Etikett: Jane Harper

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Australien härjas av en svår torka och invånarna i den lilla avfolkningsorten Kiewarra tvingas dagligen fatta desperata beslut på grund av vattenbristen. Under mystiska omständigheter tar Luke Hadler livet av sin familj och sedan sig själv. Poliskommissarie Aaron Falk kommer tillbaka till sin barndoms hemtrakter för att närvara vid begravningen. Luke var hans bäste vän, men de delade även en mörk hemlighet. Under århundradets värsta torka börjar Falk ifrågasätta vad som verkligen hände med Luke. Han bär på en bestämd känsla av att något inte stämmer – men ju mer han nystar i fallet, desto mer börjar gamla sår att blöda. Sedan länge begravda lögner tar sig upp till ytan, och Falk tvingas konfronteras med sina egna värsta minnen.
.

Så tyckte jag om boken

Stämningen är förtätad. Det lilla samhället Kiewarra präglas av intolerans och hemligheter, men även av sammanhållning kring det man tror på. Alla känner på ett eller annat sätt till varandra och är känslomässigt involverade i både det som skett i det förflutna och det som sker i nutid. Det blev aldrig utrett vad som egentligen hände då för tjugo år sedan, men det ledde till att Aaron och hans far drevs bort från sin gård. Många anser fortfarande att Aaron Falk var skyldig, och när han dyker upp i staden igen väcker det ont blod hos många. Ovanpå detta har landet drabbats av en ödesdiger torka som gör allt värre och bidrar till att samhället utvecklas till en krutdurk som riskerar att explodera när som helst.

Man kan riktigt känna hettan och dammet från de uttorkade markerna och ödsligheten i landskapet som kommer sig av de stora avstånden mellan gårdarna. Det är okonstlat och rättframt. Första stycket i boken anger tonen: ”Gården hade faktiskt sett död tidigare, och spyflugorna var inte kräsna. För dem var det ingen stor skillnad mellan ett kadaver och ett lik.”

Det här är ingen Kepler, med ett överjordiskt tempo och action från början till slut. Tvärtom. Steg för steg, lugnt och metodiskt, nystas både det som hände i det förflutna och kring de tre dödsfallen upp. Det är spännande på ett nästan hypnotiskt vis. De vältecknade och oerhört trovärdiga miljö- och personbeskrivningarna bidrar till detta. Historien innehåller alldeles lagom många karaktärer som, utan att de blir det minsta stereotypiska, förmodligen går att känna igen i de flesta småstäder. Kontrasten är tydlig mellan den inhemska befolkningen, som acklimatiserat sig till det ofta hårda livet där människan har litet eller ingenting att sätta emot vädrets makter, och den inflyttade befolkningen som ännu inte fått och kanske aldrig får det robusta, skyddande lagret mot såväl väder som jargong.

Intrigen håller ihop, vi lockas ut på villospår och vi misstänker än den ena, än den andra. Hela tiden ligger det en kuslig stämning över allt som sker. Man bara väntar på att någonting ytterligare skall inträffa. Jane Harper imponerar med en fängslande berättarteknik som trots brutaliteten och råheten i handlingen är en ren njutning att dras in i.

Det här är Jane Harpers deckardebut. Jag har förstått att en uppföljare är planerad till början av nästa år; Force of Nature, med Aaron Falk som huvudperson. Fem kvinnor från samma företag ger sig motvilligt ut på en vandring i teambildningssyfte. Bara fyra återvänder. Efter en så lysande debut som Hetta kommer jag utan tvekan att läsa även uppföljaren.

Betyg: 5/5
.

Antal sidor: 334
Serie: Aaron Falk (del 1)
Utgivningsdatum: 2017-04-26
Förlag: Forum
Översättare: Jessica Hallén
Originaltitel. The Dry
Formgivning: Elina Grandin
ISBN: 9789137148052
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Fler som bloggat om Hetta:

Beas Bokhylla, Bloggbohemen, Bokkoll, Boklysten, Böcker och Dammråttor, Johannas Deckarhörna, Lottens Bokblogg, Mias Bokhörna

♥