Recension: En bur av guld, av Camilla Läckberg

När en bästsäljande författare väljer att frångå ett vinnande koncept för att ge sig ut på oprövade stigar blir man ju nyfiken, så självklart måste jag läsa Camilla Läckbergs nya roman, En bur av guld. Den har utlovats vara något helt annat än de kriminalromaner hon skrivit i Fjällbackaserien, och efter att ha läst den håller jag med.

Baksidestexten på boken: ”På ytan verkar Faye ha allt. En perfekt make. En vacker dotter. En lyxig lägenhet i den finaste delen av Stockholm. Men mörka minnen från uppväxten i Fjällbacka jagar henne och hon känner sig alltmer som en fånge i en gyllene bur. En gång var hon en stark kvinna med ambitioner, men för Jacks skull har hon gett upp allt. När han sviker henne raseras hela Fayes värld. Plötsligt har hon ingenting alls. Först står hon handfallen, men sedan bestämmer hon sig för att ge igen och börjar planera en gruvlig hämnd.”

Under tiden jag läste En bur av guld fick jag gång på gång samma känsla som när jag som ungdom läste Chansen och Lucky av Jackie Collins. En bur av guld handlar på samma sätt som Jackie Collins böcker om en stark, vacker och maktlysten kvinna som inte låter sig bli behandlad hur som helst. Hon använder sig av de medel som krävs för att få upprättelse och hämnas på dem som gjort henne illa, och på dem som står i vägen för att lyckas med det. Det är spänning, dramatik, svek och intriger, flärd och betydligt mer detaljerade sexscener än det brukar vara i Camilla Läckbergs romaner. Men det handlar också om starka familjeband, kärlek mellan mödrar och döttrar och om systerskap.

Historien innehåller både mord och lösa trådar som nystas upp efterhand som berättelsen framskrider, men jag vet inte om jag skulle kalla romanen för deckare. Fokus är inte på det brottsutredande arbetet, utan på sveket och hämnden, så kanske tillhör En bur av guld den växande genren psykologisk spänningsroman, om man nu måste genrebestämma den.

Det spelar ingen roll att jag ganska snabbt förstår vad som hänt i det förflutna och vad som kommer att hända, intrigen är likväl spännande. Jag fängslas av hur Faye med sin skarpa hjärna och sin skönhet som vapen tar revansch på dem som svikit henne, och det är sporrande att läsa om systerskapet mellan Faye och de kvinnor som finns vid hennes sida. Det jag kan invända mot är att upplösningen klaras av litet väl snabbt, och att en händelse i början av boken känns onödig och ger mig en bild av Faye som jag tror att berättelsen tjänat på att vara utan.

När jag letade fram de två böcker jag har kvar av Jackie Collins, såg jag att de gavs ut på samma förlag som Camilla Läckbergs nya roman. Bokförlaget Forum ser ut att ha fått en yngre, svensk efterträdare till brittiska Jackie Collins. Och ni som följer Camilla Läckberg i sociala medier har säkert sett hennes otroligt snygga och smarta marknadsföring av boken, där hon själv spelar en stor roll som stilikon i snygga outfits. Jag är imponerad av hur proffsig hon är, både som författare och i arbetet med att nå ut till sina läsare. Camilla Läckberg vet vad underhållning är.

Betyg: 3/5

Antal sidor: 371
Utgivningsdatum: 2018-04-11
Förlag: Bokförlaget Forum
Serie: Fayes hämnd
ISBN: 9789137152684
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Recension: Drömmen runt hörnet av Lucy Dillon

Lucy Dillons romaner utspelar sig alltid i den fiktiva, idylliska småstaden Longhampton. Den här gången är det Lorna som återvänder hem för att börja om och för att förverkliga en dröm. Hon skall driva ett eget galleri och sälja tavlor och annan konst av lokala konstnärer. Hon bär på en hel del obearbetade händelser i det förflutna, inte minst i förhållande till sina föräldrar som båda gick bort alldeles för tidigt, och tänker att hon äntligen skall få utrymme för både egna tankar och sina tavlor i lägenheten ovanpå galleriet.

Det utrymme som Lorna planerat för sig själv fylls dock snabbt upp av en ung, förtvivlad släkting som flyr hemmet, bästa väninnan som hamnat i trubbel samt en erkänd, kärv och till åren kommen konstnär och två hundar. De fyra kvinnorna står alla inför förändringar i livet. Lucy Dillon skildrar deras olika sätt att hantera det och vänskapen som växer fram mellan dem med både värme och trovärdighet. De får kämpa för sin lycka, men som alltid i Lucy Dillons romaner ordnar det sig till sist. Och såklart rymmer berättelsen också en hel del kärlek och förvecklingar av olika slag.

Den svenska titeln på Lucy Dillons åttonde och senaste roman, ”Drömmen runt hörnet”, ger enligt min mening en för enkel och lättsam bild av bokens innehåll. Originaltiteln, ”Where the light gets in”, gissar jag är inspirerad av Leonard Cohens låt ”Anthem”, och speglar djupet och allvaret i berättelsen mycket bättre. Det som gör att jag inte kan motstå Lucy Dillons böcker är just att hon skildrar så inkännande det som Leonard Cohen beskrev som ”There is a crack in everything, that’s how the light gets in”. Det är genom sprickorna som ljuset tar sig in. Vi har alla upplevt att vara sorgsna och trasiga, vi har alla våra sprickor och det är det som gör oss mänskliga. Att läsa Lucy Dillons böcker innebär stor igenkänning.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 428
Utgivningsdatum: 2019-01-31
Förlag: Forum
Originaltitel: Where the light gets in
Översättare: Ann Björkhem
Formgivning: Anna Henriksson
ISBN: 9789137153681
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Vad som helst är möjligt, av Elizabeth Strout


För drygt ett år sedan läste jag Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout. Jag visste inte alls vad jag kunde vänta mig, men jag älskade boken direkt. Berättelsen handlar om hur kärlek kan vara bristfällig, men ändå finnas där i någon form. Den handlar också om hur man som vuxen inte kan skapa sig en lycklig barndom, men man kan försonas med den och förlåta.

Vad som helst är möjligt är precis som författarens tidigare bok, en roman som berör på djupet. Delvis på grund av berättelserna, men framförallt genom det sätt som Elizabeth Strout beskriver ganska vanliga människors liv, där det döljs så mycket mer under ytan.

Lucy Barton återkommer i en av de löst sammanhängande berättelserna i romanen. Hon var den mentalt starkaste av syskonen, som hade kraft att ta sig ur den destruktiva situationen i barndomshemmet och skapa sig ett bättre liv i New York. Efter sjutton år återvänder hon hem som en välkänd och framgångsrik författare för att träffa sina syskon. När de träffas väcks minnen till liv från den barndom de delade, men upplevde och hanterade på helt olika sätt. Samtidigt som de står varandra så nära och känner varandra så väl, blir det uppenbart att de är främlingar för varandra.

Författaren har valt att skildra människor som är trasiga på olika sätt. Antingen på grund av sin bakgrund eller genom samhällets eller sina egna krav på hur man borde leva. Här finns förutom Lucy Barton även Linda, som lever ett välbärgat liv med en på olika sätt vidrig man i deras konstfullt inredda hem, här finns Charlie som blir kär i en prostituerad och lämnas av sin hustru när det uppdagas, här finns familjefadern som under hela livet bär på en hemlighet som uppenbaras först efter hans död. Alla berättelserna i romanen utspelar sig i den lilla småstaden Amgash i Illinois.

Med få och subtila meningar lyckas författaren fånga de olika människornas verkliga och innersta känslor, bakom den fasad som de försöker upprätthålla. Genom nedtonade men träffsäkra skildringar av dessa ganska vanliga människor, dels genom deras handlingar, dels genom dialoger, tecknas deras verkliga karaktärer och insikter om livet. Jag tänker när jag läser att så här är det att vara människa. Det är alltid gripande, men aldrig sentimentalt. Något av det allra bästa jag läst.

Betyg: 5/5

Antal sidor: 246
Utgivningsdatum: 2018-08-22
Förlag: Forum
Originaltitel: Anything is possible
Översättare: Kristofer Leandoer
Formgivning: Sara R. Acedo
ISBN: 9789137151137
Finns att beställa hos bland andra Bokus, Adlibris och Hedengrens Bokhandel

 

En helt vanlig familj, av Mattias Edvardsson

De är en helt vanlig familj. Prästen Adam, juristen Ulrika och deras 19-åriga dotter Stella. De bor i en fin villaförort utanför Lund och på ytan tycks deras tillvaro både vanlig och perfekt. Men en natt raseras allt. Det har skett ett mord, och Stella sitter häktad som misstänkt för mordet. De båda förtvivlade föräldrarna gör allt som står i deras makt för att hjälpa sin dotter, även om de måste gå utanför vad som är lämpligt och tillåtet.

För ungefär två år sedan läste jag Mattias Edvardssons roman En nästan sann historia. Jag blev så imponerad av hur den boken var skriven och har väntat på författarens nya bok  sedan dess, med blandade känslor skall erkännas. Ni vet hur det är, ibland är det de höga förväntningarna som ställer till det, ibland är uppföljarna helt enkelt inte lika bra. Man hoppas hela tiden under tiden man läser att boken skall beröra mer, väcka fler tankar. Och frågan var om det skulle gå att skriva någonting lika bra som En nästan sann historia, utan att det kändes som en upprepning av den?

En bok med 373 sidor kan vara en alldeles lagom lång bok. En bok med ytterligare åttio sidor är uppenbarligen också en alldeles lagom lång bok, för så lång är Mattias Edvardssons nyutkomna bok, En helt vanlig familj. En nästan tegelstenstjock bok, och ändå fick jag behärska mig för att inte läsa den för snabbt. Obehaget och ovissheten fick mig att vilja hetsläsa. Men jag tvingade mig att ta det lugnt, jag ville inte missa formuleringarna, klokheterna, vändningarna.

Det finns likheter mellan författarens två senaste romaner. Det mest uppenbara är att handlingen i båda romanerna kretsar kring ett mord. Inte i någon av böckerna är dock mordet i sig det centrala, utan hur människor agerar i hårt pressade situationer och i förhållande till varandra. Andra kännetecken är det mjuka men samtidigt stringenta sättet att hantera språket och de insiktsfulla skildringarna av personerna i boken. Jag blir lika imponerad nu som jag blev när jag läste En nästan sann historia av hur författaren lyckas ge de olika personerna helt egna och trovärdiga berättarröster.

Men trots likheterna mellan författarens två senaste romaner känns det här berättargreppet nytt och överraskande. Vad som egentligen har hänt, både nu och längre tillbaka, berättas i tre delar. Först faderns version, sedan dotterns och sist moderns. Eftersom dottern är den som sitter häktad, misstänkt för mordet, hade det varit naturligt att avsluta med hennes version. Att ändra ordningen är genialiskt och bidrar till att kasta mig som läsare mellan ovisshet och att vara helt säker på hur allt hänger ihop. Föräldrarnas yrken är andra sådana omständigheter som ytterligare förstärker tvivlen. En präst och en jurist är personer som förväntas vara både rättrådiga och pålitliga, men hur långt är vi egentligen beredda att gå för att skydda och hjälpa våra barn, och för att skydda familjen? Hur ärliga är vi mot varandra och hur mycket litar vi på varandra när det verkligen gäller?

En helt vanlig familj är ett relationsdrama som väcker många etiska frågeställningar. Det är enormt spännande ända in i det allra sista, och slutet knockar mig fullständigt.

Mattias Edvardsson har med En helt vanlig familj fått sitt stora internationella genombrott. Boken är hittills såld till 30 länder, bland andra USA.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 455
Utgivningsdatum: 2018-06-20
Omslagsformgivning: Elina Grandin
Förlag: Forum bokförlag
ISBN: 9789137149158
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Falska vänner, av Jane Harper

Falska vänner som en av Dagens bokluncher som jag delar med mig av här i bloggen

Som jag har sett fram emot den här boken! Författarens deckardebut, Hetta, gjorde ett väldigt starkt intryck på  mig och var en av de bästa böcker jag läste under förra året. Falska vänner är uppföljaren som tyvärr fått en i mitt tycke betydligt mindre spännande titel än originalet, Force of Nature.

Aaron Falk med sin kollega blir indragna i ett försvinnande i den Australienska vildmarken. Ett gäng män och ett gäng kvinnor skall i teambuildingsyfte på egen hand ta sig med karta och kompass genom bushen till olika stationer. Männen kommer tillbaka som planerat efter några dagar, men kvinnorna dröjer. När de väl dyker upp saknas en av dem. Alice Russell, den kvinna som försvunnit, arbetar utan kollegornas vetskap undercover i en ekobrottsutredning på uppdrag av Falk och hans kollega.

Berättelsen växlar mellan nutid och dåtid. I nutid pågår sökandet efter den försvunna kvinnan, i dåtid är de fem kvinnorna ute på vandringsleden. Efterhand inser vi att kvinnorna känner varandra på fler sätt än enbart som kollegor, och de är känslomässigt involverade på sätt som påverkar hierarkin och stämningen inom gruppen. Förutom utmaningen att förhålla sig till varandra, skall kvinnorna också hantera den fysiska påfrestningen, den svåra terrängen och det tuffa klimatet. Vi förstår ganska snart att allt inte är som det ser ut att vara, mörka hemligheter döljer sig under ytan.

På samma sätt som i Hetta rör sig berättelsen framåt i ganska långsamt tempo. Metodiskt nystas sanningen upp om vad som egentligen har hänt. Det är en fängslande historia. Skillnaderna mellan böckerna är dock större än likheterna. Den som föredrar spänningsromaner med fokus på kriminalgåtan snarare än på person- och miljöbeskrivningar kommer att bli nöjd. Själv saknar jag de vältecknade och oerhört trovärdiga miljö- och personbeskrivningarna i Hetta. Kontrasterna mellan de olika karaktärerna i Falska vänner bidrar självklart till att skapa spänningar inom gruppen, men de är litet för utstuderade för att vara riktigt trovärdiga. Och trots den i mitt tycke livsfarliga miljön, Australiensk vildmark, lyckas inte författaren förmedla den känslan, jag blir inte berörd på samma sätt som jag blev när jag läste Hetta. Författaren planterar villospår, och visst misstänker jag än den ena, än den andra. Men vissa villospår känns redan inledningsvis konstruerade och jag inser snabbt att de är just villospår.

Trots att Falska vänner inte når upp till samma nivå som Hetta, är det fortfarande en välskriven spänningsroman som tillhör en av mina favoriter det här året. Författaren vet hur man skapar en fängslande historia som behåller sitt grepp från början till slut. Jag längtar redan efter hennes tredje bok. Jag vill ha mer av den sympatiske och lågmälde poliskommissarien Aaron Falk, och jag vill ha mer av de australienska miljöerna. Mycket mer.

Betyg: 4/5

Antal sidor: 348
Serie: Aaron Falk (del 2)
Utgivningsdatum: 2018-05-23
Förlag: Forum
Översättare: Jan Malmsjö
Originaltitel: Force of Nature
Formgivning: Jojo Form
ISBN: 9789137152288
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Dagens bokfika – knäckig rabarberpaj med jordgubbar

I går plockade jag in rabarber från vår bergsskreva på tomten. Det går inte åt så mycket rabarber när man bakar, så av det jag plockade räckte det till både en paj och en kaka, och resten frös jag in.

Visserligen är de väldigt fina nu, och inte träiga som de kan bli senare, men jag brukar skala dem i alla fall.

Knäckig rabarberpaj

500 g rabarber
2 dl havregryn
2 dl socker
1 3/4 dl vetemjöl
1/2 tsk bakpulver
1 krm vaniljsocker
125 g smör
1/2 dl vispgrädde
1/2 dl ljus sirap
Smör till formen

Gör så här
1. Sätt ugnen på 150°C.
2. Blanda alla torra ingredienser i en bunke.
3. Smält smöret i en kastrull tillsammans med grädde och sirap. Blanda ner de torra ingredienserna.
4. Ansa och skär rabarbern i ca 4 cm stora bitar. Lägg dem i en smord ugnssäker form. Bred på smeten.
5. Grädda pajen mitt i ugnen 40–50 minuter, tills den fått fin färg.
6. Servera ljummen med till exempel vaniljglass.

.

Som jag har längtat efter uppföljaren till En nästan sann historia. Och så kom den här redan nu, som en oredigerad förhandsutgåva – boklycka! Jag kunde inte låta bli att låta den gå före i boktraven. Jag är fast i berättelsen redan från början. Jag skall kolla upp om jag får skriva om den redan innan recensionsdagen, annars blir det i slutet av juni.

 

Bara du, av Ninni Schulman

När en etablerad deckarförfattare kliver ur sin vanliga genre och vågar sig på att skriva något annorlunda, då blir man ju nyfiken. Ninni Schulman har tidigare skrivit väldigt omtyckta deckare om journalisten Magdalena Hansson som sålt i mer än 600 000 exemplar. Hennes senaste roman, Bara du, är visserligen en spänningsroman, men det är ingen deckare utan en psykologisk thriller. Jag gillar den.

När livet känns ensamt och Tinderdejtandet aldrig leder vidare till något seriöst, dyker oväntat Pål upp i Iris liv. Han visar sig vara den drömman som Iris tappat tron på existerade. Han är lyhörd och omtänksam, han bjuder på fantastiska frukostar på sängen, lagar middagar och gör hennes matlådor. Han är nästan för bra för att vara sann. Alla hennes vänner tycker om honom och gläds med Iris som är så lycklig. De skall alltid vara tillsammans, vad som än händer.

När Iris börjar oroa sig för både sin fysiska och mentala hälsa, och plågas över vad hon kan vara kapabel att göra, finns Pål hela tiden oförtröttligt vid henne sida. Obehaget stiger i takt med att Iris tappar greppet mer och mer.

Historien berättas omväxlande av Pål i första person och om Iris i tredje person. Redan i första kapitlet vet vi vad som hänt Pål, men inte varför. Vad som hänt Iris vet vi däremot inte, eftersom hennes historia berättas i i kronologisk ordning, från tiden strax innan hon träffade Pål och framåt. Det berättargreppet bidrar till att skapa den nagelbitande spänning som successivt blir starkare ju längre in i historien vi kommer. Jag var ganska klar över vad som pågick, men säker gick det inte att vara.

Bara du är en långsamt berättad historia som redan i första kapitlet väcker nyfikenheten och sedan inte släpper greppet förrän boken är utläst.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2018-04-23
Förlag: Forum
Form: Anders Timrén
ISBN: 9789137150703
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Är Ninni Schulman på väg bort från deckargenren?

Jag har länge velat läsa något som Ninni Schulman skrivit, och så dök den här boken upp som en överraskning i brevlådan.

Bara du är en klaustrofobisk relationsrysare om ensamhet, kärlek, beroende och besatthet. Det låter inte riktigt som Schulmans tidigare böcker, det skall bli intressant att läsa och se om hon är på väg bort från deckargenren och närmar sig relationsromanen. Modigt i så fall, och spännande.

På måndag finns boken att köpa i bokhandeln.

 

 

Bödelskyssen, av Mons Kallentoft

Glöm inte utlottningen av tre ex av Bödelskyssen! Klicka in här för att vara med!

Bödelskyssen är den första bok jag läser av Mons Kallentoft, men det kommer absolut att bli fler. Jag gillar det jag läser. Till skillnad från till exempel deckarserien av Kepler, där våldet visserligen är lika grovt, blodigt och utstuderat grymt som i Bödelskyssen, är tempot långsammare i Kallentofts mordhistoria och språket är inte lika övertydligt som hos Kepler. Huvudpersonen, Malin Fors, är inte heller lika överjordiskt overklig som Keplers huvudpersoner med sina superhjälteegenskaper. Hon balanserar snarare på gränsen till att falla ned i ett destruktivt beteende. Tack och lov håller hon sig upprätt, jag är ganska trött på nedsupna, destruktiva och mentalt trasiga kriminalinspektörer.

Det börjar med en flygplanskapning på Linköpings flygplats. Kaparen håller i ett knippe handgranater och hotar att spränga planet med män, kvinnor och barn om hans krav inte tillmötesgås, att byta de drygt fyrtio passagerarna på planet mot tre namngivna ungdomar. Kapningen blir upptakten på en nervkittlande historia där Malin Fors och hennes kollegor kämpar mot klockan i jakten på en potentiell seriemördare.

Jag gillar att svaren inte kommer enkelt till mig som läsare, utan att jag själv ges en möjlighet att engagera mig och försöka lägga samman pusselbitarna. Det litet långsammare tempot bidrar till detta. Bödelskyssen är spännande på ett krypande, obehagligt vis. En bok att sträckläsa, det gjorde jag.

Mitt betyg: 4/5

Serie: Ny serie om Malin Fors (del 2)
Antal sidor: 342
Utgivningsdatum: 2012-10-11
Förlag: Forum
Form: Niklas Lindblad (Mystical garden design)
ISBN: 9789100134679
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Avgrunden, av Kim Leine

Jag har läst flera böcker under hösten som utspelar sig under eller precis efter krigstid. Avgrunden är den ojämförligt mest omfattande och mastiga. Den täcker in både slutet av första världskriget med finska inbördeskriget, via 1920-talets fredstid när Europa blomstrar och vidare in i 1930- och 1940-talen med tilltagande antisemitism och nazism och andra världskriget. Den liknar ingen annan bok jag läst.

Under 674 sidor berättas historien om de danska tvillingarna Kaj och Ib Gottlieb som 1918 reser till Finland för att strida som frivilliga i inbördeskriget, och deltar i stormningen av Tammerfors. Efter kriget fortsätter de sina utbildningar som läkare respektive teolog. Vi får följa dem in i arbetslivet, genom förälskelser och förhållanden, medgångar och motgångar. Det är inte enkelt för någon av dem att finna sig till rätta i fredstid. När andra världskriget bryter ut engagerar de sig båda två i motståndsrörelsen och får uppleva att både familj, vänner och de själva drabbas av antisemitismen och nazismen i Europa.

Boken inleds med utdrag ur ett protokoll och ur en sjukjournal där det framgår att båda bröderna avlidit dagarna efter varandra i slutet av november 1944. Jag läste rapporterna om och om igen och försökte förstå varför författaren valt att inleda boken med dem, och vilka personerna var som nämns i rapporterna. I slutet av boken knyts hela berättelsen ihop och allt får sin förklaring, även rapporterna om brödernas dödsfall och de inblandade personerna. Vad kan man annat säga, än att det är imponerande och genialiskt.

Det här är en bok som ingen annan. Den börjar dröjande, med ett språk som närmar sig poesi i sitt uttryck, dämpat och stillsamt samtidigt som det är distanserat och långt ifrån sentimentalt, närapå känslokallt. Författaren väjer inte för att skildra det mest brutala, frånstötande, hemska, fula och onda. Jag slits mellan att skarpt ogilla vissa skildringar i boken och att fullkomligt trollbindas av helheten. Den psykologiska skildringen av bröderna och deras relationer till varandra och till andra får mig att många gånger dra efter andan. Hela berättelsen präglas av undergångsstämning, samtidigt som läsningen inte alls är betungande. Att läsa Avgrunden är en mycket omtumlande och märklig upplevelse som gjorde mig både tom och uppfylld på samma gång. Som läsare drivs man fram och tillbaka mellan kontraster och ytterligheter, och det är bara att låta sig följa med.

Omslaget är för övrigt i mitt tycke mästerligt. Efter att boken var utläst studerade jag omslaget noggrannare, och insåg hur väl det förmedlar både bokens innehåll och stämning.

 

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 674
Utgivningsdatum: 2017-08-30
Form: Jojo Form AB
Originaltitel: Afgrunden
Översättning: Urban Andersson
Förlag: Forum
ISBN: 9789137148007
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris med flera