Glad måndag, med näsan i Kålboken

Titta vilken fin och spännande bok jag har fått som jag skall laga mat ur! 130 recept med kål av olika slag. Jag har börjat provlaga och hoppas kunna rapportera med bilder och text under veckan. Förhoppningsvis visar sig solen så att det går att fota.

Så här går det förresten till de fem timmar i veckan som tjejerna har danslektioner, en av timmarna är just på måndagar. Tidigare kunde jag träna på gymmet i samma lokaler som dansskolan, men nu har de försämrat villkoren så jag nöjer mig med att köpa kaffe där och sedan sätter jag mig i baksätet i bilen där det är rymligt och bra och läser. Än så länge fungerar det, men det börjar bli litet kallt. Snart måste jag nog gå till biblioteket och sitta där och läsa istället.

Använder ni ofta kål i  matlagningen? Jag brukar göra det enkelt för mig och bara strimla vitkål, steka och äta till exempel kyckling eller tonfisk till. Coleslaw är också något som jag gör ganska regelbundet. Tittar man i grönsaksdisken finns det ett rejält utbud av olika slags kål, åtminstone i den butik jag oftast handlar, och det tyder väl på att kål gillas. Nu skall jag i alla fall testa några mer spännande rätter med kål än jag är van vid. Recept med bilder från mina testlagningar kommer här i bloggen.

Carita håller i utmaningen Glad måndag, och henne hittar ni här.

 

Frågor jag fått om Förintelsen, av Hédi Fried

Hédi Frieds lilla bok på 146 sidor är troligtvis en av de allra viktigaste att läsa, både nu och i framtiden. Här svarar hon på frågor hon ofta fått när hon föreläst för barn, ungdomar och unga vuxna om förintelsen.

Hon skriver sakligt och osentimentalt om sina upplevelser av att vara en av dem som deporterades till förintelselägret i Auschwitz, och överlevde. Det hon gör är så klokt, nämligen att sprida kunskapen om hur förintelsen kunde ske och hur den gick till, med barn och ungdomar som målgrupper. De som kan föra kunskapen vidare till nästa generation när de som överlevde inte längre själva kan berätta. Så att det som hände aldrig tillåts hända igen.

Hédi Fried svarar på frågor som: ”Varför hatade Hitler judarna?”, ”Varför gjorde ni inte motstånd?”, ”Hur var det att leva i lägren?”, ”Hatar du tyskarna?”, ”Vad hände med din syster?” Hon beskriver hur hon kom till insikt om att fakta om vad som hände ger intellektuella kunskaper som bara når hjärnan. För en känslomässig förståelse måste berättelsen nå hjärtat. Det gör den här boken. Med ett tiotal sidor kvar att läsa lyckas jag inte hålla tårarna tillbaka längre. Då berättar Hédi Fried att hennes föreläsningar oftast brukar avslutas med att hon får höra från eleverna: ”Bekymra dig inte, vi kommer att föra vidare det du berättat, vi vill inte att det skall hända igen.”

”Vänj dig aldrig vid orättvisor”, är ett av hennes viktiga budskap. När orättvisorna kommer successivt, litet i taget, vänjer man sig och fortsätter att hoppas att de skall ta slut och att allt skall bli bättre igen. För judarna blev det allt svårare i och med Nürnberglagarna som bland annat innebar att judar avskedades från statliga tjänster och att skolor och universitet stängdes för judiska barn. Som Hédi Fried beskriver det; det var illa, men livet var inte hotat. Sedan följde kravet på att alla judar skulle bära en gul stjärna utomhus, förbud mot att vistas på gatorna annat än i brådskande ärenden, judar fick inte gå på bio, inte på restaurang. Återigen bara ett steg i orättvisorna som man vande sig vid, men det kom fler. Inom några veckor skulle alla judar flyttas till ett nyinrättat getto i norra delen av staden, och man fick bara ta med sig vad man kunde bära och dra på en kärra. Efter ytterligare några veckor skulle judarna flyttas från gettot till arbetsläger. Efter tre dygn stannade boskapsvagnar med flera tusen judar i Auschwitz. Orättvisor måste stoppas i tid.

Frågor jag fått om förintelsen borde delas ut till alla elever på högstadiet och gymnasiet. Och ge den i julklapp till barn, ungdomar och vuxna. Boken är rakt och enkelt skriven, vilket gör den lättläst och möjlig att ta till sig trots det svåra ämnet. Valet av frågor som besvaras i boken är dessutom genomtänkt, och väcker helt säkert ett intresse hos var och en som öppnar boken, att få veta hur det var.

Hédi Frieds bok är nominerad till Augustpriset i fackbokskategorin. Juryns motivering lyder: ”En tunn liten bok, med skenbart enkla frågor om det mest ofattbara. En rak och levande bok som vänder sig till unga läsare som har skolans bakgrund till förintelselägren. Skakande och personlig, ohygglig i sin vardaglighet, litterär genom sin närhet”.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 146
Utgivningsdatum: 2017-01-21
Förlag: Natur & Kultur
Formgivning: Niklas Lindblad
ISBN: 9789127150850
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Super-Charlie & skurksystern, av Camilla Läckberg och Millis Sarri

Den här fina och humoristiska boken kom som en överraskning i brevlådan. Den tänkta läsåldern är 3-6 år, så jag bad Rasmus som alldeles snart fyller sju år att läsa boken tillsammans med mig, för att få höra hur han upplevde den.

Själv älskar jag illustrationerna! De är humoristiska med mycket värme och det är många roliga detaljer att fnissa litet åt. Som att det ser ut som det ligger en tand på golvet i hallen, och på pc-locket är det ett äppelskrutt istället för Apples symbol. Super-Charlies mamma är dessutom en kopia av Camilla Läckberg, det gör det extra roligt för mig som vuxen att bläddra i boken.

Själva berättelsen är tokrolig och säkert ganska spännande för de yngre barnen. Rasmus som redan kan läsa själv, gillar fantasy och har bokserien Jakten på Jack (för 6-9 år) som favorit, tyckte att boken var medelbra.

Jag skulle gissa att målgruppen, 3 – 6 år, är helt rätt. Det som händer i boken kan säkert få de små barnen att kikna av skratt eftersom det är så tokigt. Berättelsen har under den lättsamma ytan ett större djup, vilket riktar sig till de vuxna som läser boken. Det, tillsammans med de tydliga blinkningarna i bokens illustrationer till Camilla Läckbergs eget liv, tror jag lockar vuxna att läsa den här bokserien för barnen. Alla sätt som kan få vuxna att läsa för barnen är bra 🙂
.

Mitt betyg: 4/5

Illustratör: Millis Sarri
Serie: Super-Charlie (del 7)
Antal sidor: 40
Läsålder: 3-6 år
Utgivningsdatum: 2017-10-10
Förlag: Bonnier Carlsen
Formgivning: Ellen Adolfsson
ISBN: 9789163895890
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Planerad läsning i november

I september läste jag fjorton böcker, i oktober bara fyra. I november skall jag läsa alla de sex nominerade böckerna i fackbokskategorin, vilket jag ser fram emot. Bara spännande böcker. Jag berättar mer om dem första dagen det blir sol, så att jag kan filma ett inslag om dem.

Böckerna i traven vill jag också hinna med så snart som möjligt. Bara spännande titlar, och jag tror att jag skall börja läsa en av dem nu.

Tittar in hos er i morgon! Ha en fin kväll ♥

 

Lästa böcker i oktober och månadens bästa

Hos Mias bokhörna tipsar vi om vilka böcker vi tyckt mest om varje månad. I oktober var min favorit: Dagar av ensamhet, av Elena Ferrante, men övriga böcker var också väldigt läsvärda i sina olika genres.

Förra månaden läste jag 14 böcker. Den här månaden har jag tydligen läst bara fyra böcker. Men när jag bläddrar igenom almanackan för att se vad jag gjort på min lediga tid, blir det litet mer förståeligt varför jag läst så ovanligt litet. Jag har…

  • … träffat min brorsdotter som visat sin blivande tomt
  • … varit på Gröna Lund med familjen
  • … ofrivilligt besökt årets happening här där vi bor – Rimbo Marknad
  • … haft hovslagaren här
  • … besökt Tekniska Museet med familjen
  • … tränat min unghäst
  • … shoppat julklappar och presenter på Mall of Scandinavia till höstens alla födelsedagsbarn
  • … varit bjuden på födelsedagsmiddag
  • … deltagit vid Augustnomineringarna i Stockholm
  • … varit på utvecklingssamtal med Jackie
  • … haft möte i skolan med rektor och lärare med flera angående ett barn som gått för långt (inte vårt)
  • … assisterat på en Halloweenfest

Vill du läsa vad jag tyckte om de fyra böckerna klickar du bara på titlarna här nedanför, så länkas du till mina recensioner.

Mina samlade omdömen för den här månaden

★★★★★
Elena Ferrante, Dagar av ensamhet (månadens bästa)
Joakim Lundell, Monster

★★★★
Peter Swanson, Värd att döda

★★★
Per T Ohlsson, 1918


Vilken bok blev din favorit den här månaden?

Är det någon särskild bok som du ser extra mycket fram emot att läsa under november? Själv skall jag läsa de sex Augustnominerade böckerna i fackboksklassen. Biografin om Karin Boye är massiv (!), men jag hoppas ändå hinna läsa några fler böcker.

De tio bästa kriminalromanerna 2017

I går avslöjade Svenska Deckarakademin vilka böcker som nominerats i klasserna Årets bästa svenska kriminalroman och Årets bästa till svenska översatta kriminalroman.

De svenska nominerade romanerna

  • Christoffer Carlsson, Den tunna blå linjen (Piratförlaget)
  • Anders de la Motte, Höstdåd (Forum)
  • Thomas Engström, Öster om avgrunden (Bonniers)
  • Camilla Grebe, Husdjuret (W&W)
  • Anders Roslund & Stefan Thunberg, En bror att dö för (Piratförlaget)

Jag har bara läst En bror att dö för, men den kan jag å andra sidan verkligen rekommendera att läsa. Den var välskriven och spännande, framför allt på ett psykologiskt plan, och den väckte många tankar hos mig. Ett av rånen som ligan genomförde skedde förresten i banken i vårt lilla samhälle, Rimbo.

Höstdåd har jag varit väldigt nyfiken på efter att jag läste Slutet på sommaren förra året. Nu är den på väg till mig och jag ser fram emot att läsa 🙂

Jag vet inte om det beror på att förlagen inte skickat in vissa kriminalromaner, eller om de inte föll juryn i smaken, men jag skulle gärna ha sett Annabelle av Lina Bengtsdotter som en av de nominerade.

 

De fem bästa till svenska översatta kriminalromanerna

  • Flynn Berry, Sargad (Louise Bäckelin förlag). Originaltitel: Under the Harrow (2016). Översättning: Rebecca Alsberg.
  • Bill Beverly, Dodgers (Southside Stories). Originaltitel: Dodgers (2016). Översättning: Hanna Axén.
  • Ray Celestin, Mafioso (Southside Stories). Originaltitel: Dead Man’s Blues (2016). Översättning: Hanna Williamsson.
  • Ane Riel, Kåda (Modernista). Originaltitel: Harpiks (2015). Översättning: Helena Ridelberg.
  • Karin Slaughter, De fördärvade (HarperCollins). Originaltitel: Cop Town (2014). Översättning: Villemo Linngård Oksanen.

Jag har inte läst någon av de här kriminalromanerna, men Mafioso, Kåda och Sargad ligger i traven och väntar på att bli lästa. På den här listan saknar jag Hetta av Jane Harper.

Vilka som får varsin gyllene kofot i respektive klass avslöjas i Eskilstuna den 26 november, när Deckarakademin gästar Deckarbiblioteket.

Värd att döda, av Peter Swanson

Det börjar med att två främlingar, den extremt förmögne riskkapitalisten Ted Severson och den vackra, rödhåriga arkivarien Lilly Kintner, möts i baren på en flygplats. De fördriver tiden med att dricka martinis och avslöja hemligheter för varandra. Ted avslöjar för Lilly att han sett sin fru vara otrogen.

”Hur länge sedan var det här?” frågade min medresenär när jag var klar med min berättelse. ”För litet mer än en vecka sedan.” Hon blinkade och bet sig i underläppen. Hennes ögonlock var bleka som toalettpapper. ”Och vad tänker du göra åt saken?” frågade hon. Det var den fråga jag hade ställt mig själv hela veckan. ”Det jag verkligen vill är att döda henne.” Jag log med min spritdomnade mun och försökte mig på en liten blinkning bara för att ge henne chansen att inte tro mig, men hennes ansikte förblev allvarligt. Sedan höjde hon på sina rödblonda ögonbryn. ”Det tycker jag att du ska”, sa hon och jag väntade på något tecken som visade att hon skämtade, men ingenting hände. (Citat från sidan 21)

Det som börjar som ett oförargligt tidsfördriv under flygresan, fortsätter med mordiska planer som övergår i en katt- och råttalek där man till slut inte vet vem som kommer att vara förövare och vem som kommer att bli offer.

Berättarperspektivet pendlar mellan Ted och Lilly, och mellan förfluten tid och nutid. Efterhand får vi veta mer om deras bakgrunder och personligheter. Allt är förstås inte vad det ser ut som utåt, och i takt med att mörkare, sjaskigare och dysfunktionella händelser från bakgrunden avslöjas, stegras obehaget. Längre fram kommer fler berättarröster in i historien och skruvar upp spänningen ytterligare.

Det här är en så välskriven, listig och snyggt sammansatt intrig. Trots att man som läsare flera gånger tycker sig ligga steget före händelseutvecklingen, blir man överraskad över upplösningen. Värd att döda är en psykologisk thriller helt i min smak.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 375
Utgivningsdatum: 2017-10-12
Originaltitel: The Kind Worth Killing
Översättare: Katarina Falk
Formgivning: Eric Thunfors
Förlag: Southside Stories
ISBN: 9789188153647
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

1918, av Per T Ohlsson

Per T Ohlsson skriver i förordet att inspirationen till 1918 kommer från andra böcker där författarna fördjupat sig i ett visst årtal. Han nämner bland annat boken 1947 av Elisabeth Åsbrink, vilken jag läste som Augustambassadör förra året, med särskilt ansvar för att bevaka Årets svenska fackbok. Åsbrinks bok var en av de nominerade böckerna i fackbokskategorin.

Både Ohlsson och Åsbrink avser att skildra skeenden under ett visst år som fortfarande ger effekter på det samhälle vi har i dag. När jag läste Åsbrinks bok imponerades jag av hennes förmåga till perfekta avvägningar av hur mycket som är nödvändigt att berätta om varje enskilt skeende, utan att det blir varken för informationsfattigt eller alltför faktaspäckat. Texten är lättläst och en ren njutning att läsa. Hon visar sakligt och utan pekpinnar, med många olika exempel från händelser under enbart år 1947, hur det som hände då får återverkningar på våra liv sjuttio år senare. Kopplingen mellan då och nu är hela tiden tydlig.

Tyvärr kan jag inte säga detsamma om boken 1918. Ohlsson menar att förändringen av det svenska politiska systemet med det första riksdagsbeslutet om allmän och lika rösträtt för män och kvinnor som skedde i december 1918 kan liknas vid en revolution, ur vilken det öppna, moderna välfärdssamhället sedan växte fram. Det skulle således vara den röda tråden, det som håller ihop skildringen av händelser från 1918. Jag tycker dock att budskapet blir otydligt.

Som uppslagsverk för den som vill veta vad som hände under 1918, och under respektive månad det specifika året, är 1918 en ypperlig skildring. Det är gediget och kunnigt, framförallt om svensk politik. Jag önskar dock att Ohlsson hade avgränsat sig och tydligare framhållit på vilket sätt de händelser han redogör för skulle vara vattendelare med revolutionerande betydelse för dagens samhälle.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 303
Utgivningsdatum: 2017-08-24
Formgivning: Johan Resele
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN:9789100156275
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Dagar av ensamhet, av Elena Ferrante

Det här är Elena Ferrantes roman om 37-åriga tvåbarnsmamman Olga, som blir lämnad, övergiven för en annan kvinna och sjunker rakt ned i mörker och galenskap. Citatet är från sidan 60:

Natt efter natt hade jag suttit uppe för att hjälpa honom att repetera de svåraste ämnena. Jag hade tagit av min tid och lagt den till hans och på så sätt gjort honom mäktigare. Jag hade åsidosatt mina egna strävanden för att hjälpa honom med hans. Varje gång han kände sig nere hade jag lagt min egen nedslagenhet åt sidan för att trösta honom. Jag hade splittrat upp mig på hans minuter och timmar för att få honom att koncentrera sig. Det var jag som hade tagit hand om hemmet, maten, barnen och alla tråkiga vardagsbekymmer, medan han envist klättrade uppåt, bort från vårt privilegielösa ursprung. Och nu, nu lämnade han mig plötsligt och tog med sig all den där tiden, all energi och all möda som jag skänkt honom, för att njuta frukterna tillsammans med en annan kvinna, en främmande kvinna som inte hade lyft ett finger för att föda honom och uppfostra honom och forma honom till den han blivit.

Jag tror inte att jag någonsin tidigare läst en bok där nästan varje mening fullkomligt osar av vrede, avsky, äckel, vanmakt, mörker. Det här är en otroligt stark och insiktsfull roman om hur en kvinna hanterar att bli lämnad efter femton år.

Berättelsen börjar lika sakligt och kontrollerat som Olga har tvingat sig själv att leva. Hon rannsakar sig själv och äktenskapet, och kan omöjligt förstå att mannen menar allvar med att lämna henne och barnen. Som skäl säger han att han är förvirrad, missnöjd och har sviktande självförtroende. Att han drivs åt ett annat håll. Han lägger all skuld på sig själv, och sedan går han.

Efterhand börjar Olga inse att allt inte är som det ser ut, och att hon under en längre tid har blivit förd bakom ljuset då mannen varit otrogen med den kvinna han nu lever tillsammans med. Hon förlorar fullständigt fotfästet i tillvaron.

Vi får följa Olgas utveckling under separationens alla skiftande känslomässiga stadier. Hur hon först förnekar det som hänt, sedan accepterar det, blir arg och sjunker ned i depression. Hon börjar missköta både sig själv och hemmet, hon utagerar mot vänner och bekanta och värst av allt, hon klarar inte längre av ansvaret som förälder till de två små barnen och familjens hund, som alla drabbas hårt av hennes galenskap.

Titeln är alldeles för mild i förhållande till bokens innehåll. I originaltiteln används ordet övergiven, vilket stämmer bra överens med vad hon är och hur hon känner sig. Övergiven, både av mannen och av den sansade personlighet hon tidigare tvingat sig att agera utifrån, övergiven av glädje och livslust.

Det är frustrerande läsning, särskilt i de delar då Olga utagerar eller inte agerar alls, särskilt i förhållande till barnen, men även i förhållande till andra som står henne nära och vill henne väl. Som läsare vill man se att den som är lämnad ändå lyckas sköta det snyggt och hålla ihop sig själv och sitt liv, behålla sin värdighet, trots smärtan och sorgen, inte minst av hänsyn till barnen. Så fungerar det inte i Elena Ferrantes bok. Det är enormt starkt och trovärdigt skildrat.

Mitt betyg: 5/5

Serie: Tre berättelser om kärlek (del 1)
Antal sidor: 189
Utgivningsdatum: 2017-09-27
Formgivning: Sara R Acedo
Originaltitel: I giorni dell’abbandono
Översättare: Barbro Andersson
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113076270
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Penguin Bloom. En udda liten fågel som räddade en familj

Det här är en sann historia om en äventyrlig och levnadsglad familj som genom en fruktansvärd olycka får sitt liv helt omkullkastat. Familjen är på semester när Sam faller från hög höjd och är nära att mista livet, men överlever mot alla odds, förlamad.

När lusten att leva försvunnit och allt ser som mörkast ut, då kommer en skadad flöjtkråka in familjens liv. Hon har fallit ur sitt bo, är övergiven och skadad. Omsorgerna om och kärleken till den lilla fågeln ger familjen nytt hopp och styrka att orka ta sig igenom den svåra tiden efter Sams olycka.

Texten är engagerande och skriven på ett sätt så att jag inte enbart bläddrar i boken för att se på fotografierna, som det ibland annars kan bli med böcker av det här slaget med så otroligt konstnärliga och vackra bilder, utan vill läsa allt.

Det är både hjärtskärande, kärleksfullt och hoppingivande. Det går inte att värja sig mot den känslostorm som berättelsen startar. I början läser jag med tårar i ögonen och en sorg i bröstet. Det var nog ett klokt val att illustrera familjens kamp med bilder på flöjtkråkan. Den humoristiska undertonen i bilderna lättar upp den obeskrivligt hemska historien om Sams öde, och får mig att orka och vilja läsa vidare.

Mot slutet av boken vänder det nattsvarta och blir ljusare och mer hoppfullt. Sam lyckas tillsammans med sin familj och flöjtkråkan att ta sig ur det avgrundsdjup hon hamnat i, och har den mentala styrkan att på nytt skapa sig ett liv som hon känner är meningsfullt.

Penguin Bloom är en perfekt presentbok som passar alla med sin tankeväckande text och fantastiska bilder.


Mitt betyg: 5/5

Författare: Bradley Trevor Greive
Medarbetare: Cameron Bloom (foto)
Antal sidor: 207
Utgivningsdatum: 2017-09-14
Originaltitel: Penguin Bloom. The odd little bird that saved a family
Översättare: Yrsa Axelsson Landström
Förlag: Polaris
ISBN: 9789188647191
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris