Jag har läst Fredrik Backmans senaste roman, Folk med ångest. Det är samma känslomässiga bergochdalbana som när jag har läst hans tidigare böcker, och samma varma underton. Fredrik Backman håller sina läsare i handen genom hela historien, och titeln till trots känns det både tryggt och trivsamt, och överraskande roligt.

Till det yttre handlar Folk med ångest om ett misslyckat rån och ett gisslandrama på en lägenhetsvisning och om hur rånaren plötsligt är försvunnen och alla i gisslan verkar vara fullkomligt förvirrade under polisförhören. Det handlar om två småstadspoliser med en inte helt enkel relation till varandra, en vass överklasskvinna som glömt vad man kan göra med livet förutom att ha en karriär, en sorgsen gammal dam som väntar på sin man som bara skall parkera bilen, ett par som köper och säljer lägenheter för att ge äktenskapet syre och så handlar det om en bindgalen hippie och hennes höggravida flickvän. Det handlar ganska mycket om en man på ett broräcke, på väg att hoppa.

Den handlar om allvarligare saker än ett pusselmysterium, även om det är ramberättelsen. Mest handlar det nog om hur man hittar olika vägar för att överleva som människa i en ganska hård värld. Hur man hanterar eller förtränger sin sorg, sin frustration, sin oro, förtvivlan eller dåliga samvete. Under tiden gisslan är isolerade i lägenheten tvingas de efterhand att stå ansikte mot ansikte med inte bara varandra utan också med sig själva.

Det hade kunnat bli en väldigt mörk berättelse, men den är skriven på ett sätt så att den upplevs som en komedi, visserligen med en bråddjup botten. Polisförhören får mig att tänka på folklustspel. Det är spexigt, dråpligt och ganska kaosartat.

Jag tror att man kan lära sig hur man rent tekniskt bygger upp en spännande intrig och hur man skriver tekniskt korrekt. Men, för att skapa den där magin man som läsare vill uppleva, krävs något helt annat. Jag tror att det handlar om fingertoppskänsla och sensitivitet. Det har Fredrik Backman.

Jag tycker tyvärr inte att det glättiga omslaget motsvarar djupet i berättelsen. Jag brukar inte påverkas så mycket av omslag, men i det här fallet fick det mig att fundera på att avstå från att läsa boken. Vad gäller innehållet har den här boken, precis som Fredrik Backmans tidigare böcker, en litet onödigt lång startsträcka. Det tar ungefär åttio sidor innan jag börjar bry mig om hur det skall gå för de olika personerna i gisslandramat, men sedan är jag fast.

Läs gärna min intervju med Fredrik Backman.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 347
Utgivningsdatum: 2019-04-25
Förlag: Forum
Omslagsformgivning: Nils Olsson
ISBN: 9789137151212
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

♥