Flickan med gåvorna, av M R Carey

Handlingen i korthet från förlagets hemsida

På en gammal militärförläggning sitter tioåriga Melanie inlåst i en cell och väntar på att dagens lektioner ska börja. När hon hämtas håller en vakt en pistol riktad mot hennes huvud medan två andra spänner fast henne i stolen. Forskningschefen är övertygad om att Melanie är en mycket speciell flicka med egenskaper utöver det vanliga. Egenskaper som kan innebära att det fortfarande finns hopp om en framtid för mänskligheten.

I ett England ödelagt efter en zombiekatastrof är befolkningen numera uppdelad i tre grupper: de som hann stänga in sig, vildarna och de hungriga. Och samtidigt som en svampinfektion sprider sig som en dödlig epidemi gör sig några redo för strid.
.

Så tyckte jag om boken

Återigen har fördomar kommit på skam. Nämligen mina egna fördomar mot böcker om skräck och sådana företeelser som ligger väldigt långt från min verklighet. Jag brukar inte läsa sådana böcker, men se bara på betyget jag ger den här boken – utan tvekan får den 5/5 av mig! Och jag kommer att beställa filmen och se den också. Det säger en hel del om hur rejält Flickan med gåvorna omvände mig, och snabbt gick det. Jag var fast i boken redan från första sidan.

Jag skall inte gå närmare in på handlingen, eftersom en stor del av behållningen av boken är att inte riktigt förstå hur allt hänger ihop, vad som sker och varför. Det är som att vara i Melanies kläder och uppleva världen så som hon upplever den. Mycket är märkligt och nytt, men väldigt spännande. Hon kämpar för att förstå vilken roll hon har i den värld hon lever i. Det är som att öppna Pandoras ask, som det hänvisas till i boken. Innehållet är både gott och ont, men man måste öppna för att få veta. Det är också vad som händer i den här historien. Efterhand läggs pusselbit till pusselbit och på slutet av boken ser man hela bilden.

Det här är en väldigt spännande bok. Jag började läsa den när vi var på resa genom Frankrike, och jag längtade till varje stund när jag skulle få möjlighet att läsa vidare. Det som gör den så obeskrivligt spännande är själva intrigen, men ännu mer är det karaktärerna och relationerna. Man vill så gärna stå på Melanies sida, samtidigt som man förstår dem som inte kan göra det utifrån de erfarenheter de har.

Berättelsen är välskriven, allt håller ihop ända till slutet. Den är alldeles lagom lång, det är spännande hela tiden och den innehåller inga transportsträckor. Jag får svar på hur och varför, och när svaren visar sig ha en vetenskaplig förklaring som är inspirerad av ett fenomen som finns i vår verklighet, då köper jag hela konceptet. Och slutet, det är faktiskt genialiskt.

 

Mitt betyg: 5/5
.

Antal sidor: 390
Utgivningsdatum: 2017-05-22
Förlag: Pocketförlaget
Originaltitel: The girl with all the gifts
Översättare: Johanna Svartström
Formgivning: Jais-Nielsen, Eva
ISBN: 9789175792255
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Recension: Alex, av Pierre Lemaitre

 

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

“Då ser hon. Bakom honom. På marken ligger en skruvdragare bredvid en låda i trä, inte speciellt stor. Lagom för en kropp.”

Alex Prévost blir brutalt överfallen på öppen gata och inkastad i en vit skåpbil. Hennes kidnappare lämnar henne naken i en bur upphängd flera meter över marken i en övergiven fabriksbyggnad. Dagarna går och tiden börjar rinna ut. Blir det hungern, törsten eller råttorna som gör slut på Alex först? Förutom ett osäkert ögonvittne har kommissarie Camille Verhœven inte ett enda spår att gå på. Ingen identitet på offret, ingen saknad och ingen misstänkt. Men i takt med att han långsamt lyckas nysta upp den unga kvinnans exceptionella historia, blir det allt tydligare för Camille att det inte är något vanligt offer han letar efter. Att rädda Alex liv är snart det minsta av kommissariens bekymmer …

Så tyckte jag om boken

När jag börjar läsa undrar jag hur en historia om en kidnappning skall lyckas hålla intresset vid liv hos mig under drygt fyra hundra sidor. Det kan den, jag lovar. Det här är en annorlunda historia på flera sätt. Dels på grund av intrigen, hur historien är uppbyggd, dels på grund av persongalleriet, dels på grund av de reaktioner och känslor som boken lyckas frammana hos mig som läsare. Jag kommer på mig själv med att le och skaka på huvudet när jag skall beskriva vad jag tyckte om boken. Jag känner sympati med än den ena, än den andra och riktigt klar över hur jag antagligen borde känna blir jag inte förrän boken är utläst.

Intrigen är så smart uttänkt, allt håller ihop från början till slut, pusselbit för pusselbit. Ibland är det spännande på grund av det hemska som sker och som man hoppas skall hinna stoppas i tid. Ibland är det spännande på grund av personskildringarna. De griper tag allihop, med små medel, en liten bit i taget. Jag vill veta mer, inte bara om Alex, utan även om de personer som arbetar med fallet. Vissa är mer särpräglade än andra, med speciella karaktärsdrag och egenheter. En poliskommissarie behöver till exempel inte vara stor och grov och tystlåten för att vara kompetent och inge pondus. Det känns så franskt på något sätt. Så trovärdigt.

Historien tar nya och överraskande vändningar flera gånger, men det är omöjligt att gå in i detalj om handlingen i boken utan att avslöja för mycket, och förstöra för er andra som bara måste läsa den. Det gjorde mig riktigt tillfreds att få läsa en sådan välskriven psykologisk thriller. I september kommer uppföljaren.


Mitt betyg: 5/5

.
Antal sidor: 407
Utgivningsdatum: 2017-05-05
Originalets titel: Alex
Översättare: Cecilia Franklin
Formgivning: Magnus Petersson
Förlag: Sekwa
ISBN: 9789187648779
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

 

Recension: Hetta, av Jane Harper

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Australien härjas av en svår torka och invånarna i den lilla avfolkningsorten Kiewarra tvingas dagligen fatta desperata beslut på grund av vattenbristen. Under mystiska omständigheter tar Luke Hadler livet av sin familj och sedan sig själv. Poliskommissarie Aaron Falk kommer tillbaka till sin barndoms hemtrakter för att närvara vid begravningen. Luke var hans bäste vän, men de delade även en mörk hemlighet. Under århundradets värsta torka börjar Falk ifrågasätta vad som verkligen hände med Luke. Han bär på en bestämd känsla av att något inte stämmer – men ju mer han nystar i fallet, desto mer börjar gamla sår att blöda. Sedan länge begravda lögner tar sig upp till ytan, och Falk tvingas konfronteras med sina egna värsta minnen.
.

Så tyckte jag om boken

Stämningen är förtätad. Det lilla samhället Kiewarra präglas av intolerans och hemligheter, men även av sammanhållning kring det man tror på. Alla känner på ett eller annat sätt till varandra och är känslomässigt involverade i både det som skett i det förflutna och det som sker i nutid. Det blev aldrig utrett vad som egentligen hände då för tjugo år sedan, men det ledde till att Aaron och hans far drevs bort från sin gård. Många anser fortfarande att Aaron Falk var skyldig, och när han dyker upp i staden igen väcker det ont blod hos många. Ovanpå detta har landet drabbats av en ödesdiger torka som gör allt värre och bidrar till att samhället utvecklas till en krutdurk som riskerar att explodera när som helst.

Man kan riktigt känna hettan och dammet från de uttorkade markerna och ödsligheten i landskapet som kommer sig av de stora avstånden mellan gårdarna. Det är okonstlat och rättframt. Första stycket i boken anger tonen: ”Gården hade faktiskt sett död tidigare, och spyflugorna var inte kräsna. För dem var det ingen stor skillnad mellan ett kadaver och ett lik.”

Det här är ingen Kepler, med ett överjordiskt tempo och action från början till slut. Tvärtom. Steg för steg, lugnt och metodiskt, nystas både det som hände i det förflutna och kring de tre dödsfallen upp. Det är spännande på ett nästan hypnotiskt vis. De vältecknade och oerhört trovärdiga miljö- och personbeskrivningarna bidrar till detta. Historien innehåller alldeles lagom många karaktärer som, utan att de blir det minsta stereotypiska, förmodligen går att känna igen i de flesta småstäder. Kontrasten är tydlig mellan den inhemska befolkningen, som acklimatiserat sig till det ofta hårda livet där människan har litet eller ingenting att sätta emot vädrets makter, och den inflyttade befolkningen som ännu inte fått och kanske aldrig får det robusta, skyddande lagret mot såväl väder som jargong.

Intrigen håller ihop, vi lockas ut på villospår och vi misstänker än den ena, än den andra. Hela tiden ligger det en kuslig stämning över allt som sker. Man bara väntar på att någonting ytterligare skall inträffa. Jane Harper imponerar med en fängslande berättarteknik som trots brutaliteten och råheten i handlingen är en ren njutning att dras in i.

Det här är Jane Harpers deckardebut. Jag har förstått att en uppföljare är planerad till början av nästa år; Force of Nature, med Aaron Falk som huvudperson. Fem kvinnor från samma företag ger sig motvilligt ut på en vandring i teambildningssyfte. Bara fyra återvänder. Efter en så lysande debut som Hetta kommer jag utan tvekan att läsa även uppföljaren.

Betyg: 5/5
.

Antal sidor: 334
Serie: Aaron Falk (del 1)
Utgivningsdatum: 2017-04-26
Förlag: Forum
Översättare: Jessica Hallén
Originaltitel. The Dry
Formgivning: Elina Grandin
ISBN: 9789137148052
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Fler som bloggat om Hetta:

Beas Bokhylla, Bloggbohemen, Bokkoll, Boklysten, Böcker och Dammråttor, Johannas Deckarhörna, Lottens Bokblogg, Mias Bokhörna

 

 

 

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 1 – Nötskal av Ian McEwan

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

notskal

Trudy är 28 år och höggravid. Hon har ett hemligt och passionerat förhållande med sin svåger, Claude, och tillsammans smider de planer på att röja Trudys man och blivande fader till barnet ur vägen.

Citatet är från sidan 31. Jag tycker att personbeskrivningarna av Trudy och Claude är så välskrivna, utan att använda så många ord får man ändå en tydlig bild av dem.

Han viker prydligt ihop sina kläder och lägger dem på en stol. Hans nakenhet är lika upphetsande som en revisors kostym. Utan en tråd på kroppen rör han sig i sängkammaren, i fonden, mot rampen, medan han skvätter ur sig sin monolog. Pratar om den rosa tvål han fick av sin faster i födelsedagspresent och som han måste gå tillbaka med till affären på Curzon Street, om en dröm han haft som han nästan helt har glömt vad den handlade om, priset på diesel, att det känns som tisdag. Men att det inte är det. Varje tillkämpat nytt ämne tar sig stönande på fötter, vinglar, snubblar över i nästa. Och min mor? På sängen, mellan lakanden, delvis påklädd, hundraprocentigt uppmärksam med hummande instämmanden och medkännande nickar.

Den 18 januari recenserar jag boken här i bloggen, men jag kan redan nu avslöja att det blir idel lovord. Titta gärna in då!

Här finns fler spännande smakbitar ur bra böcker!