Nya böcker och en dramatisk solnedgång


Ibland får jag frågan om jag vill läsa vissa böcker som är på väg ut i bokhandlarna, ibland kommer de som överraskningar i brevlådan. Oavsett hur de hamnar här, är det alltid roligt med böcker! Av böckerna i den här boktraven har jag tackat ja till två stycken. Pascal Engmans nya roman har jag sett fram emot sedan jag läste den tidigare i serien om Vanessa Frank, så den står nära på tur att bli läst.

När man inte tittar på film och teveserier, utan står i stallet och målar väggar med dörrarna öppna, lägger man märke till så här fina färger på himlen, som det var i går.

Hoppas ni mår bra! ♥

Upp över öronen

Av en granne fick jag veta att bara vissa som bor i vårt område har fått information om att det planeras att byggas Sveriges största solcellspark i dalgången vid oss, den som är en gammal vikingaled och som fått vara fredad under mer än tusen år och är skyddad som riksintresse.

Vi har inte fått information från kommunen, trots att berörda grannar/sakägare enligt Plan- och bygglagen skall ges tillfälle att yttra sig. Mycket märkligt. Jag fick frågan om jag ville formulera ett yttrande som alla berörda kan skriva under, då vi visserligen är för solenergi (vi har ju till exempel egna solcellspaneler på vårt stalltak), men platsen är helt olämplig av många olika skäl.

Där på den gamla vikingaleden/Långhundraleden planeras att bygga Sveriges största solcellspark med 46.240 solcellspaneler (att jämföra med våra 62…)

När jag läst på insåg jag ännu mer hur totalt olämplig platsen är. Jag har ägnat tre dagar åt att skriva fem olika yttranden som alla har skrivit under och även andra som uppmärksammats på vad som är på väg att hända och har engagerat sig. Det finns mycket att säga om detta, både om själva solcellsparken och om hur människor agerar/inte agerar när något händer som kommer att påverka så många. En sak är i alla fall klar, att man får aldrig ge upp eller förlora tron på människan trots allt.

Här ärett litet axplock från vad som hänt sedan jag gjorde en ordentlig uppdatering här i bloggen. Jag skall skriva mer om 70-/75-årsfirandet vi varit bjudna till, min herrgårdsvistelse på egen hand, ridtävlingar jag varit på, goda luncher och middagar vi ätit m.m.

Men först måste jag bli klar med våra yttranden om bygglovsansökan till solcellsparken och jag har en deadline för ett lektörsutlåtande som skall vara inskickat senast i morgon, och så den lilla deadlinen för mitt manus då, mitt i alltihop.

Toodeloo, vi hörs snart!

Dimma och magiskt ljus klockan 04.30

I morse följde jag med på en golfrunda på Johannesbergs golfbana mot önskemålet att vi skulle vara på banan klockan 04.30, så att jag skulle få möjlighet att fota i dimman och i ljuset från soluppgången. Bara Patrik och jag, en örn och några änder var vakna. Mysigt!

Där borta i dimman står flaggan.

Det här är nog den bild jag blev mest nöjd med. Solen är på väg upp och ser ut som tagen ur filmen Melancholia (handling: en planet närmar sig och kommer att krocka med jorden, som brinner upp… japp, precis så läskig och hemsk är den, men väldigt, väldigt bra). De mjuka kullarna och Patrik som en silhuett mot dimman i bakgrunden.

Dagarna bara försvinner, jag hinner inte med allt jag vill. Men jag har ändå gjort en hel del i sommar, som att jag åkte ensam till Islandshäst-SM förra veckoslutet och bodde på en otroligt fin herrgård, åt en fantastisk trerättersmiddag och hade det väldigt bra. Och så har vi firat en 70- och en 75-årsdag, jag har tränat vidare och även hunnit med ett pass med min PT, besökt Vikingabyn och varit på bio: Sista brevet från din älskade. Bilder kommer.

Hoppas ni också har det bra!