Recension: Frågor jag fått om Förintelsen, av Hédi Fried

I dag är det den internationella minnesdagen för Förintelsens offer. Samma datum som förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades 1945. I år är det 75 år sedan. Det är en dag då vi hedrar minnet av alla som mördades under Förintelsen och de som överlevde.


För två år sedan läste jag Hédi Frieds bok, Frågor jag fått om Förintelsen. Den var då nominerad till Augustpriset i fackbokskategorin. Juryns motivering löd: ”En tunn liten bok, med skenbart enkla frågor om det mest ofattbara. En rak och levande bok som vänder sig till unga läsare som har skolans bakgrund till förintelselägren. Skakande och personlig, ohygglig i sin vardaglighet, litterär genom sin närhet”.

Hédi Frieds lilla bok på 146 sidor är troligtvis en av de allra viktigaste att läsa, både nu och i framtiden. Här svarar hon på frågor hon ofta fått när hon föreläst för barn, ungdomar och unga vuxna om förintelsen.

Hon skriver sakligt och osentimentalt om sina upplevelser av att vara en av dem som deporterades till förintelselägret i Auschwitz, och överlevde. Det hon gör är så klokt, nämligen att sprida kunskapen om hur förintelsen kunde ske och hur den gick till, med barn och ungdomar som målgrupper. De som kan föra kunskapen vidare till nästa generation när de som överlevde inte längre själva kan berätta. Så att det som hände aldrig tillåts hända igen.

Hédi Fried svarar på frågor som: ”Varför hatade Hitler judarna?”, ”Varför gjorde ni inte motstånd?”, ”Hur var det att leva i lägren?”, ”Hatar du tyskarna?”, ”Vad hände med din syster?” Hon beskriver hur hon kom till insikt om att fakta om vad som hände ger intellektuella kunskaper som bara når hjärnan. För en känslomässig förståelse måste berättelsen nå hjärtat. Det gör den här boken. Med ett tiotal sidor kvar att läsa lyckas jag inte hålla tårarna tillbaka längre. Då berättar Hédi Fried att hennes föreläsningar oftast brukar avslutas med att hon får höra från eleverna: ”Bekymra dig inte, vi kommer att föra vidare det du berättat, vi vill inte att det skall hända igen.”

”Vänj dig aldrig vid orättvisor”, är ett av hennes viktiga budskap. När orättvisorna kommer successivt, litet i taget, vänjer man sig och fortsätter att hoppas att de skall ta slut och att allt skall bli bättre igen. För judarna blev det allt svårare i och med Nürnberglagarna som bland annat innebar att judar avskedades från statliga tjänster och att skolor och universitet stängdes för judiska barn. Som Hédi Fried beskriver det; det var illa, men livet var inte hotat. Sedan följde kravet på att alla judar skulle bära en gul stjärna utomhus, förbud mot att vistas på gatorna annat än i brådskande ärenden, judar fick inte gå på bio, inte på restaurang. Återigen bara ett steg i orättvisorna som man vande sig vid, men det kom fler. Inom några veckor skulle alla judar flyttas till ett nyinrättat getto i norra delen av staden, och man fick bara ta med sig vad man kunde bära och dra på en kärra. Efter ytterligare några veckor skulle judarna flyttas från gettot till arbetsläger. Efter tre dygn stannade boskapsvagnar med flera tusen judar i Auschwitz. Orättvisor måste stoppas i tid.

Frågor jag fått om förintelsen borde delas ut till alla elever på högstadiet och gymnasiet. Och ge den i julklapp till barn, ungdomar och vuxna. Boken är rakt och enkelt skriven, vilket gör den lättläst och möjlig att ta till sig trots det svåra ämnet. Valet av frågor som besvaras i boken är dessutom genomtänkt, och väcker helt säkert ett intresse hos var och en som öppnar boken, att få veta hur det var.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 146
Utgivningsdatum: 2017-01-21
Förlag: Natur & Kultur
Formgivning: Niklas Lindblad
ISBN: 9789127150850
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Böcker som blir filmer i år

Den här veckan är det Evelina som ställer veckans helgfråga: Många böcker blir idag filmatiserade, vilka böcker skulle du önska blev film/tv-serie?

På den frågan svarar jag med bonusfrågan.

Mias bonusfråga: Några böcker blir film 2020, är det någon du tänkt se?

Jag har sett att de här böckerna blir film i år, och jag skulle vilja se alla filmatiseringarna. Jag har läst två av böckerna och de var väldigt bra; Kvinnan i fönstret och Sista brevet från din älskade.

* Kvinnan i fönstret är en långsamt berättad, mörk historia, och man anar ett ännu djupare mörker under ytan som man vill få grepp om och försöka förstå. En bit in i boken trappas plötsligt både stämningen och tempot upp och det blir hysteriskt spännande. Starkast intryck gjorde de delar i romanen som steg för steg avslöjar hur Anna drabbades av sitt trauma, de delarna gav mig kramp i bröstet.

* Den första roman jag läste av Jojo Moyes var Sista brevet till din älskade, som verkligen berörde och grep tag i mig genom framförallt de varma och trovärdiga personbeskrivningarna. I typisk feelgoodstil börjar det i moll och slutar i dur, precis så som vi förväntar och oss vill ha det när vi väljer en bok av Jojo Moyes.

De andra böckerna måste jag skynda mig att läsa innan filmerna kommer.

Små eldar överallt blir en miniserie på åtta delar, Reese Witherspoon och Kerry Washington både producerar och har roller i serien. Premiär den 18 mars.

Här är en trailer från teveserien.

Önskar er alla en trevlig helg!

Det här är det viktigaste på arbetsplatsen

Jag var ganska djupt försjunken i en text om hur regeringsformen har förändrats under åren, när jag lade märke till ljuset i rummet. Jag var tvungen att ta några bilder för att minnas hur lyxigt jag tycker att det är, att få ha en sådan här arbetsplats under en period i livet.

Nyfiken som jag är (och att jag behövde en paus från grundlagen), googlade jag på vad man uppskattar med sitt arbete. Det är tydligen det här:

  1. Bra kollegor (66 %)
  2. Intressanta arbetsuppgifter (57%)
  3. Bra chef/chefer (53%)
  4. Bra balans mellan jobb och fritid (39%)
  5. Flexibla arbetstider (31%)
  6. Utmanande arbetsuppgifter (27%)
  7. Att jag känner att mitt jobb tillför något för samhället/bidrar till en bättre värld (22%)
  8. Erkännande (22%)
  9. Nära till hemmet (21%)
  10. Möjligheter till avancemang (17%)
  11. Möjligheter till vidareutbildning (17%)
  12. Bra, ergonomisk arbetsmiljö (16%)
  13. Bra kommunikationer (13%)
  14. Att arbetsplatsen är estetiskt tilltalande (4%)
  15. Annat (3%)

Jag har färgmarkerat det jag uppskattar med mitt arbete just nu. Sådana här kriterier kan nog förändras utifrån hur man har det just nu. Om man till exempel har väldigt bra kollegor, blir det kanske något man lyfter fram som viktigt. Jag har ju knappt några kollegor, men klarar mig utmärkt ändå. Därför markerade jag inte just det kriteriet. Och har man haft en väldigt lång resväg, med många byten mellan olika kommunikationsmedel, uppskattar man nog närhet till hemmet och bra kommunikationer.

Bara 4 % tycker att det är viktigt att ha en estetiskt tilltalande arbetsplats, men jag arbetar absolut bäst om det är trivsamt där jag är. Det behöver absolut inte vara städat, sådant kan jag bortse helt och hållet ifrån, men jag vill ha det ombonat och mysigt. Boktravar hjälper till :) Och när ljuset faller in så här fint i rummet där jag sitter och arbetar blir jag rent lycklig. Vårkänsla!

Vad tycker ni är viktigast med arbetet och arbetsplatsen?

Förslag på bokfrågor, och så headern

I veckans helgfråga undrar Mia om vi är nöjda med våra headers, och om vi har förslag på kommande helgfrågor.


Tidigare bytte jag aldrig header, headern var en ljusgul bakgrund med mitt bloggnamn. Nu har jag en header med flera foton, som länkar till tidigare inlägg. Jag ville ha en blogg där man kan klicka runt och läsa om allt möjligt, inte bara det sist skrivna inlägget. Då hittade jag det tema som jag har till bloggen nu, där headern byter bilder enligt ett rullande schema. Jag gillar att äntligen kunna byta header utan problem.
Några idéer till helgfrågan har jag. Till exempel skulle det vara kul att läsa vad andra svarar på de här frågorna:

1. Du är hemma hos någon du tycker om och respekterar. Vilken bok skulle du vilja se på nattduksbordet? Hur skulle du reagera om personen inte hade några synliga böcker alls i sin bostad?

2. Om du skulle skriva en roman, i vilken genre skulle det vara? Skulle du skriva i eget namn eller under pseudonym?

3. Bryr du dig om vilket förlag som givit ut en viss bok? Har du ett favoritförlag som du alltid kan lita på ger ut böcker som passar din smak?

4. Visa ett favoritomslag där omslaget verkligen motsvarade innehållet. Visa ett omslag som får dig att inte vilja läsa boken. Bonusfråga: visa ett hemskt omslag där du ändå valde att läsa boken, och den var fantastisk!

5. Nämn en bok som du var tvungen att läsa i skolan,  som du läst om i vuxen ålder och tyckt mycket mer om nu.

6. Nämn en bok som gjort stort intryck på dig.

7. Vilken bok skulle du rekommendera en lycklig person att läsa? Vilken bok skulle du rekommendera till någon som verkar sorgsen?

8. Nämn en bok som inspirerat dig att resa till en viss plats, eller fått dig att längta dit.

Önskar er alla en trevlig helg!

Recension: Mitt år – det som gått och det som kommer

Vi är redan halvvägs in i årets första månad, och de flesta är tillbaka i vanliga rutiner efter jul- och nyårshelgen. Jag brukar sammanfatta och utvärdera året som gått i text och bilder här i bloggen, eftersom det är så lätt att dagarna och åren bara rinner iväg utan att man får tillfälle att reflektera över vad som egentligen hände.

Den här boken är perfekt för den som vill fundera över hur förra året blev, vad som hände, om det motsvarade förväntningarna och om det finns något som borde göras annorlunda det här året, med facit i hand.

Jag tror att Mitt år kan vara till stor hjälp med att strukturera tankarna och inse vad som var bra och vad som kan göras bättre det här året. Det är dessutom en väldigt fin bok med frågor, listor och tips som gör det roligt att fundera och skriva.

När jag skulle skriva min bucketlist, insåg jag att jag inte längtar efter så väldigt mycket, men det finns några saker som jag hoppas få uppleva och som skulle göra mig väldigt glad och det är de här sakerna.

Inredningsstilen. Den skulle nog ändra sig en del om jag bodde annorlunda, inredning anpassar man väl ganska mycket efter bostaden? Men jag tror inte att jag skulle inreda som en kopia av Mio-katalogen, utan mer personligt med möbler som jag tycker om, och böcker såklart. Själens spegel.

Vad tror ni att jag kommer att prioritera i år – arbete eller fritid? Äsch, ni som tittar in här känner väl mig vid det här laget, och vet att jag inte kan välja. Jag kommer att prioritera arbete och fritid, och på allvar tro att jag kommer att klara av det ;)

Nej då, det är arbete som står högst för mig i år. Det måste bli så. Jag har redan blivit tvungen att prioritera bort nöjesläsning av romaner, men jag har inte gett upp än, på något sätt skall jag hinna med det också, åtminstone att läsa ett par böcker för nöjes skull per månad.

Hur fungerar den här boken då, är den till någon hjälp när man vill utvärdera året som gick och planera för det som börjat?

Ja, det tror jag. Det är ett lättsamt upplägg, med fin layout, listor som skall fyllas i och rutor som skall kryssas i. Vissa ämnen är lika enkla som i de där Mina Vänner-böckerna som fanns tidigare, andra ämnen kräver lång fundering.

I princip allt utvärderas. Om man lägger litet tid på att svara ärligt och genomtänkt på frågorna tror jag att man får en ganska bra bild av sig själv, vad man behöver mer av och vad man borde dra ned på. Här är några få exempel utöver dem på bilderna i inlägget:

* Fem gånger jag hade roligt
* Årets mest minnesvärda dag
* Jag har blivit inspirerad av…
* Platser jag har besökt i år
* Mitt bästa nöje i år har varit (spel, musik, läsning, film, tv-serier, poddar, konserter, sociala medier, annat)
* Fem saker jag har gjort för miljön
* Bästa perioden under året, och den sämsta
* Jag får energi av /jag förlorar energi av
* Tillfällen då jag har känt mig lugn
* Jag har oroat mig över
* Mina matvanor a) skulle kunna förbättras b) är bra som de är
* Mat som överraskat mig
* Stunder jag har känt mig älskad
* Välj ut något konkret som du skall genomföra under året. Vad? Deadline? Hur skall du göra det?
* Utmaningar under året som kommer
* Ett nytt spartips jag vill testa
* Vänner jag vill umgås med i år
* En relation jag vill förbättra under året
* En perfekt middagsbjudning, vilka tre personer skulle du bjuda, vad skulle serveras och vad skulle ni prata om?
* Positiva steg jag kan ta för en bättre hälsa

Betyg: 4/5

Antal sidor: 174
Utgivningsdatum: 2019-11-08
Förlag: Bookmark förlag
Formgivning: Li Söderberg
ISBN: 9789188859778
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Söndagens smakbit ur: Nora, av Merete Pryds Helle

Mari, på bloggen Flukten fra Virkeligheten, håller tillsammans med Astrid Terese, på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag är det Astrid Terese som håller i utmaningen, och jag bjuder på en smakbit ur den här boken:

Bakgrundsfotot föreställer ett typiskt borgerligt hem från 1879, då Ibsen skrev Ett dukkehjem. Fotot är lånat från Norsk Folkemuseum

Citatet är från sidan 187, med andra ord i slutet av boken, men eftersom handlingen i Ibsens Ett Dukkehjem, den pjäs som den här romanen bygger på, inte är en hemlighet så tycker jag inte att det räknas som en spoiler:

Torvald pratar ivrigt, medan Nora betraktar alltsammans utifrån, det mörka rummet, Torvald och henne, hon ser att han älskar en kvinna som hon aldrig kan vara.

– Du har älskat mig, säger han, som en kvinna bör älska sin make.  Men tror du att du är mig mindre kär för att du inte förstår att agera på egen hand? Nej, nej, håll dig bara till mig. Jag skall ge dig råd, jag skall vägleda dig. Jag skulle inte vara en man om inte just din hjälplöshet gjorde dig dubbelt tilldragande i  mina ögon.

Merete Pryds Helle skriver lågmält och lyckas med få ord fånga känslor och handlingar otroligt pricksäkert. Nora är en väldigt välskriven roman där handlingen fortfarande, 140 år efter att originalpjäsen skrevs, väcker många tankar. Senare i dag skall jag försöka hinna skriva litet mer utförligt om den. Någon av er som läst den?

Boktrave med siffror i titlarna

Helena med bokbloggen Ugglan & Boken håller i bokutmaningen Tisdagstrion. Alla som deltar tolkar veckans tema på valfritt sätt, tipsar om tre böcker och klickar runt hos varandra och tar del av varandras boktips. Den här veckan handlar det om siffror i titeln.

Vissa av de här böckerna har jag inte hunnit läsa, och vissa har jag visserligen läst, men inte skrivit om i bloggen. Till tisdagstrion väljer jag därför tre av dem jag läst och som jag verkligen tyckte om och kan rekommendera:

En sax i hjärtat
En klassisk pusseldeckare som utspelar sig i en idyllisk småstads- och landsortsmiljö på femtiotalet. Den fick mig till och med att köpa med mig sådana vaniljhjärtan hem från konditoriet som Hannah är så förtjust i.

1947
Jag vet inte vad jag hade väntat mig när jag började läsa hennes bok, men inte det här. Texten är lättläst och en ren njutning att läsa. Dessutom lika spännande som en kriminalroman, och hur ofta är historieböcker det? Exempelvis får vi följa vissa skeenden och personer månad för månad, varvat med andra intressanta händelser som pågick parallellt. Jag kan inte minnas när jag senast fick så många nya kunskaper genom en och samma bok. Många gånger handlar det om små och till synes obetydliga händelser som då, 1947, troligtvis inte uppfattades som så anmärkningsvärda, men som i dag, med facit i hand, visar sig vara allt annat än betydelselösa.

24 goda gärningar
Det här är en riktigt mysig och tänkvärd berättelse om hur Emma finner mening i livet igen med hjälp av människor som hon lär känna tack vare sina 24 goda gärningar och de händelser som det sätter igång. Och ingen feelgoodroman utan romantik, förstås.

 

Förmågan att njuta av livet

Jag saknar många förmågor, men förmågan att njuta av livet, den har jag i alla fall. Och under de senaste två veckorna har det varit mycket av sådant som jag gillar. Som i dag. Jag njuter av att vara tillbaka i den här miljön och kunna beställa fram de böcker jag behöver.

Vi skulle bara till banken och till biblioteket, men hamnade här, på favoritstället i Uppsala – Güntherska hovkonditoriet. Helt omöjligt att bara gå förbi när fönstret med domkyrkan byggd av pepparkakor var så otroligt inbjudande.

Jag kunde inte välja mellan lunch och fika, så det fick bli båda delarna. Grönärtsoppa med ägg och räkor, tre skivor surdegsbröd, semla med vaniljcrème och blåbärsgrädde och en cappuccino. Ordet lagom känns avlägset…

Men så har mitt ideal alltid varit det julbord som Emil i Lönneberga dukar upp för de fattiga – mycket av allt! Jag är uppvuxen med att det aldrig har snålats med maten. Även om vi själva levde sparsamt övrig tid, var det alltid självklart att bjuda våra gäster på allt vi hade. Dök det upp någon oväntad gäst när vi satt och åt mat eller fikade, ställdes det alltid fram en extra tallrik. Alla var välkomna att äta och fika med oss. Det tycker jag var så fint.

Ullis påminde mig på Facebook om våra vanor när vi var ungdomar. Vi kunde äta två stycken Big Mac-menyer, och avrunda kalaset med en prinsessbakelse. Det var vi det, och jag fortsätter tydligen i samma stil ;)

Och titta vad som har öppnat i Uppsala – en butik fullproppad med lakrits! Jag var ju tvungen att köpa på mig ett litet lager.

Man kan njuta av en bra film också. Det gjorde vi på juldagen, när jag och döttrarna såg den efterlängtade Frost 2. Och dessutom i Sveriges första 4DX-salong som öppnat på Nordisk Filmbio i Uppsala. Otroligt läckert med stolar som skakar, hoppar och kränger och vatten som droppar ned på dig, snöflingor som faller ned och dimma som stiger upp på olika platser i salongen.

Väldigt bra film, och extra roligt att den är inspirerad av den samiska kulturen och att en expertgrupp med samer samarbetat med Disney under hela produktionen. Och att man kan se filmen på samiska. Det gjorde dock inte vi.

Efter sina första fem dagar på repertoaren hade 424 030 personer sett Frost 2, vilket gör det till den största öppningen för en film någonsin i Sverige. Den slår det tidigare rekordet som hölls av Star Wars: The Force Awakens (2015) med 423 042 biobesök.

Vi har firat jul tre gånger, och jag som älskar julfirande och att umgås med släkt och vänner har förstås stortrivts. Men nu känner jag mig faktiskt helt klar med julen och släktträffar, och vill bara arbeta, träna, rida och läsa böcker.

Nyårsafton, en klassisk dag för njutning av god mat. Och titta bara vilka fantastiska efterrätter som Maria hade skapat! Saffrans- och apelsinmousse på kladdkakebotten. Extra gott när de är så fina. Så omtänksamt att lägga ned så mycket arbete på sina gäster.

Förberedelser inför nyårsfirande.

Den här dansföreställningen får man inte missa på Dansens hus om man gillar streetdance med snygg koreografi.

750 platser och helt utsålt. Alla satt som förhäxade, man hörde ingen som prasslade, skramlade eller rörde sig, allt fokus var på dansshowen.

Ni som kommer ihåg dansgruppen Bounce, med bland andra Jennie Widegren och Benke Rydman, vet vilken typ av dans det handlar om. Man blir så imponerad av dansarnas kroppskontroll, jag ville åka hem och träna på isolations och bakåtkullerbyttor efter showen :)

När jag nu ändå nämnde Bounce, måste jag ju lägga upp den här videon. Det som sker här är något av det coolaste jag sett. Jag vet inte hur många gånger jag sett videon, och jag blir lika lycklig varje gång.

God koreansk bibimbab efter dansshowen.

En tur runt i Stockholm när vi ändå var där.

LO-borgen, så pampig.

Fint inomhus också. Det ser ut som jag funderar på hur de skall lyfta ned den där stora stjärnan när julen är över, och det gjorde jag också. Funderade, alltså.

Känt Strindbergcitat på Drottninggatan.

Stureplan, så här fint upplyst.

Ett litet inlägg om att njuta av livet. I morgon blir det fullt fokus på arbete, och det njuter jag också av just nu. Allt har sin tid.

Sov gott!

Mina mest lästa inlägg i bloggen under 2019

Mina mest lästa bokrecensioner sedan 2016

Så här många har läst mina recensioner av Störst av allt och Björnstad sedan jag skrev dem för tre år sedan.

Många läste inläggen ungefär samtidigt som böckerna kom ut i butikerna, men titta här:

Ungefär 900 personer läste recensionen av Björnstad för två år sedan, men året därpå var det plötsligt drygt 3000 som läste den. Förmodligen har det att göra med att man började filma Björnstad för HBO Nordic under våren 2019 och det fick många intresserade.

Samma sak med Störst av allt. Ungefär 1000 personer läste min recension för två år sedan, men 4500 läste recensionen förra året. Störst av allt kom ut på Netflix våren 2019.

Där ser man vilken genomslagskraft teveserier har. En omskriven bok av en välkänd författare blir sannolikt läst av ganska många. Om berättelsen senare blir filmatiserad blir ännu fler nyfikna. Dels vill vissa läsa boken innan de ser teveserien, dels vill man kanske läsa om handlingen för att veta om man skall lägga tid på teveserien, dels har jag märkt genom sökord till min blogg att många vill läsa recensionerna för att få veta hur det skall gå, innan alla avsnitt kommit upp på exempelvis Netflix.
.

Största överraskningen 2019

Något av det roligaste och mest överraskande med den här årssummeringen är att min recension av den fantastiska klassikern 1984 av George Orwell får så många läsare varje år! Drygt 1500 personer läste mitt inlägg om den här romanen under förra året.
.

Årets mest förbryllande

I oktober skrev jag inlägget: Så får du en mysig och stressfri tid fram till jul – min checklista. Jag tipsade om julmat, julklappar, juldukning, hur man får lugn och ro, hur man kan göra med adventskalendrar och så vidare. Och jag skrev en checklista, månad för månad från oktober fram till mitten av december, med tips på hur man får en lugnare tid fram till jul om man sprider ut alla julförberedelser under en längre tid.

Ungefär 1000 personer har läst inlägget. Kan ni gissa när de flesta läste det? Veckan innan julafton…

.

Hur mina bloggläsare hittar hit

Många bloggare följer varandra. Vissa bloggare har jag följt ända sedan jag startade den här bloggen och några har säkert varit med mig också sedan dess. Vi har bland annat funnit varandra genom olika litteratur- och/eller fotoutmaningar. Vissa har jag lärt känna ganska bra genom bloggarna och några har jag börjat träffa även utanför de sociala medierna.

Men övriga då, hur hittar de hit?


Jag har följt BP i åratal, ända sedan vi båda var med i fotoutmaningen Helgbilden, och det var redan 2012, kanske tidigare. Hon har en länklista på sin blogg där jag finns med, och den har tydligen lockat nästan 500 personer till min blogg under året. Vissa hittar hit från andra bloggares länklistor också, där min blogg finns med, särskilt från bokbloggarna Johannas deckarhörna, A Room of my own, Mias bokhörna och Lyrans noblesser. Från er kom det också flera hundra läsare till min blogg under förra året.  Tack för att ni vill ha mig med i era länklistor!

Drygt 80.000 hittar hit genom sökmotorerna google och yahoo. Intressant i sig, men vet ni vad det mest intressanta är? Jo, att jag alltid när jag recenserar böcker länkar från Bokus och Adlibris. Men. Inte en enda verkar klicka på de där hänvisningarna hos nätbokhandlarna. Är inte det märkligt? Jag brukar själv klicka in hos andra bokbloggare när de länkat hos nätbokhandlarna till sina recensioner, men är jag verkligen så ensam om det? Hur gör ni?
.

Sammanfattningsvis…

… är det fortfarande bokrecensioner och recept som lockar flest läsare, vilket inte är så konstigt, eftersom det framförallt är böcker och mat inläggen handlar om. Många klickar in för att få boktips eller tips om hur man kan laga en trerättersmiddag med italienskt tema, eller en tjälknöl av vildsvin.

Jag började skriva om böcker i bloggen förhållandevis nyligen, för bara tre år sedan, men nu märks det att bokrecensionerna börjar ta sig förbi recepten när det gäller antal läsare.

Det är roligt att kunna tipsa om böcker och mat och att få tips från andra, men det som är mest värt för mig med bloggen är umgänget med er andra, genom intressanta kommentarer och diskussioner i varandras bloggar. Och att vi lär känna varandra och bryr oss lika mycket om varandra som vi bryr oss om många av de vänner vi har enbart utanför de sociala medierna. Det kanske blir så när man har hittat varandra genom samma intressen och gjort aktiva val vilka vi vill vara vänner med. I verkliga livet kan det ju bli så att man umgås med grannen därför att det är enkelt, men egentligen har man inte så mycket gemensamt.

Det var det. Nu är det hög tid att cykla till hästarna och lunchfodra. Hoppas ni får en fortsatt fin dag!

Mitt år i text och bilder 2019

När jag tittar igenom mina tidigare sammanfattningar av åren som gått är det en sak som slår mig, kan ni gissa vad?

På fika när Uno döptes
Lyxen att som gammelfaster få vara barnvakt till Max och Uno
Vi såg flera biofilmer under året. Här var vi på väg till Uppsala för att se nya Lejonkungen

Det som slår mig är att jag egentligen hade kunnat kalla tidigare årssammanfattningar för Familjens år i text och bilder, det har inte varit så stort fokus på mig. Jag fick en kommentar under året, att jag mest visar bilder på Jackie och Bella och inte så många på mig själv, men här är vi i alla fall alla tre :)

Djuren, gymmet och allt som är bokrelaterat är väl det som handlat om mig och mina intressen.

Allt annat har handlat om barnens utveckling, att jag skjutsat barnen till skola och aktiviteter, mat jag lagat till familj och vänner, födelsedagar och jular jag hållit i. Och det är så jag velat ha det. Min stora familj, som även inkluderar släkt och vänner, kommer alltid först för mig.

Men förra året avslutade jag min årssammanfattning med att berätta om den känsla jag hade som vuxit sig starkare i takt med att barnen vuxit upp, att jag behöver mer stimulans för mig egen del. Nya utmaningar. De senaste åren hade känts som om jag förvaltade det jag hade, men jag utvecklades inte.

På nyårsafton hemma hos våra vänner berättade jag att det var dags för förändringar och att jag kände väldigt starkt att jag under 2019 skulle ta tillbaka mer av det som jag brann för tidigare, men som jag inte haft energi kvar till när jag haft så stort fokus på familjen och så litet på mig själv.

Just do it! Jag tog upp arbetet med min avhandling som legat på is under femton år, och insåg hur mycket jag saknat att gräva ned mig i texter, dissekera dem in i minsta detalj och skriva om mina fynd och slutsatser. Så otroligt spännande och roligt!

I maj tog jag kontakt med Universitetet och frågade om de var intresserade av att jag kom tillbaka som doktorand, och tro det eller ej, men jag var välkommen! Lycka!

Jag lagade mycket mat som vanligt. Och odlade egna rödbetor som blev så här fina. Men nästa år blir det ingen odling för mig. Påminn mig om det, om jag skulle få för mig att jag kanske trots allt har litet gröna fingrar ändå – det har jag nämligen INTE.

Bella och Jackie fick sommarlov, och jag fick dem att äta litet vettigare frukostar genom att arrangera frukostarna litet fint. Samtidigt fick jag möjlighet att använda kameran, det hände alldeles för sällan under det här året också.

Leiftras problem med oförklarlig hälta fortsatte under året. Tidvis var hon helt ohalt, men så kom hältan tillbaka. Jag lade ut många tusenlappar på att försöka komma underfund med vad felet var, men veterinärerna kunde aldrig ge något svar.

Mina föräldrar googlade och kom något på spåren, nämligen att Leiftra kunde ha brist på magnesium. Jag började komplettera den vanliga dosen vitaminer och mineraler med nyponpulver, magnesium och ett mineralpellets för hästar som stressar upp sig vid tävling eller byter foder. Mycket handlar ju om att ha en bra tarmflora, även för hästar, så jag tänkte att det inte kunde skada med ett sådant kosttillskott. Jag vet inte vad som fick henne fräsch igen, men nu är hon det (peppar, peppar)!

Fina, lilla hästen ♥

Litet kreativt tänkande för att komma på en metod för att blöta Leiftras torra hovar under sommaren. Blöta handdukar som hölls fast av benlindor som jag knutit runt hovarna.

Det tog nästan två år att bli av med smärtan i höften. Den kommer fortfarande tillbaka om jag håller upp med träningen, så jag räknar med att jag måste träna 3-4 gånger per vecka resten av mitt liv för att ha muskler nog att hålla ihop och stadga upp kroppen som annars blir sned. Men det gör ingenting, jag tycker om att träna.

Ett raskt kliv bakåt, till årets första månader. Snökaos. Usch, nu påminns jag om hur mycket jag verkligen avskyr vinter…

Rena isgatan. Jag tog mig igenom de kalla månaderna i min ridoverall, men frös konstant i alla fall.

Titta så fina! Äntligen kom domherrarna tillbaka.

Fram och tillbaka till tjejernas skola och till danslektioner/träning, alla dagar i veckan, i olika väglag under hela året. Hej och hå.

På kvällarna var det ofta helt becksvart. Även om det är tidskrävande att skjutsa kors och tvärs är ändå tiden i bilen värd väldigt mycket för mig. Då hinner vi prata om stort och smått, jag får inblick i tjejernas liv, vi lyssnar på musik och sjunger med i låtarna. Jag tycker att det är mysigt, och jag är övertygad om att all tid man tillbringar tillsammans gör banden starkare. Jag tror på kvantitetstid, man vet aldrig när tonårstjejer får lust att prata, så det gäller att se till att det finns många chanser till det.

Flera gånger träffade jag bloggvänner på lunch. Så himla fint sätt att lära känna nya människor på, genom bloggar och Instagram. Tack vare en av mina fina vänner, som jag lärt känna just genom bokbloggandet, fick Bella chans att praoa hos henne och se från insidan hur det är att arbeta som grafisk designer. Tänk vad bloggande kan leda till!

I somras var vi på Gotland för första gången. Här var vi på Tofta strand. Herregud vad mycket folk. Jag brukar föredra mer enskilda platser för sol och bad, men vi hade väldigt mysiga dagar tillsammans med våra vänner, och Gotland var så vackert.

Vi blev bjudna ut till Gällnö i Stockholms skärgård, det var också en jättemysig dag. Jag hade Bagasi-väskan med mig och jag tror att väskan var med på flest bilder under utflykten ;)

Många bilder med väskan, eftersom jag tackat ja till ett samarbete med väskföretaget.

Mitt andra samarbete var med Impecta. Jag sådde frön till perenner och resultatet får vi se i vår :)

Vi var på Lollapalooza på Gärdet i Stockholm i tre dagar. Så mysiga dagar och fantastisk stämning. I sommar kommer musikfestivalen tillbaka, och vi också!

Just det, jag fyllde femtio också.

Vi började röja i uthusen och i huset. Väldigt mycket körde vi till återvinningen och en del gav vi bort. Nostalgi att gå igenom alla barnskor ♥ ♥ ♥

En del otrevliga saker hände under året. En stor lönn föll rakt över min bil under stormen Alfrida. Senare under året fick jag störtblödningar och vaknade upp i blodbad med blod upp över ryggen, ned på benen och fötterna. Upp och duscha och byta sängkläder. Efter två timmar var det samma sak igen, och igen. Dagen efter åkte jag in till akuten och fick blodstillande medicin och efter en vecka var det lugnt. Jag fick tid för operation i slutet av sommaren, men den tiden kunde avbokas.

Den mest skrämmande händelsen under året var var när min pappa fick en hjärtinfarkt i mitten av november. Det var andra gången jag tvingades uppleva hur någon i min familj låg på golvet i smärtor, nära döden. För fyra år sedan var det min bror. Både min bror och min pappa klarade sig, men så här såg pappas arm ut efter ingreppet.

Kom ihåg att vara snälla och bry er om varandra.

Så var mitt år! Ett år då Jackie fyllde tretton och Bella femton. Jag var plötsligt tonårsmamma med mer tid till mina egna intressen, och till att skriva klar min avhandling!

Jag har inte varit så bra på att kommentera hos er i år som jag hade önskat, tiden har inte räckt till. Men ni skall veta att jag följer er och tittar in hos er även om jag inte alltid hinner skriva något. Jag är väldigt glad och tacksam för att ni finns, jag lär mig så mycket genom er och era liv och peppas av era kommentarer!

Hoppas att ni får en fin nyårsafton och ett spännande 2020, vi fortsätter väl att hålla kontakten?

Kram!