Recension: Bed & Breakfast för lata brudpar av Frida Gråsjö

Bonustips: besök gärna idylliska Linnés Hammarby utanför Uppsala om du får möjlighet. Jag associerade till Hammarby när jag läste Frida Gråsjös roman, och därför får ett av mina foton därifrån utgöra bakgrund till boken med det vackra omslaget

Bed & Breakfast för lata brudpar gavs ut förra våren, i augusti kom den andra fristående delen i Rosnäs-serien och i april i år kommer tredje delen. Frida Gråsjö skriver sina romaner på fritiden, vilket gör prestationen än mer imponerande. Det kanske skall gå snabbt att skriva för att det skall bli bra? För bra är det. Jag hade länge en bild av mig själv som oromantiskt realistisk, och därför ointresserad av feelgoodromaner. Det har visat sig vara helt fel. Jag är väldigt svag för feelgoodromaner när de är så här välskrivna.

Beatrice Blom arbetar som föredragande inom Förvaltningsrätten och på fritiden odlar hon orkidéer, shoppar märkeskläder och går på dejter med potentiella blivande äkta män. Helst av skulle Bea vilja vara mer som sin syster Cilla, som alltid gått sin egen väg och nu driver eget cateringföretag, är gift med en fin och omtänksam man och har två ljuvliga tvillingdöttrar.

När Bea är på väg hem efter en misslyckad blinddejt råkar hon få se och avhöra delar av ett samtal mellan ledaren för ett kriminellt MC-nätverk, huvudmisstänkt i en pågående förhandling, och den domare som leder huvudförhandlingen i målet. Hon nämner det för sin karismatiske och karriärhungrige kollega, som hon i hemlighet är förälskad i. Kort därefter får Bea besked om att hon är misstänkt för att ha läckt uppgifter i ett sekretessbelagt mål.

För att inte bli avstängd från sin tjänst, tar Bea tjänstledigt och anmäler sig till en kurs i orkidéodling på universitetet, hon får en tjänst som vigselförrättare och hjälper sin syster Cilla med att arrangera bröllopsdukningar. Genom ett sådant uppdrag får hon även en deltidstjänst som trädgårdsmästare på det romantiskt lantliga, men litet försummade, Bodins Bed & Breakfast. Bea lär känna den ganska irriterande bröllopsfotografen Markus och den pensionerade polisen Ture från orkidékursen. Under tiden som internutredningen om henne pågår på domstolen, får Bea tid att fundera över vad hon egentligen vill med sitt liv.

Det här är en så mysig värld att försvinna in i, med mycket av sådant som jag tycker är som balsam för själen. Att upptäcka spännande växter som dolts av flera års ogräs, att cykla på grusvägar med solen i ansiktet, att duka och dekorera fint med växter i små vaser och bröd i små påsar till varje gäst. Den rymmer lögner, svek och sorg, men också kärlek och äkta vänskap. En liten kriminalhistoria vävs in i berättelsen. Den påminner i ton och stil om en lightversion av pusseldeckare från femtiotalet. Det är lagom spännande och framförallt mycket charmigt.

Berättelsen är överlag väldigt välskriven med genomtänkt dramaturgi. Allt som sker känns naturligt och självklart utan att det någon gång blir banalt eller innehåller språkliga klichéer, så som jag ibland tycker är risken med just feelgoodromaner. Det är en svår avvägning, att lyckas med att förmedla något romantiskt och lättsamt utan att det upplevs för osannolikt och i värsta fall pinsamt. Det är aldrig den minsta risk för det i den här romanen, allt är välavvägt. Personer vävs snyggt in i berättelsen och får senare på ett självklart sätt en avgörande roll för utvecklingen. När berättelsen är slut har de flesta av huvudkaraktärerna tvingats ompröva sina beslut, sina mål och ibland sin syn på sig själva. Det här är en feelgoodroman helt i min smak.

Mitt betyg: 4/5

Serie: Rosnäs-serien (#1)
Antal sidor: 237
Utgivningsdatum: 2021-04-09
Förlag: Modernista
Omslagsformgivning: Paolo Sangregorio

En sådan dag helt enkelt

När det inte finns några rester kvar från tidigare, relativt vällagade, måltider i kylskåpet, då kan det bli så här ;) Vita bönor i tomatsås från konservburk, färsk spenat fräst i smör, och tonfisk med litet majonnäs och havssalt. Innehåller allt man behöver av kolhydrater, fett och protein. Men ge mig gärna tips på andra lika välkomponerade snabbrätter!

Dagens klädsel: pyjamas och raggsockor.

Det bästa med en-två timmars lunch: en mysig och spännande bok!

Hoppas ni har det bra denna litet gråmulna onsdag ♥

Recension: Så gör jag – konsten att skriva, av Bodil Malmsten

Bodil Malmstens bok Så gör jag: konsten att skriva gavs ut första gången 2012, och i somras kom den ut i ny utgåva. Det är en väldigt originell handbok om författande, med tips och verktyg för att undvika de största fallgroparna och bli en bra skribent.

Under läsningen har jag varit väldigt kluven till den här boken, om den verkligen fyller en funktion som handbok i skrivande, eller om den främst är en essäsamling med författarens personliga tankar och reflektioner kring livet som författare och om skrivande. Som essäsamling är det väldigt fin läsning, genomsyrad av Bodil Malmstens speciella, nästan hypnotiserande, sätt att skildra stort som smått. Hennes humor, bitskhet, ilska och inte så ofta lycka, men förnöjsamhet, lyser igenom det samlade lugn som jag tycker utmärker hennes vackra och njutbara texter, och så även i den här boken.

Men boken fyller absolut en funktion som handbok också, den är bara inte så handgripligt formulerad. Jo, innehållsförteckningen är det. I kapitlen är dock alla tips och råd oftast invävda i författarens personliga reflektioner, vilket gör att man får samma känsla som att sitta och lyssna på en klok och kunnig person som berättar om sitt liv och där det gäller att lyssna uppmärksamt för att inte missa minsta lilla visdom. För mig är det här en ypperlig handbok i skrivande, och i läsande, vilket alla markerade sidor visar så här i efterhand.

Jag skulle vilja återge några av alla fantastiska tips och verktyg för skrivande som man får av författaren. Till exempel nämner hon att det krävs en sammanhängande tid för skrivande och en fredad plats att göra det på. Alla skrivande personer vet att det är så, men det kan vara skönt att hänvisa till Bodil Malmsten när omgivningen tror att man kan skriva genomtänkta och kloka saker under tiden man håller ett öga på middagen som kokar på spisen och läser läxorna med barnen. En annan Bodil, fysikern och författaren Bodil Jönsson, har skrivit om något liknande, nämligen ställtid. Den där tiden man mentalt behöver för att hinna avsluta en sak och ställa om sig för att ta itu med nästa. Bodil Jönsson menar att när man gör ”lätt-och-lagom-aktiviteter”, då behövs ingen ställtid. Dem kan man dra igång direkt. Jag förstår precis vad hon menar med det. Det är inga problem att gå direkt från att hjälpa barnen med läxorna till att laga mat, vidare till att tvätta och att åka och träna. Det är betydligt svårare att gå från läxläsning med barnen till att sätta sig vid datorn och direkt förstå och formulera samband mellan 1975 års välfärdspolitiska mål för det svenska samhället, Europarådets ramkonvention för skydd av nationella minoriteter och 2011 års grundlagsändring av svenskt minoritetsskydd. Personligen behöver jag en sammanhängande tid för skrivande för att hinna ställa om och komma in i ämnet, och det känns väldigt skönt att veta att både Bodil Malmsten och Bodil Jönsson upplever samma sak.

Jag älskar Bodil Malmstens grundinställning. Hon uppmanar till att ta ut skrivglädjen, och alla annan glädje, i förväg och förvara den ljust. Tids nog kommer problemen. ”Skrivglädjen är kusin med lusten, ta ut dem så mycket det någonsin går.” Hon skriver också om inspiration som startskottet i maratonloppet, där inspirationen måste avlösas av långt tålamod. Hon skriver om myten om förstameningen i böcker. Jag kände igen mig i hur Bodil Malmsten brukade säga ord och meningar högt, för att liksom smaka på orden och kunna avgöra innebörden och känslan i dem. Låter det harmoniskt eller skär det sig. Så gör jag ofta. Det är ju så mycket enklare att formulera en mening, eller att tolka innebörden i det någon annan skrivit, när man läser upp det högt för sig själv, och om det behövs flera gånger. Jag kände också igen mig i min egen skrivprocess när jag läste om hur Bodil Malmsten upplevde helvetesperioderna, då man kommit så långt i skrivprocessen att man inser hur mycket det är kvar att skriva. Jag skulle vilja nämna många fler kloka råd som författaren ger i boken, men skall avsluta med två som jag själv kommer att använda mig av inom kort. Dels att leta reda på experter som kan läsa din text, dels att inte peka på eventuella problem i texten, bara lämna över för läsning. Om ingen reagerar kanske det man själv upplever som ett problem inte är det. Det finns nog med problem ändå för att flagga för alla tveksamheter.

Jag måste få avsluta med att återge Bodil Malmstens ord riktade ”Till den som skriver”:

Gå inte i sömnen.
Se allt, lyssna på allt, känn på allt, testa, lukta på det.
Smaka på allt.
Gå in i allt.
Stå utanför.
Behåll förundran inför allting.
Bevaka din förundran.
Var förvånad.
Så det kan vara.
Så det kan bli.

 

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 301
Utgivningsdatum: 2019-06-28
Förlag: Modernista
Omslagsformgivning: Lars Sundh
ISBN: 9789177819998
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris