. När Bianca blir påkörd tycks det först röra sig om en tragisk olycka, men under tiden som hon kämpar för sitt liv kommer det fram mer och mer om grannarna som pekar mot att det kanske inte alls var en olyckshändelse utan ett medvetet vållande.

Jag gillar det långsamma berättandet med fokus på undertryckta känslor, stämningar och personbeskrivningar, och jag gillar precis som i Mattias Edvardssons tidigare böcker hur handlingen visserligen kretsar kring ett (förmodat) brott, men att det är hur människor agerar i pressade situationer och i förhållande till varandra som är det intressanta. Berättelsen sker i jagform utifrån dels tre olika personers perspektiv; Mikaels, Jacquelines och Fabians, dels ur två tidsperspektiv: före och efter olyckan. Berättargreppet är inte helt vanligt och jag var först tveksam till förstapersonsperspektivet, men det fungerar väldigt bra. Berättelsen håller ihop från början till slut, med små detaljer som vävs in i berättelsen och som just då inte verkar ha någon större betydelse, men som senare visar sig vara helt avgörande för handlingen.

Berättelsen följer en klassisk dramaturgisk modell där spänningen successivt stegras, för att sedan avta litet, precis så mycket att man som läsare slappnar av litet grand, och då, när man inte är beredd, klipper berättelsen till med full kraft så att man fullständigt tappar andan.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 356
Utgivningsdatum: 2020-06-17
Omslagsformgivning: Niklas Lindblad, Mystical Garden Design
Förlag: Forum bokförlag
ISBN: 9789137154862
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

De här böckerna ser jag fram emot att läsa i sommar

Det här är bara en bråkdel av alla böcker som jag vill läsa så snart som möjligt. Sannolikheten för att jag skall hinna läsa fler än några stycken böcker är väl obefintlig just nu, när jag redan läser så mycket som har med avhandlingsskrivandet att göra. Men jag kommer att följa rådet jag fick den första terminen på juristlinjen, att inte bara läsa facklitteratur, utan även skönlitterära romaner. Det är bra på så många olika sätt. Jag behöver väl inte ens gå in på hur, ni som läser här vet redan.

Det är litet gott och blandat, som Jackie brukar säga. Relationsromaner, facklitteratur, spänningsromaner, fantasy, nobelpristagare, klassiker. Vissa som är lättsamma, andra som är tyngre. Tunna böcker och tegelstenstjocka. Äldre och helt nyutgivna.

I sommar blir det inga resor och inte lika många andra aktiviteter, så jag skall fokusera på mitt arbete, ägna mig åt mina odlingar (de är inte riktigt igångsatta än, men snart så) och att läsa för mitt nöjes skull. Jag brukar tycka att somrarna blir ganska hysteriska med allt som skall hinnas med, så det här känns faktiskt riktigt bra.