Robert, Mina skrivna ord, håller i Tisdagstrion där han, alla andra som vill, tipsar om tre böcker på veckans tema och tar del av andra deltagares tips. Veckans första tema är Kungar. Jag tipsar om tre böcker i helt olika genres.



Råttkungen, av Pascal Engman, Sveriges författarkung inom genren samhällsaktuella kriminalromaner. I tempodrivna spänningsromaner brukar ofta gestaltningen gå förlorad, men det händer inte hos Pascal Engman, tvärtom. Jag har läst samtliga kriminalromaner i serien om kriminalkommissarie Vanessa Frank och hennes sidekick, den före detta elitsoldaten Nicolas Paredes, och Pascal Engman kan verkligen konsten att gestalta personer och hur de utvecklas under händelsernas gång.
Pascal Engmans uppenbara intresse för olika samhällsproblem avspeglas i hans romaner. Det är sannolikt det intresset i kombination med nyfikenhet som leder honom vidare från fakta och övergripande kunskap, genom flera lager tills du når statistikens kärna, det vill säga både de drabbande och de drabbade människornas verklighet för vilka utanförskap, lojalitet, ambitioner, civilkurage, hat och kärlek präglar deras agerande. Pascal Engmans romaner är inte bara underhållning för stunden, de skildrar de stora problem som präglar samhället i dag samtidigt som de berör och skakar om.
Midnattskronan, av Sarah J Maas. Ja, vem hade trott att jag skulle läsa en fantasyroman för unga vuxna, om en artonårig lönnmördare som har räddats från slavarbete i saltgruvor, bara för att kastas in i ett liv som lönnmördare på uppdrag av den kung som hon hatar. Definitivt inte jag. Men den här boken landade i min brevlåda, blev stående i bokhyllan ganska länge, innan jag plötsligt fick ett infall och började läsa den.
Tur att jag älskar att bli överbevisad och att tvingas tänka om, för det var precis vad som hände. Midnattskronan överträffade mina förväntningar med råge. Personbeskrivningarna är spännande och berättelsen är välskriven rent språkligt, och håller dessutom ihop hela vägen från början till slut. Små ledtrådar om både vad som ligger till grund för det som pågår och för det som komma skall, vävs nästan helt omärkligt in i berättelsen, vilket gör att man som läsare hålls på halster och bara måste läsa en sida till, och en till, och en till.
Husmoderns död och andra texter, av Sara Danius. Hela historien kring Svenska Akademien, Horace Engdahl och Sara Danius får mig fortfarande att bli fruktansvärt arg och besviken.
På Instagram skrev jag: ”Danius får gå och Allén och Engdahl sitter kvar. Jag skulle gärna vilja veta vilka signaler vår svenske kung gav Engdahl & co som fick dem att få vind i seglen?” Ni minns kanske att Sara Danius blev kallad till kungen för att diskutera krisen inom Svenska Akademien, vilket ledde till att Sara Danius, och inte Horace Engdahl, avgick som ledamot i Svenska Akademien.
På Instagram var många lika upprörda som jag, och nära 300 personer gillade mitt inlägg, och svarade på min retoriska fråga med… :
- ”Nu vänder vi blad” kanske…
- En kung som gillar kaffeflickor föredrar bakåtsträvande gubbar i Akademien! Sorgligt!
- Tröstefullt har Sara Danius nu gått upp på bokförsäljningslistorna. Men akademien i sin nuvarande form kan jag hjälpa till att lägga ner. Enkelt om inga pengar betalas ut till löner och alla förmåner genast dras in
- Sopa rent och gör upp med det sjuka och dammiga gubbväldet
- Män håller män bakom ryggen, kungen är tyvärr inget undantag. Det här är skandalöst!
Jag satt vid något tillfälle vid ett forskarbord bredvid Horace Engdahl i gamla Riksarkivet på Kungsholmen, och kände mig litet starstruck. Av den respekt jag kände för honom finns ingenting kvar. Särskilt inte efter att jag, efter att Sara Danius gått bort, läste i en text om henne, att Horace Engdahl besökt henne på sjukhuset där hon låg under sin cancerbehandling, men sedan svek henne totalt.
Det var mina tre tips om litteratur på temat kungar, fler finns hos Robert.
♥













