Så här har mina recensioner blivit bemötta av författarna

I veckans helgfråga undrar Mia från bokhörnan: Hur har era recensioner blivit bemötta? Har någon författare hört av sig?

Det är väl ungefär så här, som på bilderna här ovanför, som jag ibland får positiv respons på det jag skriver om författare och deras böcker. Just de här två inläggen gjorde mig extra glad, eftersom de sade något om mitt sätt att arbeta och inte bara var citat ur mina recensioner. Jag har också fått förfrågningar från författare om jag vill läsa och ge synpunkter på deras manus, vilket gör mig glad eftersom jag tolkar det som att de tycker att jag är seriös och grundlig i mina recensioner.

Jag har inte fått några ilskna mail från författare som tycker att jag är helt fel ute om deras böcker, som jag faktiskt hört att andra fått. Däremot kan man ju märka på tonläget och/eller genom att jämföra författares reaktioner på olika recensioner att mina recensioner ibland inte hamnat bland deras favoriter. Men jag har alltid blivit respektfullt bemött. Jag har hittills inte varit med om att andra fått en reaktion på sina recensioner av en viss bok på Instagram och inte jag. Om andras recensioner som varit mer positiva fått hjärtan i kommentarerna har mina litet mindre positiva recensioner i alla fall fått ett gilla, så att författaren visar att hon eller han har läst. Det tycker jag visar på god ton och ett proffsigt sätt att hantera såväl positiv som negativ kritik.

De mest intressanta återkopplingarna från författare är när de motiverar vad de tycker om mina recensioner, som när författaren David Ärlemalm tackade för min recension av hans roman Lite död runt ögonen och skrev: ”Extra förtjust i att du sätter fokus på Sofia 🙌”

Mias bonusfråga: Hur firar ni midsommar?

Bilderna här ovanför är från tidigare midsommarfiranden, när Bella och Jackie var ungefär hälften så gamla som nu, och det inte fanns en viruspandemi som satte stopp för allt firande. I år började midsommarafton med att jag gick ut tidigt, när det fortfarande låg dagg i gräset, och vattnade alla odlingar och växter. Och jag provade några klänningar för att se vilken jag skall ha i dag, jag tror att det blir en gul som jag köpte på rea hos Odd Molly. Under dagen ser jag fram emot fint väder och god mat med familjen.

Sommarens mest efterlängtade böcker

Den här veckan undrar Mia från bokhörnan om det är någon särskild bok vi ser fram emot i sommarutgivningen.

Jag har listat alla böcker jag ser fram emot under maj-juni här, och under juli-december här.  Av alla sommarens spännande böcker har jag valt ut tre favoriter:

* Mest nyfiken är jag på Goda grannar av Mattias Edvardsson. Jag har läst hans tidigare böcker som båda två var psykologiska spänningsromaner; En nästan sann historia och  En helt vanlig familj. Om du gillar den där krypande, obehagliga känslan då du anar att något kommer att hända, men de inblandade svävar i ovisshet, och när författaren försätter karaktärerna i moraliskt svåra situationer som ger handlingen ytterligare ett djup, då är hans böcker något för dig. Jag har läst och givit mina synpunkter på ett av de första utkasten av romanen, så litet extra spännande att se slutresultatet.

* Och så kommer paret Börjlind med en ny del i serien om kriminalarna Olivia Rönning och Tom Stilton. Jag har läst allihop och tyckte väldigt mycket om de första i serien, men de två senaste var bara hyfsade. Jag drogs inte in i historien på samma sätt som tidigare och karaktärerna började bli litet för kraftlösa för att lyckas engagera. Men jag kan ändå inte låta bli att läsa Fruset guld, jag hoppas att författarna bara hade en svacka och nu är tillbaka på spåret igen.

* Om De sju morden på Evelyn Hardcastle vet jag egentligen bara det jag läst på förlagets hemsida. Den beskrivs som en bländande originell pusseldeckare och en internationell succédebut. Ungefär som om Agatha Christie skulle möta Groundhog Day. Spännande, läskig och uppfriskande. En sådan bok måste man ju läsa, eller hur?

Mia undrar också: skall Helgfrågan ta paus eller köra hela sommaren? För min del får den väldigt gärna fortsätta. Vi har inga semesterplaner och jag skall arbeta hela sommaren, så Helgfrågan skulle vara trevligt att se fram emot i veckorna. Jag kan inte garantera att jag hinner vara med varje vecka, men jag brukar titta in hos alla andra och få spännande boktips.

Bokomslag – snygga, hemska och med människor

I veckans helgfråga vill Mia att vi:

a) visar ett favoritomslag där omslaget verkligen motsvarade innehållet
b) visar ett omslag som fått mig att inte vilja läsa boken
c) visar ett hemskt omslag, där jag ändå valde att läsa boken, och den var fantastisk!

Här kommer mina litet utvidgade svar.
.

Hemska omslag på riktigt bra böcker

Innehållet i Testamente motsvarar verkligen inte omslaget. Lila och rött känns helt fel för en lågmäld släktkrönika om betydelsen av arv och miljö. Jag skulle hellre ha valt någon jordfärg, som någon av de här:

Fotot på Brandvakten borde ha varit mer dramatisk, det där fotot ser mest ut som en helt vanlig majbrasa. Placeringen av titeln är inte heller snygg när bokstäverna går ända ut i bokomslagets kanter.

Glastronen är en bok som riktar sig framförallt till unga vuxna, och jag motsvarar bara hälften av begreppet för målgruppen, så inte så konstigt kanske om jag inte kände mig lockad att läsa den. Men så gjorde jag det, och blev helt fast. Faktiskt upplevde jag något som liknade känslan när jag som barn och ungdom kunde försvinna i tid och rum när jag läste böcker.

Färgen på omslaget till Vuxna människor sticker i mina ögon, liksom färgen på Nötskal. Omslaget till Folk med ångest är hemskt på alla sätt jag kan tänka mig.

.

Hemskt omslag och ingen vidare bra bok

.

favoritomslag där omslaget motsvarade innehållet

Det här är favoriter hos mig, både vad gäller omslaget och innehållet. Omslagen är oftast utan bilder eller foton. Jag gillar rena omslag som lämnar åt mig som läsare att själv skapa bilder av historien i mitt eget huvud. Omslaget till Nora är fantastiskt tycker jag. Med små medel visar det hur Nora känner sig instängd och vantrivs i sitt till det yttre perfekta hem och perfekta liv.
.

Bokomslag med människor

Bokomslag med människor brukar inte passa min smak. Jag vill inte få en bild av karaktärerna i boken, utan skapa den bilden själv utifrån vad jag läser. Här är några omslag som jag hellre sett utan människor, och några som jag gillar.

Ett jävla solsken med Ester Blenda Nordströms litet plutiga och trotsiga ansikte lockade inte mig till läsning. Men boken är väldigt bra och intressant.

Hédi Fried tycker jag däremot är självskriven med sin bild på omslaget till Frågor jag fått om förintelsen. Hennes foto ger tyngd, genuinitet och tillförlitlighet åt innehållet, med sin lugna och livserfarna blick.

Omslagen till Krokas och Mödrarnas söndag är så snygga att man skulle kunna sätta upp dem på väggen. Kanske för att de inte är skarpa i konturerna och i mjuka toner. De är respektive påminner om konstverk.

Fler omslag från bokbloggare som länkat hos Mias bokhörna.