Mari, på bloggen Flukten fra Virkeligheten, håller tillsammans med Astrid Terese, på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.
I dag är det Astrid Terese som håller i utmaningen, och jag bjuder på en smakbit ur den här boken:
Jens Liljestrand är litteraturkritiker och skönlitterär författare. Han har också disputerat på en avhandling om Vilhelm Moberg, så när han skriver en biografi om honom kan man räkna med att han har stöd för det han skriver.
Än så länge har jag bara läst delar här och var i den här tegelstenen på 732 sidor, inkluderat not-, käll- och personförteckning på hela 48 sidor, men det är spännande läsning om en man som var så mångfacetterad som människan oftast är.
Facklitterära böcker blir inte recenserade lika ofta som skönlitteratur på kultursidorna i dagstidningar och morgontidningar, men den här boken har det skrivits om i alla de större tidningarna och den har fått fin kritik. Jag är övertygad om att den kommer att finnas med bland de sex nominerade fackböckerna på måndag när det är dags för Augustprisnomineringar i Stockholm.
Dels uppfyller den de kriterier som jurymedlemmarna brukar utgå ifrån, nämligen att de böcker som nomineras i fackboksklassen skall vara välskrivna och intressanta. Böckerna tar många gånger upp existentiella frågor. Som läsare skall man bli berörd. Böckerna bör fylla ett tomrum, det vill säga bidra med något nytt. Böckerna skall också vara sakligt/vetenskapligt övertygande. Dels är det allmänt ansett att de författare som också är journalister har en större chans att bli nominerade än andra, därför att deras böcker lyfts fram av kollegorna på kultursidorna, och Jens Liljestrand är biträdande kulturchef på Expressen.
Här är ett utdrag ur boken, från sidan 183. Vilhelm Moberg lever i ett äktenskap med fru och barn, men har blivit förälskad i Eva, en begåvad skribent i umgängeskretsen. Vilhelm vill inte sluta träffa Eva, men han vill inte heller lämna sin fru. Relationen övergår till att bli mer sporadiskt sexuell och till slut avslutar Eva den.
Informationen i de knappt 40 brev – flera mycket omfångsrika – som Vilhelm skrev till Eva bör förstås tas med en nypa salt. Att han beskriver sitt äktenskap med Greta som en ”tragedi” kan till exempel läsas som människans naturliga behov av att inför en ny kärlek underdriva värdet av den gamla.
I kontakten med Eva ser vi honom ta form på en rad områden: i sin syn på äktenskapet och sexualiteten, på kvinnan och könsrollerna, på den just då högaktuella konflikten mellan stad och land, civilisation och natur. Här och var uppnår breven en känsla av total hudlöshet påminnande om den malande monologen i Sigfrid Segerhuva. Löftet om att vara sann – och kraven på att Eva visar honom samma uppriktighet – går som ett mantra genom breven. Redan från början klargör Vilhelm att förustättningen för deras förälskelse är att han tar av sig sin mask inför henne.
En väldigt intressant bok som jag som sagt tror blir nominerad till Augustpriset för årets svenska facklitterära bok. Jag tror däremot att det blir Factfulness: tio knep som hjälper dig förstå världen som i november tar hem priset. Inte nödvändigtvis därför att den är bättre, utan på grund av den massmediala upphaussningen av den.
Har ni några favoriter inför morgondagens nomineringsevent?
♥