Bed & Breakfast för lata brudpar gavs ut förra våren, i augusti kom den andra fristående delen i Rosnäs-serien och i april i år kommer tredje delen. Frida Gråsjö skriver sina romaner på fritiden, vilket gör prestationen än mer imponerande. Det kanske skall gå snabbt att skriva för att det skall bli bra? För bra är det. Jag hade länge en bild av mig själv som oromantiskt realistisk, och därför ointresserad av feelgoodromaner. Det har visat sig vara helt fel. Jag är väldigt svag för feelgoodromaner när de är så här välskrivna.

Beatrice Blom arbetar som föredragande inom Förvaltningsrätten och på fritiden odlar hon orkidéer, shoppar märkeskläder och går på dejter med potentiella blivande äkta män. Helst av skulle Bea vilja vara mer som sin syster Cilla, som alltid gått sin egen väg och nu driver eget cateringföretag, är gift med en fin och omtänksam man och har två ljuvliga tvillingdöttrar.

När Bea är på väg hem efter en misslyckad blinddejt råkar hon få se och avhöra delar av ett samtal mellan ledaren för ett kriminellt MC-nätverk, huvudmisstänkt i en pågående förhandling, och den domare som leder huvudförhandlingen i målet. Hon nämner det för sin karismatiske och karriärhungrige kollega, som hon i hemlighet är förälskad i. Kort därefter får Bea besked om att hon är misstänkt för att ha läckt uppgifter i ett sekretessbelagt mål.

För att inte bli avstängd från sin tjänst, tar Bea tjänstledigt och anmäler sig till en kurs i orkidéodling på universitetet, hon får en tjänst som vigselförrättare och hjälper sin syster Cilla med att arrangera bröllopsdukningar. Genom ett sådant uppdrag får hon även en deltidstjänst som trädgårdsmästare på det romantiskt lantliga, men litet försummade, Bodins Bed & Breakfast. Bea lär känna den ganska irriterande bröllopsfotografen Markus och den pensionerade polisen Ture från orkidékursen. Under tiden som internutredningen om henne pågår på domstolen, får Bea tid att fundera över vad hon egentligen vill med sitt liv.

Det här är en så mysig värld att försvinna in i, med mycket av sådant som jag tycker är som balsam för själen. Att upptäcka spännande växter som dolts av flera års ogräs, att cykla på grusvägar med solen i ansiktet, att duka och dekorera fint med växter i små vaser och bröd i små påsar till varje gäst. Den rymmer lögner, svek och sorg, men också kärlek och äkta vänskap. En liten kriminalhistoria vävs in i berättelsen. Den påminner i ton och stil om en lightversion av pusseldeckare från femtiotalet. Det är lagom spännande och framförallt mycket charmigt.

Berättelsen är överlag väldigt välskriven med genomtänkt dramaturgi. Allt som sker känns naturligt och självklart utan att det någon gång blir banalt eller innehåller språkliga klichéer, så som jag ibland tycker är risken med just feelgoodromaner. Det är en svår avvägning, att lyckas med att förmedla något romantiskt och lättsamt utan att det upplevs för osannolikt och i värsta fall pinsamt. Det är aldrig den minsta risk för det i den här romanen, allt är välavvägt. Personer vävs snyggt in i berättelsen och får senare på ett självklart sätt en avgörande roll för utvecklingen. När berättelsen är slut har de flesta av huvudkaraktärerna tvingats ompröva sina beslut, sina mål och ibland sin syn på sig själva. Det här är en feelgoodroman helt i min smak.

Mitt betyg: 4/5

Serie: Rosnäs-serien (#1)
Antal sidor: 237
Utgivningsdatum: 2021-04-09
Förlag: Modernista
Omslagsformgivning: Paolo Sangregorio