Underbart ljus i dag! Vissa dagar känns verkligen som vår, trots att vi som BP skrev häromdagen, faktiskt bara kommit halvvägs av vintern. Jag inser att det är vinter, men om man har möjlighet är det väl en bra idé att fånga in så mycket av vårkänslan som man bara kan. Tulpaner på bordet hjälper till, och en stund utomhus innan det mörknar, eller att som jag äta sin lunch där solen flödar som mest.

Cowboysoppa med grekisk yoghurt på en liten fin skärbräda jag fick förra sommaren från Norstedts förlag tillsammans med Marcus Jarls roman, Där du en gång gick. Soppan innehåller kycklingfärs, rotfrukter och grönsaker i tomatsås. En favoritlunch.
Tycker ni att det ser rörigt ut med boktravarna? Jag gillar att ha ordning och veta var allt finns, men just böcker blir jag glad av att se i travar överallt. Av hänsyn till övriga i familjen måste jag ändå göra en ny gallring av böcker snart, så att de här, och ganska många till, får plats i bokhyllorna.
Vet ni förresten att det är trendigt att ha det litet mysigt stökigt. Det hörde jag på en podd i morse. Jag kommer till det strax.












I bilen och i stallet lyssnar jag på olika poddar, mest sådana som handlar om samhälle och politik med redaktioner på DN och SvD och inbjudna gäster, som Dagens story från DN och Ledarredaktionen från SvD men också på Krimrummet, Fallen jag aldrig glömmer om brottsutredningar, Bildningskomplexet om samhällsfrågor och kultur, Salong Ett om film, Lundströms bokradio, Vetenskapsradion på djupet, Historiepodden, P3 Historia, Juridikpodden med flera.
Vissa andra poddar kan vara intressanta att lyssna på ibland, på vissa avsnitt. I dag lyssnade jag till exempel för första gången på Elsa Billgren och Sofia Wood som pratade om att det är trendigt att ha det mysigt stökigt, och att trenden med stylade hem är död. En annan trend som faktiskt dog för femton år sedan är att inreda i vitt och grått, som en kopia av Mio-katalogen, eller som jag läste någonstans; ”som en mulen januaridag”. Då svängde det till att inreda med varmare färger. Skillnaden beskrevs i artikeln som att inreda som en väntsal i ljusa och kalla färger där man snabbt vill hem, eller som ett café i varma färger, där man gärna stannar och har det mysigt länge. Undrar om den yngre generationen, de som startar upp från början och kanske också hänger med mer i trender, inreder i varmare färger?
Trender är intressanta som en spegling av olika tider, kulturer och samhällen. Och visst får man väl en bild av en person när man kommer in i personens hem? Det som gör hemmet personligt. Jag blir alltid nyfiken på vem personen är som bor där. Förutom att titta på det övergripande, som färger, möbler, eventuella växter och tyger, spanar jag in vilka böcker andra har, motiv på tavlor, pågående projekt av olika slag, om det ligger filtar prydligt och stramt vikta i soffan, eller slängda i en hög. Och tevens placering. Om den dominerar och är central i ett rum, eller om det är något annat som hamnar i blickfånget. Om eventuella fåtöljer är vända mot varandra eller mot teven.
Här är hemmet inrett med gamla möbler som släktingar velat göra sig av med eller som vi köpt på Blocket, som jag släpat med i alla flyttar sedan jag var nitton år (köksbordet och köksstolarna) blandat med möbler som köptes nya för tjugofem år sedan och fram till i dag. En mix, helt enkelt. Böcker i alla bokhyllor och i alla rum, korgar med ren tvätt som skall vikas står i sovrummet, julsaker står på biljardbordet och väntar på att jag skall få inspiration att rensa och sortera, men först måste kattvinden rensas och sorteras. Typiskt nystart på året-projekt. Jag skall först bli klar med rensning och sortering av sängkläder, dukar och gardiner, och av mina kläder.

Ett mål för i år är att prioritera nöjesläsning. Det går väldigt långsamt, men jag har i alla fall läst ut en spänningsroman och en diktsamling, och jag har börjat läsa första boken i läsutmaningen ”23 böcker 2023” – Siri Hustvedts roman, Sommaren utan män, från Norstedts förlag. Femtio sidor in och jag har ännu inte hunnit få grepp om den. Undrar vart den tar vägen.
Den är onekligen speciell. Inte minst språket, hur det formuleras. Kvinnorna har huvudrollerna; de mobbande och mobbade tonårstjejerna, den unga kvinnan som ensam ansvarar för barnen när mannen lönearbetar, den bedragna och svikna medelålders kvinnan, de åldrade kvinnorna på servicehemmet. Olika roller och faser i livet, och så här långt skildrade på ett litet annat sätt än vad som annars är vanligt. Jag gissar att romanen kommer att mynna ut i temat att finna sig själv, vem man egentligen är och vill vara, och få kraft att vara den personen. Oavsett är det en bok som uppenbarligen sätter igång funderingar, det är positivt.
Under romanen ligger den bok jag läser in mig på just nu till min avhandling, för att få bättre grepp om vad som menas med rättskultur.

Så här går det till när jag fördjupar mig i ett visst ämne. Jag plöjer mängder med facklitteratur, en del har jag ingen nytta av, andra kräver mycket funderande och jag skriver ned analyser och slutsatser på post it-lappar tills det är dags för nästa fas, att formulera allt i text och dra ihop trådarna. Jag har en deadline för boken, och äntligen känner jag att min hjärna arbetar som den gjorde för femton år sedan. Men jag tänker inte ta ut något i förväg, livet är oberäkneligt.
Förra året var som att vada i gyttja, det var inte enbart tungt och jobbigt, men ganska stor del av året var det. Mycket att hantera både fysiskt och psykiskt, och i augusti fick mamma sin cancerdiagnos med stor operation och cellgiftsbehandlingar, plötslig och kraftig infektion, och på toppen av det ringde mamma efter mig vid några tillfällen då pappa inte kom upp från golvet av smärta på grund av njurstenar som sitter fast. På grund av covid och virus har han väntat i två månader på operation. Ambulansfärder och sjuktransporter har avlöst varandra. Under några veckor var mamma och pappa inlagda på olika sjukhus när även pappa fick en allvarlig infektion och fyrtio graders feber. Nu håller jag tummarna stenhårt för att mamma blir frisk och pappa blir opererad.


En månad kvar till årets bokrea. Så här såg mina fynd ut 2016 och 2011. I år kommer jag inte köpa en enda bok, som inte har att göra med mitt forskningsprojekt, utan läsa dem jag redan har och förhoppningsvis får från förlag. Jag väntar faktiskt hem en mycket efterlängtad roman från bokförlaget Forum; den tredje och avslutande delen i David Ärlemalms Stockholmssvit, den med titeln Allt för Bodil. Ser ni fram mot bokrean i år?
♥