Recension: Amerikansk melankoli, av Joyce Carol Oates

Den här lilla boken fick mig att gå från noll till hundra på två läsningar 🤍 Det är väldigt sällan det händer, jag minns faktiskt inte någon tidigare bok som fått mig att tvärvända på samma sätt som nu.

Boken är Joyce Carol Oates samling av tidigare publicerad poesi; ”Amerikansk melankoli”. 130 sidor med ett innehåll som angår, skakar om och manar till handling.

Min första känsla var: är det här poesi? Jag saknade rytm i texterna. Men jag läste nog för snabbt, som om jag läste en roman eller en debattartikel. Så jag läste en gång till, långsammare. Och hjälp så starkt det blev.

Ni ser de rosa lapparna. Det är mina favoriter i den här diktsamlingen. De som drabbade mig hårdast. Om när man väljer att dö för sin kärlek, om vilket som är att föredra; att förblöda i en störtflod eller av tusen små hugg, om röster från kvinnor som bönar och ber om att få göra abort, om att välja att lyda order trots att någon annan skadas, om att manipuleras och utnyttjas som älskarinna till en gift man, om att sluta sina dagar på en palliativ avdelning.

Läs!

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 130
Utgivningsdatum: 2022-10-31
Förlag: HarperCollins
Form: Beatrice Bohman

___________

Synpunkter från diskussionen på mitt konto på Instagram 🙏🏻 💖 📝

Anna @hallbarhetsanna:
”Tack för tips. Den får hamna på att läsa-listan för 2023. 📚”

Helena @kustboktanten:
”Härligt när en bok drabbar på det viset! Det händer mig ibland, då gör jag likadant hämtar en penna och sen blir det anteckningar..😍”

Recension: X, av Pascal Engman

Jag har höjt varenda en av Pascal Engmans spänningsromaner till skyarna. Hans romaner är alltid otroligt välskrivna, både vad gäller berättelsens upplägg och språket. Det märks att det ligger mycket tid och arbete med efterforskningar och faktakontroller bakom berättelserna. Han skildrar människorna och deras vardag bakom högaktuella samhällsproblem på ett sätt som berör och skakar om. Tempot brukar alltid vara högt, och så är det ju så olidligt spännande!

I de tidigare romanerna i serien med polisinspektör Vanessa Frank byggdes historierna upp kring incelrörelsen, islamism, olaglig organhandel, droghandel och gängkriminalitet. Den här gången är temat fotboll och onlinebetting, en marknad som omsätter miljarder och åter miljarder och som därför också drar till sig och skapar kriminella nätverk som ägnar sig åt matchfixning, hot och våld mot spelare, domare och deras anhöriga. Ännu ett samhällsaktuellt och intressant ämne utgör således stommen för Pascal Engmans senaste spänningsroman.

Vanessa återvänder till polisen efter en kortare timeout, och erbjuds arbete som utredare av ett mord på Grova brott City. En tjugotvåårig blond och vacker kvinna, gift med en av landets och världens bästa fotbollsspelare, har avrättats på nära håll med en kula i pannan i parets egen lyxvilla på Lidingö. Parallellt utsätts en ung och mycket lovande fotbollsspelare i AIKs A-lag för utpressning och hot om våld om han inte spelar som han blir tillsagd i nästa match. Samtidigt jagas han av agenter som säger sig vilja hjälpa honom att nå fotbollens elitnivå. En mentalt trasig lärarinna kämpar för att orka hålla ihop när hon plötsligt och oväntat får stöd av en okänd man. Vanessa Frank och hennes kollegor följer spår efter spår, men en okänd variabel, X, som kan hjälpa dem att knyta samman alla trådarna, och förklara kriminalgåtan, gäckar dem.

Jag har läst alla böckerna i serien och även Pascal Engmans första och helt fristående kriminalroman, Patrioterna, så kanske har jag börjat förstå författarens sätt att bygga upp en historia. Tidigt misstänkte jag det övergripande upplägget för historien och sanningen kring flera av berättelsens centrala karaktärer. Riktigt säker var jag dock aldrig, inte förrän vid upplösningen i slutet av boken.

En återkommande parallell historia genom serien är relationen mellan Vanessa Frank och hennes sidekick, Nicolas Paredes. Han arbetade under flera år som elitsoldat innan han flyttade tillbaka till Sverige och då lärde känna Vanessa Frank. Under den tid vi lärt känna honom har han arbetat som som flyttkarl och sedan som säkerhetskoordinator, det vill säga livvakt, och därefter på ett slakteri. Nicolas och Vanessas vägar möts under varje utredning, då deras liv och de brott Vanessa utreder sammanflätas med varandra. I den här boken utbildar Nicolas sig till polis och jag hoppas inför nästa del i serien att han och Vanessa får möjlighet att arbeta tillsammans som kollegor.

Relationen mellan Vanessa och Nicolas har hela tiden varit komplicerad. De älskar varandra och är för varandra en av de få riktigt nära och viktiga personerna som alltid finns för varandra när det behövs. Ändå kan de inte bestämma sig för hur de vill ha det, och sneglar på och träffar andra. I början var det litet charmigt med deras osäkerhet och sårbarhet, att inte våga följa sina känslor för varandra. Men nu börjar det bli tröttsamt. Båda behövs för dynamiken i serien, och jag tycker inte att det skulle vara till nackdel för serien om de blev ett par både privat och i arbetet, snarare tvärtom. Jag skulle inte heller ha något emot om särskilt Vanessa återgick till att uppträda känslomässigt stabilt, som i de två tidigare delarna i serien.

Till skillnad från tidigare böcker i serien, upplever jag den här som ibland onödigt detaljerad och omständlig på ett sätt som inte för handlingen framåt eller skapar ett större djup åt karaktärerna. Jag har blivit bortskämd med att alltid bli berörd av karaktärernas öden i Pascal Engmans böcker. Jag brukar känna en viss förståelse även för antagonisternas motiv och val, trots deras vidriga handlingar, och har känt mig ledsen på riktigt över att de försatte sig i så livsfarliga situationer utan någon väg ut. Den här gången var det den välskrivna kriminalhistorien som höll kvar mitt intresse.

Jag vet nu betydligt mer om fotbollsvärlden och dess baksidor än jag gjorde innan jag läste X. Jag kommer att se på fotbollsmatcher på ett helt annat sätt. När en fotbollsspelare faller eller fäller någon annan, eller om en spelare drar av sig tröjan efter ett mål, kommer jag direkt tänka: matchfix! Han är säkert utsatt för hot och utpressning!

För övrigt gillar jag omslagen som håller ihop hela serien, med rök, eld och skummande vatten på omslagen och titeln i guldtryck.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 622
Serie: Vanessa Frank #5
Utgivningsdatum: 2022-09-19
Förlag: Bookmark Förlag
Form: Elina Grandin

___________

Synpunkter från diskussionen på mitt konto på Instagram 🙏🏻 💖 📝

Annika @enlundabosbetraktelser:
”Jag håller i mångt och mycket med dig. Men eftersom jag i mitt tidigare jobb kommit väldigt nära matchfixning och haft nära inblick i den kriminella världen fann jag boken väldigt trovärdig. Den kunskap jag har om ämnet gjorde att jag var väldigt förlåtande med vissa andra brister i boken.”

Mitt svar:
”Böckerna i serien är otroligt välskrivna på många sätt. Jag har tidigare tyckt att djupet i karaktärerna, samhällsrelevansen och kriminalhistorien i sig står på tre lika stadiga ben. För mig väger karaktärsbeskrivningar tungt, även i kriminalromaner, jag vill beröras; glädjas och lida med karaktärerna. Det har jag alltid gjort tidigare när jag läst Pascal Engmans böcker, men för mig hade X tappat den delen, och hade fokus på ämnet. Jag berördes av den unge fotbollskillens liv och öde, men övriga blev jag mest irriterad på. Framförallt på Vanessa Frank.”

*
Ditte @ditteakker:
Har läst boken och även den här tyckte jag var riktigt bra! Du har verkligen skrivit en fin recension😍”

*
Erika @Bokpratmederika:
”Tror också att det skulle kunna bli starkt att läsa om Vanessa och Nicolas som ett stabilt par 😍”

*
Anna @annaatmander:
”Har faktiskt just idag läst ut denna och håller med dig i mångt och mycket, absolut det du skrev om deras relation och förhoppningar om hur det borde utveckla sig i framtiden. Gav samma betyg, men en stark sådan, det som drog ned det lite var att den var något för lång, relationsstatusen mellan Vanessa och Nicolas samt ett väldigt oväntat och enligt mig onödigt dödsfall som jag gärna hade varit utan, tror du förstår vilket utan att jag spoilar något 😅”

Mitt svar:
”Det finns väl ingen just nu som skriver kriminalromaner lika väl som Pascal Engman. De tidigare böckerna i serien har fått fem av fem eller starka fyror av fem av mig. Den här låg länge på en trea, men klev upp till en svag fyra mot slutet när tempot ökade. Jag kände inte riktigt igen sättet att skriva. Jag berördes inte tillräckligt mycket av någon av karaktärerna. Eller som att återge Vanessas flings och andra obetydliga händelser, men inte ha med viktigare personliga händelser och känslor, som större oro för Celine trots att Vanessa väl borde få traumatiska flashbacks när hon inser att mordet är en liten del i något mycket större, vilket ju i förra boken fick henne att ta en timeout för att skydda Celine. Det stör också att Vanessa kommer på fötter och uppträder som den 46-åring hon är i två böcker, men nu börjar uppträda som en tonåring eller som någon i en mitt-i-livet-kris. Jag vill inte läsa om hur hon tappar fotfästet igen nu när hon har ansvar för ett barn. Som någon skrev i ett annat sammanhang, get your shit together. Jag tror att det skulle kunna bli starkt att läsa om Vanessa och Nicolas som ett stabilt par som håller varandras ryggar både privat och i arbetet.”

*
@Mariasbokhimmel:
”Bara läst den första i serien men älskade den ❤️”

Mitt svar:
”Den var otroligt bra, och sedan blir de ännu bättre, när man får följa Vanessa Franks mer personliga utveckling också.”

*
Och ett DM från författaren själv, alltid like trevlige och respektfulle Pascal Engman:
”Tack!! Glad att du gillade den!! ❤️”

23 böcker 2023


Av de 52 böcker jag vill läsa i år är 23 av dem böcker som stått olästa alldeles för länge i bokhyllorna, nämligen de här.


Jag har inte haft tid eller energi att läsa de här böckerna, som jag tror kommer att vara mentalt mer krävande än vissa andra böcker. Nu är rätt tid.

Ser ni förresten så fin mini-Shelly är! Min väninna Carolin gör porträtt av djur i lera, som hon sedan målar.

Och här är Fame i en typisk pose. Så ljuvliga, och Carolin har fångat deras karaktärer helt perfekt. Förutom att Carolin skapat Fame i lera, är det hon som födde upp vår livs levande Fame.

Siffran 52 för mitt övergripande läsmål kommer av att jag bara läste drygt tjugo böcker förra året. Visserligen läste jag och arbetade med många lektörmanus, men dem räknar jag inte eftersom det inte var manus som jag valde själv.

För mig är tjugo böcker för få. Inte på grund av antalet i sig, men antalet visar att jag behöver justera fokus och frigöra mer tid eftersom läsning är så viktigt för mig på så många sätt. Färre teveserier, helt enkelt.

Jag räknade fram mitt medel för antal böcker jag läst per år de senaste sju åren, vilket är 52. Det bör vara en rimlig målsättning för året, och fler böcker blir en bonus ❤️📚