Kanske är fingrarna litet, litet gröna ändå

Rädisorna har jag ju visat tidigare. De bortglömda rädisorna som vuxit sig stora som små äpplen.

Men visst är de fina, på den här gamla stolen som Bella och Jackie hade i sin lekstuga och med all oregano som växer i bakgrunden. Visserligen odlar man väl oftast inte för att det skall vara fint att fota, utan för att man skall kunna äta det, och ingen i den här familjen verkar gilla rädisor.

Morötterna är fortfarande små. Delvis för att jag sådde väldigt sent, delvis för att de inte fått någon gödning än. Tror det är dags nu.

Det var kul att så i pallkragarna, men sedan glömde jag bort vad jag hade sått. När de här bladen började komma upp funderade jag på om det var mangold eller rödbetor. En viss skillnad… Det är rödbetor. Jag är ganska säker på det…

Det här vet jag i alla fall vad det är, väldigt god och krispig sallad som jag äter på knäckebröd med litet majonnäs, det är en delikatess. Salladen verkar trivas med att jag glömmer bort att vattna och ge gödning.

Resten av familjen kastar sig inte över egenodlade grönsaker av någon anledning, men jag brukar smyga in sallad på tjejernas smörgåsar när jag skämmer bort dem med frukost på sängen ibland. Som i de här wrapsen med philadelphiaost, skinka, ost och vår egenodlade sallad.

Hoppas ni får en fin dag med lagom mycket sol och värme.

 

Frukostpicknick i det gröna

Så här brukar det inte se ut när vi har picknick, det lovar jag. Men vissa morgnar under sommaren har jag gjort frukost till Bella och Jackie, eftersom jag tycker att de borde äta mer allsidigt än bara rostat bröd. Den här morgonen hade jag gjort wraps med philadelphiaost, kokt skinka, ost och egenodlad sallad och hällt upp juice.

I de här konservburkarna har jag varvat kvarg med passionsfruktssmak (med mycket protein och inget tillsatt socker), granola, mango och passionsfrukt.

Att få tonårsdöttrarna att äta kvarg genom att servera den litet finare och med goda tillbehör var inte en så dum idé. Proteinet i kvargen mättar, så jag brukar inte se eller höra dem komma in i köket varannan timme och titta i skåpen efter något att äta när jag förberett deras frukost så här. Man kan skämma bort sina barn på olika sätt, det här sättet tycker jag är helt ok.

Och jag som trodde att det var positivt med många fjärilar

Ni vet ju att jag glatt mig så mycket åt alla insekter som man kan se i år. Inte minst fjärilar, som verkar trivas väldigt bra.

Nyfiken som jag är måste jag ju googla på om det är ett fjärilsår i år, och vad det kan bero på. Och hittade flera artiklar som inte alls var så positiva.

I den här artikeln får man veta att det brukar komma in några tiotusental tistelfjärilar (fjärilarna på bilderna här är dock någon annan sort), men nu handlar det om minst hundra miljoner tistelfjärilar. När det handlar om tistelfjärilar vars larver lever på tistlar, är det inget problem, men som forskaren i artikeln säger, vad händer när det istället är coloradoskalbaggar som kommer hit och äter upp all vår potatis eller morotsflugor som äter morötter.

Men visst är de här vita fjärilarna fina? Men ingen idé att glädja sig åt det heller. Jag googlade förstås på vad det är för sorts fjärilar, och det är kålfjärilar. Namnet fick mig att ana oråd, och mycket riktigt. Sådana vill man inte ha i trädgården, de äter upp allt.

Efter det här upplyftande inlägget kan det bara bli bättre ;) Ha en fin dag!

Är det inte ovanligt många bin, fjärilar och humlor i år?

Sanna håller i fotoutmaningen Gems weekly photochallenge. Den här veckan är temat: Blomma.

Eftersom mitt förra bidrag till utmaningen var så dystert, med mönstret som bildats i en krossad bilruta, tänkte jag delta med några mer positiva bilder den här veckan. I morse var jag ute med kameran för att fota blommor till den här fotoutmaningen, och insåg att det fullkomligt kryllar av insekter i år.

Det växer massor med oregano vid bergskanten på vår tomt, och både bin, fjärilar och humlor verkar älska dem. Titta så fint när humlan håller sig fast i blomman med sina ben och suger i sig nektar (eller om det är pollen??) så det fastnar pollen även på huvudet. Jag blir så glad av den bilden. Det finns hopp om att insekterna återhämtar sig.

Ett bi som också älskar oreganoblommornas nektar/pollen. Jag måste kolla upp vad skillnaden är mellan nektar och pollen, jag inser nu att jag inte har en aning om det.

Och här tar även mina kunskaper om insekter slut. Är det här ett slags bi..?

Ser ni att det är två olika slags humlor på blomman? Jag har faktiskt aldrig tänkt på att de inte alltid är gula och svarta… Man kan inte tro att jag är uppvuxen i princip mitt i naturen, eller hur? ;)

Och här är en tredje sort! Nu måste jag googla och kolla upp varför de ser så olika ut.

Jag hittade den här fina illustrationen med några olika sorters humlor. När jag googlade vidare läste jag att det finns 40 olika sorters humlor i Sverige.

I dag fotade jag med mitt Tamron 90/2,8 för att komma riktigt nära blommorna och insekterna. På litet längre håll ser oreganoblommorna ut som på den här bilden. Ser ni att det sitter både en fjäril och två bin på den här lilla ytan – det bådar gott för insekternas fortlevnad!

Klicka på hjärtat här nedanför om du vill se fler tolkningar på temat från andra som deltar i fotoutmaningen.

 

Bästa sommarläsningen med öppet fönster och fågelkvitter

Vilken bok tycker ni att jag skall läsa nu? Har ni läst någon i boktraven och kan rekommendera någon av dem?

 

Tillägg 21 juli från Instagram:

Jag ställde samma fråga på Instagram, och fick olika förslag om bra böcker att läsa i sommar. Klicka gärna på bilden för att komma till inlägget om du vill ha fler tips än här i kommentarerna :)

Ser ni ett mönster..?

Sanna håller i fotoutmaningen Gems weekly photochallenge. Den här veckan är temat: Mönster. När jag började fundera på hur jag skulle tolka temat insåg jag att man kunde se några olika slags mönster i mina bilder på de bilar jag haft i år.

Dels ser man ju ett mönster i den krossade bilrutan. Inte kul att upptäcka att jag fått ett stenskott på bilen som jag dessutom bara haft i fyra månader.

Jag var tvungen att vänta två veckor på att få komma till verkstaden och få rutan utbytt, så vi löste det med silvertejp och plast. Efter ett tag började jag fundera på om det var så smart med silvertejp, tänk om lacken skulle bli skadad. Så vi bytte till maskeringstejp och eltejp.

Ingen tejp fungerade särskilt bra. Plasten slets hela tiden bort. Från verkstaden fick jag sedan tipset att absolut inte använda silvertejp, den förstör det svarta på listerna som inte är av gummi utan av någon slags folie. Istället kan man ta en stor sopsäck och klämma fast i dörren så att den sitter fast. Jag hoppas jag aldrig behöver använda mig av det tipset, men det lät ju väldigt bra.

Personalen på verkstaden var i alla fall väldigt serviceinriktade. Några av dem vågade sig på att försöka få bort klistret från tejpen, och det lyckades. Jag var så otroligt tacksam att jag inte behövde lägga tid och pengar på att lämna in bilen på rekonditionering också, så jag tackade dem från botten av mitt hjärta. När jag gick därifrån var alla glada och nöjda och skrattade och vinkade. Trevligt ställe det där. RA Motor i Uppsala. Jag är inte sponsrad med bilen :))

Man kan se andra mönster i mitt bilägande än de rent konstnärliga, som ju den krossade rutan var. Man kan se otur som ett mönster också.

Kommer ni ihåg hur det började med den här bilen, i januari i år? Jag trodde att jag skulle köra ihjäl mig, på fullt allvar. Bilens filhållningsassistans var inkopplad och när jag styrde åt något håll, kunde bilen istället hålla emot och reagera med någon sekunds fördröjning. Inte kul att möta lastbilar i snömodd med en bil som inte svänger åt sidan när man vrider på ratten… Jag skrev om det här.

Och anledningen till att jag var tvungen att köpa ny bil var den här. En av våra stora lönnar föll rakt över min förra bil under stormen Alfrida i januari. Fler bilder från det finns i det här inlägget.

Ett annat mönster man kan se är att förra gången jag deltog i den här utmaningen så handlade det också om bilar. Det var då jag skrev om min nära-döden-upplevelse med bilen, som jag länkade till tidigare.

Klicka på hjärtat här nedanför om du vill se fler tolkningar på temat från andra som deltar i fotoutmaningen.

 

Fame gillar också min nya weekendväska

Jag fick den här snygga väskan i ett samarbete med Bagasi. Jag har redan testat den på en dagsutflykt i Stockholms skärgård, och till det var den perfekt. Jag hade plats för badkläder, kamera, två objektiv, plånbok, solglasögon, plåster, en vattenflaska och min jacka som jag inte behövde den dagen.

I dag tänkte jag ta några närmare bilder på väskan, men ni vet kanske hur katter är? De gillar alla skrymslen som de kan krypa in i, så Fame var snabb att krypa ned i weekendväskan. Men då ser ni ju å andra sidan hur rymlig den faktiskt är. Bredvid  väskan står den necessär som följer med väskan. Superfin den också, i mocka.

Här kan du läsa inlägget och se bilderna från ångbåtsturen till Gällnö, inklusive tips på hur du bokar biljetter, var du kan äta, fika, övernatta och bada. Jag har fått flera roliga kommentarer på inlägget i bloggen och på Instagram, om att den fina weekendväskan liknar de gamla väskorna som barnmorskorna hade med sig ut till kvinnorna i stugorna som skulle föda, eller en läkarväska. Någon tyckte att den liknar Pippi Långstrumps kappsäck. Den här är dock inte fylld med pengar, dessvärre ;)

En skinnväska passar alltid en litet mer dressad, välklädd stil. Men jag har använt den till en mer avslappnad stil i jeans och sneakers, och jag tycker att den fungerar lika bra till det. Weekendväskan finns i skinn och kanvas i olika storlekar och färger. Jag gillar min mörkbruna, men även den bruna i skinn och kanvasväskan i färgen british racing green. Och så har Bagasi jättefina ryggsäckar också, och datorväskor, skötväskor och en hel del mer.

Supersnygg och klimatsmart weekendväska som håller minst en livstid eller två. Hellre en litet mer påkostad väska som håller länge än många olika tycker jag. Den här väskan är handsydd i väldigt mjukt och följsamt skinn. Jag gillar den verkligen. Ni kommer säkert att få se den i fler inlägg. Dels var den med på utflykt till Väddö, där vi åt på Bonden & Burgaren och på Bondens Glasskalas, dels kommer jag att packa till mig i den när vi reser till Gotland.

Nu är det dags att ta cykeln till Leiftra och ge henne lunchhö. Har jag berättat att hon fick tummen upp av veterinären för en vecka sedan? Nu kan jag börja träna upp henne igen, sakta sakta. Tittar runt hos er senare i kväll!