En spegling av livet så som det är, april 2023

Publicerat den av Justnujusthar4 kommentarer

Vilken märklig månad april var, men ändå logisk. Ungefär som en realistisk fransk film. Det började dåligt och oron låg som ett tungt och blött täcke över allting. Men dagarna gick, livet rullade på. Mitt i allt tungt som hände gick det att hitta ljusglimtar och faktiskt skratta ibland, även om lättheten i livet saknades. Jag började vänja mig vid situationen och få hopp. Då kraschade allt.

Milo hade fått en övernattning på Hotell Havsbaden i julklapp och tog med sig Jackie dit i början av april. Jag följde med eftersom de båda var omyndiga. Väldigt avkopplande och mysigt.

På kvällen åt vi middag tillsammans, men på morgonen var jag nog först i frukostmatsalen, och åt långsamt av det mesta, läste en bra bok och tittade på utsikten mot viken.

Fin miljö och trevlig och gästvänlig personal.

Våren kom, och pappa var fortfarande på sjukhuset. Nu konstaterades att förlamningen i vänstra sidan var permanent, och därför bedömdes inte tillståndet längre akut. Vi var på anhörigmöte och planerade hur pappa skulle kunna komma hem med hjälpmedel och personal. Det kändes verkligen inte som det skulle vara möjligt, och det var svårt att föreställa sig hur mamma och pappa skulle klara av det, med mamma som var trött efter cellgiftsbehandlingarna och pappa som, ja ni förstår själva.

Jag satt hemma i soffan och ägnade mig åt comfort watching (Grey’s Anatomy, något av alla 418 avsnitt), när jag plötsligt fick kramp i hela bröstet, ryggen, vänstra armen och käken. När jag försökt stretcha bort det, och det ändå inte gick över på en halvtimme, ringde jag sjukvårdsupplysningen som rådde mig att direkt åka in för kontroll av hjärtat. EKG-undersökningen visade en förändring på hjärtat som behövde följas upp. Några veckor senare stressades hjärtat under kontrollerade former, och visade ett friskt och starkt hjärta. Förmodligen var det bara en reaktion på den oro och stress jag kände över hela situationen.

Livet fortsatte. Vi firade Max, som fyllde fem år. Som vanligt både mysigt och gott. Jag tränade Hannibal, men väldigt måttligt. Den hästen tror väl snart att han är vildhäst igen. Hela familjen var på stand-up och såg Fredrik Andersson på Uppsala Konsert & Kongress och åt god italiensk middag. Carina bjöd hem mig och Ullis på lunch i sitt orangeri. Vi ses inte så många gånger varje år, men det känns alltid som det var bara några dagar sedan sist. Så är det nog ofta med barndomsvänner. Vi har känt varandra sedan lågstadiet, snart femtio år. Jag skjutsade Jackie till tandläkaren, och i väntan på hennes nästa lektion åt vi lunch hos Roslagsbagaren. Jag fortsatte att laga storkok för att frysa in i portionsförpackningar. En av de bästa vardagsrutinerna!

Jag fick en inträdesbiljett till Nordiska Trädgårdar och åkte dit tillsammans med Ullis. Jag fotade mycket, så de bilderna visar jag i ett eget inlägg.

Pallkragarna förbereddes med mer hästgödsel och ett tunt lager jord för fröna att gro i, och jag utökade med ytterligare pallkragar. Sedan kom ju våren och sommaren med först en otrolig torka, och sedan mängder med nederbörd. Det gjorde inte så mycket att engagemanget i pallkragarna blev måttligt förra året. Men jag måste ju ändå gå händelserna i förväg, och visa två bilder av resultatet. Dahliorna älskade uppenbarligen hästgödsel, för de växte överdådigt ända tills andra frostnatten i oktober.

Shelly var på kontroll för sina tänder, och fick tid för operation i slutet av april. Hon har en genetisk sjukdom som är vanlig hos katter, och även hos just Shetland Sheepdogs, av någon märklig anledning. De flesta tänderna måste opereras bort.

Vi var på besök hos pappa, och sjukgymnasten kom in och förklarade att han blivit sämre. Jag bad dem ringa mig vid minsta lilla förändring till det sämre. Halv ett på natten ringde nattpersonalen. Jag hämtade upp mamma och vi satt hos pappa tills det började ljusna ute. Nu vet jag att döden inte alltid kommer lugnt och stilla, och jag tycker att man borde få medicinsk hjälp att förkorta lidandet när det är helt uppenbart att hoppet är ute. Själv kommer jag nog vara traumatiserad resten av mitt liv av upplevelsen. Sju dagar senare var det dags för skilsmässa. Man får se det praktiskt, kanske lika bra att samla ihop all sorg och alla problem till ett och samma tillfälle. Jag tycks ändå ha haft något slags stöd, för jag fortsatte att lägga märke till hjärtan överallt.

I nästa inlägg blir det muntrare och vackrare, då visar jag bilder från Trädgårdsmässan!

♥

Mars, dådens år, 2023

Publicerat den av Justnujusthar6 kommentarer

Jackie och jag var på Costco i Arninge, och jag drogs som vanligt till bokborden. Men jag läste bara en enda bok under mars månad förra året, Klänning för korta kvinnor. Kristina Appelqvists deckare är lättlästa, lättsmälta och småmysiga, det passade mig bra. Jag började också läsa Caroline Säfstrands feelgoodroman, Klubben för lyckliga slut. Trots att jag tyckte mycket om den, tog det mig två månader att läsa klart.

Däremot började jag titta på Grey’s Anatomy på Disney+, och under ett par månader plöjde jag sex säsonger med 22 avsnitt i varje säsong, en timme per avsnitt. Comfort Watching när det fungerar som bäst. Och jag har lärt mig att det är bäst att boka in patienter på skiktröntgen så snabbt som möjligt, ni som sett serien vet vad jag menar.

Två dagar innan pappas födelsedag ringde vi efter ambulans till sjukhuset. Pappa skickades hem igen, lagom till hans födelsedag, men måste åka tillbaka senare samma dag. Så där höll det på, tills han lades in, först på en akutavdelning och sedan för rehabilitering.

Ingen går odrabbad genom livet, så ni som hunnit vara med om en del förstår hur tung period det var för pappa, och även för oss som stod hjälplösa bredvid. Under mars och april ringde pappa och jag varandra flera gånger varje dag, och jag besökte honom på sjukhuset och åkte med honom i sjuktransport till ett större sjukhus för mer avancerade undersökningar.

Man kunde se planeterna Venus och Jupiter som befann sig nära varandra. Jag visste inte vad jag fotade när jag var ute i hagen hos hästarna sent på kvällen, men läste sedan att det var helt vanliga planeter, bara väldigt nära varandra just då.

Det snöade mycket och i flera omgångar.

I slutet av mars fyllde Jackie sjutton år. På kvällen åkte Jackie, Bella, jag och Milo till Uppsala och åt på Texas Longhorn, och sedan kom släkten och firade henne under helgen. Jag hade lagat en buffé med litet av varje, bland annat Jackies stående önskemål: potatisgratäng, fransk potatissallad och pastasallad :)

Under löven i vår stentrappa började scillorna titta fram, men marken var fortfarande frusen. Mamma blev sjuk igen och inlagd på sjukhuset samtidigt som pappa, men på annat sjukhus, med närmare fyrtio graders feber. Shelly och jag tog hand om hönsen och Shelly visade att hon genetiskt är en vallhund, och hjälpte mig att valla in ankorna på kvällarna tills mamma var hemma igen. I grusgången hos mamma och pappa såg jag en sten som såg ut som ett ❤️

Åsa och jag gick hundpromenader, Shelly fällde vinterpälsen och jag upptäckte att hon behövde få sina tänder kollade, hästarna levde ett fritt och kravlöst liv under tiden jag tog mig igenom en dag i taget.

Mamma fyllde år, och jag hade förberett en liten sådd av ljuvliga luktärter som present. Fröer i hårt packad, vattnad jord i en vindruveask, som blir som ett litet drivhus. När de grott och fått hjärtblad kan man ställa ut asken på altanen. Luktärterna klarar ned till några minusgrader, och plantorna blir härdiga och rejäla, om jag förstått det rätt.

Utanför stallet hade det bildats ett snöhjärta i gruset.

Det kändes att något var på gång, att hela livet skulle förändras. Och så blev det, i april, dådens år 2023.

♥

En avvaktande start på året, 2023

Publicerat den av Justnujusthar2 kommentarer

I januari såg tjejerna och jag biofilmen Avatar 2 på bästa bion, Nordisk Film i Gränby Centrum, Uppsala. Sveriges första (2018) 4DX-bio. Superskönt att sitta i fåtöljer som går att luta bakåt till nästan horisontellt läge. Det kostar 50 kronor extra, men skall man se actionfilmer med olika effekter är det värt det för att få känna vind, stolskak, dimma, doft, såpbubblor och vattendroppar under filmen. Jag ser faktiskt bara sådana filmer på bio numera, andra genres kan jag lika gärna streama hemma.

I februari gick jag och Carina och såg föreställningen Jag gör vad fan jag vill med och av Katrin Sundberg på Reginateatern i Uppsala. En väldigt trevlig kväll och en humoristisk, igenkännande och underfundig betraktelse av livets olika skeden. Innan föreställningen åt vi middag på Güntherska Hovkonditoriet & Schweizeriet, Uppsalas kanske mysigaste plats för fika och lunch.

Litteraturmässigt började förra året ganska bra, jag läste sex stycken väldigt bra böcker, i helt olika genres som ni ser. David Ärlemalm är en författare jag kommer att fortsätta att läsa allt av. Hans stil och berättelser påminner om en modern Per Anders Fogelström. Allt för Bodil är den tredje och avslutande delen i trilogin Nattvak. De tre delarna kan läsas var för sig, men i den här tredje delen vävs berättelserna ihop, och jag rekommenderar att läsa serien från början.

Fina vinterdagar och jag fotade soluppgångar öster om vår gård, och såklart den alltid återkommande ladan vid vägen.

Jag höll koll på tider för eventuellt norrsken här i Roslagen, och lyckades få njuta av det flera gånger under förra året 💚 Tips till er som inte redan känner till det: man ser norrskenet mycket bättre genom kameralinsen.

Maria och jag besökte Fotografiska museet och såg bland annat Omar Victor Diops utställning med snygga, konstnärliga och tänkvärda självporträtt, inspirerade av personer som haft betydelsefulla positioner vid de europeiska hoven, inom vetenskapen eller i politiken och samhällslivet. Vi såg också 100 år av nyheter, som visade nyhetsbilder från TT:s grundande 1921 och fram till i dag. Riktigt bra. Följt av god husmanskost.

Och vi åkte till Västerås för att träffa Anna-Karin. Ännu en väldigt mysig dag med fina vänner ♥

Här hemma fick jag installerat belysning på stallet och magasinet. Och varje gång något förenklar livet, undrar jag varför jag inte sett till att ordna det långt tidigare. Nu behöver jag inte ha pannlampa för att se vägen ned till stallet på morgnar och kvällar under de mörka månaderna. Tack Oskar!

Mia messade en bild ur ”Svenska gods och gårdar”, som gavs ut 1938–1947 och består av ett 50-tal tjocka böcker. Så kul att se hur det såg ut i början av 1900-talet och jämföra med hur det ser ut nu, nästan etthundra år senare.

Åsa och jag gick på jättetrevliga hundpromenader nästan varje helg.

Ljuset i januari… magiskt. Från blå till röd himmel på bara femton minuter.

Inspirerad av min barndomsvän, Camilla, som skapar matmagi, började jag göra frukt- och bärfat på helgerna. Kanske dags att ta upp det igen, som en fredags- eller lördagstradition.

På alla ♥ dag åt vi lunch på Johannesbergs slott. Jag tror inte att jag varit där sedan dess, så kanske är det dags.

Vinter, kallt och vackert med snö även i början av förra året.

Jag såg hjärtan överallt, även i stenar i snön och av is.

Leverans av en pall med 800 kg halmhack som jag körde in i stallet med hjälp av skottkärra. Det syns på alla foton att det visserligen var snö, men inte samma mängder som det varit i vinter.

Våra honkatter fick sina sista kullar och kattungarna flyttade till så fina hem allihop ♥

Året började ganska ok, men det kändes nästan som om något låg på lur som skulle förändra allt. Mamma fick fortfarande behandling mot cancer och pappa hade drabbats av njurstenar och hade väntat i flera månader på operation på grund av att sjukhusen gått upp i stabsläge och inte hade tid eller möjlighet. Men det skulle bli mycket värre. Den fjärde mars, på pappas födelsedag, förstod vi att han fått en stroke. Nästa inlägg kommer att handla om mars och april förra året.

♥