Julhysteri, eller julens försvarstal

Olgakatt håller i en ordutmaning med olika teman för varje vecka. Den här veckan är ordet julhysteri

Jag behöver inte vistas i städer eller köpcentrum mer än sporadiskt, så den julhysteri som kanske pågår där blir jag inte påtvingad, och när det händer tycker jag att det bara är mysigt.

Hellre julmysig belysning och ombonad pyntning, än det gråmulna och ruggiga som november ofta står för med regn, ruskväder, leriga hagar som hästarna sjunker ned i till kotorna och blöta hästtäcken som aldrig hinner torka. Julförberedelserna gör det enklare att ta sig igenom mörka november, när man knappt hinner se solljuset innan det är becksvart igen redan på eftermiddagen.

Veckorna innan jul brukar jag däremot undvika städer och köpcentrum så mycket det går. Då är det hysteriskt i mina ögon. Folk kör som galningar, jäktade och stressade, det är proppfullt med folk i varenda butik och långa köer. Usch, jag blir svettig bara av att tänka på det. Dessutom brukar vinterkräksjukan och influensavirus cirkulera som en extra bonus.

Jag har varit med om riktigt stressiga jular, och jular som inte blev så mysiga som jag önskat. Ett år tryckte jag, Patrik och vår hund in oss, julklappar och packning för övernattning i en liten, liten bil med däck så små som till en legofigur. På julaftons morgon begav vi oss från Nacka, där vi bodde då, sex mil nordöst till Rimbo för att träffa min farmor, vidare till en plats norr om Uppsala där vi firade jul fram till sen kväll hos en av mina bröder med släkt och sedan vidare på snöiga och hala vägar på natten till Västerås, till Patriks pappa. Morgonen därpå vidare till Patriks mamma med sambo. Det var inte mycket till julefrid att jäkta omkring på det viset för att hinna träffa alla.

När vi fick barn fick det vara slut med att stressa omkring på vägarna i jultrafiken. Vi ville dessutom skapa egna traditioner med våra barn. Vi brukar vara mellan 14-17 personer på julafton. Det har utvecklats till en tradition att vi antingen är hos en av mina bröder med familj, som bor bara 500 meter från oss, eller hos oss.

Jag har sedan jag var tonåring gjort egen pepparkaksdeg inför jul, doften som sprider sig är fantastisk. Med barnen bakar vi av tradition stora pepparkaksfigurer som vi spritsar våra namn på och hänger i fönstret. Små pepparkakor bakar vi om vi har lust, annars går det lika bra att köpa.

Vi julpyntar väldigt sparsamt. Nästan bara pynt av naturliga material, som julblommor av olika slag, frukt, granris, enris, kottar. Den här lilla bubblan är ett undantag, den köpte jag förra året av ren nostalgi. Min farmor och farfar brukade komma åkande i sin lilla bubbla på julen, och ha mängder med julstämning med sig. Paketen innehöll i regel saker som farmor sytt eller stickat, som barbiekläder och vantar, och paketen var så konstnärligt inslagna. Nu får den här bilen påminna om dem ♥

Pappa har svetsat en stomme till en julbock som jag brukar klä nästan varje år med granris. (Ibland har jag ingen lust att släpa hem granris och klä den, då får den vara oklädd.) Pappa tycker för övrigt att Patrik skall ligga på matsalsbordet på julafton… Han är ju löpare… 

För ett par år sedan upptäckte jag en släde på höskullen som stått där sedan förra ägarna, och säkert längre än så. Den brukar vi dra fram och pynta med granris, en julkärve och äpplen och nötter i en korg.

Eftersom jag avskyr att stressa genom årets mysigaste högtid, börjar vi planera och köpa julklapparna redan i slutet av oktober. När december kommer och julhandeln är fullkomligt hysterisk, då brukar vi vara klara med inköpen.

Ibland har jag tid och lust att göra paketinslagningen litet extra pysslig, ibland inte. Det här är ett paket för ett par år sedan till en av barnens kusiner. Man kan tro att barn bara vill slita upp paketen och se vad som är i, men jag har sett hur försiktigt de öppnar paketen om man slagit in dem med omsorg, och ibland sparar de etiketterna.

Litet klokare efter år av influensavirus som drar in i december, brukar vi oftast ha bakat både lussekatter och gjort julgodis redan i november. Då kan man vara sjuk i lugn och ro när influensavågen slår till innan jul.

Julbröd i form av grisar är roliga att baka, men i år blir det i så fall med någon annan mjölblandning. Får se om jag har lust. Det går bra att köpa bröd också, och förresten är det knappt någon som orkar äta bröd.

Julskinkan brukar vi ugnsbaka på låg värme under lång tid så att den blir saftig. Förra året dekorerade vi med några taggiga frukter som var både dekorativa och väldigt goda. Mycket av julmaten tycker jag att man kan köpa färdig, men själva tillagningen, doften av griljeringen och första smakbiten av den fortfarande varma skinkan vill jag inte vara utan.

Säsongens första skinksmörgås – så gott! I bakgrunden står två hemmagjorda snöglober som barnen och jag gjorde för flera år sedan. I år får vi se om vi hittar på något nytt pyssel.

Jag brukar försöka införa nyheter på julbordet, dels nyttigare rätter, dels är det roligt att testa nya recept. Förra året var nyheterna skagentårta, melonbåtar, hemgjord rödbetssallad, oxtunga, coleslaw och hemgjord kalvsylta på julbordet. I år tror jag att det blir fler grönsaksrätter och färre kötträtter. Jackie vill ha fransk potatissallad, så en sådan gör jag nog.

Tomtebakelser måste vi ha i år igen. Superenkla att göra. Bara att göra kladdkakemuffins, spritsa grädde, på med en jordgubbe och så litet grädde på toppen.

Kolatårta på mandelbotten är också enkel att göra och kan förberedas. En sådan brukar vi ha. Och apelsinris, som vi kallar det, som mamma gör. Det bästa är att vi brukar dela upp alla rätterna mellan oss, så att inte en ensam behöver göra allt själv. Sedan tar var och en med sig det som blivit över av det man tagit med sig. Då slipper man äta julmat flera dagar i sträck. En eller ett par dagar brukar räcka.

Tidigare år har vi åkt fyrhjuling till skogen med min pappa och valt ut en gran som vi sedan hämtat någon vecka innan jul. En mysig tradition, men numera brukar vi få en kungsgran genom Patriks jobb, och eftersom den inte börjar barra direkt får det bli en sådan. Trots att den egentligen ser helt overklig ut med sin kraftiga stam och tjocka barr.

Något år dukade vi med små jutesäckar till barnen, med små överraskningar under tiden vi åt, så att väntan på julklappsutdelningen inte skulle kännas så lång.

Förra året hade Bella gjort små tomteluvor av garn som hon ställde som en dekoration vid varje tallrik, med en Lindt chokladpralin gömd i varje luva.

Hönsen får en egen liten julgran, i form av en grankvist, och i stallet hänger vi upp brödkakor i röda band på klassiskt vis.

Vad jag inte gör inför jul är att städa och feja i onödan. Vi brukar inte heller göra pepparkakshus (vi provade ett år och jag mosade hela huset när jag skulle fästa ihop väggarna…) och inte egen glögg (har vi också provat, men köpt går lika bra). Sill har jag provat att lägga in, men min mamma gör det så mycket bättre, så jag köper någon burk att komplettera med, som skärgårdssill eller senapssill. Innan jag hade scrapbookingbutik skickade jag alltid hemgjorda julkort, men ungefär då slutade jag med det. Jag tror att förväntningarna på att jag skulle skicka hemgjorda julkort gjorde att jag tappade sugen. Jag gör ingen Janssons frestelse, det brukar min brors svärmor göra så bra, och det räcker att äta det på julafton.

Det är ganska många juliga saker jag inte gör, men de jag väljer att göra är för att det är mysigt och roligt. Och det blir det bara om jag börjar i tid, eftersom jag avskyr att stressa.

Jag hör och läser ofta om människor som bävar för julen, ogillar den. Jag kan förstå till viss del vad det beror på, men är ändå nyfiken och vill veta. Berätta gärna i kommentarerna här nedanför varför du gillar eller ogillar julen!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Veckans fototema – mönster

För snart tre veckor sedan var jag i Stockholm på nomineringseventet för Augustpriset. I år var vi ute i god tid (vis av förra årets språngmarsch genom stan, och framme i absolut sista sekunden, genomsvettig…), så vi hann med att fika på ett litet café bredvid Scenkonstmuseet.

Jag fick ett hjärta i mitt kaffeskum, men i Patriks kaffe valde de att skapa ett annat mönster, som väl egentligen var mycket mer konstnärligt, även om jag inte vet vad det föreställer. Ett palmblad..?

Det är Sanna som håller i utmaningen Gems weekly Photo Challenge, som är öppen för alla 🙂

Ha en fin lördag!

 

 

Nära fåglar, av Roine Magnusson, Mats Ottosson, Åsa Ottosson

Som Augustambassadör har jag den stora förmånen att få den här boken som ett recensionsexemplar i brevlådan. Den är en av de sex böcker som nominerats i kategorin Årets svenska fackbok.

Det här är inte en vanlig fågelbok med fakta om arter och fotografier i fåglarnas naturliga miljö. Roine Magnusson, som fotograferat fåglarna i boken, har länge velat fånga fåglar på bild på ett helt nytt sätt. Det har han lyckats med i Nära fåglar. Fåglarnas vingpennor, ansiktsuttryck, dun, ja allt är knivskarpt återgivet. Anledningen är att fåglarna är fotade i studio.

Foto: Roine Magnusson, ur boken Nära fåglar
Foto: Roine Magnusson, ur boken Nära fåglar

Se bara, så vackra bilderna är. I slutet av boken beskrivs hur det gick till att rent praktiskt och tekniskt fotografera fåglarna, och jag får uppfattningen att fåglarna inte pressades om de blev stressade av den ovana miljön, utan att man då istället valde lugnare fåglar som också på ett bättre sätt kunde visa upp sina typiska kännetecken.

Bilderna är en njutning för ögat och jag försjunker lika mycket i texterna om fåglarna. Författarna ställer frågan, varför så gott som alla människor berörs av de vardagligaste fågelupplevelser; av rödhakens blick och talgoxarnas pickande på fönsterrutan. Varför just fåglar? Svaret blir givet efterhand som man läser och tittar på bilderna. Fåglar är inte bara vackra, de är personliga också, och imponerande!

Tänk bara på med vilken kraft fåglars sång kan beröra. Den får kroppen att spritta av glädje. ”Man vill kasta av sig något: sina skor, sina kläder, sina sorger.”  Jag förstår vad författarna menar. Hur glad blir man inte när man återigen hör småfåglarnas kvitter på våren. Personligen blir jag allra starkast berörd på våren och hösten, när gässen och svanarna kommer i tusental och landar på åkrarna runt vårt hus. Ljudet är nästan öronbedövande. På våren så hoppfullt – de är tillbaka! På  hösten, när fåglarna mellanlandar på väg mot varmare breddgrader – vemodigt.

Tänk att vissa fåglar flyger helt utan mellanlandningar, upp till tre och ett halvt dygn, i en genomsnittshastighet av 96 kilometer i timmen! I boken lär vi oss att ingen annan varelse på jorden, utom just dubbelbeckasinen, kan genomföra en så snabb förflyttning över så stora avstånd. Imponerande, som sagt.

Om varje fågel finns det så mycket spännande att lära sig. Som till exempel att gräsandshanens metalliskt göra fjädrar inte har några gröna pigment alls. Förklaringen till att den ser ut att vara grön, och ibland blå eller violett, är det som kallas irisering. Allt beror på hur ljuset faller mot fjädrarnas struktur.

Och visste ni att kungsfågeln bara överlever vintern om den hetsäter under vinterdygnets samtliga ljusa timmar? När det är riktigt kallt måste kungsfågeln äta var tredje sekund för att klara natten.

Det går inte att låta bli, jag blir så fullständigt fångad av de vackra bilderna och berättelserna om de olika fåglarnas speciella kännetecken, att jag läser boken från början till slut i ett svep.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: Boken saknar sidnumrering, men väger 1255 gram
Utgivningsdatum: 2017-09-29
Förlag: Bonnier Fakta
Medarbetare: Liljemärker, Håkan (form) och Magnusson, Roine (foto)
ISBN: 9789174246452
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Vinnarna i min utlottning av böcker från Bokförlaget Forum

Det har varit roligt att lära känna er litet mer genom svaren på frågorna i enkäten – tack allihop för att ni ville delta! Det blir nog fler enkäter och utlottningar framöver 🙂

Jag har skrivit ned alla namn på lappar och dragit tre vinnare av Viveca Stens nya bok Iskalla Ögonblick och tre vinnare av Mons Kallentofts Bödelskyssen.

Vi (= min dotter Jackie 😉 ) var tvungen att klippa filmen ganska hårt för att den skulle kunna laddas upp på Instagram, men inför varje dragning blandades lapparna och jag drog utan att alls se vilka lappar jag drog, så lottningen har gått helt korrekt till väga.

Sara Pepparkaka
Saras bokblog
tant augusta
BP
Monika
Sizzen

Grattis till vinnarna! Hör av er med era adresser till annette.juhlin@telia.com, så skickar jag direkt!

 

Planer för helgen

Mias bokhörna håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan undrar hon: Vad läser du nu?

Jag läser just nu två böcker parallellt. Nära fåglar läser jag i sängen och Är vi framme snart? har jag med mig överallt och läser så fort jag får tillfälle. Båda är nominerade till Årets svenska fackbok.

Som bonusfråga undrar Mia: Vad ska du göra i helgen? På lördagar och söndagar skjutsar jag tjejerna till danslektioner. Det är för långt att åka hem under tiden, så jag brukar passa på att läsa. Eventuellt tar vi en tur efteråt till Uppsala för att köpa vinterstövlar till tjejerna.

Sedan skall jag röja upp på mitt skrivbord.

Å andra sidan kanske jag skall låta det vara… 😉

Fler som diskuterar Helgfrågan hittar du hos Mias Bokhörna, klicka gärna in och var med du också!

En liten film om livet på landet i november

Det blir mängder med löv på våra lönnar, och på hösten faller de av och måste krattas upp. Det är nackdelen med just lönnlöv, att de bildar täta mattor som kväver gräset under, om man låter löven ligga kvar för länge.

En liten film om livet på landet i november 🍁🍁🍁

A post shared by Annette Juhlin (@justnujusthar) on

Jag provar att klippa in en kort filmsnutt som jag lade upp på Instagram tidigare i dag. Så här mycket löv blir det, och så här bor vi. Och så kan jag väl nästan se mig som värdig efterträdare till Kristina Lugn vad gäller att prata lååångsaaaamt… Jag har nog aldrig pratat så långsamt som på den här filmen 😉

 

Augustgalan med Johar Bendjelloul som konferencier

Augustgalan – årets litterära höjdpunkt för författare, förläggare, bokhandlare, bibliotekarier, litteraturkritiker och bokälskare från hela landet!

Augustpriset delas i år ut för 29:e gången. Augustgalan hålls i Stockholms Konserthus den 27 november 2017. Dörrarna öppnas klockan 16.30 och aftonen inleds med en välkomstdrink. Klockan 17.30 börjar galan med prisceremonin, som pågår till ca 18.45. Därefter serveras en supétallrik och dryck.

Biljettpris: 895 kr inkl. moms. I biljettpriset ingår föreställningen, välkomstdrink, supétallrik och dryck.

Klädsel: kavaj.

Här kan du läsa mer om galan, och här gör du din biljettbeställning. Sista beställningsdag är måndagen den 13 november.

 

Bödelskyssen, av Mons Kallentoft

Glöm inte utlottningen av tre ex av Bödelskyssen! Klicka in här för att vara med!

Bödelskyssen är den första bok jag läser av Mons Kallentoft, men det kommer absolut att bli fler. Jag gillar det jag läser. Till skillnad från till exempel deckarserien av Kepler, där våldet visserligen är lika grovt, blodigt och utstuderat grymt som i Bödelskyssen, är tempot långsammare i Kallentofts mordhistoria och språket är inte lika övertydligt som hos Kepler. Huvudpersonen, Malin Fors, är inte heller lika överjordiskt overklig som Keplers huvudpersoner med sina superhjälteegenskaper. Hon balanserar snarare på gränsen till att falla ned i ett destruktivt beteende. Tack och lov håller hon sig upprätt, jag är ganska trött på nedsupna, destruktiva och mentalt trasiga kriminalinspektörer.

Det börjar med en flygplanskapning på Linköpings flygplats. Kaparen håller i ett knippe handgranater och hotar att spränga planet med män, kvinnor och barn om hans krav inte tillmötesgås, att byta de drygt fyrtio passagerarna på planet mot tre namngivna ungdomar. Kapningen blir upptakten på en nervkittlande historia där Malin Fors och hennes kollegor kämpar mot klockan i jakten på en potentiell seriemördare.

Jag gillar att svaren inte kommer enkelt till mig som läsare, utan att jag själv ges en möjlighet att engagera mig och försöka lägga samman pusselbitarna. Det litet långsammare tempot bidrar till detta. Bödelskyssen är spännande på ett krypande, obehagligt vis. En bok att sträckläsa, det gjorde jag.

Mitt betyg: 4/5

Serie: Ny serie om Malin Fors (del 2)
Antal sidor: 342
Utgivningsdatum: 2012-10-11
Förlag: Forum
Form: Niklas Lindblad (Mystical garden design)
ISBN: 9789100134679
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Böcker att se fram emot i januari – april 2018

Vårens katalog från Svensk Bokhandel kommer först den 8 december, men jag kan som vanligt inte hålla mig, utan har redan spanat på förlagens utgivningar under januari – april. Det här är mina favoriter, och fler kommer antagligen att läggas till efterhand.

 

Nya böcker i januari 2018

En ny bok av den fantastiske miljöskildraren Peter May! Den kommer jag inte att missa. Och så en ny roman av författaren till Problemet med får och getter, Joanna Cannon. Den får inte heller missas.

 

Nya böcker i februari 2018

Jane Harpers deckare Hetta var något alldeles extra. Jag kommer sannolikt att läsa Force of Nature genast när den finns i handeln, och inte vänta på den svenska översättningen.

 

Nya böcker i mars 2018

Hjälp! I mars kommer det en hel flod av spännande böcker! Jag vill läsa allihop, men här kommer det att krävas ett noggrant urval för att plocka ut de allra mest intressanta böckerna. Men hur skall jag kunna välja bort någon av de här..?!

Jag måste ju läsa Offrens offer av Bo Svernström. Den utspelar sig i det lilla samhälle som ligger närmast oss, nämligen Rimbo, med ungefär 5000 invånare. En lantbrukare hittar en man uppspikad på sin ladugårdsvägg. Japp, den måste läsas.

 

Nya böcker i april 2018

I april kommer det böcker av flera för mig fortfarande okända författare, men tidigare i år läste jag Kolibri, av Kati Hiekkapelto, och den debuten kommer att få mig att prioritera uppföljaren, De försvarslösa.


Så, vad har jag missat? Vad ser ni fram emot att läsa under januari – april?

Här finns mitt inlägg med sommarens favoriter (maj – juli 2017) och här finns inlägget med höstens favoriter (augusti – november 2017).