Vad har hänt? (30/365) – Mopsvalpen Hubbe

Min svägerska har blivit med hundvalp, en liten mops. Så otroligt charmig att jag knappt kunde slita mig och gå hem. Och blicken, litet frågande – Vad har hänt?


Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

 

Staplad (29/365) – Söta blondies

Receptet kommer längre ned i inlägget!

Segt, mjukt och krämigt – så smakar de här blondiesarna, som är en variant av brownies. I det här receptet används vit choklad och kondenserad mjölk, och det gör hela skillnaden. Receptet kommer från Shireen Selfelts (vinnare av Hela Sverige bakar år 2016) bok Baka som en stjärna.

Jag misslyckades dock nästan helt och hållet med blondiesarna och tog ut kakan för tidigt ur ugnen, vilket gjorde att kakorna rann ut när jag skar upp dem eftersom de inte alls var färdiggräddade. Men in i ugnen igen så blev de i alla fall goda, även om de nog inte var riktigt klara nu heller ;)

Ärligt talat hade jag nog för mycket fokus på att hinna fota det här stillebenet innan solen försvann helt. Det tar ju litet tid att arrangera stilleben så att det blir harmoniskt för ögat att se på. Och jag försökte hinna fota tre olika stilleben den här förmiddagen när solen äntligen visade sig, så tempot var högt kan jag lova! Jag måste snabbt klura ut vilka matchande attiraljer som skulle vara med på bilden, placera dem, bära tillbaka, hitta nya till nästa bild, bära bort dem, hitta nya och bära tillbaka. Upp och ned på stolar för att få rätt vinkel. Ja, och så baka och laga maten som skulle fotas förstås. Jag började vid nio på morgonen och vid tolv var jag klar med både semmeltårtan, de här blondiesarna och en kreolsk köttgryta som jag snart skall visa bild på. Tempo, tempo!

Här kommer i alla fall receptet på blondiesarna!

8 portioner
200 g vit choklad
riven kokos (till formen och garnering)
150 g smör
1 stort ägg
1 tsk vaniljpulver
1 burk sötad kondenserad mjölk (397 g)
3 ½ dl vetemjöl
Till garnering
Florsocker eller kokos

Till servering
250 g frysta hallon
2–3 msk florsocker
Vispad grädde
Gör så här  (45 min, varav 20 min i ugn)
1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Smörj en ugnsfast fyrkantig form, cirka 20 × 20 centimeter, och strö över riven kokos.
3. Hacka chokladen i mindre bitar.
4. Smält smöret i en kastrull och rör ner chokladen. Låt svalna i 3–4 minuter.
5. Vispa ägg och vaniljpulver lätt i en bunke.
6. Blanda ner den kondenserade mjölken, mjölet och sist choklad- och smörblandningen. Vispa till en krämig och klumpfri smet.
7. Häll smeten i formen, strö över kokos och grädda mitt i ugnen i 20 minuter.
8. Låt svalna helt i formen innan du stjälper upp kakan.
9. Pudra florsocker eller kokos över den helt svala kakan.
10. Blanda de frysta hallonen med florsocker och låt stå i rumstemperatur fram till servering. Servera vid sidan om kakan tillsammans med vispad grädde.


Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

Festen kan börja (28/365) – hjärtformad semmeltårta

Jag har testat ett recept på vad som brukar kallas semmelkladdkaka. Eftersom det är alla hjärtans dag bakade jag kakan i en hjärtformad springform, och dekorerade den litet mer anpassat till just den här dagen ♥

8 bitar
150 g smör
100 g riven mandelmassa
2 tsk kardemummakärnor
2 1/2 dl strösocker
3 st ägg
2 1/2 dl vetemjöl
2 tsk vaniljpulver
1 krm salt

Till garnering och servering
florsocker
75 g mandelflagor
2 dl vispgrädde

Gör så här
1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Smält smöret.
3. Riv mandelmassan.
4. Mortla kardemummakärnorna.
5. Rör samman alla ingredienser till kakan i en bunke.
6. Spänn fast ett bakplåtspapper i botten av en springform, ca 20 cm i diameter. Smöra insidan av kanterna.
7. Häll smeten i formen och grädda i mitten av ugnen ca 20-25 min.
8. Låt kakan svalna.
9. Rosta mandelflagorna i en stekpanna. Häll av på en tallrik och låt svalna.
10. Pudra över florsocker på den kalla kakan och lägg mandelflarn ovanpå. Dekorera efter eget tycke och smak.
11. Vispa grädden och servera till.

 


Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

 

Bok- och filmtips inför Alla hjärtans dag ♥

Varje tisdag kommer Johannas deckarhörna med en ny topp fem på ett visst tema. Den här veckan handlar det om att ge de fem bästa lästipsen inför Alla hjärtans dag.

Jag tycker inte att jag är en romantisk person. Jag skulle till exempel inte uppskatta att komma hem och upptäcka rosenblad strödda över golvet. När jag var tonåring och var på väg att få två rum istället för ett, föreslog min väninna att jag kunde lägga in rosa trasmattor och göra det ljuvt och fint. Jag minns fortfarande hur skeptisk jag var till det. Jag hade redan planerat att ett av rummen skulle bli sovrum och det andra arbetsrum med skrivbord, där jag i lugn och ro kunde skriva mina texter… ;)

Men konstigt nog hittar jag flera böcker i romantikens tecken i bokhyllan:

Jane Green, Mannen i mitt liv
Kate Eberlen, Som om du inte fanns
D H Lawrence, Lady Chatterleys älskare
Coleen McCullough, Törnfåglarna
Jill Santopolo, Världen utan dig

Romanen Som om du inte fanns var en riktigt positiv överraskning! Jag väntade mig en lättsam feelgood, men upplevde en insiktsfull och finkänsligt skriven berättelse med mycket djup som fick mig att fundera över stort och smått. Jag tyckte så mycket om den, en njutning för själen.

… jag är ingen romantiker, men…

Och titta på travarna med romantiska och kärleksfulla filmer. Jag har kanske blivit litet romantisk med åren trots allt ;) De flesta av filmerna handlar om romantik och kärlek mellan människor, men någon handlar om kärlek till mat (Julie & Julia) och några mellan människor och djur/vampyrer (Hachikō, Skönheten & Odjuret, Twilight-serien, Dracula, En vampyrs bekännelse).

Allra, allra bäst av filmerna är Brokeback mountain, som skildrar en komplicerad kärleksrelation mellan två män i västra USA mellan 1963 och 1983. Så fin kärlekshistoria och så fruktansvärt sorglig. Jag var tvungen att se alla filmer jag kunde komma över med skådespelaren Jake Gyllenhaal efteråt, där det slutade lyckligt för honom.

Klicka nu in hos Johannas Deckarhörna och var med du också! Och titta gärna runt hos alla andra som är med, du kommer att få många, många bra tips!

♥ ♥ ♥

Torkans år, av Roland Buti

På samma sätt som det ofta görs i fransk litteratur, berättas historien i ett lågmält tempo och skildrar, utan att det är direkt uttryckt, starka men tillbakahållna känslor som man anar kommer att omkullkasta allt innan boken är slut. Och på samma franska vis är det realistiskt. Jämfört med många amerikanska berättelser, där huvudpersonen går igenom en kris och kommer ut på andra sidan som en bättre människa, kan man inte räkna med samma lyckliga slut i fransk litteratur.

Torkans år är Roland Butis tredje roman, vilken likt de tidigare har vunnit flera priser i hemlandet Schweiz. Handlingen utspelar sig mestadels på en socialt ganska isolerad gård i den franskspråkiga delen av Schweiz. Här sliter Jean för att få lantbruket att gå runt. Han har nyligen gjort en stor och avgörande investering i en modern ladugård och 10.000 kycklingar. När det inte regnar på hela sommaren torkar grödorna bort och djuren dör i värmen.

Historien om den olycksaliga sommaren år 1976 berättas av Gus, den då trettonårige sonen i familjen. Det är genom honom vi lär känna alla de färgstarka karaktärerna i boken. Förutom Gus och hans föräldrar är det den unge släktingen Rudy, som Jean åkte och hämtade till gården när Rudys föräldrar tänkte skriva in honom på en institution. Det är den excentriske farfar Anni och hans gamla häst Bagatelle, duvan utan namn och hunden Shérif. Här finns också Mado, Gus närmaste vän, och Gus’ syster Léa.

När hustruns vackra väninna flyttar in på gården omkullkastar det allting. Ingenting är längre som förut och ingenting kan bli vad det var. Det är genom Gus’ ögon vi ser hur föräldrarna förändras av det som sker. Den kraftfulle och stabile fadern, som inte i ord men i handling visar att han älskar sin hustru, sina barn och sitt liv på gården. Som kommer helt ur balans när hustrun oväntat visar en ny sida av sig själv, och vid en tid då familjen utkämpar sin värsta kamp väljer att bryta banden med familjen för att leva ett helt annat liv.

Det är olycksbådande och tragiskt, men hela tiden med en varmhjärtad och humoristisk underton. Nästan genast när jag läst ut boken känner jag att jag kommer att vilja läsa den igen, övertygad om att den rymmer ännu mer som jag säkert missade vid första läsningen. En riktigt fin och minnesvärd bok.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 208
Utgivningsdatum: 2018-01-16
Förlag: Sekwa
Originaltitel: Le milieu de l’horizon
Översättare: Cecilia Franklin
Formgivning: Pär Wickholm
ISBN: 9789188697042
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Smaksättare (27/365) – bär

I dag kombinerar jag två fotoutmaningar. 365 foton och Gems Weekly Photo Challenge, som är öppna för alla.

Ett försök till variation på mellanmål och frukost – kikärtspannkakor med jordgubbar. Nötigare smak och mer proteinrikt på grund av kikärtsmjölet.

Det smakade gott när de var nystekta (det är Bella som har stekt dem, så här fina blir inte mina), men inte lika gott uppvärmda andra gången. Jag gillar inte smaken från kokosolja som rekommenderas att steka i, så jag väljer smör.

Jag kan inte säga att jag blev överväldigad, men Bella tyckte om dem. Eftersom det var enkelt att göra dem, de är mättande och dessutom nyttiga kommer jag nog trots allt att göra dem fler gånger. De håller ihop bra, så de skulle säkert fungera väldigt bra som wraps. Här kommer receptet:

Till 1 person
1 ½ dl kikärtsmjöl
1 msk maizenamjöl
½ tsk salt
½ tsk bakpulver
1 krm gurkmeja
2 dl vatten
Olivolja eller kokosolja i stekpannan (jag väljer smör)

Gör så här
1. Blanda alla torra ingredienserna ordentligt.
2. Häll ned vattnet och vispa till en jämn och fin smet.
3. Låt stå, gärna ett par timmar.
4. Stek pannkakorna på medelstark värme så att de får lite färg och blir genomgräddade.
5. Servera med jordgubbar eller andra bär, gärna mixade med vaniljpulver (som inte är samma sak som vaniljsocker)

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året och här hittar du Gems Weekly Photo Challenge, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

 

Inlandet, av Elin Willows

Omslaget till den här romanen gjorde att min blick genast drogs till den. Jag blev nyfiken på vem som målat konstverket, och för den som är lika nyfiken som jag kan jag berätta att det är målat av Karin Mamma Andersson och kallas Heimat land, målat år 2004 i akryl och olja på duk, 80 x 280 cm.

Lika fint som bokens omslag är innehållet. Det är en stillsam berättelse om hur en ung kvinna som nyss lämnat tonåren flyttar med sin pojkvän till hans hemort etthundra mil norrut. Här är tempot långsammare än i storstaden som hon lämnat och de oskrivna sociala koderna helt annorlunda. Här låser man aldrig varken ytterdörren eller cykellåset, och alla som är födda på orten kan köra bil så snart man når ned med fötterna till pedalerna. Man kör bil på isen bara för att man kan.

Jag gissar att det är Arvidsjaur som är den verkliga motsvarigheten till Platsen i boken, dit hon flyttat och blivit kvar. Blivit kvar är precis vad som hänt henne. Det är inget medvetet beslut, hon har bara låtit allt fortgå så som det var tänkt innan flytten. Innan relationen tog slut, nästan innan de satte sig i bilen på väg med flyttlasset norrut. Hon arbetar i den lilla ortens livsmedelsbutik, köper samma sorts lösgodis och veckotidning en gång i veckan och följer med de andra till Hotellet och dricker på lördagarna. Utan att själv vara medveten om det anpassar hon sig successivt till den nya livsstilen. En dag svarar hon spontant jo istället för ja när hon håller med, men hon kommer ändå aldrig att riktigt passa in.

Livet rullar på i samma stillsamma tempo som romanen är skriven. Det är melankoliskt, men ändå inte sorgset. Hon gjorde sitt val när hon flyttade hit. Varför hon gjorde det valet är utåt sett för att flytta ihop med sin pojkvän, men man anar att skälet är något annat. Än är hon inte redo för nästa val, men bor man på Platsen måste man ha en förklaring till varför man flyttat hit, och varför man stannar. Ingen väljer att bo på Platsen utan en anledning. Någon anledning har hon inte. Hon väntar på att något skall inträffa som skall få henne att göra nästa val.

Egentligen händer ingenting, inte i den yttre handlingen, och ändå är det en så fängslande berättelse. Kanske just för det som inte uttalas, det som sker i huvudpersonens inre. Det som får henne att vakna upp med näsblod morgon efter morgon, tills en dag när det bara upphör.

Författaren, Elin Willows, är kulturjournalist bosatt i Finland där hon arbetar på Yle, Finlands public service-bolag för radio och TV. Inlandet är hennes debutroman. Det är en intellektuell roman, vilket avspeglar sig i både språket och ur det perspektiv som berättelsen skildras. Även om huvudpersonen har ett arbete som inte kräver akademisk utbildning, lyser författarens egen bildning igenom i berättarrösten och jag uppfattar det som att det är den som skapar känslan av utanförskap hos huvudpersonen snarare än att hon inte passar in på grund av skillnaderna i livsstil mellan den ort hon lämnat och den hon flyttat till.

Jag är väldigt svag för romaner skrivna på sparsmakad prosa där ingenting är övertydligt, snarare obestämt. Där författaren skildrar de yttre dragen, men lämnar öppet åt läsarna att tolka innehållet. Inlandet är precis en sådan roman.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 204
Utgivningsdatum: 2018-01-20
Förlag: Natur & Kultur och Förlaget
Formgivning: Eva Wilsson
ISBN: 9789127153219
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Favorit i repris (27/365)

Nu har tjejernas danslektioner börjat igen, så jag vet vad jag skall göra på lördagarna och söndagarna fram till i sommar. Jag läste inte så mycket som jag hade tänkt, eftersom det hände saker som lockade intresset åt andra håll.

Till exempel stod det två bilar med manliga förare och tutade mitt emot varandra utanför caféet där jag satt i godan ro med en cappuccino och en morotscupcake. Det ledde till samtal med två killar som inte kunde svenska så bra, de pratade till mig och jag till dem, men jag vet inte om någon av oss förstod vad den andre sade. Leenden fungerar dock alltid, och efter vårt samtal sade de sedan hej då till mig när de gick, nu kände vi ju nästan varandra.

Och hur gick det med bilarna då? De stod där i säkert fem minuter och båda vägrade backa för den andre. Till slut backade den ena personbilen, så att den andra bilen med stor släpkärra kunde komma förbi. Tuppfighter förekommer uppenbarligen bland människor också. Och mer blev det av den varan, åtminstone nästan.

I pausen mellan danslektionerna lockade jag över tjejerna till caféet där jag satt. Jackie har ett så snyggt mobiltelefonskal, som dessutom matchade min bok som ni ser, så jag måste ju fota det tillsammans med min andra kopp cappuccino. Favorit i repris, med andra ord.

Den andra tuppfighten för dagen var egentligen inte mellan tuppar, utan mellan två surgubbar och en kvinna. En äldre man och en äldre kvinna med en krycka kom fram till ett bord där det satt en annan äldre man och läste. Kvinnan frågade om det var ledigt (på de sex platser som var tomma). Mannen vid bordet tittade inte ens på henne och svarade inte heller. Paret slog sig ned i alla fall. Efter en stund reste sig mannen som kommit tillsammans med kvinnan, frågade henne surt om han skulle ta hennes ryggsäck, sedan gick han bara. Ut genom svängdörrarna och gick omkring utanför på parkeringen, utan att en enda gång vända sig om efter kvinnan. Hon ställde i ordning stolarna och ställde tillbaka en bok innan hon gick efter mannen.

Bortsett från surgubbarna var det en trevlig och framförallt avkopplande dag. Hoppas att ni också haft det bra, och att ni får en fortsatt fin kväll!

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

Veckans ord – Stor

Det har inte funnits något tid med vanliga kameran den här veckan, men mobiltelefonen är ju nästan alltid i närheten så att man kan ta snabba bilder när ögonblicken dyker upp. Som här, på en av våra stallkatter som blivit så enormt stor på bara 1,5 år.

Titta, vad små de var, han och hans syster, när de flyttade hem till oss hösten 2016.

Vad tror ni förresten, är det ens lönsamt att lämna in soffa + fåtölj för ny klädsel? De har hängt med oss under sjutton år, och nu är det nog dags att göra något åt det slitna tyget. Jag vill inte skiljas från själva möblerna som är rejäla och bra, men jag gissar att det skulle kosta nästan lika mycket att klä om dem som att köpa nya. Men det tar emot att slänga fungerande möbler, slit-och-släng är inte min melodi.

Det är Sanna som håller i utmaningen Gems weekly Photo Challenge, som är öppen för alla. Klicka in och var med du också och inspireras av andras kluriga tolkningar. Nytt tema varje söndag!