Veckans bästa 4 – 10 maj

I en tid då precis allt präglas och påverkas av coronaviruset, har jag bestämt mig för att varje söndagskväll skriva ett inlägg med det jag upplevt som veckans bästa. Det kan vara små eller stora saker. Det blir ett sätt att under veckan lägga märke till allt som faktiskt är positivt också. Vad sägs om det?

Här är veckans sammanfattning av det bästa som hänt!

Äntligen är en av mina favoritserier tillbaka – Badhotellet. Varje torsdag kommer ett nytt avsnitt på tv4. Jag njuter av de vackra miljöerna och småskrattar åt vissa av karaktärerna. En jättemysig serie som beskrivs så här:

Varje sommar återvänder stamgästerna, bestående av direktörer, grosshandlare, grevar, börsspekulanter och skådespelare, till det charmiga strandhotellet på Jylland för fyra veckors semester. Värdparet och deras personal gör verkligen allt för att de celebra gästerna ska njuta av sin vistelse; de serverar mat, städar, stryker skjortor och putsar skor. De är alla beroende av varandra och trots 30- och 40-talens krisår fortsätter saker och ting att gå sin gilla gång på hotellet.

Det är ingen större skillnad på hur det ser ut när jag skriver på min avhandling, så här kommer veckans arbetsbild från en annan vinkel bara ;) Jag trivs faktiskt riktigt bra med min arbetsplats, trots att bordet är belamrat med litteratur som jag skall läsa och har läst, och även de 18 plantor jag skall plantera ut när det blivit litet varmare.

Jag har en idé om hur jag skall organisera böckerna i bokhyllorna, ni skall få se, antagligen under veckan som kommer.

Fame lade beslag på min plats, så jag åkte till Leiftra istället.

I början av veckan blev hon skodd med sulor i fram. Hoppas det kommer att fungera. Nu rör hon sig i alla fall helt fantastiskt.

Efter att longerat henne och gjort litet markarbete, för att få henne mindre pigg och mer fokuserad, red jag i alla gångarterna och hon kändes som en dröm. Håll tummarna för att det håller i sig och att hältan inte kommer tillbaka.

Som alltid – jag skjutsar tjejerna till skolan och kors och tvärs dit de behöver åka. På vägen hem tog vi en tur förbi en av skolornas parkeringar. Där stod de här jättebilarna bredvid varandra. A-traktorer allihop. Snygga bilar mot en fin bakgrund, jag måste ju bara fota.

Numera kan man tydligen ha en ungdomsbil som passar sin egen stil. Ombyggda Volvos för en viss stil, stadsjeepar för en annan stil, och så mopedbilarna för en tredje stil. Folk måste ha det gott ställt som har råd att låta sina barn/ungdomar köra så dyra bilar. Eller om föräldrarna köper sig fria från att behöva engagera sig med att skjutsa, nu när man dessutom skall undvika att åka buss och tåg.

Vi åt på Johannesbergs golfrestaurang igen. Fläskkarré med rostad potatis och tsatsiki med äpple, sallad och hembakat bröd. Väldigt gott. Jag fotade inte äppelpajen med vaniljsås, men det åt vi också, ute på restaurangens altan.

En dag köpte vi med oss sushi hem från bästa sushistället, en liten restaurang i Rimbo. Vi brukar äta sushi överallt dit vi kommer, men den allra bästa sushin har de i lilla Rimbo, där ägarna konkurrerar med ett gäng pizzerior, i vanlig ordning på små orter.

Jag borstar och borstar, men hon bara fortsätter att fälla. Varje vår förvånas jag lika mycket över mängden päls som hon haft under vintern och som nu skall bort. Men nu är det inte några stora mängder kvar, det känns skönt. Ett vårtecken så gott som något :)

Mamma och pappa är 70+, så jag åkte till handelsträdgården och köpte penséer till dem så att de slipper utsätta sig för smittorisk. Så här blev det när de planterat dem.

Ett par dagar senare åkte jag tillbaka tillsammans med Erica, Max och Uno. Vi köpte blåbärsbuskar till mamma och pappa och jag köpte bambupinnar till mina plantor. Jag skall visa senare vad jag skall ha dem till. Mysig tid med småkillarna och trevligt att få tid att prata med Erica också, perfekt att kunna förena nytta med nöje, och dessutom utomhus.

Uno satt så lugn i vagnen hela tiden.

Berätta gärna i kommentarerna vad som varit veckans bästa för dig, eller skriv om det i din blogg och länka här till den, så kan vi ladda med ännu mer positiv energi inför kommande vecka!

Ps. Carita fokuserar också på det positiva, och håller i Glad måndag! In hos henne och tanka ännu fler positiva tankar!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Spännande boknyheter!

Louise Bäckelins förlag har överraskat med att skicka mig tre nya romaner den senaste tiden.

* Vindarna viskar ditt namn är en roman om det förflutna som gör allt för att komma ikapp, och sanningar som vägrar begravas. Romanen verkar bestå av tre parallella historier, som jag gissar kommer att sammanflätas längs vägen, och som består av vardagsrealism i formen av feelgood med ett djupare budskap.

En fin hälsning fick jag också.

* I ljuset från stjärnorna är en debutroman som bland annat valts ut till New York Times Summer Selection.

Handlingen i korthet:
Sommaren 1914, Ryssland. Medan hotet om krig med Tyskland tornar upp sig vid horisonten och tsarens armé tar ett allt hårdare grepp om den judiska befolkningen står Miri Abramov och hennes bror Vanya en briljant fysiker inför ett nästintill omöjligt beslut. Efter att deras föräldrar drunknat under ett flyktförsök till Amerika uppfostrades syskonen av sin babushka, en vida känd äktenskapsförmedlerska som lärt dem att försvara sig själva till varje pris och att alltid ha en flyktplan förberedd. Men nu, när Miri står på gränsen till att bli en av ett fåtal kvinnliga ryska kirurger och hennes bror Vanya febrilt arbetar med att hitta de sista pusselbitarna i Einsteins relativitetsteori, är frågan om de klarar av att lämna det hemland som gett dem så mycket.

Innan de hunnit fatta ett beslut slungas landet in i krig och både Vanya och Miris fästman Yuri försvinner spårlöst. Medan Miri riskerar liv och lem i sitt sökande efter dem närmar sig en historisk solförmörkelse, och snart står inte bara familjens säkerhet utan även hela vetenskapens framtid på spel.

* Grävlingen är en psykologisk thriller med övernaturliga inslag, om hur det mänskliga psyket så lätt kan brista under pressen vi sätter på oss själva.

Handlingen i korthet:
Natten till den 6 november varje år bryter sig seriemördaren som kallas Grävlingen in genom källargolvet till sitt utvalda offers hus. Allt polisen finner på mordplatsen är jordrester och blodspåren där offrets kropp släpats ner i underjorden. Cecilia Wreede är polisen som sitter fast i den omöjliga utredningen och förgäves försöker lösa Grävlingens gåta.

En morgon finner förläggaren Annika Granlund ett jordigt manuskript utanför kontorets dörr. Det verkar vara skrivet av författaren Jan Apelgren, känd för att ha skrivit två succédeckare, innan han försvann spårlöst. Manuset heter Jag är Grävlingen. Det är en slags makaber men välskriven biografi om en seriemördare som lever under marken.

Annika, som kämpar med drömmen om barn och hus i ett krackelerande förhållande, ser en möjlighet att rädda förlaget som är på väg mot ruinens brant. Trots att de inledningsvis är motvilliga ser ledningen till slut inget annat alternativ än att ge ut manuset, trots att det är kontroversiellt. Snart blir Annika själv misstänkt för Grävlingens gärningar, och sakta men säkert glider hon ned i ett mörker hon trott sig ha överkommit som barn.

Är det någon av böckerna som lockar extra mycket? Har ni kanske hunnit läsa någon redan?

Boktips beroende på sinnesstämning

Den här veckan är det ett av mina förslag som utgör helgfråga hos Mia: Vilken bok skulle du rekommendera en lycklig person att läsa? Vilken bok skulle du rekommendera till någon som verkar sorgsen?

För tre år sedan fick jag andra delen i serien om Glastronen skickad till mig. Jag blev väldigt skeptisk och frågande till varför jag skulle läsa en bok i fantasygenren och dessutom för young adults, som målgruppen kallas, och ställde boken i bokhyllan.

Men ett halvår senare hade jag legat helt utslagen av influensa, och ännu värre, varit tvungen att låta avsluta livet för min fina, fina Alice. Jag behövde en bok som skulle ge mig en känsla av energi och styrka, och ögonen föll på Midnattsskronan där den stod i bokhyllan. Det tog inte mer än någon sida i boken förrän jag hade glömt tid och rum och försvunnit helt in i berättelsen på samma sätt som jag ofta gjorde som tonåring.

Mina fördomar mot omslaget och mot fantasty blev helt omkullkastade, och under tiden jag läste kände jag mig ganska oövervinnerlig, vilket var precis vad jag behövde just då. Så, mitt tips för sorgsna dagar – serien om Glastronen.

Mitt tips för bra dagar – de där böckerna som är väldigt välskrivna, intressanta och minnesvärda, men som kräver att man har litet extra energi på lager, eftersom karaktärerna i boken kommer att göra dig både frustrerad och irriterad och suga ur dig en hel del energi.

Hem till mig är en sådan bok. Det är en lågmält berättad historia om en notoriskt otrogen man, och man kan ju undra hur intressant en sådan bok egentligen kan vara, eller hur? Men det är den. Jag läste boken nästan maniskt på väldigt kort tid. Det som gör den så speciell, och inte alls trivial, är att den berättas ur den otrogne mannens synvinkel. Och det är inte själva otrohetshistorierna i sig som är intressanta, utan hur mannen, Ove, planerar och arrangerar för att kunna göra otrohetshistorierna möjliga, och hela tiden utan att själv inse hur självupptagen han är. Som läsare gör man det inte heller, till att börja med. Det är en riktig bladvändare.

Redan under de första sidorna i boken väcks frågor som följer med genom hela berättelsen. Hur fungerar han? Hur kan han vara så hängiven en person, och sedan så enkelt bara växla över känslorna till någon annan på ingen tid alls? Vad är det för fel på honom?

Mot slutet av boken har det vuxit fram en bild av honom som gör att jag anar vad det är som driver honom, som får honom att längta till något annat än det han har. Det som får honom att inte känna en konstant tomhet tycks vara att längta, drömma och idealisera. När han får vad han vill ha blir han uttråkad och söker efter någon ny att längta till, att drömma om. Varje gång han kommer hem fylls han av en leda och ledsamhet som gör ont, i nästa stund får han dåligt samvete för att han sviker. Han är livrädd för att sätta allt på spel, han vill absolut inte förlora något av det han har, han vill absolut inte vara med om ännu ett uppbrott, men han kan ändå inte låta bli att bedra och önska sig något mer. Han är som en strategisk kameleont, som hela tiden känner efter hur han bör vara i olika situationer, men när det blir problem eller kraschar är han inte beredd att kämpa för det han har, utan glider vidare.

Ove är en sammansatt, men framförallt en ganska tragisk och självgod person. Jag önskar hela tiden att han skall komma till sans och förnuft, och inte äventyra allt fint han har i sitt liv, men han tycks inte ha några spärrar. När han närmar sig sextio och inte längre är den Clark Gable han en gång var, och de unga kvinnorna inte längre faller som tidigare för hans charm, och alternativet är en måttfull och i Oves ögon ospännande kvinna från en datingsida, då kommer ångern och känslan av total tomhet.

Som jag skrev, här krävs en del extra energi på lager, alltså ett tips för glada dagar!

Mias bonusfråga: Har ni något tips för att motverka trötthet?

För mig är tillräckligt med sömn det enda som verkligen hjälper. Och rutiner. Jag har samma rutiner vardag som helg; jag går upp vid 6-6.30 varje dag och går och lägger mig vid 22. Träning är också bra, då blir jag fysiskt trött och sover mycket bättre, vilket gör mig piggare.

Men ibland räcker inte det, då märker jag att jag dricker mer kaffe än vanligt, vilket egentligen bara gör mig tröttare, och jag har testat att äta ginseng för att få mer energi, och det tycker jag faktiskt fungerar.

Veckans bästa 27 april – 3 maj

I en tid då precis allt präglas och påverkas av coronaviruset, har jag bestämt mig för att varje söndagskväll skriva ett inlägg med det jag upplevt som veckans bästa. Det kan vara små eller stora saker. Det blir ett sätt att under veckan lägga märke till allt som faktiskt är positivt också. Vad sägs om det?

Här är veckans sammanfattning av det bästa som hänt!

Veterinären som skulle ta med ultraljudsutrustning hade inte med sig den när han kom. Riktigt dåligt. Dessutom drog han till med att Leiftra skulle vila i box under en vecka på grund av fångkänning. Fångkänning?? Hon har ju gått på grus under ett års tid och inte ätit gräs. Det räckte inte med det, den här veterinären måste vara en av de sämsta jag träffat på, men nog om det. Nu fokuserar vi på det positiva!

Dagen efter hältundersökningen var Leiftra ohalt. Hej då med de tusenlapparna i onödan, men bra att hon är fräsch igen! Dessutom lät jag röntga hennes båda framhovar för att se hur påverkade de blev av fångkänningarna hon hade för ett par år sedan. I princip ingen påverkan alls, ingen som har betydelse för henne. Otroligt skönt att veta! Jag lät en kiropraktor behandla henne också, och han justerade en del stelhet som islänningar ofta får i kroppen eftersom de har fem gångarter. Dessutom gav han en del tips om skoningen, så i morgon skall hon bli skodd med sulor fram och få kortare tår. Nu hoppas vi att felsökningen räcker och att hon fungerar som ridhäst.

Jag red lektion igen, men inte på Leiftra som ni ser på fotot, utan på en häst hos min instruktör. Jag gick som Zeb Macahan efteråt… Hela kroppen arbetar när man rider, eftersom man till exempel gör halt genom att spänna magmusklerna och använder insidan av benen och sitsen väldigt mycket. Dessutom skall man vara i balans och inte spänna sig i axlar och skuldror. Plus komma ihåg och göra allt som instruktören tipsar om för att utvecklas i ridningen. Det är jobbigt både fysiskt och mentalt, men så otroligt roligt!

Jag har ju bett er stoppa mig om jag får för mig att odla grönsaker i år igen. Nu hann ni inte det… ;) Jag har redan köpt en del tomat-, paprika- och chiliplantor. Fames uppfödare hade sått så många, så jag köpte några av henne. Och just nu känns det lika spännande och roligt som förra året vid det här tiden. Måtte intresset hålla i sig i år. Men jag blev litet tveksam redan när jag skulle rensa pallkragarna från förra årets ogräs och frökapslar, när jag glömde bort att rensa ogräset för att fota istället… Hur som helst – kul!

Att det vuxit så dåligt i våra rabatter och krukor kan ju bero på att jag inte gödslat ;) I år skall jag göra det och se vad som händer. Jag köpte olika sorter, bland annat pelleterad kogödsel. Sedan blev vi tvungna att vädra ur bilen. Rejält och länge.

Arbete med hund som sällskap på bordet. Jag lyfte upp henne för att ta bilden, i rättvisans namn, som en slags motvikt till att katter alltid hoppar upp på borden och inte verkar gå att lära av med det, men hundar förväntas hålla sig på golvet. Men sedan blev det ny duk, från vintrigt grå till somrigt vit istället.

Det går upp och ned med hur bra jag tycker att det går. Just nu är det väldigt intressant och roligt att få ihop teoriavsnittet. Jag har dock börjat fundera på hur det kommer att bli att disputera och komma ut med avhandlingen det här coronaåret. Är det verkligen smart att ge ut den när man inte kan bjuda in intresserade och media till disputationen, och jag inte kan åka runt och prata om innehållet, om det skulle finnas önskemål om det, på grund av coronarestriktionerna? Finns det inte en risk att avhandlingen riskerar att bli helt ouppmärksammad, vad tror ni?

På torsdagsmorgonen, dagen innan valborgsmässoafton, vaknade vi till det här. Grannen hade tänt två stora brasor, vilket slutade med att tre brandbilar susade hit och släckte en av brasorna. I samband med det upptäckte vi att grannen fällt tre av våra granar och schaktat jordmassor in på vår mark, plus demolerat och täckt över gränspinnar som Lantmäteriet satt ut. Nu har vi kollat upp vad som gäller juridiskt, och ingen grannosämja än så länge i alla fall, så det får man väl se som positivt.

Någon dag senare blev Shelly biten över ryggen av en hund i byn bredvid. Shelly gick kopplad vid min sida när en stor hund sprang ut på vägen och upp bakom oss. Vi blev helt överraskade, och Shelly skrek rakt ut. Jag blev fruktansvärt arg och gick direkt in till ägaren. Ingen grannosämja där heller, och framförallt klarade sig Shelly utan skador. Så därför får händelsen vara med i inlägget för positivt tänkande.

I går stod jag och pratade med mina föräldrar när det plötsligt susade förbi två stora fåglar. Vi gick närmare för att se om det var tranor igen, men det var det inte… Titta, vad häftigt! Ett storkpar i Roslagen! Storkar som haft sådana problem att häcka på grund av att man dikar ur och förändrar markerna så att det försvårar för storkarna att överleva. Och om de ändå klarar sig i Sverige, är det främst i Skåne de håller till. Men inte i går, då var de hos oss! Jag och Erica gick en långpromenad i går (också en positiv sak), och när vi kom tillbaka var storkarna kvar och hade slagit sig ned på varsin telefonstolpe. Litet kul att de cirkulerade runt min brorsons och hans flickväns hus, vad kan det betyda..?

Veckan var helt fantastisk när det gäller solnedgångar och dramatiska molnformationer. Så här fint var det med ett rosa molntäcke alldeles nära marken någon kväll.

Och så här såg det ut om man vände sig om. Helt utan filter och fotat med mobiltelefonen.

Jag utfodrar på morgnarna när det är helg, men på veckodagarna ansvarar jag för kvällsfodringarna. En kväll hade Leiftra, och jag, den här utsikten från hagen.

Nu har jag skrivit några sådana här sammanfattningar av positiva saker som hänt under veckan, så fungerar det då? Blir jag mer fokuserad på positiva saker i dessa oroliga och dystopiska tider? Svar, ja! I början av coronapandemin tappade jag energi och orkade knappt ta mig för med saker. Det är lätt att hamna i det igen när vi matas med hemska uppgifter om smittospridning, dödstal, uppsägningar och konkurser, men nu är jag uppmärksam på det och drar igång med något för att, om ingenting annat fungerar, fake it until you make it! Bara bestäm dig för att göra saker som brukar vara roliga, så finns det stor chans att det blir roligt när du är igång, så tänker jag. Vänd fokus från elände till glädje. Det låter flummigt, men funkar för mig.

Berätta gärna i kommentarerna vad som varit veckans bästa för dig, eller skriv om det i din blogg och länka här till den, så kan vi ladda med ännu mer positiv energi inför kommande vecka!

Ps. Carita fokuserar också på det positiva, och håller i Glad måndag! In hos henne och tanka ännu fler positiva tankar!

 

 

 

Recension: Våroffer, av Anders de la Motte

Har ni sett ett så iögonfallande och effektfullt bokomslag. Det är så snyggt att jag faktiskt sett fram emot den här boken delvis för att kunna ställa den i bokhyllan bredvid de andra lika snygga böckerna i Årstidskvartetten och ta fram och titta på dem ibland. Art by Sundberg/Maria Sundberg har designat alla fyra böckerna i serien.

Men självklart är det i första hand bokens innehåll som lockar. Jag har läst författarens tre tidigare böcker i serien, och de följer allihop samma fängslande dramaturgiska modell, med brott som begåtts i det förgångna och som av olika anledningar kommer upp till ytan igen på grund av händelser i nutid.

I Våroffer är det ett ritualliknande mord som skedde i mitten av 1980-talet på en tonårig flicka som utgör historiens kärna. Flickans bonusbror dömdes på tveksamma grunder för mordet, och i samband med det försvann resten av familjen utan att lämna några spår efter sig. När läkaren Thea Lind flyttar till den lilla skånska småstaden hör hon talas om mordet och känner igen sig i det hon hör om flickans liv, med en våldsam far och en känsla av utanförskap, att inte passa in. När hon hittar ett fotografi på flickan i en vit klänning, med utslaget hår och hjorthorn i händerna, och fyra yngre personer med djurmasker ståendes runt henne, väcker det hennes nyfikenhet och hon börjar nysta i vad som egentligen hände den där vårdagen för trettio år sedan.

Trots att lång tid passerat är sorgen fortfarande närvarande hos många i det lilla samhället. Misstankarna och tvivlen anas, även om man lagt locket på och undviker att tala öppet om dem. Alla verkar ha hemligheter kring mordet, även Theas pojkvän som växte upp på orten. Successivt förtätas stämningen, mörkret blir djupare och Thea får anledning att frukta för sitt eget liv.

Våroffer är en roman som jag skulle placera någonstans mellan pusseldeckare och relationsroman. Spänningsnivån är inte särskilt hög, historien är snarare fängslande än nervkittlande. Precis som i de tidigare romanerna i serien är det ramberättelsen som håller mitt intresse och min nyfikenhet vid liv fram till den sista sidan. Jag vill veta mer om de i olika grad trasiga människorna i det lilla samhället, och hur de reagerar när det som länge varit en väl bevarad hemlighet plötsligt riskerar att komma upp till ytan igen.

Mitt betyg: 4/5

Serie: Årstidskvartetten (#4), fristående romaner
Antal sidor: 405
Utgivningsdatum: 2020-03-30
Förlag: Forum
Omslag: Maria Sundberg
ISBN: 9789137153858
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Sagolikt goda småkakor av choklad med kolafyllning

Det här receptet kommer från Frida Skattberg. De är antagligen de godaste kakor jag ätit, och går snabbt och enkelt att baka. Att strössla litet flingsalt över kakorna när de tas ut ur ugnen gör att smakerna lyfter och gör kakorna alldeles extra ljuvliga.

Till 24 kakor behöver du
200 g smör (rumsvarmt)
2 dl strösocker
2 msk ljus sirap
4 msk kakao
2 tsk vaniljsocker
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
24 tsk karamelliserad mjölk
Litet flingsalt

Gör så här

  1. Sätt ugnen på 175°C och klä en plåt med bakplåtspapper.
  2. Vispa rumsvarmt smör, strösocker och sirap krämigt.
  3. Blanda kakao, vaniljsocker, vetemjöl och bakpulver. Arbeta ihop med smörblandningen till en smidig deg.
  4. Rulla degen till 24 jämnstora bollar. Lägg dem på plåten och tryck ner ett finger i varje boll.
  5. Fyll groparna med karamelliserad mjölk.
  6. Grädda mitt i ugnen 15 minuter.
  7. Tag ut och låt svalna en aning innan du toppar med lite flingsalt.

Veckans bästa 20 – 26 april

I en tid då precis allt präglas och påverkas av coronaviruset, har jag bestämt mig för att varje söndagskväll skriva ett inlägg med det jag upplevt som veckans bästa. Det kan vara små eller stora saker. Det blir ett sätt att under veckan lägga märke till allt som faktiskt är positivt också. Vad sägs om det?

Här är veckans sammanfattning av det bästa som hänt!

Det här gjorde mig riktigt glad – en taltrast som kvittrade ihärdigt i trädtopparna, och fick svar från en annan trast.

Jag har gått flera långpromenader den här veckan, dels i skogen, dels på golfbanan. Väldigt skönt att komma ut och röra på sig samtidigt som det är trevligt att prata med Ewa och Erica och med mamma och pappa, och få sol i ansiktet. I går var jag däremot extremt trött och tog det väldigt lugnt som ni ser på staplarna här ovanför. Ni skall strax få se vad jag gjorde istället.

Jag har tagit promenader med Leiftra, dels till fots, dels uppsuttet. Hon är inte helt ok i sin bog, samma problem återkommer hela tiden, och jag kan inte förstå vad det är. I morgon kommer veterinären ut och har med sig utrustning för ultraljud på senor. Jag ser det som positivt att förhoppningsvis få besked.

Vi är fyra stycken som hjälps åt med att utfodra hästarna. På helgerna är det jag som utfordrar på morgonen. Upp klockan sex när allt är tyst och stilla. Alla väger upp hö till sin egen häst, så är det bara att ta kassarna och lägga ut i hagarna.

När jag kom hem igen såg jag att bilen behövde tvättas. Lika bra att spola av den direkt innan smutsen hinner fastna. Ganska skönt att vara uppe tidigt och hinna med saker.

Arbete som vanligt. Samma plats, men förhoppningsvis några nya tankar. Och en del gamla. Förra veckan berättade jag att det drar ut på tiden och att det är litet stressande. Men den här veckan tror jag att jag fick ihop sambandet mellan min teori och metod så att det blir tydligt.

Två turer till Uppsala. En med Bella som skulle till tandregleringen, och en tur till biblioteket. När man står med ryggen mot juridiska biblioteket ser man domkyrkan. Kan man annat än gilla Uppsala.

Efter biblioteket gick jag till min frisör. Jag kom tjugo minuter tidigt och passade på att läsa den här nyutkomna spänningsromanen. Social distansering gäller överallt (nästan, jag skall visa motsatsen snart). Det var väldigt ödsligt på salongen. Många företagare har det svårt nu.

Hon lade fram choklad och kolor och den här dagen tackade jag inte nej. Men efter utvecklingssamtalet i fredags, med Jackies lärare som är väldigt vältränad, blev jag peppad att ta tag i mina vanliga vanor med bra mat och träning igen. Bra med människor som inspirerar!

Johannesbergs golfrestaurang har öppnat och lagar så god mat att vi åt där tre gånger den här veckan. Den här dagen var det färsbiffar med fetaost och väldigt goda tillbehör.

En av dagarna var det köttfärslimpa med potatismos, gräddsås och rårörda lingon. Väldigt gott. Om man sitter på golfrestaurangens altan ser man vårt hus på andra sidan ängarna.

Kul idé att göra en ampel till en tomatplanta i en burk för krossade tomater. Den hängde inne i restaurangen.

Titta, vilken snygg skylt för menyn!

I går satt jag en timme här i bilen och väntade på Jackie som skulle träffa sina kompisar och läste vidare i Anders de la Mottes bok under tiden. Ser ni bilarna som väller in i en strid ström till köpcentrumet? Jag tror att vissa har glömt smittspridningen.

Våra vänner visade så fina jordgubbsplantor på Facebook, så jag bestämde mig för att ta tag i vårt jordgubbsland. Det blev otroligt många jordgubbar förra året, men om det skall bli några i år måste jag ta itu med att rensa bort alla revor.

Vad tycker ni..? Hemskt, eller hur?

Och vad är det för positivt med att jordgubbsplantorna fått gå helt bananas och skicka ut revor så att hela landet ser ut som ett spindelnät? Jo, att jag skickade en bild till mina föräldrar och ringde och frågade vad de tyckte om bilden, så fick jag tips om vad jag skall göra för att få kraftiga och fina plantor med många bär!

Jag har sett att vissa i de södra delarna av landet redan har kunnat göra rabarberpaj av sina rabarber. Här har de bara börjat titta fram. Men så kul det är att se hur allt spirar och växer  varje dag!

Syrenhäcken är full med knoppar! Jag fotade med mobiltelefonen nu, men skall ta fram systemkameran och gå runt och fota växter och insekter någon dag i veckan.

Mitt sällskap när jag rensade jordgubbslandet.

Det här var väldigt mysigt. Ligga i soffan och läsa på kvällen, med sällskap av de här två. Analys och omdöme av Nina Lykkes nya roman kommer också inom kort.

Berätta gärna i kommentarerna vad som varit veckans bästa för dig, eller skriv om det i din blogg och länka här till den, så kan vi ladda med ännu mer positiv energi inför kommande vecka!

Veckans bästa 13 – 19 april

I en tid då precis allt präglas och påverkas av coronaviruset, har jag bestämt mig för att varje söndagskväll skriva ett inlägg med det jag upplevt som veckans bästa. Det kan vara små eller stora saker. Det blir ett sätt att under veckan lägga märke till allt som faktiskt är positivt också. Vad sägs om det?

Här är veckans sammanfattning av det bästa som hänt!

1. Mina forskningshandledare undrar nog vart jag tog vägen, eller snarare vart mitt teorikapitel tog vägen. Som ni ser på översta bilden sitter jag fortfarande nedgrottad i teoretiska texter om rättskultur, och krafsar snabbt ned alla tankar och idéer jag får i ett block för att sedan strukturera och sammanställa min egen text.

Det har tagit mycket längre tid än jag trodde, förmodligen längre tid än någon trodde, men jag valde en mer utmanande och spännande väg där teoriavsnittet inte bara är en transportsträcka in i avhandlingen, utan ett avsnitt som kommer att vara intressant i sig själv. Det är i alla fall vad jag hoppas att fler än jag skall tycka.

Och vad är det som är så positivt med att jag just nu ligger efter i tidsplanen för min avhandling? Jo, att jag har gjort mitt bästa, och att jag inte kommer att ångra mig efteråt för att ha tagit en genväg för att snabbt bli klar. Jag kommer att kunna läsa min text och tänka att jag kunde inte bättre. Räcker det inte, så är det för att jag inte hade mer att ge. Och det kan jag leva med i så fall.

 

2. Något som också får mig att må bra är att komma ut i skogen och se hur det blir mer och mer vår. Jag har sett både blåsippor, vitsippor och gullvivor. Det jag tyvärr inte kan visa är den havsörn som flög upp helt nära! 🦅 Minst två meters vingbredd och lugna, kraftfulla vingslag. Den känslan!

 

3. Jag har läst ut två böcker den här veckan, båda i skräckgenren och båda skrivna på 1800-talet. Dels Dr Jekyll & Mr Hyde, dels den här romanen. Nu har jag betat av tre av de fyra skräckromaner som den helt nyutkomna Monster i terapi handlar om. Nästa bok på tur är Frankenstein.

Jag hade inte läst en hel roman av Oscar Wilde tidigare, men nu vet jag vad man menar med att han är en mästare på aforismer. Han har till exempel skrivit: To live is the rarest thing in the world. Most people exist, that is all. Min recension av Dorian Grays porträtt kommer i kväll eller i morgon.

 

Heldag i Stockholm i april förra året. Här var vi i Kungsträdgården och fotade körsbärsblomningen. I år undviker vi folksamlingar

4. Tjejerna har haft påsklov den här veckan, och jag har nog aldrig upplevt ett så långt påsklov tidigare, i positiv mening. I vanliga fall brukar vi åka runt och träffa släkten i dagarna tre, och även om det är väldigt trevligt försvinner ju tre av de lediga dagarna utan att man hunnit göra något av allt annat man tänkt sig. Det har inte heller varit några danslektioner och inga önskemål om att åka och shoppa eller gå på bio, eftersom sådant inte är möjligt nu. En ovanligt lång, lugn och stillsam påsk helt enkelt.

 

5. Jag har gått promenader både med hunden och med hästen. Otroligt skönt att komma ut och rensa tankarna på allt annat och bara vara i nuet.

Berätta gärna i kommentarerna vad som varit veckans bästa för dig, eller skriv om det i din blogg och länka här till den, så kan vi ladda med ännu mer positiv energi inför kommande vecka!

Böcker som förflyttar mig till platser att längta till

I veckans helgfråga undrar Mia: Har du blivit sugen på att resa till ett ställe på grund av att du läst en bok som utspelar sig där?

Ja, det har jag verkligen. Här kommer några tips på böcker som lyckas förmedla just den där känslan, att man vill till platserna i böckerna och själv uppleva dem.

♥ Som barn läste jag Enid Blytons Äventyrsserie om Jack, Lucy-Ann, Philip, Dinah och Jacks kakadua Kiki, och älskade de böckerna. Jag lekte ofta att jag var på rymmen och var med om liknande äventyr som barnen i Enid Blytons böcker. Dock utan den klassiska och otroligt mysiga picknickkorgen som de ofta hade med sig.

Jag skulle gärna uppleva de här platserna även nu i vuxen ålder, särskilt ön med Lunnefåglar.

 

 

♥  Ni har väl inte missat 80-talsklassikern, Törnfåglarna? Jag både läste boken och såg teveserien som fjortonåring, och grät över den omöjliga kärleken mellan den katolske prästen Ralph de Bricassart (spelad av Richard Chamberlain i teveserien) och Meghan ”Meggie” Cleary (spelad av Rachel Ward). De älskar varandra, men Ralph väljer en karriär i den katolska kyrkan, vilket gör deras relation förbjuden. Han kan ändå inte motstå henne, vilket leder till mycket lycka men också mycket olycka.

Jag skulle gärna resa till Australien, hyra en häst och rida på dammiga vägar, över berg och oändliga slättland, se kängurur längs vägen och galoppera på stränder, precis som i Törnfåglarna. Helst utan att råka ut för farliga vildsvin, som i boken…

 

♥  Sigrid Undsets roman Kristin Lavransdotter är en av de allra bästa böcker jag läst. Tänk vilken författare hon var, Sigrid Undset. Som ett exempel kan jag berätta om när vi åkte på MC-semester i Norge och jag plötsligt kände otroligt starkt att landskapet kändes precis som  Gudbrandsdalen ur boken om Kristin Lavransdotter. Jag lutade mig fram och sade det till Patrik, alldeles hänförd. Efter ett par hundra meter kommer det en skylt. ”Gudbrandsdalen”. Då har man lyckats som författare. Jag vill alltid tillbaka till Norge, det vackraste land jag upplevt.

 

♥  Balladen om Marie: en biografi över Marie Krøyer. Bokförlaget Forum gav ut den år 1999, men jag tror att den finns i nyutgåva också med omslag från en filmatisering som gjorts. Jag brukar inte vara så förtjust i biografier, men den här är väldigt bra. Gripande, förstås, eftersom Marie Krøyers liv var fyllt av både kärlek, svek och tragik. Marie var gift med den kände skagenmålaren P.S. Krøyer. I takt med att de inreder det ena hemmet vackrare än det andra dör deras kärlek, samtidigt som han sjunker djupare ned i sinnessjukdom. När Marie är på semester träffar hon Hugo Alfvén. De blir vilt förälskade. Men deras passionerade kärlekshistoria utmynnar i svek och olycka, för Marie.

Den här biografin fick mig att resa till Skagen för att själv få uppleva platsen där Marie bodde. Det är verkligen så vackert och gemytligt som boken förmedlar.

 

♥  Den lilla bokhandeln i Paris läste jag under vår Frankrikeresa för ett par år sedan och tyckte väldigt mycket om den. Här handlar det om en väldigt varmhjärtad, inkännande och sorgsen bokhandlare som rekommenderar böcker istället för medicin till människor med brustna hjärtan. Sitt eget brustna hjärta verkar har till att börja med inte kunna kurera. Men så beger han sig söderut tillsammans med en, och sedan flera, vänner nedför Frankrikes floder och lyckas under resan hela sig själv. En väldigt fin berättelse.

På vår resa passerade vi många av de platser som bokhandlaren och hans följe också passerade, och stämningen som boken förmedlade var precis den vi upplevde när vi reste runt i södra Frankrike. Jag vill tillbaka.

 

♥  Som om du inte fanns utspelar sig vid ett par tillfällen i Italien. Tess och Gus möts som hastigast första gången i Florens. Gus är där med sina föräldrar för att försöka komma över broderns död. Tess ber honom ta en bild av henne och väninnan på Ponte Vechio innan de skall återvända hem. Utan att de vet om det korsas Tess’ och Gus’ vägar flera gånger under åren som följer. Deras liv utvecklas helt olika, men på varsitt håll går de båda två igenom personliga prövningar, glädje och sorg, och upptäcker att livet inte blev som de trodde att det skulle bli när de var arton år. Det blir bättre och det blir sämre. När de åter möts i slutet av berättelsen har det gått sexton år och båda står mitt i livet.

När jag läste Som om du inte fanns längtade jag tillbaka till Toscana och Florens. Jag vill tillbaka nu när jag tänker på det, bo på en kulle i Toscana där man kan se ut över fälten som omges av cypresser och pinjeträd och äta pappardelle al ragù di cinghiale (pasta med vildsvinsragu) som är en norditaliensk specialitet.

Mias bonusfråga: Vad ser ni fram emot?  Ja, det som alla andra också ser fram emot, att den här pandemin skall vara över. Den önskan överskuggar allt annat. Men jag ser också fram emot sol och värme, att plantera vårblommor i krukor, nästa ridlektion, att läsa boktrave efter boktrave med lockande böcker, att inreda balkongen och tillbringa mycket tid där, latsdrag och höftlyft i smithmaskinen på gymmet, att bada i havet, att vara klar med min bok och fortsätta med ett nytt projekt, att gå på promenader i skogen med Shelly och vår granne som också har en Sheltie, att äta lunch utomhus, doften av liljekonvaljer och utslagna syrener och just nu en kopp linizio lungo och rostat surdegsbröd med avokado och havssalt.

Titta in hos Mias bokhörna för många fler tips på hur du kan resa i böckernas värld! Även om vi inte kan resa till andra platser just nu, kan man ju resa i tanken, och man kan förbereda sig för kommande resor. Att planera resor är kanske inte halva nöjet med att resa, men i alla fall en stor del av det tycker jag.

Ha en fin fredag!

Recension: Dr Jekyll & Mr Hyde, av Robert Louis Stevenson

Vi känner väl alla till boken om Dr Jekyll & Mr hyde, och att den handlar om kampen mellan ont och gott i varje människa. Jag hade inte läst boken tidigare, men har några vaga minnen från gamla, svartvita filmer då Dr Jekyll förvandlas till Mr Hyde. Där stannade min kunskap.

Nu har jag äntligen läst boken. En kortroman från 1886 på bara 80 sidor, men så innehållsrik på allt som är typiskt för skräckromantiken. Nattliga promenader i mörka, dimmiga gränder med hästdroskor som rullar förbi i skenet av gaslyktor. Inom psykologin hade man under den här perioden börjat uppmärksamma att människan styrs av vissa drifter, och man intresserade sig för människans både ljusa och mörka sidor, för liv och död. Klasskillnaderna var stora och läkare, jurister och vetenskapsmän var högt ansedda under denna period. Man ansåg att personer som hade dessa respekterade yrken också hade en högre moral. Allt detta ryms inom denna tunna boks pärmar.

Advokat Utterson och hans släkting Richard Enfield vandrar omkring i ett dimmigt London och hamnar av en tillfällighet på en bakgata som väcker minnen hos Enfield. Han berättar att han en sen kväll fick se en liten man med ondskefull blick komma springande med ojämna steg från en sidogata och stöta ihop med en flicka i åttaårsåldern. Mannen trampade helt lugnt ned flickan och lämnade henne skrikande på gatan som om ingenting hade hänt. I enlighet med 1800-talets ideal agerade den välkände och aktade Enfield rättrådigt och med civilkurage, sprang ikapp mannen och såg till att han betalade flickan skadeersättning. Det visade sig att den ondskefulle mannen bodde på just denna bakgata, och när Advokat Utterson hör mannens namn, Mr Hyde, inser han att det testamente som deras gode vän, Doktor Jekyll, har lämnat i förvar hos honom är till förmån för just denne Mr Hyde, om Doktor Jekyll av någon anledning skulle avlida eller försvinna.

Så inleds historien, och sedan följer egendomliga och skrämmande händelser som gör att Advokat Utterson inte kan låta bli att nysta i det märkliga som sker. I stil med gammaldags deckare jämförs namnteckningar med varandra, tjänstefolk vittnar om personlighetsförändringar hos Doktor Jekyll, en nära vän insjuknar plötsligt av sinnesförvirring och avlider, nycklar leder till oväntade platser.

Det blir till slut Advokat Utterson som får ta emot Doktor Jekylls redogörelse för hur han, som den förmögne, hederlige och rättfärdige läkare han är, genom ett elixir kunnat njuta fullt ut och slippa ifrån känslan av skam över att leva dubbelliv med tvivelaktiga nöjen, snedsprång och till och med mord, då han bytte skepnad och personlighet till den helt skrupelfrie Mr Hyde. Genom möjligheten att förvandlas mellan den gode och den onde personlighet han hade i sig, kunde han fortsätta som den redbare och aktade läkare han framförallt var, men också leva ut alla sina drifter och ovärdiga förströelser utan att själv må dåligt eller skämmas det minsta. Men i sann 1800-talsanda har historien ett moraliskt budskap. När man släpper fram de mörka sidorna hos sig själv, riskerar de att ta över, och det är vad som händer Dr Jekyll. Han förlorar kontrollen över elixirets verkan.

Enligt vad jag kunnat läsa om författaren, Robert Louis Stevenson, hade han länge velat skriva en bok om människans dubbelnatur, om hur vi alla kämpar med det goda och det onda vi har inom oss. Under en period då författaren var väldigt sjuk i tuberkulos och behandlades med kokain, skall han ha drömt flera av scenerna i boken och skrivit ned det han mindes från dem.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 80
Utgivningsdatum: 1886, men den här nyutgåvan: 2017-11-03
Originalets titel: Strange Case of Dr. Jekyll and Mr. Hyde
Förlag: Modernista
Översättare: Jakob Gunnarsson
ISBN: 9789177016335
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris