Eldslandet, av Pascal Engman

Pascal Engman debuterade som författare förra året med spänningsromanen Patrioterna, som är en av de fem nominerade till priset Årets deckardebut på Sveriges största deckarfestival, Crimetime Göteborg, i slutet av veckan. Min favorit till priset, för övrigt. Jag undrar vad han själv skulle tycka om jämförelsen att han skriver initierat och samhällsanknutet som Börjlinds och tempodrivet som Kepler. En väldigt lyckad kombination enligt mig.

Eldslandet följer samma berättartekniska modell som Patrioterna med flera parallella spår som efterhand vävs allt tätare ihop. Huvudpersonen, poliskommissarie Vanessa Frank, är känd för att vara besvärlig, obekväm och för att ta till okonventionella metoder, men inom Nova, polisens specialgrupp med inriktning på att utreda grov och organiserad brottslighet, där Vanessa Frank är anställd, har man överseende med detta. När hon kör bil onykter och stoppas av kollegorna har hon dock nått en gräns då hon tvingas ta en ofrivillig timeout medan de beslutar om hon skall få behålla jobbet eller inte.

Under tiden får hon ett tips från en av sina informatörer som hon inte kan låta bero, och börjar med efterforskningar på egen hand. Det visar sig stämma att välbeställda finansmän kidnappas i utpressningssyfte och den gemensamma nämnaren mellan fallen tycks vara en exklusiv klockbutik.

Samtidigt i Stockholm försvinner spårlöst gatubarn och ensamkommande ungdomar från HVB-hem. En av dem är fjortonåriga Natasja, som Vanessa Frank har en speciell relation till såsom hennes kontaktperson. Försvinnandena visar sig ha ett samband med Villa Baviera, ett isolerat landområde i södra Chile där det pågår en världsomfattande illegal organhandel.

Precis som Patrioterna är Eldslandet otroligt välskriven och spännande. Tempot är högt och jag är helt fast i berättelsen efter bara några sidor, det händer inte ofta. I tempodrivna spänningsromaner brukar ofta gestaltningen gå förlorad, men det händer inte här, tvärtom. Författaren kan konsten att gestalta personer och skeenden utan att använda sig av beskrivande adjektiv. Han vågar lita på att läsarna skall förstå av sammanhanget. Pascal Engman håller ihop de parallella historierna under resans gång, och allt vävs smidigt ihop till en andlöst spännande upplösning. Jag ser fram emot att läsa mer av Pascal Engman och om Vanessa Frank, som utlovas dyka upp i fler delar framöver.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 517
Utgivningsdatum: 2018-09-03
Förlag: Piratförlaget
Form: Niklas Lindblad, Mystical Garden Design
ISBN: 9789164205872
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Mareld, av Camilla och Viveca Sten

Mareld är den avslutande delen i rysartrilogin om Havsfolket. Böckerna riktar sig till slukaråldern, men kan absolut läsas och uppskattas även av vuxna. Övernaturligheter hämtade från nordisk folktro möter skärgårdsskrock och det är både väldigt skrämmande, spännande och vackert beskrivet. Kärleken till havet och skärgården lyser igenom berättelsen. Det är rent magiskt.

Den första delen var framförallt väldigt mystisk med en krypande spänning. I andra delen trappades det skrämmande upp och blev mer konkret. I den här tredje och avslutande delen skall alla trådar dras ihop, och redan i första kapitlet blir det betydligt mörkare och rysligare än i någon av de tidigare böckerna när en Waxholmsbåt oförklarligt fryser fast i isen under en av sina turer och alla ombord försvinner.

Citatet är från sidan 15:

Flippa ser att gestalten närmar sig båten. Det är en man, det är hon nästan säker på. Ansiktet är dolt och rörelserna ansträngda och liksom släpande. Han är mycket mager. Filippa känner en rysning gå nedför ryggraden.
”Titta!” ropar tjejen i den rosa jackan. ”Hur kan vi få ombord honom?”
”Det borde finnas en stege”, säger en kvinna med rött hår. ”Kanske på andra sidan?”
Mamma, vill Filippa säga, men rösten fastnar i halsen. Hon kan inte skaka av sig känslan av att något är fel. På inga villkor borde de fälla ned stegen.

Jag som inte brukar fastna för böcker inom fantasygenren tycker väldigt mycket om den här serien om Havsfolket. Första delen är så otroligt vackert skriven med fokus på hur tolvåriga Tuva successivt kommer underfund med vem hon egentligen är, och vilka krafter hon har inom sig. Spänningen kryper under skinnet och man anar mer än man förstår. I den andra delen är Tuva ett år äldre. Hon har det fortfarande inte lätt i skolan, där hon alltid känt sig annorlunda och där klasskamraterna antingen retat eller helt ignorerat henne. Förutom Rasmus, som alltid står vid hennes sida och har blivit hennes bästa vän. Tills han en dag lämnar skärgården med sin familj och flyttar in till Stockholm, och Tuva känner sig både övergiven och ensam med allt fruktansvärt och farligt som händer i skärgården. I den här avslutande delen i trilogin är det betydligt mer skrämmande än i de tidigare delarna. Tuva inser vad det innebär att pakten är bruten, och att det kommer att få fruktansvärda konsekvenser.

Ett bra grepp i dagens läge, då situationen är katastrofal för vår planet, är att författarna väver in i berättelsen hur miljöförstöringen påverkar havet. Den yngre generationen är dels mer mottaglig för förändringar i levnadssätt, dels är det framförallt de som är unga nu som kommer att drabbas av konsekvenserna om miljöförstöringen fortsätter. Kopplingen mellan miljöförstöringen och det som sker i berättelsen faller sig inte helt naturlig, men den fungerar.

En eloge till formgivaren av omslagen, titta så snygga de är.

Läs gärna vad jag skrivit om Djupgraven, som är den första delen i serien om Havsfolket, och om Sjörök, som är den andra delen i serien.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 424
Serie: Havsfolket (del 3)
Utgivningsdatum: 2018-09-06
Förlag: Bonnier Carlsen
Omslagsformgivning: Eric Thunfors
ISBN: 9789178031269
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Fängslad av historien redan efter två kapitel

Fem nya böcker med höstliga bokomslag

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Bokomslag med höstfärger.

Min lilla rödtott matchar ju temat perfekt som ni ser. Böckerna också tycker jag, om man med höstfärger menar lövens färger på hösten. För vissa är ju hösten bara ett tråkigt mörker, och då hade kanske svarta eller duggregnsgrå böcker passat bättre.

Böckerna jag valt är böcker som kommit ut i år och som jag skall läsa nu i höst.

Varning för mat: om hur något så livsviktigt har blivit livsfarligt. En bok som lockade mig med sin titel. I den här boken samlas matskribenter, journalister, forskare och experter för att reda ut hur mat gick från att vara något livsnödvändigt till att betraktas som något potentiellt livsfarligt. De svarar på frågor som: Varför äter somliga bara rå mat? Vad säger dieten om din sociala status? Hur kan föräldrar undvika att sprida sin mat-oro till barnen? Kan vi lita på forskningen?

Larmrapporten: att skilja vetenskap från trams är en bok i liknande genre som Varning för mat, nämligen att alltid komma ihåg att vara källkritisk.

Plåtmannen kom som en överraskning i brevlådan i våras. Jag vet inte så mycket om den, mer än att en av mina favoritförfattare, Joanna Cannon, författare till Problemet med får och getter, har beskrivit den så här: ”Jag har inte blivit så rörd och så förälskad i en bok och dess karaktärer på väldigt länge”. Det räcker för att få mig att vilja läsa den.

Vad är väl höstigare än att laga långkok! Och så gott det är! Jag skall testlaga något av alla grytrecept i Jens Linders kokbok Andra långkok, uppföljaren till Långkok som kom för tio år sedan, och berätta här i bloggen vad jag tyckte om både boken i sig och om recepten.

Sist, men inte minst: Pascal Engmans spänningsroman Eldslandet. En riktig tegelsten på drygt 500 sidor och första delen i en serie om polisinspektör Vanessa Frank. Författarens debutroman, Patrioterna, var makalöst välskriven och spännande, så jag ser verkligen fram emot att läsa Eldslandet.

Harpsund tur och retur, av Per Schlingmann

Precis som så många andra var jag väldigt aktiv inför valet och läste på, gjorde olika valtester och lyssnade på valdebatter. Dels är jag ganska intresserad av politik och tycker att det är viktigt att vara engagerad när det gäller landets framtid, dels är det spännande att syna partierna och partiledarna även ur andra perspektiv.

Ett av dessa andra perspektiv som är intressant på sitt sätt, är spelet bakom de politiska kulisserna. Hur det går till i maktens korridorer och med vilka medel man dels försöker ta sig fram av personliga skäl, dels agerar för att nå ut till och locka väljare. Det är det som Per Schlingmanns nya roman handlar om. Och som tidigare partisekreterare och statssekreterare är han antagligen rätt person att skriva en bok om det politiska spelet bakom kulisserna.

När den sittande statsministern tvingas avisera sin avgång då hennes sambo blir allvarligt sjuk, börjar spelet om vem som skall bli hennes efterträdare. Den självklare kandidaten tycks vara riksdagsmannen David Ehrling som under flera år förberett sig och planerat för att bli nästa statsminister. Men helt oväntat bestämmer sig tre kvinnor för att gå samman och bli hans utmanare, på sitt eget sätt och med sina egna metoder.

Det är ganska intressant och spännande, och jag vet inte om det är ett medvetet drag från författaren, men det är faktiskt ganska rolig läsning dessutom. Det är mängder med märkesdropping på både kläder och drycker. Är man fjärde generationens arvtagare till ett stort familjeföretag heter man såklart Pocke, och jag log åt beskrivningen av hur det går till att fika hos överklassen:

”De slår sig ner och häller upp kaffe ur den nötta silverkannan. Bredvid står ett fat med eleganta småkakor, Caina kan inte minnas att det någonsin rörts. Ändå finns fatet alltid där. Det är väl så med aristokratins traditioner.”

Ramen för berättelsen är det politiska spelet bakom kulisserna, men det centrala är  relationerna mellan olika människor och mänskligt agerande, och framförallt kvinnokraft. De kvinnliga karaktärerna har starka personligheter i berättelsen, det är dock något man snarare förstår än känner. Och trots att historien rymmer både allvarlig sjukdom, hot mot landsbygden och ett mord är det lättsamt berättat. Om jag skulle försöka mig på att genrebedöma den här boken skulle jag kalla den en politisk feelgoodroman.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 273
Utgivningsdatum: 2018-08-16
Förlag: Piratförlaget
Formgivning: Eric Thunfors
ISBN: 9789164205803
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Makten av Naomi Alderman – Söndagens smakbit ur en bra bok

Mari, på bloggen Flukten fra Virkeligheten, håller tillsammans med Astrid Terese, på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag är det Mari som håller i utmaningen, och jag bjuder på en smakbit ur den här boken:

För er som kanske inte känner till den här boken kan jag berätta att den tillsammans med bland andra Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò var nominerad till Baileys Women’s Prize for Fiction förra året. Vann priset gjorde Makten. Då förstår ni vilken hög klass den håller.

Jag har inte läst så långt än, men de inledande sextio sidorna har fångat mig helt och hållet. Jag brukar passa på att träna när mina döttrar har danslektion, men nu vill jag helst bara sitta i loungen medan jag väntar, läsa den här boken och få veta hur det skall gå.

Citatet är från sidan 30:

Hans hand känns som om han har blivit stungen av en insekt. Han tittar ned för att slå bort den, men det enda som vilar på hans hand är hennes varma handflata. Förnimmelsen växer, oavbrutet och snabbt. Till en början är det ett nålstick i handen och underarmen, sedan en svärm av surrande krypningar, sedan smärta. Han andas alldeles för snabbt för att kunna ge ifrån sig något ljud. Han kan inte röra vänsterarmen. Hjärtat bultar i öronen. Bröstet är hopsnört. Hon fnissar fortfarande, mjukt och dämpat.

Enligt baksidestexten händer något med tonåriga flickor som ger dem kraft och därmed makt. ”En liten justering av verkligheten, och en hel värld sätts i gungning.” Jag återkommer inom kort med en recension.

 

Vad som helst är möjligt, av Elizabeth Strout


För drygt ett år sedan läste jag Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout. Jag visste inte alls vad jag kunde vänta mig, men jag älskade boken direkt. Berättelsen handlar om hur kärlek kan vara bristfällig, men ändå finnas där i någon form. Den handlar också om hur man som vuxen inte kan skapa sig en lycklig barndom, men man kan försonas med den och förlåta.

Vad som helst är möjligt är precis som författarens tidigare bok, en roman som berör på djupet. Delvis på grund av berättelserna, men framförallt genom det sätt som Elizabeth Strout beskriver ganska vanliga människors liv, där det döljs så mycket mer under ytan.

Lucy Barton återkommer i en av de löst sammanhängande berättelserna i romanen. Hon var den mentalt starkaste av syskonen, som hade kraft att ta sig ur den destruktiva situationen i barndomshemmet och skapa sig ett bättre liv i New York. Efter sjutton år återvänder hon hem som en välkänd och framgångsrik författare för att träffa sina syskon. När de träffas väcks minnen till liv från den barndom de delade, men upplevde och hanterade på helt olika sätt. Samtidigt som de står varandra så nära och känner varandra så väl, blir det uppenbart att de är främlingar för varandra.

Författaren har valt att skildra människor som är trasiga på olika sätt. Antingen på grund av sin bakgrund eller genom samhällets eller sina egna krav på hur man borde leva. Här finns förutom Lucy Barton även Linda, som lever ett välbärgat liv med en på olika sätt vidrig man i deras konstfullt inredda hem, här finns Charlie som blir kär i en prostituerad och lämnas av sin hustru när det uppdagas, här finns familjefadern som under hela livet bär på en hemlighet som uppenbaras först efter hans död. Alla berättelserna i romanen utspelar sig i den lilla småstaden Amgash i Illinois.

Med få och subtila meningar lyckas författaren fånga de olika människornas verkliga och innersta känslor, bakom den fasad som de försöker upprätthålla. Genom nedtonade men träffsäkra skildringar av dessa ganska vanliga människor, dels genom deras handlingar, dels genom dialoger, tecknas deras verkliga karaktärer och insikter om livet. Jag tänker när jag läser att så här är det att vara människa. Det är alltid gripande, men aldrig sentimentalt. Något av det allra bästa jag läst.

Betyg: 5/5

Antal sidor: 246
Utgivningsdatum: 2018-08-22
Förlag: Forum
Originaltitel: Anything is possible
Översättare: Kristofer Leandoer
Formgivning: Sara R. Acedo
ISBN: 9789137151137
Finns att beställa hos bland andra Bokus, Adlibris och Hedengrens Bokhandel

 

Blir de här böckerna nominerade till Augustpriset i fackboksklassen?

Om drygt en månad kommer vi att få veta vilka 18 böcker som nominerats till Augustpriset och vilka sex bidrag som nominerats till Lilla Augustpriset.

Jag har gjort en spaning på den facklitteratur som givits ut/kommer att ges ut från den 23 oktober 2017 fram till den 21 oktober 2018, och plockat ut de böcker jag tror mest på. Som vanligt är det rena gissningar, eftersom jag inte vet vilka 140-170 böcker som förlagen skickat in till juryn och jag har inte heller läst alla, förstås.

Jag kommer att bli väldigt förvånad om inte Roslings bok vinner Augustpriset. Om den inte gör det innebär det att juryn går emot hela världens unisona hyllningskör. Exempelvis anses boken så viktig och välskriven att Bill Gates har beslutat att skänka den i present till alla studenter i USA som tar examen.

Så här rangordnar jag fackböckerna

1. Hans Rosling skrev sin sista bok, Factfulness: Tio knep som hjälper dig att förstå världen, tillsammans med sonen Ola Rosling och sonhustrun Anna Rosling Rönnlund. En intressant och lättläst bok, skriven med Roslings välkända glimt i ögat, om hur dåliga vi människor är på att förstå globala trender och vad vi kan göra för att rätta till våra missuppfattningar. Med utgångspunkt i tio misstag vår hjärna gör visar författarna hur vi kan bryta med våra tankefel och förstå världen bättre.

2. Jens Liljestrand är litteraturvetare, författare, skribent och även biträdande kulturchef på Expressen. Han har tidigare skrivit en avhandling om Vilhelm Moberg och med den kunskapen med sig har Jens Liljestrand på 730 sidor skildrat Vilhelm Mobergs liv. Antalet sidor avslöjar väl i sig att det är en heltäckande skildring. Mannen i skogen: En biografi över Vilhelm Moberg kom ut för en vecka sedan.

3. Svälten: Hungeråren som formade Sverige är Magnus Västerbros andra populärhistoriska bok. Den förra skildrade pestens år, den här skildrar den katastrof som ägde rum i Sverige under åren 1867-1869, då det blev storskalig hungersnöd i Sverige. En av de frågorna författaren ville undersöka i boken var: hur agerar människan i krisens stund och hur agerar samhället? En väldigt intressant bok med tanke på sommarens extremväder som började med värme och torka och fortsatte med bränder och nödslakt av många djur. För 150 år sedan ledde motsvarande katastrof till hungersnöd och massutvandring. Frågan är vad som kommer att hända nu.

4. Vargattacken: Ett reportage handlar om det som hände år 2012 i Kolmårdens djurpark, då en vargflock bet ihjäl sin skötare. Lars Berges bok beskrivs så här av förlaget: Det är inte en bok om den skandinaviska vargen. Det är en bok om människor, människors besatthet, ärelystnad och girighet. Men också en bok om enskilda individer som vill göra gott. Som vill rädda världen. Det är en bok som handlar om hur naturen blivit en upplevelseindustri. En industri som skulle rädda en svensk bruksort. Det är en bok om hur det gick till när det vilda blev ett föremål för våra projektioner och våra idéer om gott och ont. Om våra idéer om hur ett samhälle bör organiseras. Det är en bok om människans önskan att kontrollera naturen.

5. Visste ni att nästan hela världens folkökning fram till nästa sekelskifte kommer att äga rum i Afrika? Visste ni att fyra av tio människor kommer att vara afrikaner? I Miljardlyftet: Så förändras världen av ett växande Afrika skriver journalisterna Anders Bolling och Erik Esbjörnsson om de möjligheter och utmaningar Afrika har framför sig. Boken kommer nästa vecka.

6. I Nätverket: Södertäljemaffians uppgång och fall berättar den prisbelönte reportern Baris Kayhan hur allt började för de inblandade i Nätverket, och hur det slutade. Kayhan har intervjuat många av nyckelpersonerna i och runt Södertälje, poliser och andra inom rättsväsendet, och han har gått igenom det omfattande förundersökningsmaterialet från rättegången. Resultatet är en berättelse lika spännande som en thriller, men mycket mer chockerande eftersom den är sann.

Det här var mina favoriter till Årets svenska fackbok. Jag återkommer med mina favoriter till Årets svenska barn- och ungdomsbok samt Årets svenska skönlitterära bok. Har ni några favoriter i år?

Är så säker på de här tre böckerna – håller ni med?

Jag är litet på språng just nu, men ville visa vad jag skall blogga om i kväll. Dels skall jag plantera om våra krukor från sommarblommor till höstväxterna i bakgrunden, fota och visa hur det blev. Kanske före-och-efter-bilder. Dels skall jag skriva om de här tre böckerna.

Jag känner mig så säker på att de här tre böckerna kommer att synas i ett visst sammanhang inom kort, vilket tror ni? Och håller ni med?

Vilka är era lördagsplaner?

Harris Tweed, av Peter May


Som jag hade sett fram emot den här nya spänningsromanen av Peter May, och så besviken jag blev. Jag hade väntat mig något i stil med Lewis-trilogin, men den här romanen är annorlunda på flera sätt.

Det börjar ganska bra. Niamh och Ruairidh MacFarlane är ett par sedan mer än tio år tillbaka. De har trotsat släkten i sitt val av varandra, och i tillbakablickar får vi veta hur de har tagit sig igenom många andra motgångar på sin väg mot ett gott liv som framgångsrika egenföretagare. Nu är de på affärsresa i Paris, där de skall marknadsföra sina exklusiva, handvävda tyger.

I Paris får Niamh ett anonymt tips om att Ruairidh har en otrohetsaffär med en annan kvinna, och när hon i förtvivlan försöker söka upp dem blir hon vittne till hur bilen de färdas i sprängs och båda omkommer.

Jag hade fått intrycket att det här var en thriller med fokus på mordet, men mordutredningen utgör en förvånansvärt liten del av handlingen. Framför allt är Harris Tweed en relationsroman, och som sådan är den inte särskilt intressant, tyvärr. Den saknar tillräckligt djup för att vara just en sådan roman. Den är dessutom väldigt spretig med lösa trådar som inte leder någonstans. Visst blir det litet spännande mot slutet, men större delen av boken är faktiskt en ganska tung transportsträcka mot en upplösning som dels klaras av för snabbt, dels är för enkel.

Mitt betyg: 2/5

Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2018-07-27
Förlag: Modernista
Originaltitel: I’ll Keep You Safe
Översättning: Jessica Hallén
Omslagsformgivning: Lars Sundh
ISBN: 9789177813507
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris