I kväll vid 18 började det. Jag var förberedd och stod i hästhagen i min varma overall och mössa och hade fri sikt norrut där det stormade för fullt på himlen.
Någon timme senare avtog stormarna, men nu är de igång igen. Hoppas ni fått se något av norrskenet som är så magiskt och vackert. Tydligen är det väldigt goda chanser för hela landet att se norrsken i kväll.
♥
I dag ger jag tips på pusseldeckare, eller Cosy Crime som det också tycks kallas då böckerna utesluter detaljerade våldsscener, brotten sker och upptäcks i små, socialt intima gemenskaper och de som löser brotten är amatörer.
Det här är mordhistorier som man läser med ett leende på läpparna, samtidigt som ledtrådarna strösslas genom berättelsen. Kanske, kanske lyckas man lösa mordgåtan innan upplösningen.
Bookmark Förlag har givit ut en samling av Agatha Christies pusseldeckare med nya, otroligt snygga omslag, som dessutom passar ihop layoutmässigt om man lägger dem sida vid sida som ett pussel. Briljant idé! Många av dem finns med på bokrean.
Min farmor älskade Agatha Christies deckare, och hon plöjde alla deckare av Maria Lang med flera i samma genre. Hon rekommendera mig att läsa dem, men som tonåring och ungdom hade jag en längre period då jag antingen läste tunga klassiker som spädde på min övertygelse att det är synd om människorna, som August Strindberg uttryckte det, eller raka motsatsen; litteratur som numera väl kallas feelgood och romance, som Grottbjörnens folk av Jean M Auel, Törnfåglarna av Colleen McCullough och serien om Lucky Santangelo av Jackie Collins.
Numera läser jag pusseldeckare, och här ovanför ser ni ett gäng som jag gillar. Jag har tagit med några böcker ur Enid Blytons Äventyrsserie om Jack, Lucy-Ann, Philip, Dinah och Jacks kakadua Kiki. Som barn älskade jag de böckerna. Jag lekte ofta att jag var på rymmen och var med om liknande äventyr som barnen i Enid Blytons böcker.
Missa inte H K Rönbloms böcker om historikern, läroverksläraren och amatördetektiven Paul Kennet, varav jag har läst två i nyutgåva. Författaren H-K Rönblom ansågs vara en av de fyra främsta kriminalförfattarna i Sverige fram till sin död i mitten av 60-talet. Läs gärna vad jag tyckte om Död bland de döda och Höstvind & Djupa vatten. Böckerna är nedsatta till halva priset på bokrean.
Den stora utställningen liknar inte de romaner jag läst tidigare av Marie Hermanson. Här finns ingenting som är suggestivt och rysligt på det sätt som jag upplevde i exempelvis Mannen under trappan, vilken utspelade sig i gränslandet mellan mardröm och verklighet. Den stora utställningen är spännande på ett mer lågmält sätt. Jag tyckte otroligt mycket om den. Jag hade inte tänkt köpa något från bokrean, men Pestön finns med, så kanske ändå :)
Här är några deckarserier jag ännu inte har läst, men jag har de första delarna hemma av Morden på Österlen och Nina Storm, så jag skall läsa så snart jag hinner. Klänning för korta kvinnor är nedsatt till mer än hälften på bokrean, och uppföljaren kommer ut i mars i år. Båda böckerna i serien Morden på Österlen finns med på rean.
Katarina Bivalds serie om Berit Gardner beskrivs som en hyllning till Agatha Christie, Morden i Midsomer och alla andra charmiga deckare som förenar engelska pubar, konstiga byoriginal, scones och böcker med ond, bråd död. Berit Gardner är författaren som dras in i både byintriger och mordutredningar. Den andra delen i serien, Döden på Château des Livres, kommer i april och jag vill verkligen läsa! Den här gången håller Berit Garner i en skrivarkurs på ett franskt slott med god mat, litteratur och vin. Och mord.
En deckarserie som utspelar sig i trädgårdsmiljö, visst låter det lockande! Jag har inte läst någon av böckerna i serien Säbyholms gröna fingrar, men vill verkligen göra det. Serien beskrivs som Cosy Crime i Agatha Christies anda. Några av delarna finns med på bokrean. Den femte delen, Med döden som gäst, kommer i maj.
Fortsätt väldigt gärna med att ge tips i kommentarerna, eller länka till egna blogg- eller Instagraminlägg, så fortsätter vi att dela med oss av bok- och filmtips till varandra!
♥
Allt för Bodil är den tredje och avslutande delen i trilogin Nattvak. De tre delarna kan läsas var för sig, men i den här tredje delen vävs berättelserna ihop, och jag rekommenderar att läsa serien från början.
I den första delen, Lite död runt ögonen, kommer vi in i berättelsen två år efter att fyraåriga Bodil hittat sin mamma död. Bodils pappa Arto tvingar sig själv att ta sig ur sitt missbruk för att ensam kunna ta hand om Bodil, men det är svårt att ändra på invanda beteenden med kriminalitet, våld och lögner. I uppföljaren, Som natten, skildras livet ur den tjugoåriga Asynjas perspektiv, som försöker skapa ett liv med trygghet och kärlek för sig, Eddie och den lilla dottern Snäckan. Utan att ha insett konsekvenserna, dras hon in i ett lokalt kriminellt nätverk och bär de droger som Eddie säljer på sunkbarer och klubbar. De lever ett liv där missbruk, hot och våld tillhör vardagen.
Nu är vi tillbaka hos elvaåriga Bodil och Arto. Utanförskapet i förhållande till klasskompisarna och deras föräldrar lyser igenom redan på skolavslutningen. De andra barnen står på skolgården tillsammans med sina familjer, men Bodil står ensam. Arto arbetar sent sex kvällar i veckan. Dels i köket på vännen Dittes bar, dels som flyttkarl. Ränderna går inte ur, vare sig Arto vill eller inte. Han umgås med kriminella vänner och dras återigen in i brottslighet när Rune vill ha hjälp med att hämta och leverera väskor i industriområden och lagerlokaler. Det saboterar för Arto och Bodil, men på samma sätt som Rune var lojal och tog Artos rygg när han tillfälligt föll tillbaka ned i kriminalitet, ställer Arto upp för Rune.
Bodil smider planer för sommarlovet med bästa vännen, men mellan raderna förstår man att hon kommer att bli sviken av både jämnåriga och vuxna ännu en gång. Hon hänger runt, snattar godis i butiker och är ute med sin skateboard till sent på nätterna. Omgivningen ser vad som sker, men den som borde se och bry sig är Arto, och han är ständigt upptagen med annat.
”Så länge hon kunde minnas hade hon vetat att han inte var som andra föräldrar. Att han saknade något viktigt. Som om han varken klaffade med världen eller hur en vuxen borde vara. Med honom var det som om livet krympte ihop, och det slutade inte krympa, utan blev mindre för varje år.”
Bodil är väldigt nära att råka riktigt illa ut, och när hon en natt blir vittne till ett sadistiskt överfall gör hon det. Trådar från de tidigare böckerna plockas upp och de olika levnadsöden som skildras i den här Stockholmstrilogin vävs i och med det samman på ett väldigt trovärdigt och självklart sätt. Det är sällan det görs så skickligt som i Allt för Bodil. Jag är imponerad.
Språket är som i de tidigare delarna i serien rakt och fåordigt, och innehåller en jargong som bidrar till att göra berättelserna trovärdiga och sannolikt väl speglar verklighetens Bodil, Arto, Rune, Ditte och de andra. De är hemmastadda i den verklighet som är deras, och jag lider med dem allihop. Framför allt med Bodil som inte erbjuds något annat alternativ än att växa upp i den här miljön. Jag tänker på hjärnforskning som visat att pannloben som styr konsekvenstänk inte är fullt utvecklad förrän man är tjugofem-trettio år. Hamnar man snett och i fel miljö innan dess, hinner vanor och umgänge etableras, och det blir svårt att göra om och göra rätt.
Man skulle kunna tro att det är tung läsning, men David Ärlemalm har en fingertoppskänsla för vad som är lagom nivå av mörker för berättelsen. Det hemska varvas med värme, omtanke, hopp och faktiskt även humor.
En av mina favoritförfattare är Per Anders Fogelström. Hans Stad-serie skildrade de människor som levde i Stockholm från 1860 och framåt. Han beskrev Stockholms historia ur arbetarnas perspektiv, hur de lämnade landsbygden för att flytta till staden och arbeta i hamnar, på byggen och i fabriker, hur de bildade familj och kämpade för en dräglig tillvaro. De människor som Fogelström skildrade hade drömmar som inte så ofta överensstämde med hur verkligheten såg ut, men de gav inte upp hoppet om att livet någon gång skulle bli bättre.
Så är det för de människor som lever, älskar, kämpar och dör i David Ärlemalms romaner. På samma sätt som Fogelströms Stad-böcker blivit svenska klassiker som skildrar delar av vårt samhälle, förtjänar Ärlemalms serie Nattvak att bli det.
Mitt betyg: Utan tvekan 5/5
Antal sidor: 271
Serie: # 3, Nattvak
Utgivningsdatum: 2023-01-11
Förlag: Forum
Omslagsformgivning: Miroslav Sokcic
🖤
Just nu - Just här 