De är en helt vanlig familj. Prästen Adam, juristen Ulrika och deras 19-åriga dotter Stella. De bor i en fin villaförort utanför Lund och på ytan tycks deras tillvaro både vanlig och perfekt. Men en natt raseras allt. Det har skett ett mord, och Stella sitter häktad som misstänkt för mordet. De båda förtvivlade föräldrarna gör allt som står i deras makt för att hjälpa sin dotter, även om de måste gå utanför vad som är lämpligt och tillåtet.

För ungefär två år sedan läste jag Mattias Edvardssons roman En nästan sann historia. Jag blev så imponerad av hur den boken var skriven och har väntat på författarens nya bok  sedan dess, med blandade känslor skall erkännas. Ni vet hur det är, ibland är det de höga förväntningarna som ställer till det, ibland är uppföljarna helt enkelt inte lika bra. Man hoppas hela tiden under tiden man läser att boken skall beröra mer, väcka fler tankar. Och frågan var om det skulle gå att skriva någonting lika bra som En nästan sann historia, utan att det kändes som en upprepning av den?

En bok med 373 sidor kan vara en alldeles lagom lång bok. En bok med ytterligare åttio sidor är uppenbarligen också en alldeles lagom lång bok, för så lång är Mattias Edvardssons nyutkomna bok, En helt vanlig familj. En nästan tegelstenstjock bok, och ändå fick jag behärska mig för att inte läsa den för snabbt. Obehaget och ovissheten fick mig att vilja hetsläsa. Men jag tvingade mig att ta det lugnt, jag ville inte missa formuleringarna, klokheterna, vändningarna.

Det finns likheter mellan författarens två senaste romaner. Det mest uppenbara är att handlingen i båda romanerna kretsar kring ett mord. Inte i någon av böckerna är dock mordet i sig det centrala, utan hur människor agerar i hårt pressade situationer och i förhållande till varandra. Andra kännetecken är det mjuka men samtidigt stringenta sättet att hantera språket och de insiktsfulla skildringarna av personerna i boken. Jag blir lika imponerad nu som jag blev när jag läste En nästan sann historia av hur författaren lyckas ge de olika personerna helt egna och trovärdiga berättarröster.

Men trots likheterna mellan författarens två senaste romaner känns det här berättargreppet nytt och överraskande. Vad som egentligen har hänt, både nu och längre tillbaka, berättas i tre delar. Först faderns version, sedan dotterns och sist moderns. Eftersom dottern är den som sitter häktad, misstänkt för mordet, hade det varit naturligt att avsluta med hennes version. Att ändra ordningen är genialiskt och bidrar till att kasta mig som läsare mellan ovisshet och att vara helt säker på hur allt hänger ihop. Föräldrarnas yrken är andra sådana omständigheter som ytterligare förstärker tvivlen. En präst och en jurist är personer som förväntas vara både rättrådiga och pålitliga, men hur långt är vi egentligen beredda att gå för att skydda och hjälpa våra barn, och för att skydda familjen? Hur ärliga är vi mot varandra och hur mycket litar vi på varandra när det verkligen gäller?

En helt vanlig familj är ett relationsdrama som väcker många etiska frågeställningar. Det är enormt spännande ända in i det allra sista, och slutet knockar mig fullständigt.

Mattias Edvardsson har med En helt vanlig familj fått sitt stora internationella genombrott. Boken är hittills såld till 30 länder, bland andra USA.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 455
Utgivningsdatum: 2018-06-20
Omslagsformgivning: Elina Grandin
Förlag: Forum bokförlag
ISBN: 9789137149158
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris