Skip to content

Mästerlig uppväxtskildring präglad av hopp och hopplöshet

6 juli, 2017

I fortsättningen skall jag vara mer restriktiv och noggrann med vilka böcker jag läser. Den tanken slog mig när jag läste första delen av Det växte ett träd i Brooklyn. I fortsättningen vill jag bara läsa böcker som den här, som berör mig och som får mig att känna något. Men det är antagligen orättvist att jämföra böcker som Det växte ett träd i Brooklyn med böcker i allmänhet.

Den som någon gång provat att själv skriva en roman, vet hur svårt det är att få allt på plats. En välskriven intrig räcker inte långt om inte person- och miljöbeskrivningarna är trovärdiga. För att inte tala om prosan i sig. Det är en beundransvärd konst att lyckas förmedla en historia, ett budskap, en känsla, så att den som läser kan leva sig in i det som sker, blir berörd och när boken är utläst har förändrats litet grand. Kanske blivit litet klokare, eller litet lyckligare. Eller bara omtumlad, innan det blir någon ordning på de känslor och tankar som boken väckt. Allt det där uppfylls med råge i den här underbara boken.

Handlingen utspelar sig i Brooklyn under 1900-talets början. Här är ett myller av människor. Många har flyttat till Amerika för att skapa sig ett bättre liv. Kvinnor har ännu inte fått rösträtt, men det skall de snart få. Skolan har reformerats så att även de fattigas barn har rätt till skolgång. Fortfarande får arbetarna slita för att lyckas få ihop mat för dagen och många lever på gränsen till svält. Hos slaktaren kan man komma över ett märgben billigare precis innan han skall stänga, och rotfrukter på väg att bli skämda duger till en soppa. Klasskillnaderna är fortfarande stora. Francies mor har insett att vägen ut ur fattigdom mot ett bättre liv är genom bildning. Därför läser hon för sina barn varje kväll, en sida ur Shakespeare och en ur Bibeln.

I den här första delen får vi följa Francies på väg mot tonåren. Det är en fullkomligt trollbindande uppväxtskildring, där vi får ta del av livet i Brooklyn genom Francies iakttagelser och upplevelser. Skildringen påminner om Per Anders Fogelströms Stad-serie, där vissa delar utspelar sig under samma tid men i Stockholm. Det är ett hårt liv på många sätt, men historien skildras rakt och realistiskt, så som det antagligen var. I hårda tider tvingas man att bita ihop och kämpa vidare. Alternativet är att gå under.

Uppgivenhet, sorg och sjukdomar blandas med hopp och framtidstro. Det tar inte lång tid innan Francies mor inser att hon bildat familj med en man som super bort en stor del av det han tjänar, och att hon själv får ta huvudansvaret för familjen. Men det här är som sagt ingen gråtmild historia, och trots elände lyckas de flesta ändå finna glädje i vardagen. För Francie är det särskilt böckerna som hon lånar på biblioteket som är den stora glädjen. På brandstegen utanför fönstret får hon sitta ifred och läsa i skydd av det stora trädet som döljer henne för förbipasserande.

Det är så inkännande och mänskligt skildrat. Personerna i boken är så trovärdigt beskrivna att det känns som jag känner dem. Jag vill läsa vidare för att få veta hur det går för dem, för Francie och hennes bror och föräldrar. Och för Francies moster Sissy, en minnesvärd person som inte lever upp till samhällets förväntningar, men som det är så lätt att tycka om. Mot slutet av boken ger Francies lärare henne rådet att tala om sanningen och skriva historien. Jag gissar att det rådet kommer att få betydelse för Francies fortsatta liv i Brooklyn, i nästa del som kommer i slutet av augusti. En av höstens mest efterlängtade romaner.

Mitt betyg: 5/5

.
Antal sidor: 295
Utgivningsdatum: 2017-04-07
Serie: Det växte ett träd i Brooklyn (del 1)
Förlag: Bookmark
Originaltitel: A Tree Grows In Brooklyn
Översättare: Eva Alexanderson, Ulrika Gustafsson
Formgivning: Emma Graves
ISBN: 9789188345738
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

 

 

Kitschigt och väldigt mysigt på Café Drömkåken

2 juli, 2017

Nu har jag varit här igen, i Norrtäljes Villa Villerkulla :-) En helgalen miljö, väldigt kul och annorlunda.

 

Det finns enormt mycket att titta på. Så många prylar, för att inte tala om färger..! Att det är populärt märktes. Barnen lekte i den parkliknande trädgården med nytillkomna gungar, snurror, en gammal grålle-traktor som nu var turkos, en lekstuga och ännu mer. Föräldrarna lekte de också, spelade badminton eller så kunde de sitta och fika i lugn och ro i någon av grupperna med trädgårdsmöbler, eller kanske ligga och vila i en stor kökssoffa som var upphängd som gunga i ett träd.

Har ni möjlighet tycker jag att ni skall besöka det här caféet. Förutom att det är en mysig miljö, gör de suveränt goda bakverk, sallader och annat. Den enda nackdelen är att timmarna rinner iväg så snabbt, plötsligt inser man att man har tillbringat en halv dag på Café Drömkåken.

 

Lästa böcker i juni och månadens bästa

2 juli, 2017

Hos Mias bokhörna tipsar vi om vilka böcker vi tyckt mest om varje månad. I juni var min favorit: Glöm mig, av Alex Schulman. En författare som jag inte läst något av tidigare, men som jag insåg väckte upprörda känslor hos många.

Jag har fortfarande ingen uppfattning om Alex Schulman som person, men att han kan skriva är det inget snack om. Glöm mig är en personlig, men samtidigt en väldigt allmängiltigt viktig bok. Jag förmodar att den är unik i sitt slag i det att den skildrar medberoende då en man är den som är utsatt och offer i relationen. Jag tror att många som levt och/eller lever i dysfunktionella förhållanden kan känna ett stöd i Schulmans bok, i vetskapen att de inte är ensamma om liknande upplevelser.

Fyra böcker lästa, jämfört med tolv eller fler som jag planerat, så kan det gå. Det är svårt att få till lästid när sommaren kommer, umgänget med andra trappas upp och man är mer utomhus, åtminstone jag. Att jag bestämde mig för att lägga undan mobiltelefonen, och verkligen ta tillvara på alla stunder när jag väntar på barnen på deras aktiviteter, var tydligen ett bra beslut. Under terminerna läser jag tre gånger så många böcker. Där ser man hur mycket tid man faktiskt har till vettiga saker, om man tar tillvara på all tid som vi tror är dötid.

Klicka på titlarna här nedanför så länkas ni till mina recensioner.

Mina samlade omdömen för den här månaden

★★★★★
Alex Schulman, Glöm mig
Pierre Lemaitre, Alex

★★★★
Emily Fridlund, Vargarnas historia

★★★
Sofie Sarenbrant, Bakom din rygg


Vilken bok blev din favorit den här månaden?

Är det någon särskild bok som du ser extra mycket fram emot att läsa under juli? Själv skall jag läsa några böcker med franskt tema, för att bygga upp stämningen inför vår Frankrikeresa. Och så vill jag läsa Jenny Colgans nya bok; Den lilla bokhandeln runt hörnet. Alla böcker utöver dem ser jag som en bonus, eftersom jag gissar att det blir väldigt litet läst i juli också.

 

Årets tio hittills bästa böcker

27 juni, 2017

Temat för den här veckans Top Ten Tuesdag är: Best Books We’ve Read So Far in 2017

De böcker som gjort störst intryck på mig i år är dessa tio, utan rangordning. De är alla väldigt välskrivna och en ren njutning att läsa. En av dem tror jag kommer att nomineras till Augustpriset i år. Den håller en kvalitetsnivå som jag tycker att få svenska romaner kan mäta sig med.

Precis utanför de tio kommer Pierre Lemaitres väskrivna psykologiska thriller, Alex

 

Har ni någon eller några favoriter bland böcker ni har läst hittills i år? Berätta gärna i kommentarsfältet!

 

Om att läsa under midsommarhelgen

24 juni, 2017

Midsommarutmaningen hos Mias Bokhörna är över för detta år. Eftersom ingenting har hänt med min läsning sedan jag lade upp ett halvtidsinlägg, så kommer en litet redigerad version av samma inlägg här.

Jag har läst 31 sidor i den här boken, det är allt jag hunnit med under fyra dagar. Man kan knappt tro att det är möjligt att läsa så litet när man bestämt sig för att vara med i en läsutmaning, men tydligen går det utmärkt. Men det gör ingenting, det är självvalt. Jag har bara trevliga skäl till att inte ha hunnit.

Vi har firat midsommar, först med fika vid Wenngarns slott. Om ni undrar vad Isabella gör, så fotar hon en bok… Sådan mamma, sådan dotter… ;-) Sedan åkte vi till vår vanliga plats för midsommarfirande i Gottröra. Där var det som alltid gemytlig och mysig stämning. Kvällen avslutades med god mat under våra lönnar, Jackie och jag inlindade i filtar. Det började blåsa på kvällen och på natten kom regnet. Men hela midsommarafton kunde vi vara utomhus i solskenet, det får man vara nöjd med. Klassiskt svenskt midsommarväder!

Jag har påbörjat den långa processen med inridning av vår unghäst. Hon har levt mer eller mindre som en vildhäst, och det visade hon i dag när hon fick träffa mammas häst. Leistra skriade högt och slog med frambenen. Isabella var med och hennes hjärta stannade nästan sade hon. Hon har bara umgåtts med ridskolehästar, nu fick hon se hur hästar kan vara när de är unga, pigga och levnadsglada. Själv kände jag ett lyckorus i kroppen när jag insåg vilka fina benlyft Leistra kommer att ha när hon töltar ♥

Leistras energiexplosion väckte upp den här sega tanten och gav mig också energi, så jag bara måste prova om bettet som jag har skulle passa henne. Jag satte på henne träns med bett och allt, och hon accepterade utan minsta problem. Isabella hämtade gräs som Leistra fick äta med bettet i munnen, så att hon skulle få en positiv uppfattning av det här med bett. Jag hade glömt hur spännande det är med unghästar, och jag hade glömt hur roligt det är med sådana här äventyr!

I kväll blir det glass med jordgubbar igen och kanske, kanske har jag energi kvar till litet läsning.

Hur det har gått för alla andra kan ni läsa om här.

 

Populära författare i min bokhylla

24 juni, 2017

Den här veckan är ämnet för bokbloggsjerkan i Annikas litteratur- och kulturblogg följande: Vilken författare förekommer mest i din bokhylla?

Läser jag för många böcker i samma stil är risken stor att jag ledsnar. Det krävs att författarna lyckas variera sig från bok till bok om de skall behålla mitt intresse, vilket kanske förklarar att jag inte har så många böcker av samma författare i våra bokhyllor. En författare som jag inte ledsnar på är Per Anders Fogelström.

Att det finns många böcker av en viss författare i våra bokhyllor behöver inte betyda att det är en favoritförfattare. Den här traven skulle kastas när min farmor gick bort, så självklart tog jag hand om den. Man kan inte kasta böcker, och absolut inte så här gamla, fina böcker. Jag har bara läst enstaka böcker av Selma Lagerlöf, mest för att jag hela tiden dras till nyutkomna böcker, men de skall läsas framöver.

I vissa fall vill man att bokserier skall fortsätta för evigt, och när de slutar saknar man de fiktiva personerna som om de vore verkliga människor. Så var det med Kulla-Gulla. Jag läste serien som barn och älskade den. För något år sedan såg jag den på Bokbörsen och köpte hela den vackra serien. Snart skall jag läsa den igen, nu med vuxna ögon och andra perspektiv, men tills dess är jag bara glad att se hela serien stå där i bokhyllan.

Länkar till fler som diskuterar samma ämne finns hos Annikas litteratur- och kulturblogg! Titta gärna in där och var med själv också.

Helgfrågan v 25 – Tröglästa böcker och midsommarfirande

23 juni, 2017

Mias bokhörna håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan undrar hon: Vad gör du när du råkar ut för en trögläst bok? Gärna exempel på en sådan. Bonusfråga: Hur firar du midsommar? 

I regel tvingar jag mig igenom de böcker jag har påbörjat. Men det har hänt att jag lagt en bok helt åt sidan för att aldrig återvända till den. Det hände med den här boken. Jag läste ganska långt i den, i förhoppning om att det skulle vända och bli bättre. Jag är en obotlig optimist, men i det fallet hjälpte det inte, boken blev verkligen inte bättre. Trots att jag gav boken betyget 1/5 (den enda bok som fått så lågt betyg av mig) skickade förlaget nästa del också i serien, vilken jag inte hade bett om och inte heller har läst, av ganska uppenbara skäl.

Oftast har det lönat sig att hålla ut, även om det börjar trögt. Jag tyckte till exempel att Björnstad var ganska seg de första sjuttio sidorna, men sedan tog den fart och den boken visade sig bli en av de allra bästa böcker jag läste förra året.

Mia undrar också hur vi firar midsommar. Det är något märkligt med just midsommar i vår familj. Julfeeling har jag redan i september och i vår familj går vi all in när det nalkas jul. Även till påsk samlas vi stora delar av släkten. Men när det gäller midsommar börjar vi tappa traditionerna, midsommaren passerar förbi betydligt mer obemärkt numera.

Midsommar 2012

Vi har haft som tradition att fira midsommar på en stor äng bakom vår sockenkyrka. Barnen är med och klär midsommarstången, vi dansar runt midsommarstången, har picknick, tar lotter och kastar pil och så finns det en fiskdamm. Midsommaraftonens kväll har vi flera gånger varit hos min bror med familj, där vi helgrillat vildsvin och haft lagtävling i paintball, luftpistolskytte, fyrhjulingskörning mellan koner, minigolf, pilkastning och klurig tipspromenad. Jättekul alltsammans.

På senare år har barnen tappat intresset för fiskdamm och dans kring midsommarstången, och vi har tyckt att det är skönast att vara hemma på kvällen. I år skall vi prova en ny variant av midsommarfirande och åka till ett slott i närheten där de har midsommarlunch och trubadur, sedan får vi se hur kvällen blir.

Fler som diskuterar Helgfrågan hittar du hos Mias Bokhörna, klicka gärna in och var med du också!