Spontant bestämde Ullis och jag i går att vi skulle göra vår andra roadtrip till de platser vi bott på hittills i våra liv.
I går var det fokus på platser där Ullis bott, men vi åkte till en plats där jag bott. Här på andra våningen med balkongen till höger bodde jag under ett år. Jag hade sålt mitt hus, gick forskarutbildningen och hade ingen vidare bra ekonomi, så lyx var att köpa en krämig vaniljyoghurt från Yoplait och äta den väldigt, väldigt långsamt och njuta av varenda sked med yoghurt. Jag trivdes i min lilla lägenhet och på balkongen hade jag mängder med blommor och andra växter.
Jag var väl 25-26 år och hade mycket egen tid som nybliven singel och väldigt mycket energi, och brukade börja dagarna med två timmars hundpromenad med en kvinna som vid något tillfälle frågade om vi skulle gå tillsammans med våra hundar på morgnarna. Vid sju brukade hon busvissla nedanför min balkong, som signal för att det var dags att gå. Vi hade det jättetrevligt på våra promenader, och tack vare henne fick jag bra kondition, eftersom hon gick så otroligt snabbt. Det visade sig att hon var missbrukare, sådant såg inte jag och gör nog fortfarande inte. En dag gick hon till min farmors uteplats och tog hennes blomlådor och placerade dem hos sig istället. När hon blev ertappad, vilket var enkelt eftersom de bodde grannar, svarade hon bara att hon tyckte blommorna var fina. Men när det hände hade jag redan flyttat.
Efter morgonpromenaden hade jag fortfarande massor av energi, och det var då jag upptäckte styrketräning. Jag gick till gymmet och tränade nästan varje dag, men hade ingen koll på balansen mellan att äta, träna och vila, så jag blev bara mager och svag. Flera dagar i veckan cyklade jag och red för instruktör i hoppning och dressyr. Det var ett intensivt år då mycket hände som påverkade resten av livet, bland annat träffades Patrik och jag, och så insåg jag att det var både roligt och ett sätt att hålla min energi i schack att styrketräna.
Ullis och jag hamnade under vår roadtrip till sist på en restaurangbåt i Norrtälje där vi åt middag. Maten var bara mat, men personalen var väldigt trevlig. Det var första gången jag fick frågan om min loka citron smakade bra ;)
Jag visste inte att Nils Ferlin hade bott i Norrtälje, men fotade skulpturen och googlade när jag kom hem. Han bodde tydligen i Länna i Penningby söder om Norrtälje från det att han köpte ett torp där 1947 och fram till sin död fjorton år senare, så nu lärde jag mig något nytt.
Dålig kvalitet på mina foton tyvärr, men här är i alla fall en bild från vår förra roadtrip, då vi var i Vallentuna där jag bott på flera platser och i Täby, där Ullis bott. Jag var bara tvungen att ta den här bilden vid Täby C, det var så fint med blommorna, träden, lyktstolparna och husen som sträckte sig upp mot himlen. Den här bilden är till dig, BP!
Jag fick häromdagen grav abstinens av att inte ha läst en enda bok för nöjes skull på flera månader, så i går läste jag raskt ut en tunn bok på bara 180 sidor, men med rejält innehåll. Tålamod av Djaïli Amadou Amal. En otroligt fängslande, välskriven och viktig roman på ett rakt och osentimentalt språk om tvångsäktenskap och de tre kvinnorna Ramla, Hindou och Safira. En ordentlig analys med omdöme kommer strax.
Hoppas ni har en fin sommar!
♥
Just nu - Just här 