Lyckan finns i ett ögonblick, och jag är blurbad på omslaget

För tre år sedan fick jag Som om du inte fanns som ett recensionsexemplar från Norstedts förlag, och den överraskade mig med att vara så mycket mer insiktsfull och med ett mycket större djup än jag hade trott utifrån omslaget och bokens baksidestext.

Sedan dess har jag hoppas på en ny bok av författaren, och nu är den här. Omslaget utstrålar ungdom och bitterljuv kärlek, och berättelsen kanske handlar om det, men i så fall gör det ingenting när historien berättas av just den här författaren. Jag kommer säkert att tycka om den ändå, även om den genren inte är riktigt min längre.

Väldigt överraskad såg jag att jag var blurbad på insidan av omslaget på den nya romanen. Roligt att få bidra till att sprida positiva ord om Som om du inte fanns, det var som sagt en väldigt fin berättelse. Och roligt att de recensioner jag skriver kommer till nytta och glädje.

Författaren såg mitt Instagraminlägg om hennes bok, och tipsade om ett konto med bilder från Rom, där den här nya boken bland annat utspelar sig. Titta gärna in där:

kateeberlen
I hope you enjoy! If you want to see Alf’s photos, go to @rometourguidealf

Hoppas ni haft en fin start på veckan!

Lästa böcker i april och månadens bästa

Förutom all facklitteratur som jag läser för min avhandling, har jag också hunnit med att läsa fem skönlitterära böcker. Däremot har jag inte hunnit recensera allihop än, bara Dr Jekyll & Mr Hyde, Carmilla och Våroffer. Alla tre fick höga betyg av mig, och det kan bli ännu högre för Dorian Grays porträtt och definitivt för Nina Lykkes nya roman, Nästa! En läkarroman. Den blir månadens bästa för mig.

Mina samlade omdömen för april månad

★★★
Sheridan Le Fanu, Carmilla
Anders de la Motte, Våroffer
Robert Louis Stevenson, Dr Jekyll & Mr Hyde

Vilken bok blev din favorit den här månaden? Är det någon särskild bok som du ser extra mycket fram emot att läsa den närmaste tiden? I det här inlägget visar jag vilka böcker som jag ser fram emot att läsa under maj-juni.

Shelly ser ut att vara skeptisk till att jag bara hann läsa fem böcker i april, men själv är jag mer än nöjd med det. Hittills i maj har jag bara läst två böcker, vi får väl se om jag hinner läsa en eller ett par ytterligare. Det klassiska dilemmat: så många spännande böcker, så litet tid.

Böcker att se fram emot under juli – december 2020

För ett par dagar sedan visade jag de böcker jag är mest nyfiken på i bokutgivningen under maj och juni. Här kommer favoriterna för resten av året:

Nya böcker i juli-augusti 2020

Börjlinds serie som började med Springfloden har varit en stor favorit bland spänningsromaner. Den senaste höll inte riktigt samma klass som de tidigare enligt min mening, så förväntningarna på den sjätte delen i serien, Fruset guld, är ganska nedtonade. Men läsa den måste jag, förhoppningsvis har författarparet hittat tillbaka till den ton de slog an i de första böckerna i serien.

Monstervågen är ett slags resereportage, en litterär essä, skriven av författaren som skrev boken Vargattacken, om hur en kvinnlig skötare i Kolmårdens varghägn kunde bli dödad av vargflocken. Jag bryr mig inte så mycket om vad Lars Berge skriver om, jag räknar kallt med att det kommer att vara intressant.

Så här beskrivs Fjärilsvägen, en bok om det svenska klassamhället: När Birgitta Lundberg föddes fanns det hopp, även om hennes liv. I rekordårens och folkhemmets Sverige kunde en arbetarflicka på landsbygden gå åtta år i skolan, ett år i husmoderskola och få ett kontorsjobb måndagen efter examen. Hon kunde spara till körkort och bil, åka på dans och hitta kärleken. Snart levde Birgitta Lundberg den svenska drömmen: Make, två barn. Volvo och villa. En välfärd som fanns där när hon behövde den. Sedan kom 1990-talets finanskris. Skilsmässan och stressen. Fattigdomen. Barnens liv till varje pris.

De sju morden på Evelyn Hardcastle har beskrivits som en mix av Agatha Christie och Groundhog Day, en pusseldeckare som direkt blev en internationell succé. Jag är väldigt nyfiken på den.

Nya böcker i september – oktober 2020

Domslut handlar om hur långt kärlek kan driva en människa. En kvinna möter en man på en bar. Dagen efter möts de i rätten, hon som domare och han som åtalad för olaga förföljelse av en kvinna han inte kan leva utan.

Det har blivit tradition att läsa ett par julfeelgoodromaner i november-december. Här har jag valt ut dem jag tror mest på.

Flicka kan vara en riktigt stark berättelse. Så här beskrivs handlingen på förlagets hemsida: Flickan är i skolan när soldater från Boko Haram stormar in och kidnappar henne och hennes kamrater. De förs till ett läger, gifts bort och lever under ständiga dödshot från unga män som nu är deras makar. Trots att hon fortfarande bara är en flicka tvingas hon snart lära sig att överleva som kvinna med ett eget barn. Världen runt henne är förtärd av våld, i det helvete som läg ret utgör. När hon tror att allt är över, öppnar sig plötslig en chans att fly. Hon ger sig av i skydd av natten, ut i en värld som helst av allt bara vill låtsas om att hon inte finns.

Yaa Gyasi kommer med en ny roman i september! Hennes Vända hem var briljant, skall jag bara läsa en eller kanske två böcker i september så blir det i alla fall Inte av denna världen.

Om förväntningar och hemligheter i en familj handlar romanen Systrar. Ännu en relationsroman är Alex Schulmans roman Överlevarna. Jag läste hans otroligt välskrivna och gripande roman Glöm mig för ett antal år sedan, och jag tror att det här kan vara en uppföljare som berättar vad som hände sedan. Om att som vuxen göra upp med sin barndom.

Missa inte heller Allt som en gång var, av författaren till Om allt vore annorlunda, en lågmält och varmt berättad historia, där känslorna kokar under ytan.

Nya böcker i november – december 2020

Kepler är tillbaka med Spegelmannen. Keplers böcker är klassiskt hårdkokta kriminalromaner med skickligt uppbyggda intriger, ett skyhögt tempo och spänning så stor att jag inte kan göra annat än att svepas med och efteråt känna mig alldeles utmattad och omtumlad. Det går inte att motstå. I den senaste romanen, Lazarus, fanns det ett psykologiskt djup som jag saknat tidigare i personbeskrivningarna. Författarna gestaltade extremt skickligt hur brottsling och hjälte många gånger i själva verket är som två sidor av samma mynt, som Yin och Yang, med förståelse för varandras själar och psyke. Det som skiljer är att de agerar utifrån helt olika motiv. Det skall bli väldigt spännande att se om Spegelmannen håller samma klass.

 

I det här inlägget visar jag favoriterna för hela året 2020, från dem som gavs ut i januari till dem som kommer att ges ut i december.

Böcker att se fram emot under maj – juni 2020

Under maj och juni kommer det många böcker som jag ser mycket fram emot. Jag har gjort en väldigt hård gallring bland alla böcker som är på väg nu, och ändå finns alla de här kvar på min lista:

Allra mest ser jag fram emot att läsa Goda grannar av Mattias Edvardsson. Han är en av mina absoluta favoritförfattare. Jag fick dessutom i uppdrag att läsa ett av hans första utkast av den här boken och ge synpunkter, så det skall bli spännande att läsa slutresultatet.

Det är många spänningsromaner på min lista, och det här är bara en extremt liten del av alla som ges ut nu i början av sommaren. Jag har varit väldigt kräsen och bara valt dem som har intriger som dels låter spännande, förstås, dels verkar välskrivna med inte helt självklara slut. Dockfabriken har ett omslag som först fick mig att bläddra förbi den, men så läste jag att den handlar om artificiell intelligens, och det avgjorde saken, den måste med på listan.

Kate Eberlens förra roman var så otroligt välskriven, så fin och så romantisk och innehöll samtidigt så mycket svärta att den romanen blev en av det årets bästa för mig. Lyckan finns i ett ögonblick har varit självskriven sedan jag såg att den var på gång.

I helgen började jag läsa Camilla Läckbergs helt nyutkomna roman, Vingar av silver, som är en uppföljare till En bur av guld. Jag har inte kommit så långt än, men den ges ut precis rätt i tiden för mig, så jag gillar det jag läser. Även om det kanske inte blir ett toppbetyg från mig (men man vet aldrig, jag gav hennes deckare Häxan 5/5), så är det ändå en bok jag vill läsa. Ibland är det skönt med lättillgängliga berättelser som inte kräver så mycket av mig som läsare.

Jag har inte läst Malin Thunberg Schunkes första spänningsroman än, men nu kommer den andra delen, De rättslösa, och jag måste bara läsa. Jag tror att jag hoppar rakt på tvåan och läser första delen efteråt om jag gillar stilen. Malin Thunberg Schunke är docent i straffrätt vid Uppsala universitet och har under många år skrivit flera fackböcker om internationell brottslighet, och nu alltså sin andra spänningsroman. Med hennes bakgrund vet hon vad hon skriver om, och det ökar sannolikt trovärdigheten i intrigen, och just trovärdighet är något jag tycker saknas ganska ofta i spänningsromaner.

I övrigt är det litet gott och blandat. Bland annat en relationsroman: Midsommarnattsdrömmar, om ett kompisgäng i 25-årsåldern som åker till Roslagen för att fira midsommar. Vi får följa dem upp i vuxenlivet och medelåldern, genom förälskelser, otroheter och skilsmässor, och hur de handskas med alla svårigheter livet har i beredskap för dem. Tills de en dag inser att det obegripliga har hänt också dem: att de börjar bli gamla, och att mycket redan är för sent. Muntert värre ;)

Vad ser ni fram emot att läsa den närmaste tiden?

Spännande boknyheter!

Louise Bäckelins förlag har överraskat med att skicka mig tre nya romaner den senaste tiden.

* Vindarna viskar ditt namn är en roman om det förflutna som gör allt för att komma ikapp, och sanningar som vägrar begravas. Romanen verkar bestå av tre parallella historier, som jag gissar kommer att sammanflätas längs vägen, och som består av vardagsrealism i formen av feelgood med ett djupare budskap.

En fin hälsning fick jag också.

* I ljuset från stjärnorna är en debutroman som bland annat valts ut till New York Times Summer Selection.

Handlingen i korthet:
Sommaren 1914, Ryssland. Medan hotet om krig med Tyskland tornar upp sig vid horisonten och tsarens armé tar ett allt hårdare grepp om den judiska befolkningen står Miri Abramov och hennes bror Vanya en briljant fysiker inför ett nästintill omöjligt beslut. Efter att deras föräldrar drunknat under ett flyktförsök till Amerika uppfostrades syskonen av sin babushka, en vida känd äktenskapsförmedlerska som lärt dem att försvara sig själva till varje pris och att alltid ha en flyktplan förberedd. Men nu, när Miri står på gränsen till att bli en av ett fåtal kvinnliga ryska kirurger och hennes bror Vanya febrilt arbetar med att hitta de sista pusselbitarna i Einsteins relativitetsteori, är frågan om de klarar av att lämna det hemland som gett dem så mycket.

Innan de hunnit fatta ett beslut slungas landet in i krig och både Vanya och Miris fästman Yuri försvinner spårlöst. Medan Miri riskerar liv och lem i sitt sökande efter dem närmar sig en historisk solförmörkelse, och snart står inte bara familjens säkerhet utan även hela vetenskapens framtid på spel.

* Grävlingen är en psykologisk thriller med övernaturliga inslag, om hur det mänskliga psyket så lätt kan brista under pressen vi sätter på oss själva.

Handlingen i korthet:
Natten till den 6 november varje år bryter sig seriemördaren som kallas Grävlingen in genom källargolvet till sitt utvalda offers hus. Allt polisen finner på mordplatsen är jordrester och blodspåren där offrets kropp släpats ner i underjorden. Cecilia Wreede är polisen som sitter fast i den omöjliga utredningen och förgäves försöker lösa Grävlingens gåta.

En morgon finner förläggaren Annika Granlund ett jordigt manuskript utanför kontorets dörr. Det verkar vara skrivet av författaren Jan Apelgren, känd för att ha skrivit två succédeckare, innan han försvann spårlöst. Manuset heter Jag är Grävlingen. Det är en slags makaber men välskriven biografi om en seriemördare som lever under marken.

Annika, som kämpar med drömmen om barn och hus i ett krackelerande förhållande, ser en möjlighet att rädda förlaget som är på väg mot ruinens brant. Trots att de inledningsvis är motvilliga ser ledningen till slut inget annat alternativ än att ge ut manuset, trots att det är kontroversiellt. Snart blir Annika själv misstänkt för Grävlingens gärningar, och sakta men säkert glider hon ned i ett mörker hon trott sig ha överkommit som barn.

Är det någon av böckerna som lockar extra mycket? Har ni kanske hunnit läsa någon redan?

Boktips beroende på sinnesstämning

Den här veckan är det ett av mina förslag som utgör helgfråga hos Mia: Vilken bok skulle du rekommendera en lycklig person att läsa? Vilken bok skulle du rekommendera till någon som verkar sorgsen?

För tre år sedan fick jag andra delen i serien om Glastronen skickad till mig. Jag blev väldigt skeptisk och frågande till varför jag skulle läsa en bok i fantasygenren och dessutom för young adults, som målgruppen kallas, och ställde boken i bokhyllan.

Men ett halvår senare hade jag legat helt utslagen av influensa, och ännu värre, varit tvungen att låta avsluta livet för min fina, fina Alice. Jag behövde en bok som skulle ge mig en känsla av energi och styrka, och ögonen föll på Midnattsskronan där den stod i bokhyllan. Det tog inte mer än någon sida i boken förrän jag hade glömt tid och rum och försvunnit helt in i berättelsen på samma sätt som jag ofta gjorde som tonåring.

Mina fördomar mot omslaget och mot fantasty blev helt omkullkastade, och under tiden jag läste kände jag mig ganska oövervinnerlig, vilket var precis vad jag behövde just då. Så, mitt tips för sorgsna dagar – serien om Glastronen.

Mitt tips för bra dagar – de där böckerna som är väldigt välskrivna, intressanta och minnesvärda, men som kräver att man har litet extra energi på lager, eftersom karaktärerna i boken kommer att göra dig både frustrerad och irriterad och suga ur dig en hel del energi.

Hem till mig är en sådan bok. Det är en lågmält berättad historia om en notoriskt otrogen man, och man kan ju undra hur intressant en sådan bok egentligen kan vara, eller hur? Men det är den. Jag läste boken nästan maniskt på väldigt kort tid. Det som gör den så speciell, och inte alls trivial, är att den berättas ur den otrogne mannens synvinkel. Och det är inte själva otrohetshistorierna i sig som är intressanta, utan hur mannen, Ove, planerar och arrangerar för att kunna göra otrohetshistorierna möjliga, och hela tiden utan att själv inse hur självupptagen han är. Som läsare gör man det inte heller, till att börja med. Det är en riktig bladvändare.

Redan under de första sidorna i boken väcks frågor som följer med genom hela berättelsen. Hur fungerar han? Hur kan han vara så hängiven en person, och sedan så enkelt bara växla över känslorna till någon annan på ingen tid alls? Vad är det för fel på honom?

Mot slutet av boken har det vuxit fram en bild av honom som gör att jag anar vad det är som driver honom, som får honom att längta till något annat än det han har. Det som får honom att inte känna en konstant tomhet tycks vara att längta, drömma och idealisera. När han får vad han vill ha blir han uttråkad och söker efter någon ny att längta till, att drömma om. Varje gång han kommer hem fylls han av en leda och ledsamhet som gör ont, i nästa stund får han dåligt samvete för att han sviker. Han är livrädd för att sätta allt på spel, han vill absolut inte förlora något av det han har, han vill absolut inte vara med om ännu ett uppbrott, men han kan ändå inte låta bli att bedra och önska sig något mer. Han är som en strategisk kameleont, som hela tiden känner efter hur han bör vara i olika situationer, men när det blir problem eller kraschar är han inte beredd att kämpa för det han har, utan glider vidare.

Ove är en sammansatt, men framförallt en ganska tragisk och självgod person. Jag önskar hela tiden att han skall komma till sans och förnuft, och inte äventyra allt fint han har i sitt liv, men han tycks inte ha några spärrar. När han närmar sig sextio och inte längre är den Clark Gable han en gång var, och de unga kvinnorna inte längre faller som tidigare för hans charm, och alternativet är en måttfull och i Oves ögon ospännande kvinna från en datingsida, då kommer ångern och känslan av total tomhet.

Som jag skrev, här krävs en del extra energi på lager, alltså ett tips för glada dagar!

Mias bonusfråga: Har ni något tips för att motverka trötthet?

För mig är tillräckligt med sömn det enda som verkligen hjälper. Och rutiner. Jag har samma rutiner vardag som helg; jag går upp vid 6-6.30 varje dag och går och lägger mig vid 22. Träning är också bra, då blir jag fysiskt trött och sover mycket bättre, vilket gör mig piggare.

Men ibland räcker inte det, då märker jag att jag dricker mer kaffe än vanligt, vilket egentligen bara gör mig tröttare, och jag har testat att äta ginseng för att få mer energi, och det tycker jag faktiskt fungerar.

Recension: Våroffer, av Anders de la Motte

Har ni sett ett så iögonfallande och effektfullt bokomslag. Det är så snyggt att jag faktiskt sett fram emot den här boken delvis för att kunna ställa den i bokhyllan bredvid de andra lika snygga böckerna i Årstidskvartetten och ta fram och titta på dem ibland. Art by Sundberg/Maria Sundberg har designat alla fyra böckerna i serien.

Men självklart är det i första hand bokens innehåll som lockar. Jag har läst författarens tre tidigare böcker i serien, och de följer allihop samma fängslande dramaturgiska modell, med brott som begåtts i det förgångna och som av olika anledningar kommer upp till ytan igen på grund av händelser i nutid.

I Våroffer är det ett ritualliknande mord som skedde i mitten av 1980-talet på en tonårig flicka som utgör historiens kärna. Flickans bonusbror dömdes på tveksamma grunder för mordet, och i samband med det försvann resten av familjen utan att lämna några spår efter sig. När läkaren Thea Lind flyttar till den lilla skånska småstaden hör hon talas om mordet och känner igen sig i det hon hör om flickans liv, med en våldsam far och en känsla av utanförskap, att inte passa in. När hon hittar ett fotografi på flickan i en vit klänning, med utslaget hår och hjorthorn i händerna, och fyra yngre personer med djurmasker ståendes runt henne, väcker det hennes nyfikenhet och hon börjar nysta i vad som egentligen hände den där vårdagen för trettio år sedan.

Trots att lång tid passerat är sorgen fortfarande närvarande hos många i det lilla samhället. Misstankarna och tvivlen anas, även om man lagt locket på och undviker att tala öppet om dem. Alla verkar ha hemligheter kring mordet, även Theas pojkvän som växte upp på orten. Successivt förtätas stämningen, mörkret blir djupare och Thea får anledning att frukta för sitt eget liv.

Våroffer är en roman som jag skulle placera någonstans mellan pusseldeckare och relationsroman. Spänningsnivån är inte särskilt hög, historien är snarare fängslande än nervkittlande. Precis som i de tidigare romanerna i serien är det ramberättelsen som håller mitt intresse och min nyfikenhet vid liv fram till den sista sidan. Jag vill veta mer om de i olika grad trasiga människorna i det lilla samhället, och hur de reagerar när det som länge varit en väl bevarad hemlighet plötsligt riskerar att komma upp till ytan igen.

Mitt betyg: 4/5

Serie: Årstidskvartetten (#4), fristående romaner
Antal sidor: 405
Utgivningsdatum: 2020-03-30
Förlag: Forum
Omslag: Maria Sundberg
ISBN: 9789137153858
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Böcker som förflyttar mig till platser att längta till

I veckans helgfråga undrar Mia: Har du blivit sugen på att resa till ett ställe på grund av att du läst en bok som utspelar sig där?

Ja, det har jag verkligen. Här kommer några tips på böcker som lyckas förmedla just den där känslan, att man vill till platserna i böckerna och själv uppleva dem.

♥ Som barn läste jag Enid Blytons Äventyrsserie om Jack, Lucy-Ann, Philip, Dinah och Jacks kakadua Kiki, och älskade de böckerna. Jag lekte ofta att jag var på rymmen och var med om liknande äventyr som barnen i Enid Blytons böcker. Dock utan den klassiska och otroligt mysiga picknickkorgen som de ofta hade med sig.

Jag skulle gärna uppleva de här platserna även nu i vuxen ålder, särskilt ön med Lunnefåglar.

 

 

♥  Ni har väl inte missat 80-talsklassikern, Törnfåglarna? Jag både läste boken och såg teveserien som fjortonåring, och grät över den omöjliga kärleken mellan den katolske prästen Ralph de Bricassart (spelad av Richard Chamberlain i teveserien) och Meghan ”Meggie” Cleary (spelad av Rachel Ward). De älskar varandra, men Ralph väljer en karriär i den katolska kyrkan, vilket gör deras relation förbjuden. Han kan ändå inte motstå henne, vilket leder till mycket lycka men också mycket olycka.

Jag skulle gärna resa till Australien, hyra en häst och rida på dammiga vägar, över berg och oändliga slättland, se kängurur längs vägen och galoppera på stränder, precis som i Törnfåglarna. Helst utan att råka ut för farliga vildsvin, som i boken…

 

♥  Sigrid Undsets roman Kristin Lavransdotter är en av de allra bästa böcker jag läst. Tänk vilken författare hon var, Sigrid Undset. Som ett exempel kan jag berätta om när vi åkte på MC-semester i Norge och jag plötsligt kände otroligt starkt att landskapet kändes precis som  Gudbrandsdalen ur boken om Kristin Lavransdotter. Jag lutade mig fram och sade det till Patrik, alldeles hänförd. Efter ett par hundra meter kommer det en skylt. ”Gudbrandsdalen”. Då har man lyckats som författare. Jag vill alltid tillbaka till Norge, det vackraste land jag upplevt.

 

♥  Balladen om Marie: en biografi över Marie Krøyer. Bokförlaget Forum gav ut den år 1999, men jag tror att den finns i nyutgåva också med omslag från en filmatisering som gjorts. Jag brukar inte vara så förtjust i biografier, men den här är väldigt bra. Gripande, förstås, eftersom Marie Krøyers liv var fyllt av både kärlek, svek och tragik. Marie var gift med den kände skagenmålaren P.S. Krøyer. I takt med att de inreder det ena hemmet vackrare än det andra dör deras kärlek, samtidigt som han sjunker djupare ned i sinnessjukdom. När Marie är på semester träffar hon Hugo Alfvén. De blir vilt förälskade. Men deras passionerade kärlekshistoria utmynnar i svek och olycka, för Marie.

Den här biografin fick mig att resa till Skagen för att själv få uppleva platsen där Marie bodde. Det är verkligen så vackert och gemytligt som boken förmedlar.

 

♥  Den lilla bokhandeln i Paris läste jag under vår Frankrikeresa för ett par år sedan och tyckte väldigt mycket om den. Här handlar det om en väldigt varmhjärtad, inkännande och sorgsen bokhandlare som rekommenderar böcker istället för medicin till människor med brustna hjärtan. Sitt eget brustna hjärta verkar har till att börja med inte kunna kurera. Men så beger han sig söderut tillsammans med en, och sedan flera, vänner nedför Frankrikes floder och lyckas under resan hela sig själv. En väldigt fin berättelse.

På vår resa passerade vi många av de platser som bokhandlaren och hans följe också passerade, och stämningen som boken förmedlade var precis den vi upplevde när vi reste runt i södra Frankrike. Jag vill tillbaka.

 

♥  Som om du inte fanns utspelar sig vid ett par tillfällen i Italien. Tess och Gus möts som hastigast första gången i Florens. Gus är där med sina föräldrar för att försöka komma över broderns död. Tess ber honom ta en bild av henne och väninnan på Ponte Vechio innan de skall återvända hem. Utan att de vet om det korsas Tess’ och Gus’ vägar flera gånger under åren som följer. Deras liv utvecklas helt olika, men på varsitt håll går de båda två igenom personliga prövningar, glädje och sorg, och upptäcker att livet inte blev som de trodde att det skulle bli när de var arton år. Det blir bättre och det blir sämre. När de åter möts i slutet av berättelsen har det gått sexton år och båda står mitt i livet.

När jag läste Som om du inte fanns längtade jag tillbaka till Toscana och Florens. Jag vill tillbaka nu när jag tänker på det, bo på en kulle i Toscana där man kan se ut över fälten som omges av cypresser och pinjeträd och äta pappardelle al ragù di cinghiale (pasta med vildsvinsragu) som är en norditaliensk specialitet.

Mias bonusfråga: Vad ser ni fram emot?  Ja, det som alla andra också ser fram emot, att den här pandemin skall vara över. Den önskan överskuggar allt annat. Men jag ser också fram emot sol och värme, att plantera vårblommor i krukor, nästa ridlektion, att läsa boktrave efter boktrave med lockande böcker, att inreda balkongen och tillbringa mycket tid där, latsdrag och höftlyft i smithmaskinen på gymmet, att bada i havet, att vara klar med min bok och fortsätta med ett nytt projekt, att gå på promenader i skogen med Shelly och vår granne som också har en Sheltie, att äta lunch utomhus, doften av liljekonvaljer och utslagna syrener och just nu en kopp linizio lungo och rostat surdegsbröd med avokado och havssalt.

Titta in hos Mias bokhörna för många fler tips på hur du kan resa i böckernas värld! Även om vi inte kan resa till andra platser just nu, kan man ju resa i tanken, och man kan förbereda sig för kommande resor. Att planera resor är kanske inte halva nöjet med att resa, men i alla fall en stor del av det tycker jag.

Ha en fin fredag!

Recension: Dr Jekyll & Mr Hyde, av Robert Louis Stevenson

Vi känner väl alla till boken om Dr Jekyll & Mr hyde, och att den handlar om kampen mellan ont och gott i varje människa. Jag hade inte läst boken tidigare, men har några vaga minnen från gamla, svartvita filmer då Dr Jekyll förvandlas till Mr Hyde. Där stannade min kunskap.

Nu har jag äntligen läst boken. En kortroman från 1886 på bara 80 sidor, men så innehållsrik på allt som är typiskt för skräckromantiken. Nattliga promenader i mörka, dimmiga gränder med hästdroskor som rullar förbi i skenet av gaslyktor. Inom psykologin hade man under den här perioden börjat uppmärksamma att människan styrs av vissa drifter, och man intresserade sig för människans både ljusa och mörka sidor, för liv och död. Klasskillnaderna var stora och läkare, jurister och vetenskapsmän var högt ansedda under denna period. Man ansåg att personer som hade dessa respekterade yrken också hade en högre moral. Allt detta ryms inom denna tunna boks pärmar.

Advokat Utterson och hans släkting Richard Enfield vandrar omkring i ett dimmigt London och hamnar av en tillfällighet på en bakgata som väcker minnen hos Enfield. Han berättar att han en sen kväll fick se en liten man med ondskefull blick komma springande med ojämna steg från en sidogata och stöta ihop med en flicka i åttaårsåldern. Mannen trampade helt lugnt ned flickan och lämnade henne skrikande på gatan som om ingenting hade hänt. I enlighet med 1800-talets ideal agerade den välkände och aktade Enfield rättrådigt och med civilkurage, sprang ikapp mannen och såg till att han betalade flickan skadeersättning. Det visade sig att den ondskefulle mannen bodde på just denna bakgata, och när Advokat Utterson hör mannens namn, Mr Hyde, inser han att det testamente som deras gode vän, Doktor Jekyll, har lämnat i förvar hos honom är till förmån för just denne Mr Hyde, om Doktor Jekyll av någon anledning skulle avlida eller försvinna.

Så inleds historien, och sedan följer egendomliga och skrämmande händelser som gör att Advokat Utterson inte kan låta bli att nysta i det märkliga som sker. I stil med gammaldags deckare jämförs namnteckningar med varandra, tjänstefolk vittnar om personlighetsförändringar hos Doktor Jekyll, en nära vän insjuknar plötsligt av sinnesförvirring och avlider, nycklar leder till oväntade platser.

Det blir till slut Advokat Utterson som får ta emot Doktor Jekylls redogörelse för hur han, som den förmögne, hederlige och rättfärdige läkare han är, genom ett elixir kunnat njuta fullt ut och slippa ifrån känslan av skam över att leva dubbelliv med tvivelaktiga nöjen, snedsprång och till och med mord, då han bytte skepnad och personlighet till den helt skrupelfrie Mr Hyde. Genom möjligheten att förvandlas mellan den gode och den onde personlighet han hade i sig, kunde han fortsätta som den redbare och aktade läkare han framförallt var, men också leva ut alla sina drifter och ovärdiga förströelser utan att själv må dåligt eller skämmas det minsta. Men i sann 1800-talsanda har historien ett moraliskt budskap. När man släpper fram de mörka sidorna hos sig själv, riskerar de att ta över, och det är vad som händer Dr Jekyll. Han förlorar kontrollen över elixirets verkan.

Enligt vad jag kunnat läsa om författaren, Robert Louis Stevenson, hade han länge velat skriva en bok om människans dubbelnatur, om hur vi alla kämpar med det goda och det onda vi har inom oss. Under en period då författaren var väldigt sjuk i tuberkulos och behandlades med kokain, skall han ha drömt flera av scenerna i boken och skrivit ned det han mindes från dem.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 80
Utgivningsdatum: 1886, men den här nyutgåvan: 2017-11-03
Originalets titel: Strange Case of Dr. Jekyll and Mr. Hyde
Förlag: Modernista
Översättare: Jakob Gunnarsson
ISBN: 9789177016335
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Recension: Carmilla, av Sheridan Le Fanu

Jag är ingen skräckläsare, jag har bara läst någon enstaka bok i den genren tidigare. Däremot har jag sett och tyckt väldigt mycket om En vampyrs bekännelse av Anne Rice från 1994, i regi av Neil Jordan, och Bram Stokers Dracula från 1992, i regi av Francis Ford Coppola. Det var väl ungefär så långt mina kunskaper om vampyrer sträckte sig när jag började läsa boken om Carmilla.

Carmilla är en kortroman på bara 115 sidor med ett efterord på tretton sidor. Det är inte mycket om man jämför med normallängden för romaner numera. Men så är ju den här romanen av äldre datum. Den kom ut 1872. Märkligt nog är den inte så känd, denna världens kanske allra första vampyrroman. Betydligt mer bekant är Dracula av Bram Stoker, som kom ut ett halv sekel senare, tydligt inspirerad av just Carmilla.

Den artonåriga Laura bor med sin far och deras tjänstefolk i ett stort gotiskt slott med många fönster och torn på en mycket enslig plats som är belägen i Österrike, på gränsen till Slovenien. Utanför slottets portar sträcker sig skogen flera mil till närmsta bebodda by. Lauras liv är väldigt ensamt, utan några jämnåriga att umgås med, men det ändras i samma ögonblick som en vagn dragen av fyra hästar kommer i sken på vägen förbi slottet och välter. En ung kvinna, Carmilla, lyfts ur vagnen av övriga i följet. Laura känner igen henne från en dröm hon hade som barn, en dröm som först gjorde henne lugn men sedan vettskrämd.

När Lauras far erbjuder Carmillas mor att ställa slottet till förfogande för hennes dotter, så att Carmilla kan återhämta sig under några veckor tills övriga i följet kommer tillbaka från ”en resa som gäller liv och död”, blir det upptakten på både djup vänskap, mystiska händelser, sjukdom och död. I byarna runt omkring slottet dör böndernas unga döttrar helt oförklarligt, samtidigt som vänskapen djupnar mellan Laura och Carmilla till något sinnligt, som Laura dras till, men samtidigt känner motvilja inför. Hon leker med Carmillas vackra hår och njuter av att lyssna till hennes låga, behagliga röst. Men vissa saker är mindre tilltalande, som Carmillas kyla, som inte passar ihop med hennes ungdom, och Carmillas vägran att berätta något om sig själv, sin mor och sin historia.

Inte lång tid efter Carmillas ankomst börjar Laura drömma mardrömmar. Hon ser en svart varelse, likt en stor katt, röra sig smidigt och snabbt i rummet på natten och hon känner hur den kliver upp i sängen då hon sover och sticker henne nedanför halsen. Efteråt tar den skepnad av en kvinna och försvinner ut genom dörren utan att öppna den. Laura blir blekare och svagare. Men Carmilla får henne att må bättre genom att lägga sina armar om hennes hals och viska kärleksfulla ord, som att ”mitt i min oändliga förnedring lever jag i ditt varma liv, och du ska dö – dö, ljuvligen dö – in i mitt”. Carmilla är på flera sätt gåtfull. Hon deltar inte i slottets bönestunder och hon sover nästan hela dagarna. När en last med renoverade tavlor anländer till slottet, finns där en tavla av en av Lauras förfäder, Mircalla (notera anagrammet), som dog hundratals år tidigare. Porträttet är en exakt kopia av Carmilla.

Ledtråd efter ledtråd serveras, men Laura och hennes far och hela tjänstestaben är som förblindade av Carmillas gracila och vackra gestalt, och ser inte att vad Carmilla längtar efter och behöver är Lauras unga blod, för att själv förbli evigt ung och kunna leva vidare oförsvagad.

Jag tyckte väldigt mycket om stämningen i språket och hur historien växte fram. Och hur författaren med små medel lyckades skildra Carmillas snabbt växlande känslor, från kärleksutbrott till iskyla och vrede, och tillbaka igen. Carmilla är en tunn liten bok som gjorde intryck.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 128
Utgivningsdatum: 1872, men den här nyutgåvan: 2015-06-05
Originalets titel: Carmilla
Förlag: Bakhåll
Översättare: Charlotte Hjukström
ISBN: 9789177424260
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris