En helt vanlig familj, av Mattias Edvardsson

De är en helt vanlig familj. Prästen Adam, juristen Ulrika och deras 19-åriga dotter Stella. De bor i en fin villaförort utanför Lund och på ytan tycks deras tillvaro både vanlig och perfekt. Men en natt raseras allt. Det har skett ett mord, och Stella sitter häktad som misstänkt för mordet. De båda förtvivlade föräldrarna gör allt som står i deras makt för att hjälpa sin dotter, även om de måste gå utanför vad som är lämpligt och tillåtet.

För ungefär två år sedan läste jag Mattias Edvardssons roman En nästan sann historia. Jag blev så imponerad av hur den boken var skriven och har väntat på författarens nya bok  sedan dess, med blandade känslor skall erkännas. Ni vet hur det är, ibland är det de höga förväntningarna som ställer till det, ibland är uppföljarna helt enkelt inte lika bra. Man hoppas hela tiden under tiden man läser att boken skall beröra mer, väcka fler tankar. Och frågan var om det skulle gå att skriva någonting lika bra som En nästan sann historia, utan att det kändes som en upprepning av den?

En bok med 373 sidor kan vara en alldeles lagom lång bok. En bok med ytterligare åttio sidor är uppenbarligen också en alldeles lagom lång bok, för så lång är Mattias Edvardssons nyutkomna bok, En helt vanlig familj. En nästan tegelstenstjock bok, och ändå fick jag behärska mig för att inte läsa den för snabbt. Obehaget och ovissheten fick mig att vilja hetsläsa. Men jag tvingade mig att ta det lugnt, jag ville inte missa formuleringarna, klokheterna, vändningarna.

Det finns likheter mellan författarens två senaste romaner. Det mest uppenbara är att handlingen i båda romanerna kretsar kring ett mord. Inte i någon av böckerna är dock mordet i sig det centrala, utan hur människor agerar i hårt pressade situationer och i förhållande till varandra. Andra kännetecken är det mjuka men samtidigt stringenta sättet att hantera språket och de insiktsfulla skildringarna av personerna i boken. Jag blir lika imponerad nu som jag blev när jag läste En nästan sann historia av hur författaren lyckas ge de olika personerna helt egna och trovärdiga berättarröster.

Men trots likheterna mellan författarens två senaste romaner känns det här berättargreppet nytt och överraskande. Vad som egentligen har hänt, både nu och längre tillbaka, berättas i tre delar. Först faderns version, sedan dotterns och sist moderns. Eftersom dottern är den som sitter häktad, misstänkt för mordet, hade det varit naturligt att avsluta med hennes version. Att ändra ordningen är genialiskt och bidrar till att kasta mig som läsare mellan ovisshet och att vara helt säker på hur allt hänger ihop. Föräldrarnas yrken är andra sådana omständigheter som ytterligare förstärker tvivlen. En präst och en jurist är personer som förväntas vara både rättrådiga och pålitliga, men hur långt är vi egentligen beredda att gå för att skydda och hjälpa våra barn, och för att skydda familjen? Hur ärliga är vi mot varandra och hur mycket litar vi på varandra när det verkligen gäller?

En helt vanlig familj är ett relationsdrama som väcker många etiska frågeställningar. Det är enormt spännande ända in i det allra sista, och slutet knockar mig fullständigt.

Mattias Edvardsson har med En helt vanlig familj fått sitt stora internationella genombrott. Boken är hittills såld till 30 länder, bland andra USA.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 455
Utgivningsdatum: 2018-06-20
Omslagsformgivning: Elina Grandin
Förlag: Forum bokförlag
ISBN: 9789137149158
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Falska vänner, av Jane Harper

Falska vänner som en av Dagens bokluncher som jag delar med mig av här i bloggen

Som jag har sett fram emot den här boken! Författarens deckardebut, Hetta, gjorde ett väldigt starkt intryck på  mig och var en av de bästa böcker jag läste under förra året. Falska vänner är uppföljaren som tyvärr fått en i mitt tycke betydligt mindre spännande titel än originalet, Force of Nature.

Aaron Falk med sin kollega blir indragna i ett försvinnande i den Australienska vildmarken. Ett gäng män och ett gäng kvinnor skall i teambuildingsyfte på egen hand ta sig med karta och kompass genom bushen till olika stationer. Männen kommer tillbaka som planerat efter några dagar, men kvinnorna dröjer. När de väl dyker upp saknas en av dem. Alice Russell, den kvinna som försvunnit, arbetar utan kollegornas vetskap undercover i en ekobrottsutredning på uppdrag av Falk och hans kollega.

Berättelsen växlar mellan nutid och dåtid. I nutid pågår sökandet efter den försvunna kvinnan, i dåtid är de fem kvinnorna ute på vandringsleden. Efterhand inser vi att kvinnorna känner varandra på fler sätt än enbart som kollegor, och de är känslomässigt involverade på sätt som påverkar hierarkin och stämningen inom gruppen. Förutom utmaningen att förhålla sig till varandra, skall kvinnorna också hantera den fysiska påfrestningen, den svåra terrängen och det tuffa klimatet. Vi förstår ganska snart att allt inte är som det ser ut att vara, mörka hemligheter döljer sig under ytan.

På samma sätt som i Hetta rör sig berättelsen framåt i ganska långsamt tempo. Metodiskt nystas sanningen upp om vad som egentligen har hänt. Det är en fängslande historia. Skillnaderna mellan böckerna är dock större än likheterna. Den som föredrar spänningsromaner med fokus på kriminalgåtan snarare än på person- och miljöbeskrivningar kommer att bli nöjd. Själv saknar jag de vältecknade och oerhört trovärdiga miljö- och personbeskrivningarna i Hetta. Kontrasterna mellan de olika karaktärerna i Falska vänner bidrar självklart till att skapa spänningar inom gruppen, men de är litet för utstuderade för att vara riktigt trovärdiga. Och trots den i mitt tycke livsfarliga miljön, Australiensk vildmark, lyckas inte författaren förmedla den känslan, jag blir inte berörd på samma sätt som jag blev när jag läste Hetta. Författaren planterar villospår, och visst misstänker jag än den ena, än den andra. Men vissa villospår känns redan inledningsvis konstruerade och jag inser snabbt att de är just villospår.

Trots att Falska vänner inte når upp till samma nivå som Hetta, är det fortfarande en välskriven spänningsroman som tillhör en av mina favoriter det här året. Författaren vet hur man skapar en fängslande historia som behåller sitt grepp från början till slut. Jag längtar redan efter hennes tredje bok. Jag vill ha mer av den sympatiske och lågmälde poliskommissarien Aaron Falk, och jag vill ha mer av de australienska miljöerna. Mycket mer.

Betyg: 4/5

Antal sidor: 348
Serie: Aaron Falk (del 2)
Utgivningsdatum: 2018-05-23
Förlag: Forum
Översättare: Jan Malmsjö
Originaltitel: Force of Nature
Formgivning: Jojo Form
ISBN: 9789137152288
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Dagens bokfika – knäckig rabarberpaj med jordgubbar

I går plockade jag in rabarber från vår bergsskreva på tomten. Det går inte åt så mycket rabarber när man bakar, så av det jag plockade räckte det till både en paj och en kaka, och resten frös jag in.

Visserligen är de väldigt fina nu, och inte träiga som de kan bli senare, men jag brukar skala dem i alla fall.

Knäckig rabarberpaj

500 g rabarber
2 dl havregryn
2 dl socker
1 3/4 dl vetemjöl
1/2 tsk bakpulver
1 krm vaniljsocker
125 g smör
1/2 dl vispgrädde
1/2 dl ljus sirap
Smör till formen

Gör så här
1. Sätt ugnen på 150°C.
2. Blanda alla torra ingredienser i en bunke.
3. Smält smöret i en kastrull tillsammans med grädde och sirap. Blanda ner de torra ingredienserna.
4. Ansa och skär rabarbern i ca 4 cm stora bitar. Lägg dem i en smord ugnssäker form. Bred på smeten.
5. Grädda pajen mitt i ugnen 40–50 minuter, tills den fått fin färg.
6. Servera ljummen med till exempel vaniljglass.

.

Som jag har längtat efter uppföljaren till En nästan sann historia. Och så kom den här redan nu, som en oredigerad förhandsutgåva – boklycka! Jag kunde inte låta bli att låta den gå före i boktraven. Jag är fast i berättelsen redan från början. Jag skall kolla upp om jag får skriva om den redan innan recensionsdagen, annars blir det i slutet av juni.

 

Bara du, av Ninni Schulman

När en etablerad deckarförfattare kliver ur sin vanliga genre och vågar sig på att skriva något annorlunda, då blir man ju nyfiken. Ninni Schulman har tidigare skrivit väldigt omtyckta deckare om journalisten Magdalena Hansson som sålt i mer än 600 000 exemplar. Hennes senaste roman, Bara du, är visserligen en spänningsroman, men det är ingen deckare utan en psykologisk thriller. Jag gillar den.

När livet känns ensamt och Tinderdejtandet aldrig leder vidare till något seriöst, dyker oväntat Pål upp i Iris liv. Han visar sig vara den drömman som Iris tappat tron på existerade. Han är lyhörd och omtänksam, han bjuder på fantastiska frukostar på sängen, lagar middagar och gör hennes matlådor. Han är nästan för bra för att vara sann. Alla hennes vänner tycker om honom och gläds med Iris som är så lycklig. De skall alltid vara tillsammans, vad som än händer.

När Iris börjar oroa sig för både sin fysiska och mentala hälsa, och plågas över vad hon kan vara kapabel att göra, finns Pål hela tiden oförtröttligt vid henne sida. Obehaget stiger i takt med att Iris tappar greppet mer och mer.

Historien berättas omväxlande av Pål i första person och om Iris i tredje person. Redan i första kapitlet vet vi vad som hänt Pål, men inte varför. Vad som hänt Iris vet vi däremot inte, eftersom hennes historia berättas i i kronologisk ordning, från tiden strax innan hon träffade Pål och framåt. Det berättargreppet bidrar till att skapa den nagelbitande spänning som successivt blir starkare ju längre in i historien vi kommer. Jag var ganska klar över vad som pågick, men säker gick det inte att vara.

Bara du är en långsamt berättad historia som redan i första kapitlet väcker nyfikenheten och sedan inte släpper greppet förrän boken är utläst.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2018-04-23
Förlag: Forum
Form: Anders Timrén
ISBN: 9789137150703
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Är Ninni Schulman på väg bort från deckargenren?

Jag har länge velat läsa något som Ninni Schulman skrivit, och så dök den här boken upp som en överraskning i brevlådan.

Bara du är en klaustrofobisk relationsrysare om ensamhet, kärlek, beroende och besatthet. Det låter inte riktigt som Schulmans tidigare böcker, det skall bli intressant att läsa och se om hon är på väg bort från deckargenren och närmar sig relationsromanen. Modigt i så fall, och spännande.

På måndag finns boken att köpa i bokhandeln.

 

 

Bödelskyssen, av Mons Kallentoft

Glöm inte utlottningen av tre ex av Bödelskyssen! Klicka in här för att vara med!

Bödelskyssen är den första bok jag läser av Mons Kallentoft, men det kommer absolut att bli fler. Jag gillar det jag läser. Till skillnad från till exempel deckarserien av Kepler, där våldet visserligen är lika grovt, blodigt och utstuderat grymt som i Bödelskyssen, är tempot långsammare i Kallentofts mordhistoria och språket är inte lika övertydligt som hos Kepler. Huvudpersonen, Malin Fors, är inte heller lika överjordiskt overklig som Keplers huvudpersoner med sina superhjälteegenskaper. Hon balanserar snarare på gränsen till att falla ned i ett destruktivt beteende. Tack och lov håller hon sig upprätt, jag är ganska trött på nedsupna, destruktiva och mentalt trasiga kriminalinspektörer.

Det börjar med en flygplanskapning på Linköpings flygplats. Kaparen håller i ett knippe handgranater och hotar att spränga planet med män, kvinnor och barn om hans krav inte tillmötesgås, att byta de drygt fyrtio passagerarna på planet mot tre namngivna ungdomar. Kapningen blir upptakten på en nervkittlande historia där Malin Fors och hennes kollegor kämpar mot klockan i jakten på en potentiell seriemördare.

Jag gillar att svaren inte kommer enkelt till mig som läsare, utan att jag själv ges en möjlighet att engagera mig och försöka lägga samman pusselbitarna. Det litet långsammare tempot bidrar till detta. Bödelskyssen är spännande på ett krypande, obehagligt vis. En bok att sträckläsa, det gjorde jag.

Mitt betyg: 4/5

Serie: Ny serie om Malin Fors (del 2)
Antal sidor: 342
Utgivningsdatum: 2012-10-11
Förlag: Forum
Form: Niklas Lindblad (Mystical garden design)
ISBN: 9789100134679
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Avgrunden, av Kim Leine

Jag har läst flera böcker under hösten som utspelar sig under eller precis efter krigstid. Avgrunden är den ojämförligt mest omfattande och mastiga. Den täcker in både slutet av första världskriget med finska inbördeskriget, via 1920-talets fredstid när Europa blomstrar och vidare in i 1930- och 1940-talen med tilltagande antisemitism och nazism och andra världskriget. Den liknar ingen annan bok jag läst.

Under 674 sidor berättas historien om de danska tvillingarna Kaj och Ib Gottlieb som 1918 reser till Finland för att strida som frivilliga i inbördeskriget, och deltar i stormningen av Tammerfors. Efter kriget fortsätter de sina utbildningar som läkare respektive teolog. Vi får följa dem in i arbetslivet, genom förälskelser och förhållanden, medgångar och motgångar. Det är inte enkelt för någon av dem att finna sig till rätta i fredstid. När andra världskriget bryter ut engagerar de sig båda två i motståndsrörelsen och får uppleva att både familj, vänner och de själva drabbas av antisemitismen och nazismen i Europa.

Boken inleds med utdrag ur ett protokoll och ur en sjukjournal där det framgår att båda bröderna avlidit dagarna efter varandra i slutet av november 1944. Jag läste rapporterna om och om igen och försökte förstå varför författaren valt att inleda boken med dem, och vilka personerna var som nämns i rapporterna. I slutet av boken knyts hela berättelsen ihop och allt får sin förklaring, även rapporterna om brödernas dödsfall och de inblandade personerna. Vad kan man annat säga, än att det är imponerande och genialiskt.

Det här är en bok som ingen annan. Den börjar dröjande, med ett språk som närmar sig poesi i sitt uttryck, dämpat och stillsamt samtidigt som det är distanserat och långt ifrån sentimentalt, närapå känslokallt. Författaren väjer inte för att skildra det mest brutala, frånstötande, hemska, fula och onda. Jag slits mellan att skarpt ogilla vissa skildringar i boken och att fullkomligt trollbindas av helheten. Den psykologiska skildringen av bröderna och deras relationer till varandra och till andra får mig att många gånger dra efter andan. Hela berättelsen präglas av undergångsstämning, samtidigt som läsningen inte alls är betungande. Att läsa Avgrunden är en mycket omtumlande och märklig upplevelse som gjorde mig både tom och uppfylld på samma gång. Som läsare drivs man fram och tillbaka mellan kontraster och ytterligheter, och det är bara att låta sig följa med.

Omslaget är för övrigt i mitt tycke mästerligt. Efter att boken var utläst studerade jag omslaget noggrannare, och insåg hur väl det förmedlar både bokens innehåll och stämning.

 

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 674
Utgivningsdatum: 2017-08-30
Form: Jojo Form AB
Originaltitel: Afgrunden
Översättning: Urban Andersson
Förlag: Forum
ISBN: 9789137148007
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris med flera

 

 

 

 

Vi mot er, av Fredrik Backman

.

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Det är så enkelt att få människor att hata varandra att det är obegripligt att vi någonsin gör något annat.

Efter de fruktansvärda händelser som skakade Björnstad i första boken berättar Vi mot er historien om månaderna efteråt. De bästa vännerna Maya och Ana lever ut sommaren på en gömd ö och försöker lämna omvärlden bakom sig, men ingenting blir som de hoppas. Rivaliteten mellan Björnstad och grannstaden Hed växer till en ursinnig kamp om pengar, makt och överlevnad som exploderar när städernas hockeylag möts. Samtidigt avslöjas en ung spelares innersta hemlighet och ett helt samhälle tvingas visa vad det egentligen vill stå för. Det kommer sägas att våldet kom till Björnstad det här året, men det är en lögn. Våldet fanns redan här.
.

Mina intryck och utvärdering

För nästan exakt ett år sedan läste jag en bok som knockade mig totalt. Det var Fredrik Backmans bok Björnstad. Den var utan tvekan en av årets allra bästa enligt mig, och jag tror att den har stora chanser att bli vald till Årets bok på bokmässan nu i höst. Vi mot er är uppföljaren. Ingen kan väl ha missat att den här blivande trilogin handlar om ett litet samhälle där ishockey dominerar livet för alla som bor där, vare sig de vill eller inte, att det handlar om småstadsmentalitet och mänskliga relationer, lojalitet, kärlek, svek och civilkurage.

När jag hade läst sista sidan i Björnstad, saknade jag alla de olika personligheterna i boken. Fredrik Backman har en fantastisk förmåga att skapa karaktärer som känns både trovärdiga och levande, de skulle kunna vara du och jag, våra vänner och ovänner. De berör och det är svårt att släppa taget om dem. Uppföljaren har varit efterlängtad och mina förväntningar skyhöga. Nu undrar ni förstås om Vi mot er levde upp till förväntningarna, om den kan mäta sig med Björnstad? Det kan den. Fredrik Backman har gjort det igen.

Är då allting sig likt från den förra boken? Nej, inte riktigt. I Björnstad fick läsarna veta redan på första sidan i boken att något fruktansvärt skulle inträffa, och den händelsen var den centrala från början till slut som allt annat byggdes upp kring. I Vi mot er är det inte en stor katastrof som inträffar utan många mindre, i en jämn ström. Jag upplever inte spänningsnivån som lika hög i Vi mot er och jag blir inte lika frustrerad som jag blev när jag läste Björnstad, men det innebär inte att historien håller mig mindre fast eller att jag är mindre berörd. Det enda jag är tveksam till i förhållande till båda böckerna, är att de börjar med ganska långa startsträckor. Det tar ungefär sjuttio sidor innan historien tar fart och sveper mig med sig utan att jag tänker på att jag läser, vänder blad och läser vidare. Det känns som de sista 450 sidorna går lika snabbt att läsa som de inledande 70.

Backman är en mästare på att hantera det sentimentala i sina historier utan att det blir klichéartat och platt. Det är samma varma underton i Vi mot er som det var i Björnstad. Båda böckerna är en känslomässig bergochdalbana och jag omväxlande ler, småskrattar och blir tårögd. Fredrik Backman håller sina läsare i handen genom hela historien. Det känns varmt, tryggt och trivsamt. Det här är beroendeframkallande. Jag vill ha mer.

.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 519
Serie: Björnstad (del 2)
Utgivningsdatum: 2017-08-21
Förlag: Forum
Omslagsformgivning: Nils Olsson
ISBN: 9789137150925
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Hon som vakar, av Caroline Eriksson

.
Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Författaren Elena har nyligen separerat från sin man och bor tillfälligt i ett radhus utan mycket kontakt med omvärlden. Den enda hon träffar regelbundet är sin syster, men deras relation är ansträngd och fylld av hemligheter. Håglös och med skrivkramp börjar hon iaktta grannfamiljen tvärs över gården. Bakom den prydliga fasaden tycks ett mörkt drama pågå mellan mannen och hustrun. Elena kan inte motstå impulsen att följa familjen Storm i smyg och ju längre hon går i sina ansträngningar, desto större blir oron för att något fruktansvärt är på väg att ske. När tonårssonen Leo söker kontakt med Elena får hon direktinsyn i familjens liv. Det blir tydligt att hans mamma är en kvinna med ett mörkt förflutet, en kvinna kapabel till fruktansvärda handlingar. Elena dras in i en karusell som snurrar allt snabbare och som snart hotar att leda till katastrof för både henne och familjen Storm.
.

Mina intryck och utvärdering

Långsamt, nästan monotont, rullas historien upp om en nyseparerad författare med skrivkramp, ensam i ett radhus. Hon är totalt bedövad av sorg och av trötthet, och det avspeglas väldigt väl i texten. Den är mörk, dyster och energifattig. I början av boken är det nästan jobbigt att läsa vidare. Den deprimerande känslan tynger. Efterhand lägger hon märke till familjen i radhuset mittemot. De ger intryck av att vara så lyckliga och så lyckade. Den perfekta familjen. Men så händer något som gör att hon blir fullkomligt besatt av dem, hon kan inte låta bli att betrakta dem i smyg. Hon förföljer dem för att se vilka de umgås med och vad de gör. För vad är det egentligen som pågår mellan kvinnan och mannen mittemot?

Minnesbilder från vad som skett tidigare i kvinnans liv blandas med vad som sker nu. Men kan man vara säker på att det som verkar ske, verkligen sker? Att det som har skett, verkligen har skett? Vad är verklighet och vad är fantasi? Plötsligt tycks det inte finns något klar gräns däremellan, allt smälter samman.

Jag gissar ganska snart hur historien hänger ihop, vem som egentligen gör vad och vem som är vem. Det är snårigt, men inte tillräckligt snårigt. Jag upplever inte heller historien särskilt kuslig eller spännande. Däremot är det väldigt intressant med det psykologiska perspektivet och de dysfunktionella relationerna som sakta blottläggs bit för bit.

Till skillnad från liknande historier, leder inte den skrämmande situationen till att huvudpersonen totalt tappar fotfästet, tvärtom. I rädslan för vad som tycks hända familjen mittemot, får hon istället kraft. Hon börjar använda sig av det hon ser i sin nya roman, skrivkrampen lossnar och hon skriver som besatt. Det är oväntat med en huvudperson som verkar vara helt under isen, men som lyckas finna kraft i andra människors hemligheter och fasor. Jag gillar det. Särskilt mycket tyckte jag om slutet.

 

Mitt betyg: 3/5

.
Antal sidor: 238
Utgivningsdatum: 2017-08-09
Förlag: Forum
Form: Nils Olsson
ISBN:9789137147895
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Annabelle, av Lina Bengtsdotter

 

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

En varm sommarnatt försvinner sjuttonåriga Annabelle från det lilla samhället Gullspång, på gränsen mellan Västergötland och Värmland. Hennes föräldrar är utom sig av oro, lokalpolisen står handfallen och Missing people letar förgäves.

Kriminalinspektör Charlie Lager skickas dit tillsammans med sin kollega. Hon är utredare vid Nationella operativa avdelningen, en skicklig polis som i arbetet funnit de rutiner som hennes kaotiska inre behöver. Hon värjer sig, vill inte åka, men gör till slut som alltid: följer order. Det blir en resa bakåt i tiden. Hon tvingas återvända till platsen hon lämnade när hon var fjorton, ett förflutet och en barndom som hon gjort sitt bästa för att fly från. Väl där väcks minnena till liv. Av att växa upp där valmöjligheterna är få och drömmen om att ge sig av stark. Av mamman, som var allt det som Charlie är rädd för att bli, alkoholiserad och sjuk.

Medan hon försöker få fram sanningen om vem Annabelle var och vad som hänt henne, gör Charlie skrämmande upptäckter om sin bakgrund. Och hon tvingas möta sitt värsta minne: den gången hon lät en annan människa dö.
.

Så tyckte jag om boken

Annabelle är författarens debutroman, och vilken debut det är! Jag minns inte ens när jag senast läste en så här välskriven och spännande deckare. Deckare är ofta ganska spännande, men inte från början till slut. Och inte på den här nivån. Annabelle är verkligen en bok helt i min smak! Intrigen håller ihop hela vägen och har mig i ett järngrepp ända till upplösningen. Det är så snyggt.

Miljöerna och karaktärerna känns igen. Småstadsmentaliteten, där alla känner alla och livet går sin gilla gång, utan alltför stora förväntningar på framtiden. Där byns starke man har ett inflytande över det mesta som sker, eftersom han äger industrin som sysselsätter större delen av bygden. De ljumma, svenska sommarkvällarna. Vad man fördriver tiden med när man inte längre är barn och inte heller riktigt vuxen. Där kiosken blir en samlingspunkt för det coola gänget, med eller utan moped, och där de flesta kommer att följa i sina föräldrars fotspår och börja arbeta i ett praktiskt yrke direkt efter gymnasiet. Som en effektfull kontrast kommer de två kriminalinspektörerna från Stockholm med sina långa utbildningar, storstadsvanor och värderingar, som i vissa fall skiljer sig rejält från personernas på den lilla bruksorten. Det är så trovärdigt skildrat, och det bidrar till att öka intresset för hur allt kommer att utveckla sig.

Lika spännande som det är att följa utredningsarbetet, där var och varannan i det lilla samhället bär på hemligheter, är det att gradvis inse vem kriminalinspektör Charlie Lager egentligen är, och vilka hemligheter hon själv bär på. Jag gillar hur författaren växlar i berättelsen mellan vad som hände den kvällen Annabelle försvann och vad som hände tidigare. De parallella historierna väcker många frågor som gör det här till en bok man inte kan sluta läsa innan allt har fått sin förklaring. En av årets mest gedigna, välskrivna och läsvärda deckare!

Mitt betyg: 5/5
.

Antal sidor: 314
Utgivningsdatum: 2017-06-13
Förlag: Forum
Formgivning: Elina Grandin
ISBN: 9789137149691
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris