Året i bilder 2017 – Just nu

Robert, Mina skrivna ord, håller i Tisdagstrion där han, och alla andra som vill, tipsar om tre böcker på veckans tema och tar del av andra deltagares tips. Denna veckas tema är Pengar. Jag tipsar om tre böcker som skildrar hur pengar påverkar människors liv på olika sätt.

Jag har läst Skuggans lag, av Simon Häggström, Nätverket – Södertäljemaffians uppgång och fall, av Baris Kayhan och Fårbondens dagbok – Ett liv på den engelska landsbygden, av James Rebanks.
.

Jag läste Skuggans lag för åtta år sedan, men minns den fortfarande lika tydligt som om det var i går. Det gäller förresten alla de här tre böckerna. Jag läste dem för ganska länge sedan, men innehållet gjorde ett så stort intryck att jag nog kan påstå att jag förändrades under och efter att jag läste dem. Jag rekommenderar er verkligen att läsa alla tre.

Utdrag ur min recension av Skuggans lag:

Skuggans lag är Simon Häggströms debut som författare och jag är imponerad av hur väl texten är skriven. Det känns många gånger som att jag är med under spaningsuppdragen och upplever allt på plats. Det är en saklig och detaljerad samhällsskildring som också känns väldigt ärlig om vad som händer på samhällets skuggsida. Om framför allt flickor och kvinnor som på grund av psykisk ohälsa, sexuella övergrepp, fattigdom och/eller missbruk har hamnat i en situation där ingen med hög social status och valmöjligheter hade hamnat. Om någon, mot förmodan, skulle tro att prostitution har någon som helst likhet med den romantiska filmen ”Pretty Woman”, då blir det ett brutalt uppvaknande att läsa Simon Häggströms bok. Den verklighet han skildrar är allt annat än romantisk. Den är skitig, våldsam, pervers, destruktiv och djupt tragisk.

Efter nio år som polis inom prostitutionsgruppen har Simon Häggström fått en klar bild av vem det är som köper sex. Männen kan se ut som vilken man som helst på utsidan, det är på insidan skillnaden finns. De har alla någon form av problem med sig själva:

Hos en sexköpare finns nämligen föreställningar och värderingar som en vanlig man inte har. Där finns bland annat behov av makt, önskan om förnedring eller viljan att äga och/eller utnyttja en annan människa. Dessa motiv, ofta kombinerade med sexuella fantasier, skapar en enorm drivkraft som dessa män till varje pris vill förverkliga. () Bara vetskapen om att en människa tvingas sälja sin kropp räcker för att skapa avsmak. Men hos sexköparna saknas den spärren. De är oftast inga per definition onda människor, men de är däremot likgiltiga. () Deras behov av att tillfredsställa sin egen lust väger tyngre än kvinnans välmående. () I dessa mäns ögon blir detta en affärstransaktion som vilken som helst. Hon får pengar. Han får sex.

I boken får vi följa drygt tjugo sexköpsfall. Fallen är skrivna som korta berättelser, där vi som läsare får vara med från spaningstillfället och fram till dess sexköparen grips, tagen på bar gärning. Eller då spanarna får ett larm om ett förmodat sexköp, och det visar sig vara Lovisa, en av de unga kvinnorna som sålde sex första gången som sjuåring, då mamman behövde pengar till mat. Lovisa som fått sitt barn omhändertaget av socialen eftersom hon missbrukar droger. Lovisa, som spanarna nu hittar på en offentlig toalett, död av en överdos med sprutan kvar i armen.
.

Min recension av Nätverket – Södertäljemaffians uppgång och fall:

Det här är en både otroligt intressant och omåttligt spännande skildring av en del av vårt samhälle som är helt okänt för de flesta av oss. Den handlar om hur två barndomsvänner som vuxit upp, umgåtts och begått brott tillsammans, blir ledare för varsitt kriminellt gäng på samma ort, och därmed dödsfiender. Den handlar om en värld med illegala spelklubbar och illegal utlåningsverksamhet, där spelskulderna för många uppgår till miljonbelopp och där hot, utpressning och misshandel är vardag. Den handlar om en mångårig maktkamp där släktband och dolda pakter är livsavgörande. Den handlar också om att leva familjeliv med fru och små barn, om att lämna barn på förskolan och att anordna grillfester. Den handlar om att leva under dödshot och att ständigt tvingas bära skyddsväst.

Ni har säkert, precis som jag, läst om män i tjugoårsåldern som kommit in skottskadade på sjukhus, och avlidit till följd av sina skador. En av dem männen ingick i det så kallade Nätverket i Södertälje. Och ni kanske minns den stora rättegången som inleddes 2011, då 17 män i Nätverket stod åtalade för bland annat mord på två bröder, människorov och utpressning. Domstolen fann det bevisat att det funnits ett hierarkiskt uppbyggt kriminellt nätverk i Södertälje med en tydlig ledare i strukturen, som dömdes till livstids fängelse för bland annat anstiftan till tre mord.

I den här boken berättar den prisbelönte reportern Baris Kayhan hur allt började för de inblandade i Nätverket, och hur det slutade. Kayhan har intervjuat många av nyckelpersonerna i och runt Södertälje, poliser och andra inom rättsväsendet, och han har gått igenom det omfattande förundersökningsmaterialet från rättegången. Resultatet är en berättelse lika spännande som en thriller, men mycket mer chockerande eftersom den är sann.

I de två tidigare böckerna skildras världar där fokus är att tjäna pengar på samhällets skuggsida, i skitiga, förnedrande och farliga världar, där människor utnyttjar och utnyttjas. Jag avslutar veckans boktrio med en bok som också handlar om att hitta vägar för överlevnad, Fårbondens dagbok – Ett liv på den engelska landsbygden, om att kämpa i motvind och också utsättas för faror. Dock på helt andra sätt än i de två tidigare skildringarna ur verkligheten.

Min recension av Fårbondens dagbok – Ett liv på den engelska landsbygden:

Författaren växte upp i en familj som levt och arbetat som fårbönder i sex generationer i England. Författaren bryter dock med traditionen, flyttar till staden och utbildar sig och tar examen vid Oxford, ett av Englands mest ansedda universitet. Men han väljer att flytta tillbaka till familjegården och föra traditionen vidare som fårbonde. I dag kombinerar han arbetet som fårbonde med arbete som expertrådgivare till Unescos världsarvscenter i Paris. En av hans fåraherdevänner anser att han är ”litet som James Bond”, som åker till en massa olika platser och ingen vet vad han håller på med vid sidan av jobbet som fårbonde.

Det är sällan man läser en berättelse som känns så genuin och äkta, så jordnära och så långt från ytligheter som man kan komma. Boken fångar mig redan på de första sidorna, där författaren beskriver en händelse i klassrummet då han var i trettonårsåldern. Kontrasten mellan den akademiskt utbildade läraren och eleverna, som inte ser nyttan med akademisk kunskap eftersom de skall bli lantarbetare, snickare, hårfrisörer och liknande, blir så uppenbar på flera olika sätt. Läraren tycker att eleverna måste ”göra något med sina liv”, medan eleverna själva är helt på det klara med vad de vill göra med sina liv, och det är inte att studera utan att arbeta i hantverksyrken.

Boken beskriver också träffsäkert och ögonöppnande de olika synsätt som ofta människor som lever och arbetar på landsbygden, beroende av och i symbios med naturen, och de människor som besöker landsbygden som gäst eller kanske turist, har. ”Jag lyssnade och blev alltmer irriterad när jag insåg att hon (läraren), märkligt nog, kände väl till och påstod sig älska vår hembygd. Men hon talade om den på ett sätt som var fullständigt främmande för min familj och mig.” Som lantbrukare och fårbonde finns det inget romantiskt skimmer över livet på landet, det är inget idealiserat landskap och liv, utan tvärtom en väldigt påtaglig verklighet som man måste ta hänsyn till och ibland också drabbas hårt av.

Författaren beskriver livet som barn på en plats där utbildning inte alls står lika högt i kurs som att bli fårbonde. Han beskriver också hur det är att komma som bondson till ett välrenommerat universitet, utan kunskap om de akademiska, sociala och ofta oskrivna koder som gäller där. Men framförallt skildrar han på ett rakt och okonstlat sätt livet som fårbonde, där liv och död alltid är närvarande.

Det var mina tre tips om litteratur på temat pengar, fler finns hos Robert.

♥

Vissa år känns som de bara passerar förbi, utan att man hinner blinka. Så var 2017 för mig. Året började, och året tog slut.

Jag fotade tyvärr inte så mycket som jag brukar, men den här bilden blev jag nöjd med

Jag levde ganska mycket i nuet i min bubbla, utan att tänka varken framåt eller bakåt.

Jag var aktiv på Instagram, och där var det de här nio bilderna som blev mest gillade. Böcker, våra djur och bakverk. Bilden på lussekatterna toppar med 195 likes och 27 kommentarer.

I bloggen blev resultatet helt annat, vilket visar skillnaderna mellan de olika typerna av sociala medier. Det här är de inlägg som fått flest visningar:

Att visningarna blir så många av vissa av inläggen i bloggen beror på att inläggen sprids i andra kanaler. Jag har till exempel sett att flera av rätterna jag lagat sprids på Pinterest och bokrecensionerna ligger kvar som länkar hos Bokus och Adlibris, vilket gör att besökare fortsätter att ramla in i bloggen så länge som böckerna har ett allmänt intresse.

Precis som vanligt var det de här tre och resten av vår stora familj som jag ägnade största delen av min tid och mitt engagemang under året som gick.

Jag skjutsade till skolan och till barnens alla aktiviteter sju dagar i veckan, och jag…

… höll som vanligt koll på och anordnade födelsedagsfiranden och andra träffar vid högtider,

… såg till att vi åt mat lagad från grunden, tjatade om läxläsning och pluggade med tjejerna inför prov, tjatade ännu mer om att öva på instrumenten och så pratade vi som vanligt väldigt mycket med varandra om allt från vilka spel och filmer de ser till Donald Trumps ibland svårbegripliga politik.

Jag blev bättre och bättre på att kunna koppla bort omgivningen och utnyttja all väntetid så att timmarna inte bara gick till spillo. Jag hade böcker med mig hela tiden, och läste överallt där det gavs tillfälle; ofta i bilen, men även i väntrum, på gymmet, på resa, på caféer och i provrum (ja, faktiskt). Det innebar 97 lästa böcker i år. Helt galet.

Vi gjorde olika spännande utflykter i omgivningarna. Här besökte vi Linnés Hammarby utanför Uppsala.

Vi turistade våra närmaste städer; Sigtuna, Stockholm och Uppsala, vilket var väldigt roligt. Mer sånt!

Vi firade midsommar, bland annat på Wenngarns slott. Men det som är mest intressant med den här bilden är att det blir så tydligt att våra tjejer inte är några småbarn längre. Bella blev tonåring i november och Jackie fyller snart 12 år. Snart är de dessutom längre än jag.

Vi bilade runt i Frankrike, mitt favoritland.

Som sagt, många böcker blev lästa…

… och jag fick förtroendet att vara ambassadör för Augustpriset i år igen, med särskilt ansvar för att bevaka fackböckerna. Det var väldigt roligt, men allt har sin tid. Två år som Augustambassadör får räcka. Under det här året skall jag fokusera på andra saker.

Fotot på bubblorna högst upp i inlägget är ett av dem jag är mest nöjd med från året som gick. Det här är några andra som jag gillade. Inte alltid på grund av det tekniska, utan på grund av stämningen eller känslan de förmedlar.

Ni som följt mig under en längre tid vet att Alice kämpat med sjukdomar av olika slag de senaste åren. Det blev bättre under en längre period och vi trodde att vi kunde pusta ut, men i december blev allt plötsligt mycket värre. Hon sov nästan hela tiden, drack mängder, kräktes varje dag och till slut matvägrade hon helt. Njurarna orkade inte mer.

Alice höll sig hela tiden nära mig, sov bredvid mig och väckte mig på nätterna när hon behövde gå ut. Jag har varit som paralyserad, men till slut måste jag som hennes matte fatta det sista och fullkomligt hjärtekrossande beslutet. Efter elva år tillsammans har vi inte längre Alice vid vår sida.

Och vad skall man dra för slutsatser av året som gått..?

♥ Att tvingas skiljas från Alice påverkar förstås mitt sätt att se tillbaka på 2017. Hon var tillsammans med mig dygnet runt under elva år, det skapar ett väldigt speciellt band. Men även bortsett från det, är inte 2017 ett år jag kommer att sakna. Jag hade problem med hög puls till och från under hela året, och nu får det vara nog med det. Eftersom det inte verkar bero på något fysiskt fel måste jag ta tag i annat som kanske skapar stress. Det som skapar stress skall ut ur mitt liv.

♥ Under året har känslan av att jag behöver utvecklas genom nya utmaningar och nya projekt vuxit sig starkare. Det kommer jag att fokusera på. Tyvärr kommer det antagligen att ske på bekostnad av uppdragen som recensent för bokförlag. Det känns tråkigt att behöva dra ned på något som jag trivs så bra med, men jag måste helt enkelt frigöra tid till annat.

♥ Det jag är mest tacksam och glad över från året som gått är att jag kunnat finnas för min familj i alla lägen och att vi tillbringat så mycket tid tillsammans. Och jag är glad över att jag faktiskt varit ganska bra på att få min omgivning att må bra. Det får mig också att må bra.

♥ Jag kan inte säga att jag uppnådde några mål under året, eftersom jag inte hade några mål. Hjälp, vad tråkigt det låter! Men tyvärr sant.

♥ Mina mål för i år är att slutföra ett par större projekt. Det är de viktigaste målen. Jag kommer också att läsa mindre skönlitteratur och mer facklitteratur (inget roligt beslut, men nödvändigt för att uppnå de större målen), bli mer miljövänlig och inte bidra lika mycket till att förstöra vår jord. Köpa färre konsumtionsprylar och äta mer KRAV-märkt mat, inklusive vilt som mina föräldrar bidrar med och ägg från våra egna höns förstås.

Ett stort varmt tack till alla er som tittat in hos mig under året och skrivit fina kommentarer! Ni gör mitt liv rikare och ni får mig att fundera, utvecklas och att vilja lära mig mer. Jag hoppas att ni alla får ett fantastiskt och spännande 2018, vi ses!

♥