Recension: Som natten, av David Ärlemalm

Kriminalitet, missbruk och ett liv långt från medelklassens trädgårdsfester präglar både författarens debutroman, Lite död runt ögonen, och hans uppföljare, Som natten.

I debutromanen fick vi följa Arto som försökte skapa ett vanligt, tryggt liv för sig och sin dotter efter att Sofia tragiskt gått bort genom en överdos efter att ha kämpat sig upp från missbruk och misär. Sofias öde var det som berörde mig mest, näst efter dotterns. Hon var den starkare, men det blev fel ändå. I uppföljaren får vi följa en annan man och kvinna och deras dotter, men nu gör vi det utifrån kvinnans perspektiv, genom tjugoåriga Asynja som sedan några år lever tillsammans med Eddie.

Berättelsen börjar starkt. Regnet vräker ned och vågorna går höga. Asynja, Eddie och deras fyra månader gamla dotter Snäckan tvingas tillsammans med Eddies bror fly över stormande vatten till en liten stuga på en ö. Asynja vägrar kliva i kanoten utan en flytväst för Snäckans skull, men rädslan i Eddies ansikte tystar henne och hon sätter sig på golvet med jackan uppdragen för att skydda barnet. Den här gången har Eddie ställt till det ordentligt, och att det är väldigt allvarligt visar sig snart ute på ön. Det Eddie trodde skulle bli ett steg uppåt i hans kriminella karriär, visar sig istället vara ett stort misstag som sätter allas liv i fara. Och det blir bara värre.

Utåt sett levde Asynja ett vanligt tonårsliv i en vanlig familj. Men när hon lämnade sin familj var det inte för att hon ville till någonting, det var för att hon måste bort. Hos Eddie tror hon att hon hittat den kärlek och den trygghet hon saknat. Han skall ta hand om henne. Men återigen tvingas Asynja vara stark. När hon flyr från hemmet hamnar hon istället ur askan i elden.

För att ha något att göra hjälper hon till med att bära de droger som Eddie och hans bror säljer på sunkbarer och klubbar. De lever ett liv där missbruk, hot och våld tillhör vardagen. När Snäckan föds får Asynjas liv en mening och ett mål, att finnas för och skydda sitt barn. Hon lever själv på skräpmat och dricker för mycket, men hon ser alltid till att ta hand om Snäckan. Och som det maskrosbarn hon är får hon kontakt med människor som ser och vill hjälpa henne, som ställer upp för henne när livet krisar.

David Ärlemalm skildrar insiktsfullt och med fingertoppskänsla för detaljerna livet på samhällets skuggsida. Som natten har inte ett så stort omfång rent fysiskt, men desto större djup. De här personerna och det som händer skulle kunna vara hämtat rakt ur en mörk och hård verklighet. Deras öden fäster sig i mig och jag kan inte sluta tänka på dem.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 250
Utgivningsdatum: 2021-04-14
Förlag: Forum
Omslagsformgivning: Kerstin Hansson

Mina sex år som egenföretagare

När Bella och Jackie var små ville jag samla foton och minnen från deras första år i varsitt album. Men de album som fanns färdigtryckta, där man skulle sätta in foton på vissa bestämda platser, var inte så lockande. Jag började googla och såg att man kunde hitta fint material på nätet och göra egna, dekorerade album – det som kallas scrapbooking.

Jag beställde hem litet material och satte igång. Och som vanligt blev jag helt besatt under en period, och scrappade på nätterna när barnen sov.

Då, 2005, var det ingen butik i Sverige som hade fullt sortiment, jag var tvungen att beställa från många olika för att få det jag ville ha. Och så mycket finare saker det fanns i amerikanska webbutiker! Alltså startade jag egen webbutik, med syfte att kunna arbeta samtidigt som jag tog hand om familjen och hemmet, och kunna erbjuda fullt sortiment.

Det gick över förväntan. Tack vare mamma, som tog över packningen av alla paket (vi skickade ofta tre fulla postsäckar med paket varje dag), hann jag hålla koll på nyheter, beställa, lägga in i shoppen, sköta marknadsföringen och bokföringen, anordna tävlingar online som pågick under flera dagar tillsammans med designteamet, skriva fakturor, skicka material till mitt designteam som scrappade inspirationslayouter och kort som vi visade i företagets blogg och anordna designteamsträffar här hemma som pågick från fredag till söndag då jag hade planerat schemat för helgen och lagade all mat till teamet på ungefär sex personer + familjen. När tjejerna blev några år fick de ofta sitta med och pyssla. Efter ett par år lät jag tillverka vissa egna dekorationer hos en producent i Thailand. Dekorationerna blev så populära att min beställning motsvarade en årsinkomst för en thailändsk anställd. När de stora lådorna kom med alla dekorationer i små påsar med företagets logga kändes det som julafton!

Scrapbookingbranschen var (och är kanske fortfarande) som modebranschen, med två stora mässor varje år då företagen med sina designers släppte nyheter. Kunderna vill ha nyheterna snabbt, och efter två månader är sakerna ofta inaktuella. Så det var snabba ryck och det gällde att kunna förutse vad som skulle vara intressant och sälja bra.

En helt fantastisk tid, det var så roligt! Men att sova tre timmar per dygn under ett helt års tid var inte så bra för hälsan. Jag fick stora blemmor i ansiktet, som jag bara sminkade över, och satt ofta vid datorn på nätterna och arbetade med bomullstussar i näsan eftersom jag blödde näsblod. Jag höll ut i sex år, sedan sålde jag företaget. Nu när jag har städat och organiserat i mitt arbetsrum har jag också gått igenom mina album med layouter jag gjorde. Nostalgi en masse! Och jag insåg att jag nästan skulle kunna öppna scrapbookingbutik igen, jag måste verkligen rensa bland allt scrapbookingrelaterat som jag har kvar! Det kanske får bli nästa projekt i min KonMari-period.

♥ ♥ ♥

Mitt arbetsrum – före och efter KonMari-metoden

Det som nu är mitt arbetsrum var från början tjejernas lekrum. Det ligger i anslutning till köket, så det passade perfekt att de kunde leka där under tiden jag lagade mat, till exempel, och jag hade uppsikt över dem hela tiden.

Vi gjorde om rummet till ett djungelrum med tapeter, gardiner och kuddar med vilda djur-motiv. Patrik byggde till och med en hydda med vasstak, den ser man på den översta bilden till vänster. När tjejerna blev litet äldre använde de inte kojan så mycket, då bytte vi ut den mot bland annat ett skrivbord, och Jackie och Bella fick själva välja färger på sina stolar: röd och rosa. Vi var uppenbarligen inte så noga med att allt skulle matcha, utan lät tjejerna välja hur de ville ha det. Kontrasterna mellan alla nyanser i rummet sticker verkligen i ögonen :)

När tjejerna fick varsitt sovrum blev lekrummet mitt arbetsrum. Den vita bokhyllan hade farmor skrivit en lapp på om att jag skulle få det när hon gick bort, så den har jag använt sedan 2003, alltså i arton år. Jag hade tänkt byta ut den nu, men insåg att den har ett större djup än vanliga Billy-bokhyllor, vilket behövs till mina fotoalbum och album med scrapbookinglayouter, så den får stanna. Jag behövde bara limma några lådor som inte höll ihop ordentligt. Djungelgardinerna var kvar väldigt länge, och mattan, och tapeterna med bården… På motsatt sida av rummet stod en bokhylla där vi hade alla våra DVD-filmer.

För fem år sedan började jag läsa och recensera mängder med böcker. Bokhyllorna svämmade över! Jag började packa ned DVD-filmer i de vita lådorna på bilden, men dels protesterade Jackie och Bella mot att göra oss av med vissa filmer, dels började jag också vackla. Lådorna blev stående i väntan på beslut hur vi skulle göra, och böcker som inte fick plats i bokhyllorna travades på lådorna, på golvet, i bokvagnar och i en resväska (!)

Rummet blev litet av en lagerlokal. Till exempel förvarade vi extraskivor till salsbordet i arbetsrummet, till vänster om bokhyllan med DVD-filmer, och där stod rullarna med julpapper, papper till skrivaren och stora kartonger med scrapbookingsaker.

Tro det eller ej, men att rensa och organisera köket och skafferiet, som jag visade i det här inlägget, sög inte musten ur mig, tvärtom, det gav massor med energi. För att få ordning i arbetsrummet krävdes en samordnad insats med bokhyllorna i vardagsrummet, så jag rensade och organiserade arbetsrummet parallellt med bokhyllorna. Det var kaos överallt under ett par veckor, men sedan blev det perfekt ordning!

Här hade jag börjat bära ut böckerna till borden i vardagsrummet och sortera dem efter genre, om de inte skulle bäras ut ur huset. Jag gick igenom alla DVD-filmer igen, och märkte upp lådorna med de filmer vi skulle spara så att vi lätt kan hitta de filmer vi vill se. Resten (fyra stora lådor) står i garaget för vidare färd till återvinningen. De stora iläggsskivorna till salsbordet bar jag ut till vår lada. De står torrt och bra där.

Jag mätte och planerade och bestämde mig för att byta ut den bruna bokhyllan och byrån mot vita bokhyllor som skulle rymma mer, och göra rummet litet ljusare. Plus att bokhyllorna hade glasdörrar som skulle skydda mot damm. Det stora skrivbordet gjorde det omöjligt att gå fram till ett av fönstren och att öppna de innersta skåpdörrarna på bokhyllan, så det bytte jag mot ett mindre. Eftersom jag får ont i min höft om jag sitter för länge bytte jag kontorsstolen mot en slags pall som man sitter/står litet lutad mot en rörlig sits. Fortfarande rörig bokhylla och rörigt skrivbord, men det skulle jag ta tag i.

Jag har gått igenom varenda låda och varenda hylla, varenda papper och varje annan pinal, och nu ligger allt sorterat. Inte så snyggt med de bruna kartongerna och blandat vita och grå förvaringslådor, men det skall jag ordna. Jag har satt upp andra gardiner som släpper igenom mer ljus och det är rent på skrivbordet. Tapeterna och bården med tigrar, geparder och lejon stör inte mig, så de får sitta kvar.

Snurrstället köpte jag när jag hade scrapbookingbutik, så det är 17 år och fungerar perfekt fortfarande. Det är också rensat och sorterat. Hjärtat har Jackie tovat ♥

Allt som jag, och även Jackie som också rensat och sorterat i sitt rum, kasserat syns på mittenbilden. Chili var med och tittade på.

Efter så mycket slit måste man vila. Egentligen var Fame missnöjd med att jag tagit hennes plats i fåtöljen ;)

Jag är väldigt nöjd med min läshörna! Bella ville inte ha kvar fåtöljen med fotpall i sitt rum, men i mitt arbetsrum passar den ju perfekt.

Fåtöljen har blivit Fames favoritplats. Därifrån har hon uppsikt över allt som händer och ligger mjukt och skönt.

Skillnaden. Före och efter att jag rensade och organiserade med KonMari-metoden.

Nu är alla skåp och lådor i köket rensade och sorterade enligt KonMari-metoden, liksom högskåpet i köket, kylskåpet, skafferiet, garderoben med kläder, bokhyllorna och arbetsrummet. Näst på tur står lådorna med julsaker, utrymmet under vår trappa där det hänger väskor och skridskor från då barnen var sex-sju år och kattvindarna innanför tjejernas rum. Och alla lådor och hyllor med sänglinne och dukar. Och sedan väntar uthusen; magasinet, ladan och stallet.

Jag är överraskad av att jag inte har ledsnat, utan tvärtom får energi av detta. Men nu är energin slut för i dag. I morgon skall jag först och främst arbeta med min avhandling, och det kommer att gå så mycket lättare i mitt städade arbetsrum!