Jackie och jag var på Costco i Arninge, och jag drogs som vanligt till bokborden. Men jag läste bara en enda bok under mars månad förra året, Klänning för korta kvinnor. Kristina Appelqvists deckare är lättlästa, lättsmälta och småmysiga, det passade mig bra. Jag började också läsa Caroline Säfstrands feelgoodroman, Klubben för lyckliga slut. Trots att jag tyckte mycket om den, tog det mig två månader att läsa klart.

Däremot började jag titta på Grey’s Anatomy på Disney+, och under ett par månader plöjde jag sex säsonger med 22 avsnitt i varje säsong, en timme per avsnitt. Comfort Watching när det fungerar som bäst. Och jag har lärt mig att det är bäst att boka in patienter på skiktröntgen så snabbt som möjligt, ni som sett serien vet vad jag menar.

Två dagar innan pappas födelsedag ringde vi efter ambulans till sjukhuset. Pappa skickades hem igen, lagom till hans födelsedag, men måste åka tillbaka senare samma dag. Så där höll det på, tills han lades in, först på en akutavdelning och sedan för rehabilitering.

Ingen går odrabbad genom livet, så ni som hunnit vara med om en del förstår hur tung period det var för pappa, och även för oss som stod hjälplösa bredvid. Under mars och april ringde pappa och jag varandra flera gånger varje dag, och jag besökte honom på sjukhuset och åkte med honom i sjuktransport till ett större sjukhus för mer avancerade undersökningar.

Man kunde se planeterna Venus och Jupiter som befann sig nära varandra. Jag visste inte vad jag fotade när jag var ute i hagen hos hästarna sent på kvällen, men läste sedan att det var helt vanliga planeter, bara väldigt nära varandra just då.

Det snöade mycket och i flera omgångar.

I slutet av mars fyllde Jackie sjutton år. På kvällen åkte Jackie, Bella, jag och Milo till Uppsala och åt på Texas Longhorn, och sedan kom släkten och firade henne under helgen. Jag hade lagat en buffé med litet av varje, bland annat Jackies stående önskemål: potatisgratäng, fransk potatissallad och pastasallad :)

Under löven i vår stentrappa började scillorna titta fram, men marken var fortfarande frusen. Mamma blev sjuk igen och inlagd på sjukhuset samtidigt som pappa, men på annat sjukhus, med närmare fyrtio graders feber. Shelly och jag tog hand om hönsen och Shelly visade att hon genetiskt är en vallhund, och hjälpte mig att valla in ankorna på kvällarna tills mamma var hemma igen. I grusgången hos mamma och pappa såg jag en sten som såg ut som ett ❤️

Åsa och jag gick hundpromenader, Shelly fällde vinterpälsen och jag upptäckte att hon behövde få sina tänder kollade, hästarna levde ett fritt och kravlöst liv under tiden jag tog mig igenom en dag i taget.

Mamma fyllde år, och jag hade förberett en liten sådd av ljuvliga luktärter som present. Fröer i hårt packad, vattnad jord i en vindruveask, som blir som ett litet drivhus. När de grott och fått hjärtblad kan man ställa ut asken på altanen. Luktärterna klarar ned till några minusgrader, och plantorna blir härdiga och rejäla, om jag förstått det rätt.

Utanför stallet hade det bildats ett snöhjärta i gruset.

Det kändes att något var på gång, att hela livet skulle förändras. Och så blev det, i april, dådens år 2023.

♥