Vissa morgnar när jag kommer ut till hästarna nu på hösten, är det alldeles tyst och ljuset magiskt…
Från stallet har jag den här utsikten över soluppgången och det öde huset. Man brukar säga att man blir hemmablind och inte ser det vackra efter ett tag. Det gäller inte mig. Vi har bott på samma plats i tio år nu, och jag känner mig fortfarande så lyckligt lottad som får uppleva det här.
.
Med dimman som smyger fram längs marken och molnen både högt och lågt på himlen blir stämningen nästan trolsk.
.
Bara några timmar senare longerade jag Glaeda från nästan samma vinkel som jag fotade på morgonen. Då hade den trolska stämningen försvunnit helt. Att fotografera handlar nästan alltid om tajming tycker jag. Den perfekta bilden kan vara borta på ett ögonblick.
Bilderna har jag fotat till en rolig utmaning – Helgbilden. Var med ni också!
.
Den här gången kan man vinna ett presentkort hos Nillas Handelsbod med ett väldigt fint utbud. Om jag vinner önskar jag mig bland annat det här kokboksstället.
Just nu - Just här 