Gofika med knäckig rabarberpaj + rabarberkaka med jordgubbar

Jag såg alldeles nyss att våra rabarber är redo för knäckig rabarberpaj och rabarberkaka med jordgubbar – så varsågoda, här kommer recept på det!

Bilderna är från förra året. Ser ni så torrt det var redan i början av juni. Och sedan höll ju värmen i sig ända fram till oktober.

Visserligen är de väldigt fina nu, och inte träiga som de kan bli senare, men jag brukar skala dem i alla fall.

Knäckig rabarberpaj med jordgubbar

Knäckig rabarberpaj
500 g rabarber
2 dl havregryn
2 dl socker
1 3/4 dl vetemjöl
1/2 tsk bakpulver
1 krm vaniljsocker
125 g smör
1/2 dl vispgrädde
1/2 dl ljus sirap
Smör till formen

Gör så här
1. Sätt ugnen på 150°C.
2. Blanda alla torra ingredienser i en bunke.
3. Smält smöret i en kastrull tillsammans med grädde och sirap. Blanda ner de torra ingredienserna.
4. Ansa och skär rabarbern i ca 4 cm stora bitar. Lägg dem i en smord ugnssäker form. Bred på smeten.
5. Grädda pajen mitt i ugnen 40–50 minuter, tills den fått fin färg.
6. Servera ljummen med till exempel vaniljglass.

 

Rabarber- och jordgubbskaka

Rabarber- och jordgubbskaka
3 ägg
2 1/2 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
50 g smör
1 dl mjölk
3 1/2 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 nypa salt
Skal av 2 lime och saft av 1

Fyllning
2 dl färska jordgubbar
1 stor rabarberstjälk
1/2 dl florsocker
1 msk vetemjöl

Smör och ströbröd till formen

Gör så här
1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Vispa ägg, strösocker och vaniljsocker vitt och riktigt pösigt.
3. Smält smöret och rör i mjölken, blanda det med äggsmeten.
4. Blanda vetemjöl, bakpulver och salt och vänd försiktigt ner det i smeten.
5. Tillsätt rivet limeskal samt limesaft i smeten.
6. Skär jordgubbar och rabarber i tunna skivor och blanda dem med florsocker och vetemjöl och sedan med smeten.
7. Fyll en smord och bröad sockerkaksform.
8. Grädda kakan i mitten av ugnen i 25–30 minuter. Prova med en sticka, den ska inte vara kladdig.
9. Låt kakan svalna något och stjälp sedan upp den på ett fint tårtfat eller ett brödgaller.

 

Vad tänker ni läsa i påsk?

De här böckerna hade jag planerat att läsa förra påsken. Alla böckerna blev lästa, men inte alla under just påskdagarna.

Och de här böckerna hade jag planerat att läsa under påsken 2017. Som vanligt var ambitionerna högre än vad jag sedan hann med just då. Under påsken är det ofta så mycket annat som man vill ägna sig åt, som släktträffar och påskmiddagar. I år blir det dessutom väldigt fint och soligt väder, så jag räknar med mycket utomhusliv.

I kväll skall jag visa dels vilken trave skönlitterära romaner och facklitteratur jag vill läsa under årets påskdagar, dels vilken så kallad påskekrim jag planerar att läsa. Det är både äldre och helt nyutkomna böcker, så titta gärna in litet senare för tips inför ledigheten.

Nu skall Leiftra få sin medicin, jag skall till sjukgymnasten för min höft, hämta barnen i skolan och sedan vidare till ettårskalas för Max. I kväll arbete med boken.

Ha det fint!

 

Årets fem bästa böcker

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Årets fem bästa böcker, och det här är de allra bästa jag läst i år. De är väldigt olika sinsemellan, men allihop är helt oförglömliga. Den bok jag aldrig kommer att glömma är Bea Uusmas skildring av hur hon forskade kring Andrées polarexpedition, och kom fram till vad de tre äventyrarna sannolikt dog av – Expeditionen: Min kärlekshistoria. Hon är helt besatt av Andrées misslyckade luftballongsfärd som slutade med döden ute på Vitön, och jag kände hur jag blev detsamma under tiden jag läste.

 

Här har jag sammanställt årets 20 bästa böcker, och det här är de bästa i respektive genre:

Bästa crossoverroman: Slutet, av Mats Strandberg, Rabén & Sjögren
Bästa kriminalroman: Patrioterna, av Pascal Engman, Piratförlaget
Bästa skönlitterära roman: En ny tid, av Ida Jessen, Historiska media
Bästa bok för unga vuxna: Eldens arvtagare, av Sarah J Maas, Modernista
Bästa barn- och ungdomsbok: Tio över ett, av Ann-Helén Laestadius, Rabén & Sjögren
Bästa fackbok: Expeditionen: Min kärlekshistoria, av Bea Uusma, Norstedts
Bästa feelgood: Sju dagar med familjen, av Francesca Hornak, Albert Bonniers Förlag
Bästa klassiker: Den gamle och havet, av Ernest Hemingway
Bästa biografi: Den sista flickan: Berättelsen om min fångenskap och kamp mot islamiska staten, av Nadia Murad, Albert Bonniers Förlag

Årets 20 bästa böcker 2018

Jag har läst många riktigt bra böcker under året, det här är de tjugo allra bästa. Och här är de bästa böckerna i respektive genre:

Bästa crossoverroman: Slutet, av Mats Strandberg, Rabén & Sjögren
Bästa kriminalroman: Patrioterna, av Pascal Engman, Piratförlaget
Bästa skönlitterära roman: En ny tid, av Ida Jessen, Historiska media
Bästa bok för unga vuxna: Eldens arvtagare, av Sarah J Maas, Modernista
Bästa barn- och ungdomsbok: Tio över ett, av Ann-Helén Laestadius, Rabén & Sjögren
Bästa fackbok: Expeditionen: Min kärlekshistoria, av Bea Uusma, Norstedts
Bästa feelgood: Sju dagar med familjen, av Francesca Hornak, Albert Bonniers Förlag
Bästa klassiker: Den gamle och havet, av Ernest Hemingway
Bästa biografi: Den sista flickan: Berättelsen om min fångenskap och kamp mot islamiska staten, av Nadia Murad, Albert Bonniers Förlag

Vilka favoriter har ni från året som gått? Var det någon bok som gjorde ett särskilt stort intryck?

Bokåret 2018 – därför är det så många guldkorn bland böckerna jag läser

Förra året kunde jag ibland känna mig pressad av att hinna läsa varenda en av alla böcker som skickats till mig från förlagen. Då läste jag 97 böcker. Min plan för 2018 var att låta läsningen bli som den blir. Jag har ju andra intressen också som jag vill hinna med. Under året har jag varit väldigt restriktiv med vad jag läst och tackat nej till ganska många böcker. Resultatet blev 79 lästa böcker under 2018.
.

Varför så många guldkorn bland de böcker jag läser?

Att vara mer restriktiv med vilka böcker jag tackar ja till har visat sig vara ett bra beslut. Jag har läst väldigt många riktigt bra böcker i år, och mitt genomsnittliga betyg är 4 av 5.

Jag har delat ut betyget 2 bara en gång i år, till en bok som jag verkligen längtat efter men som blev en stor besvikelse, nämligen Harris Tweed av en av mina favoritförfattare, Peter May. Vad hände, egentligen?? Han som skrivit så fantastiska böcker tidigare, och så kommer den här romanen som inte alls känns genomarbetad. Nu ser jag fram mot hans nästa bok som förhoppningsvis är tillbaka på samma nivå som tidigare.

Böcker som är ok för stunden, men som jag inte tyckt varit något extra har fått treor. Jag har delat ut betyget 3 tjugo gånger under 2018.

Tjugosex gånger i år har jag delat ut betyget 4 och betyget 5 tjugofyra gånger. Typiska femmor hos mig är de här böckerna; Den sista flickan av Nadia Murad, Bea Uusmas Expeditionen: min kärlekshistoria, Torkans år av Roland Buti, Pärlan som sprängde sitt skal av Nadia Hashimi, Den gamle och havet av Ernest Hemingway, En ny tid av Ida Jessen, Vad som helst är möjligt av EliZabeth Strout. De är allihop välskrivna, intressanta och helt unika på olika sätt. Oftast griper de så hårt tag om mig när jag läser, att de stannar kvar i minnet lång tid efteråt.

Jag läste en diskussion hos Instagrammaren och booktubern Rasmus Klamas, som har bokkontot Böcker och Bärs, som handlade om varför han hittar så få guldkorn bland de böcker han läser. Jag kan bara svara på varför jag tvärtom hittar så många guldkorn bland böckerna jag läser, och det är nog mitt sätt att göra urval, som går till så här:

1. Jag kan inspireras av andra läsare, men jag utgår i princip alltid från förlagets beskrivningar av böckerna, om det inte är läsare som jag vet har samma boksmak som jag
2. Om någon bok verkar intressant läser jag på om författaren och författarens tidigare böcker innan jag bestämmer mig
3. Är det en översatt bok som varit utgiven i andra länder, eller en svensk bok som funnits ute ett tag, läser jag alltid vad som skrivits om den av andra läsare på Goodreads
4. Om det är utländska böcker som funnits utgivna i andra länder läser jag ganska ofta de recensioner som skrivit av böckerna i de stora dagstidningarna
5. Tidigare blev jag lockad att läsa vissa böcker när jag såg att mängder med andra bokbloggare läste dem. Nu behärskar jag mig och gör mitt urval från punkt 1 och nedåt i min lista
6. Undantag från hur jag väljer böcker är när jag varit ambassadör för Augustpriset och för Sigtuna litteraturfestival. Då har jag läst så mycket jag hunnit av de aktuella författarna.

–> När jag gått igenom alla de här stegen bestämmer jag mig för om jag skall läsa en viss bok eller inte. Det kan tyckas väldigt tidskrävande, men det tar betydligt mer tid att läsa böckerna, och då vill jag göra vad jag kan för att hamna rätt från början.

.

Ambassadörsuppdrag, författarintervjuer och författarträffar

Under våren fick jag frågan om jag ville vara ambassadör för Sigtuna Litteraturfestival. Jag fick möjlighet att läsa böcker av många författare som var nya för mig, och jag intervjuade flera av dem. Mest glad är jag över min intervju med Jan Guillou, eftersom han ger intryck av att vara en ganska svår person. Hans svar inspirerade mig verkligen i mitt sätt att tänka.

Tack vare de böcker jag läste inför litteraturfestivalen upptäckte jag Pascal Engman, som debuterade med Patrioterna. Läs den om du som jag gillar fartfyllda spänningsromaner med ett djup och tvära vändningar i historien.

Under hösten fick jag frågan om jag ville vara Augustambassadör för tredje året i rad, och det var jag. När jag fick frågan vilken kategori jag ville bevaka svarade jag min favoritkategori: facklitteraturen, och så blev det. Det här är de böcker som nominerades. Vann gjorde välförtjänt Svälten av Magnus Västerbro.
.

Författarträff med Kepler på Nedre Manilla

I oktober blev ett antal bokbloggare inklusive jag själv inbjudna till familjen Bonniers villa på Djurgården för mingel och träff med författarparet till den nya Kepler-boken, Lazarus.

.

Shoutouts och blurbar från förlag och författare

I år har jag inte haft så bra koll på vad som använts på baksidor av böcker och i andra sammanhang av det jag skrivit i mina recensioner, men den här bilden dök upp i flödet på Facebook från Forum bokförlag.

En utveckling jag märkt under de två år som jag bokbloggat, är att författare interagerar mycket mer nu än tidigare med sina läsare, inte minst på Instagram. Det blir väldigt personligt ibland, och man kan ju fundera på hur det påverkar de recensioner som skrivs om deras böcker.
.

Manusläsning

När jag fick frågan om jag ville läsa en favoritförfattares manus till en kommande bok, tackade jag förstås ja till det uppdraget. Det var väldigt intressant och jag hoppas att jag får fler sådana uppdrag.
.

Sammanfattningsvis…

har det varit ett väldigt bra bokår, som varit enormt roligt och omväxlande. Hur har era bokår varit? Några toppar och/eller besvikelser?

Recension: Stark genom klimakteriet av Monika Björn

Monika Björn är entreprenör inom träning och hälsa och arbetar som personlig tränare, yogalärare och träningscoach samt håller klasser på SATS i Göteborg. Hon har alldeles nyligen givit ut en bok om hur man som kvinna på bästa sätt tar sig igenom klimakteriet.

När man läser om hennes upplevelser och ser bilderna på henne i den här boken kan jag verkligen föreställa mig chocken hon fick, när hon som är en så aktiv och hälsosam person plötsligt började sova dåligt, kände sig låg, trött och sliten utan någon uppenbar anledning. Monika Björn trodde själv att hon drabbats av allergi eller en annalkande förkylning. Det var ingenting av det. Hon var 46 år och hade hamnat i förklimakteriet.

Det här är en både lärorik och peppande bok. Jag gillar inställningen hos författaren. Hon ser tiden när vi kvinnor kommer i klimakteriet som en slags nystart, då vi kan fundera över vad vi vill nu. Om jobbet känns meningsfullt, vännerna, förhållandet. Om vi vill lära oss något nytt, var vi vill vara om ett år, fem år, tio år. Jag gillar hur författaren vänder en säkert ganska jobbig period till något positivt.

Boken innehåller informativa avsnitt om vad klimakteriet är och vad som händer under den perioden. Hon berättar till exempel om hur det är att plötsligt bli kokhet och börja svettas både på dagarna och nätterna och om en hel del mer som hör till klimakteriet, som att få led- och muskelvärk, huvudvärk, humörsvängningar, oönskat håravfall och irriterad och torr hud. Är problemen väldigt stora bör man gå till en läkare och få hjälp, men känner man att det är hanterbart är jag ganska övertygad om att de råd Monika Björn ger kan räcka långt.

Boken innehåller många inspirerande foton på den snart 50-åriga författaren, som det här.

Monika Björn tipsar om hur man kan träna sig starkare, både fysiskt och psykiskt. Många studier visar att träning är bättre mot pms än hormonbehandling. ”Kom ihåg att det oftast är under de tröttaste och tyngsta dagarna och perioderna som fysisk aktivitet och träning kan göra den största skillnaden.” Hon visar i tydliga bilder och text olika styrkeövningar och rörlighetsövningar som man kan göra hemma. Hon berättar också om hur hon själv läste på och testade olika vitaminer och mineraler för att minska besvären, vilket hon upplevde gav effekt inom fyra till sex veckor.

Jag lever redan efter flera av de råd Monika Björn ger i boken, som att jag tränar och stretchar och äter D-vitamin och magnesium, men nu vet jag dels att jag är på rätt spår för framtiden, dels har jag fått många bra tips så att jag kan bli bättre och effektivare på det jag gör. Alla som känner sig litet undrande och kanske oroliga över vad det innebär att komma i klimakteriet borde läsa den här boken. Och förstås alla som är 40+ och tycker att kroppen och sinnet inte är som förut.

Jag tror att jag förstår tanken bakom bokens omslag. Det räcker med att nämna klimakteriet så ser jag framför mig en väldigt grå tillvaro med trötthet, glåmighet och svettningar. Här har man valt att ta fasta på hur klimakteriet kan vara, om man följer författarens råd. En ny, positiv och färgstark period i livet. För mig blir det tyvärr bara konstigt och för glättigt. Jag tror att boken skulle nå ut bättre med ett omslag med någon av bilderna inuti boken, till exempel den här ovanför. De bilderna utstrålar styrka och hälsa och får mig att snöra på mig träningsskorna och bege mig till gymmet!

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 154
Utgivningsdatum: 2018-10-23
Förlag: Norstedts
Formgivning: Sanna Sporrong
Foto: Meddi Kabirzadeh
ISBN: 9789113083797
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Söndagens smakbit ur Gubbas hage, av Kerstin Ekman

Mari, på bloggen Flukten fra Virkeligheten, håller tillsammans med Astrid Terese, på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag är det Mari som håller i utmaningen, och jag bjuder på en smakbit ur den här boken:

Jag skall vara ärlig och erkänna direkt att den här boken inte lockade mig det minsta när jag såg den. En essäbok om ett stycke hagmark i norra Roslagen, den plats som Kerstin Ekman och hennes make Börje kallar sitt hem sedan några decennier tillbaka, hur kan man skriva något spännande om det? Men det kan man förstås, om man är Kerstin Ekman.

Det här är inte en pratig, nostalgisk tillbakablick på hur mycket bättre det var förr. Kerstin Ekman tar läsaren med på behagliga, belästa och tänkvärda promenader i hagen, där hon berättar om det som växer och lever där, och hur det har förändrats under årens gång. Det blir någonting alldeles extra när hennes tankar kring hagmarken leder henne vidare till litteraturen som tillsammans ger en bild av samhällsutvecklingen.

Hon påpekar att man ofta talar om miljöförstöring i generella termer, men sällan eller aldrig om hur enstaka arter som till exempel blåklint försvinner när människan genom sin livsstil förstör det som är vår natur. Hon berättar om hur amerikanen Aldo Leopold inte längre ville inordna sig i samhällshierarkin och därför lämnade sin professorstjänst och istället levde som han lärde på gården han köpt och ägnade sig åt att skriva. Han skrev: ”we can be ethical only in relation to something we can see, feel, understand, love or otherwise have faith in”.

Jag tror att jag förstår vad både Aldo Leopold och Kerstin Ekman menar. Bryr man sig verkligen lika mycket om miljöförstöringen när man talar om den som ett allmänt begrepp, snarare än att man har en personlig relation till djuren och naturen? Måste man inte se med sina egna ögon hur blåklinten blir färre och färre för varje år, uppleva hur stigen man följt i skogen sedan man var barn försvinner med skogsmaskinernas avverkning och inse att det inte längre myllrar av liv i myrstackarna man går förbi? Det får mig att fundera på hur lämplig man är att driva miljöpolitiska frågor om man själv bor och lever i en storstad, där nästan ingenting växer vilt, det mesta är detaljplanerat.

Ni skall få ett smakprov från sidan 16 i Gubbas hage, om hur det kan vara att flytta ut på landet till en liten by. Stor igenkänning:

Det är sällan lätt att flytta in i en by. I Valsjöbyn hade det inte varit några problem. I Själand i Ångermanland hade grannen skjutit våra katter och slängt ett hagelskott efter Börje. I fyllan får man hoppas. Hur som helst tog det inte. Man ska inte komma till byar med nya idéer och i synnerhet inte med prat om unika miljöer och skyddsvärda biotoper. För att ens ord ska gälla och ens idéer kunna genomföras i en by skall man vara barnfödd där eller åtminstone som sommarstugeägaren mittemot vår tänka garageutfart släkt med en som var det.

Kerstin Ekman har min fulla uppmärksamhet, det är inte varje dag man får möjlighet att ta del av personliga och kloka betraktelser om viktiga ämnen av en så bildad person. I morgon på Augustgalan får vi veta om den blir Årets svenska facklitterära bok.

Boken kan köpas i alla välsorterade bokhandlar, samt beställas hos Bokus och Adlibris.

♥  ♥  ♥

Nya böcker att läsa i november och december

Vad gör man inte för att ni skall få se vilka böcker jag tänker försöka hinna läsa den närmaste tiden – släpar ut dem för att ljuset skall vara någorlunda ok. Shelly ser ut att undra vad jag håller på med ;)

Här är de i alla fall och det är en perfekt blandning av genres; facklitteratur, skönlitterära romaner, kriminalromaner och ungdomsböcker:

En kvinnas övertygelse, av Meg Wolitzer
Konsten att göra skillnad: en liten bok om vårt stora ansvar, av Stefan Einhorn
Inte längre min, av Ann-Helén Laestadius
Stark genom klimakteriet: fysiskt, psykiskt, mentalt, av Monika Björn
Manhattan Beach, av Jennifer Egan
Innan ni tog oss, av Lisa Wingate
Ensam kvar, av Rhiannon Navin
Plåtmannen, av Sara Winman
Brutna ben och brustna hjärtan: en alldeles omöjlig jul, av Maria Ernestam
Mellan himmel och Lou, av Lorraine Fouchet
Gamer, av Effie Karabuda
Naturskyddsföreningens guide till ett hållbart liv
Svälten: Hungeråren som formade Sverige, av Magnus Wästerbro
Nattfjärilen, av Katja Kettu

Och det är ju inte så att mina olästa böcker tar slut i och med den här traven… Jag gissar att vi är många som har bokhyllorna fulla med spännande, olästa böcker som hela tiden får stå tillbaka för sådana vi prioriterar av olika anledningar.

Jag tror att nästa bok jag skall läsa är Innan ni tog oss. Den är med som en av höstens fem bästa böcker hos Johannas deckarhörna, så den känns som ett säkert kort.

Slutet, av Mats Strandberg

Jag har just läst ut årets kanske starkaste roman. Den har påverkat mig på så många olika sätt, fått mig att fundera och framför allt att känna så otroligt mycket. Många gånger har ångesten nästan krampat i bröstet, men lika ofta har jag helt oväntat känt mig så befriande lycklig när jag har läst om den här allra sista sommaren som skildras i romanen.

Katastroffilmer som skildrar jordens undergång, eller i alla fall nära nog undergång, har alltid fängslat mig. Samma sak gäller olika religioners syn på apokalypsen. Temat både fascinerar och skrämmer. När jag läste om Mats Strandbergs senaste roman var jag ändå litet tveksam till om den skulle passa mig. Jag tycker inte om olyckliga slut, och redan titeln på boken avslöjar att det inte kommer någon ny Bruce Willis som kan rädda jorden i sista sekunden. Allt kommer verkligen att ta slut.

Sjuttonåriga Simon, Lucinda och deras familjer och vänner kommer inte att få uppleva någon mer sommar. Simons gudbarn kommer inte hinna födas och Simon och hans vänner kommer inte gå ut gymnasiet. Lucinda kommer inte att dö en långdragen och plågsam död på grund av sin cancersjukdom, eftersom den enorma kometen kommer att träffa jorden och utplåna allt liv innan dess. Plötsligt är alla dödsdömda.

Den här berättelsen handlar om de sista veckorna innan jorden går under. Det är högsommar i en ganska vanlig medelstor stad, med ganska vanliga människor som lever vanliga liv. I centrum för berättelsen står Simon och Lucinda som, precis som alla andra människor på jorden, tvingas hantera ångesten över att allt snart kommer att vara slut och bestämma sig för hur de vill leva sin sista tid på jorden. Kapitlen räknar ned tiden mot undergången, från det att det är fyra veckor och fem dagar kvar. Obehaget kryper under huden och blir större och större ju närmare slutet kommer.

Vi lever alla med vetskapen att vi någon gång kommer att dö. Men i boken ställs allt på sin spets när alla får veta exakt vilken dag och vilket klockslag som himlen kommer att bli alldeles vit, haven förångas och allt liv utplånas i en enorm hetta när kometen Foxworth kolliderar med jorden. Många ställer sig frågor om vad som egentligen är viktigt och med vem man vill vara den sista tiden på jorden, vilket får konsekvenser på olika sätt för personerna i berättelsen. Många ungdomar i boken väljer att döva sig med fester, alkohol och droger och ett utsvävande sexliv. Andra förnekar katastrofen och lever som vanligt, som om allt är en konspiration och det i själva verket finns en morgondag.

Under den här omvälvande tiden blir en älskad person mördad och Simon pekas ut som den skyldige. Rättsväsendet fungerar inte som förut när alla vet att det inte finns tid för någon brottsutredning, någon dom eller något straff. Men för Simon och Lucinda är det viktigt att få veta vem som gjorde det, och eftersökningarna av den skyldige blir ett sätt att hålla sig fast i något konkret i väntan på slutet.

Det blir extra starkt att läsa om hur ungdomar som knappt hunnit påbörja sina liv, nu tvingas inse att de aldrig kommer att få uppleva någon framtid. Drömmar kommer inte hinna förverkligas. Boken har fått mig att vrida och vända på både smått och stort, inte minst vad gäller klimatfrågan som är ett verkligt hot mot vår planet, vår överlevnad och vår framtid.  Det är smärtsam läsning, men samtidigt så fantastiskt finstämt. Trots att mänskligheten är helt utan hopp, är kärleken och omtanken mellan människorna när det verkligen gäller, det som framförallt genomsyrar berättelsen. Och det utan att det blir det allra minsta sentimentalt. Det här kan mycket väl vara årets starkaste roman.

Mats Strandberg har tidigare skrivit Engelsforstrilogin (Cirkeln, Eld, Nyckeln) för ungdomar tillsammans med Sara Bergmark Elfgren. Han har även skrivit för barn (Monstret i natten, Monstret på cirkusen och Monstret och människorna) och för vuxna (Färjan och Hemmet).

 

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 512
Utgivningsdatum: 2018-10-05
Läsålder: Unga vuxna/crossover
Förlag: Rabén & Sjögren
Formgivning: Anders Timrén
ISBN: 9789129703498
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Lars Tunbjörk: Retrospektiv

Lars Tunbjörk var en svensk, internationellt erkänd fotograf som mottog flera utmärkelser för sina fotografier. Den här Augustnominerade fotoboken innehåller 250 fotografier, utvalda av filmaren och fotografen Maud Nycander, som var gift med Lars Tunbjörk. Det är framförallt äldre foton från 1980-talet och fram till 2000-talets början. Boken innehåller också intressanta texter om Lars Tunbjörk, hans liv och arbeten, av bland annat vännen och kollegan, dokumentärförfattaren och filmaren Göran Odbratt och Kathy Ryan som är bildchef på The New York Tomes Magazine.

Boken saknar medvetet bildtexter, vilket jag anser är en av bokens förtjänster. Det blir upp till var och en att själv bilda sig en uppfattning. Och bilderna väcker onekligen många tankar. De fångar detaljer ur vår vardag som framförallt får mig att känna hur sorgligt absurt livet kan vara. Som bilden tagen på Tomteland i Mora, mitt i sommaren med rallarrosorna för fullt blommande i bakgrunden. Tre solbrända personer i shorts på en asfalterad bilbana med en tomteklädd person som övervakar. Eller de nio taken på helt identiska villor i rad, där bara några röda tulpaner bryter av det trista och enahanda.

Bilderna känns så äkta och oförskönande. Ibland, som bilden på de två äldre kvinnorna som hjälper sin väninna att prova en behå utanpå kläderna, blir det väldigt fint och jag blir glad av att se dem, men oftast är det svårmodigt. Som de grå, opersonliga kontorsrummen där det enda som skapar liv är de tilltrasslade elkablarna. Eller lunchmatsalen med två spelmän och en helt oberörd och tvärtom väldigt sorgsen man med sin matbricka bakom en monstera.

Boken är intressant som en dokumentation av vårt samhälles och våra livs mest solkiga och oförskönande delar, så som fotografen såg det. Fotograferat på andra sätt, ur andra vinklar och med andra tekniker, hade samma motiv förstås kunnat upplevas helt annorlunda. Många av bilderna är fotograferade med stark blixt, vilket ger ett hårt och direkt ljus vilket inte tilltalar mig. Jag blir fascinerad av bilderna, men inte överväldigad.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 304
Utgivningsdatum: 2018-09-05
Förlag: Max Ström
Form: Patric Leo
Foto: Lars Tunbjörk
ISBN: 9789171264398
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Ps. På Fotografiska i Stockholm pågår fram till den 2 december 2018 en utställning med Lars Tunbjörks fotografier: Tunbjörklandet – blicken från sidan