Vad man kan göra en ledig fredag

I går hade Bella och Jackie lovdag, så jag tog också ledigt. Ledigt från att redigera min bok, men inte fysiskt ledigt. På morgonen åkte jag till handelsträdgården och hittade många fina växter till krukorna vid entrén, en del fröer till grönsaker (jag som misslyckades totalt förra året kunde ändå inte låta bli…) och en tomatplanta.

Ni får se snabbtagna bilder med mobiltelefonen i dag. Så här blev det med de nyplanterade växterna. Rosor och lavendel i en kruka, några lobelior som kommer att hänga ned från krukans kant när de vuxit till sig, en uppstammad solanum, eftersom jag aldrig brukar misslyckas med sådana och så margueriter och litet annat.  Det blåste otroligt mycket, ni ser ju flaggan.

Jag har inte börjat med ogräset i grusgångarna och rabatterna än, som ni ser, men i går rensade jag jordgubbslandet, pallkragarna och landet med tomater.

För två år sedan fyllde jag barnens gamla sandlåda med jord och hästgödsel och planterade jordgubbsplantor och litet annat, då såg det ut så här.

Förra året torkade jordgubbarna bort i värmen, men plantorna har överlevt och ser väldigt frodiga ut med många blommor, så hoppas på en fin sommar med många jordgubbar. Dessutom doftade det väldigt gott av citron i jordgubbslandet, tack vare citronbasilikan som tydligen också överlevde förra sommarens torka.

Litet provisoriskt sågade jag till några lister som får fungera som stöd till tomatplantorna till att börja med. Tomatplantorna ser lika trötta ut som Shelly, men tar sig förhoppningsvis när de fått acklimatisera sig utomhus.

Förra året blev det så här fina tomater.

Jag som var helt smärtfri i min höft fick tillbaka smärtan av allt bärande av jord och växter och av trädgårdsarbetet i går. Men, kan man bli av med smärtan en gång kan man bli det igen, så tänker jag. I dag blir det lugnare. Jag skall skjutsa Bella och Jackie till repetition inför dansshowen i morgon. Förhoppningsvis hinner jag ta en promenad med Leiftra i kväll och rensa rabatter eller grusgångarna. Och så har jag läst en till bok som jag skall recensera här i bloggen.

Shelly och jag förra sommaren

Har ni tänkt på att det är första dagen på sommaren i dag? Hoppas den blir fin!

 

Vårens fem bästa böcker i veckans topplista

I veckans topplista vill Johanna i deckarhörnan att vi berättar om de fem böcker som vi tyckt vara de allra bästa under våren, det vill säga guldkornen under mars-maj.

Det här är de fem böcker jag tyckt vara bäst under våren. Två av böckerna gav jag femmor och tre av böckerna fyror i betyg. Scrolla ned så berättar jag litet om var och en av dem.

★★★★★
Skamlös
Skärmhjärnan

★★★★
Innan ni tog oss
Staden
Folk med ångest

♥  Skärmhjärnan
Sammantaget ger Skärmhjärnan ett bra underlag för beslut om hur man bör förhålla sig till sitt eget skärmanvändande och hur man som förälder bör förhålla sig till barnens och ungdomarnas användning av mobiler och surfplattor.

För mig var det en ögonöppnare att läsa att den främre delen av vår hjärna inte är tillräckligt utvecklad förrän i 25-30-årsåldern. Och det är just den delen som reglerar vårt risktagande och vårt belöningssystem. Det innebär att barn och ungdomar har mycket svårare än vi vuxna att styra mobiltelefonanvändandet, eftersom deras hjärna ännu inte är fullt utvecklad för att kunna avstå från sådant som får dem att må bra för stunden, som att hela tiden använda mobiltelefonen.

Här har jag recenserat Skärmhjärnan.

__________

♥  Staden
Det här måste vara det perfekta upplägget för en rysare – en liten grupp människor som skall tillbringa fem dagar på en helt isolerad och ödelagd bruksort, långt ifrån annan bebyggelse och kommunikationer.

Man anar redan i första kapitlet att något hemskt har hänt, och kommer att hända igen. Jag läser och både önskar och inte önskar att teamet skall vända om. Jag är ju så nyfiken på vad teamet skall upptäcka, men när de kör in i den igenvuxna staden som ligger så isolerat i en dalgång att den inte ens finns med på kartor, och börjar sätta upp sina tält, då vill jag bara ropa nej, nej, gör det inte! Det låter kanske märkligt, men det är samtidigt väldigt stämningsfull läsning.

Här har jag recenserat Staden.

__________

♥  Folk med ångest
Jag har läst Fredrik Backmans senaste roman, Folk med ångest. Det är samma känslomässiga bergochdalbana som när jag har läst hans tidigare böcker, och samma varma underton. Fredrik Backman håller sina läsare i handen genom hela historien, och titeln till trots känns det både tryggt och trivsamt, och överraskande roligt.

Försök bortse från omslaget, det fick mig nästan så avskräckt att jag inte ville läsa boken, och nu när jag läst tycker jag inte att det motsvarar djupet i innehållet det minsta.

Här har jag recenserat Folk med ångest.

__________

♥  Innan ni tog oss

Det här är en fängslande och väldigt fint berättad historia som, trots att den baseras på fruktansvärda händelser, ändå har en varm ton och ger en stor läsglädje. Det är en konst att hitta den rätta nivån med tanke på ämnet. Att det blir så bra tror jag delvis beror på att historien berättas omväxlande i dåtid och nutid, delvis på att författaren har en så mjuk och lugn berättarröst.

Berättelsen om hur Rill och hennes småsyskon rövas bort och kommer till ett barnhem, hur de behandlas och hur de försöker hålla ihop och inte skiljas åt, är den mest gripande. Kapitlen som skildrar Averys sökande i nutid efter förklaringar till den gamla damens intresse för hennes armband, Averys efterforskningar genom brev och fotografier och hur hon långsamt inser hur allt hänger ihop, är spännande på ett eftertänksamt vis. Kombinationen dåtid och nutid blir väldigt lyckad och trots ämnet skulle jag klassificera Innan ni tog oss som en feelgoodroman.

Här har jag recenserat Innan ni tog oss.

__________

♥  Skamlös
De tre författarna vill visa att social kontroll inte bara handlar om grova övergrepp som tvångsäktenskap och könsstympning, utan även om mildare former som genomsyrar hela livet för många flickor och kvinnor. Författarna till Skamlös beskriver det så bra, när de lyfter fram att de inte uppmanar till att bryta sig loss från familjen, utan att det handlar om att vi  måste hitta en lösning.

”Vi pratar inte om de här grejerna för att kritisera eller hänga ut vår egen kultur. Vi gör bara upp med något vi upplever som en kulturlöshet i den kulturen. Vi pratar om det för att vi inte tycker att vi skall behöva välja antingen eller. Jag tror att vi kan vara både och. För mig är det viktigt att kunna prata öppet om de här sakerna, och samtidigt vara stolt över min flerkulturella bakgrund och kulturen som mina föräldrar kommer ifrån. Jag fattar inte varför vissa tycker att det är en motsättning.”

De personliga berättelserna och diskussionerna i boken gör det lättare att sätta sig in i de olika förtryckande situationer som beskrivs. Som när en flicka tvingades vara med i simundervisningen iklädd skjorta och leggings. Det är inte svårt att föreställa sig hur jobbigt det hade varit att sticka ut så i förhållande till resten av klassen, för att inte tala om hur mycket svårare det hade varit att lära sig simma. Eller när en våldtagen flicka berättade om övergreppet för sin mamma, och det första mamman sade var: ”Vad har han gjort med dig? Jag måste få veta hur pass vanhedrad familjen har blivit.” Vissa saker har jag inte reflekterat över tidigare, som att muslimska tjejer inte bör lägga upp selfies där ansiktet syns i sociala medier, eftersom du då blir synlig och det anses skamligt.

Här har jag recenserat Skamlös.

 

Tisdagsmood

Men det humöret får stå för Fame. Själv är jag pigg och utvilad och dagar som den här, då jag kan fokusera på att arbeta med min bok och inte skall till danslektion/styrketräna, känns som lyx. Allt är ju relativt.

Jag tror att det här kan bli en riktigt bra vecka. Bella och Jackie är lediga från skolan torsdag och fredag, så jag behöver inte skjutsa till varken skola eller träning. Det känns som en oändlig tid att få tid för min bok. På lördag och söndag är det generalrepetition och dansshow på Stadsteatern i Uppsala med tjejernas dansskola. Det är alltid helt magiskt att uppleva, så det ser jag väldigt mycket fram emot.

Jag har förresten gjort en författarintervju. Jag tror att den kan vara spännande att läsa, så håll utkik, den kommer här i bloggen inom kort.

Recension: Folk med ångest av Fredrik Backman

Jag har läst Fredrik Backmans senaste roman, Folk med ångest. Det är samma känslomässiga bergochdalbana som när jag har läst hans tidigare böcker, och samma varma underton. Fredrik Backman håller sina läsare i handen genom hela historien, och titeln till trots känns det både tryggt och trivsamt, och överraskande roligt.

Till det yttre handlar Folk med ångest om ett misslyckat rån och ett gisslandrama på en lägenhetsvisning och om hur rånaren plötsligt är försvunnen och alla i gisslan verkar vara fullkomligt förvirrade under polisförhören. Det handlar om två småstadspoliser med en inte helt enkel relation till varandra, en vass överklasskvinna som glömt vad man kan göra med livet förutom att ha en karriär, en sorgsen gammal dam som väntar på sin man som bara skall parkera bilen, ett par som köper och säljer lägenheter för att ge äktenskapet syre och så handlar det om en bindgalen hippie och hennes höggravida flickvän. Det handlar ganska mycket om en man på ett broräcke, på väg att hoppa.

Den handlar om allvarligare saker än ett pusselmysterium, även om det är ramberättelsen. Mest handlar det nog om hur man hittar olika vägar för att överleva som människa i en ganska hård värld. Hur man hanterar eller förtränger sin sorg, sin frustration, sin oro, förtvivlan eller dåliga samvete. Under tiden gisslan är isolerade i lägenheten tvingas de efterhand att stå ansikte mot ansikte med inte bara varandra utan också med sig själva.

Det hade kunnat bli en väldigt mörk berättelse, men den är skriven på ett sätt så att den upplevs som en komedi, visserligen med en bråddjup botten. Polisförhören får mig att tänka på folklustspel. Det är spexigt, dråpligt och ganska kaosartat.

Jag tror att man kan lära sig hur man rent tekniskt bygger upp en spännande intrig och hur man skriver tekniskt korrekt. Men, för att skapa den där magin man som läsare vill uppleva, krävs något helt annat. Jag tror att det handlar om fingertoppskänsla och sensitivitet. Det har Fredrik Backman.

Jag tycker tyvärr inte att det glättiga omslaget motsvarar djupet i berättelsen. Jag brukar inte påverkas så mycket av omslag, men i det här fallet fick det mig att fundera på att avstå från att läsa boken. Vad gäller innehållet har den här boken, precis som Fredrik Backmans tidigare böcker, en litet onödigt lång startsträcka. Det tar ungefär åttio sidor innan jag börjar bry mig om hur det skall gå för de olika personerna i gisslandramat, men sedan är jag fast.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 347
Utgivningsdatum: 2019-04-25
Förlag: Forum
Omslagsformgivning: Nils Olsson
ISBN: 9789137151212
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Gofika med knäckig rabarberpaj + rabarberkaka med jordgubbar

Jag såg alldeles nyss att våra rabarber är redo för knäckig rabarberpaj och rabarberkaka med jordgubbar – så varsågoda, här kommer recept på det!

Bilderna är från förra året. Ser ni så torrt det var redan i början av juni. Och sedan höll ju värmen i sig ända fram till oktober.

Visserligen är de väldigt fina nu, och inte träiga som de kan bli senare, men jag brukar skala dem i alla fall.

Knäckig rabarberpaj med jordgubbar

Knäckig rabarberpaj
500 g rabarber
2 dl havregryn
2 dl socker
1 3/4 dl vetemjöl
1/2 tsk bakpulver
1 krm vaniljsocker
125 g smör
1/2 dl vispgrädde
1/2 dl ljus sirap
Smör till formen

Gör så här
1. Sätt ugnen på 150°C.
2. Blanda alla torra ingredienser i en bunke.
3. Smält smöret i en kastrull tillsammans med grädde och sirap. Blanda ner de torra ingredienserna.
4. Ansa och skär rabarbern i ca 4 cm stora bitar. Lägg dem i en smord ugnssäker form. Bred på smeten.
5. Grädda pajen mitt i ugnen 40–50 minuter, tills den fått fin färg.
6. Servera ljummen med till exempel vaniljglass.

 

Rabarber- och jordgubbskaka

Rabarber- och jordgubbskaka
3 ägg
2 1/2 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
50 g smör
1 dl mjölk
3 1/2 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 nypa salt
Skal av 2 lime och saft av 1

Fyllning
2 dl färska jordgubbar
1 stor rabarberstjälk
1/2 dl florsocker
1 msk vetemjöl

Smör och ströbröd till formen

Gör så här
1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Vispa ägg, strösocker och vaniljsocker vitt och riktigt pösigt.
3. Smält smöret och rör i mjölken, blanda det med äggsmeten.
4. Blanda vetemjöl, bakpulver och salt och vänd försiktigt ner det i smeten.
5. Tillsätt rivet limeskal samt limesaft i smeten.
6. Skär jordgubbar och rabarber i tunna skivor och blanda dem med florsocker och vetemjöl och sedan med smeten.
7. Fyll en smord och bröad sockerkaksform.
8. Grädda kakan i mitten av ugnen i 25–30 minuter. Prova med en sticka, den ska inte vara kladdig.
9. Låt kakan svalna något och stjälp sedan upp den på ett fint tårtfat eller ett brödgaller.

 

Magisk kväll med dimma och solnedgång

I förrgår var det så här trolskt och vackert hos oss i Roslagen. Jag filmade från vår balkong när dimman vällde in, tät så att omgivningen täcktes in helt och hållet. Samtidigt gick solen ned och då blev det så här dramatiskt…

 

Önskar er en härlig fredag med bilder från mitt Uppsala

Så här fint tornar den upp sig, Uppsalas domkyrka, när man står på trappan till Universitetshuset. Har ni tänkt på hur grönt det är i Uppsala? Det är verkligen en vacker stad.

Här brukar jag ofta parkera när jag är i Uppsala, vid Fyrisån. Då kan man följa ån fram mot kvarteret Munken, och så kan man fika på Café Fågelsången.

Så här lummigt och fint är det längs ån vid den här tiden på året.

Att Uppsala är en cykelstad blir man snabbt påmind om här. Ibland verkar cyklisterna tro att de är odödliga när de susar fram. Hoppas att det inte satt någon på den här cykeln när den hamnade i ån.

Jag tror att jag vant mig vid Filmstadens nya logga nu. Den påminner mig om de där små pjäserna man hade när man spelade fyra i rad.

Carolinabacken upp mot biblioteket och slottsparken till vänster.

Det är märkligt hur van man blir att se vissa byggnader, så hur vackra och imponerande de än är, så missar man att verkligen se dem. När jag tog den här bilden var det målningen jag såg. Nu i efterhand dras blicken hela tiden till Carolina Rediviva, universitetsbiblioteket.

Här uppe ligger Jontes stuga, där Juridiska föreningen håller till. Jag var där ibland under min studietid, mest för caféets skull. Vi satt ofta på caféer och förberedde olika uppgifter.

Slottet längst bort i bilden, nästan helt dolt bakom trädkronorna.

Så fint med en fågelholk i trädet. Och en klassisk Uppsalavy, med fler cyklister än bilister.

Jag avslutar med en till bild på domkyrkan. Så vackert med all lummig grönska nu. Man måste fylla på med många sådana intryck den här tiden, så att man har att ta av under vintern.

I dag är det fredag. För mig är det ingen större skillnad mellan vardagar och helgdagar, de smälter ihop nästan helt och hållet. Åtminstone fram tills tjejerna får sommarlov och uppehåll från dansen, då kommer det att bli stor skillnad.

I dag och på lördag och söndag skall jag skjutsa tjejerna till danslektioner och själv passa på att träna, jag skall fortsätta att redigera min avhandlingstext, gå promenader med Leiftra som fortfarande är litet halt, läsa ut Fredrik Backmans senaste roman och skriva om den här i bloggen, rensa rabatterna och ägna mig åt allmänt trädgårdsfix och om jag hinner och orkar, städa ur min garderob och badrumsskåpen. Vad har ni för planer?

 

Recension – Staden av Camilla Sten

Det här måste vara det perfekta upplägget för en rysare – en liten grupp människor som skall tillbringa fem dagar på en helt isolerad och ödelagd bruksort, långt ifrån annan bebyggelse och kommunikationer.

Det är mystiskt och spänningen så där krypande att obehagskänslan letar sig in under huden. Särskilt de avsnitt som handlar om det lilla filmteamet som är på plats i den övergivna gruvstaden Silvertjärn, långt ute i ödemarken, för att dokumentera och kanske lyckas hitta svaret på vad som hände, då för sextio år sedan, när de niohundra människor som bodde i staden försvann spårlöst. Ingen vet om det var en olycka som inträffade, eller om den nye prästen kanske hade något med saken att göra. Den unga dokumentärfilmaren Alice har hört sin mormor berätta om Silvertjärn och om systern som var en av dem som försvann, och blivit nästan besatt av att ta reda på sanningen. Med sig har hon ett handplockat team, där alla har sina egna skäl till varför de valt att följa med.

Man anar redan i första kapitlet att något hemskt har hänt, och kommer att hända igen. Jag läser och både önskar och inte önskar att teamet skall vända om. Jag är ju så nyfiken på vad teamet skall upptäcka, men när de kör in i den igenvuxna staden som ligger så isolerat i en dalgång att den inte ens finns med på kartor, och börjar sätta upp sina tält, då vill jag bara ropa nej, nej, gör det inte!

Det låter kanske märkligt, men det är samtidigt väldigt stämningsfull läsning. Det är vackert skrivet med fina miljöbeskrivningar av de gamla husen som sakta vittrar sönder och där växterna har börjat leta sig in i byggnaderna. En å rinner genom staden och mynnar ut i tjärnen som givit staden sitt namn. Järnvägsrälsen har rostat sönder. Över de små husen i dalgången tornar kyrkan upp sig. I husen ser allt ut som det gjorde för sextio år sedan, som om människorna som bodde där kommer att komma hem från sina arbeten när som helst och hälla upp kaffe i kopparna som fortfarande står framme på borden.

Efterhand övergår det mystiska och spöklika till mer konkret och handfast spänning. Det är någonting som är väldigt fel. Parallellt med att Alice och hennes team hittar ledtrådar till vad som egentligen hände i staden, nystas historien upp om vad som hände för sextio år sedan, då alla som bodde i staden försvann oförklarligt och spårlöst.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 334
Utgivningsdatum: 2019-04-03
Förlag: Norstedts
Form: Miroslav Sokcic
ISBN: 9789113087061
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Den senaste veckan i text och bilder

Jag brukar aldrig se några kluriga, roliga eller galna skyltar, men en kväll när jag som vanligt var ute med Leiftra stod den här vid vägen… Lekande pensionär, det vill jag också bli. Hos BP finns fler kluriga, roliga, kloka och galna skyltar.

Miljöträning är bra, särskilt när man själv står på marken och inte riskerar att flyga av när Leiftra blir skrämd av grävmaskiner och annat som låter, rör sig och doftar konstigt. Hon är väldigt nyfiken och litar väldigt mycket på mig, det här blir nog bra.

Leiftra och jag brukar gå en sväng upp i skogen, och där är det så här fint på träden med mängder av små kottar.

Litet mer världsvana hästar såg jag förra helgen när vi tittade på en Islandshästtävling. Så fina hästar och kul att se var nivån ligger numera tills jag själv förhoppningsvis kommer ut med Leiftra.

Vilken man många av Islandshästarna har.

Ännu en klurig skylt, som tydligt visar vad som gäller på tävlingsplatsen.

Här är det inte krypfart längre. Max har blivit ett år, och vilken dag som helst får han en lillebror. Jag är såklart gärna barnvakt så mycket jag hinner ♥

När jag var barnvakt nu i veckan kom ett lass med trallvirke. Så spännande att titta på för en ettåring, när kranen lyfte av stora lass med virke.

Så gullig! Men varför envisas jag med att använda mobiltelefonen hela tiden, när jag vet att bilderna blir gryniga och oskarpa. Irriterad på  mig själv.

Plötsligt blev det alldeles mörkt och när jag tittade ut såg det ut så här. Jag har förstärkt kontrasterna så att träden framträder bättre mot himlen eftersom jag fotade med min dåliga mobiltelefonkamera, men färgerna var precis så här dramatiska. Jag trodde att det var ett engångstillfälle och fotade förstås, men sedan har de här vyerna hållit i sig hela veckan med dramatisk himmel och skarpa, gröna färger. Maj är verkligen en fantastisk månad. Men nu får det gärna bli litet varmare och mer sol.

I går lagade jag lunch med ingredienser från Gourmetrummet. Handgjord pasta som var så här fin, och olja, vinäger och fint strössel att ha på salladen och laxen.

I Vaxholm träffade vi Classe, Petra och Leo, som tog oss i kragen och såg till att vi bokade hotell och färja till Gotland i sommar! Tack och lov att vi har omtänksamma vänner. Nu får vi chans att umgås mycket på Gotland också. Halva tiden på Fårö och andra halvan på gotländska fastlandet. Tipsa gärna om vad att se och göra! Vi har aldrig varit på Gotland, så allt blir nytt för oss.

I Vaxholm blev vi bjudna på så god lunch och efterrätt. Och så blev vi överraskade med en present – i sommar blir vi bjudna på ångbåtsfärd med lunch ute i skärgården tillsammans med dem! Det ser jag verkligen fram emot, vi har alltid så roligt och  mysigt tillsammans.

Nu skall vi strax på grillmiddag. Tog ett snabbfoto i ett av tjejernas rum. Ni får själva gissa vem det är som har det så här stökigt ;)

Anni påminde mig om inläggen från vår Frankrikeresa, som jag lovat skall komma, men som jag inte hunnit med. Nu lovar jag absolut ingenting, men jag kan väl säga att jag hoppas att jag hinner skriva åtminstone ett inlägg från vår resa i södra Frankrike i kväll, ok?