Detta är den fjärde delen i serien om kriminalinspektör Karen Eiken Hornby, som i första delen återvände till det fiktiva Doggerland efter att ha upplevt en stor personlig tragedi, och som på sitt eget ganska kärva sätt, och alltid genom att själv råka illa ut, klarar upp olika brott som sker inom ögruppen.

Jag har tidigare upplevt samma mysrysiga känsla för miljöskildringarna som för dem i Peter Mays kriminalromaner som utspelar sig på Yttre Hebriderna utanför Skottlands västkust, och miljöbeskrivningarna har tveklöst bidragit till stämningen i böckerna.

Om Doggerland fanns skulle jag vilja resa dit för att själv få höra ljudet från havet och uppleva det blåsiga, karga och klippiga landskapet på nordligaste Noorö och de frodiga våtmarkerna och det rika fågellivet på den sydligaste ön Frisel. Men Doggerland finns tyvärr inte, och i den här tredje delen i serien får jag inte heller samma känsla av att befinna mig på den unika ögruppen. Jag upplever också att fokus nu har förflyttat sig ännu mer mot det privata planet, till karaktärernas liv vid sidan av arbetet inom polisen, och det intresserar mig inte särskilt mycket. Inte heller mordhistorien förmår fånga mitt intresse som tidigare. Vad jag gillar är det långsamma tempot, där jag som läsare har en rimlig chans att följa med i alla turer i mordutredningen; intervjuer av misstänkta, teknisk bevisning och analyser.

Den femte delen i serien kom ut i handeln tidigare i år. Jag vill inte ge upp om den här serien och kommer att läsa även den femte delen. Jag hoppas att det då är en bättre jämvikt mellan mordhistorien och karaktärernas privatliv.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 375
Utgivningsdatum: 2021-03-26
Serie: Doggerland (# 4)
Förlag: Wahlström & Widstrand
Omslagsformgivning: Miroslav Sokcic

♥