De bästa böckerna 2020 + mål och läsutmaningar för 2021

En sak som blivit uppenbar för mig, är att ju mindre tid man har, desto mer får man gjort.

När jag under många år skjutsade våra döttrar till och från skolan och till deras aktiviteter hann jag med så mycket annat, inklusive att läsa. Jag blev bra på att utnyttja varenda minut så att ingen tid gick till spillo. Jag hade böcker med mig hela tiden, och läste överallt där det gavs tillfälle; ofta i bilen, men även i väntrum, på gymmet, på resa, på caféer och i provrum (ja, faktiskt). Och jag hade i regel tänkt ut vilken bok jag skulle läsa efter den jag höll på med, så det blev sällan tidsglapp mellan böckerna, bara att läsa vidare i nästa.

Så här mysigt har vi haft det, men det har inte blivit mycket läst…

Året som gick, då aktiviteter lades på is på grund av pandemin och jag fick mer egen tid, blev jag lat. Det kanske handlade om den vanliga principen om tes – antites – syntes. Efter att länge ha levt med ett fullspäckat schema kände jag möjligen ett behov av att göra tvärtom, det vill säga ta det lugnt. Och det gjorde jag förra året.

Tidigare satte jag på teven när det var något jag visste att jag ville se, och sedan stängde jag av den. Under hösten och vintern har jag tillbringat alldeles för många timmar i soffan, letandes mellan streamingkanalerna efter något att se. Det här året skall jag försöka hamna någonstans mittemellan ytterligheterna.

Läsmål för 2021 – 100 böcker

Statistiken talar sitt tydliga språk; antal lästa böcker per år: 67-97-79-39-35. Jag är ändå nöjd med att jag läste 35 böcker förra året, det var en omställningarnas år för mig, jag behövde ta det litet lugnt. Men i år satsar jag stort och räknar med att hinna läsa 100 böcker. Jag kommer att räkna in facklitteratur som jag läser för min avhandling, så ett helt orimligt mål är det inte. Det gäller bara att hålla mig borta från att slötitta på teven ;)

De mest lästa recensionerna under 2020

1, Björnstad av Fredrik Backman
2, Störst av allt av Malin Persson Giolito
3, 1984 av George Orwell
4, En bur av guld av Camilla Läckberg
5, Jack av Christina Lindström
6, Vingar av silver av Camilla Läckberg
7, Testamente av Nina Wähä
8, Doktor Glas av Hjalmar Söderberg
9, Som pesten av Hanne-Vibeke Holst
10, Den gamle och havet av Ernest Hemingway

Läsutmaningar för 2021

Det kan låta som ett feltänk med läsutmaningar det här året, men jag räknar med att de kommer att göra mig fokuserad på att nöjesläsa när tid finns. Dessutom har jag valt utmaningar som jag tror fungerar med vad jag ändå har tänkt läsa, det vill säga novellerna från adventskalendern, klassiker som är olästa i bokhyllan, andra hyllvärmare som väntar på att bli lästa, litteraturpristagare och en del nytt som ges ut i år som jag ser fram emot. Här finns de läsutmaningar jag tänker delta i under 2021.

Målet att läsa de här böckerna under hösten och vintern har jag inte lyckats nå. Just nu läser jag Pascal Engmans senaste spänningsroman, Änkorna, så jag har i alla fall kommit igång, sent omsider.

I årets första helgfråga hos Mia undrar hon om vi är med i några läsutmaningar i år. Nu vet ni vilka jag tänker anta, och fler tips på läsutmaningar får ni från Mia och andra bokbloggare hos Mia.


De bästa böcker jag läste under 2020

Det här är de böcker jag läste under 2020 som jag gav betyget 5 av 5. Senare i januari kommer en ny bok av Cara Hunter i serien om kriminalkommissarie Adam Fawley, och i sommar en ny spänningsroman av Mattias Edvardsson. Jag ser fram emot att läsa båda.

Hur var ditt bokår 2020? Har du ställt upp några mål för årets läsning? Ser du fram emot att läsa någon särskild bok? Berätta!

Julkalender med 24 noveller

Livet blir extra roligt om man överraskar sig ibland, som med en sådan här julkalender! Hos Novellix kan du själv sätta ihop din julkalender med noveller ur deras sortiment. Det här är de noveller jag valde. Äntligen skall jag läsa berättelsen som blev den kanske bästa film jag någonsin sett – Brokeback Mountain. Så fantastiskt fin och så hjärtskärande. Oförglömlig.

De kommer förpackade i en sådan här liten låda.

”Stora läsupplevelser i litet format”, är en perfekt beskrivning av vad det handlar om. Jag valde framförallt noveller av författare jag varit nyfiken på länge, men ännu inte läst någonting av. Att få ett smakprov av olika författares stil och språk innan man köper fullängdsromaner känns väldigt lyxigt.

Utvärdering kommer i helgen, när jag hunnit läsa några stycken.

Ha en fin torsdag!

Rättens nivåer och dimensioner, av Kaarlo Tuori

I boken Critical Legal Positivism (2002) presenterade Tuori en modell av rätten med de utmärkande drag som han anser känneteckna ett idealtypiskt välutvecklat och modernt rättssystem. I Rättens nivåer och dimensioner utvecklas den modellen.

Enligt Tuori har rättsbegreppet två innebörder: a) rätten som en symbolisk-normativ företeelse, det vill säga rätten som ett rättssystem, och b) rätten som tillämpning av lagen.

Rättens nivåer

Tuori menar att rättssystemet är ett flerskiktat fenomen. Det består inte bara av det som framgår av rättens synliga ytnivå, det vill säga språkligt formulerade, uttryckliga normer, utan inkluderar också djupare nivåer, vilka både möjliggör och begränsar det som sker på rättens synliga yta. Dessa underliggande nivåer benämns rättskultur och rättens djupstruktur.

Dessa nivåer interagerar med varandra, exempelvis genom att lagar, domstolsavgöranden och ställningstaganden inom rättsvetenskapen i ytskiktet påverkas av rättskulturen i mellanskiktet, det vill säga juristernas metoder, grundläggande rättsbegrepp och rättsprinciper, och rättskulturen i sin tur påverkas av det som sker i rättens ytskikt. I det djupaste skiktet finns de djupast förankrade rättsliga traditionerna, de mest grundläggande principerna, såsom de mänskliga rättigheterna, vilka förändras långsamt, men både påverkar och påverkas av de två övre skikten.

Rättens dimensioner

Rätten kan således betraktas som ett rättssystem. Rätten kan även ses ur ett annat perspektiv, nämligen rätten som tillämpning av lagen och bestående av specifika samhälleliga utövare. I det moderna samhället kan enligt Tuoris modell urskiljas olika kategorier som specialiserat sig på rättens utövande. De viktigaste anses vara utövare inom a) lagstiftande, b) rättskipande och c) rättsvetenskaplig verksamhet.

Tuori anser att det är de rättsliga utövarna som förmedlar relationerna mellan rättens olika nivåer. Det är ett rimligt påstående, om man tar fasta på att Tuori låter förstå att de viktigaste rättsliga utövarna är utövarna inom lagstiftande, rättskipande och rättsvetenskaplig verksamhet, vilket jag tolkar som att dessa grupper inte behöver vara de enda utövarna enligt Tuoris modell. Följaktligen bör Tuoris modell kunna innebära att även aktörer, som inte är specialiserade inom rättens utövande, kan ha stor betydelse för interaktionen mellan rättens olika nivåer.

Rättens dimensioner utifrån rationalitet (eller rättens tillämpning utifrån ändamålsenlighet)

Arbetsfördelningen mellan rättens utövare och rättsvetenskapens roll kan analyseras genom att man separerar det som Tuori benämner rationalitetsdimensioner. Rättens rationalitet kan då analyseras i tre dimensioner; rättens a) objektrationalitet, b) interna rationalitet och
c) normativa rationalitet.

Rättens objektrationalitet avser rättsliga regleringars förhållande till sina regleringsobjekt, det vill säga normernas förmåga att uppnå sina samhälleliga målsättningar. Objektrationaliteten spelar huvudrollen i lagstiftning och lagberedning och det är de politiskt sammansatta lagstiftningsorganen, det vill säga riksdag och regering samt ämbetsmännen som bär ansvaret för att objektrationalitet uppnås.

Den interna rationaliteten avser rättssystemets konsekvens och koherens. Rättssystemet är konsekvent då det inte innehåller logiska motsättningar, det vill säga då enskilda rättsnormer inte strider mot varandra. Koherens inom rättssystemet innebär att det finns ett samband mellan underliggande rättsprinciper och värderingar och enskilda normer, vilket i praktiken innebär att avsedda rättsprinciper och värderingar implementerats i rättsregler. Aktörer inom lagskipning och rättsvetenskaplig verksamhet bär det huvudsakliga ansvaret för rättssystemets interna rationalitet, för dess konsekvens och koherens. Som ett exempel skall domstolar använda sig av lagmotiven och tillämpa dem tillsammans med olika rättsliga principer på ett sätt som är koherent. I syfte att inte hota koherensen i rättssystemet skall domstolar döma i enlighet med gällande rätt.

Tuori lyfter fram bevarandet och främjandet av rättens interna rationalitet, rättssystemets konsekvens och koherens, som rättsvetenskapens, och särskilt rättsdogmatikens, kanske viktigaste uppgift i de rättsliga utövarnas ömsesidiga arbetsfördelning. Rättsdogmatikens funktioner har ofta karaktäriserats som tolkning och systematisering. Rättsdogmatiken uppfyller sin systematiseringsuppgift genom att utveckla så kallade allmänna läror inom olika rättsområden, allmänna läror som består av det ifrågavarande rättsområdets grundläggande begrepp och allmänna rättsprinciper. Enligt Tuoris modell av rätten utgör allmänna läror en väsentlig beståndsdel av juristernas rättsliga expertkultur, och spelar en väsentlig roll i upprätthållandet av rättens interna rationalitet.

Rättens normativa rationalitet innebär rättens legitimitet. Rättens normativa rationalitet är en beteckning för vad som exempelvis ett samhälle finner rättfärdigande eller berättigande.

Antal sidor: 67
Utgivningsdatum: 2013-01-01
Serie: Forum Iuris
Förlag: Helsingin yliopiston oikeustieteellinen tiedekunta
ISBN: 9789521078293

Juristernas nära förflutna. Rättskulturer i förändring, av Kjell Åke Modéer

Modéer vill visa hur och varför rätten har förändrats i Sverige, Tyskland och USA under 1900-talet. Avsikten är att sätta in vår tids rätt och rättsförhållanden i en historisk kontext. Utan denna förförståelse är det svårt att förstå de rättskulturer som dagens praktiserande jurister arbetar i, vilken roll jurister spelar i samhället och hur jurister tar intryck av kultur, yrkesetik och kunskapsstruktur från andra rättskulturer och påverkas i sina egna värderingar. Förhållandet mellan juridik och politik utgör ständigt en viktig faktor för förståelsen av juristernas yrkesroller, och att så är fallet tydliggörs i denna framställning.

En metod för att förklara en historisk förändring är att undersöka kontexten med hjälp av rättskulturen, varigenom man inom rättshistorien främst hämtat sina analysinstrument från antropologin och etnologin som studerar sociala strukturer i mänskliga samhällen och människor som kulturvarelser i grupp. Rättskultur som rättshistoriskt analysinstrument är omdiskuterat och har tolkats och tillämpats på flera olika sätt. Någon närmare redogörelse för vad rättskulturbegreppet innebär i den här framställningen görs inte, men utifrån bokens syfte och sammanhang gör jag bedömningen att rättskultur här skall förstås som den omvärld, inklusive de rättsregler och värderingar, som jurister lever och verkar i. Modéer menar att vi går miste om viktiga perspektiv för att förstå och tillämpa rätten, och att juridiken blir enbart ett tekniskt hantverk, om vi saknar kunskap om rättsreglernas sammanhang, det vill säga sambanden, tidsandan och de olika ländernas förhållningssätt till historien.

Under den undersöka periodens början, under 1900-talets första hälft, sysslade de svenska rättshistorikerna nära nog uteslutande med att påvisa normernas utveckling, efter inflytande från tysk rättskultur. I mitten av 1900-talet blev en mer sociologisk syn på rätten alltmer betydelsefull och nya metoder började tillämpas. USA blev ett föregångsland för rättshistoriker genom att anlägga ett sociologiskt utanförperspektiv på rätten, vilket gav normerna en rättslig kontext. Från att på ett mer direkt sätt ha fokuserat på rättsliga normer och rättsliga texter ändrades perspektivet till att sätta in normerna i sitt sammanhang.

Den nya juridiska forskningsinriktningen tog till sin uppgift att empiriskt undersöka rättens sociala, ekonomiska och politiska funktioner i samhället. Ett av de viktigaste begreppen som den sociologiska rättshistorien introducerade var begreppet rättskultur. En ny inriktning av rättshistorien utvecklades under 1960-talet som inte tog den dogmatiska rätten som utgångspunkt, utan istället den anda, de olika attityder och kulturmönster som normerna verkade i.

Rättshistorieämnet har under senare delen av 1900-talet sett som sin uppgift att försöka förklara sammanhang och att visa hur rätten ständigt påverkas av olika samhällsfaktorer. Utforskandet av rättens historiska kontexter har i hög grad blivit den nutida rättshistoriens kännetecken. I dag hämtar dessutom rättshistorikerna sin inspiration i mötet med många andra vetenskapliga discipliner. Rättshistorieämnet har blivit tvärvetenskapligt.

Rättskulturforskningen har utvecklat olika analysinstrument för att med hjälp av historiska förklaringsmodeller identifiera olika rättskulturer. I fokus för föreliggande studie står juristrollen då Modéer identifierar de tre ländernas rättskulturer under den granskade perioden. Modéer framhåller teoriers och metoders betydelse då man förhåller sig till normsystem och rättslig empiri, i annat fall blir den juridiska verksamheten godtycklig och oförutsebar, och tillämpar själv en analysmodell som tar sin utgångspunkt i fem olika parametrar: a) rättsliga, sociala, religiösa, politiska och ekonomiska ideologier som präglat rättskulturen inom Sverige, Tyskland och USA, b) konstitutionerna/författningarna där dessa ideologier implementerats, c) de normer som kommer till uttryck i framförallt lagar och förordningar och prejudicerande rättsfall, d) rättens aktörer; deras yrkesroller, konfliktlösningsmodeller och principer för processuella förfaranden samt e) juristernas infrastrukturer i form av fackföreningar, intresseföreningar, nätverk, konferenser, publicerade artiklar och liknande som jurister organiserar och engagerar sig i.

När Modéer menar att det tänkesätt som dominerat västvärlden under 1900-talet i hög grad har präglat juristerna i de tre jämförda länderna, ställer jag mig emellertid frågande till hur denna slutsats har dragits. Modéers summering av 1900-talet genom en berättande översikt och ur ett brett perspektiv är utan tvekan både informativ och intressant. Han beskriver den omvälvande samhällsutveckling som skedde under det förra århundradet, med fokus på juristerna och rättsväsendet, och redogör för skillnader och likheter mellan de tre rättssystemen i Sverige, Tyskland och USA. Parametrar som var och en för sig kunnat ligga till grund för en djuplodande analys.

Då juristrollen står i fokus för detta arbete, tycks de parametrar som analysmodellen anger rimliga, för att påvisa i vilket samhälle jurister vid en viss tid verkar. I det fall man inte vill begränsa sig till juristrollen utan visa hur rätten, utöver den juridiskt tillämpande verksamheten, har utvecklats under en viss period, kunde eventuellt ytterligare en parameter ha ingått i analysmodellen, nämligen andra aktörer än jurister, vilka inte sällan har direkt inflytande på rättsutvecklingen.

Det är oklart hur analysmodellen praktiskt tillämpas, det vill säga hur man med modellen kan påvisa vad som faktiskt påverkat rätten i en viss riktning, vad som varit relevant, och hur man avgör vilken rättskultur som ligger till grund för juristernas kunskapssystem. Det är svårt att avgöra dels vad som utgör en viss tids och ett visst lands rättskultur och vad som är en samhällssituation och ett rättssystem, dels hur analysmodellen visar att jurister faktiskt påverkats av de parametrar som modellen utgörs av, och omsatt detta inflytande i praktisk juridisk verksamhet. Jag saknar exempel som leder från modellen via empirin till slutsatserna om rättskultur. Möjligen fungerar rättskultur som analysmodell tydligare vid ett snävare forskningsperspektiv, då argument i exempelvis domskäl eller i underlag för lagstiftning kan lyftas fram som stöd för eventuella slutsatser om rättskultur.

Syftet med boken får dock anses uppfyllt. Juristernas nära förflutna är avsedd att i första hand vara en bok för blivande jurister, och som sådan bör den övergripande redogörelsen för betydelsefulla händelser i de tre granskade länderna under 1900-talet motsvara målgruppen. Den ger en förförståelse och sätter in vår tids rätt och rättsförhållanden i en historisk kontext, eller som Modéer menar, i rättskulturer, med olika förhållningssätt till historien.

Antal sidor: 408
Utgivningsdatum: 2009-12-04
Förlag: Santérus Förlag
ISBN: 9789173590372

Konstitutionellt kritiskt dömande – Förändringar av nordiska domares attityder under två sekel

I sin doktorsavhandling gör Martin Sunnqvist en grundlig rättshistorisk komparativ jämförelse av hur domarnas attityder till konstitutionella frågor har ändrats i Norden under de senaste 200 åren, med början i de nordiska konstitutionella förändringarna år 1809, 1814 och 1849.

I Sverige var 1809 års regeringsform ett dokument för kung och riksdag. Den reglerade framför allt hur de skulle stifta lagar och meddela andra föreskrifter. I Sverige fortsatte grundlag, lag och förordning att anses sidoordnade långt in på 1900-talet. Den ömsesidiga kontrollen mellan kung och riksdag försvann dock med parlamentarismen, och i den juridiska doktrinen började man diskutera grundlagens överordning. Även om 1974 års regeringsform kom att bli överordnad lagar och förordningar i en normhierarki, präglades slutfasen av grundlagsarbetet av en viss skepsis mot domstolarnas funktion. Att domstolarna kunde ha en uppgift i att skydda den enskilde mot staten och lagstiftaren hade blivit en främmande tanke. I linje med detta infördes år 1980 uppenbarhetsprincipen, det vill säga att lagar och förordningar fick åsidosättas såsom grundlagsstridiga bara om grundlagsstridigheten var uppenbar. Genom de senaste grundlagsändringarna år 2010 har uppenbarhetsrekvisitet tagits bort. Vid lagprövning ska domarna i stället beakta att riksdagen är folkets främsta företrädare och att grundlag går före lag.

Sunnqvist visar att domarna över tid, i olika rättsordningar och även samtidigt i samma rättsordning kan ha olika attityder till sin uppgift. Avhandlingens syfte är att analysera spänningen mellan domarens konstitutionella kritiska dömande och lagstiftarlojalitet.

Metodologiskt genomförs forskningsprojektet genom att materialet, framförallt rättspraxis, analyseras och diskuteras utifrån ett rättsstats- och maktdelningsperspektiv. Dessa principer klassificeras i avhandlingen, i enlighet med den finske rättsvetenskapsmannen Kaarlo Tuoris teori om rättskultur, i det som Tuori benämner rättens djupstruktur. Sunnqvist ansluter sig därmed till det sätt att se på rätten som innebär att den kan beskrivas som indelad i skikt. I det djupaste skiktet finns de djupast förankrade rättsliga traditionerna, de mest grundläggande principerna, såsom de mänskliga rättigheterna. I mellanskiktet finns juristernas förförståelse, det vill säga deras metoder, grundläggande rättsbegrepp och rättsprinciperna. I ytskiktet finns den dagliga verksamheten i rätten; lagar, förordningar, domstolsavgöranden och ståndpunkter och ställningstaganden inom rättsvetenskapen. I avhandlingen relateras utvecklingen i rättens ytskikt till djupstrukturen, det vill säga hur lagarna och rättspraxis har påverkats av de vid olika tider förändrade rättsstats- och maktdelningsperspektiven samt rådande statsmakts- eller normhierarki.

De fall som ingår i underlaget för avhandlingen gäller nästan uteslutande fall där motstridigheter uppkommit mellan lagstiftarlojalitet och konstitutionellt kritiskt dömande, trots att fallen där domaren har skäl att vara lojal med både lagen och lagstiftaren, och också är det, är vanligast förekommande. Detta motiverar Sunnqvist med att: ”en sådan lojalitet inte bör drivas för långt; den bör inte omfatta de fall där skäl för sådan lojalitet saknas och på så sätt hindra befogat konstitutionellt kritiskt dömande”. Det konstitutionellt kritiska dömandet bör enligt Sunnqvist vara ett normalt inslag i dömandet i den meningen att domaren ägnar sig åt det när behovet föreligger.

Konstitutionella frågor uppkommer i dömandet om det finns en konstitution, det vill säga en grundlag med regler om framförallt mänskliga rättigheter, vilka är överordnade andra normer. Konstitutionellt kritiskt dömande är en realitet i dagens nordiska rättsordningar. Den nordiska domaren skall inte alltid vara lojal med den nationella lagstiftaren. Domaren skall i någon utsträckning pröva om en lag är grundlagsenlig eller förenlig med EKMR. Ibland behöver lagens räckvidd inskränkas på grund av högre rättsprinciper eller gemensamma europeiska konstitutionella principer.

Det konstitutionella kritiska dömandet är en väsentlig del av domarens oavhängighet av de övriga statsmakterna. Domaren har inte bara att förhålla sig till lagstiftarens konstitutionsenliga eller konstitutionsstridiga handlande utan också att stå emot försök till påtryckningar från den verkställande eller styrande makten. Domaren kan då söka skydd i lagarna, åberopande legalitetsprincipen. Även detta är konstitutionellt kritiskt dömande på så sätt att det är de lagar som har konstitutionell förankring som är domarens beskydd mot föreskrifter, beslut eller till och med påtryckningar, som saknar konstitutionell förankring.

Detta kan sammantaget kallas konstitutionellt kritiskt dömande. Det konstitutionella kritiska dömandet kan alltså sägas ha en positiv sida: tillämpning av grundlag och andra konstitutionella rättsregler före lägre normtyper, och en negativ sida: motstånd mot försök till maktutövning som ligger utanför konstitutionell behörighet.

Konstitutionen uppfattas inte i Sunnqvists avhandling som ett specifikt dokument, utan som en uppsättning regler för förhållandet mellan staten, statsmakterna och medborgarna, vilket är en annan avgränsning än den som exempelvis Joakim Nergelius gör i sin statsrättsliga doktorsavhandling, Konstitutionellt rättighetsskydd. Svensk rätt i ett komparativt perspektiv, 1996.

Grundlagens överordning har historiskt sett inte varit en självklarhet, utan utvecklats successivt, från det att makten fördelades mellan lagstiftande, styrande eller verkställande och dömande statsmakter fram till vad som gäller i dag. Även om naturrättsliga principer om mänskliga fri- och rättigheter länge har ansetts överordnade, om än svåra att använda i dömandet, är det första tydliga uttrycket för att en grundlag anses överordnad den amerikanska Högsta domstolens klassiska avgörande Marbury v. Madison år 1803. Domstolen slog där fast att en konstitution var ”the fundamental and paramount law of the nation”. Om en domstol hade framför sig en lag som stred mot grundlagen måste den välja mellan lagen och grundlagen. Den måste då föredra grundlagen, på grund av dess speciella och överordnade karaktär, och lagen måste anses ogiltig.

Sunnqvist analyserar de attitydförändringar, och de historiska argument som har bidragit till dem, och visar varför en tidigare dominerande motkraft mot ett konstitutionellt kritiskt dömande förlorat i styrka och varför argumenten för konstitutionellt kritiskt dömande ökat i styrka. Argumenten får betydelse dels utifrån dess innehåll, dels utifrån den tid de framfördes, dels utifrån deras bakgrund. Utifrån denna analys kan han dra slutsatser om i vilken utsträckning, och med vilka begränsningar, det konstitutionella kritiska dömande som sker i dag kan legitimeras genom den historiska utvecklingen.

Normalt sett är domstolen helt solidarisk med landets politiska instanser och tillämpar med fullständig lojalitet de lagar som dessa beslutat. Det uppkommer emellertid problem om lagen är eller kan misstänkas vara grundlagsstridig. Innebär lojaliteten mot lagen i förlängningen också en lojalitet mot lagstiftaren, särskilt mot lagstiftarens bedömning av lagens grundlagsenlighet? När skall domaren inte vara lojal med lagen och lagstiftaren, utan tvärtom med grundlagen och andra överordnade eller tungt vägande regelverk?

Sunnqvist visar hur utvecklingen mot en mer omfattande lagprövning skett i mycket små steg, där praxis under 1960-talet visade på ett ökat konstitutionellt kritiskt dömande, medan förarbetena till regeringsformen talade i motsatt riktning. Avhandlingen avslutas i en period då såväl innebörden av demokrati som frågan om maktfördelning är förhållandevis oproblematiska jämfört med stora delar av den undersökta perioden, då länderna bland annat varit monarkier och vissa har varit del av andra länder, olika typer av normer har varit hierarkiskt ordnade eller sidoordnade. Sunnqvists avhandling visar att domstolarna i Norden har visat stor återhållsamhet under 1800- 1900-talen när det gäller att granska lagar mot konstitutionella regler och principer. Under de senaste tjugo åren har de nordiska länderna intagit en kritisk attityd i ett antal fall till lagars förenlighet med grundlagen eller Europakonventionen. Hur många fall det rör sig om nämns dock inte. Det är därmed oklart hur samhällsrelevant frågan faktiskt är.

Utifrån den historiska genomgången av utvecklingen i rättspraxis slår Sunnqvist fast vad som gäller avseende konstitutionellt kritiskt dömande i Norden år 2013, och med utgångspunkt i att ett kritiskt konstitutionellt dömande vuxit sig starkt, men ännu inte funnit helt förutsebara former, formuleras ett förslag till en struktur för ett framtida nordiskt konstitutionellt kritiskt dömande med sju plikter för domaren.


Antal sidor: 1163
Utgivningsdatum: 2014-08-18
Serie: Rättshistoriskt bibliotek
Förlag: Institutet för rättshistorisk forskning
Omslagsformgivning: Pablo Sandoval
ISBN: 9789186645076

Snart dags för Augustprisnomineringar – mina favoriter

På måndag får vi veta vilka 18 böcker som nominerats till årets Augustpris, årets finaste svenska litteraturpris, och vilka texter som nominerats till Lilla Augustpriset.

Södra teatern, Mosebacke torg i Stockholm

Tyvärr, men förståeligt, kommer vi inte att få vara på plats som publik. Men som näst bästa alternativ kan vi sitta hemma i fåtöljen och följa nomineringseventet live från Södra Teatern. Klicka in på www.augustpriset.se klockan 17.45-19.30 på måndag.

Augustpriset är den svenska litteraturens mest prestigefyllda pris och delas ut i kategorierna Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok och Årets svenska barn- och ungdomsbok. I varje kategori nomineras sex stycken böcker, utgivna under det senaste året.

Efter tillkännagivandet kommer Yukiko Duke att intervjua de nominerade författarna. De senaste åren har Tara Moshizi och Daniel Sjölin varit samtalsledare, och de har varit lysande. Kunniga och samtidigt uppsluppna och humoristiska. Jag hoppas att det inte blir för lågmält och allvarligt i år. Yukiko Duke är proffsig, men det bidrar till en bra stämning och gör de nominerade författarna mindre nervösa och spända om samtalen också kryddas med humor.

Har ni några favoriter i de olika klasserna? Det har inte kunnat genomföras lika många författarevenemang som vanligt i år, och det har varit ganska sparsmakat med diskussioner kring vilka böcker som kan tänkas bli nominerade, så extra svårt i år att kunna ana vilka böcker det blir som nomineras.

Jag kan tänka mig att åtminstone någon av de här fyra böckerna blir nominerad i fackboksklassen, eller alla fyra. Klicka gärna in på mitt Instagram här ovanför, där kommenterar andra och tipsar om sina favoriter!

Ps. Jag kommer kanske få anledning att revidera det här inlägget fler gånger under helgen, jag har redan insett att jag glömt att ta med min absoluta favorit: Herrarna satte oss hit. Om tvångsförflyttningarna i Sverige.

Jag hoppas på Klubben, men undrar om den håller Augustnivå vad gäller språket. Jag känner mig helt säker på Herrarna satte oss hit. Ett alltid aktuellt ämne och med HD-domen som gav samebyn Girjas rätt mot staten i januari i år fick frågan om statens behandling av samerna extra uppmärksamhet. Den är dessutom skriven på en så vacker och poetisk prosa. Jag kanske till och med tror att den inte bara blir nominerad, utan också blir Årets fackbok. Naturböcker brukar också vara med. Där tror jag på Svamparnas planet. En otroligt intressant bok! Låter inte så spännande, men vem tyckte att ålar var intressant innan förra årets Augustpris..? ;)

I år blir det ingen promenad genom Stockholm till nomineringseventet. Litet tomt känns det allt.

Men man kan ju alltid göra sig festfin ändå på måndag kväll, trots att man inte får vara på plats på Södra Teatern.

Recension: Super-Charlie & bajsexplosionen, av Camilla Läckberg och Therese Vildefall

Den här fina och humoristiska boken kom som en överraskning i brevlådan. Den tänkta läsåldern är 3-6 år. Uno är inte så gammal än, men verkade tycka om att bläddra i boken och titta på bilderna.

Berättelsen är tokrolig och bajstemat går säkert hem hos de yngre barnen. Jag skulle gissa att målgruppen är helt rätt. Det som händer i boken kan säkert få de små barnen att kikna av skratt, särskilt när de vuxna gör saker som barn inte förväntar sig.

Själv älskar jag illustrationerna. De är humoristiska med mycket värme och det är många roliga detaljer som man även som vuxen fnissar litet åt. Som att en flygpassagerare läser Camilla Läckbergs senaste vuxenroman i serien Fayes hämnd; Vingar av silver. Och att alla karaktärerna är kopior av familjemedlemmarna i Camilla Läckbergs egen familj.

Mitt betyg: 4/5

Serie: Super-Charlie (del 10)
Illustratör: Therese Vildefall
Antal sidor: 40
Läsålder: 3-6 år
Utgivningsdatum: 2020-09-21
Förlag: Bonnier Carlsen

Äkta läsglädje – inte ens fallande löv kan få Uno att titta upp från boken :)

De här böckerna ser jag fram emot att läsa i höst och vinter

Det här är bara en bråkdel av de böcker jag vill läsa den närmaste tiden. Jag blir tvungen att prioritera, eller läsa väldigt snabbt! Någon av böckerna skulle jag kunna ladda ned och lyssna på när jag är ute och försöker få ihop 12500 steg. Per dag.

En perfekt blandning av kriminalromaner, feelgood, sakprosa/facklitteratur, relationsromaner, en populärmedicinsk bok och en bok inom kriminologi. Den nyaste kom i dag – Pascal Engmans kriminalroman Änkorna. I går fick jag hem The Hate U Give. Jag har velat läsa den sedan jag såg att den var på gång, men nu när den är del av undervisningen i svenska och SO i Jackies klass, beställde jag den för att också läsa.

Några av böckerna handlar om politik och samhälle. Dels är det intressant att sätta sig in i vilka som faktiskt har den verkliga makten och hur det utövas, formellt och mer i det dolda, dels knyter mitt avhandlingsämne an till politik och samhälle eftersom jag skriver om hur staten på ett ideologiskt plan har försökt att skapa ett jämlikt samhälle mellan infödda, invandrare och minoriteter avseende religion och kultur. I går fick jag hem Fredrik Reinfeldts bok om valet i USA, den är jag väldigt nyfiken på. Kanske förstår jag bättre det amerikanska politiska systemet och alla turer i valprocessen efter att ha läst den. Där brister det i min allmänbildning.

Jag funderar allvarligt på om jag skall dela upp mitt dygn i tårtbitar och i förväg bestämma exakt vilken tid jag skall göra vad, så inga viktiga minuter försvinner helt oförklarligt utan att jag vet vad jag har gjort. Om jag sover sju timmar och arbetar sju timmar har jag tio timmar över till att läsa böcker, träna, rida, umgås med familj och vänner. Tio timmar är ju många timmar, men vart tar de vägen?

Spännande ny kriminalroman, första delen i en planerad serie

Det här är en spänningsroman som passar alla oss som älskade teveserien Äkta människor. Om artificiell intelligens och om moral, men den innehåller förstås också de klassiska delarna i en kriminalroman, som mord och utredning av brott.

Robotforskaren Heinrich Becker och hans fru Nora blir vittne till hur en framstående forskare och nobelpristagare blir knivhuggen till döds i hissen på ett stort konvent. Strax därefter bryter sig någon in i Beckers arbetsrum och stjäl roboten Adam. Säkerhetspolisen Alex Lindhage utreder fallet och inser snabbt att mycket inte är vad det ser ut som.

Den här boken hade varit utläst för länge sedan om det inte var för att jag har arbetsrelaterade texter att läsa och författa, och ett antal steg att få ihop. Men i kväll kanske jag får tid att läsa vidare, för den är väldigt bra så här långt.

Recension: En halv man, av Lena Bivner och Åsa Ahlund

Mannen på bilden är inte den VD för ett av Sveriges största bolag som boken handlar om

Omnible är en tjänst där man kan läsa och skriva recensioner och se var man kan köpa böcker och jämföra bokpriser. Varje vecka lottar företaget ut böcker på sin hemsida. Jag vann den här boken för några veckor sedan och nu har jag läst.


Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

När läraren Åsa träffar näringslivshöjdaren Anders (fingerat namn) är hon till en början inte alls intresserad. Han är inte hennes typ och har både fru och barn. Men Anders väcker något hos henne, får henne att känna sig viktig, skrattar åt hennes skämt och när hennes telefon dagligen fylls av hans kärleksfulla sms, trillar hon till slut dit. De inleder en passionerad relation men snart inser Åsa att det är mycket som inte stämmer. De allt mer osannolika lögnerna tvingar henne till slut att börja ifrågasätta hans löften om att det ska bli de.

Så tyckte jag om boken

En halv man klassificeras som memoarer och handlar om en relation som började och tog slut, och vad som hände under tre år däremellan. Jag är egentligen inte så förtjust i memoarer, dels därför att man bara får författarens perspektiv på händelser, dels har jag möjligen haft oturen att läsa memoarer som drypt av självgodhet och/eller självömkan. Den här blev jag nyfiken på därför att den sannolikt är ganska unik i sitt slag, åtminstone i Sverige. Inte därför att den kränkta älskarinnan avslöjar relationen för mannens fru, och inte därför att hon hänger ut relationen i en bok, utan för att mannen är VD för ett av Sveriges största och mest kända företag. Trovärdigheten är dessutom hög. Älskarinnan har sparat alla sms som skickats mellan henne och mannen, vilka uppgår till 700 sidor, och många av detaljerna i boken har gått att kontrollera och visat sig stämma. Tidpunkter, platser, händelser och personlighetsdrag.

Man baxnar över den information om företaget som han avslöjar för sin älskarinna, vilket tyder på extremt dåligt omdöme, och skulle kunna klassas som insiderbrott med fängelse i straffskalan. Exempelvis berättar han för henne att han är på väg att byta arbete till storföretaget, och han berättar om vilka personer han vill placera om och vilka han vill ska ta plats i den nya ledningsgruppen. Hon får dessutom nycklar till hans tidigare arbetsgivares representationsvåning, och missbrukar därmed aktieägarnas resurser för privata ändamål. Man undrar ju om han kan skilja på moral i privatlivet och moral i arbetslivet, eller om han är en risktagare i båda. Man baxnar också över hur manipulativ den här mannen är, och hur han kan hinna med att hålla kontakt med älskarinnan var fjärde vaken timme, en regel han infört mellan dem, umgås med henne i våningar, på restauranger och på resor, och samtidigt leva familjeliv med fru och barn. Och hur har han tid och möjlighet att skicka hjärtemojis från styrelsemöten, det är en gåta för mig.

Men mest baxnar jag faktiskt över att älskarinnan på allvar tycks tro att mannen skall lämna sin fru för henne. Det är visserligen lätt att förstå att den här medelålders mannen med ett ordinärt utseende sannolikt är väldigt charmig och karismatisk. Som VD  måste man väl vara litet av en estradör, som skall trivas med att stå i rampljuset och på ett trovärdigt sätt presentera information på ett sätt så att aktiekursen inte faller. Och hon är med honom på resor och på restauranger och presenteras som hans fru, och invaggas i tron att han snart skall skilja sig. Men hans lögner som lassas på henne gång på gång, och som hon är väl medveten om, borde väl efter en tid få henne att inse att deras relation aldrig kommer att utvecklas till något mer, att han inte kommer att skilja sig för hennes skull.

En halv man är en lättläst bok med enkelt språk och upplägg. Den gjorde mig nyfiken på VD:n som boken handlar om, och jag har lyssnat på ett par webbsända framträdanden med honom, och hållit koll på nyheterna om det kommer att bli någon utredning om insiderbrott. Det har gått nästan exakt ett år sedan boken kom ut, utan att något tycks ha hänt. Och vem hade egentligen trott det.

Mitt betyg: 2/5

Antal sidor: 347
Utgiven av : Ordberoende förlag
Utgivningsdatum: 2019-09-02
Formgivning: Michael Ceken