Tisdagstrion – Råttkungen, en fantasykung och Carl XVI Gustaf

Robert, Mina skrivna ord, håller i Tisdagstrion där han, alla andra som vill, tipsar om tre böcker på veckans tema och tar del av andra deltagares tips. Veckans första tema är Kungar. Jag tipsar om tre böcker i helt olika genres.

Råttkungen, av Pascal Engman, Sveriges författarkung inom genren samhällsaktuella kriminalromaner. I tempodrivna spänningsromaner brukar ofta gestaltningen gå förlorad, men det händer inte hos Pascal Engman, tvärtom. Jag har läst samtliga kriminalromaner i serien om kriminalkommissarie Vanessa Frank och hennes sidekick, den före detta elitsoldaten Nicolas Paredes, och Pascal Engman kan verkligen konsten att gestalta personer och hur de utvecklas under händelsernas gång.

Pascal Engmans uppenbara intresse för olika samhällsproblem avspeglas i hans romaner. Det är sannolikt det intresset i kombination med nyfikenhet som leder honom vidare från fakta och övergripande kunskap, genom flera lager tills du når statistikens kärna, det vill säga både de drabbande och de drabbade människornas verklighet för vilka utanförskap, lojalitet, ambitioner, civilkurage, hat och kärlek präglar deras agerande. Pascal Engmans romaner är inte bara underhållning för stunden, de skildrar de stora problem som präglar samhället i dag samtidigt som de berör och skakar om.

Midnattskronan, av Sarah J Maas. Ja, vem hade trott att jag skulle läsa en fantasyroman för unga vuxna, om en artonårig lönnmördare som har räddats från slavarbete i saltgruvor, bara för att kastas in i ett liv som lönnmördare på uppdrag av den kung som hon hatar. Definitivt inte jag. Men den här boken landade i min brevlåda, blev stående i bokhyllan ganska länge, innan jag plötsligt fick ett infall och började läsa den.

Tur att jag älskar att bli överbevisad och att tvingas tänka om, för det var precis vad som hände. Midnattskronan överträffade mina förväntningar med råge. Personbeskrivningarna är spännande och berättelsen är välskriven rent språkligt, och håller dessutom ihop hela vägen från början till slut. Små ledtrådar om både vad som ligger till grund för det som pågår och för det som komma skall, vävs nästan helt omärkligt in i berättelsen, vilket gör att man som läsare hålls på halster och bara måste läsa en sida till, och en till, och en till.

Husmoderns död och andra texter, av Sara Danius. Hela historien kring Svenska Akademien, Horace Engdahl och Sara Danius får mig fortfarande att bli fruktansvärt arg och besviken.

På Instagram skrev jag: ”Danius får gå och Allén och Engdahl sitter kvar. Jag skulle gärna vilja veta vilka signaler vår svenske kung gav Engdahl & co som fick dem att få vind i seglen?” Ni minns kanske att Sara Danius blev kallad till kungen för att diskutera krisen inom Svenska Akademien, vilket ledde till att Sara Danius, och inte Horace Engdahl, avgick som ledamot i Svenska Akademien.

På Instagram var många lika upprörda som jag, och nära 300 personer gillade mitt inlägg, och svarade på min retoriska fråga med… :

  • ”Nu vänder vi blad” kanske…
  • En kung som gillar kaffeflickor föredrar bakåtsträvande gubbar i Akademien! Sorgligt!
  • Tröstefullt har Sara Danius nu gått upp på bokförsäljningslistorna. Men akademien i sin nuvarande form kan jag hjälpa till att lägga ner. Enkelt om inga pengar betalas ut till löner och alla förmåner genast dras in
  • Sopa rent och gör upp med det sjuka och dammiga gubbväldet
  • Män håller män bakom ryggen, kungen är tyvärr inget undantag. Det här är skandalöst!

Jag satt vid något tillfälle vid ett forskarbord bredvid Horace Engdahl i gamla Riksarkivet på Kungsholmen, och kände mig litet starstruck. Av den respekt jag kände för honom finns ingenting kvar. Särskilt inte efter att jag, efter att Sara Danius gått bort, läste i en text om henne, att Horace Engdahl besökt henne på sjukhuset där hon låg under sin cancerbehandling, men sedan svek henne totalt.

Det var mina tre tips om litteratur på temat kungar, fler finns hos Robert.

Kulturkollos ”Just nu i januari 2025”

Det är första lördagen i månaden och dags för Kulturkollos ”Just nu”, som handlar om vår kulturella aktivitet.

Just nu läser jag… Moa Herngrens roman Syskonfejden, som jag fick i julklapp. Jag har inte kommit så långt än, men som alltid i sina relationsromaner sätter Moa Herngren direkt fingret på det som ofta är typiskt i vissa relationer, den här gången mellan syskon.

Syskonens far har gått bort och det väcker existentiella funderingar och funderingar kring uppväxten, samtidigt som det skapas en ny dynamik mellan syskonen. Det är min sammanfattning utifrån bara några kapitel. Min analys och min upplevelse av romanen som helhet kommer, förhoppningsvis, snart här i bloggen.

Just nu lyssnar jag på … varierande musik som kan passa för att peppa mig att träna. Jag har påbörjat en spellista för just träning. Man får göra vad man kan, och musik brukar ge en bra effekt för att komma igång. Om inte annat, så blir träningen ett sätt för mig att faktiskt lyssna på musik, för det gör jag sällan annars, jag tycker om tystnad.

Just nu tittar jag på … Prison Break. När Michael Scofields bror blir dömd för mord på felaktiga grunder bestämmer han sig för att befria sin bror från det ökända Fox River-fängelset. Jackie föreslog den här serien och nu har vi sett den första säsongen.

Alla skådespelarna är fantastiskt bra, särskilt Robert Knepper som spelar T-bag. Hans karaktär är så subtilt obehaglig och skrämmande. Peter Stormare som John Abruzzi är också extra bra, med en kombination av varma och totalt iskalla egenskaper. Vi har sett första säsongen, och den har varit totalt beroendeframkallande. Visst, det är kan vara litet kul med intelligenta huvudpersoner, som framstår som superhjältar, men det bästa med den här serien, så här långt, är skådespelarna som lyckas skildra trovärdiga karaktärer med både onda och goda sidor.

Just nu njuter jag av … att vara inomhus och sitta och arbeta i husets varmaste rum, där jag eldar i kaminen. Det är fint med snö och praktiskt med litet kyla, så man slipper leriga hästhagar, men när det blir – 15 grader kallt är det för kallt. Då kommer oron för frusna vattenrör och dyrare el.

Just nu längtar jag efter … att lämna in mitt avhandlingsmanus för genomläsning. Inte för att bli av med det, för just nu är jag inne i ett flow och högst uppe i den bergochdalbana det ofta innebär att vara en skrivande person, men för att få respons på den teori och metod jag arbetat med den senaste tiden.

Winter Lights och Allt ljus på Uppsala – magiska ljusupplevelser att se fram emot

Mellan slutet av oktober förra året och slutet av januari i år anordnade Skansen en stämningsfull upplevelse som de kallade Winter Lights. Jag tror att Winter Lights återkommer i oktober, håll koll här. Under en promenad på ungefär 1,5 km genom Skansens kulturhistoriska miljöer fanns ljus- och ljudinstallationer. Otroligt mysigt och pampigt med ljuset som pulserade i takt med musiken.

Först några bilder och en film från Winter Lights förra året, sedan några bilder från en annan slags ljusshow, den som Uppsala anordnar varje år. Allt ljus på Uppsala återkommer 8-24 november i år.


Väldigt mysigt att promenera den här slingan på kvällen när omgivningen är becksvart och bara promenadvägen är upplyst. Säkert ännu finare om det fallit snö så att marken är vit.


Utsikten från Skansen. Ingen del av ljusshowen, men fint ändå. Jag fotade med min mobiltelefonkamera, därav gryniga bilder.

Biljetter för vuxna kostade 290 kr per styck. Det var en fin upplevelse, men den varade knappt en timme, så jag nöjer mig med att ha upplevt Winter Lights en gång.

Klicka på bilden och se filmen!

Och sedan var det dags för ljusshowen i Uppsala. Inte lika pampigt, men fint ändå, och den kostar ingenting. Vi gick bland annat längs Fyrisån, det var därifrån man kunde se de finaste ljusinstallationerna, men det blåste väldigt kalla vindar den här kvällen. Man kunde också gå upp vid Domkyrkan, men då frös jag så jag tog inga bilder.


Var ni på någon eller båda, vad tyckte ni i så fall?

Men fortfarande är det sommar, så nu njuter vi av den ett tag till!