Recension: Så gör jag – konsten att skriva, av Bodil Malmsten

Bodil Malmstens bok Så gör jag: konsten att skriva gavs ut första gången 2012, och i somras kom den ut i ny utgåva. Det är en väldigt originell handbok om författande, med tips och verktyg för att undvika de största fallgroparna och bli en bra skribent.

Under läsningen har jag varit väldigt kluven till den här boken, om den verkligen fyller en funktion som handbok i skrivande, eller om den främst är en essäsamling med författarens personliga tankar och reflektioner kring livet som författare och om skrivande. Som essäsamling är det väldigt fin läsning, genomsyrad av Bodil Malmstens speciella, nästan hypnotiserande, sätt att skildra stort som smått. Hennes humor, bitskhet, ilska och inte så ofta lycka, men förnöjsamhet, lyser igenom det samlade lugn som jag tycker utmärker hennes vackra och njutbara texter, och så även i den här boken.

Men boken fyller absolut en funktion som handbok också, den är bara inte så handgripligt formulerad. Jo, innehållsförteckningen är det. I kapitlen är dock alla tips och råd oftast invävda i författarens personliga reflektioner, vilket gör att man får samma känsla som att sitta och lyssna på en klok och kunnig person som berättar om sitt liv och där det gäller att lyssna uppmärksamt för att inte missa minsta lilla visdom. För mig är det här en ypperlig handbok i skrivande, och i läsande, vilket alla markerade sidor visar så här i efterhand.

Jag skulle vilja återge några av alla fantastiska tips och verktyg för skrivande som man får av författaren. Till exempel nämner hon att det krävs en sammanhängande tid för skrivande och en fredad plats att göra det på. Alla skrivande personer vet att det är så, men det kan vara skönt att hänvisa till Bodil Malmsten när omgivningen tror att man kan skriva genomtänkta och kloka saker under tiden man håller ett öga på middagen som kokar på spisen och läser läxorna med barnen. En annan Bodil, fysikern och författaren Bodil Jönsson, har skrivit om något liknande, nämligen ställtid. Den där tiden man mentalt behöver för att hinna avsluta en sak och ställa om sig för att ta itu med nästa. Bodil Jönsson menar att när man gör ”lätt-och-lagom-aktiviteter”, då behövs ingen ställtid. Dem kan man dra igång direkt. Jag förstår precis vad hon menar med det. Det är inga problem att gå direkt från att hjälpa barnen med läxorna till att laga mat, vidare till att tvätta och att åka och träna. Det är betydligt svårare att gå från läxläsning med barnen till att sätta sig vid datorn och direkt förstå och formulera samband mellan 1975 års välfärdspolitiska mål för det svenska samhället, Europarådets ramkonvention för skydd av nationella minoriteter och 2011 års grundlagsändring av svenskt minoritetsskydd. Personligen behöver jag en sammanhängande tid för skrivande för att hinna ställa om och komma in i ämnet, och det känns väldigt skönt att veta att både Bodil Malmsten och Bodil Jönsson upplever samma sak.

Jag älskar Bodil Malmstens grundinställning. Hon uppmanar till att ta ut skrivglädjen, och alla annan glädje, i förväg och förvara den ljust. Tids nog kommer problemen. ”Skrivglädjen är kusin med lusten, ta ut dem så mycket det någonsin går.” Hon skriver också om inspiration som startskottet i maratonloppet, där inspirationen måste avlösas av långt tålamod. Hon skriver om myten om förstameningen i böcker. Jag kände igen mig i hur Bodil Malmsten brukade säga ord och meningar högt, för att liksom smaka på orden och kunna avgöra innebörden och känslan i dem. Låter det harmoniskt eller skär det sig. Så gör jag ofta. Det är ju så mycket enklare att formulera en mening, eller att tolka innebörden i det någon annan skrivit, när man läser upp det högt för sig själv, och om det behövs flera gånger. Jag kände också igen mig i min egen skrivprocess när jag läste om hur Bodil Malmsten upplevde helvetesperioderna, då man kommit så långt i skrivprocessen att man inser hur mycket det är kvar att skriva. Jag skulle vilja nämna många fler kloka råd som författaren ger i boken, men skall avsluta med två som jag själv kommer att använda mig av inom kort. Dels att leta reda på experter som kan läsa din text, dels att inte peka på eventuella problem i texten, bara lämna över för läsning. Om ingen reagerar kanske det man själv upplever som ett problem inte är det. Det finns nog med problem ändå för att flagga för alla tveksamheter.

Jag måste få avsluta med att återge Bodil Malmstens ord riktade ”Till den som skriver”:

Gå inte i sömnen.
Se allt, lyssna på allt, känn på allt, testa, lukta på det.
Smaka på allt.
Gå in i allt.
Stå utanför.
Behåll förundran inför allting.
Bevaka din förundran.
Var förvånad.
Så det kan vara.
Så det kan bli.

 

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 301
Utgivningsdatum: 2019-06-28
Förlag: Modernista
Omslagsformgivning: Lars Sundh
ISBN: 9789177819998
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Recension: Makten, av Naomi Alderman

För ett par veckor sedan tipsade jag om den här boken i en webbcommunity där vi presenterar smakbitar ur bra böcker. Jag hade läst nästan etthundra sidor och berättelsen hade fångat mig helt och hållet, jag ville helst inte göra någonting annat än att fortsätta läsa för att få veta hur det skulle gå.

För er som kanske inte känner till den här boken kan jag berätta att den tillsammans med bland andra Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò var nominerad till Baileys Women’s Prize for Fiction förra året. Vann priset gjorde Makten. Det i sig borde ju ge en fingervisning om hur speciell den är, kan man tycka.

Ramberättelsen är en brevväxling mellan två personer tusentals år i framtiden, där en av dem har skrivit ett manus om hur det tros ha gått till, det som i deras tid är helt naturligt och självklart, nämligen att kvinnor är det starkare könet. Tonåriga flickor antas plötsligt ha utvecklat en kraft som ledde till att makten i samhället försköts från att tidigare ha varit förbehållen män till att hamna hos kvinnor. Manuset är historien som berättas i boken.

Det finns ett uttryck som stämmer så väl in på vad jag kände under första halvan av boken, nämligen ”karma is a bitch”. En genant insikt, men det var så det var. Med den nya kraften behöver inte tonårsflickor vara rädda för att vistas utomhus sent på kvällarna, det är inte de som riskerar att bli våldtagna. De kvinnor som blivit tvingade till prostitution vänder sig mot sina angripare. Kvinnor som sedan länge varit förtryckta i Saudiarabien och Indien startar en revolution. Hela världsbilden blir omvänd, det som tidigare varit typiskt mansdominerade områden i samhället blir nu kvinnornas sfärer.

Jag kände mig både omtumlad och faktiskt ganska hämndlysten när flickor och kvinnor inte längre var det så kallade svagare könet, och männen fick smaka på sin egen medicin. Men självklart visar det sig inte vara så enkelt som att allt vore bättre om rollerna i samhället var ombytta och kvinnorna hade makten. Makt förändrar många människor, oavsett könstillhörighet.

Det är väldigt spännande att följa de olika personerna och de vägar deras nya kraft leder in dem på, och hur omgivningen reagerar och agerar. Vi får följa dels några tonårsflickor och en vuxen kvinna, dels en ung man som reser runt med sin kamera för att dokumentera det som sker runt om i världen när konsekvenserna av kraften börjar visa sig.

Historien är tankeväckande och det blir aldrig klichéartat. Många händelser som i vårt samhälle vanligtvis inte får mig att reagera särskilt kraftigt, får mig att bli illa berörd när rollerna är omvända i boken. Det säger en hel del om hur strukturer och beteenden snabbt blir normaliserade och därför accepteras i ett samhälle. Jag tyckte mycket om temat för boken, frågeställningarna den väcker och de första tvåhundra sidorna som skildrar hur allt började. Jag är mer tveksam till den andra halvan av boken som visserligen fortsätter att väcka tankar, men som inte riktigt griper tag och berör.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 393
Utgivningsdatum: 2018-06-11
Förlag: Modernista
Originaltitel: The Power
Översättare: Helena Ridelberg
Formgivning: Marsh Davies
ISBN: 9789177813200
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

 

Spel av Anna Roos – intensivt och rappt med ett insiktsfullt psykologiskt djup

Handlingen i korthet, från förlagens hemsidor

Sol lämnar Sverige och svär på att aldrig komma tillbaka. Men när hennes tvillingbror Gustavs kropp hittas i Årstaviken och hans död avskrivs som självmord återvänder hon motvilligt. Med ett fingerat CV får hon anställning vid Handelshögskolans bibliotek. I korridoren träffar hon Erik, studenten som är lite bättre än alla andra och har en likadan tatuering som den hon sett på sin brors döda kropp.

Sol drog nitlotten redan vid födseln. Medan Gustav växte upp på gåslever i deras pappas nya hus på Lidingö blev hon kvar i förorten med sin mentalt instabila mamma. Och om hon har haft svårt att behålla sina jobb, har hennes bror snarare haft problem med vilket han ska välja efter sin examen från Handelshögskolan.

Vad var det egentligen som hände Gustav? Jakten på svar tar Sol djupare in i hans värld. Ur sprickorna i den putsade fasaden börjar mörka sanningar sippra fram, och Sol dras in i ett spel där bara slumpen avgör vem som är vinnare och vem som är förlorare.

Så tyckte jag om boken

Spel är en väldigt speciell roman. I början studsar jag gång på gång på grund av huvudpersonens cyniska tankar och handlingar. Hon ger ett osympatiskt intryck, och till att börja med har jag svårt att tro på att hon skulle ha den magnetiska lockelse som hon uppenbarligen har i förhållande till andra människor. Författaren väjer inte heller för livets mindre vackra sidor när hon skildrar det ur Sols perspektiv. Sol från Hökarängen, utan utbildning och från socialgrupp tre, som någon i boken påpekar för henne. Sol som ständigt slänger ur sig bitska och onödigt rättframma kommentarer, blir berusad, kräks, dreglar och både luktar och klär sig illa. Ändå dras jag snabbt in i berättelsen, och efterhand börjar jag nästan motvilligt tycka om henne.

Visst är det här en spännande historia. Intrigen är snyggt sammanvävd och jag misstänker än den ena än den andra, och varje gång Sol agerar utifrån sina misstankar, hur dåligt underbyggda de i själva verket än är, är jag med henne på tåget och hejar på. När trådarna till sist knyts ihop är slutet lika överraskande som självklart.

Mest imponeras jag ändå av den insiktsfulla skildringen av klasskillnader, och synen på människor ur andra socialgrupper än den man själv för tillfället kan anses tillhöra. Jag förvånas över hur författaren kan skriva så trovärdigt om Sols destruktiva beteende och nedlåtande syn på välbemedlade, välutbildade och väluppfostrade personer. Attityden smyger sig nästan omärkligt in i texten och ger en tydlig bild av Sol som en väldigt komplex person, som visserligen blivit hårt tilltufsad av sin uppväxt och som tvingats bli hård för att inte gå under mentalt, men samtidigt på ett litet egenartat sätt ändå värnar om sina närmaste. I boken får vi följa hennes gradvisa förändring, och i viss mån anpassning till ett helt annat liv med andra värderingar än dem hon hade från början. Det är väldigt skickligt beskrivet.

Sammantaget gillar jag det jag läser. Det är intensivt och rappt med ett insiktsfullt psykologiskt djup. Jag kommer att hålla ögonen öppna för uppföljaren, som vad jag förstått är en thriller som utspelar sig i snarlik miljö men med andra karaktärer.

Mitt betyg: 4/5
.

Antal sidor: 220
Utgivningsdatum: 2017-04-19
Förlag: Modernista och Louise Bäckelin Förlag
Formgivning: Lars Sundh
ISBN: 9789177016281
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris